Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
26 FYSISK BARNMISSHANDEL. FÅR BARN DEN HJÄLP SOM DE BEHÖVER?<br />
gångsberusning. Vad som var mer alarmerande i<br />
Madeleine Cocozzas genomgång var att endast 9<br />
anmälningar kom från barnomsorgen och endast<br />
en anmälan från psykiatrisk klinik. På ett enkelt<br />
sätt var det omöjligt att få reda på hur många av<br />
anmälningarna som utgjordes av t.ex. misstänkt<br />
fysisk barnmisshandel då anmälningsorsaken inte<br />
registerförs.<br />
Att barnomsorg och för den delen BVC underrapporterar<br />
har tidigare belysts av bl.a. Dagmar Lagerberg<br />
(1998) när hon i en undersökning konstaterade<br />
att endast 1,5 procent av sjuksköterskorna på<br />
BVC bedömde att barnen de såg for illa. Här fi nns<br />
uppenbarligen mycket att utveckla då det gäller<br />
information, handledning och riktlinjer. Kanske<br />
kan den fortsatta utbyggnaden av Familjecentraler<br />
underlätta samarbetet mellan sjukvård (BVC/BHV)<br />
och den kommunala socialtjänsten. Tanken med<br />
en anmälan hur svår den än kan vara för anmälare<br />
och förälder att acceptera är ju att värna om en god<br />
hälsa och utveckling för det enskilda barnet.<br />
Lika oroande är det att allmänpsykiatrin som<br />
idag vårdar de svårast psykiskt sjuka patienterna så<br />
sällan, för att säga inte alls, gör några anmälningar<br />
till socialtjänsten om att barn far illa. Dessa patienter<br />
med psykisk sjukdom och/eller missbruk är<br />
oftast också föräldrar. I en journalstudie av allmänpsykiatriska<br />
journaler i samband med föräldrars<br />
skilsmässa fann vi att barnen sällan beskrevs eller<br />
synliggjordes (Svedin, Wadsby, 1998). Inom landet,<br />
ofta som projektarbeten, har dock ”Barn till psykiskt<br />
sjuka föräldrar” uppmärksammats och stöd<br />
till barn utvecklats.<br />
Förekomsten av fysisk barnmisshandel<br />
Även om det är oklart hur många anmälningar som<br />
kommer till socialtjänstens kännedom om misstänkt<br />
fysisk barnmisshandel så vet vi att antalet<br />
polisanmälda för fysisk barnmisshandel kontinuerligt<br />
ökat under de senaste decennierna. Vi räknar<br />
idag med knappt 10 000 anmälningar per år och i<br />
åldersgruppen 0–6 år inkom 1 548 anmälningar vilket<br />
motsvarade en ökning med 13 procent jämfört<br />
med föregående år. Ökningen var störst i kategorin<br />
där förövaren är känd för barnet dvs. inom<br />
familjen. Ökningen i åldersgruppen 7–14 år var 8<br />
procent mellan 2006 och 2007.<br />
Förekomsten av fysisk barnmisshandel har idag<br />
ett sådant omfång att det på ett helt annat sätt än<br />
bara för 10–15 år sedan sysselsätter och belastar<br />
socialtjänst, hälso- och sjukvård, polisväsende och<br />
domstolar. Denna belastning har inte samtidigt<br />
åtföljts av en ökad professionalitet och kunskapsutveckling.<br />
Är det då viktigt att erbjuda barn som<br />
har utsatts för fysisk misshandel stöd och terapi?<br />
Att få lite stryk har väl aldrig skadat hör vi av och<br />
till fortfarande i debatten, trots hos allmänheten ett<br />
mycket väl accepterat agaförbud sedan 1979.<br />
Konsekvenser av fysisk barnmisshandel<br />
Barn som bevittnar familjevåld, vanligtvis att en<br />
mansperson i hemmet slår en kvinnoperson, lever<br />
oftast under mer eller mindre kronisk stress och<br />
har en upp till 15 gånger större risk än andra barn<br />
att själv råka ut för misshandel (Janson, Almquist,<br />
2000). Av de barn som bevittnat hur mamma<br />
misshandlats kommer 50–60 procent att utveckla<br />
symtom i klinisk mening (Graham-Berman, 2000).<br />
Familjevåldet som är ständigt pågående, om än<br />
lågintensivt, gör att barnen i familjen har en hög<br />
stressnivå med förhöjd utsöndring av kortisol. Är<br />
denna stressnivå långvarig utvecklas utmattning/<br />
trötthet, huvudvärk, magont, sömnsvårigheter<br />
och bristande aptit. Det skapar också en grundläggande<br />
osäkerhet med psykiska konsekvenser<br />
som ensamhetskänsla, nedstämdhet, maktlöshet,<br />
rastlöshet med svårigheter att koncentrera sig. Mer<br />
tydliga tecken på posttraumatisk stress som mardrömmar,<br />
fl ash-backs förekommer i allvarligare<br />
fall. Socialt drar sig barnet undan, får försämrade<br />
kamratrelatio<strong>ner</strong> och skolprestatio<strong>ner</strong>. Vid fysisk<br />
barnmisshandel ser man framför allt aggressivitet,<br />
externaliserande symtom och asocialitet men även<br />
depressivitet. Undersökningar av långtidsprognosen<br />
vid fysisk barnmisshandel visar på försämrad psykisk<br />
hälsa, depressio<strong>ner</strong> och suicidförsök samt att<br />
det är vanligare med aggressivitet, asocialitet och<br />
antisocial personlighetsstörning.<br />
Av ovanstående torde det framgå att barn som<br />
utsatts för fysisk misshandel har behov av insatser i<br />
form av stöd och bearbetning av sina upplevelser.<br />
Vilken hjälp får barnen och deras familjer<br />
i samband med fysisk barnmisshandel<br />
Huvudsyftet med Charlotta Lindells avhandlingsarbete<br />
var att undersöka den professionella interventionen<br />
vid en polisanmälan av fysisk misshandel<br />
där en närstående vuxen är förövare, ur ett<br />
juridiskt, socialt, barn och ungdomspsykiatriskt<br />
perspektiv. I polisaktsstudien av 126 barn i åldern<br />
0–14 år som misshandlats av en vårdnadshavare<br />
under åren 1986–1996 framkom att cirka 0,5 barn<br />
per 1 000 blir misshandlade, att 52 procent av barnen<br />
hade dokumenterade skador, att misshandeln
Change language