Stress och hälsa - Lennart Levi

Stress från vaggan till graven
Barndom, ungdomsår
I mångt och mycket har barnfamiljerna fått det bättre. Möjligheten för föräldrar
att vara hemma med sjukt barn har förbättrats. Rätten till förkortad
arbetstid för småbarnsföräldrar har utökats, och barnomsorgen byggts ut.
Man borde sålunda ha kunnat vänta sig en motsvarande förbättring i det
psykosocialt relaterade hälsotillståndet bland svenska barn. Någon sådan
förbättring har emellertid inte inträffat. Fortfarande finner man psykiska
eller psykosomatiska problem hos 10-20 % av svenska barn och ungdomar.
Speciellt vanliga är psykosomatiska symptom som huvudvärk och buksmärtor,
psykiska symptom som självosäkerhet, överkänslighet och ängslan.
Bland svenska 15-16-åringar (åk 9) finner man (docent Ulla Marklund)
följande besvär en gång i veckan eller oftare: huvudvärk (varannan flicka
och var fjärde pojke); ont i magen (var tredje flicka och var femte pojke);
svårt att somna (var tredje flicka och pojke); nervositet (43 % av flickorna
och 39 % av pojkarna). Samtliga dessa problem har ökat kraftigt från 85/86
till 97/98.
Andelen intensivkonsumenter av alkohol är hög, d.v.s. andelen ungdomar
som vid varje tillfälle och minst en gång i månaden dricker minst 6 burkar
öl kl II, 4 burkar starköl, en helflaska vin eller en halvflaska sprit per
dryckestillfälle (jfr sid 21). Det är välbekant att en så hög konsumtion
ganska snabbt kan leda till ett alkoholberoende.
Ökad risk för psykisk ohälsa i barndomen kan bero på tidiga skador under
eller strax efter havandeskapet, p.g.a. infektioner, syrebrist eller förlossningskomplikationer.
Andra orsaker är tidiga störningar i mor-barn-interaktionen,
med konsekvenser för barnets förmåga att utveckla nära relationer till
andra människor senare i livet. En tredje grupp av orsaker är slapp eller inkonsekvent
uppfostran i föräldrahemmet, diffusa och svårbegripliga budskap
från föräldrar till barn, föräldrars bristande förmåga till inlevelse i hur
barnen har det, hög benägenhet hos föräldrar att kritisera barnen i tid och
otid och framkalla skuldkänslor hos dem, ”insnärjdhet” mellan föräldrar
och barn med därav orsakade svårigheter för barnen att utvecklas till självständiga
människor, och bristande tolerans för aggressivitet och konflikt
(professor Marianne Cederblad).
Mycket hänger på om föräldrarna verkligen vill ställa upp för sina barn och
är beredda att avstå från en del av den egna bekvämligheten. En annan
förutsättning är att de har den nödvändiga kunskapen om vad barn förmår
och behöver. En tredje förutsättning är att de har tillräckligt mycket tid och
krafter. En ytterligare faktor är en rimlig grad av kontinuitet i föräldra-barnkontakten.
30