Ladda ner - Fas

INGELA THALÉN
mamman förklarar det med att pappan hade
haft en dålig dag.
En 12-åring blir slagen av sin far när han är
ledsen över att mamman dött – ”han blev arg
och därför slog han …”
Pappan slår fl ickan (14) ibland med skärp. Men
bara när han är arg.
Oftast är intrycket att det är en av föräldrarna som
står för våldet. Men det är ingen garanti för ickevåld
att båda föräldrarna är närvarande. En hel
del föräldravåld utövas i fullt samförstånd mellan
de vuxna i familjen, och det är heller inte ovanligt
att barnet verkligen uppfattar att det sker i tyst
samförstånd.
Sparkar och slag. Modern ser på utan att ingripa.
Omsorgssvikt är en bra beskrivning på
mycket
Flera av barnen berättar att de inte har någon
mat och att de är hungriga.
”Flicka 10 år, och pojke 11 år berättar samma
sak” – att hon/han är hungrig, att det inte fi nns någon
mat hemma. Säger att mamma inte har pengar
till mat och att mamma är borta mycket och är full
ibland.
Barnen beskriver också att de får själva ta hela
ansvaret för hemmet och många gånger också för
sin förälder. De känner att de är ensamma i allt
detta och att andra vuxna inte känner till hur de
har det.
Från mejl
Jag är en tjej på 16 år och har en mamma som
är psykiskt sjuk och en pappa som är alkoholist.
Jag åker till mamma varannan helg. Denna helg
låg hon och sov hela tiden så jag fi ck ta hand
om allt. Det känns som jag var en mamma till
henne – men det ska ju vara tvärtom. Mamma
är ihop med en alkoholist som är helt dum i
huvudet. Det fi nns ingen jag kan prata med i
skolan. Kuratorn går inte att prata med. Vad
ska jag göra?
En fl icka på 13 som önskar att hennes mamma
ska få behandling för sitt missbruk. Flickan har
tre syskon det yngsta ett år. Barnen har skrivit
ett anonymt brev till soc. och bett om hjälp.
Vågar inte berätta direkt till soc. för att de är
rädda att mamma ska bli arg.
Barnen berättar också om svåra situationer av
aggressivitet och polisingripanden.
11
BRIS genomförde tillsammans med MSN en enkät
bland 10 000 unga. 26 procent svarade att de inte
hade någon annan än sin förälder att tala med om
det uppstod problem. Vilket beskrivs av följande:
En kille, 17 år, berättar att hans mamma har blivit
hämtad av polisen och under våldsamt motstånd
förts till psyket. Han känner sig ledsen vet inte om
mamma blir sig lik igen. Har ingen att prata med.
Det är sällsynt att någon berättar om att en
vuxen ingripit till barnets försvar. Vore det så skulle
barnen nog inte har ringt till BRIS. Dessutom säger
barnen ”Ingen tror i alla fall på vad jag säger och
ingen bryr sig ... ”
Blir slagen varje dag. Har blåmärken och kräks
blod. Skolsköterska, kurator, lärare vet sedan
1 år tillbaka men låtit det bero då modern sagt
att styvpappan ska söka hjälp. Misshandeln har
pågått sedan fl ickan var 8 år. I dag har mamma
hotat fl ickan med kniv. Flickan gått hemifrån
och vågar inte gå hem igen.
Flickan har blivit misshandlad av fadern i alla
år. Berättat för skolkurator. ”Ge dom en chans
till” var stödet. Ska göra en anmälan.
En fl icka, 15 år, berättar att hennes pappa utnyttjar
henne sexuellt. Mamma vet om det och
hennes lösning har varit att ta med henne till
ungdomshälsan så att hon fi ck p-piller. Flicka
känner skuld och skam och vågar inte berätta
det här för någon.
Att det utsatta barnet inte blir trott när det berättar
bör sättas i relation till att det vanligaste är att
barnet absolut inte vill, eller vågar, berätta.
BRIS tar emot barnets berättelse – åtminstone
till någon vill man säga som det är, och det kan
man göra när man får vara anonym och situationen
är riskfri.
Ofta är det bara tre som vet barnet, förövaren
och BRIS
Mammans nya kille började tafsa på henne när
mamman jobbar sent. Mamman är väldigt lycklig,
fl ickan vill inte prata med henne.
Men visst fi nns det de som bryr sig
Många av kompissamtalen till BRIS är unga som
oroar sig för någon kamrat som ofta har blåmärken,
inte vill duscha efter gympan, gråter och är
oroliga när det ska åka till umgängesföräldern över
helgen.