Ladda ner - Fas
Ladda ner - Fas Ladda ner - Fas
16 VÅLDET GENOM ÅRHUNDRADENA karriär eller sårad stolthet. de unga bråkiga männen blev en bristvara i stormaktstidens Sverige – våldet lyftes ut till de europeiska slagfälten. Flera hundra tusen unga män försvann i 1600-talets krig, av en befolkning som vid 1600-talets början ännu knappt översteg 1 miljon. Historiens lärdomar? Vad kan vi då dra för slutsatser av ett historiskt perspektiv, för att profi lera vår egen tid, för att refl ektera om ont och gott inför framtiden? Några tankar kan formuleras i sex punkter: 1. Våld har i regel i alla perioder och kulturer varit de relativt unga männens brott. Det fi nns också ett starkt samband mellan våld och alkoholkonsumtion (eller andra droger) som kan beläggas praktiskt taget överallt. Tillgången på vapen framstår dessutom som en fara i sig. Det utesluter naturligtvis inte att också kvinnor dödat eller varit våldsamma. Ändå är, i ett historiskt perspektiv, våld i hög grad ett könsspecifi kt beteende. Uppenbarligen måste våldsbrott diskuteras som en del av den större frågan om kulturella koder bland män, synen på kropp och styrka, mans- och kvinnoroller, våld och makt i grupper av män. 2. Hur våld i det civila samhället förhåller sig till sådant våld som samhällets ledning initierat och organiserat, dvs. krig, är inte någonting som forskare är överens om. Historiska analyser visar att sambanden inte är entydiga. Å ena sidan kan hotet utifrån öka solidariteten därhemma och hålla tillbaka våld. Lång krigföring tenderar ju också att hålla de unga männen borta från hemmiljön. Våldsfrekvensen i de krigförande länderna – på hemmafronten i Frankrike och Tyskland – var t.ex. inte särskilt hög under första världskriget. Som framgått, minskade också våldsbrotten i det svenska bondesamhället under 1600-talet mycket klart, samtidigt som hundratusentals knektar försökte upprätthålla stormaktsväldet i blodiga slakter i Tyskland, Polen eller Ryssland. Men det fi nns också exempel på motsatsen: yttre våld ackompanjeras av civilt våld. Vapentränade män som återvänder hem kan ha svårt att vänja sig vid de fridfulla livsmönstren hemma. Det är detta man i Amerika kallar ”the violent veteran model”. Veteraner från Vietnam har visat sig farligt snabba att ta till vapen, störda i sina värderingar, hemlösa i sina traumatiska minnen. Även i äldre tider fi nner vi exempel på denna mekanism. Så kan man se tydliga toppar i våldet i England under 1600- och 1700-talen, då soldater hemförlovats från krigen. I den svenska verkligheten var det påfallande ofta som just knektar och ryttare stod inför rätta för dråp under äldre tid. 3. Frekvensen av våldsbrott är inte så förskräckligt hög i vårt land idag om man drar ut trenderna över fl era århundraden – trots en viss ökning under senare år. Rent kvantitativt ligger våldsnivåerna nu långt under dem som karakteriserade Gustav Vasas eller Gustav II Adolfs tid. Också vid en internationell jämförelse har Sverige idag en relativt begränsad våldsbrottslighet. Som Hanns von Hofer visat kan frekvensen av mord och dråp fastställas ganska väl genom statistik över dödsorsaker. Sverige tillhör, tillsammans med andra länder i Nord- och Västeuropa (dock inte Finland), de länder som redovisar de lägsta mord- och dråpfrekvenserna. 4. Generellt sett har perioden ca 1880–1950 av allt att döma varit den minst brottstäta i Sveriges historia över huvud taget. Det är folkrörelsernas, folkhemmets, demokratins, rösträttens och världskrigens tid. När gamla människor idag oroar sig mycket över brottsligheten i samhället skall det ses mot den bakgrunden. Det är inte konstigt att de ängslas. De tillhör de generationer som vuxit upp under 1910-, 1920- eller 30talen och som nu upplever det de tycker är en skärande kontrast. 5. Det nya i det moderna samhället är av allt att döma mindre mängden av våldsbrott – än arten. Gruppvåldtäkter förekommer nu, dessvärre inte så sällan. De har alltid förekommit i krig men var på det hela taget främmande för det gamla bondesamhället i fred. Våldtäkt var överhuvudtaget betraktat som ett ytterligt allvarligt brott i äldre tid. Det ansågs upprörande och vanhedrande för mannen som begick det, en skam, och belades med mycket stränga straff, i uppenbara fall dödsstraff. Nu, i en tid med en helt annan sexualmoral och med nya mans- och kvinnoideal har det kommit att framstå som ett oroväckande svårbedömt brott både i domstolars och allmänhetens ögon. Lika oroväckande är att allt
