Vi hjälper dig spana - Västmanlands läns museum

TIDSKRIFTEN SPANING 

Vi hjälper dig spana 

Spaning är en tidskrift om kulturarvet 

i Västmanland, som det såg ut igår 

och som det ser ut idag. Spaning vill 

vara till hjälp och inspiration för alla 

som på olika sätt arbetar med att 

göra kulturarvet tillgängligt, känt och 

levande i Västmanland, samtidigt som 

vi bjuder på kunskap, inspiration och 

tips till alla dom som intresserar sig 

för kulturarvet till vardags. Spaning 

ges ut av Västmanlands läns museum 

och Västmanlands Hembygdsförbund 

och Fornminnesförening. 

< Bilden på omslagets 

framsida: Vattenspegel. 

Foto: Agneta Waldenhielm 

TEMA VATTEN 

3 

4 

6 

10 

12 

14 

16 

18 

20 

22 

24 

26 

29 

32 

34 

36 

38 

40 

42 

46 

48 

49 

50 

> Det viktigaste just nu Ledaren. Livets vatten. Av Carl-Magnus Gagge 

> Spegeln Vattnets speciella dragningskraft. Av Ann Österberg 

Vattenkraft. Skovlar, ånga och el. Av Carl-Magnus Gagge 

Gruvan lade bygden under vatten. Efter Staan Helmfrid 

Barn skriver om vatten. Vårutställning i Köping 

Sjön som försvann. Av Elisabeth Westerdahl 

Pärlske på svenska. Av Susanna Vesterberg 

Kungens egen ädelsten. Av Elisabeth Westerdahl 

Sjönamnens egen gåta. Av Richard Molin 

1800-talets X 2000. Enklare än hästen. Snabbare än vagnen. Av Carin Thorsén 

Vatten ger mig liv tillbaka. Av Agneta Waldenhielm 

“Acidum occultum”.Sätra Brunns hemliga ingrediens. Av Agneta Waldenhielm 

“Akta så inte näcken tar dig”. Av Carin Thorsén 

Supersvenskt. Olof Arborelius och Sverigetavlan. Av Karin Larsson 

> Experten Vårda vattnet! Av Agneta Waldenhielm 

Ny Vattenvårdsmyndighet. Av Agneta Waldenhielm 

> Megafonen Debatt i Spaning 

> Spanaren “Kanske är vattnet så naturligt och så självklart att vi tar det alltför givet” 

Av Håkan Wåhlstedt 

> Utykten Färneboärdens nationalpark. Av Anna Jansson 

> Ur samlingarna Vattnets oer. Av Krister Ström 

> Från föreningarna Trångfors smedja. Av Trångforsgruppen 

> Ur litteraturen Ur “Sång om att leva på jorden”. Av Lars Gustafsson 

> Expertpanelen 

1 kulturkalendern 

5 

juni-oktober 2004 

6 

4 notiser 

8 

4 Rapport från framtiden 

5 På nytt jobb 

12 

5 Webbtips 

5 Från föreningarna 

16 

Pris och beröm 

Aktuellt 

Sagt och gjort från verksamheten 

Nya böcker 

hembygdsföreningar 

och deras gårdar 

Redaktionsruta 

INNEHÅLL

Foto: Jan Gustafsson 

Livets vatten 

DET VIKTIGASTE JUST NU 

Tillgången till vatten är en grundförutsättning för alla 

former av liv. 55–60 % av en vuxen människa består av 

vatten. Människan lärde sig tidigt att hantera vatten. 

Vatten både skiljer och förenar människor och kulturer. 

I industriell verksamhet har vatten en nyckelroll som råvara, 

energiförmedlare och transportör. Föroreningar i vatten gör 

att vi alltmer ställt oss frågan om hur vi vårdar våra vatten. 

Vatten är mycket komplext och mångfacetterat. I detta 

nummer av Spaning har vi valt att koncentrera oss på 

vattnets kraft ur flera aspekter. 

Med vattnets kraft menas ett frigörande av energi som 

vattnet fått i ett evigt kretslopp. Vatten har också haft 

en mångsidig roll i mytiska och folkligt traditionella 

sammanhang. Vattnet ansågs till exempel ha en helande 

och renande kraft. 

Västmanlands historia och kulturarv är till stor del kopplat 

till vatten. Mälardalen var under lång tid ett kust- och 

skärgårdslandskap. De äldsta spåren utgörs av stenåldersboplatser 

vid dåtida havsvikar. Landhöjningen gjorde att 

kustlinjen drog sig successivt tillbaka och stora torrlagda 

marker kunde utnyttjas för bete, slåtter och ny bebyggelse. 

Under medeltiden anlades städerna Arboga, Köping och 

Västerås, alla handelsplatser med goda hamnlägen vid 

Mälaren. Vattnet som kraftkälla var en förutsättning för 

den industriella verksamheten vid gruvorna, hyttorna och 

smedjorna i länet. För att driva Sala silvergruva med 

smälthytta krävdes omfattande vattensystem. Länets 

bebyggelse växte främst fram kring de stora vattendragen 

Arbogaån, Hedströmmen, Kolbäcksån och Svartån. 

För att förbättra transporterna byggdes såväl Hjälmaresom 

Strömsholms kanal. Överföringen av elektrisk energi 

producerad av vatten gav upphov till länets största industri 

och arbetsplats ASEA. 

Carl-Magnus Gagge, Landsantikvarie/Länsmuseichef 

3

SPEGELN 

Vattnets speciella 

dragningskraft 

Av Ann Österberg 

Det var längs vattendragen från den smältande inlandsisen som de 

landlevande djuren och de nya bosättarna kom vandrade norrut. 

Vid vattnet fanns tillgång till föda och på vattnet kunde man färdas. 

VATTNETS KRAFTER, DESS FÖRMÅGA ATT GE OCH TA 

LIV, ATT LYFTA UPP MEN ÄVEN GÖMMA, HAR GETT 

UPPHOV TILL MYTER, SAGOR OCH SÄGNER. 

Människan har ofta besjälat vattnet och tillbett dess väsen. 

I modern tid har vattnet fått en självklar, stor plats i konst, 

musik och diktning. 

Vid vattnet var det enklare att bo och leva. Det byggdes 

handelsplatser där vattendragen möttes, handelsplatser som 

sedan växte till städer. Vid vatten vill vi fortfarande bo. 

Trots att vi idag har vägar och transportfordon som tar oss 

fram på vägarna året runt, väljer de som har möjlighet ändå 

att bosätta sig vid vatten. Dragningskraften avspeglas inte 

minst i priserna på bostäder som ligger nära vatten. 

Vår längtan till vattnet har gjort att vi tagit områden 

i anspråk för bebyggelse, som tidigare ratats på grund av 

dess utsatthet vid höga vattenflöden. Sårbarheten har blivit 

större och översvämningarna fler. Begreppet översvämning 

används ju först när sådant som människor äger eller 

brukar skadas av vattnet. 

VATTNETS KRAFT KAN BRUKAS OCH ÄGAS. Människan 

har lagt ner oerhört stor möda på att styra det strömmande 

vattnet för att kunna använda dess kraft för sina syften. 

Tillgången till vatten var nödvändig för arbetet i gruvorna, 

hyttorna och hamrarna. Till gruvorna fick man leda vattenkraften 

via grävda kanaler, anlagda sjöar och dammar eller 

kilometerlånga stånggångar. Vid bäckar och åar användes 

vattnet till att driva blåsbälgar och hammare. När industri 

och hem elektrifierades byggde bruken kraftverk i vattendragen, 

kraftverk som i flera fall ännu finns kvar och används. 

4 

VATTENVÄGARNA VAR DE TIDIGASTE VÄGARNA och 

förblev de viktigaste transport- och farlederna ända in emot 

slutet av 1800-talet. Närhet och tillgång till transporter på 

vatten eller is påverkade möjligheterna att kunna byta varor 

och tjänster. En kanalbåt på Strömsholms kanal lastade mer 

än vad 40 hästar kunde dra efter sig på slädar. 

Vattendragen bryr sig inte om läns eller kommungränser, 

de förflyttar sig från de högsta punkterna genom bäckar 

och åar och vidare ut i havet. Bäcken i skogen vid Skinnskatteberg, 

liksom Hedströmmen, Kolbäcksån och Mälaren 

blir alla till slut en del av Östersjön. 

DEN SVENSKE BONDEN HAR I HUNDRATALS ÅR 

BROTTATS MED ETT ÖVERFLÖD AV VATTEN. Förr höll 

sig odlaren i allmänhet borta från översvämningsområdena. 

Senare århundradens stora utdikningar och torrläggning 

av sjöar har avvattnat markerna och gett större åkrar. 

Det gavs möjlighet att odla på områden som låg närmare 

stränderna. I och med att sankängarna och mossarna dikades 

ut och odlades upp försvann de områden som kunde fånga 

överskottsvattnet vid vår och höstflod. Vattnet kom att 

rinna snabbare ut i vattendrag och sjöar med fler översvämningar 

som följd. 

När vi blev medvetna om att vattensänkningar och utdikningar 

påverkar möjligheten till liv vid sjöstränder och 

sankmarker, blev den tidigare föraktade våtmarken mer 

attraktiv. Nu talar vi snarare om att bevara eller till och med 

återställa våtmarker för att värna den biologiska mångfalden. 

Människans aktiviteter vid vattnet i städer, lantbruk och 

industri har påverkat dess kvalitet. Idag finns giftiga ämnen 

Foto: Agneta Waldenhielm

lagrade i vattendragens bottnar, gifter som måste mätas och 

kontrolleras och som påverkar våra möjligheter att använda 

dessa områden idag. 

Vattendrag helt opåverkade av människan finns inte 

längre. Även i den mest avlägsna fjällbäck porlar rester av 

luftföroreningar som fallit till marken. 

”OM VI INTE FÖRSTÅR KOPPLINGEN TILL VÅRA VATTEN 

SÅ FÅR VI INGEN ORDNING PÅ VÅR HISTORIA.” 

Gunnar Skoglöv [Mälarens historia har format vår] 

> 

DET FINNS MER: KÄLLOR 

SPEGELN 

Högsta kustlinjen, den linje där den högsta vattennivån 

låg efter den senaste inlandsisens smältning. 

Mälardalens vattenvägar i industrihistoriskt perspektiv. 

Maritima skrifter nr 3, Statens maritima museer 

Stockholm 2003. 

Bergslagen och dess kraftverk. En skrift från Vattenfall 

Mellansverige, Västerås 1987. 

Boken om Bergslagen. Resa i en levande historia. Red. 

Ann-Charlotte Backlund. Stockholm 1988. 

Inventering av förorenade områden kring Kolbäcksån. 

Länsstyrelsen i Västmanlands län 2004:1 ISSN nr 0284-8813 

På www.sgu.se kan du läsa mer om vatten. 

5 

Karta: Leif Andersson, SGU


SPEGELN 

6 

Vattenhjul i lancashiresmedjan 

vid Karmansbo bruk.

Vattenkraft. 

Skovlar, ånga och el 

Av Carl-Magnus Gagge 

VATTENHJULET I SKVALTKVARNEN ANSES VARA DEN 

FÖRSTA EGENTLIGA ”VATTENMOTORN”. På en lodrät 

axels nedre ände satt ett horisontellt liggande skovelförsett 

vattenhjul. Vattnet strömmade genom en ränna och satte 

genom en stöt skovlarna i rörelse. För att stöten skulle bli 

tillräckligt kraftig erfordrades en viss fallhöjd, däremot 

kunde en mycket liten vattenmängd räcka. För att reglera 

vattentillförseln fanns det reglerbara luckor i vattenrännan. 

DE STÖRRE VATTENHJULEN HADE EN ANNAN KON- 

STRUKTION. Hjulet satt på en horisontell axel. För att hjulet 

skulle snurra så placerades det antingen så att vattnet rann 

in under skovlarna (underfallshjul) eller så att vattnet föll 

in mitt på hjulet (bröstfallshjul). Vanligast var dock att 

vattnet leddes fram i en ränna så att vattnet föll in i vattenhjulets 

skovlar uppifrån (överfallshjul). När dessa vattenhjul 

togs i bruk fick vattenkraften en större industriell betydelse. 

Vattenhjulen kunde bara utnyttjas för lägre fallhöjder. För 

att få en större effekt kunde flera vattenhjul placeras efter 

varandra i de större vattenfallen. Med hjälp av vattenhjulet 

mekaniserades det tunga arbetet, tillverkningen blev effektivare 

SPEGELN 

Vattenkraft har under många hundra år varit den viktigaste energin för 

driften av kvarnar, sågverk, hyttor, hammarsmedjor och andra industriella 

anläggningar. Kraften kunde inte överföras på längre avstånd. Därför låg 

industrierna i direkt anslutning till vatten och platsen valdes där det var 

lättast att utnyttja nivåskillnaderna i de strömmande vattendragen. 

Till platsen transporterades råvarorna och därifrån fraktades de färdiga 

produkterna. Tillgång på vattenkraft var helt avgörande för industrins 

lokalisering medan transportvägarnas längd inte hade samma betydelse. 

och produktiviteten ökade. Vattenhjulet fick en motsvarande 

betydelse för sin tids teknik och industri, som ångmaskinen 

fick under 1800-talet och elektriciteten under 1900-talet. 

DEN VIKTIGASTE ANVÄNDNINGEN FICK VATTENKRAFTEN 

UNDER 1600- OCH 1700-TALEN FÖR BERGSBRUK OCH 

JÄRNHANTERING I BERGSLAGEN. Den goda tillgången 

på vattenfall på lämplig nivå, skog till kolning och vattendragen 

som transportleder samverkade och bidrog till 

utvecklingen. Hyttor och stångjärnssmedjor placerades 

vid vattendragen och omkring dem växte byar och brukssamhällen 

fram. Tekniken utvecklades och flera mekaniska 

uppfinningar utgick från vattenhjulet som ”motor”. Vattenkraften 

utnyttjades också vid gruvorna, sedan man under 

1600-talet lärt sig konsten att föra över kraft på mekanisk 

väg. Från vattenhjulet överfördes kraften via så kallade 

stånggångar för att driva vattenpumpar och uppfordringsverk 

i gruvorna. Stånggångarna tog upp vattenhjulets 

roterande rörelse via axelvevar till fram- och återgående 

stänger. De var upphängda på stolpar och kunde då föra 

över kraften den långa vägen från vattenhjulet till gruvan. 

>>> 

7

SPEGELN 

>>> 

ÄNDA FRAM TILL MITTEN AV 1800-TALET VAR VATTEN- 

KRAFTEN DEN HELT DOMINERANDE KRAFTKÄLLAN 

FÖR INDUSTRIELL VERKSAMHET. Vid den tiden kom 

ångmaskinen att få en allt större betydelse och särskilt 

inom sågverksindustrin blev ångkraften en dominerande 

och konkurrerande kraftkälla. Ångkraften fick dock inte 

samma betydelse i Sverige som på kontinenten. Tekniker 

och industriägare höll i det längsta fast vid vattenhjulet. 

Vattenkraften kunde också behålla sin ställning tack vare 

nya uppfinningar inom gjuteritekniken och nya maskiner 

inom verkstadsindustrin. Vattenhjulen av trä ersattes av 

gjutna turbiner i järn. Större fallhöjder kunde nu utnyttjas 

och turbinerna var enklare att reglera. Kraften överfördes 

direkt från turbinerna till maskinerna via kugghjul och 

remskivor. 

KRAFTÖVERFÖRINGEN VAR ETT PROBLEM SOM DISKU- 

TERADES LIVLIGT INOM INDUSTRIN och det fanns stora 

behov av att överföra energi på långa avstånd. Elektriciteten 

blev lösningen på problemet. Vattenkrafttillgångarna fick 

därmed en starkt ökad betydelse. De första vattendrivna 

elkraftverken byggdes på 1880-talet i mellersta Sverige. 

Vattenkraftverken spred sig snabbt till Bergslagen där man 

sedan lång tid var van vid att utnyttja vatten som kraftkälla. 

Vid elektrisk kraftöverföring omformades den mekaniska 

kraften i turbinen i en generator till elektrisk energi. Den 

elektriska strömmen fördes vidare i metalledningar till 

förbrukningsplatsen där den återomvandlades till mekanisk 

energi med hjälp av en elektrisk motor. 

DE FÖRSTA KRAFTVERKEN VAR AVSEDDA FÖR BELYS- 

NING. Ett problem var att likström inte kunde överföras på 

längre avstånd utan väldigt stora kraftförluster. För att lösa 

problemet utvecklades tekniken med högspänd växelström 

av bland annat Jonas Wenström och 1893 kunde Sveriges 

första och en av världens första anläggningar tas i bruk för 

överföring av 3-fas växelström vid Hällsjön i Grängesberg. 

Därefter kom elektricitetens stora genombrott. Många små 

bygdekraftverk uppfördes på 1910-talet. Ofta var det en 

lokal förening som byggde anläggningen för att förse den 

närmaste omgivningen med hushållsström. Den av vatten 

producerade elektriciteten fick en allt större betydelse under 

1900-talet. Elektriciteten ledde till stora förändringar inom 

industrin, jordbruket och för den enskilda människan i det 

egna hushållet. Elektricitet finns idag överallt i samhället 

och den har en avgörande betydelse för vårt sätt att arbeta 

och att leva. 

8 

FÖR ATT PÅ BÄSTA SÄTT KUNNA UTNYTTJA VATTEN- 

KRAFTEN räckte det inte med att känna till hur ett vattenhjul, 

turbiner och elgeneratorer fungerar. Lika stor vikt 

måste läggas vid reglering av vattendragen. Ett system av 

vattenmagasin och dammar måste byggas för att trygga en 

någorlunda regelbunden vattenföring. 

VATTENKRAFTENS UTVECKLING HÖR INTIMT IHOP 

MED uppbyggandet av verkstadsindustrin och den elektriska 

industrin i Sverige. Företaget Elektriska Aktiebolaget 

grundades 1883 i Stockholm och det blev kärnan i det 1890 

bildade Allmänna Svenska Elektriska Aktiebolaget (ASEA), 

med Västerås som verksamhetsort. Till företaget knöts 

från början en av elektronikens pionjärer Jonas Wenström. 

Hans insatser för utvecklingen av tekniken med trefas 

växelström fick stor betydelse för ASEA och för den breda 

användningen av elektricitet. Liknande tekniska lösningar 

kom dock samtidigt i flera länder av varandra fristående 

forskare och uppfinnare. 

FLERA AV LANDETS MEST KULTURHISTORISKT VÄRDE- 

FULLA VATTENKRAFTANLÄGGNINGAR finns bevarade 

i Västmanlands län. Vattnets koppling till gruvhanteringen 

kan bland annat studeras i dammsystemen vid Sala silvergruva 

och vid Polhemshjulet i Norberg. Vattenhjulens 

koppling till hyttdrift och hammarsmide är särskilt tydligt 

vid Engelsbergs bruk och vid andra anläggningar inom 

Ekomuseum Bergslagen som till exempel Trångfors smedja. 

Det äldsta bevarade kraftverket i länet är Turbinhuset i 

Västerås, en symbolbyggnad för industristaden och dess 

kraftiga expansion. Andra tidiga och välbevarade kraftstationer 

finns i Västanfors, Trångfors och Arboga. 

DET FINNS MER 

Åberg, Alf; Från skvaltkvarn till storkraftverk. 

Om den enskilda och kommunala kraftindustrins 

tillkomst och utveckling. Stockholm 1962. 

Bergslagen och dess kraftverk. 

Vattenfall Mellansvergie. Västerås 1987. 

Pettersson, Jan-Erik; Trångfors kraftstation 

– en sekelskiftesmiljö. 

Tekniska museets årsbok, Daedalus 1988. 

Brunnström, Lars och Spade, Bengt; 

Elektriska vattenkraftverk. 

Kulturhistoriskt värdefulla anläggningar 1891–1950. 

Riksantikvarieämbetet 1995. 

Spade, Bengt; De svenska vattenkraftverken 

– teknik under hundra år. 

Riksantikvarieämbetet och Kraftverksföreningen 1999.

Vattenlek vid Ekomuseums teknikpark i Västanfors. 

Generator i Västanfors kraftstation. 

> 

Ur Nordisk Familjebok: 

Till art. Vattenkraftverk. 1. 

Intag 

Generator 

Lucka 

SPEGELN 

Turbin 

Ledskovlar 

9 


SPEGELN 

Gruvan lade 

bygden under vatten 

Salas vattensystem ett kulturminne från Gustav Vasas tid. 

Efter artikel av professor Staffan Helmfrid i Sala Allehanda 17 mars 1997. 

Mycket har skrivits om silvergruvan som hjälpte Gustaf I att sätta ett fattigt och skuldsatt Sverige på fötter och 

under hans renässansfurstar till söner fick landet att träda fram som respektabel medlem av den europeiska 

statsfamiljen. Mindre är känt om den genomgripande omgestaltning av hela landskapet mellan Sala och 

Dalälven som krävdes för silverutvinningen, och som ännu efter 450 år finns kvar i ett helt system av dammar, 

sjöar och kanaler. Det måste betraktas som ett av vårt lands allra märkligaste kulturminnen. I sin omfattning 

och djärvhet har dammsystemet få samtida motsvarigheter. 

BERGSBRUKETS ENERGIKÄLLOR I ÄLDRE TID VAR VED, 

VATTENKRAFT – OCH HÄSTAR. Veden kunde transporteras 

dit där bränslebehovet fanns, men kunde före ångmaskinens 

tid inte omsättas i mekaniskt arbete. För det behövdes hästar 

och vattenfall. Vattnet utförde mekaniskt arbete via vattenhjul 

placerade i vattenfall. Energin kunde med stora förluster 

endast överföras mekaniskt kortare sträckor genom stånggångar. 

Om inte arbetsplatsen kunde förläggas intill naturliga 

forsar och fall måste vattenfallen flyttas så nära arbetsplatsen 

som möjligt. 

STOMMEN I DET VATTENSYSTEM SOM SENARE 

UTVECKLADES för gruvans räkning, hade anlagts redan 

under 1500-talets första årtionden för hyttorna, då belägna 

ovan om gruvan, vid Långforsen. 

Gustaf I koncentrerade förhyttningen till kronans hytta 

nära sockenkyrkan och till dess vattenförsörjning började 

10 

redan på 1520-talet anläggas ett system av dammar och 

dämda sjöar, som omgestaltade hydrografin ända upp mot 

Dalälven. 

GRUVANS SYSTEM KOM ATT OMFATTA 27 MAGASIN 

med en sammanlagd yta av 16 kvadratkilometer och ett 

nederbördsområde om 75 kvadratkilometer. Hyttans system 

var ännu större. Dess cirka 35 sjöar hade en yta av 40 

kvadratkilometer varav 28 kvadratkilometer berodde av 

dämning. Nederbördsområdet täckte hela 400 kvadratkilometer. 

Sedan det förlorat sin funktion sänktes hyttans 

dammsystem omkring 1900. Saladamm torrlades helt och 

återgick till odlingsmark. 

DET VAR DJÄRVA VATTENBYGGNADSPROJEKT SOM 

SILVRET DREV FRAM i det flacka landskapet. Hela hydrografin 

inom ett område på cirka 20 gånger 30 kilometer 

Foto: Göran Persson

omgestaltades. Mest imponerande är att man, driven av 

vattenbehovet, redan i tidigt 1500-tal gick över vattendelaren 

mellan Mälaren och Dalälven, som går ogynnsamt nära 

Sala. Nära tre fjärdedelar av hyttans vattensystem låg norr 

om vattendelaren. Genom dämning mot norr skapades 

väldiga vattenmagasin, vilkas vatten leddes över vattendelaren 

söderut genom en sprängd kanal, Dofte grav. 

