Ladda ner - Fas

Ladda ner - Fas Ladda ner - Fas

23.09.2013 Views

42 EN FRÅGA OM HEDER – OM VÄRDEKONFLIKTER I DET FLERKULTURELLA SAMHÄLLET central fråga. I samhällen som bejakar hedersperspektivet är privatlivet dolt för insyn. Mastur ilhal är ett arabiskt standardsvar på frågan ”hur står det till?” Det betyder att omvärlden inte har någon insyn, att porten är stängd – en motsvarighet till svenskans ”läget är under kontroll”. Sara, Pela och Fadime gjorde alla våld på denna levnadsregel. Sara gick på diskotek, Pela rymde hemifrån under några dagar, Fadime visade sig på gatan med sin pojkvän och gick senare ut i medierna och hängde ut sin familj offentligt, inför världsopinionen, vilket hennes far påpekade i rätten. Fundamentalt skilda uppfattningar om privatlivets helgd är på kollisionskurs i våra nya mångkulturella samhällen; en svensk (och norsk) situation där många människor konkurrerar genom att ”visa allt” i reality-tv, i hopp om att bli kändisar, och en nysvensk eller nynorsk attityd, där det privata är heligt och skall döljas. Om vi nu är så olika förstås. Ju mer jag skriver och föreläser om heder, skam och vanära, desto fl era vittnesbörd får jag från infödda (en hopplös beteckning) nordbor om hur skammen krossat dem och deras familjer. Vi kan hitta samma resonansbotten hos varandra, trots olikheterna. Och det är kanske just detta som gör ett mångkulturellt samhälle möjligt. Vissa västerländska forskare (Berger et al. 1974, Lien 2002) förefaller hävda att värdighet är ett signum för moderna västliga samhällen, medan traditionella samhällen där hedern är central bygger på en annan form av tänkande. Det är riktigt att ära knyts till idén om individens okränkbarhet, men det betyder inte att värdighet är mindre viktigt i ett samhälle som baseras på en hederskodex. Värdighet förefaller att vara ett allmänmänskligt värde, med den skillnaden att i hederssamhällen handlar värdighet mer om den respekt man bemöts med i kraft av sitt medlemskap i ett kollektiv. Viktigt att minnas är också att hederslogiken inte är en relik från en försvunnen värld, utan tillhör vår egen tid. Den lever och reproduceras i det moderna Pakistan, Kurdistan, Sverige och Norge, också bland högt utbildade människor. Att modernitet inte är något vapen mot hederslogik är en skrämmande insikt. Den blomstrar bland människor som i många avseenden lever moderna liv. Det kollektiva hedersbegreppet vinner inte terräng i den hegemoniska västerländska kulturen, där det snarare är så att nätverken fortsätter att konkurrera ut släktklanerna, som ännu ett inslag i vardagens individualisering. Men Europa håller på att genomgå en enorm förändring med avseende på befolkningens sammansättning. Detta betyder att en kollektiv hederskodex stärks och sätter sin prägel också på det nordiska samhället. Det betyder också att parallella rättssystem utformas. I enlighet med den kollektiva logiken står hedern över lagen. För fem–tio år sedan verkade en sådan utveckling helt orimlig. NASRUDDIN SHAMSI, som dräpte sin hustru Anooshe, blir en fri man i Norge om cirka 12 år. Vanligtvis släpps de dömda efter att ha avtjänat två tredjedelar av strafftiden. Var det ett krav från hans mäktiga släktingar i Afghanistan och Iran att han skulle mörda sin hustru, eftersom hon vanärat familjen genom att kräva skilsmässa och vårdnadsrätten av barnen? Jag vet inte. Inga av hans släktingar eller vänner var närvarande i rätten under de tjugo dagar som rättegången tog. Inte ens hans bror, som också bor i Norge, visade sig. Var detta för att markera, att ge intryck av att de inte stod på hans sida och att barnen därför inte löpte någon risk att kidnappas? Jag vet inte det heller men frågorna hopar sig. Anooshes familj i Afghanistan kunde fått komma till hennes begravning – norska myndigheter hade ordnat med visum. Men de dök aldrig upp för att hämta det. Här känner jag mig ganska säker på varför. De var rädda för repressalier från Shamsis släkt. Hans släktingar är mäktiga, de är svaga. Att de älskade sin dotter och helst inte hade gift bort henne med Shamsi, det är uppenbart. Men de hade inte något val, det har jag från säker källa. De blev hotade. Men inte heller Shamsi hade något egentligt val, om vi följer hans egen redogörelse under rättegången. Han blev också pressad av sin släkt. Heder handlar om makt och Shamsi hade inte mycket att sätta emot. Hans överhuvud, den morbror som också var hans fosterfar, var en av Nordalliansens beryktade ledare. I Norge förlorade Shamsi sin manliga heder, som han såg det. Anooshe var socialt kompetent, välutbildad, verbal, medan Shamsi blev till en tafatt fi gur som försökte kompensera sig på hemmaplan. En levnadsglad ung människa förlorade sitt liv. Hennes barn förlorade sin mor. Och sin far. Shamsi förklarade att han aldrig hade kommit till Norge om någon hade varnat honom för att han där inte skulle få ha sitt privatliv i fred. Då hade han stannat kvar i Ryssland. Eller i Iran. Vi tenderar att betrakta våld och mord i he-

