Stress och hälsa - Lennart Levi

Att leva är att förslitas. Det måste man acceptera. En del människor vill leva
intensivt, under ”anspänning utan olust” – den glada stressen. Somliga driver
det så långt att de fastnar i ”honungsfällan” (jfr sid 37). Andra lever
under ”anspänning med ett visst mått av olust” och bränner sitt ljus i båda
ändarna, t.ex. för ett viktigt långsiktigt mål, eget eller andras. Även det
måste man kunna godta, även om man ur rent medicinsk synvinkel kan
peka på nackdelar med ett sådant sätt att leva.
Men förslitning som orsakas av ”det trista, spända, glädjelösa knoget” i ett
alltmer accellererande tempo är det svårt att se något försonande i.
Psykosocialt arbetarskydd
Ett visst mått av fysiska och psykiska påfrestningar hör arbetslivet till och
utgör för flertalet människor enbart en sporre och en stimulans. De arbetssituationer
som bör undvikas är sådana som riskerar den kroppsliga eller
psykiska hälsan. Men också sådana som motverkar engagemang, arbetsglädje
eller personlig utveckling.
Vår arbetsmiljölag anger bl.a. följande:
• Arbetsförhållandena skall anpassas till människors olika förutsättningar i
fysiskt och psykiskt avseende.
• Arbetstagaren skall ges möjlighet att medverka i utformningen av sin
egen arbetssituation samt i förändrings- och utvecklingsarbete som rör
hans eget arbete.
• Teknik, arbetsorganisation och arbetsinnehåll skall utformas så att
arbetstagaren inte utsätts för fysiska eller psykiska belastningar som kan
medföra ohälsa eller olycksfall. Därvid skall även löneformer och förläggning
av arbetstider beaktas. Starkt styrt eller bundet arbete skall
undvikas eller begränsas.
• Det skall eftersträvas att arbetet ger möjligheter till variation, social kontakt
och samarbete samt sammanhang mellan enskilda arbetsuppgifter.
• Det skall vidare eftersträvas att arbetsförhållandena ger möjligheter till
personlig och yrkesmässig utveckling liksom till självbestämmande och
yrkesmässigt ansvar.
Denna formulering av medel och mål från våra demokratiskt valda beslutsfattare
ska naturligtvis också tillämpas. Med hjälp av återkommande internkontroll
(numera kallat systematiskt arbetsmiljöarbete, se sid 43) borde parterna
på arbetsmarknaden gemensamt se till att detta faktiskt sker. Varför
och hur detta kan gå till beskrivs närmare i Europeiska kommissionens
Handledning om stress i arbetslivet (Guidance on Work-Related Stress).
50