Också gruvans vattensystem gick och går alltjämt över 

vattendelaren genom den sex kilometer långa och djupa 

Ljuse grav. För att leda ut vatten till de olika schaktens 

konster behövdes sammanlagt 25 kilometer grävda och 

sprängda kanaler, sträckvis i tunnelform. 

ÄVEN OM DET YTTRE FÖRLOPPET i dessa storstilade 

anläggningsarbeten är kartlagt finns det ännu mycket som 

vi inte vet och som vi väntar att få svar på av kommande 

generationers forskare. 

> 

SPEGELN 

Illustration av Planverk ur Rinman, Bergwerks Lexicon från 1789. Planverket användes 

då man med vattnets hjälp skilde den krossade (bokade) malmen från berget. 

Droppverket som ses på fig. 5 var en vattenbesparande uppfinning, utvecklad 

av Berghsuptsman Berndtson, som bland annat användes vid Sala silvergruva. 

Vattendelare: Den osynliga gräns i naturen där vattnet rinner 

i olika riktningar. 

Hydrografi: Vetenskapen om vatten. (Här; vattnets kretslopp). 

DET FINNS MER 

Sala silvergruvas vattensystem, Tomas Eriksson. 

Rapport Västmanlands läns museum 2002:A84 

Hyttans vattensystem: 100 år efter torrläggningen, 

Leif Lindstedt. Ur Sala Hembygds och Fornminnesförenings 

årsbok 2000. 

11


SPEGELN 

12

SPEGELN 

Barn skriver och ritar om vatten 

Dikt och bild ingick i Vårutställningen för barn och ungdomar i Köpings kommun 3–14 maj. Eleverna på 

Nibbleskolan arbetade tillsammans med konstnärerna Margret Nordström och Dolf Mayern från Köping. 

Andra deltagande konstnärer i projektet var Anna Eilert från Odensvi och Helene Ekholm, Munktorp tillsammans 

med 365 elever, årskurs 4–6 från Elundskolan, Skogsbrynskolan, Malmaskolan, Nyckelbergsskolan och St Olofsskolan. 

HUSET VID HAVET 

Det här är mitt vackra hus 

Det ligger vid havet 

Vinden blåser i träden 

På kvällen dricker 

Jag varm O’boy 

Solen går ner i havet 

Jag sitter på stranden 

Och tittar på vågorna 

Det är vackert 

Av Frida Karlsson, åk 4, Nibbleskolan 

Av Ashti Kako, åk 4, Nibbleskolan 

Bäcken rinner genom björkskogen, 

Den porlar förbi stenarna, 

Allt man hör är bara vattnet, 

Som rinner där i bäcken 

Av Sofie Bjurenwall, åk 4, Nibbleskolan. 

Vrakskeppet 

Stod i det mörka havet. 

Vågorna skvalpade i stormen. 

Alla människor 

Hade ramlat över bord 

Och simmat in till stenarna. 

Av Albin Jansson, åk 4, Nibbleskolan 

13

Foto: Johan Westerdahl Foto: Agneta Waldenhielm 

SPEGELN 

Potatissättning på mulljorden Ångsjön 1995. På 1800-talet var här fortfarande sjö. 

14

Anna-Karin Westerdahl med 

väninna på Ångsjöns is 1925. 

UNDER DE NÖDÅR SOM PRÄGLADE FLERA DECENNIER 

EFTER STORMAKTTIDENS FALL BLEV EN SÄNKNING 

AV ÅNGSJÖN ETT VÄLKOMMET BIDRAG TILL ÖKAD 

HÖPRODUKTION. Gustaf Barchaei beskriver 1772 i sin 

västmanländska reseskildring hur Kustaägaren Mårten von 

Brunijan ett par år tidigare lyckats få mer odlingsbar mark 

genom att bygga en timmerdamm med dammlucka, som 

”på det nogaste” sammanfogades med en torvsatt jordvall. 

Då alla frostnätter var förbi i början av juni hade vattnet 

släppts från ett dämt ängsstycke och när höskörden var bärgad 

kunde von Brunijan konstatera att han fått 10 à 12 lass 

mera hö än när marken inte var dämd. Nästa år utvidgades 

arealen och kostnaden betalades med minst 40 lass mer i hö. 

PÅ 1830-TALET DREVS SÅVÄL KUSTA SOM TÄBY på 

sjöns motsatta strand och dess granngård Frösåker vid 

Mälaren av den driftige Carl Rangel von Post. Han gav 

sig i kast med den största och grundligaste sänkningen. 

”Avsikten med utgrävningen av Ångsjön var att förbättra 

en del lågbelägen mark, hörande till Kusta, dels att 

med vattnet kunna övervattna en ängsmark vid Frösåker, 

dels att kunna begagna det vattenfall som fanns. 

Vid det byggde von Post en husbehofssåg och en kvarn 

– båda av enklaste beskaffenhet,” skriver Erik Lewenhaupt 

på 1920-talet i sin Geddeholmskrönika. 

AVTAPPNINGEN AV ÅNGSJÖN BESKRIVS UTFÖRLIGT 

I LANDSHÖVDING RIDDERSTOLPES FEMÅRSRAPPORT: 

Tillsammans med de övriga strandägarna hade von Post 

låtit gräva en grav som var 750 famnar [cirka 1 335 meter] 

lång och 3 alnar [cirka 1,80 meter] djup och hade en övre 

bredd av 6 à 7 alnar [3,5–4 meter]. Efter stensprängning och 

pålning påsläpptes vattnet från sjön. Kostnaden uppgick till 

Foto: Kustas arkiv 

SPEGELN 

Sjön som försvann 

Av Elisabeth Westerdahl 

På gränsen mellan Irsta och Kärrbo socknar, öster om Västerås fanns ännu 

för några decennier sedan en vacker liten sjö som i långa tider varit ett 

favorittillhåll för rastande fåglar och fågelskådare. Vid dess strand förlades 

på 1600-talet huvudbyggnaden på Kusta säteri. 

cirka 800 Riksdaler Banco och visade snabbt förmånliga 

effekter vid höbärgningen. Ängsmarkerna kring sjön hade 

tidigare varit så vattendränkta att allt höet måst föras bort 

med släpor eller bäras fram till fastare mark. Då sjön sänkts 

med 2 1/2 alnar [cirka 1,5 meter] kunde höet nu forslas bort 

med dragare. Både till kvantitet och kvalitet hade höväxten 

förbättrats betydligt. Den största vinsten med företaget 

var dock att det dagkärr som var beläget nedanför sjön 

blev odlingsbart och dess dyjord användbar till komposter 

för gödningsämnen till åkerjorden. 

ERIK LEWENHAUPT UPPLEVDE SOM UNG DEN ÅLDRADE 

CARL RANGEL VON POST och har troligen fått sin beskrivning 

av sjösänkningen direkt från hans mun. En gammal soldat 

Starre som i båt följde med strömmen till Mälaren, hade 

också berättat för Erik Lewenhaupt hur det gick till när 

dammbyggnaden revs och vattnet från Ångsjögraven 

tappades ut i Mälaren. ”Det voro en mängd ryssjor 

uppsatta i strömfåran för att fånga den mängd fisk 

som följde med strömmen. Ryssjorna blev fyllda af fisk 

så att åtskilliga lass af den varan tillvaratogs, till större 

delen rudor.” 

EFTER ANDRA VÄRLDSKRIGET inriktades svensk jordbrukspolitik 

mot full självförsörjning av kött, fläsk och spannmål. 

En tredje sänkning av Ångsjön blev därför aktuell 

på 1950-talet. De berörda bönderna var positiva till mer 

odlingsbar mark men förordade en vall kring sjön för att 

inte helt mista sin vattenspegel. Men såväl de som ornitologerna 

kämpade förgäves. Myndighetsbeslutet blev ytterligare 

en sänkning. I dag är Ångsjön helt igenvuxen och 

flertalet sällsynta fåglar har försvunnit. Många intressenter 

kämpar för en renovering men pengar saknas. 

15

Pärlfiske på svenska 

Av Susanna Vesterberg 

Har du någon gång sett en flodpärlmussla? I så fall har du haft tur för idag 

finns inte många vattendrag kvar som hyser denna mycket speciella art. 

En svindlande tanke är att musslan du ser idag har suttit på nästan exakt 

samma plats i över hundra år. 

FLODPÄRLMUSSLAN ÄR DEN DJURART I SVERIGE SOM 

HAR DEN LÄNGSTA LIVSLÄNGDEN. Den blir normalt 

runt 100 år, men rekordnoteringar finns om musslor som 

blivit uppemot 150 år och till och med äldre. Musslans skal 

växer kontinuerligt men mest under de varmare årstiderna 

och ”årsringar” bildas som avslöjar åldern på samma sätt 

som årsringar på ett träd. Genom att göra ett tvärsnitt 

genom den döda musslans skal kan man räkna årsringarna 

och därmed fastställa åldern. 

FLODPÄRLMUSSLAN FÖREKOMMER I NÄRINGSFATTIGT 

RINNANDE VATTEN där bottensubstratet består av sand, 

grus eller mindre stenar. Där sitter den nedborrad och filtrerar 

vatten i jakt på små näringspartiklar som utgör födan. 

Som vuxen är musslan drygt tio centimeter lång och njurformad, 

skalet är tungt och nästan svart. Yngre musslor är 

mindre och har en ljusare grön-brun färg. 

FLODPÄRLMUSSLAN HAR EN KOMPLICERAD LIVSCYKEL. 

Fortplantningen sker under sommaren då hanen släpper ut 

spermier i vattnet som tas upp av honan och befruktar de 

upp till 4 miljoner äggen. Äggen utvecklas på honans gälar 

till små larver och släpps efter några veckor ut i vattnet. 

Då gäller det för den lilla larven att träffa på en öring eller 

lax vars gälar den kan fästa sig vid. Där lever den sedan 

som parasit under cirka tio månader tills den har utvecklats 

till en färdig liten mussla. När den släpper taget hamnar 

16 

Foto: Susanna Vesterberg 

den förhoppningsvis på en lämplig botten där den kan växa 

till. Efter 15–20 år är musslan könsmogen och den är då 

några centimeter lång. 

I SÄLLSYNTA FALL KAN EN PÄRLA BILDAS I MUSSLAN 

genom att ett sandkorn eller någon annan partikel hamnar 

inuti skalet och bäddas in i pärlemor. Pärlorna har varit 

mycket eftertraktade och ett omfattande pärlfiske bedrevs 

i olika delar av landet ända fram till 1940-talet. Fisket ledde 

till en minskning av musselförekomsterna, men eftersom 

pärlorna fanns i de större musslorna var det framför allt 

dessa som fiskades, medan de små individerna lämnades 

kvar. Därmed fanns det fortfarande möjlighet för bestånden 

att återhämta sig på sikt. 

FLODPÄRLMUSSLAN ÄR IDAG UTROTNINGSHOTAD 

I SVERIGE och arten är fridlyst. Till följd av bland annat 

försurning och oförsiktigt skogsbruk har flodpärlmusslorna 

minskat kraftigt i antal i hela landet. Eftersom musslorna 

är beroende av att det finns öring eller lax för sin fortplantning 

leder även minskningar i fiskbestånden till att färre 

mussellarver lyckas överleva. På många håll finns fortfarande 

musslor kvar i vattendragen, trots att reproduktionen 

fungerar dåligt eller inte alls. Sådana åldrande bestånd dör 

så småningom ut, även om de kan finnas kvar i många år 

innan den sista musslan försvunnit. 

>>>

SPEGELN 

17 

Foto: Inge Lennmark

SPEGELN 

>>> 

I VÄSTMANLANDS LÄN FINNS IDAG FLODPÄRLMUSSLAN 

KVAR I TRE VATTENDRAG. Bestånden är av varierande 

storlek och de flesta individerna är gamla, men små musslor 

har hittats så det finns ett visst hopp om populationernas 

fortlevnad. För att säkerställa musslornas reproduktion 

arbetar man för att bevara de öringstammar som ju är ett 

måste för musslornas överlevnad. Förhoppningsvis kommer 

detta leda till att man även om hundra år kan se flodpärlmusslor 

i våra vattendrag. 

Kungens egen ädelsten 

Av Elisabeth Westerdahl 

Ett äkta pärlhalsband betraktades förr som finare än allt annat och 

Gustav Vasa förbjöd 1544 försäljning av flodpärlor till andra än kungens 

män. Karl den IX befallde att varje bonde som ägde vatten med flodpärlmusslor 

skulle lämna 100 oöppnade musslor i skatt till hans fogdar och 

från 1691 till 1723 var pärlfisket regalis, det vill säga alla pärlor som hittades 

skulle tillfalla kungahuset. 

Det är en sällsynthet att få se fint bevarade sötvattenspärlor 

i dag. De flesta är spruckna, saknar sin forna glans och 

har därmed mist sitt värde. De mest kända och fortfarande 

mycket välbevarade pärlorna är de som Ebba Brahe fick 

av Gustaf II Adolph. De har sedan dess gått i arv i släkten 

och bärs i dag av hustrun till den sista privata ägaren av 

Skoklosters slott. Tack vare att de genom århundradena 

skötts, trätts om och rengjorts har de behållit sin glans. 

Oscar II:s krona från 1844 pryds också av ett stort antal 

sötvattenpärlor som möjligen kommer från svenska flodmusslor. 

Världens mest beryktade privatägda orientpärla återfanns 

i Panama 1560. Via Philip II av Spanien, Mary Tudor 

(blodiga Maria), spanska drottningar och familjen Bonaparte, 

ägs den i dag av Elizabeth Taylor som bär den stora, 

päronformade pärlan i en collier, vilken är en modern 

version av Mary Tudors halsband. 

18 

> 

Brosch i guld med briljanter, rubiner, demantoidgranater 

och orientalisk barockpärla. Tillverkad i St. Petersburg 

vid sekelskiftet 1900. Såld på Bukowskis år 2000. 

SÄLLSYNT MED NATURSKAPADE PÄRLOR 

I äldre tider var äkta pärlor helt och fullt naturprodukter. 

Under lång tid kom de från havspärlmusslor i Persiska 

viken och kallas orientaliska pärlor. I dag har flertalet av 

dessa musslor slagits ut av oljeföroreningar, men varken dessa 

eller sötvattenpärlorna finns någon större efterfrågan på. 

Nästan alla pärlor som säljs i dag är odlade varför en del 

av dessa betingar högre priser än de ”äkta”. Det borde vara 

tvärtom, säger Sandra Brauns, Bukowskis gemmolog. 

Kring sekelskiftet var det en dröm att ha en hel sötvattencollier. 

I dag vet de flesta inte vad en äkta naturskapad pärla är. 

ODLADE PÄRLOR VANLIGAST OCH DYRAST 

Carl von Linné lyckades odla sötvattenpärlor i Sverige 

på 1700-talet, men odlingen tog för lång tid för att vara 

lönsam. Pärlorna finns dock bevarade och kan beskådas 

på Linnémuseet i London. 

Foto: Bukowskis

Dagens runda, odlade pärlor började 

marknadsföras omkring 1920 och kom 

från Japan, där pärlhanteringen med åren 

vuxit till en stor industri även om vattenföroreningarna 

på senare tid blivit ett allvarligt 

hot även för dessa. 

Den runda odlade pärlan består av en 

pärlemorkula som förts in i musslan tillsammans 

med en bit mantelvävnad från 

en annan mussla. Vid skörden har musslan 

omslutit det främmande objektet med en 

pärlsubstans på 0,2–1 mm. Flertalet odlade 

pärlor bleks sen i vätesuperoxid eller 

färgas, gärna svagt rosa, som betalas bäst. 

Naturligt svarta odlade pärlor kommer 

från vattnen kring Tahiti. Större odlade 

pärlor på mer än 11 mm odlas utanför 

Australiens kuster och går under namnet 

South Sea Pearls (söderhavspärlor). 

ODLADE PÄRLOR UTAN KÄRNA 

I sjön Biwa i Japan odlas pärlor utan 

pärlemorkula. I sötvattensmusslor införs 

endast en liten bit mantelvävnad. Efter 

3 år skördas de så kallade Biwapärlorna 

som ofta är mycket oregelbundna och 

följaktligen benämns barockpärlor. 

Vanliga är också imiterade pärlor. 

Sådana kom redan på 1500-talet till Sverige 

säckvis. De var gjorda av glas samt doppade 

i en blandning av fiskfjäll och lim. 

Främst användes de till pärlstickningar 

i praktfulla kläder. De bästa kvaliteterna 

på dagens imiterade pärlor kommer från 

Dior, Chanel och svenska Thorndals. 

De kan behålla sitt ursprungliga utseende 

i många år. 

HUR SKILJS ÄKTA PÄRLOR 

FRÅN IMITERADE? 

Med lupp är det lätt att se skillnaden mellan 

äkta och imitation. Den imiterade pärlans 

yta ser i förstoring ut som ett läskpapper 

eller ett apelsinskal, medan de äkta och 

odlade är helt jämna och släta. Drar man 

en imiterad pärla över tänderna känns 

den slät och jämn medan äkta och odlade 

pärlor känns sträva på grund av de mikroskopiskt 

tunna överlappande lagren av 

pärlsubstans. 

VÅRD AV PÄRLOR 

SPEGELN 

Pärlor är karbonater och mycket känsliga för påverkan av syror. De kan bli gula 

av transpiration, hårspray, parfym, kosmetika och starka tvättmedel. Hastiga temperaturförändringar 

kan också bidra till att från början knappt synliga hårfina krackeleringar 

förvärras. Sandra Brauns rekommenderar regelbunden, försiktig rengöring med 

fuktig duk. Det är viktigt att inte glömma smutsen kring borrhålen. Att pärlor måste 

bäras mot huden för att bevara sin glans är en myt. De kan mycket väl ligga i ett 

bankfack bara temperaturen än jämn och inte för hög. Regelbunden omträdning 

och förvaring i separat etui eller tygpåse förlänger livslängden. Bomull är sällan helt 

syrafritt och bör inte användas som förvaringsunderlag. För att förhindra att pärlorna 

gnids mot varandra och för att – om silket brister – undvika förlust av mer än en pärla, 

ska varje pärla åtskiljas av en knut. 

> 

Hustrun till en av Ebba Brahes 

sentida ättlingar iförd 

de berömda Brahepärlorna. 

19 

Foto: Bukowskis

SPEGELN 

Del av karta 

i Strömsholms 

kanalbolags 

arkiv. 

20

Våra ortnamn, inte minst våra västmanländska sjönamn, utgör ett ofta 

flertusenårigt kulturarv som vi noga bör vårda. Vanligen har namnen 

tillkommit under äldre och yngre järnålder och innehåller ibland uråldriga 

element som gått förlorade i dagens språkbruk. 

Sjönamnens egen gåta 

Av Richard Molin 

ALLA SJÖNAMN ÄR DOCK INTE FRÅN FÖRHISTORISK 

TID, exempelvis har sjön Åmänningen, någon halvmil 

sydöst om Fagersta, ett ungt namn. Byn Ombenning vid sjöns 

norra del kallas Amundabygning år 1400 det vill säga 

’Amunds hyttobyggning (hytta)’ och Åmänningen innehåller 

helt enkelt en förändrad form av hyttonamnet. Sjön kan 

i äldre tid ha kallats Åmunbenningssjön eller liknande. 

Att vissa sjöar har en mycket speciell form har ibland 

varit grund för namngivningen. Det gäller exempelvis den 

mycket långsmala Långnälen i Gunnilbo, vars namn, att 

döma av skrivformer från 1600-talet och framåt, kunde vara 

bildat till vårt ord nål. Så är dock inte fallet. Bebyggelsen 

vid sjöns norra ände kallas år 1539 för Nerdha, vilket 

speglar sjöns gamla namn, som sannolikt varit *Nærdhe. 

Med nærdh- har avsetts att sjön är smal eller har en 

förträngning eller smal midja. 

I sjönamnet Noren vid Norberg ingår ett med *nærdh- 

’förträngning’ besläktat ord nor. I dialekterna har nor levt 

kvar i betydelsen ’sund’ eller ’å mellan sjöar’ eller liknande 

och uppenbarligen har sjön i äldre tid burit namnet *Nore 

’sjön vid sundet’ vartill senare Norberg bildats. 

Egenskapen att vara smal, spetsig, hornliknande eller 

dylikt gäller också Hörendesjön inte långt från Västerfärnebo, 

äldst belagt genom bebyggelsenamnet Sörhörende, skrivet 

ij sydhyrindhæ år 1370. Sjön har namn av något hornliknande 

och det bör röra sig om djupt inskurna vikar och/ 

eller framspringande uddar. Möjligen har det långsträckta 

näset vid Sörhörende en gång kallats *Horn och sjön 

*Hyrnder ’den hornförsedda’ eller ’sjön med Horn’. 

Namnet på sjön Snyten i Karbenning har uppenbarligen 

samband med nordiska dialekters snyte ’trångt hörn, vinkel, 

SPEGELN 

spets’ med mera. Sjöns form, framförallt i dess södra del 

mot Engelsberg, svarar väl mot betydelsen ’spets’. 

Om egenskapen att kunna bilda ångor och dimmor 

vittnar Ångsjön i Kärrbo och den lilla obetydliga Guvens 

namn i Västerfärnebo. Det senare namnet sammanhänger 

med dialekternas guva, gåva ’imma’ och isländskans gufa 

’ånga, rök’. Ljömsebo nära Sala, skrevs år 1371 Liumgsio. 

Om namnet betyder ’den ljumma sjön’, beror detta sannolikt 

på att vattnet vid sjöns avlopp i sydost, enligt vittnesmål, 

sällan fryser till. 

I FLERA VÄSTMANLÄNDSKA SOCKENNAMN INGÅR 

SJÖNAMN. Fläckebo, skrevs år 1371 Flætiabo, och det är 

antagligt att Fläcksjön en gång burit namnet *Flæti ’den 

flata’. Namnet har samband med de flacka och låglänta 

marker som delvis omger sjön. Sjön har i äldre tid omfattat 

en betydligt större areal. Namnet Västerfärnebo (Fernabo 

1330–34) kan möjligen rymma namnet på en försvunnen 

sjö *Færne ’fräkensjön’ inom nuvarande Nötmyran, men det 

är också möjligt att Svartån här kallats *Færn? ’fräkenån’. 

Säkert är dock att en gammal växtbeteckning färne ’fräken’ 

ingår. 

BLAND DE SJÖAR SOM OMTALAS I DETTA NUMMER 

AV SPANING FINNS OCKSÅ MÄLAREN. Namnet, för 

länge sedan *MalhiaR, är bildat till mal ’grovt grus vid 

stränder’ och antas äldst ha avsett en mindre del av Mälaren 

vid nuvarande Prästfjärden och Mälsåker. 

De västmanländska sjönamnen är bara till liten del utforskade. 

För den som fascineras av det gåtfulla och söker 

spännande uppgifter är fältet öppet. 

21

SPEGELN 

1800-talets X 2000 

Enklare än hästen. Snabbare än vagnen. 

Av Carin Thorsén 

ÅR 1826 GÖR OTTO SEBASTIAN VON UNGE FRÅN 

MÖLNTORP EN RESA FRÅN VÄSTERÅS TILL STOCKHOLM 

MED ETT AV DE FÖRSTA ÅNGFARTYGEN. Han har skildrat 

sina intryck från färden i en bok kallad ”Promenader inom 

Fäderneslandet”. Vädret var behagligt men en del passagerare 

mindre behagliga. De ”blötte skägget” ordentligt och höll 

sig hellre till ”den kostsamma vännen buteljen än till den 

högre vännen, vars språk de icke lärt sig varken i skolan 

eller i källaren”. I övrigt är han tillfreds med resan. Fartyget 

krängde mindre på detta ostadiga element än postvagnarna 

på de tyska landsvägarna, skriver han och ombord fanns 

”all den omväxling man behövde för dagen”. 

