Stress och hälsa - Lennart Levi

Av stor betydelse är också om vi så att säga har någon att hålla i hand ”när
åskan går”. Någon som ”bryr sig”. Som bekräftar oss, ger oss stöd och uppskattning,
hjälper oss att orientera oss i omvärlden och tolka den, uppmuntrar,
lyssnar, tröstar, ger oss ett handtag även praktiskt. Kanske är det
en nära anhörig eller en god vän. Kanske är det en arbetskamrat. Eller en
granne. Vi mår bättre och tål mer om vi har någon som ställer upp för oss.
Men också när vi själva har någon att ställa upp för. När vi inte bara får –
utan också ger – socialt stöd. Ett sådant stöd är en viktig ”friskfaktor”. Det
kan avse vår och andras självkänsla, t.ex. genom att vi får – och ger –
uppskattning och beröm. Vi kan få hjälp att rätt tolka en livssituation – att
inse att det som drabbat oss kanske bara är en förtretlighet, och inte en
katastrof. Vi kan få, och ge, en känsla av samhörighet. Eller praktiska råd.
Detta sociala stöd innefattar dels djupa känslomässiga kontakter (t.ex. med
en livskamrat), dels ytligare kontakter (t.ex. vänner, arbetskamrater). Sammantagna
är dessa kontakter avgörande viktiga för vår integration i samhället.
De är viktiga för vår självkänsla och förmåga att klara av svårigheter
i livet. Dåligt socialt stöd är en riskfaktor för hjärtinfarkt av samma storleksordning
som tobaksrökning (professor Kristina Orth-Gomér).
Måste stress vara skadligt?
I kortvariga situationer som dessutom kräver muskelaktivitet är stressreaktionerna
som regel ändamålsenliga. För löparen på kolstybben eller
lastaren på långtradarflaket är det ändamålsenligt att olika ”bränslen” släpps
ut i blodbanan, att blodomloppet påskyndas (hjärtklappning), att blodet
syresätts bättre (påskyndad andhämtning) och att blodströmmen med sina
”bränslen” slussas dit där den just då bäst behövs, nämligen till musklerna.
Även vid psykiska påfrestningar kan en viss grad av stress ge den lilla extra
”skärpning” man behöver för att prestera sitt bästa t.ex. vid ett föredrag, en
förhandling, när man försöker sälja en vara o.s.v. Men om ”skärpningen”
blir för kraftig, eller långvarig, eller upprepas för ofta blir effekten den
motsatta – det låser sig, man blir tom i huvudet och vet inte vad man ska
göra eller säga. Som i alla andra sammanhang gäller även här, att lagom är
bäst.
En påfrestning i lagom dos fördras väl av organismen, stimulerar den och
kan gradvis höja dess prestationsförmåga och ”stryktålighet”. En idrottsman
springer sitt stora maratonlopp först efter långvarig träning.
14