Stress och hälsa - Lennart Levi

sig och har svårt att hinna med alla handgrepp inom den tillgängliga tiden.
Arbetet är dessutom enformigt – samma handgrepp, i samma ordningsföljd,
månad efter månad. Något egentligt inflytande över sitt arbete har inte
Anders. Han kan inte ta emot telefonsamtal. Inte göra en paus för att andas
frisk luft och sträcka på benen. Inte heller kan han tala med kamraterna
annat än under lunchpausen och kaffepausen – bullret är för kraftigt och
hörselskydden hindrar. Under nattskiftet har han svårt att hålla sig vaken.
Dagarna efter har han svårt att somna och sova mer än några timmar. Magen
krånglar. Han blir lätt ilsken och irriterad. Han försöker varva ner med
hjälp av alkohol. Han är ofta borta från jobbet. Hustrun blir alltmer orolig
över hans allt större inköp på systembolaget och begynnande återställarbehov.
Sture, 31, är högutbildad tekniker och anställd som projektledare på ett ITföretag.
Hans lön är god, hans arbetsuppgifter intressanta och utvecklande,
och han kan i hög grad styra hur, när och t.o.m. var han utför dem. Men det
är ont om IT-folk, hans arbetsgrupp är underbemannad och han våndas
inför tanken hur han ska hinna få ett komplicerat och redan kontrakterat
IT-system klart inom den överenskomna tidsramen. Beställaren går inte med
på förseningar, och Sture och hans grupp arbetar 16 timmar om dygnet.
Hustrun hotar med skilsmässa, och Sture känner sig alltmer ”utbränd”.
Karin, 71, är ålderspensionär och änka. I många år har hon arbetat som
kontorist på en stor statlig myndighet. De senaste fem åren före pensioneringen
blev det allt svårare. Arbetet datoriserades, men Karin var rädd för
de många knapparna och den konstiga texten på skärmen. Hon var svår att
omplacera och lika svår att omskola. Hennes närmaste chef men också
många yngre arbetskamrater tyckte att hon var besvärlig och gnällig, med
många småkrämpor som läkaren inte fann någon förklaring till. Själv trodde
hon att de berodde på strålningen från datorskärmen. Men ingen av hennes
kamrater fick sådana besvär. Och man skämtade gärna på hennes bekostnad.
Utåt visade Karin föga. Men på kvällarna grät hon sig till sömns, speciellt
sedan hon blivit änka. Hon är barnlös och har inga riktiga vänner som
bryr sig. Hennes depressioner har blivit allt långvarigare. En gång försökte
hon ta sitt liv.
Gemensamt för dessa fyra och säkert hundratusentals, kanske miljoner
andra svenskar, är en hög nivå av stress och – utom för Sture – tristess. Detta
gör livet svårare att leva och medför olust och lidande. Men därutöver skadar
levnadsförhållandena hälsan, belastar sjukvården, ökar sjukfrånvaron,
minskar produktiviteten och kan till och med kosta många människor livet.
8