EN ANONYM FÖRFATTARE, PUBLICERAD I OPOETISK 

KALENDER 1831, har skildrat en ångbåtsresa mellan Stockholm 

och Västerås i en berättelse av närmast skönlitterär 

karaktär. Där får vi uppleva det brokiga folklivet ombord. 

Som salongspassagerare ser han guldsmidda herrar med 

uniformsknappar i rockarna spela vira och fina damer, 

särskilt en älskvärd ung dam med italiensk hatt och med 

en fransysk bok. ”Vart han vände sig föreföll det honom 

tråkigt och kvalmigt, han började redan ångra sig att han 

inte rest landvägen. För att fördriva tiden gjorde han en 

promenad omkring fartyget: 

”Längst fram i fören satt en dalkulla på sin matsäck 

och sjöng kärleksvisor omgiven av en talrik samling av 

båda könen, bland andra en stor pudelhund. Under en 

stor vagn hade tvenne starklemmade pigor redan insomnat 

och under sömnen i den tilltagande värmen till mångas 

åtlöje, ovetande, blottat sig mer än tillbörligt. På andra 

22 

sidan mittemot var hans betjänt redan i en livlig konversation 

med några äldre värdshus-jungfrur från Stockholm, 

vilka nu gjorde en lustresa för att hälsa på några släktingar 

i Västerås. Strax bakom låg en madam på några kappsäckar 

och sov. Fram mot trappan till salongen satt 

en gammal jude, omringad av flera stycken trygga och 

handfasta kälkborgare, vilka med spänd uppmärksamhet 

avhörde hans gestikulerade berättelser om de oräkneliga 

bedrägerier och oförrätter, som blivit honom tillfogade 

i handel. På en bänk mer akterut satt en ung seigneur 

med en grann tobakspipa i handen och en grön 

saffiansväska över axeln, vilken roade ett litet sällskap 

med konster som hans hund kunde göra. 

ÅNGFARTYGET YNGVE FREJ, SOM BYGGDES 1821 och 

gick i trafik på Mälaren i nära 30 år, har framför allt blivit 

känd genom Carl Jonas Love Almqvists roman Det går an, 

från år 1839. Det är på detta fartyg som kärlekshistorien 

utspelas mellan glasmästardottern Sara Videbeck från 

Lidköping och hennes Albert, en sergeant med ”mörka 

mustascher, som voro upphöjda och nästan sköna”. 

ALMQVIST INTRESSERAR SIG MER FÖR SARA VIDEBÄCKS 

SYN PÅ KÄRLEKEN OCH ÄKTENSKAPET än för båtresan 

mellan Stockholm och Arboga. Läsaren får nöja sig med 

spridda upplysningar, som dock visar att livet ombord för 

en resenär på ett ”Ång-Machines-Fartyg” mycket påminner 

om senare tiders: Albert äter den klassiska biffsteken, 

familjefäder fördriver tiden med att snusa, läsa tidning och 

dricka porter medan mödrarna rör sig i de trånga trapporna 

på jakt efter ostyriga barn, som den långa färden tråkar ut.

Hjulångaren Yngve Frey tecknad år 1837 av den då 10-årige prins Gustav. Original i Eskilstuna Museer. 

NYHET! 

Ångfartyg till 

Stockholm. 

Endast 3 

riksdaler 

banco. 

Att färdas med ”Ång-Machines-Fartyg” på Mälaren var en 

angenäm nyhet på 1820-talet. Efter vissa initialsvårigheter med 

fartygsbyggandet kom ångsjöfarten att snabbt växa i betydelse. 

Från 4 ångfartyg i trafik år 1820 kom man upp till 12 stycken år 1830 

och ett femtiotal ytterligare tio år senare. Tidsvinsten var avsevärd. 

Resan Stockholm–Arboga tog 14 timmar mot två dagar landvägen. 

Kostnaden för en sådan resa var 3 riksdaler banco för resande 

i salong och för däckspassagerare 1 riksdaler – ett överkomligt pris 

för alla och en var och man kunde rentav kosta på sig en resa 

bara för nöjes skull. 

DET FINNS MER: NY BOK 

Med ånga gods och tidtabell, 1800-talets ångbåtstrafik 

mellan Stockholm och Mälarstäderna. 

Av Arne Stade under redaktion av Lennart Rydberg. 

Stockholmia förlag 2003. 330 sidor. Rikt illustrerad. 

Under 1800-talets mitt var Sverige det land som näst England 

hade den största ångbåtsflottan. De flesta linjerna gick på Mälaren 

och längs söderut Östersjökusten. Fil. Dr. Arne Stade (1912–1999) 

arbetade under många år på ett samlat verk om ångbåtarna på 

Mälaren. Hans avsikt var att skildra ångbåtstrafiken från tidigt 1800tal 

till 1950. Före sin bortgång hade han hunnit skildra Mälartrafiken 

fram till omkring 1890. I denna bok har valts att försöka avrunda 

hans verk och presentera det i sitt sammanhang. I boken finns en 

oanad mängd kunskap om ångbåtar, redare och rederier, båtlinjer, 

hamnar och mycket mer. 

23 

© Eskilstuna Museer

Dikt: Agneta Waldenhielm 

SPEGELN 

Vatten är liv. 

Där föds vi. 

Där är vi nya. 

Renande. Helande. Läkande. 

Nära. I naturen. 

Alltid med oss 

– vatten. 

Vatten är liv. 

Där pånyttföds vi. 

Där är vi nya – igen. 

24

”JAG KAN BERÄTTA OM MINA EGNA KÄNSLOR FÖR 

VATTNET”, säger Elisabeth Holmer, initiativtagare till 

Stiftelsen Lustgården Mälardalen för rehabilitering av cancerpatienter, 

som idag disponerar Thottska villan i Strömsholm. 

”Livet börjar i vatten. För att vi ska kunna existera behöver 

vi vatten.” 

”DET ÄR ENORMT VIKTIGT ATT VI HAR VATTEN ATT 

DRICKA. Jag kommer från Polen, där vattnet smakade klor. 

Allt vatten måste kokas för att kunna drickas. Jag hade 

aldrig druckit vatten från kranen hemma innan jag kom 

till Sverige. Så vatten är viktigt för mig. 

ELISABETH HOLMER DRABBADES SJÄLV AV CANCER: 

”Genom sjukdomen har jag fått en längtan till vatten. 

Jag kan meditera. Finna stillhet.” Hon fortsätter: 

”När jag startade verksamheten var närheten till vatten 

viktigt. Fagerudd nära Enköping låg vid vatten.” 

”Här finns vatten, sa jag. Här kan jag vara lugn.” 

STIFTELSEN LUSTGÅRDEN MÄLARDALEN BILDADES 

1993. Hit kommer cancerdrabbade för att få stöd i sin 

sjukdom och vistas i gemenskap med andra i samma 

situation. Här får de veta mer om sin sjukdom och olika 

behandlingsformer och lära sig avslappningsteknik och 

mental träning, i en fantastisk och varm miljö. 

”VID THOTTSKA VILLAN ÄR VI OMGIVNA AV VATTEN 

PÅ BÅDA SIDOR. Har du vatten i naturen har du tillgång 

till det när som helst. Du kan stå och titta hur länge som 

helst vid promenaderna runt Strömsholm. Framför allt vid 

hästbroarna.” Elisabeth förklarar: ”Bron symboliserar att 

du går från den ena händelsen till den andra. Ett övergångställe.” 

Bron har följt Lustgården som symbol sedan 

starten och syns på stiftelsens informationsmaterial. 

SPEGELN 

Vatten ger mig 

liv tillbaka 

Text och foto: Agneta Waldenhielm 

Nere vid slottet finns just en sådan bro. ”Den känns så 

bekant”, säger Elisabeth. Kanske därför att hon har gått 

över den, mer än en gång. Vattnets kraft finns också i tanken. 

”MIN DRÖM ÄR ATT HA EN EGEN GÅRD FÖR 

LUSTGÅRDEN som ligger vid vatten så att jag kan 

gå till ett lusthus och meditera.” Elisabet nickar stilla. 

”Det är lugnet som stimulerar och ger liv. 

Och jag får tanken att vatten ger mig liv tillbaka.” 

Hemsida Stiftelsen Lustgården Mälardalen 

– Cancerrehabilitering och rekreation 

www.lustgarden-malardalen.nu 

E-post: lustgarden-malardalen@telia.com 

Telefon/fax: 021-30 10 60 eller 021-271 20 

25

SPEGELN 

”Acidum occultum” 

Sätra Brunns magiska ingrediens 


Sätra Brunn är en Trefaldighetskälla – en offerkälla. Det var tre källor från 

början. Från tre olika väderstreck rann de upp och varje väderstreck sägs 

ha sin speciella kvalité. Idag är de enade i en enda källa under brunnshusets 

tak. Taket håller vattnet färskt och skyddar ”acidum occultum”, 

den lättflyktiga eteriska ingrediensen i sätravattnet från att dunsta bort. 

26 

Foto: Västmanlands läns museum, arkiv

De gamla träbadkaren väntar på renovering för att kunna användas. 

DET VAR URBAN HJÄRNE, KUNGLIG LIVMEDIKUS OCH 

UPPTÄCKARE AV SURBRUNNAR, SOM TILLSAMMANS 

MED SÄTRA BRUNNS GRUNDARE SAMUEL SKRAGGE 

ANALYSERADE KÄLLVATTNET. Förutom att de fann 

hälsosamma mineraler, förnam de även förekomsten av 

övernaturliga krafter i vattnet. Krafter han kallade ”acidum 

occultum” och ansåg vara en hälsokällas värdefullaste tillgång. 

Kajsa Berglind, en av Sätra Brunns ägare och styrelseledamot 

i Sätra Brunns ekonomiska förening berättar: 

”Det är en järnkälla, och en radiumkälla. Vattnet sägs 

vara bra för fruktsamheten och det är just radiumet som 

vederkvicker sädescellerna. Redan på 1700-talet kom folk 

hit för att sätta fart på vaggorna med det magiska vattnet”. 

PÅ 1700-TALET DRACK MAN VATTEN FÖR ATT BALANSERA 

DE FYRA KROPPSVÄTSKORNA BLOD, GUL GALLA, 

SVART GALLA OCH FRAMFÖRALLT SLEM, som skulle 

sköljas ut med vattnet. Ordinationen kunde vara 3–8 liter 

vatten om dagen och dracks mellan klockan fyra och sex 

på morgonen. 

”Så mycket vatten måste distribueras i kroppen. Så du 

skulle promenera och dansa Saraband i gångarna, och dessutom 

i rätt riktning för den sjukdom du hade. De som inte kunde 

gå fick gunga, och var du riktigt ofärdig så sköt Skragge 

själv runt dig i en skottkärra!” berättar Kajsa Berglind. 

BISKOP KALSENIUS VAR EN MAN MED STORT SOCIALT 

PATOS. Han byggde Sveriges första hospital på Sätra Brunn 

1745 och här låg människor på sal och fick medikamenter. 

”Det har alltid funnits uslingar på Sätra Brunn. Det var 

de fattigaste och sjuka från städerna som kom på det allmännas 

bekostnad för att delta i behandlingar och få mat, 

husrum och vård. 

”Vi har nystartat Uslingsfonden, berättar Kajsa. Idag 

kan folk som har behov men inte ekonomi till rehabilitering 

söka till fonden och få komma till Sätra Brunn.” 

> 

Fot till 1700-tals gungor på Sätra Brunn. 

SÄTRA BRUNN ÄR IDAG EN MODERN SPA-ANLÄGGNING 

MED KURER, REKREATION, KREATIVA KURSER OCH MER. 

Sätra Brunns VD, Caroline Drabe berättar: 

”Vi har allt från lägerverksamhet för ungdomar till konfirmationsläger, 

bröllop och konserter. Spannet är brett”. 

”Det är viktigt att konstatera att vi har vårt eget vatten 

på hela anläggningen. Det filtreras och används i duschar 

och bad såväl som till dricksvatten. Vi buteljerar vårt vatten 

som mineralvatten för egen räkning. Det finns bara här, 

och det är så det ska vara.” 

SÄTRA BRUNN ÄR ALLMOGENS BRUNN. Besökarna var 

huvudsakligen borgare och bönder. Hit kom gästerna inte 

för att frottera sig med societeten, utan för att förbättra 

hälsan. Hit var alla välkomna. 

Uslingar, allmoge och socitet. Alla drack de vatten på 

Sätra Brunn. Alla med samma möjlighet till läkning och 

rening. 

Det är inte så märkvärdigt, men speciellt – på Sätra Brunn. 

>>> 

”BLOD, GUL GALLA, SVART GALLA OCH SLEM 

– DE FYRA KROPPSVÄTSKORNA, 

SOM SKULLE BALANSERAS 

GENOM ATT DRICKA 3–8 LITER 

VATTEN OM DAGEN.” 

27

SPEGELN 

28 

VAD BETYDER SPA? 

Ordet har flera möjliga ursprung och tolkningar. 

Spa är en belgisk kurort som grundades under romartiden. 

S.P.A är en latinsk förkortning av Salus Per Aqua 

= hälsa genom vatten. 

En form av det latinska verbet Spargere – att hälla framåt. 

Den varma källan ”hälldes framåt”, vid romerska bad som 

Baden-Baden och Budapest. 

Idag är spa förknippat med avslappning och rekreation. 

Spa är ett ord som är bildat av en förkortning, en akronym, 

och skrivs därför med gemener (små bokstäver). 

TREFALDIGHETSKÄLLOR 

Av tradition sägs det att trefaldighetskällorna har övernaturliga 

krafter, och störst är kraften om källan rinner upp mot norr. 

I 1800-talsutgåvan av Nordisk familjebok står att läsa om 

Trefaldighet, trefaldighetskällor och offerkällor. På Trefaldighetsafton, 

pingstafton och midsommarafton och i vissa trakter 

även natten efter Kristi Himmelsfärd besökte man heliga källor. 

Genom källdrickning och tvagning ville man få bot för sjukdomar 

och krämpor. Den sjuke kunde också lägga ett offer 

vid källan, såsom ett kopparmynt, en knappnål eller någon 

annan småsak. Tog någon ett nedlagt offer ur källan, straffade 

det sig. Tjuven drabbades då av samma sjukdom som den 

som offrat föremålet hade. När källdrickandet avtog samlades 

folk på trefaldighetsaftonen för stoj och lek i den ljusa vår- 

eller sommarnatten (Nordisk familjebok, 1800-talsutgåvan, 

sid. 653, Trefaldighetsafton). 

Forska vidare med hjälp av Projekt Runeberg från 

Linköpings Universitet. www.lysator.liu.se/runeberg 

DET FINNS MER 

www.satrabrunn.se Sätra Brunns hemsida 

www.ergo.ronne.se ”Sjutton glas om dagen”, 

artikel om Urban Hjärne av Erik och Marta Ronne 

www.shenet.se/ravaror/vatten mycket läsning om vatten 

www.satrabrunn.se/vanforen/Sätra Brunns Vänförening 

Sätra Brunn av Teddy Brunius 

Sätra Brunn 300 år, 

Minnesskrift från Sätra Brunns Vänförening 2001 

Om Sala – historia om en stad av Per Helge. ss 136–140 

”Sätra – en av Sveriges äldsta Hälsobrunnar”. Sala 1989. 

Ett paradis på jorden Om den svenska kurortskulturen 

1680–1880, Elisabeth Mansén. Atlantis, Stockholm 2001.

Lockad i döden 

av Sjörået 

Sjöråa narrar mä säj drängen från Svansbo 

Dä va en dräng som tjäna i Svansbo. Gustaf hette han. Han å nåra pojkar te´, 

hade vart te Bysala å skulle åka skrisko hem på kvällen. Då fick de se den där 

fina frökna gå före dom på isen mä e lykta i näven. Å Gustaf, som va lite 

glalätt å säj, sa: ”Nu ska ja åka efatt na.” Å hur fort han åkte, så kom han inte 

efatt na! Å de andra pojka, de ropa ätterń för de förstod då, att dä va´sjöråa, 

män dä va som han inte ville höra på dom, utan bara åkte, han. Å ve Svansbo 

åmynning försvann bå ho å han. Ho hade lockat honom mä säj ner i strömdraget, 

å han vart kvar där. Dan ätter fick de oppén. Dom annra, dom akta 

säj de, så dom fick ho inte, sjöråa.” 

SPEGELN 

Meddelare K. F. K. , f. 1848, Uppt. 1932 

29 


SPEGELN 

”Akta så inte 

näcken tar dig!” 

Av Carin Thorsén 

I gamla tider och ett gott stycke in på 1900-talet har man trott att 

folktrons väsen faktiskt existerade. Gamla traditioner och otaliga 

sägner och berättelser gick i god för detta. Kyrkan varnade för 

att befatta sig med dem – och då måste de ju finnas! 

FÖR ATT FÅ EN RIKTIG BILD AV MÄNNISKORS LIV OCH 

ARBETE FÖRR MÅ MAN TA HÄNSYN TILL VIDSKEPELSEN. 

Det var en del av den kunskapsmassa som fyllde deras medvetande 

och som följde dem i deras vardag, i arbeten som 

kunde vara både ensamma, tunga och farliga. Mycket stod 

på spel och det oförklarliga kunde hända. I tron på en övernaturlig 

värld, som befolkades av väsen med kraft och makt 

att ingripa i deras liv, kunde man få förklaring till det som 

inte gick att fånga med förnuftet. 

FOLKTRONS VÄSEN KUNDE ANVÄNDAS FÖR ATT 

SKRÄMMA, FOSTRA OCH MORALISERA, men samtidigt 

var det också något som ingav människor en känsla av 

trygghet, en nära samhörighet med naturen och dess dunkla 

krafter. Tomten, skogsrået och näcken bara fanns där, 

det visste man säkert, och i sällsynta fall kunde någon få 

se dem och kunde sedan vittna om det. På så sätt växte 

ytterligare stoff till det litterära godset fram, berättandet 

fyllde deras behov av spänning och underhållning. 

30 

ELLEN LAGERGREN, 1882–1966, PRÄSTDOTTER FRÅN 

REGNA I ÖSTERGÖTLAND, KOM TILL UTTERSBERG 

I VÄSTMANLAND I SLUTET AV 1920-TALET OCH 

BODDE DÄR AV OCH TILL I ETT TJUGOTAL ÅR. 

Hon kom från en mycket musikalisk familj och hade några 

somrar spelat och sjungit på Skansen i Stockholm och även 

rest omkring i landet med föreläsningar om folkmusik. Till 

Uttersberg lockades hon av att det där fanns bygdespelmän 

av den gamla stammen och en rik flora av folkligt berättande. 

Hon tog som sin uppgift att teckna ned sägner, visor och 

spelmanslåtar för Landsmålsarkivet, nuvarande Språk- 

och folkminnesarkivet i Uppsala. Från sitt hem i Uttersberg 

gjorde hon också många och vida uppteckningsresor 

i Bergslagen och även till andra delar av landet. Ellen 

Lagergren är den som har gjort mest för att bevara gamla 

folktraditioner i vårt län. Bara från skinnskattebergstrakten 

finns nära 1 000 uppteckningar. Ur hennes rikhaltiga 

material väljer vi några sägner om de starka och farliga 

väsen som hade sitt tillhåll i vattnet:

Många väsen gömmer sig på gamla Ferna bruks ägor. 

” 

Strömkarlen i Hedströmmen 

”Min far tala många gånger om, att då de frakta järn 

på båten, som då gick från Skinnsbergs bruk te Uttersbergs 

bruk, så såg de strömkarlen å han kunna stiga opp 

ur vattne å sätta säj på båtkanten å fara mä båten 

ett stycke å rätt som dä va så såg dom i vattne hur han 

tumla om där å min far å de andra mä såg en flera gånger, 

så dä ä riktigt sant.” 

Meddelare f.d. bonden Johan Jansson f. 1866 i Grisnäs, 

Skinnskattebergs sn. Uppt. där 1932 

Ve´ Nyhammars smeja, i He socken, ä en brant backe ner 

te´ Heströmmen. Där nere i strömmen hade näcken 

sitt tehåll. En hörde en spela om lördaskvällane seń 

allt smide för vecka va slut. 

Uppt. å Heds ålderdomshem efter Hammarström, 

född 1842, f.d. smed vid Nyhammar i Heds sn, den 29 januari 1932 

Foto: Agneta Waldehielm 

”Dä va sjöråa han såg.” 

SPEGELN 

Dä va ve Fantebosjön. Dä va Erik Daniel å han var 

hemma i Övre Hammarn här. Han va på sjön å fiska, 

å då kom dä ett så fint fruntimmer som i en virvel 

å gick om hans öka å slog ner ve sia om bakänn å 

ner i djupet så vattne koka opp å stråla. Å ho va mycke 

präktigt rustad å så grann att han allri sett maken. 

...Å antingen va dä ett sjörå eller ett troll från 

Finnfallsberget, för tockna fanns dä förr se. 

Medd. Hedvig Jävert, f. Stockhaus vid Ferna bruk. 

Uppt. 1933 i Gårdshammar 

Spel-Anders, (Dal-Anders f. 1833) lärde säj spela av 

näcken här i Karmansbo. Ja, strömkarln ska ha sitt tehåll 

här nera ve Holmen i Hjulbäcken ve kvarnarna. Anders 

gick dit tre torsdagskvällar å ra å har såtta där å spela 

för strömkarln. Tredje natta han satt där nera, ja han 

tala om et själv, då han vart lite full, kom dä fram 

en liten gubbe mä en fiol under unner armen å han spela 

så vackert. Å Anders skulle spela ihop män, å dom spela 

så fina låtar, men Anders nämnde aldri va han fick ge 

för den lärdomen. Sen kunna Anders spela antingen 

han hade stråke eller ej. 

Medd. Av J. Karlsson, f. 1853 (i Altorpet) i Hed sn. 

Nu bosatt i Karmansbo. Uppt. där 1934. 

Sjöråa i Stora Vättern. 

Jag å Backström, en gammal gubbe där ve Skinnsbergs 

bruk, va uta en kväll å fiska på Stora Vättern. 

Backström dä va en som hade mä trolla å göra för han 

kunne lite å varje, å vi fick mycke fisk. – ”Ser du na”, 

sa Backström å peka utåt sjön. – ”Ja visst gör ja dä”, 

sa ja. – ”Nu ska du se att vi får mycke på långreva”, 

sa han ”för i da ä ho mild mot oss”. Å ho satt där uta 

mitt i sjön, som en vaxbild, å ho gunga fram å tebaka, 

å eblann va ho längre bort, å eblann va ho närmre oss, 

å ho hade ett stort vitt flor över säj, å ho såg så in 

i hälvete bra ut, så ja måste se på ńa i ett, män ho vände 

inte på säj eller visa att ho hade liv. Å då vi leta reva 

fick vi fisk på vareviga krok. Män gubben Backström 

dä va en rikti trollfiskare, å han sto väl hos sjöråa, 

för han fick fisk jämt. 

Meddelare Zetterlund. Uppt. 1932 i Bysala 

31

GUIDEN 

Supersvenskt 

Olof Arborelius och Sverigetavlan 

Av Karin Larsson 

1935 blev utsikten över sjön Snyten i Engelsberg vald av Svenska turistföreningens 

medlemmar som den vy som bäst återgav ett svenskt landskap 

och borde representera Sverige utomlands på ambassaderna. Olof Arborelius 

hade med djärva penseldrag fångat den västmanländska sommaren 

– bilden av Sverige. En tavla som därefter kom att kallas Sverigetavlan. 

> 

32 

Utsikt över en sjö. Olof Arborelius. 