EVA ÖSTERBERG yngre människor, faktiskt barn, syns i brottslighetsstatistiken numera och t.ex. fl era ungdomar kan fortsätta att sparka på en som redan ligger besegrad på marken – ett beteende som skulle ha ansetts ärelöst och fegt i äldre tid och förmodligen sällan inträffade därför att ungdomarna kontrollerades hårdare av vuxenvärlden då, på ont och gott. Och vad gäller verbalt våld, förolämpningar och hån, tycks unga kvinnor och fl ickor i vissa sammanhang nu få fi nna sig i att utsättas för tillmälen såsom ”hora” utan att det leder till något domstolsförfarande, medan det under t.ex. 1600- och 1700-talen skulle ha ansetts så hotfullt för en människas rykte att det sannolikt lett till rättsprocess med tunga böter som straff ifall den som förolämpat kvinnan inte hade fog för anklagelsen. 6. Det har sällan varit ändringar av straffen som minskat våldet i vardagen. Straffpolitiken har med andra ord nästan aldrig lyckats i sin avsikt att avskräcka potentiella brottslingar från våld. Att dödsstraffet avskaffades i vårt land 1921, ledde t.ex. inte till fl er våldsamheter. I själva verket har dråp och mord aldrig varit så sällsynta, relativt sett, som under 1920- och 1930-talen då dödsstraffet avskaffats. Omvänt dräptes långt fl er människor under 1400- och 1500-talen trots att man då hotade med offentliga avrättningar i synnerligen skrämmande former, ibland t.o.m. stympningar. Det fi nns helt enkelt inga automatiska samband mellan valet av påföljd, å ena sidan, och ökad eller minskad våldsfrekvens å den andra, menar många forskare. Det som verkat preventivt, har tydligen inte haft så mycket att göra med vetskapen om hur straffen skulle se ut, utan mera handlat om rädslan att alls bli upptäckt och om en god förankring i lokalsamhället. Det som mest effektivt höll fl ertalet människor inom de rådande normernas skrankor var i det gamla svenska bondesamhället den skam och den förlust av heder och ära, som man riskerade om man dödade någon, bedrog sin hustru eller stal sin grannes säd. Känslan av skam uppstod utifrån värderingar som låg djupt hos människorna, och hedern och äran var ett centralt kitt som höll samman samhället. Idag åberopas hedern och äran inte av samhället generellt eller av folkmajoriteten för att hindra brott, utan snarare av vissa grupper i samhället som försöker rättfärdiggöra sitt våld mot andra. De hänvisar till att de måste upprätthålla 17 familjens eller gruppens heder själva när inte staten gör det; det är sådant s.k. hedersvåld mot kvinnor som bryter mot familjens normer eller mot homosexuella som vill leva sitt eget liv som de själva önskar som Unni Wikan och Eva Tiby kommer att tala om senare på denna konferens. Jag har också själv skrivit om detta i historiskt perspektiv. Mot denna bakgrund är det inte moralisk panik och rop på strängare straff som vi främst behöver idag, som jag ser det. Snarare behöver vi i så fall ett sansat och nyansrikt samtal om det goda, om de positiva krafter som binder människor samman. Vi behöver en dialog om manlighetsideal och människoideal, värderingar och värderingsförändringar, där man också kan göra de fi na distinktionerna, där en rimlig tolerans och humanitet i kriminalpolitiken inte kastas bort därför att rädslan för det onda urholkar vår själ. Och skall vi alls använda ord som heder och ära, och för att hindra brott, måste vi ge begreppen ett nytt innehåll. De måste i så fall länkas till vår dröm om det goda utifrån gemensamma värden i ett mångkulturellt samhälle. Den dröm som rör fred och frihet och kärlek – för kvinnor och män, för heterosexuella och homosexuella, för barn och åldringar, för svarta, gula och vita. Den dröm som till sist gör oss till människor. Referenser i urval: Johan Galtung, ”Violence, Peace and Peace Research” i Journal of Peace Research, vol 6 no 3, 1969. Johan Galtung, ”Cultural Violence” i Journal of Peace Research vol 27 no 3, 1990. Hans von Hofer, Brott och straff i Sverige. Historisk kriminalstatistik 1750–1984. Stockholm 1985. Eva Österberg, ”Kontroll och kriminalitet i Sverige från medeltid till nutid. Tendenser och tolkningar.” Scandia 1991:1. Eva Österberg – Sölvi Sogner (eds), People Meet the Law. Oslo 2000. Eva Österberg, ”Krigens moral och fredens lycka – kvinnor om våldet på 1600-talet” i Eva Österberg-Marie Lindstedt Cronberg, Kvinnor och våld: En mångtydig kulturhistoria. Lund 2005. Eva Österberg, ”Civilisationen, våldet och kvinnorna” i Eva Österberg-Marie Lindstedt-Cronberg, Kvinor och våld: En mångtydig kulturhistoria. Lund 2005. Eva Österberg, ”Heder, hat och förtvivlan” i Kenneth Johansson (red), Hedersmord: Tusen år av hederskulturer. Lund 2005.
