You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
30<br />
Våld innanför hemmets väggar – om mäns<br />
våld mot kvinnor och barns berättelser<br />
om när mamma blir slagen<br />
Margareta Hydén, professor<br />
Linköpings universitet<br />
J<br />
ag kommer att ta upp två teman som<br />
rör våld innanför hemmets väggar och<br />
som inte berörts så mycket under de år<br />
som ämnet varit föremål för forskning<br />
och insatser av olika slag. Det ena rör misshandlade<br />
kvinnors uppbrott, det andra hur barn bevittnar<br />
pappas våld mot mamma.<br />
”När kommer hon att gå”?<br />
När jag i slutet av 1980-talet genomförde min<br />
första studie om mäns våld mot kvinnor i nära relatio<strong>ner</strong><br />
var den fråga alla ville ha svar på: Varför går<br />
hon inte? Frågan rymde både ett avståndstagande<br />
mot våldet – det här är något som ingen kvinna<br />
skall behöva fi nna sig i – och en kritik av dess offer<br />
– det måste vara något fel på den kvinna som<br />
stannar kvar i ett sådant förhållande. De kvinnor<br />
som lämnade mannen – helst vid första slaget – var<br />
de som uppfattades som ”normala” därför att de<br />
handlade i överensstämmelse med uppfattningen<br />
att våld i nära relatio<strong>ner</strong> var helt oacceptabelt. Det<br />
”onormala” var att stanna. En rad möjliga orsaker<br />
till att kvinnan inte lämnade mannen presenterades<br />
under den här tiden. En orsak kunde vara att<br />
kvinnan led av ”Post Traumatic Stress Disorder”<br />
(PTSD) (en amerikansk diagnos), eller hade genomgått<br />
en ”normaliseringsprocess” i förhållande till<br />
våldet (en svensk tes), eller var personlighetsstörd<br />
och/eller levde i socialt utsatta miljöer med få valmöjligheter<br />
(en internationell tes).<br />
I min första studie om mäns våld mot kvinnor<br />
intervjuade jag män och kvinnor i tjugo par där<br />
han upprepat misshandlat henne. Jag följde paren<br />
under två års tid, och kunde konstatera att hälften<br />
av kvinnorna hade lämnade mannen någon gång<br />
under dessa två år och att ytterligare två par levde<br />
”särbo”. Detta fi ck mig att omformulera frågan om<br />
”varför hon inte går” till: När kommer hon att gå?<br />
I min följande studie intervjuade jag tio kvinnor<br />
när de kommit till en kvinnojour efter att ha<br />
lämnat mannen. Även dessa kvinnor intervjuade jag<br />
under två års tid. Det jag ville veta var hur kvinnorna<br />
lyckades i sin strävan att forma ett bra liv för<br />
sig och sina barn och vilket stöd de behövde. För<br />
mina intervjuer använde jag en öppen intervjustil<br />
som främst var ägnad att underlätta kvinnornas<br />
fria berättande.<br />
Uppbrottet – en process och inte en<br />
avgränsad händelse<br />
Avsaknad av vändpunktsberättelser<br />
Det första jag frågade var: ”Hur kommer det sig<br />
att du bryter upp just nu”? Min fråga rymde en<br />
förväntan på att själva uppbrottet skulle gå att<br />
beskriva som en avgränsad händelse och organiseras<br />
linjärt med ett tydligt ”före” och ett ”efter”<br />
uppbrottet och dessutom innehålla en motivering<br />
till varför hon lämnat mannen just nu. Jag hade<br />
förväntat mig en berättelse med ungefär följande<br />
struktur och innehåll:<br />
Han slog mig<br />
Jag stannade<br />
Han slog mig igen<br />
Jag stannade<br />
Han slog mig igen och igen<br />
Jag fi ck nog<br />
Jag lämnade honom
Change language