Foto: Nationalmuseum, Stockholm

OLOF ARBORELIUS VAR PRÄSTSON FRÅN ORSA 

I DALARNA DÄR HAN FÖDDES ÅR 1842. Hans öde 

avgjordes den dag professorn vid Konstakademien och den 

berömde koloristen Johan Fredrik Höckert besökte prostgården 

i Orsa. Höckert insåg Olofs talang och rekommenderade 

pappa prosten att låta sonen söka in vid Konstakademien. 

Trots föräldrarnas tveksamhet blev det också så. 

VID 18 ÅRS ÅLDER VAR OLOF INSKRIVEN SOM ELEV 

VID KONSTAKADEMIEN MED EDWARD BERGH, 

RICHARD BERGHS FAR, SOM LÄRARE. Olof blev en framgångsrik 

elev och fick under sin studietid 1860–1868 årliga 

belöningar och efter avslutad utbildning den Kungliga 

Medaljen. Detta gjorde det möjligt för honom att resa till 

Düsseldorf, Italien och slutligen Paris, vilket fick stor betydelse 

för Olof. Ute vid slottet Fontainbleau ”stod paraplyerna 

som spön i backen”, det vill säga i stället för att sitta i en 

atelié tog konstnärerna nu med pensel, palett, färg och 

paraply så att de kunde måla direkt inför motivet. Något 

som var nytt för en landskapsmålare. Målningen fick en 

annan lyster, penseldragen blev bredare och djärvare. 

EFTER OLOFS MÅNGA RESOR UTE I EUROPA BLEV 

LÄNGTAN HEM TILL SVERIGE STOR och han skriver vid 

ett tillfälle ”Nej, Sverige, dig vill jag måla, kärare är mig 

en gammal nerrökt bastu på en sandbacke i Dalarna än die 

Jungfrau i all sin glans tronande bland molnen”. Redan 

1880 finner vi honom med familj installerad i den Söderhielmska 

flygeln vid Engelsbergs herrgård. 

OLOF BLEV INSPIRERAD AV DET SKÖNA BERGSLAGS- 

LANDSKAPET. Här tillkom hans mest berömda målning 

”Utsikt över sjö i Vestmanland” år 1893. Sjön Snytens 

södra ände, (Riddarholmsviken på 1700-talets kartor), 

med omkringliggande skog, en gammal uppdragen bergslagseka 

och den lite längre ut liggande Riddarholmen utgör 

motivet. Här uttrycks alla de lärdomar som Olof tagit till sig. 

Molnformationerna och speglingarna i vattnet visar en 

lugn, stilla sommardag. Penseldragen är djärva, nästan 

impressionistiska. Vi ser stranden i gråbrun färg och ökan 

som en extra accent. En utsökt svensk sommarbild. 

Tavlan är älskad av många och hänger då och då uppe på 

Nationalmuseum i sällskap med verk av Ernst Josephson 

och C.F. Hill med flera av förra sekelskiftets målare. 

OLOF BLEV EN LEDARGESTALT FÖR DE KONSTNÄRER 

SOM I SLUTET AV 1800-TALET SAMLADES TILL EN 

KONSTNÄRSKOLONI I ENGELSBERG. I denna ingick, 

förutom Olof, Arvid Mauritz Lindström, Ernst Lundström, 

Axel Fahlcrantz och Hjalmar Norrström. Stationssamhället 

Engelsberg som började växa fram fylldes plötsligt av konstnärer 

i vackra kläder och hattar. Kolonin höll samman ett 

20-tal år innan artisterna skingrades eller samlades till sina fäder. 

GUIDEN 

HUR SER DET UT IDAG VID PLATSEN FÖR SVERIGE- 

TAVLAN? I förgrunden ”stör” några stora lövträd utsikten. 

Annars är den sig ganska lik även om strändernas träd blivit 

yvigare och ökorna allt äldre och mer gistna. På ett litet 

skjul ett tiotal meter från stranden sitter en fotokopia av 

just ”Utsikt över sjö i Vestmanland”. Det har sagts att 

bilder kan tjäna som predikan, en predikan om en orörd 

naturs helande inverkan på mänskligt psyke. Här finns 

både naturen och dess representation som konst. På en 

enkel träbänk vid stranden kan man finna tid för eftertanke. 

AVSLUTNINGSVIS BÖR NÄMNAS ATT OLOF FÖRUTOM 

ATT VARA MÅLARE också kämpade för konstnärernas 

förbättrade studie- och arbetsförhållanden. Han blev lärare 

och slutligen professor vid Konstakademien. De som var 

med honom i Engelsberg har vittnat om att han var en 

varmhjärtad, glad och musikalisk person som spred glädje 

omkring sig och stod på god fot med det gamla brukets 

smeder, hyttarbetare och gårdsfolk. 

En utställning med Olof Arborelius verk visas på 

Galleriet Brukshandeln i Ängelsberg mellan den 

3 och 26 september 2004. Under samma tid visas även 

ett för tillfället inrett ”Arboreliusrum” på Engelsbergs 

herrgård. Information Fagersta turistbyrå 0223-131 00. 

DESIGNÅRET 2005 

Ett av syftena med Designåret 2005 är att lyfta fram 

och befästa Sveriges status som ett land med internationellt 

högklassig design. 

33

EXPERTEN 

Vårda 

Vattnet! 


Av tradition har naturvården ägnat sig åt naturreservat 

i landmiljöer. Vattenmiljöerna har stått för problem 

genom försurning, övergödning och miljögifter. 

Dessutom har det varit vanligare med utredningar om 

skogsmiljöerna, eftersom att vattenmiljöerna är mera 

svårtillgängliga. Det är lättare att gå i skog och mark 

än att samla material på sjöbotten. 

VATTNETS VÄRDE 

Det har inte varit så vanligt att skydda vatten i Sverige. 

Det är också ganska svårt att skydda ett vatten eller en sjö. 

Vattendrag med långa sträckor har många markägare. 

Det är ett problem när reservat planeras. 

Det nya är att uppmärksamma vattnets värde. Och att 

se de biologiska värdena i växter och djurliv kring vatten. 

Länsstyrelsens miljöövervakare kartlägger värdefulla 

vattenmiljöer och rapporterar vatten som behöver skydd 

till Naturvården. 

GUNILLA ALM OCH SUSANNA VESTERBERG PÅ 

LÄNSSTYRELSENS MILJÖANALYSFUNKTION försvarar 

vattenvårdens intressen genom att skapa en dialog med 

naturvården. De jobbar också med miljöövervakning, som 

är ett sätt att ge en bild av hur miljön ser ut. Gunilla och 

Susanna undersöker effekter på vattenmiljön av industriutsläpp, 

försurningar, övergödningar och miljögifter. 

34 

Gunilla Alm och Susanna Vesterberg 

söker efter liv i vattnet. 

De tar även fram underlag för att skydda de opåverkade 

naturliga miljöerna, där människan inte ändrat vattenmiljön 

med ingrepp. 

ÖVERVAKNINGEN SKER KONTINUERLIGT ÖVER EN 

LÄNGE TID för att få fram ett långsiktigt underlag. Det är 

också en kontroll att det inte händer något drastiskt i miljön. 

De större industrierna är enligt miljölagstiftningen skyldiga 

att bedriva kontroll av effekterna av sina utsläpp, och 

miljöutredningarna är en kontroll av det. Dessutom finns 

det beredskap för miljöolyckor på länsstyrelsen. En miljöolycka 

är till exempel när det sker ett större utsläpp från 

en industri. 

VAD FÅR DU GÖRA? HUR VET DU VAD SOM ÄR 

SKYDDAT? Länsstyrelsen har uppgifter om vilka områden 

som är skyddade. Är du tveksam, ring gärna. Vad får du 

göra på din mark? Vill du göra en åtgärd på egen mark, 

som att plantera in fisk eller signalkräftor i dammar behöver 

du tillstånd och måste du höra av dig till Länsstyrelsen. 

PROBLEM VID INPLANTERING 

Signalkräftorna har trängt undan vår naturliga flodkräfta 

och har tillsammans med kräftpesten kraftigt decimerat 

stammarna som resultat. Den inplanterade öringen kan 

slå ut den naturliga, och andra problem kan vara snabb 

spridning av vattenväxter, till exempel vattenpest.

ATT TÄNKA PÅ! 

1. Hör dig för om du är osäker på vad som är skyddat 

och tillåtet på din mark. 

2. Sök tillstånd för inplantering av fiskar, signalkräftor 

och andra främmande arter 

3. Däm inte upp vattendrag för att få en egen 

”plaskdamm”. Det kan bland annat hindra 

öringens möjligheter att fortplanta sig. 

VISSTE DU ATT? 

• En skräpig bäck är mums för bottendjuren. 

Exempelvis kräftor och insekter får en mer varierad 

meny och mår bättre. Rensa inte bort gammal ved 

vid strandkanten . 

• Slyn vid vattenbrynet ger skugga och skydd åt 

öringens fiskyngel som behöver gömma sig 

för att överleva. Så låt en del av slyn vara kvar! 

• Fisktomma sjöar är bra. Det är en speciell miljö 

för djur som behöver utvecklas i fred och inte 

bli uppätna av fiskar. Det gäller smådjur, grodor, 

salamandrar, små djurplankton och även ungar 

till smålom och svarthakedopping. 

EFTERLYSNING: 

Hitta källan? 

Källor är värdefulla miljöer som vi ska värna om. 

Har du någon källa i din närhet? Vi behöver ditt tips 

för att kartlägga länets källor och skydda dem. 

Hör av dig till oss på Miljövårdsenheten 

på Länsstyrelsen: 

Gunilla Alm, telefon 021-19 51 25 och e-post 

gunilla.alm@u.lst.se 

Susanna Vesterberg, telefon 021-19 51 68 och e-post 

susanna.vesterberg@u.lst.se 

35

EXPERTEN 

Ny Vattenvårdsmyndighet 


Enligt EU:s nya Ram-direktiv för vatten ska varje 

medlemsland visa hur man ska åstadkomma 

en god vattenkvalitet. År 2009 ska det finnas 

ett åtgärdsprogram för att uppnå ett sådant mål. 

VARFÖR SKA VI SKYDDA VATTNET? 

Vatten har betydelse för allt liv på jorden. Det är ett grundläggande 

behov hos människor, och behövs för att utveckla 

och upprätthålla välstånd genom ”jordbruk, kommersiellt 

fiske, energiproduktion, transport och turism”, står det 

att läsa i foldern ”Vatten är liv – Ramdirektivet för vatten” 

från Europeiska kommissionen. Vatten är dessutom livsviktigt 

för alla globala ekosystem. Europa ser inte ut 

att stå inför en vattenbrist, men vattenkvaliteten och 

vattenhushållningen är långt ifrån tillfredsställande. 

Fakta från Bryssel visar att vi står inför en global vattenkris. 

Därför ska ett nytt ramdirektiv utvidga omfattningen 

av dagens vattenskydd. 

HUR SKA DET GÅ TILL? 

Sverige har delats in i fem vattendistrikt. En länsstyrelse 

i varje distrikt ska vara ansvarig. I vårt distrikt, Norra 

Östersjön, är Länsstyrelsen i Västmanlands län ansvarig 

för den nya vattenvårdsmyndigheten. Anledningen till det 

är att Västmanlands län är det län som har mest möjlighet 

att påverka Mälaren, eftersom att alla länets större åar 

mynnar i Mälaren. 

Vattendistriktsgränserna är baserade på Mälarens 

tillrinningsområden. Tillrinningsområdet är det område 

som samlar det vatten som kommer som nederbörd och 

rinner fram till en bestämd plats. Vårt område mynnar ut 

i Norrström vid Stockholm. 

NÄR SER VI EFFEKTEN AV VATTENDIREKTIVET? 

Historiskt har vi avlastat Mälaren från föroreningar genom 

att bygga reningsverk och att avleda avlopp till Östersjön. 

36 

> 

Lars Edenman vid skrivbordet 

på Länsstyrelsen i Västerås. 

Det finns fortfarande kvar en stor näringstillförsel från 

jordbruk från sjösediment, som bland annat ger oönskade 

växtplankton i stora mängder. Så det handlar om långsiktigt 

arbete innan vi ser effekter – kanske 100 år. 

VI MÅSTE VARA MEDVETNA OM ATT MÄLAREN BÖRJADE 

SIN ÖVERGÖDNINGSBANA för 1 000 år sedan när 

boskapsskötseln började i området. Konstgödningen under 

1900-talet har ökat takten avsevärt. 

För stor övergödning ger så mycket växtplankton att 

när den dör och faller ned till botten klarar inte bakterierna 

av att bryta ned dem. Då blir det för mycket döda rester 

kvar och resultatet är syrefria bottnar. Det innebär att 

bottendjuren dör och då måste fisken leta sig till andra 

ställen för föda, och vattnet töms på fisk. 

MÄLARENS VATTENVÅRDSFÖRBUND 

Mälaren är som helhet upptagen som riksintresse i miljöbalken. 

Lagen beaktar särskilt Mälarens kultur- och miljövärden 

och turismens och friluftslivets intressen. Mälarens 

Vattenvårdsförbund bedriver miljöövervakning i Mälaren. 

Förbundet bildades 1998 och är ett forum för debatt kring 

Mälarens vattenmiljö. Här samarbetar 21 kommuner, 

fyra landsting och fyra länsstyrelser inom Mälarens gränser. 

Även näringslivet och intresseorganisationer är representerade. 

Förbundet har sitt säte i Västerås. 

VATTENVÅRDSFÖRBUNDET HAR BLAND ANNAT GJORT 

EN REDOVISNING OM MILJÖGIFTER I FISK I MÄLAREN. 

I ”Fisk från Mälaren – bra mat”, läser du att den bästa 

fisken i Sverige kommer från Mälaren. I rapporten står att 

läsa att ”Kvicksilver- och kadmiumhalten i Mälarens fiskar 

är lägre än i flertalet andra stora sjöar i landet, och betydligt 

lägre jämfört med skogssjöar. Det gäller alltså att hitta 

en bra balans för Mälarens vatten. Och här jobbar vattenvårdsförbundet 

över länsgränserna för att skapa förståelse 

för de åtgärder som behöver vidtas, och för att påverka 

det långsiktiga arbetet med Mälarens vatten.

VAD KAN DU GÖRA FÖR 

ATT MOTVERKA ÖVERGÖDNINGEN? 

• Se till att ha bra avlopp på fritidshus 

och enskilt boende 

• Tänk på hur du hanterar kemikalier, 

lösningsmedel och andra 

miljöfarliga ämnen 

• Använd kommunens miljöstation 

• Tvätta bilen på en tvätthall 

• Lämna mediciner på apoteket 

– spola inte ned dem i avloppet. 

WEBBTIPS 

www.arboga.se 

Internationellt seminarium i Arboga 23–25 september 2004 

”Översvämning ett hot mot kulturarvet”. 

www.naturvardsverket.se 

Läs om naturvård och naturreservat 

www.europa.eu.int/comm/environment/water 

Ramdirektivet för vatten 

från Europeiska kommissionen 

www.c.lst.se 

Rapport Samverkan inom ett vattendistrikt, 

Länsstyrelsens meddelandeserie 2004:4, Miljöenheten, 

Länsstyrelsen i Uppsala län. Telefon 018-19 50 00. 

www.vasteras.se/malarensvattenvardsforbund 

På hemsidan hittar du vattenvårdsförbundets alldeles 

färska miljömål för Mälaren: 

”Mälaren en sjö för miljoner – Miljömål för Mälaren” 

www.u.lst.se 

Länsstyrelsen i Västmanlands Län. Läs om miljöfunktionens 

utredning om ”Värdefulla vattenmiljöer i Västmanlands län”. 

Gå via länken Natur/Miljö eller använd sidans sökmotor. 

EXPERTEN 

VAD ÄR EN VÄRDE- 

FULL VATTENMILJÖ? 

Ett vattendrag som inte 

är fysiskt påverkat. 

Sjöar, källor och småvatten. 

Fysisk påverkan = 

Utsläpp, eller kraftverk och 

dammar vid vattendragen 

som försämrar för rörligheten 

hos fiskar och bottenfauna. 

Även fel lagda vägtrummor 

är ett vandringshinder 

för fiskar och 

bottendjur så att de inte 

kan passera till sina lekplatser. 

Småvatten = 

en vattenyta på mindre 

än 1 hektar. Exempelvis 

gamla brand- och bevattningsdammar. 

Innehåller 

bl. a. vattensalamandrar, 

grodor och insekter. 

MÄLAREN 

• Mälaren är Sveriges 

tredje största sjö. 

• Mälaren har ett medeldjup 

på 12,8 meter och ett största 

djup på 66 meter. 

• Mälarens utlopp är Norrström. 

• Mälaren har en medelvattenföring 

på 160 kubikmeter 

per sekund. 

• Sex län och ett 60-tal 

kommuner ligger mer eller 

mindre inom Mälarens 

tillrinningsområde. 

• Mälarens tillrinningsområde 

är 226 kvadratmil stort. 

Tillrinningen kommer från 

bland annat Arbogaån, 

Hedströmmen, Köpingsån, 

Kolbäcksån, samt Eskilstunaån, 

Svartån och Sagån. 

Övrig tillrinning kommer från 

Örsundaån och Fyrisån och 

andra småtillflöden runt Mälaren. 

• Mälaren utgör dricksvattentäkt 

för cirka 1,5 miljoner 

människor. 

Fakta ur 

”Samverkan inom 

ett vattendistrikt” 5.1.2 

Mälarens vattenvårdsförbund 

37

MEGAFONEN 

Vattentornet på Djäkneberget i Västerås kan bli 

bostadshus. Tornet och tomten däromkring bjuds ut 

till försäljning till det byggföretag som kan presentera 

den bästa lösningen för att bebygga området. 

Tomten är klassad som parkmark men ligger utanför 

det område som 1901 donerades till kommunen 

med villkoret att det skulle behållas som park. 

FRÅGA OM BYGGNADSMINNE AV VATTENTORNET HAR 

VÄCKTS och Länsstyrelsen i Västmanland har genomfört 

en utredning av vattentornets kulturhistoriska värde. 

I utredningen konstaterar Anna Olsfelt bland annat att 

vattentornet används fortfarande och att byggnadens exteriör, 

interiör och maskineri är ursprungligt. Under 1940-talet 

användes torntaket för placering av en luftvärnskanon. För 

Västerås är vattentornet ett landmärke som tillsammans med 

andra höga byggnader ger staden sin identitetsskapande siluett. 

VÄSTMANLANDS LÄNS MUSEUM HAR I EN PRESS- 

RELEASE UTTRYCKT att det samhällshistoriska värdet är 

högt eftersom anläggningen är en del i en viktig kommunal 

utveckling. Vattentornet är Västerås första, vilket ger 

ett byggnadshistoriskt värde och tillsammans med den 

intilliggande vattenborgen en kontinuitet. I ett nationellt 

perspektiv är det sällsynt att ett vattentorn från denna tidsperiod 

fortfarande används med sin ursprungliga utrustning. 

Det pedagogiska värdet är högt både för vattentornet och 

vattenborgen. Hela anläggningen är viktig för att se helheten 

och förstå den historiska utvecklingen i Västerås. 

” 

FÖRENINGEN DJÄKNEBERGETS VÄNNER FRAMFÖR 

SINA SYNPUNKTER NEDAN: 

”Djäknebergsparken är idag enligt gällande stadsplan Parkmark. 

En delförsäljning av stadens enda centrala parkmark 

är ett exempel på där ekonomiska intressen ligger bakom 

utan en tanke på kultur eller framtida behov av närhet till 

naturen. I parken finns flera fridlysta växt- och djurarter. 

På västra berget runt vattentornet och vattenborgen har 

den utrotningshotade padd- och grodkolonin sina boplatser. 

(Rommen lägger de i dammarna bredvid vattenborgen). 

Totalt finns över 1 000 grodor och paddor. Alla är fridlysta 

enligt svensk lag. En padda kan bli upp till 40 år gammal, 

en groda 12 år. 

Efter framdragningen av den 4-filiga vägen Cityringen 

på bergets östra sida störs lugnet i parken kraftigt. Den 

västra sidan är det område som idag har kvar en fridfull och 

avstressande miljö. En bebyggelse i väster ökar biltrafiken, 

tar bort den lugna delen av parken och utrotar fridlysta 

djurarter i parken. Behovet av att nyttja och utveckla parken 

är mycket större än att bygga ett fåtal bostäder i detta känsliga 

område. Parken är en viktig oas för många människor, ett 

sommarställe för den som inget har. 

38 

Debatt i Spaning 

> 

?Foto: Anna Olsfelt 

Vattentornet uppfördes 1932–34 som ett led i stadens modernisering av 

vattenförsörjningen. Arkitekt var den produktive stadsarkitekten Erik Hahr. 

Byggnaden är uppförd med en tolvsidig plan där lika många pelare i armerad 

betong bär upp en vattencistern i en nitad järnkonstruktion. Runt pelarna 

är en fasadmur uppförd i mörkt rödviolett tegel där små rätvinkliga fönster 

är symmetriskt placerade. Konstruktionen ger en stram cylinderform, 

avskalad från ornament och utsmyckningar. 

Hela Djäknebergsparken är klassad som värdefull miljö enligt 

Västerås stads bevarandeprogram 1985. Vattentornet är 

B- klassat, vilket innebär ”Byggnad av större värde som inte 

får förvanskas vare sig genom arbeten på själva byggnaden 

eller genom bebyggelse i grannskapet”. Vattentornsområdet 

är högsta punkten i Västerås och denna bör givetvis vara 

öppet för allmänheten med exempelvis en naturpark och 

utsiktstorn. 

Parkens areal är idag cirka 100 000 m 2 . Historiska och 

arkitektoniska byggnader skärmar av parken på ett naturligt 

sätt. Det finns en unik gammal ädellövskog på Djäkneberget. 

Den innehåller över 1 100 planterade träd av bland 

annat ek, bok, al, alm, ask, asp, lönn, pil, lärkträd, oxel, 

tall och gran. Detta har även ett stort pedagogiskt värde 

för framtida generationer. 

Där finns också över 700 inskriptioner av Sam Lidman 

slutförda år 1895. 

Givetvis har kommunen rätt att pröva en bebyggelse, 

men förutsättningarna har ej ändrats gällande Djäknebergsparken. 

Behovet och trycket på att utveckla parken 

har istället ökat med en stark befolkningsutveckling. 

Vill Västerås stad locka hit skattebetalare är det inte 

bara bostäder som behövs, det måste även finnas en bra 

central park.” 

Eilif Petersen ordf. Djäknebergets Vänner

? 

Kulturslakten 

pågår 

– vem bryr sig? 

Varje tisdag klockan 12 – orgelmusik med sopplunch 

i Köpings kyrka. Organisten spelar, ett 50-tal medelålders, 

unga och äldre sitter i bänkarna, vi lyssnar, tänker, 

kanske drömmer. En halvtimme senare äter vi en 

god soppa, småpratar vid borden innan var och en 

går till sitt. Alla har berörts, berikats, upplevt gemenskap. 

En kulturupplevelse? Javisst. Men det vi har varit 

med om har inte varit pricken över i:t eller unnat oss 

något extra. Nej, vi har kommit för att vi behöver det. 

KULTURAKTIVITETER SOM ALTERNATIV ISTÄLLET FÖR 

AVDRAGSGILL FRISKVÅRDSTIMME, önskar kulturminister 

Marita Ulvskog i senaste DIK forum. Ulvskog vill säkert väl, 

MEGAFONEN 

men hon om någon bör veta att arbetslösheten inom kultursektorn 

är skyhög, ungefär fyra gånger så hög som övriga 

på arbetsmarknaden – bland museianställda har den stigit 

till över 20 %. Vad ska levereras, till vem och av vilka? 

