Ladda ner utvalda delar från senaste numret - Svensk- Tibetanska ...
Ladda ner utvalda delar från senaste numret - Svensk- Tibetanska ...
Ladda ner utvalda delar från senaste numret - Svensk- Tibetanska ...
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
Sagan om apan och ärtorna<br />
Det var en gång en man som<br />
var berömd för sin vishet.<br />
Han var kungen av Benares<br />
högste rådman och pålitlige vän<br />
och gav kungen råd i både andliga<br />
och politiska frågor. En dag, efter<br />
många år av fred, bröt en strid ut<br />
bland trupperna som vaktade gränserna,<br />
och lojala soldater sände ett<br />
brev till kungen och bad om hjälp<br />
att slå ned upproret.<br />
Men det var långt till gränsen.<br />
Vägarna slingrade sig runt branta<br />
bergstup och färden dit var riskfylld<br />
även i vackert väder. Monsuntiden<br />
hade redan börjat. Mörka<br />
moln svepte fram i skyn, regnet föll<br />
i strida strömmar, och vinden hade<br />
drivit bort både djur och människor<br />
under skydd. Vägarna var lösa och<br />
leriga och det var risk för jordskred i<br />
bergssluttningarna. Men kungen beslutade<br />
sig ändå för att ge sig iväg till<br />
gränsen för att sätta stopp för upproret.<br />
Han samlade sin armé och gav<br />
sig iväg.<br />
På slutet av första dagens marsch,<br />
satte trupperna upp sitt läger i en av<br />
kungens parker. När kungen slagit<br />
sig <strong>ner</strong> för att vila, steg rådmannen<br />
fram inför honom, redo att bistå honom<br />
på alla tänkbara sätt.<br />
I samma stund hällde en tjänare<br />
upp ångkokta ärtor i ett tråg till hästarna<br />
för att äta. En av aporna som<br />
bodde i parken såg detta, hoppade<br />
<strong>ner</strong> <strong>från</strong> ett träd ovani<strong>från</strong>, proppade<br />
munnen och händerna fulla med ärtor<br />
och hoppade sedan upp i trädet<br />
igen. Där satte han sig och började<br />
äta.<br />
När han åt, föll en ärta ned på<br />
marken <strong>från</strong> hans hand. Apan släppte<br />
alla ärtorna som han hade i händerna<br />
för att hämta den som han<br />
tappat. Han klättrade <strong>ner</strong> <strong>från</strong> trädet<br />
för att leta efter den förlorade ärtan.<br />
Han letade överallt runtomkring<br />
trädet, men kunde inte hitta den. Då<br />
klättrade han upp i sitt träd igen och<br />
12<br />
satt där stilla och såg dyster ut, precis<br />
som någon som just förlorat en<br />
massa pengar.<br />
Kungen som observerat vad apan<br />
hade gjort, påpekade detta för rådmannen.”<br />
Min vän, vad tänker du<br />
om det?” frågade han.<br />
Rådmannen svarade, ”Ers Majestät,<br />
det är vad dårar utan förstånd<br />
brukar göra, de spenderar en dollar<br />
för att få en penny”, därefter läste<br />
han en vers:<br />
I parken ibland träden,<br />
en dåraktig apa bor<br />
Proppfulla var hans händer,<br />
av ärtorna han tog<br />
Han förlorade dem alla,<br />
för att hämta en han sett falla<br />
Ers Majestät, ingen vishet har jag<br />
sett<br />
i hur han sig betett<br />
Rådmannen gick fram till kungen,<br />
vände sig åter till honom och läste<br />
sedan ännu en vers:<br />
O mäktige konung,<br />
Sådana som apan vi också är,<br />
så är alla som girigheten när<br />
Förlorar allt eller mycket,<br />
för att hålla kvar ett litet stycke<br />
Då han hörde det, tänkte kungen<br />
på sitt kungadöme som var rikt på
Change language