Stress och hälsa - Lennart Levi

Samma förhållande gäller ”föränderlighet”. Det har – troligen med rätta –
sagts, att aldrig har så mycket förändrats så snabbt för så många som i våra
dagar. Förutsebarheten försvinner. Får jag sparken från mitt jobb? Kommer
jag att omplaceras, med eller utan omskolning? Kommer produktionen av
varor och tjänster att utlokaliseras till Östeuropa, eller till Sydkorea? Kommer
min partner att lämna mig? – Man kan få för mycket förändringar, t.o.m.
av önskade sådana, och effekten blir att ”allting flyter”.
Nu är ”för mycket” olika mycket för olika människor och till och med för en
och samma människa i olika situationer. Ibland vill man bli lämnad i fred
och få en andhämtningspaus. Ibland vill man ha stimulans. Det som då
gäller är vår totala situation, inte en viss liten sektor av denna.
Stress uppstår också vid en annan typ av dålig passform, nämligen mellan
förväntningar och upplevd verklighet. Det kan gälla t.ex. de förväntningar
vi har på arbetslivet, på äktenskapet, på barnen, på våra arbetskamrater, på
våra chefer. Många av oss får inte ens mycket rimliga förväntningar tillgodosedda.
I andra fall väntar vi oss helt orealistiska ting.
Det kan gälla exempelvis att alltid ha framgång, vara omtyckt, rentav älskad,
och av alla; eller att omgivningen alltid skall bete sig enligt våra förväntningar;
eller att livet alltid skall löpa lätt, smärtfritt, kontrollerbart. Med
sådana förväntningar måste vi bli besvikna – och stressade.
En ytterligare anledning till stress har sin grund i rollkonflikter. Vi har nämligen
inte en roll utan många. Vi är makar eller makor. Vi är föräldrar till
våra barn. Vi är barn till våra föräldrar. Vi är bröder eller systrar. Vi är
vänner. Vi är bekanta. Vi kan samtidigt vara chefer, arbetskamrater och
underlydande. Vi tillhör olika föreningar. Vi tillhör kanske någon politisk
sammanslutning. Mellan flera av dessa roller kan det lätt uppstå konflikter.
Vi erbjuds t.ex. av arbetsledningen att genomgå en internatkurs eller delta i
en konferens. Men vår tonåring eller småtting säger: ”Pappa (eller mamma),
du är ju aldrig hemma!” Och vår gamla mor, på sjukhuset, tigger och
ber om ett besök. Och den politiska föreningen är missnöjd: alla måste
ställa upp! Men: vi kan ju inte vara på flera ställen samtidigt. I det kompromissande
som följer av våra försök att fylla många, ibland oförenliga, roller
ligger en viktig stressframkallande faktor. Detta att vilja vara på flera ställen
på en gång. Detta att på samma gång vara lojal mot sin chef, sin hustru
eller make, sina barn och sina föräldrar, även när de ställer krav som är
oförenliga.
En minsta gemensam nämnare för alla dessa situationer är att vi saknar
inflytande över vad som händer med oss. Vi kan inte styra våra liv. Vi
saknar beslutsutrymme. Vi saknar egenkontroll. Vi saknar egenmakt.
12