Om en stad, en kommun, vill värna om sina medborgare, 

önskar att få fler besökare eller invånare – vad har man att 

locka med? Kulturens kreativa miljöer är en absolut grundbult 

eftersom upplevelser är en väsentlig del av livskvalitén. 

Men vem ska göra jobbet? 

När Köpings musikskola hotades av nedläggning skrev 

cirka 7 000 personer på en protestlista! Varför skrev så 

många under? Därför att vi visste att den betyder så mycket 

för så många. Inte bara för dem som spelar, utan för deras 

familjer - för alla som vill lyssna och som inom en framtid 

kommer att vilja lyssna. Unga människor behöver en plats 

där de får öva, lära, växa som människor och musiker. 

Därför – tack för att musikskolan fick vara kvar! 

Beprövad erfarenhet visar att varenda krona som 

investeras i olika kulturella aktiviteter resulterar i återbäring. 

Kulturarbetarnas lön är utgifter, men andra skördar 

sina inkomster – alltifrån matställen, bensinmackar, resebyråer 

till affärer. En stad med ett rikt kulturutbud har 

något att visa upp, erbjuda och berätta om. Våra museer, 

teatrar, bibliotek, konstverkstäder och gallerier är platser 

som berikar och berör, där föds idéer och skapas gemenskaper. 

Kanske blir vi en smula klokare, mer eftertänksamma, 

kanske mindre tvärsäkra. I vart fall – kulturen är en del av 

livet vi lever. 

Mycket pekar på att arbetslösa bibliotekarier, kulturarbetare, 

museipersonal, humanister, arkivtjänstemän inom 

informations- och mediefacket kommer att öka, inte minst 

när kommunerna måste spara än mer. Att skära ned ännu 

mer, om det nu är möjligt, då bidrar vi till en avhumanisering 

av vårt samhälle. Vilken prislapp har vår Kulturminister 

tänkt sig för att bekämpa ohälsa och sjukskrivningar 

med kultur? 

Om kultur behandlas som en efterrätt, något exotiskt 

– då har man inte förstått att kultur är en given livsingrediens, 

en nödvändig förutsättning för ett samhälles bestånd och 

framtidstro. Den stärker gemenskaper, bygger broar och ger 

rikedom. 

Varje museum, varje teater, varenda musikskola, 

konstgalleri och bibliotek, cruising eller dramatiserad stadsvandring 

är omistligt! Alla kulturarbetare vill utöva sitt 

yrke, sina hantverk och sina kunskaper. De vill utmana, 

engagera och inspirera, ge glädje och impulser. De är saltet 

i vår tillvaro, också i kampen mot TV:ns människoförakt 

och medvetna kränkningar av människovärdet. Kampen 

är ojämn, förs i det tysta, där omaskerade och mycket 

fredliga guerillas kämpar mot mediamogulernas förljugna 

pseudovärld. Demokratin förfaller när politik och ekonomi 

går i otakt med människan! 

Patrik Wallmark, präst i Köping 

39

SPANAREN 

”Kanske är vattnet 

så naturligt och 

så självklart att vi 

tar det alltför givet” 

Av Håkan Wåhlstedt 

När jag var liten, långt före IT-kommunikationens tid, tyckte jag att det var kul 

att skicka flaskpost. Inte för att det var direkt tillförlitligt. Jag visste aldrig var, 

när eller om jag skulle få nåt svar. Men det var just det som var fascinerande. 

MIN LILLA LAPP NEDSTOPPAD I EN GUTTSTA SOCKER- 

DRICKSFLASKA och islängd från Björnöbadet i Mälaren 

utanför Västerås kunde dyka upp var som helst. Jag hade 

hört talas om dem som efter flera år blev uppringda från 

andra sidan Atlanten av någon som hade hittat deras flaska 

guppande i New Yorks hamn. Mina flaskor kom aldrig 

längre än till Ridön. Men tanken fanns ändå kvar. De skulle 

kunnat dyka upp en annan tid på en annan plats precis 

som de enskilda vattendropparna. Jag lärde mig tidigt att 

kretsloppen i tid och rum innebär att det är samma vatten 

som cirkulerar och därmed används om och om igen. Att 

samma vatten som vi dricker idag, dracks för 65 miljoner år 

sedan av Tyrannosaurus Rex. Samma vatten som avdunstar 

från våra svettiga kroppar, från djur och växter kommer 

någon att dricka på en annan plats i en annan tid. Det är 

elementär grundläggande kunskap som vi lär oss mycket 

40 

tidigt – att vatten är förutsättningen för allt liv. Vi fascineras 

av att vår kropp består av 60 % vatten och gurkor av över 

95 %. Utan specifikt intresse för naturvetenskap känner 

alla till att vattnets kemiska betäckning är H 2O. 

DET ÄR INTE UTAN ATT JAG FÖRUNDRAS ÖVER HUR 

VI MÄNNISKOR trots detta brukar eller snarare missbrukar 

vårt gemensamma vatten. Allt vatten som VA-verken levererar 

ut i ledningarna är dricksvatten, fastän vi bara dricker en 

liten del av det. Samtidigt som vi behöver ungefär två liter 

vätska per person och dag för att leva förbrukar vi svenskar 

i genomsnitt 200 liter vatten per dygn. Kanske är vattnet 

så naturligt och så självklart att vi tar det alltför givet. 

Det är självklart inte hållbart med ett produktions- och 

konsumtionsmönster som leder till en förödande nedsmutsning 

och förgiftning. Det är en föga tröst att det är vi själva som

H 2O Foto: 

biologiska varelser som ytterst drabbas av vår misshushållning 

av vattnet. Saken blir inte heller bättre av den globala 

klimatförändring som leder till vattenbrist och torka på 

redan hårt drabbade platser eller oväder och översvämningar 

på andra håll. 

UTAN ATT MORALISERA är vi trots våra kunskaper om 

vattnets inneboende egenskaper inte riktigt så förståndiga 

som man skulle kunna önska. Vattnet är med eller utan 

flaskpost bärare av vår oförmåga att anpassa oss efter 

de naturliga ekosystemen. Istället för att agera på tok 

för kortsiktigt måste vi se till och respektera helheten. 

SPANAREN 

41 

Foto: Jan Gustafsson 

Lasse Fredriksson


UTFLYKTEN 

42

Färnebofjärdens 

nationalpark 

Av Anna Jansson 

NEDRE DALÄLVEN ÄR ETT AV LANDETS I SÄRKLASS 

MEST VÄRDEFULLA OMRÅDEN ur naturvårdssynpunkt. 

Färnebofjärden är den del av området som är minst påverkad 

av vattenregleringar, skogsbruk och bebyggelse. Den naturliga 

karaktären samt fjärdens höga biologiska och estetiska 

värden har gjort att denna del av Nedre Dalälven är väl 

värd att skydda som nationalpark. Färnebofjärden ingår 

även i projekten ”Natura 2000” och i ”Ramsarkonventionen”. 

INTILL FÄRNEBOFJÄRDEN ÄR FORSARNA ORÖRDA. 

De periodiska översvämningarna sätter en stark prägel på 

nationalparkens natur. Vårfloden är mäktig vid Tyttbo 

och Gysinge och ger en inramning som förstärker områdets 

karaktär av vildmark. Det flacka landskapet gör att älven 

under högvatten kantas av stora översvämningsmarker. 

Här går ”Limes norrlandicus”, den biologiska norrlandsgränsen. 

Myrmarker och barrskog med norrlandskaraktär 

möter sydliga naturförhållanden som lövskog med inslag 

av ek och lind vilket skapar många vackra vyer. 

Det artrika djur- och växtlivet vid Färnebofjärden skapar 

många otroligt spännande möten. Här finns 270 olika kärlväxter 

som blandas med 205 fågelarter (varav 107 häckar 

regelbundet), ett 20-tal fiskarter och cirka 70 rödlistade 

insektsarter. De lever tillsammans med älg, rådjur, hare, 

räv, mård, bäver, skogslämmel och lodjur. Färnebofjärden 

är känd för sin fågelrikedom och har varit flitigt besökt av 

ornitologer ända sedan 1970-talet. 

Här finns dessutom speciella miljöer med strandkärr, 

älvängar, översvämningsmark, gammelskog och forsar. 

UTFLYKTEN 

Nationalpark är den högsta utmärkelsen ett naturområde kan få. Färnebofjärden 

är idag en av 28 nationalparker i Sverige. Här bevarar vi vårt svenska 

naturarv så att vi, och kommande generationer, får njuta av vår vackra natur. 

I Färnebofjärden finns stora möjligheter för den 

som vill ut och paddla. Man kan välja lugna åar 

och öppet vatten eller att ta sig uppströms 

eller nedströms längs forsarna. 

43 

Foto: Anna Jansson

UTFLYKTEN 

44 

Färnebofjärdens nationalpark sträcker sig över tre län: 

Västmanland, Dalarna och Gävleborg. 

Huvudentréerna är Sevedskvarn, strax söder om 

Gysinge och Östa stugby, väster om Tärnsjö. 

På båda platserna finns utomhusutställningar om 

nationalparkens natur. Skyltar från riksväg 67 leder in 

till Sevedskvarn, både från söder och norr, via Gysinge. 

Söder om Tärnsjö finns vägvisning från riksväg 67 

till Östa stugby. 

DET FINNS MER 

På www.farnebofjarden.se 

Natura 2000 – Ett nätverk av EU:s mest skyddsvärda 

naturområden. 

Ramsarkonventionen – En internationell överenskommelse 

som handlar om bevarande och utnyttjande av våtmarker 

som har internationellt intresse. 

BOKTIPS 

Fiskeguide för Västmanland är utgiven av 

WestmannaTurism. Den innehåller många bra tips 

på fiske i länet. Nu har Fiskeguiden försetts med 

en uppdatering som säljs separat och tillsammans 

med boken. Guiden finns att köpa på turistbyråer 

och där fiskekort säljs. 

Foto: Jonas Palm 

UTFLYKTSMÅL 

ÖSTA 

Östa ligger strax utanför parkens södra delar. I området 

finns parkeringar, iläggningsplatser för båtar, vindskydd 

och eldplatser. Vandringsleder och stigar är dessutom 

markerade. Östa Stugby omfattar uthyrningsstugor, 

servering och affär samt uthyrning av kanot och båtar. 

SEVEDSKVARN 

Här finns forsskärgården i Dalälvens nedre gren. 

För besökaren finns parkeringsplatser, vindskydd, 

eldplatser och toaletter liksom olika stigar att vandra. 

GYSINGE BRUK 

Här möter du en upprustad bruksmiljö intill Dalälvens 

forsar med oskattbar kulturhistoria. Gysinge Wärdshus 

är ett modernt konferenshotell kompletterat med 

lanthandel, turistbyrå, museum och smedja. 

Parkeringsmöjligheterna är goda och på Granön 

finns naturstig och rastplatser. 

SKEKARSBO 

Här finns ett utkikstorn med otrolig utsikt över 

nationalparken liksom parkeringar, vindskydd, 

eldplatser och toaletter samt en promenadslinga 

som är cirka 2 km lång. 

TYTTBO 

Flugfiskarens paradis med ett antal parkeringar, 

vindskydd och eldplatser och naturligtvis fina forsar 

att fiska i. Här finns stigar på båda sidor av älven. 

Det är ett område som är väl värt ett besök även 

utan fiskespö. 

NATURUM 

Sommaren 2005 invigs Färnebofjärdens naturum 

i Gysinge. Naturum är en upplevelse för alla sinnen 

i alla åldrar. Här kommer man kunna se, känna, höra, 

lukta och lära sig mer om natur och kulturmiljö 

i Färnebofjärdens nationalpark.

NEDRE DALÄLVEN 

– SVERIGES MEST KOMPLETTA FISKEOMRÅDE 

Nedre Dalälven är ett 20 mil spännande och variationsrikt 

fiskeområde. Älven består omväxlande av stora 

örika sjöar/fjärdar som åtskiljs av ström- och forsområden. 

Vid sidan av älven finns inbjudande större 

och mindre sjöar. Artrikedomen är ovanligt stor med 

ett 30-tal fiskarter. Och här finns alltid chansen att 

fånga riktigt stor fisk. 

I fjärdar och sjöar är det i första hand gädda, abborre 

och gös som lockar till fiske och i strömmarna fiskas 

laxartade fiskar som harr och öring. 

I Färnebofjärden samsas tre olika fiskevårdsområden: 

Sportfiskarna i Tyttbo, Gysingeforsarnas fiskevårdsområde 

och däremellan Färnebofjärdens fiskevårdsområde. 

KANOTING 

I Färnebofjärden finns stora möjligheter för den som 

vill ut och paddla. Kanot kan hyras i Östa, Gysinge 

och Näs. Vid Näs camping finns dessutom kajaker till 

uthyrning. Eftersom Färnebofjärden är väldigt varierad 

kan man välja lugna åar och öppet vatten eller att 

ta sig uppströms eller nedströms längs forsarna. 

UTFLYKTEN 

Foto: Jonas Palm Foto: WestmannaTurism 

NATURRESERVATET INGBO KÄLLOR 

Naturreservatet utgörs av ett antal källflöden med 

omkringliggande skog nedanför Ingboåsen vid Ingbo 

kvarn. Det är två källor med varsin damm vilka matas 

med vatten från åsen. Den fina slamartade sand som 

täcker bottnen ger dem en säregen blågrön färg. 

Flera kullfallna trädstammar ligger i dammarna och 

bidrar till områdets speciella karaktär. Medeltemperaturen 

i källorna är 7° C sommartid och varje dygn väller 

cirka 4,3 miljoner liter vatten fram. Fram till 1928 kunde 

byborna mala sin säd vid Ingbo kvarn. Nu är det snart 

åter möjligt. Till våren 2004 planeras en första provmalning. 

Det ingår i projektet med att återuppbygga 

Ingbo kvarn som utförts av Ingbo Kvarnförening. 

Information finns på hemsidan: 

www.ingbokvarn.com 

GYSINGE BRUKS FLOTTNINGSMUSEUM 

På Gysinge Bruk finns Flottningsmuseet som skildrar den 

stora betydelse flottningen hade för trävaruindustrins 

utveckling. Vidare beskrivs flottningens historia, teknik 

och männen som arbetade med flottningen. Till museet 

hör förutom själva museiutställningen också ångvarpbåten 

Laxen samt andra flottarbåtar, båthus, flottarkoja, 

flottarsmedja och ytterligare en utställning i gapskjulet. 

Information finns på hemsidan: 

www.sandviken.se/gysinge 

45

UR SAMLINGARNA 

Vattnets offer 

av Krister Ström 

”Förrädare och överlöpare hänger de i träden, fega, krigsrädda och onaturligt otuktiga 

sänker de i smutsiga sumpmarker med grenved lagt ovanpå” berättar Tacitus i sin 

etnologiska studie, Germania, om de fria germanska folken. Uppgiften för osökt 

tanken på de offerfynd i våtmarker som uppdagats i Norden, framför allt i de 

södra delarna. För några år sedan gjordes även ett märkligt fynd i en skogssjö 

i Västmanland som av flera skäl kan misstänkas vara spår av en kultisk handling 

utförd där för nästan två tusen år sedan. 

NÅGRA METER UT FRÅN STRANDEN PÅ KÄRINGÖN 

MITT I VÅGSJÖN STOD RESTER AV ETT LERKÄRL FRÅN 

DET ANDRA ÅRHUNDRADET E. KR. vilket innehöll fragment 

av matrester som efter analys bedömts vara någon form av 

gröt. Vid en sonderande undersökning i området registrerades 

senare flera störar och pålar nedstuckna i sjöns botten. 

VÅGSJÖN LIGGER BORTOM DEN KÄNDA FORNLÄM- 

NINGSBYGDEN I SÖDER. Där möts socknarna Sura, 

Gunnilbo och Odensvi. Trakten domineras av skogsmark 

med inslag av mindre våtmarker. Precis så som det ofta 

förhåller sig på de platser där offerfynd gjorts. Man har 

nedsänkt lerkärl och redskap på platser som ligger på 

betydande avstånd från bygdecentra. Även djur och människor 

har offrats och fått sin sista vila i vatten. Påfallande ofta 

har de döda strypts eller fått halsen avskuren. Stryprepet 

liknas vid de vridna halsringar av brons som utgör en 

betydande del av mossfynden. I vårt län finns ännu inga 

fynd av människo- eller djuroffer. De flesta offerfynden 

har återfunnits i södra Skandinavien, då främst Danmark. 

46 

OFFRANDET VAR EN KULTISK HANDLING FRAMFÖR 

ALLT TILL EN KVINNLIG GUDOM, MODERGUDINNAN 

– MODER JORD. Vi kan se henne i små kvinnofigurer gjutna 

i brons. De är nakna men bär halsringar. Tre halsringar 

från denna tid har vid skilda tillfällen påträffats i samma 

mossmark strax utanför Västerås. Om kult kring dyrkan 

av den livgivande gudinnan berättas i Germania: ”På en ö 

i oceanen finns en av människor aldrig beträdd lund, och 

i denna står en invigd vagn med förhängen omkring. Endast 

prästen har tillåtelse att vidröra den. Endast han är därför 

den som vet när gudinnan befinner sig i helgedomens inre 

och ledsagar henne därifrån med djupaste vördnadsbetygelser 

på hennes färd i den med kor förspända vagnen... Därefter 

tvättas vagnen med sina förhängen och även gudinnan 

själv om man vill tro på det – i en avsides belägen sjö. 

Detta utförs av trälar som omedelbart efteråt uppslukas 

av samma sjö...”. Berättelsen om hur gudinnans tjänare 

efter kulthandlingens fullbordan dränks i en sjö för 

tanken till de offrade mossmänniskorna. 

Foto: Västmanlands läns museum

ARKEOLOGEN THOMAS ERIKSSON, SOM UTFÖRLIGT 

BEHANDLAT FYNDET I VÅGSJÖN i en uppsats i Västmanlands 

läns museum/Västmanlands Fornminnesförenings 

årsskrift 2000/01, skriver om en ännu intressantare berättelse 

från trakten. ”Vid sjön Lillgryten, 6 km söder om Vågsjön, 

samlades de unga kvinnorna från Kölsta by på midsommarafton. 

De badade nakna i sjön och endast en man, som 

hade gift sig under året, fick vara med. Han fick stå naken 

på stranden medan flickorna gick upp baklänges ur vattnet. 

När de kom upp kysste han dem på skuldran och sedan 

dansade man runt kopparkrukor, som tidigare hade rengjorts 

med sand från sjön.” 

I Vågsjön finns utöver Käringön, Jungfruviken och ett 

av landets största offerfynd har gjorts i Käringsjön i Halland. 

EN UPPMANING: 

Spana vidare om offer och fruktbarhetsriter! 

MERA VATTEN 

UR SAMLINGARNA 


Ny skrift från The Swedish Archeological Society (Vol II, 2003) 

med titel Current Swedish archaeology, Water – Resource, 

Regenerator, Communicator. 

Boken innehåller flera arkeologiska artiklar som uteslutande 

är skrivna på engelska, men med det gemensamma temat 

vatten. Den artikel som har störst intresse för Västmanland 

är Lotta Fernståls ”Where Different Waters Met. Aspects 

on the Apollo Grannus vase and its position near Sagån 

in the province of Västmanland.” 

Artikeln handlar om ett av de mera kända arkeologiska 

fynden i länet. Apollo Grannus vasen som hittades 

i Fycklinge i Björksta socken år 1818. Bronsvasen är från 

romersk järnålder återfanns i en grustäkt intill Sagån. 

Redaktörer är Kerstin Cassel, Anders Gustafsson. Skriften 

kan beställas från Södertörns Högskola, 141 89 Huddinge. 

47

FRÅN FÖRENINGARNA 

TRÅNGFORS SMEDJA 

Av Trångforsgruppen 

Måndagen den 5 mars 2004. 

Vi träffas på vägen mellan Strömsholms kanal och 

Kolbäcksån för att gå till Trångfors gamla hammarsmedja. 

Vi är Daniel Sköld, John Jonsson och Ingvar Ek, 

som vandrar vår sedvanliga måndagspromenad till 

restaureringsarbetet vid smedjan. Vår arbetstid är 

mellan 08.00 och 12.00. Vädret är underbart med en 

temperatur på cirka 18 grader. Vägkanterna formligen 

översvämmas av vitsippor. 

VI PASSERAR KOLLADAN FRÅN 1859, den som vi började 

renovera, och även den bakom ladan befintliga Trångfors 

källa med underbart kallt och rent vatten. Många har 

upptäckt den och hämtar vatten där. Analys har gjorts på 

vattnet, vilket visar att det är helt fritt från föroreningar. 

Utanför gnistrummet har hela arbetsstyrkan samlats. Åke 

Lyckstedt, som har hand om bokföringen, konstaterar 

att arton stycken är närvarande av de tjugo som ingår 

i arbetsgruppen. Vi består av pensionärer i åldrar från 

sextiofem år och uppåt. Samtliga har en yrkeserfarenhet 

överstigande trettiofem år vid industrin. 

Dagens arbete kommer att pågå vid vattenrännan, dammluckorna 

och stora vattenhjulet samt runt kolmilan. De 

restaureringsarbeten, som är klara, består av ett tidigare 

fullständigt nedrasat gnistrum samt renovering av den 

13 m höga skorstenen, en lancashireugn, brygghuset, labbit, 

klensmedjan och blåsmaskinhuset. Ett stort arbete har 

utförts vid mumblingshammaren som är klar att monteras 

när stora vattenhjulet är på sin plats. En kolningsplats med 

kolmila och två kolarkojor visar hur detta arbete gick till. 

Vår vision är att återställa Trångfors bruk med det utseende 

det hade år 1890. Utrustningen skall vara funktionsduglig, 

så att, när vattnet dras på, hjulen skall snurra och en smälta 

tas fram. 

Stiftelsen Trångfors smedja 

Telefon 0220-513 90 

48 

För att kunna följa det fortsatta arbetet med upprustningen 

av smedjan finns vi på Svedvi-Berg hembygdsförenings 

hemsida med fortlöpande uppdatering av bilder över det 

fortsatta arbetet. www.svedviberg.se 

Foto: Kim Lill 

Foto: Daniel Sköld


UR LITTERATUREN 

Ur ”Sång om att leva 

på jorden” 

Av Lars Gustafsson 

Det är lätt att älska vattnens liv, virvlarna, 

som står ovanför de gamla slussarna 

med portar gröna av åldriga alger, grönt hår 

som strömmen smeker; det finns smekningar 

som aldrig upphör, den åskblå färgen 

som löper över de stora sjöarnas ytor 

i de första åskbyarna är också smekningar 

strändernas småprat med vågorna om små ting, 

de korn av guld som glimmar till där 

vattnet är djupt och mörkt och faller långsamt 

ned mot ett mörker där ingen kan följa dem. 

Också vattendjupen är en rymd, mycket små 

galaxer roterar mellan mäktiga mörker, 

ur bottnarnas gyttja stiger moln, 

spiralarmar, skymmande vaga skuggor av stoft. 

Det är lätt att tänka sig universum 

som någonting mycket nära botten 

i en gammal sjö, svagt ljus, roterande korn 

av något som rörts upp från bottnen, 

stillheten är densamma som på bottnen 

av de djupaste brunnarna, stillheten, 

de svaga långsamma rörelsen som är skuggan 

av en storm som drar fram över ytan 

som är avlägsen och ljudlös: vi är i en brunn, 

ser ljus i en brunn, och brunnen ser vi inte... 

