Ladda ner - Fas

MARGARETA HYDÉN
Barn talar om våld
Barnen i vår undersökning utgick från sig själva
och från sina minnen av konkreta våldshändelser.
Det jag nu kommer att tala om är hämtat ur en
analys av tio samtal med sju barn i åldrarna 12 till
15 år. Den bild barnen gav av deras pappas våld
var att det sällan skedde impulsivt och utan förvarning.
Det är ett kontrollerat våld som beskrivs
av de fl esta av barnen. Två fäder låser in barnen i
deras rum eller i andra rum i bostaden när de utsätter
mammorna för våld. En pojke berättar att han
blev ombedd att gå till vardagsrummet och stänga
dörren när ”mamma och pappa bråkade”. Barnen
beskriver hur de sätter på TVn för att blockera
ljuden av våldsepisoden.
Barn som deltagande vittnen: Försöker undkomma
men tvingas lyssna
Genom att inte vara närvarande skyddar barnen
sig från synminnen – men de kan inte skydda sig
från hörselminnen. En 12 årig pojke berättar hur
han försökt att även stänga ute ljudet, men misslyckas:
”Jag satte på TVn och jag såg på TVn och darrade
som tusan
[gruppledare: kommer du ihåg var det var på
TVn?]
Nä. Jag hörde mest pappas skrik
[gruppledare: det hördes över TVn?]
Ja. Om jag bara hade lärt mig använda fjärrkontrollen
hade jag höjt ljudet.”
När terapeuterna frågar om de andra barnen haft
liknande upplevelser svarade alla ”ja”.
En annan 12 årig pojke berättar hur han inte
bara hörde skrik och ”bråk” utan även själva
våldet:
”[gruppledare: hur låter själva våldet?]
Smack
[gruppledare: låter det mycket eller]
Mmm. kanske fl yger någon in i en dörr
Äckligt
Det är sådant jag inte kan sova av.”
Att bli inlåst och inte själv kunna välja om man vill
vara i rummet eller inte, beskrivs som värre än att
själv dra sig undan:
”[gruppledare: när ni var inlåsta i rummet
vad trodde du hände med din mamma då?]
Jag trodde att han slog henne.
Ibland när min mamma inte ens pratade
någonting
så trodde jag att han dödade henne”.
Barn som deltagande vittnen: Syskonens betydelse
De barn som har syskon beskriver ofta hur de
tar stöd av varandra, såväl i den akuta situationen
som senare. De ligger tätt intill varandra i sängen
med täcket över huvudet, de äldre tar hand om de
yngre:
”Men alltså jag hörde mamma och Dan
(styvfar) bråka
och när jag hörde att han slog henne då
gick jag in till Elsas rum
då gick jag in där till henne och så la
mig i hennes säng
hon var också skiträdd hon skakade
faktiskt det kommer jag ihåg
sen sov vi,
vi hade biljardbord
då stod de därinne och slog varandra
och så hade vi ett bord där och då kommer
jag ihåg att mamma
hade gömt sig bakom där för jag gick ut
och tittade sen när jag
hörde att en dörr smällde och så här så
gick jag ut och tittade”
Barnen beskriver närheten till syskonen som trygg
och positiv i en värld som är oförutsägbar på så
sätt att de aldrig vet när våldet skall komma, men
förutsägbart därför att de vet att det kommer.
35
Barn som deltagande vittnen: Ensamhet
Förutom att syskonen ger stöd åt varandra,
förefaller barnen vara mycket ensamma. Flera
beskriver sig som utstötta, mobbade. En fl icka
beskriver hur mamman till en kamrat förbjudit
sin dotter att umgås med henne, därför att hon är
”alkoholistunge” och hennes dotter skall ha bättre
kamrater än så. De bägge fl ickorna förstår inte alls
relevansen i argumenteringen – det är ju fl ickans
föräldrar som dricker, inte hon – men mamman ger
inte med sig. Andra barn beskriver farföräldrar som
tar sonens parti och tar avstånd från sin svärdotter.
Barnen försätts i sådana lojalitetskonfl ikter att
de inte kan ha kontakt med farmor och farfar. Det
är inte vackra bilder av vuxenvärlden som barnen
visar upp. Det är en vuxenvärld helt fångad i sig
själv och sina trasiga relationer.