- Page 1: Socialtjänstforum - ett möte mell
- Page 4 and 5: Konferensen arrangerades av: Centra
- Page 6 and 7: I den arbetsgrupp som planerat konf
- Page 8 and 9: 8 Barnperspektivet och barns egna b
- Page 10 and 11: 10 Graden av brutalitet varierar be
- Page 12 and 13: 12 Till vår Vuxentelefon om barn r
- Page 14 and 15: 14 öga mot öga med fi enden. Men
- Page 18 and 19: 18 Våldet i dagens Sverige - vilka
- Page 20 and 21: 20 VÅLDET I DAGENS SVERIGE - VILKA
- Page 22 and 23: 22 VÅLDET I DAGENS SVERIGE - VILKA
- Page 24 and 25: 24 VÅLDET I DAGENS SVERIGE - VILKA
- Page 26 and 27: 26 FYSISK BARNMISSHANDEL. FÅR BARN
- Page 28 and 29: 28 FYSISK BARNMISSHANDEL. FÅR BARN
- Page 30 and 31: 30 Våld innanför hemmets väggar
- Page 32 and 33: 32 VÅLD INNANFÖR HEMMETS VÄGGAR
- Page 34 and 35: 34 VÅLD INNANFÖR HEMMETS VÄGGAR
- Page 36 and 37: 36 VÅLD INNANFÖR HEMMETS VÄGGAR
- Page 38 and 39: 38 En fråga om heder - Om värdeko
- Page 40 and 41: 40 EN FRÅGA OM HEDER - OM VÄRDEKO
- Page 42 and 43: 42 EN FRÅGA OM HEDER - OM VÄRDEKO
- Page 44 and 45: 44 Hatbrott i vardag & arbetsliv. F
- Page 46 and 47: 46 HATBROTT I VARDAG & ARBETSLIV. F
- Page 48 and 49: 48 HATBROTT I VARDAG & ARBETSLIV. F
- Page 50 and 51: 50 ATT KÖPA FRIHET PÅ FLASKA: OM
- Page 52 and 53: 52 ATT KÖPA FRIHET PÅ FLASKA: OM
- Page 54 and 55: 54 ATT KÖPA FRIHET PÅ FLASKA: OM
- Page 56 and 57: 56 ATT KÖPA FRIHET PÅ FLASKA: OM
- Page 58 and 59: 58 MISSFÖRHÅLLANDEN INOM ÄLDREOM
- Page 60 and 61: 60 MISSFÖRHÅLLANDEN INOM ÄLDREOM
- Page 62 and 63: 62 MISSFÖRHÅLLANDEN INOM ÄLDREOM
- Page 64: 64 MISSFÖRHÅLLANDEN INOM ÄLDREOM
16 VÅLDET GENOM ÅRHUNDRADENA<br />
karriär eller sårad stolthet.<br />
de unga bråkiga männen blev en bristvara i<br />
stormaktstidens Sverige – våldet lyftes ut till de<br />
europeiska slagfälten. Flera hundra tusen unga<br />
män försvann i 1600-talets krig, av en befolkning<br />
som vid 1600-talets början ännu knappt<br />
översteg 1 miljon.<br />
Historiens lärdomar?<br />
Vad kan vi då dra för slutsatser av ett historiskt<br />
perspektiv, för att profi lera vår egen tid, för att<br />
refl ektera om ont och gott inför framtiden? Några<br />
tankar kan formuleras i sex punkter:<br />
1. Våld har i regel i alla perioder och kulturer varit<br />
de relativt unga männens brott. Det fi nns också<br />
ett starkt samband mellan våld och alkoholkonsumtion<br />
(eller andra droger) som kan beläggas<br />
praktiskt taget överallt. Tillgången på vapen<br />
framstår dessutom som en fara i sig. Det utesluter<br />
naturligtvis inte att också kvinnor dödat<br />
eller varit våldsamma. Ändå är, i ett historiskt<br />
perspektiv, våld i hög grad ett könsspecifi kt<br />
beteende. Uppenbarligen måste våldsbrott<br />
diskuteras som en del av den större frågan om<br />
kulturella koder bland män, synen på kropp och<br />
styrka, mans- och kvinnoroller, våld och makt i<br />
grupper av män.<br />
2. Hur våld i det civila samhället förhåller sig till<br />
sådant våld som samhällets ledning initierat och<br />
organiserat, dvs. krig, är inte någonting som<br />
forskare är överens om. Historiska analyser visar<br />
att sambanden inte är entydiga. Å ena sidan<br />
kan hotet utifrån öka solidariteten därhemma<br />
och hålla tillbaka våld. Lång krigföring tenderar<br />
ju också att hålla de unga männen borta från<br />