Ur ”Artesiska brunnar cartesianska drömmar” 

Stockholm 1980 

49

EXPERTPANELEN 

50 

DEN KONSTIGA TVINGEN 

FRÅGA: 

Hej! Jag har i min ägo en 

tingest som jag inte vet vad 

den har använts till. Den 

fanns i en låda som innehöll 

diverse olika saker, mest 

syattiraljer. Lådan fick jag 

vid en dödsbodelning för 

många år sedan. Eftersom 

jag är mekanist har ”saken” 

intresserat mig eftersom att 

den är av hög mekanisk kvalitet och utförande. Jag har frågat 

många under årens lopp, både män och kvinnor, vad det är jag 

ärvt, men ingen vet. 

”Saken” är totalt cirka 120 mm hög och försedd med tving 

så att den kan fästas i en bordsskiva. Överst är den försedd med 

en sfär med diametern 23 mm. Sfären är fjäderbelastat delbar 

på mitten och kan via en stång från undersidan 

öppnas cirka 10 mm. Man kan på detta sätt fästa något 

i sfären. På fotot har jag satt fast en penna i gapet. ”Saken” har 

mycket hög ytfinish och är förkromad. Jag skulle vara mycket 

tacksam om jag kan få hjälp med att utröna vad detta är. 

”Förbryllad” 

SVAR: 

På redaktionen har vi inte kunnat lösa frågan om den underliga 

tvingen. Inte ens våra textilkunniga kollegor kan placera 

föremålet. Det finns tvingar liknande denna som används 

för att hålla fast sybågar med, men de brukar inte vara fjäderbelastade. 

Kanske någon i läsekretsen vet vad detta är. 

Kontakta i så fall redaktionen. 

Frågan om ”kilen” som var införd i förra numret är på väg 

mot en lösning. En läsare tycker sig känna igen ett redskap 

som använts inom snickeri, för att klyva träbitar med. 

Redaktionen forskar vidare. 

FRÅGA: 

Skulle bli mycket tacksam för ett utlåtande vad bifogade 

bildobjekt är och/eller har för användning. 

L x b x h = 1 130 x 90 x 120 mm. Handtaget är rörligt i vertikalled 

och påverkar rivytan. Den sistnämnda rör sig mot motsvarande 

underlag och river eller krossar något material som 

lagts i den övre behållaren. Man får känslan av att den använts 

som hushållsapparat i någon form. 

Jan E. Johnson 

SVAR: 

Även denna ”tingest” har redaktionen gått bet på. Det skulle 

kunna röra sig om en mandelkvarn av annorlunda modell. 

Det framgår inte om den kan vevas eller på vilket sätt den 

maler eller krossar.

MIDSOMMARFIRANDE 

Västanfors hembygdsgård, traditionellt 

midsommarfirande med början 

kl. 14.00. Stången reses kl. 15.00. 

Nora Hembygdsgård. Tärnsjö. 

Midsommar med lekar för barn. 

Bösebergsparken, Hubbo kl. 15.00. 

Seglingsberg, Ramnäs–Virsbo 

hembygdsförening kl. 15.30. 

Bysala Hembygdsgård. Medtag 

blommor, blader och kaffekorg kl. 10.00. 

Norbergs Hembygdsförening. 

Utställningen ”Byar i Norberg” öppnas 

på hembygdsgården Karlberg, Norberg 

Karmansbo Bruksmiljö firar traditionsenlig 

midsommarfest i Kolhuset med 

dans och knytis. 

Skinnskattebergs Hembygdsförening 

har traditionell midsommarfirande 

kl. 14.00–16.00. 

Midsommarfirande även på Västervåla 

Hembygdsgård, Skantzen i Hallstahammar 

och Harbo hembygdsgård. 

Kulturkalendern 

0406 

0410 

JUNI 

0626: Gudstjänst på hembygdsgården 

i Västervåla. 

0626–27: Kl. 16.00. Teater ”Christina 

– drottning av Guds nåde”, Tidö slott. 

Biljettköp på turistbyrån i Västerås 

telefon 021-10 38 30. 



JULI 



0701–02: Kl. 18.30. Teater ”Rasmus 

på luffen”, Kanalmuseet Skantzen, 

Hallstahammar. För biljettinformation 

ring 0220-174 09. 

0703: Järnets Dag i Karmansbo. 

Information på Skinnskattebergs 

turistbyrå, telefon 0222-450 45. 

Arrangör: Karmansbo Bruksmiljö. 

Med reservation för eventuella ändringar 





Hallstahammar. 

0703–04: Kl. 13.00–18.00. Sommarkafé. 

Skinnskattebergs Hembygdsförening. 

0706: Barnens dag i parken, Karlbergs 

hembygdsgård, Norberg. 

0706: Kl. 19.00. Trivselkväll vid 

Gammelgården. Medtag kaffekorg. 

Fläckebo Hembygdsförening. 

0704: Hembygdens dag firas på 

Västervåla Hembygdsgård. 

0704–10: Möklintaveckan. Gammelgården 

öppen varje dag med servering. 

Visning av Bårstugan och soldattorpet 

varje dag. Mer information i Möklintaveckans 

programtidning. 

0707: Kl.19.00. ”Sommar på Skantzen”, 

”Läsarsångernas kväll”, Hallstahammar. 

0709: Hembygdsdag. Utställning av 

gamla leksaker. Tävling ”Vad är det här”. 

0710–11: Kl. 13.00–18.00. Sommarkafé. 


:spaning KULTURKALENDERN 1

KULTURKALENDERN 

0711: Kl. 11.00 Friluftsgudstjänst på 

Gammelgården i Möklinta. Kaffe med 

bröd eller våffla. 

0712: Råsbodagen hos Jakob Martinell 

i Råsbo. Hembygdsvecka på Nora 

Hembygdsgård, Tärnsjö. 

0713: Sigvards gäng. Milan tänds. 

Nora Hembygdsgård, Tärnsjö. 

0714: LRF svarar för programmet och 

Syndap medverkar. Nora Hembygdsgård, 

Tärnsjö. 

0714: Slåtterkväll vid Harbo Hembygdsgård. 

0714: Kl. 19.00. ”Sommar på Skantzen”, 

”Fredskören” från Skeppsholmens 

Folkhögskola. Hallstahammar. 

0715: Kyrkan är värd för kvällen. 


0716: Karl-Johan Olsson och Bengt 

Lundin. Nora Hembygdsgård, Tärnsjö. 

0717: Auktion. Karl Olov Ruth. Nora 

Hembygdsgård, Tärnsjö. 

0717–18: Kl. 11.00–17.00. Kulturdagarna 

i Hed. Information på Skinnskattebergs 

turistbyrå, telefon 0222-450 45. 

0717–18: Kl. 13.00–18.00. Sommarkafé. 


0718: Kl. 11.00. Ekumenisk gudstjänst. 




0724: Kl. 13.30 Torpvandring vid 

Ludvikstorp. Samling vid Gnarp. 

Ramnäs–Virsbo Hembygdsförening. 

0724–25: Kl. 13.00–18.00. Sommarkafé. 


0725: Kl. 12.00 i kyrkan. Kl.13.00 vid 

Gammelgården. Sommarfest. 

Underhållning, lotteri, kaffeservering. 

Årets tema: Ull. Fläckebo Hembygdsförening. 


Hallsta Swing. Hallstahammar. 

0731: Kl. 13.00–18.00. Sommarkafé. 


2 KULTURKALENDERN :spaning 

Alla söndagar: Kl. 14.00 –17.00. 

Abramsgården i Medåker. Servering 

av kaffe och våfflor. Smedjan i drift, 

kartutställning över alla byar i Medåker. 

Hantverk visas. 

Juli månad: Kubbturnering vid 

Harbo hembygdsgård. 

AUGUSTI 

0801–07: Kulturvecka vid Harbo 

hembygdsgård. Kontaktperson Kenth 

Hansson, telefon 0224–360 77. 

0801: Kl. 10.00 Harbo hembygdsförening 

firar 70 år. 

0801: Kl. 10.00 och 13.00. Industriminneshistorisk 

rundvandring i Heby. 

Samlingsplats parkeringen vid Heby 

Bibliotek. Guide Kenth Hansson. 

0801: Kl. 10–15. Hembygdsgårdens 

dag i Prostgården i Munktorp. 

Hantverkare ställer ut sina alster. 

0801: Kl. 14.00. Friluftsgudstjänst, 

Abramsgården i Medåker. 

0801: Karlbergsdagen i Norberg. 

Hembygdsgårdens dag. Karlbergs 

hembygdsgård. 

0801: Kl. 11.00–15.00. Visning av 

Gammelgården. Fläckebo Hembygdsförening. 

0801: Kl. 11.00–16.00. Hembygdens 

dag med friluftsgudstjänst på 

Gammelgården. Öppet hus. 

Kaffe med bröd eller våffla. Möklinta. 

0801: Kl. 13.00–18.00. Sommarkafé. 


0802–06: Knyppelkurs. Välkommen att 

titta på alster av olika slag. Västanfors 



Allsångskväll. Arr: Kristen gemenskap. 


0807: Kl. 12.00–16.00. Hembygdens 

dag på Skantzen. Slåtter på ängen 

kl. 11.00. Hallstahammar. 

0807: Byvandring i Marbäck, Harbo. 

0807: Kl. 10.00–17.00. Skattmansö skola 

– 101 år i Vittinge firas. 

0807: Kl. 13.00. Bygdedag vid Harakers 

prästgård med bl. a. underhållning, 

kaffeservering, tunnbrödsbakning och 

den gamla handelsboden är öppen. 

0807: Kl. 10.00–14.00. Gammaldags 

marknad. Skinnskattebergs Hembygdsförening. 

0807–08: Bishop Hill spelet med 

medverkande av gruppen Blåeld. 

Nora hembygdsgård, Tärnsjö. 

Förköp på turistbyrån i Tärnsjö, telefon 

0292-535 02. Biljettförsäljning även 

vid entrén i anslutning till teatern. 

0808: Återvändardag. Arr: Västanfors 

församling, Fagersta kommun och 

Hembygdsföreningen. Västanfors 


0808: Kl. 11.00. Ströms Minnesgudstjänst 

vid Hembygdsgården i Heby. 

Våffelservering. 

0808: Kl. 16.00. Friluftsgudstjänst. 


0814: Kl. 13.00. “Smeddag” vid valsverket/lancashiresmedjan 

i Ramnäs. 

Ekomuseum Bergslagens buss kommer 

med smide och bildutställning. 

Sång och musik. 




0815: Kl. 16.00. Surströmmings- och 

sillfest på Gammelgården i Möklinta. 

Lotteri. 


på luffen”, Kanalmuseet Skantzen 


0821: Kl. 18.00. Musik i Orgelmuseet. 


0822: Trångforsdagen. Trångfors 

smedja, Hallstahammar. 

0822: Kl. 15.00. Musik vid Dalälven med 

folkmusikgruppen Väsen och Enåkers 

spelmän i Folkets Hus, Tärnsjö.

0823–29: U21-EM i vattenskidor, Eskiln, 

Fagersta. Arr: Fagersta vattenskidklubb. 

0827–28: Höstfest i Västanfors. 

Arr: Västanfors Intresseförening 

i samarbete med Västanfors IF. 

0828: Kl. 10.00–15.00. Loppis i logen. 

Skerike hembygdsförening. I logen vid 

Skerike kyrka. 

0829: Kl.11.00–16.00. Medåkers marknad. 

Försäljning av lokala produkter. 

SEPTEMBER 

0904: Kl. 10.00–14.00. Den gröna staden. 

Föredrag och vandring i Västerås 

centrala delar. Föranmälan. Information 

Länsmuseet: 021-15 61 00. 

0910: Kl.19.00. Berättarkväll. Gammelgården. 


0919: Kl. 17.00. Spökvandring i Svanå. 

Samling vid Svanå fotbollsplan. 

0911–12: Byggnadsvårdsmässa 

på Johannesbergs Herrgård. 

0912: Kulturhusens Dag i Björsbo skola, 

Tema: byggnadsvård. Samarrangemang 

med Svenska Kyrkans sockenresa. 

Hallstahammar. Information 0220-174 09. 

0912: VM i orientering, Västervåla. 

Långdistans kvalificering. 

0916: VM i orientering i Västervåla. 

Långdistans final. 

0918: Fårets dag på Åsby, Hallstahammar. 

Lantbruksmuseet öppet. 

OKTOBER 

1014: Kl. 19.00. Vi lyssnar på 

inspelade intervjuer. Söderhammar. 

Ramnäs–Virsbo Hembygdsförening. 

1023: Premiär av nutidsmusikalen 

”Lågan flämtar i fjärran” på Norrby 

Teater. Spelas november och början av 

december. Arr: Norrby teater. Fagersta. 

1031: Kl. 18.00. Öppet Hus i Harakers 

Prästgård. 

KULTURKALENDERN 

❁ 

Trädgårdshelg i Västerås 

4–5 

september 

Lär känna din gröna stad! 

Vi som ordnar denna trädgårdshelg samarbetar med en ambition att 

förmedla kunskap om den västmanländska trädgården och dess historia. 

Årets tema är trädgårdar och parker i Västerås. Med hjälp av Gunilla 

Åkerman, landskapsarkitekt, ska vi få en spännande upplevelse av 

framförallt den gröna staden Västerås. 

Den 4 september gör vi en promenad till 

Den gröna staden i centrum 

Samling vid Slottet kl. 10.00 för kaffe och introduktion. Sedan vandrar vi runt 

i den centrala staden under ledning av landskapsarkitekt Gunilla Åkerman. 

Turen går från Vasaparken och Hamngatan vidare via Stadsparken utmed ån 

till Stora Torget. Vi betraktar cityomvandlingen på 1980 och 2000-talen, 

ser Skrapan, Officershuset och Storgårdskvarteren. Kl. 12.00 är vi vid stadsbiblioteket 

för att se en gammal Västeråsfilm. Dagen avslutas med en visning 

av Botaniska trädgården. 

Den 5 september far vi till 

Det gröna och byggda kulturarvet i Västerås 

Vi samlas kl. 10.00 på Vallby Friluftsmuseum. Därifrån går en buss till Gideonsberg 

och Rönnby via domkyrkoområdet och Rudbecksparken. Vi gör en 

promenad och tar kaffepaus i Mårtens hage. Efter rundturen släpper bussen av 

oss vid Biskopsängen där vi gör en kort rundvandring bland koloniträdgårdarna. 

Koloniföreningens medlemmar berättar om sitt område. Kl. 13.00 är vi tillbaka 

på Vallby där årets skördefest pågår. 

Föranmälan senast den 27 augusti på telefon 021-15 61 00 eller 

e-post: lansmuseet@ltvastmanland.se 

Kostnad 4/9 100 kronor (inkl. kaffe), 5/9 150 kronor (inkl. kaffe). 

Begränsat antal deltagare. 

Arrangörer: ProAros Ung Kultur, Stadsbyggnadskontoret Västerås stad, 

Vallby Friluftsmuseum, Västmanlands Hembygdsförbund och 

Fornminnesförening och Västmanlands läns museum. 

:spaning KULTURKALENDERN 3

NOTISER 

4 NOTISER :spaning 

RAPPORT FRÅN FRAMTIDEN 

Krampen-projektet 

Länsmuseet har sökt pengar för att 

arbeta med det moderna kulturarvet. 

Projektmedel har tilldelats för arbete 

med de interneringsläger för ryska 

krigsfångar som fanns i Skinnskattebergs 

kommun. Syftet med projektet 

är att synliggöra denna relativt okända 

del av vår historia. I ett första skede 

ska befintlig information inventeras 

och sammanställas. Ett skyltprogram 

skall tas fram och arbete med inventering 

av platserna samt röjning skall 

genomföras. Den 10–11 oktober är det 

60 år sedan fångarna i rysslägren 

utlämnades till Sovjet, vilket är tänkt 

att uppmärksammas. Arbetet kommer 

att bedrivas i nära samarbete med 

Skinnskattebergs kommun och flera 

ideella föreningar. 

Museiveckan åter 

I höst, under vecka 37, blir det åter en 

museivecka i en av länets kommuner. 

I år är det Köpings kommun som är 

på tur. Under museiveckan kommer 

länsmuseet och kommunens övriga 

museer att anordna en lång rad program. 

Naturvårdspengar till kommunerna 

Länets kommuner får i år dela på tre 

miljoner kronor för naturvårdsprojekt. 

Det är staten som via Länsstyrelserna 

lämnar bidrag till projekt som bedrivs 

på lokal nivå. Pengarna får sökas av 

kommunerna men bidragen går i första 

hand till samverkansprojekt mellan 

kommunen och andra aktörer, till 

notiser 

exempel ideella föreningar. Bidrag 

lämnas med 50 % av totalkostnaden. 

Som egen insats kan räknas ideellt 

arbete, sponsormedel, kommunalt 

eget arbete eller andra statliga bidrag 

(utom LBU-medel). Projekten skall 

uppfylla ett eller flera av de av regeringen 

uppställda miljökvalitetsmålen 

och får inte ha påbörjats innan bidrag 

beviljas. Pengarna kan användas till 

exempel till kunskapsuppbyggnad, 

vård och förvaltning av områden, 

områdesskydd och informationsinsatser. 

Mer information lämnas av Hembygdsförbundets 

kansli, Länsstyrelsen 

i Västmanland eller din kommunala 

handläggare. 

Tre vårdplaner – ett pilotprojekt 

Våren 2002 fick Västmanlands läns 

museum i uppdrag av Västerås stift 

att upprätta vårdplaner för Säterbo, 

Tillberga och Ljusnarsbergs kyrkor. 

Det skedde mot bakgrund av en nyinrättad 

statlig stödform, kyrkoantikvarisk 

ersättning. Målet är att så vitt 

möjligt fastställa kyrkobyggnadernas 

nuvarande status och därmed bättre 

kunna planera framtida underhåll. 

Inom de närmaste åren väntas därför 

många vårdplaner bli upprättade 

inom Västerås stift. 

Dokumenten kommer säkert att 

variera avsevärt såväl till form som 

innehåll. Länsmuseets uppdrag kan ses 

som ett pilotprojekt, att sammanställa 

tre olika dokument som kan tjäna som 

”referensexemplar”. Projektet avslutades 

i början av april 2004, då vårdplanen 

för Ljusnarsbergs kyrka blev färdigställd. 

En bieffekt av det omfattande 

dokumentationsarbetet är att kunskapen 

om de tre kyrkornas byggnadshistoria 

ökat avsevärt. Vårdplanerna har 

distribuerats både digitalt och i utskriven 

form till Västerås stift, berörda församlingar 

och Länsstyrelsen. 

Tool-Kit 

Under 2004 kommer Länsmuseet 

att arbeta med projektet Tool-Kit. 

Mot bakgrund av tidigare projekt om 

kulturmiljö ställs frågan: ”vems kulturarv 

arbetar vi med?”. Få medborgare 

anser sig ha inblick i eller kunna 

påverka beslut som rör deras kulturmiljö. 

Däremot vill en stor del gärna 

ha den möjligheten. Projektet Tool-Kit 

är tänkt att vända sig till kommunerna 

och ge dem en ”verktygslåda” med 

goda exempel och idéer på hur man 

ska skapa en medborgardialog. Det 

skall också skrivas en handledning 

med förslag på metoder och aktiviteter 

som kan nå olika målgrupper i samhället. 

Smébussen med Ekomuseum 

Smébussen – en rullande utställning 

om smeder och smide – invigdes 

tisdagen den 25 maj av kulturminister 

Marita Ulvskog på Hammarbacken 

i Ludvika. Bakom Smébussen står 

Ekomuseum Bergslagen, som i samarbete 

med Västmanlands läns museum 

och Dalarnas museum har arbetat 

med utställningen och en del kringarrangemang. 

Smébussen kommer att gå på turné 

i de sju Ekomuseikommunerna under 

sommaren 2004, med avslutning 

i Ludvika den 5 september. 

Information om turnéplan på 

www.ekomuseum.se.

Symposium och Utställning 

om Oxenstierna 

Utställningen ”I Axel Oxenstiernas 

tid” visas på Västerås Konstmuseum 

under tiden 27 augusti–5 september. 

Utställningen, som är en samproduktion 

mellan Västmanlands läns museum 

och Västerås Konstmuseum, invigs av 

Landshövding Mats Svegfors fredagen 

den 27 augusti kl. 17.00 och ingår 

i samarbetet runt ett stort symposium 

i Axel Oxenstiernas anda ”Framtidens 

samhällsorganisation ur ett historiskt 

perspektiv”, som hålls den 2 september 

i Västerås. 

Kvinnliga möten 

på historiska platser 

Konstkonsulenten vid Västmanlands 

läns museum arbetar med ett nytt 

konst och kulturmöte. Den 19–22 

augusti genomförs mötet som denna 

gång skall behandla jämställdhet i 

konsten. Konstnärer, kulturarbetare, 

kvinnoorganisationer och andra föreningar 

bjuds in till forum med diskussion 

och inspiration genom konst och 

kultur. Gränsövergripande möten 

kommer att skapas mellan historiker 

och konstnärer. Utgångspunkten är de 

historiska platserna i Ängelsberg och 

vid Mimerlaven i Norberg. Projektet 

vänder sig till en bred allmänhet, men 

främst till kvinnor. Planerade workshops 

och seminarier är i första hand 

avsedda för kvinnor, både amatörer 

och professionella, med olika bakgrund. 

Syftet med mötet är att skapa kvinnliga 

nätverk, finna nya samarbetsformer 

och bidra till en ökad medvetenhet 

om kvinnans historieskrivning för en 

rättvisare roll i samhällsutvecklingen. 

Info lämnas av konstkonsulent Marie- 

Louise Larsson Wallen 021-15 61 28. 

Kulturhusens dag 

12 september 2004. Årets tema är 

byggnadsvård – ”Hus i goda händer”. 

I år visas hus som har genomgått 

någon form av vårdinsats eller där 

vård pågår. Riksantikvarieämbetet 

vill inspirera till god byggnadsvård 

och ge kunskap om material och 

metoder. Läs mer på 

www.raa.se. 

Nätverket för byggnadsvård i Västmanland 

arrangerar en byggnadsvårdsmässa 

på Johannesbergs Herrgård 

i Västerås den 11–12 september. 

PÅ NYTT JOBB 

Vallby friluftsmuseum 

Katarina Frost är ny verksamhetschef 

på Vallby friluftsmuseum och kommer 

senast från sin tjänst som chef på 

Köpings Museum. 

WEBBTIPS 

EU-projektet Hedströmsdalen 

Med- och motströms har en alldeles 

färsk hemsida. Besök den på 

www.hedstromsdalen.com. 

Läs om Västmanland på 

Westmannaturisms webbportal 

www.vastmanland.se 

www.culturen.nu 

Det händer mycket på kreativa 

Culturen i Västerås. Hit går du 

med hela familjen och överraskas 

av ett stimulerande kulturutbud. 

En experimentell miljö – unik i sitt 

slag i svenskt kulturliv. 

Kom ihåg att du hittar mycket 

information på kommunernas hemsidor. 

Här finns bland annat kommuninformation, 

turistsidor och bra länktips. 

www.fagersta.se 

www.norberg.se 

www.skinnskatteberg.se 

www.sala.se 

www.heby.se 

www.vasteras.se 

www.hallstahammar.se 

www.surahammar.se 

www.koping.se 

www.arboga.se 

www.kungsör.se 

FRÅN FÖRENINGARNA 

NOTISER 

Soldatinventeringar 

Sedan början av 1980-talet har allt 

fler regionala soldatinventeringar 

startat. Dessa har till uppgift att belysa 

den indelte soldatens liv på kommenderingar, 

möten och i hemmet. 

I databaser sammanställs uppgifter 

från kyrkböcker och militära rullor. 

Centrala soldatregistret omfattar yngre 

indelningsverket mellan 1682 och 

1901. Ulla Sköld i Västerås arbetar 

med att lägga in uppgifter som rör 

Västmanlands regementes soldater 

i detta register. Arbetet är mycket 

omfattande och hon vill komma 

i kontakt med forskare och hembygdsföreningar 

som har uppgifter om 

soldater vid Västmanlands regemente. 