UNNI WIKAN derns namn som reliker från en svunnen tid. Även om företeelsen funnits under oöverskådligt lång tid, är det perspektivet vilseledande. Mycket tyder på att hedern blir allt viktigare i det nya multikulturella Europa. I motsats till vad vissa forskare trodde skulle ske – jag tänker här särskilt på den berömde amerikanske sociologen Peter L. Berger som 1974 publicerade essän ”On the Obsolence of the Concept of Honour” – ser det inte ut som om hedern blivit föråldrad. Tvärtom knyts heder till olika minoritetsgruppers självuppfattning. Kvinnors kyskhet och ärbarhet blir emblematiska för dessa kollektiva identiteter. Gamla traditioner förstärks eller förnyas i diasporan. Artikeln är tidigare införd i Axess, februari 2005. Översättning: Karl-Olov Arnstberg Referenser: Berger, Peter L. ”On the Obsolence of the Concept of Honour”, i Peter L. Berger, Brigitte Berger & Hansfried Kellner (red.) The Homeless Mind, 1974. Lien, Inger-Lise, “The Dynamics of honor in Violence and Cultural Change: A Case from an Oslo Inner-City District”, i Tor Aase, (red.) Tournaments of Power: Honor and Revenge in the Contemporary World, 2002. Stewart, Charles, “Honour and sanctity; two levels of ideology in Greece”, i Social Anthropology, nr 2 1994. Wikan, Unni, En fråga om heder, 2004. 43

UNNI WIKAN<br />

derns namn som reliker från en svunnen tid. Även<br />

om företeelsen funnits under oöverskådligt lång<br />

tid, är det perspektivet vilseledande. Mycket tyder<br />

på att hedern blir allt viktigare i det nya multikulturella<br />

Europa. I motsats till vad vissa forskare<br />

trodde skulle ske – jag tänker här särskilt på den<br />

berömde amerikanske sociologen Peter L. Berger<br />

som 1974 publicerade essän ”On the Obsolence of<br />

the Concept of Honour” – ser det inte ut som om<br />

hedern blivit föråldrad. Tvärtom knyts heder till<br />

olika minoritetsgruppers självuppfattning. Kvinnors<br />

kyskhet och ärbarhet blir emblematiska för dessa<br />

kollektiva identiteter. Gamla traditio<strong>ner</strong> förstärks<br />

eller förnyas i diasporan.<br />

Artikeln är tidigare införd i Axess, februari 2005.<br />

Översättning: Karl-Olov Arnstberg<br />

Referenser:<br />

Berger, Peter L. ”On the Obsolence of the Concept of<br />

Honour”, i Peter L. Berger, Brigitte Berger & Hansfried<br />

Kell<strong>ner</strong> (red.) The Homeless Mind, 1974.<br />

Lien, Inger-Lise, “The Dynamics of honor in Violence<br />

and Cultural Change: A Case from an Oslo In<strong>ner</strong>-City<br />

District”, i Tor Aase, (red.) Tournaments of Power:<br />

Honor and Revenge in the Contemporary World,<br />

2002.<br />

Stewart, Charles, “Honour and sanctity; two levels of<br />

ideology in Greece”, i Social Anthropology, nr 2<br />

1994.<br />

Wikan, Unni, En fråga om heder, 2004.<br />

43

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!