hemmiljön. Våldsfrekvensen i de krigförande<br />
länderna – på hemmafronten i Frankrike och<br />
Tyskland – var t.ex. inte särskilt hög under<br />
första världskriget. Som framgått, minskade<br />
också våldsbrotten i det svenska bondesamhället<br />
under 1600-talet mycket klart, samtidigt som<br />
hundratusentals knektar försökte upprätthålla<br />
stormaktsväldet i blodiga slakter i Tyskland,<br />
Polen eller Ryssland.<br />
Men det fi nns också exempel på motsatsen:<br />
yttre våld ackompanjeras av civilt våld. Vapentränade<br />
män som återvänder hem kan ha svårt<br />
att vänja sig vid de fridfulla livsmönstren<br />
hemma. Det är detta man i Amerika kallar ”the<br />
violent veteran model”. Vetera<strong>ner</strong> från Vietnam<br />
har visat sig farligt snabba att ta till vapen, störda<br />
i sina värderingar, hemlösa i sina traumatiska<br />
minnen. Även i äldre tider fi n<strong>ner</strong> vi exempel på<br />
denna mekanism. Så kan man se tydliga toppar<br />
i våldet i England under 1600- och 1700-talen,<br />
då soldater hemförlovats från krigen. I den<br />
svenska verkligheten var det påfallande ofta<br />
som just knektar och ryttare stod inför rätta för<br />
dråp under äldre tid.<br />
3. Frekvensen av våldsbrott är inte så förskräckligt<br />
hög i vårt land idag om man drar ut trenderna<br />
över fl era århundraden – trots en viss ökning<br />
under senare år. Rent kvantitativt ligger våldsnivåerna<br />
nu långt under dem som karakteriserade<br />
Gustav Vasas eller Gustav II Adolfs tid. Också<br />
vid en internationell jämförelse har Sverige idag<br />
en relativt begränsad våldsbrottslighet. Som<br />
Hanns von Hofer visat kan frekvensen av mord<br />
och dråp fastställas ganska väl genom statistik<br />
över dödsorsaker. Sverige tillhör, tillsammans<br />
med andra länder i Nord- och Västeuropa (dock<br />
inte Finland), de länder som redovisar de lägsta<br />
mord- och dråpfrekvenserna.<br />
4. Ge<strong>ner</strong>ellt sett har perioden ca 1880–1950 av allt<br />
att döma varit den minst brottstäta i Sveriges<br />
historia över huvud taget. Det är folkrörelsernas,<br />
folkhemmets, demokratins, rösträttens och<br />
världskrigens tid. När gamla människor idag<br />
oroar sig mycket över brottsligheten i samhället<br />
skall det ses mot den bakgrunden. Det är inte<br />
konstigt att de ängslas. De tillhör de ge<strong>ner</strong>atio<strong>ner</strong><br />
som vuxit upp under 1910-, 1920- eller 30talen<br />
och som nu upplever det de tycker är en<br />
skärande kontrast.<br />
5. Det nya i det moderna samhället är av allt att<br />
döma mindre mängden av våldsbrott – än arten.<br />
Gruppvåldtäkter förekommer nu, dessvärre inte<br />
så sällan. De har alltid förekommit i krig men<br />
var på det hela taget främmande för det gamla<br />
bondesamhället i fred. Våldtäkt var överhuvudtaget<br />
betraktat som ett ytterligt allvarligt brott<br />
i äldre tid. Det ansågs upprörande och vanhedrande<br />
för mannen som begick det, en skam, och<br />
belades med mycket stränga straff, i uppenbara<br />
fall dödsstraff. Nu, i en tid med en helt annan<br />
sexualmoral och med nya mans- och kvinnoideal<br />
har det kommit att framstå som ett oroväckande<br />
svårbedömt brott både i domstolars och<br />
allmänhetens ögon. Lika oroväckande är att allt
Change language