Den registrering hon gör utgår från 

generalmönsterrullor. 

Det är möjligt att gå in på 

www.liu.se/tema/databaser/ 

search.php?id=49 

och söka soldater. Ulla nås på telefon 

021-80 46 35 eller e-post 

ulla.skold@privat.utfors.se 

PRIS OCH BERÖM 

Hembygdsgåvan Signe Lantz minne 

Föreningen Västmanlänningarna 

i Stockholm delar årligen ut en 

penninggåva till en hembygdsförening 

i Västmanland. ”Gåvan är i första 

hand till som ett stöd när nya projekt 

påbörjas eller gamla projekt utbyggs 

eller då hembygdsvärden kan gå 

förlorade i brist på pengar.” 

Ansökningar med information om 

projekten och dess tänkta finansiering 

skall sändas till Västmanlands 

Hembygdsförbund och Fornminnesförening, 

Slottet, 722 11 Västerås. 

>>> 

:spaning NOTISER 5

NOTISER 

>>> 

Hembygdsförbundets 

förtjänstdiplom 2004 

Utdelades till tre personer som inom 

hembygdsrörelsen gjort sig förtjänta 

eller som med annan lokal anknytning 

inom länet utfört en kulturgärning 

utöver det vanliga. I år gick diplomen 

till: 

Karl-Axel Axelsson som är en 

föreningsmänniska av stora mått. 

Han har varit engagerad bland annat 

i Missionskyrkan, Blåbandsrörelsen, 

DKSN/Hela människan, Nykterhetsrörelsen, 

Röda Korset, Vänortsföreningen, 

Bygdegårdsrörelsen och Hembygdsrörelsen 

via Norrby och Sala 

hembygdsföreningar. Föreningslivet 

i Salatrakten har haft en mångsidig 

ledamot i Karl-Axel Axelsson som på 

detta sätt har utfört en kulturgärning 

utöver det vanliga. 

Elisabet Strömberg som under många 

år har utfört ett mycket värdefullt 

arbete i Fagersta/Västanfors hembygdsförening. 

Med noggrannhet, entusiasm 

och äkta känsla för vårdandet av vårt 

kulturarv är hennes gärningar inte 

bara omfattande utan också skickligt 

genomförda. Elisabet har lagt ner 

ett mycket stort arbete med Klockarbergsskolan, 

föreningens föremål och 

arkiv liksom iordningställandet av 

museimiljöerna i Skomakeriet och 

Mor Stinas stuga. Hon har vidare 

hållit föredrag i många olika sammanhang, 

bland annat om Rune Lindström. 

Arbetet med gruppen ”Västanforsare 

minns” har tack vare henne 

resulterat i en mycket värdefull dokumentation 

över det forna Västanfors. 

Elisabet Strömberg har genom allt detta 

arbete utfört en kulturgärning utöver 

det vanliga. 

Ulla Sköld – en sann eldsjäl som verkar 

framför allt inom släktforskarrörelsen 

men även i hembygdsrörelsen. I Svedvi- 

Berg hembygdsförening har hon arbetat 

ideellt bland annat med arkivfrågor 

och studiecirklar. Hennes arbete med 

släktforskning har satt Västmanland 

på världskartan genom de föredrag 

och kurser hon hållet i USA. Hon har 

också genomfört en gravvårdsinventering 


i Svedvi socken och deltagit i projektet 

”namn åt de döda” där hon registrerat 

hela Hallstahammars kommun. 

Nu arbetar Ulla med inskrivning av 

soldatlängder från Västmanlands regemente. 

Redan år 2001 fick Ulla Sköld 

Sveriges släktforskarförbunds hedersdiplom 

för långvariga och förtjänstfulla 

insatser och i år är det hembygdsförbundets 

tur att premiera hennes 

värdefulla kulturgärning. 

Verksamhetspris 

Hembygdsförbundets Verksamhetspris 

har tilldelats en Hembygdsförening 

som genom sin verksamhet gjort speciella 

insatser för att bevara och stärka 

intresset för kulturmiljöer i länet. 

Årets pris gick till Föreningen Kalklinbanans 

Vänner, en nybildad förening 

vars verksamhet ligger lite utanför de 

vanliga, de är medlemmar i hembygdsförbundet 

och föreningen drivs med en 

sann hembygdkänsla. Under den korta 

tid som Kalklinbanans Vänner funnits 

har den på flera sätt satt Västmanland 

och Södermanland på Sverigekartan. 

Att utveckla former för information, 

tillgängliggörande och dokumentationen 

av ett storskaligt industriminne ställer 

stora krav på en ideell förening. På 

bara några få år har föreningen fått 

stort gehör och rönt intresse i hela 

landet för bevarandet av linbanan och 

dess minnen. Föreningens arbete visar 

också väg för ett nytt arbetsområde 

för hembygdsrörelsen – att bevara och 

stärka intresset för industrisamhällets 

kulturarv. Insatserna som Föreningen 

Kalklinbanans Vänner genomfört är 

banbrytande och bidrar i högsta grad 

till att stärka intresset för länets 

kulturmiljöer. 

AKTUELLT 

Badelundastudier 

Västmanlands läns museum kommer 

i år att utföra tre till ytan små arkeologiska 

undersökningar i skuggan av 

Anundshög. Den första undersökningen 

genomförs vecka 27, den 28 juni till 

2 juli, då avdelningschef Stefan Elgh 

undersöker det så kallade Jutkärret. 

Ett syfte är att se om material till 

högbygget togs från kärret. 

Vecka 29, den 12 juli till 16 juli 

undersöker antikvarierna Ulf Alström 

och Anna-Lena Hallgren en ägogräns 

som kan spåras ner i 1600-talet. Syftet 

med den undersökningen är att om 

möjligt få en äldre datering, kanske 

ner i yngre järnålder. En annan undersökning 

kommer att beröra den så 

kallade Eriksgatan. Där hoppas vi 

att genom ett tvärgående schakt kunna 

se hur vägsträckningen var uppbyggd. 

Västerås kommun kommer att vara 

behjälplig med inmätningar och lokaler. 

Arbetet har inte kunnat planeras 

och genomföras utan stöd från 

Berit Wallenbergs stiftelse. 

Nytt namn 

Västmanlands Fornminnesförening 

Hembygdsförbund för Västmanlands län 

beslutade om nya stadgar på årsmötet 

den 23 april. Bland annat beslutades 

om en namnändring till Västmanlands 

Hembygdsförbund och Fornminnesförening. 

Länsmuseichefen är numera 

ordinarie ledamot av styrelsen, vilket 

markerar den nära samhörigheten 

mellan förening och museum. 

Fagersta firar 60 år 

Fagersta blev stad 1944. Det firas med 

ett varierat program under hela året 

inom kultur, musik, idrott och ungdomsverksamhet. 

I programmet märks EM 

i vattenskidor i augusti, Höstfesten 

i Västanfors vid samma tid och den 

spännande premiären av nutidsmusikalen 

”Lågan flämtar i fjärran” på Norrby 

teater med premiär den 23 oktober. 

Läs mer om jubilerandet på 

www.fagersta.se

Skinnskatteberg firar 650 år 

Firandet är särskilt intensivt under 

jubileumsveckan den 1–8 augusti då 

festligheterna vandrar från by till by. 

Jubileumsveckan har tema musik och 

varje dag har en genre – allt från rock 

till storbandsjazz. Bra artister och roliga 

aktiviteter för barn och vuxna bäddar 

för en oförglömlig vecka. Vad sägs om 

till exempel cirkus, bonnauktion och 

fårvallningstävling. På webben kan du 

ta del av det fullständiga programmet 

samt tävla om jubileumspass. 

www.skinnskatteberg.se 

Läs också mer på Färna bys hemsida 

www.ferna.nu 

Davidskällan 

Förra året invigdes vallfartsleden 

Romboleden som passerade Köping 

och slutade i Nidaros (Trondheim). 

I sommar är sträckan Köping-Trondheim 

markerad i sin helhet, med en 

avstickare till Davidskällan i Munktorp. 

Kenneth Nilsson skriver om 

Romboleden i Köpingsboken 2004. 

Han berättar att Västmanlands första 

kristna med största säkerhet har döpts 

där på 1000-talet e.Kr, och att Munktorps 

kyrka var en naturlig besöksplats 

för pilgrimer. Läs mer i Glädjerika 

Sköna – Köpingsboken 2004. Idag går 

vattnet inte att dricka, men källan är 

en symbol för den lokala helgonkulten 

och minner oss om aposteln Sankt 

David. Besök Munktorps kyrka 

och Davidskällan i sommar när 

Vägkyrkan, som är öppen alla dagar 

kl. 13.00–17.00, bjuder på kaffe med 

dopp mellan 5 juni och 1 augusti. 

Romboleden finns beskriven i en folder 

som du hittar på Köpings turistbyrå 

och Köpings museum. 

Läs om Romboleden på 

www.hedstromsdalen.com 

Kalklinbanan Forsby–Köping 

blir stiftelse 

Nordkalk överlämnar linbanan med 

ett grundkapital till en stiftelse och 

samtidigt förklaras kanske linbanan 

som byggnadsminne. De fem kommuner 

som berörs av linbanan, Vingåker, 

Katrineholm, Eskilstuna, Kungsör och 

Köping, är de tilltänkta stiftelsebildarna. 

Förhandlingarna är långt framskridna 

och enligt uppgift kan beslut eventuellt 

tas i slutet av augusti. 

Nyhetsbrev från Kalklinbanan 

Bli medlem i Kalklinbanans Vänner 

och få nyhetsbladet. Läs mer och 

anmäl dig som prenumerant på 

www.kalklinbanan.nu 

Kalklinbanan startar 

lokala arbetsgrupper 

Arbetet kring Kalklinbanan 

Forsby–Köping går vidare. Vi ser 

framåt, och vi dokumenterar och 

för kunskapen vidare. Kalklinbanans 

Vänner välkomnar dig till lokala 

arbetsgrupper i Forsby, Knotberget, 

Malmberga, Granhammar och Köping. 

Är du intresserad av att delta i arbetet 

kring kalklinbanans bevarande så 

ring eller skriv till ordföranden 

K.G Källerfors. Telefon 0150-921 63. 

E-post kallerfors@swipnet.se 

Köpings museums arkiv 

öppet för allmänheten 

Du är välkommen att besöka 

fotoarkivet och föremålsarkivet. 

Personalen hjälper dig tillrätta. 

Öppettider Föremålsarkivet: 

kl 10–12 första onsdagen i varje 

månad. Fotoarkivet: kl. 13–16 sista 

onsdagen i månaden. Du har också 

tillgång till Oskar Björnängers fina 

arkiv i Magasinet. För information: 

0221-253 51. 

Bergslagens kvinnodagar 

Den 28 juni–1 juli genomförs för tionde 

året i rad Bergslagens Kvinnodagar 

i Surahammar. Det blir en vecka fylld 

av föreläsningar, samtal, inspirerande 

möten och kulturarrangemang. Info. 

Surahammars turistbyrå 0220-390 72. 

NOTISER 

Mälarslott 

Föreningen Mälarslott har gett ut en 

behändig karta med information om 

slotten runt Mälaren. Finns på svenska 

och engelska. Nytt för sommaren är 

en kortlek om slotten runt Mälaren. 

Ta med dig kunskap hem genom kortleken, 

som är ett triospel där Du lär 

dig mer om slottens historia. Ett roligt 

och annorlunda spel för hela familjen 

att samlas kring, med vackra bilder, 

information och inspiration om 

Mälarslotten. Kortleken kommer att 

säljas på Mälarslotten och Eskilstuna 

turistbyrå. Läs mer på hemsidan 

www.malarslott.nu 

Gammal tradition återupptas 

i Köpings kyrka 

S:t Olofsmässa 29 juli kl. 12.00 

Mässa med gästabud i Köpings kyrka. 

En annorlunda gudstjänst och medeltida 

mässa. Köpings kyrka tar upp en 

tradition som slutade för cirka 150 år 

sedan. Efter mässan bjuder församlingen 

på mat som är anknuten till medeltiden. 

Låt föreningen synas på nätet 

Hedströmsdalens webbportal är färdig. 

Föreningar i Hedströmsdalen är välkomna 

att bli medlemmar i portalen. 

På tre egna sidor presenterar ni föreningen, 

och har ni en egen sida kan 

ni länka till den. Det går också bra att 

bara lägga in sin egen sida i portalen. 

Enda kravet är att ni som vill länka 

er hemsida till portalen använder 

Hedströmsdalens logga. Hör av er så 

skickar vi den. Instruktioner finns på 

sidan. Får ni problem går det bra att 

ringa och få hjälp. Kontaktperson: 

Marie Bodin. Telefon 0221-519 13. 

Östervålas Gästis räddas 

Gamla anrika Gästgiveriet i Östervåla 

räddas. Ett 20-tal företagare har 

tillsammans övertagit fastigheten och 

arbetar för att gästgivaregården ska 

återuppstå. 

>>> 

:spaning NOTISER 7

NOTISER 

>>> 

Vikingaskeppsbygge i Kungsör 

Kungsörs Arkeologigrupp bygger 

vikingaskeppet Ulven av Ulvesund. 

Bygget sker med gammaldags byggnadsteknik. 

Lokala och regionala 

hantverkare bygger båten med virke 

från utgallrade ekar från ekhagarna 

runt Kungsör. Namnet Ulvesund 

är det gamla namnet för Kungsör. 

Lär mer på Kungsörs Arkeologigrupps 

hemsida: 

www.hem.passagen.se/karg1 

Omorganisation i Stiftelsen 

Ekomuseum Bergslagen 

Ekomuseum Bergslagen har under det 

senaste verksamhetsåret haft betydande 

problem av ekonomisk natur. Detta 

har framtvingat en översyn av befintlig 

verksamhet och åtgärder har genomdrivits 

för att lösa situationen. Personal 

har sagts upp. Kansliet lämnar Grendanderska 

gården och flyttar under 

sommaren till mindre lokaler i före 

detta polishuset i Smedjebacken. Målet 

har varit att få ner de administrativa 

kostnaderna till förmån för utåtriktad 

verksamhet. 

Årsstämman den 14 maj i Ludvika 

antog ett förslag till ny organisation, 

som lades fram av tf. ordföranden 

Ingvar Henriksson. Styrelsen kommer 

liksom tidigare att utse en verksamhetsledare 

och kansliet bemannas med 

en kanslist. En styrgrupp med tjänstemannarepresentanter 

från varje stiftare, 

kommer att aktivt ta del av det gemensamma 

ansvaret för det kultur- och 

industrihistoriska verksamhetsfältet 

som är Ekomuseum Bergslagen. Till 

sammankallande för styrgruppen 

utsågs Carl-Magnus Gagge, landsantikvarie 

och chef för Västmanlands 

läns museum. Tanken med den nya 

organisationen är att knyta Ekomuseet 

närmare de lokala besöksmålen, kommunerna 

och länsmuseerna. Det nya 

arbetssättet kommer att pågå under 

ett år och skall utvärderas efter 

årsstämman 2005. 


SAGT OCH GJORT 

FRÅN VERKSAMHETEN 

Kalklinbanans Vecka 

Kalklinbanans Vecka hölls den 17–20 

maj. Linbanan testkördes hela veckan, 

och det var guidade turer i kalkbrottet 

i Forsby och på slutstationen i Köping. 

Den intresserade kunde även besöka 

centralstationen i Malmberga med 

serviceverkstäder och reservdelslager. 

På Kristi himmelfärds dag spelades 

”kalklinbanecupen” och en ”Veteranmopdedutflykt” 

anordnades. 

Projektansvariga Anna Götzlinger och 

Anders Johansson presenterade 

slutrapporten för kalklinbaneprojektet 

2002–2004 i Kungsör vid ett seminarium 

i Granhammars bygdegård. 

Rock Art in Northern Europe 

Under våren har länsmuseet arbetat 

med ett skolprojektet inom RANE 

(Rock Art in Northern Europe) 

i Orrestaskolan i Björksta socken. 

Hela skolans personal har varit 

delaktiga inom sina ämnesområden 

tillsammans med eleverna. Under 

slutet av mars har Karin Nordström, 

arkeolog och Tuva Miller, museipedagog 

haft två kulturmiljövandringar 

i Björkstaområdet tillsammans med 

Orrestaskolans lärare och intresserade 

från Björksta hembygdförening. Syftet 

med vandringarna var att hjälpa lärarna 

att hitta nycklar till att läsa kulturlandskapet, 

inspirera dem till att få 

in kulturmiljön i undervisningen och 

att knyta kontakter mellan hembygdsförening 

och skola. 

Under maj genomfördes en Ranevecka 

i Orrestaskolan med en mängd 

olika aktiviteter. Eleverna besökte 

bland annat Hällristningarna i Översta 

och träffade hällristningsvårdaren 

Sven-Gunnar Broström i hans arbete 

med de lokala ristningarna. 

Under veckan upptäcktes en stor 

mängd nya, unika ristningar i Översta. 

Förutom skålgropar påträffades ett 

cirka 1,8 m långt skepp med ett 50-tal 

bemanningsstreck och en ristning av 

en man i siluett. Under Raneveckan 

arbetade eleverna också konstnärligt 

med inspiration från bronsåldern och 

hällristningar. Två västeråskonstnärer 

hjälpte Orrestaskolans elever att gjuta 

i betong och måla graffiti, uttryckssätt 

från vår egen tid. 

Föreningen Kulturmiljö 

i Västmanlands län 

Föreningen har gjort en folder som 

berättar om dess verksamhet och syfte. 

Föreningen arrangerar medlemsaktiviteter 

såsom föreläsningar och utflykter 

i länet. Kontaktperson för föreningen 

är Kirsten Brogaard på Länsstyrelsen 

021-19 51 29. 

Rädda filmen i Västmanland! 

Arbetet med att inventera smalfilm 

(icke-fiktiv) från länet fortsätter med 

full kraft. Inventeringsgruppen har 

i samarbete med Filmarkivet i Grängesberg 

och Film i Västmanland arrangerat 

kombinerade visnings- och informationskvällar 

i alla länets kommuner. 

Vi kan redan nu se att ett kulturhistoriskt 

källmaterial av stort värde 

byggs upp. Ett stort antal filmer har 

registrerats, men ännu finns det mycket 

intressant film ute bland folk i länet. 

Museets inventerare önskar att komma 

i kontakt med filmare och filmägare. 

Vi kommer gärna ut och informerar 

i föreningar eller liknande om inventeringen 

och möjligheterna för lagring 

av film på Filmarkivet i Grängesberg. 

Inventerarna kan kontaktas så här: 

Anette Rattfelt och Simen Lunøe Pihl 

telefon 021-156124 eller Roy Cassé 

telefon 0220-24760. Det går också bra 

att mejla: simen.pihl@ltvastmanland.se.

NYA BÖCKER 

Byggnadsapotekets handbok 

– restaurerarens abc 

Rudins förlag AB 

En bok för dig som äger ett gammalt 

hus eller vill bygga nytt med traditionella 

material. 320 rikt illustrerade 

sidor med tips, råd och detaljerade 

arbetsbeskrivningar i god byggnadsvård. 

Boken är den enda i sitt slag och 

är fullständigt två-språkig på finska/ 

svenska. Förlagspris 430 kr inklusive 

moms och frakt. Telefon 08-89 40 80 

Hemsida 

www.rudins.com 

Litteratur om svensk Keramik 

– En historisk kavalkad och bibliografi 

Heimdall Uställnings- & 

Förlagsproduktion/Bengt Nyström. 

Bibliografi utgiven 2004 som berättar 

om svensk keramik under 7000 år från 

tidig stenålder till idag. Den omfattar 

2000 titlar på böcker och artiklar om 

keramik, samt ämneskatalog och 

historik. En informationsspäckad 

sammanställning av fil.dr Bengt Nyström 

som du beställer direkt från förlaget. 

Pris 170 kr inklusive moms. 

Fraktkostnad på 30 kr tillkommer. 

Telefon 08-33 91 41. 

Gillesnytt 

Medlemsblad för Munktorps sockengille 

2004. Häftad 22 sidor. 

I Gillesnytt läser du bland annat om 

Berga Elektriska Distributionsförening 

u.p.a, Kuhominresan (Finland), 

det nya församlingshemmet och 

fortsättningen av följetongen om 

Ragnar-Pelles liv. 

Kalklinbanan Forsby–Köping 

Rapporten kan beställas från Södermanlands 

hembygdsförbund genom 

att sätta in 50 kr (porto och expeditionsavgift) 

på postgiro 7 67 22 - 8 eller 

bankgiro 619-1928. 

Ett industrihistoriskt kulturarv och 

landmärke, en förenande länk mellan 

Sörmland–Västmanland, ett projekt 

för entreprenörskap och turism. 

Anders Johansson och Anna Götzlinger 

lämnar slutrapport av kalklinebaneprojektet 

2002–2004. Rapporten 

innehåller bland annat förslag på hur 

kalklinbanan ska återbrukas, och 

en diskussion kring förenligheten av 

kultur, entreprenörskap och näringsliv. 

Min barndoms Ramnäs 

Text och illustrationer: Roland Eriksson 

En stencilerad skrift i A4-format om 

Ramnäs tillblivelse och personliga 

berättelser om människorna i Ramnäs 

kyrkby 1934–1948. Skriften säljs via 

Ramnäs/ Virsbo hembygdsförening. 

Gamla Spelmän och 

Spelmanslag i Möklinta 

Föreningen Möklintagården, 2003. 

24 sidor, häftad. Pris 20 kr. 

En skrift om spelmanstaditioner och 

folkmusik i Möklinta som berättar om 

socknens spelmän under 1800- och 

1900-talet. I socknens 43 byar har det 

spelats av bland annat LillSammels-Per, 

LillNorman och Harp-Olle och 

traditionen lever vidare. 

Glädjerika sköna 

Köpingsboken 2003. Redaktionskommitté 

Henry Segerström, 

Thomas Ljungqvist, Katarina Frost 

och Tony Ahlm. Boken säljs bland 

annat på Köpings Museum. 

Engagerat skrivande om förr och nu i 

Köping av lokala skribenter med ett 

digert bildmaterial. I denna fjärde bok 

i ordningen skriver Jonas Lindblom 

om nationalskalden Rickard Dybeck 

NOTISER 

från Odensvi. Dybeck skrev texten till 

vår nationalsång, och inspirerade dessutom 

till Köpingsbokens vackra 

namn: Du tronar på minnen (2001), 

Ditt namn flög över jorden (2002) och 

Glädjerika sköna (2003). 

Trädgården på Odensnäs 

– en resa i tiden 

Examensarbete i ämnet landskapsplanering 

av Erika Flygare. 167 sidor, 

spiralbindning. 2003. 

Publicerat i länsmuseets rapportserie. 

Examensarbetet är ett vårdprogram 

och en vårdplan för trädgården vid 

Odensnäs i Västervåla, söder om 

Ängelsberg. Odensnäs är känt för 

sin fina trädgård och själva huset 

är tidsenligt inrett och mycket 

besöksvärt. Läs mer på 

www.odensnas.se 

Industrihandboken 

– så tar vi hand om vår egen tids 

historia 

Skriftserie nr 11 från Hembygdsförbundet. 

93 sidor. Sveriges 

Hembygdsförbund 2004. 

Författare: Gunilla Lindberg. 

En inspirationsbok för de hembygdsföreningar 

som arbetar med att 

dokumentera och levandegöra 

industrisamhället från förra seklet. 

Handfasta tips och arbetsmodeller 

för det lokala arbetet. Beställ ditt 

exemplar och läs mer på 

www.hembygd.se 

Sixten Larssons dagboksanteckningar 

och brev från finska 

vinterkriget och beredskapstiden 

Författare Gunnar Larsson. 

