Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
FELIPE ESTRADA<br />
Andel utsatta, %<br />
5<br />
4<br />
3<br />
2<br />
1<br />
0<br />
Gatuvåld (16–84 år)<br />
-83<br />
Våld i bostad<br />
-85 -87 -89 -91 -93 -95 -97 -99 2001 -03 -04 -05<br />
rapporterades i början av 1990-talet. För kvinnorna<br />
framträder istället en tydlig ökning under<br />
hela 1990-talet. Under 2000-talets första fem år<br />
stabiliseras kvinnors utsatthet på en högre nivå<br />
än tidigare. Ser man till det grövre våldet där den<br />
utsatte uppger att han eller hon drabbats av våld<br />
som krävt någon form av sjukvård ligger nivåerna<br />
för såväl män som kvinnor mer eller mindre oförändrade<br />
under hela perioden. Dessa offer är de som<br />
klart oftast polisanmäler sin utsatthet till polisen.<br />
Ökningen av polisanmälningar hänger därför sannolikt<br />
samman med att andra grupper av utsatta<br />
ökat sin benägenhet att polisanmäla. Redan här<br />
kan det således konstateras att den mycket kraftiga<br />
ökningen i polisanmälda misshandelsbrott svårligen<br />
kan förklaras med en utbredning av allt fl er utsatta<br />
bland allmänheten.<br />
Förutom att beskriva allmänhetens utsatthet för<br />
våld av olika allvarsgrad möjliggör offerundersökningar<br />
beskrivningar av utvecklingen av olika typer<br />
av våld. Sedan 1980-talets början uppvisar de olika<br />
typerna av våld skilda utvecklingstrender (fi gur 4).<br />
Andelen 16–64-åringar som uppger att de utsatts<br />
för våld eller hot i arbetslivet har ökat påtagligt<br />
och denna ökning är särskilt stor bland kvinnor.<br />
Gatuvåldet har både ökat och minskat under perioden.<br />
Tydligt är dock att andelen som uppger sig ha<br />
utsatts för våld på allmän plats inte har ökat sedan<br />
början av 1990-talet, snarare tvärtom. För våld i<br />
bostad sker det en uppgång från slutet av 1980-talet<br />
till omkring år 1995, därefter ligger andelen utsatta<br />
oförändrat kring 1,5 procent av befolkningen<br />
i åldern 16–84 år.<br />
Våld i arbetslivet (16–84 år)<br />
21<br />
Figur 4. Andel utsatta för våld i<br />
bostad (16–84 år), på allmän plats<br />
(16–84 år) samt i arbetslivet (16–64<br />
år). SCB:s ULF-undersökningar åren<br />
1980–2005. Procent.<br />
Sammanfattningsvis står det klart att de uppgifter<br />
som allmänheten lämnar i de olika offerundersökningar<br />
som genomförs i Sverige visar att utsattheten<br />
för våld inte ökat under de senaste femton<br />
åren. Detta gäller i syn<strong>ner</strong>het det grövre våld som<br />
medfört att den utsatte behövt söka någon form av<br />
vård. I offerundersökningar får man inte heller stöd<br />
för att en mer omfattande omfördelning av den<br />
upprepade utsattheten skulle ha skett.<br />
Kort om utvecklingen av dödligt våld<br />
Statistiken över dödligt våld ses ofta som den säkraste<br />
indikatorn på våldsbrottslighetens utveckling<br />
eftersom den har ett litet mörkertal. Utvecklingen<br />
av dödligt våld kan därför utnyttjas för att verifi era<br />
utvecklingen av våldsbrott med större mörkertal.<br />
Utifrån vilka som främst faller offer för dödligt<br />
våld kan också utvecklingen ses som en indikator<br />
på det mer allvarliga våld som förekommer bland<br />
utsatta grupper, vilka i mindre utsträckning deltar i<br />
offerundersökningar.<br />
Det dödliga våldet visar sedan 1970-talet varken<br />
ökningar vad gäller antalet unga gärningsmän eller<br />
antalet unga offer (fi gur 5). Ungefär 15 ungdomar<br />
i åldern 10–24 år blir varje år dödade. Detta torde<br />
åtminstone betyda att de ökningar som eventuellt<br />
skett av ungdomsvåldet sedan 1980-talet inte gäller<br />
det allra grövsta och allvarligaste våldet. Ser vi till<br />
hela befolkningen är det tydligt att det dödliga våldet<br />
minskat något under de senaste 15 åren (detta<br />
skulle bli än tydligare om hänsyn togs till ökning av<br />
befolkningen).
Change language