2003. 140 sidor. 

Beställs av författaren tel. 0224-802 29. 

En sammanställning av dagböcker, 

brev och foton efter författarens far, 

som deltog i finska vinterkriget 

1939–45. Korta nedslag i krigshistorien 

och mycket läsning för den specialintresserade. 

>>> 

:spaning NOTISER 9

NOTISER 

>>> 

Sörmlandsbygden 2004 

Södermanlands hembygdsförbunds 

årsbok 2004. Redaktör Margareta Elg. 

224 sidor. 

Historiska artiklar om bland annat 

Riddare Eggart och Ingvar den Vittfarne 

samt personliga porträtt av pigor 

och häståkare i Södermanland. 

En bok om Nora-Tärnsjö 

Nora Hembygds- och fornminnesförening 

Tärnsjö, 2003. 159 sidor. 

Redaktionskommitté: Gunnar Eriksson, 

Bengt Forsberg, Börje Joelsson, Stig 

Johansson, Olof Nordin, Arne Persson 

och Lars Nyblom. 

En sammanställning av artiklar som 

skrivits om Nora–Tärnsjö under 

1900-talet. Här läser du bland annat 

om kommunens tillkomst, om jordbruk 

och näringsliv, kyrkor och 

föreningsliv och minnen av norabor. 

Medåker IV 

– Från flydda da’r finns minnen kvar 

Medåkers hembygdsförening 2003. 

208 sidor. Inbunden. 

Korta nedslag och funderingar från 

Medåker under förra seklet. Berättelser 

om det dagliga livet i ett jordbrukssamhälle. 

Bergslagsarkiv 

– Historia och kulturhistoria 

Årgång 15, Årsbok 2003. 

Föreningen Bergslagsarkiv 2003. 

Information om medlemsskap lämnas 

av Landsarkivet i Uppsala. 

Mångårig skrift som vill väcka intresse 

för Bergslagen. Denna gång med artiklar 

om bland annat medeltida masugnar, 

kvinnomisshandel och skilsmässa 

i mitten av 1800-talet. 


Barn i Västmanland 

Västmanlänningar minns, nr 1. 

Eva Alström och Västmanlands läns 

museum, 2003. 62 sidor. 

Västmanländska barndomsminnen 

från perioden 1920–1970. Genom 

intervjuer får läsaren höra om hur man 

bodde, klädde sig och vad man åt 

tillsammans med minnen av skola 

fritid och lek. Illustrerad med 

fotografier från tiden. 

Arboga Minne 2003 

Årsbok för hembygdsföreningen 

Arboga Minne. Redaktion: Annette 

Johansson, Jan Wilhelmsson och 

Karl Östgren. 128 sidor, inbunden. 

Bland årets innehåll finns artiklar 

som ”Kritpipsmakare och tobaksfabrikörer 

i 1770-talets Arboga” av 

Jan Wilhelmsson. Poul Rasmusson 

skriver om ”Nygammalt arbete vid 

Medåkers hembygdsgård sommaren 

2002”, där en ny gärdselhägnad 

byggdes enligt gamla traditioner. 

Levande 1600-tal 

Essäer av Gunnar Wetterberg. 

Atlantis 2003. 354 sidor, inbunden. 

Författaren porträtterar betydande 

män under den svenska stormaktstiden 

då det moderna Sverige grundlades. 

Du möter bland annat Johannes Rudbeckius, 

affärsmannen Louis De Geer 

och Per Brahe, men också europeiska 

storheter som kardinal Richelieu 

i Frankrike. I furstespegeln diskuterar 

han vad dagens människor kan lära sig 

av rikskanslern Axel Oxenstierna och 

hans sätt att styra Sverige. 

Slaget vid Herrevadsbro och 

hägringar vid Häradsvad 

En utredning av Lars Gahrn. 120 sidor, 

A4. Förlag Lars Gahrn 031-87 20 76. 

Med stöd från Eva Bergqvists minne 

och Kolbäcks hembygdsförening har 

Lars Gahrn utrett var slaget vid Herrevadsbro 

stod. Den filosofie doktorn 

går emot den gamla teorin om att 

Herrevadsbro låg i Nårunga i Västergötland, 

och fastslår att det var 

i Kolbäck i Västmanland. Det är en 

120 sidor grundlig genomgång av 

gamla källor, ortnamn och sägner till 

Kolbäcks fördel. Det var där Birger 

Jarl 1251 med kungens krigshär mötte 

folkkungarnas upprorsarmé, och 

segrade, hävdar Garhn. 

Världsarv Engelsbergs bruk 

Författare: Thomas Brännström 

Foto: Marita Jonsson, Byggförlaget 

2003. 175 sidor. 

En bok om Engelsbergs bruk på tiden 

det begav sig, då smedhammaren 

bultade och vattenhjulen snurrade. 

Du möter både smederna och deras slit 

med järnet, och brukspatron och hans 

herrgård. Det berättas om skogen, 

vattnet och brukssamhället Engelsberg. 

Vikingaskeppet Ormen Friskes 

undergång 

Ett drama i det kalla krigets skugga. 

Rune Edberg. 

En avhandling vid Södertörns högskola 

2004 som behandlar historien om den 

kopia av Gokstadsskeppet som gjordes 

i vårt land under det sena 40-talet och 

som förliste vid Helgoland i juni 1950.

Detta har hänt, en ny bok om 

Västmanländsk nutidshistoria 

Landstinget Västmanlands historia 

från 100-årsjubileet året 1963 till 1000årsskiftet 

år 2000, är nu dokumenterad 

i en ny bok, Detta har hänt. Det är författaren 

Per Helge, bosatt i Västerbokil, 

Sala kommun, som har skrivit boken. 

Per Helge har på ett underhållande 

sätt beskrivit orsakerna till vad som 

har hänt, när det hände, hur och varför 

förändringarna inom landstinget skedde. 

Helge har varvat anekdoter och fakta, 

sammanvävt det med bilder från de 

olika verksamheterna och tidsperioderna. 

Det har blivit till en berättelse om 

landstingets komplexa verksamhetsområde 

och förändringar, i en dramatisk 

tid med stora omvälvningar i samhället. 

Boken går att köpa på bokaffärer 

i Sala och Västerås. Kontaktperson är 

Magnus Nilsson, telefon 021-17 45 55, 

magnus.nilsson@ltvastmanland.se 

Våttillverkade fiberskivor 

i Norden 1929–2004 

Redaktör Ernst L Back 

Svensk Byggtjänst Förlag, Stockholm 

2004, 380 kr, Art nr 6462001. 

Cirka 450 sidor. 

En rikt illustrerad bok i svart-vitt 

om fiberskivindustrin i Norden. Den 

skildrar de historiska uppfinningarna, 

materialets och industrins framgångar. 

Konsthandbok – Ansvar och 

känsla för landstingets konst 

Skrift om den estetiska omsorgen 

i sjukhusmiljö av Kristina Mezei. 

Landstinget Västmanland, Kultur 

och utbildningsförvaltningen. 

Hembygdsföreningen Arboga Minne 

Årsbok 2004. Redaktion Annette 

Johansson, Jan Wilhelmson och 

Karl Östgren. 

Artiklar om bland annat Kopparslagare 

Johan Albert Hedberg av Sven Rydbeck, 

I damfotbollens barndom av 

Gerd Sköld och Latin i Arboga av 

Birgitta Almgren. 

Salberget 

H 118. En sammanställning över de 

bergshistoriska lämningarna i Fläckebo, 

Kila, Kumla, Möklinta, Norrby, Sala, 

Tortuna och Tärna socknar samt 

Sala stad. Författare Linnéa Eriksson 

och Lena Berg. Jernkontoret och 

Riksantikvarieämbetet 2003. 

Ingår i rapporter från projektet 

”Atlas över Sveriges bergslag”. 

Matboken 

Sveriges Hembygdsförbund, 2004. 

95 sidor. 

För dig som är intresserad av mat förr 

och nu. Matberättelser och recept 

från svenska folket varvat med 

hembygdsrörelsens gamla och 

nykomponerade recept. Idébok för 

hemmet om måltider och mat. 

NOTISER 

Folkliv och skrönor i Karmansbo 

Stencil sammanställd av Inga-Britt 

och Waldemar Gustavsson 2003. 

Övriga medarbetare i ”Arbetsgruppen 

Karmansbo” är Lars Eriksson, Ingegerd 

och Sven Gustavsson och Birgitta 

Svanberg. 

Samlade historier om byns smeder, 

smältare och starka kvinnor vid 

lancashiresmedjan på Karmansbo bruk. 

Både roligt och allvarsamt med 

färgstarka människor. 

:spaning NOTISER 11

HEMBYGDSFÖRENINGAR OCH DERAS GÅRDAR 

Hembygdsföreningar 

och deras gårdar 

i Västmanlands län 

ARBOGA KOMMUN 

Hembygdsföreningen 

Arboga Minne 

Museum i centrala Arboga på 

Nygatan 37. Bryggerimuseet på 

Skandiagatan innehåller Sveriges enda 

intakta träbryggeri och visar hur man 

bryggde öl förr i tiden. Information 

på telefon 0589-142 10. 

Götlunda Hembygdsförening 

Hembygdsgård i Nannberga, 

Götlunda, information Rolf Liljhammar, 

telefon 0589-700 43. 

Medåkers hembygdsförening 

Hembygdsgård, Abramsgården 

belägen vid Berga, cirka 500 m bortom 

affären. Skyltat från Medåkers kyrka. 

Bokning av visning genom Tommy 

Karlsson telefon 0589-66 00 11. 

Säterbo Hembygdsförening 

Utställning av verktyg från arbetet 

med Hjälmare kanal. Hjälmare docka. 

Information Krister Eriksson, 

telefon 0589-410 24. 

12 HEMBYGDSFÖRENINGAR OCH DERAS GÅRDAR :spaning 

FAGERSTA KOMMUN 

Fagersta–Västanfors 

Hembygdsförening 

Hembygdsgården är belägen intill 

R.v. 66 i Västanfors. Där finns Magasinet 

med handelsbod, teatermuseum och 

utställningslokaler, en kaffestuga, Rune 

Lindström-museum och keramikverkstad 

som är öppet i stort sett året 

runt. Herrgårdsmuseet, bergsmansstugan, 

soldattorpet, skolmuseet, 

bak & bykboden, Mor Stinas stuga, 

Skomakerimuseet och Kraftverksmuseet, 

har mer begränsade öppettider. 

Ekomuseum Bergslagens teknikpark 

finns på området med vattenlek 

för barn. För information ring 

0223-197 00 eller 0223-175 78. 

Västervåla Hembygdsförening 

Hembygdsgård mitt emot Västervåla 

kyrka. Öppet efter överenskommelse, 

information telefon 0223-300 64. 

På gården finns åtta byggnader med 

utställningar och föremål från socknen. 

Där märks bland annat en loftbod från 

1648, en mycket vacker sal med blyinfattade 

fönster, en kyrkbod med likvagn 

och en mer än tusenårig stockbåt. 

HALLSTAHAMMARS KOMMUN 

Svedvi-Berg Hembygdsförening 

Kanalmuseet Skantzen. Utställning om 

Strömsholms kanals historia och de 

gamla verktygen, arbetarhem, skolmiljö, 

kapell, bagarstuga, smedja och 

kaffeservering. Öppet 14 juni–8 aug 

kl. 12.00–17.00. Kaffeserveringen öppen 

20 maj–22 augusti. Telefon 0220-174 09. 

Hemsida 

www.svedviberg.se 

Kolbäcks Hembygdsförening 

Hembygdslokal på Stationsgatan 12 

i Kolbäck. Kontaktperson 

Sven Nordström, telefon 0220-407 64. 

HEBY KOMMUN 

Enåkers Hembygdsförening 

Hembygdsgård vid Ingbo, Enåker. 

Kontaktperson Karl-Gustaf Andersson, 

telefon 0224-910 05. 

Harbo Hembygdsförening 

Hembygdsgård i centrala Harbo. 

För information ring Sven Olov Olsson, 

telefon 0292-310 91.

Huddunge Hembygdsförening 

Hembygdsgård i Huddungeby, cirka 

500 meter söder om Huddunge kyrka. 

Gården visas efter överenskommelse. 

Kontaktperson Larry Tallroth, telefon 

0224-961 08. 

Nora Hembygdsförening 

Hembygdsgården ligger i Tärnsjö. 

Öppet efter överenskommelse. 

Stig Johansson, telefon 0292-503 11. 

På hembygdsgården finns 11 byggnader 

med olika utställningar. På området 

finns bland annat Säljastugan och 

Olof Krans födelsehem. 

Vittinge Hembygdsförening 

Hembygdsgård i Gillberga. Information 

Börje Havlin, telefon 0224-613 14. 

På gården finns fem byggnader med 

olika utställningar. 

Västerlövsta Hembygdsförening 

Hembygdsgård, Erik Ersgården på 

Sorterarvägen i Heby. Öppet efter 

överenskommelse. Kontaktpersoner 

Nils-Göran Gustavsson telefon 

0224-314 50, Lars Larsson 0224-308 77, 

bokningar Igga Eriksson 0224-311 88. 

Mangårdsbyggnad från tidigt 1800-tal, 

allmogeföremål. 

Östervåla Hembygdsförening 

Östervåla Hembygdsgård och möbelmuseum 

intill väg 272 vid Östervåla 

samhälle. Bokningar, information 

Mattias Landen, telefon 0706-73 82 43. 

Museet visar stolar och möbler från 

en 200-årig snickartradition i Östervåla 

socken samt en kryddträdgård med 

ett 80-tal örter. 

KUNGSÖRS KOMMUN 

Kungsörs Hembygdsförening 

Hembygdsgård vid Kungsudden. 

Kaffeservering. Telefon 0227-102 21. 

KÖPINGS KOMMUN 

Föreningen Kalklinbanans Vänner 

Information K.G. Källerfors , 

telefon 0150-921 63. 

Kolsva-Ortens Hembygdsförening 

Hembygdsgården Torpet belägen 

på Strömvägen 21 i centrala Kolsva. 

Peter Kvist, telefon 0221-514 47. 

Stiftelsen Kolswa Kulturbyggnader 

Information telefon 0221-501 55. 

Hembygdsföreningen Munktorps 

sockengille 

Information Elsie Wallin, 

telefon 0221-433 73. 

Odensvi hembygdsförening 

Dybecksgården i Odensvi, vid Odensvi 

kyrka. Visas efter överenskommelse 

Örjan Andersson, telefon 0221-600 90. 


NORBERGS KOMMUN 

Norbergs Folkminnesarkiv 

Information Karl Lundquist, 

telefon 0223-223 71 

Norbergs Hembygdsförening 

Hembygdsgården Karlberg ligger 

cirka 1 km SV Norbergs torg. Bokningar 

på telefon 0223-205 00. På hembygdsgården 

finns 21 byggnader med 

bland annat bergsmansgård, handelsbod, 

järnvägsstation och fattigstuga. 

Kaffeservering i herrgården. 

SALA KOMMUN 

Fläckebo Hembygdsförening 

Gammelgården ligger cirka 200 meter 

från Fläckebo kyrka. Vid Hembygdsgården 

finns Odendisastenen, som 

är Sveriges äldsta kända runskriftshyllning 

till en kvinna. Information 

Folke Johansson, telefon 0224-74 50 16. 

Kila Hembygdsförening 

Hembygdsgården ligger vid Kila kyrka. 

Kontaktperson Ivar Ander, telefon 

0224-250 17. 

Kumla Hembygdsförening 

Hembygdsgård i Kumla kyrkby, ovanför 

Hembygdsvägen invid Kumla kyrka. 

Parstuga från 1700-talet, sprutbod, 

smedja, likbod, uthus. Bokningar, 

information Lars-Erik Johansson, 

telefon 0224-201 56, Nils Eriksson 

0224-211 18. 

>>> 

:spaning HEMBYGDSFÖRENINGAR OCH DERAS GÅRDAR 13


>>> 

Möklinta Hembygdsförening 

Hembygdsgård i samhällets centrum. 

Gammelgården består av sju äldre hus 

som flyttats från olika platser i socknen. 

Föremålssamling med arbetsredskap, 

köksredskap, kläder, musikinstrument 

m.m. Information Gunnar Larsson, 

telefon 0224-802 29. 

Norrby Hembygdsförening 

Hembygdsgård i Öja 1,5 km från Norrby 

kyrka mot Varmsätra. Information 

Britta Salzer, telefon 0224-232 35. 

Sala Hembygds- och 

Fornminnesförening 

Väsby Kungsgård, Museigatan 2 Sala. 

Bokningar och information på telefon 

0224-106 37. I flera byggnader visas 

utställningar om Salas gamla kultur 

och historia. 

Västerfärnebo Hembygdsförening 

Gammelgården i Västerfärnebo kyrkby 

rymmer tiotalet byggnader med varierande 

utställningar. Information 

Lena MatsAnders, telefon 0224-702 17. 

14 HEMBYGDSFÖRENINGAR OCH DERAS GÅRDAR :spaning 

SKINNSKATTEBERGS KOMMUN 

Skinnskattebergs 

Hembygdsförening 

Hembygdsmuseum i centrala 

Skinnskatteberg. Kontaktperson 

Olof Fernqvist, telefon 0222-107 30. 

Karmansbo Bruksmiljö 

Lancashiresmedjan, Klensmedjan, 

Brukslägenheten och utställningen 

i Bagarstugan håller öppet för 

guidade visningar: Fr o m 12 juni 

lördagar–söndagar Kl.13.00–17.00 

I juli alla dagar t o m 15 augusti. 

Lördagar–söndagar kl.13.00–17.00 

Bokning för besök i Smedjan och/ 

eller Brukslägenheten på andra tider 

sker till Laila Öhrn på telefon 0222-305 19, 

0222-302 66 eller 070-523 10 02. 

SURAHAMMARS KOMMUN 

Ramnäs-Virsbo Hembygdsförening 

Hembygdsföreningen har flera lokaler 

på olika platser i Ramnäs och Virsbo. 

Söderhammar (vid Ramnäs Kätting), 

Valsverket (intill herrgårdarna i Ramnäs), 

Gnarp (beläget mellan R.v. 66 och 

Virsbosjön söder om Virsbo), Bruksmuseet 

(i Vita Magasinet i Virsbo) och bruksområdet 

i Virsbo guidas efter bokning 

hos FOCUS kontoren. Kontaktperson 

Gunnel Svensson, telefon 0220-352 36, 

Bengt Antonsson 0223-344 27. 

Surahammars Hembygdsförening 

Hembygdsgården ligger vid Kolbäcksån 

bakom Stenhuset/Turistbyrån i Surahammar. 

Hembygdsgård med bland 

annat Gammelgård, smedbostad 

och loftbod. MonaLis Zelinder, 

telefon 0220-312 94.

VÄSTERÅS STAD 

Hembygdsföreningen Barkarö 

sockengille 

Hembygdsgård vid Barkarö kyrka. 

Information Per-Göran Ersson, 

telefon 021-522 38. 

Badelunda Hembygdsförening 

Föreningen arrangerar program 

i anslutning till Anundshögsområdet. 

Ola Wässman, telefon 021-280 15. 

Björksta Hembygdsförening 

Kontaktperson Birgit Jansson, 

telefon 021-651 52. 

Dingtuna-Lillhärad sockengille 

Hembygdsgård vid Dingtuna station. 

Information Hans Frisholt, 

telefon 0221-556 96. 

Engsö Hembygds- och 

Intresseförening 

Hembygdsgård vid Klocktorp, Engsö. 

Information Ulla Ytterberg, 

telefon 021-14 00 21 eller 021-44 40 04. 

Harakers Hembygdsförening 

Hembygdsmuseet finns i flyglarna 

till Harakers prästgård, intill kyrkan. 

Där finns ett Skolmuseum, en handelsbod, 

gårdsmuseum, skomakeri, gamla 

lantbruksmaskiner m.m. Samlingarna 

visas efter överenskommelse. 

Kontakta Karin Karlström, 

telefon 021-710 53, Bo Lindkvist, 

telefon 021-740 90. 

Hubbo Hembygdsförening 

Lokaler i Sörby skola, Tillberga 

Kontaktperson Agneta Fredriksson, 

telefon 021-608 11. 

Irsta Hembygdsförening 

Information Leif Larsson, 

telefon 021-206 89. 

Kungsåra Hembygdsförening 

Information Torsten Andersson, 

telefon 021-204 78. 

Lundby Hembygdsförening 

Föreningen äger en bastu i Lundby 

vilken används som studielokal. 

Kontaktperson Oddvar Falk, 

telefon 021-12 22 42. 

Romfartuna Hembygdsförening 

Information Åke Johansson, 

telefon 021-610 44. 

Rytterne Hembygdsförening 

Hembygdsgården ligger 200 meter 

från Rytterne kyrka. Information 

Lars-Allan Widell, telefon 016-35 44 14. 

Sevalla Hembygdsförening 

Kontaktperson Jan-Olov Johansson, 

telefon 021-620 72. 

Skerike Hembygdsförening 

Hembygdsmuseum beläget ett 

stenkast från Skerike kyrka. Fårhus som 

blivit bygdemuseum, loge med äldre 

jordbruksredskap samt en täppa 

med växter från socknen. Information 

Arne Claesson, telefon 021-510 28. 


Skultuna Hembygdsförening 

Arbetslivsmuseum och skolmuseum 

vid Skultuna Mässingsbruk. Information 

Göran Borg, telefon 021-705 65. 

Säby Hembygdsförening 

Kontaktperson Yvonne Ljungberg, 

telefon 0220-440 83. 

Tortuna Hembygdsförening 

Kontaktperson Lars-Olov Larsson, 

telefon 021-650 69. 

Västerås Hembygdsförening 

Västerås Hembygdsförening är 

engagerad i programverksamheten 

vid Vallby friluftsmuseum. 

Information Gunborg Wildh, 

telefon 021-18 13 25. 

:spaning HEMBYGDSFÖRENINGAR OCH DERAS GÅRDAR 15

:spaning 

POSTADRESS: Tidskriften Spaning, 

Västmanlands läns museum, Slottet, 722 11 Västerås. 

BESÖKSADRESS: Länsmuseet, Slottet, Västerås. 

REDAKTÖRER: 

Ann Österberg, Konsulent för Västmanlands Hembygdsförbund och Fornminnesförening. 

Telefon 021-15 61 20. ann.osterberg@ltvastmanland.se 

Carl-Magnus Gagge, Landsantikvarie/Länsmuseichef Västmanlands läns museum. 

carl-magnus.gagge@ltvastmanland.se 

Elisabeth Westerdahl, Lantmästare och antikskribent, Kusta, telefon 021-200 94. 

Krister Ström, 1:e antikvarie, Västmanlands läns museum 

Carin Thorsén, 1:e intendent, Västmanlands läns museum 

Susanna Vesterberg, Länsstyrelsen i Västmanland 

Agneta Waldenhielm, skribent och fotograf 

HUVUDMÄN FÖR TIDSKRIFTEN: 

Västmanlands läns museum och Västmanlands Hembygdsförbund och Fornminnesförening. 

ANSVARIG UTGIVARE: 

Carl-Magnus Gagge, telefon 021-15 61 15. carl-magnus.gagge@ltvastmanland.se 

MEDVERKANDE SKRIBENTER: 

Utöver redaktionen medverkar: 

Staffan Helmfrid, Professor Stockholms Universitet. 

Frida Karlsson, Albin Jansson, Ashti Kako, Sofie Bjurenwall Åk 4 Nibbleskolan i Köping. 

Richard Molin, Fil.kand, lärare, Sala. 

Karin Larsson, Fil.kand, Ängelsberg. 

Anna Olsfelt, Länsstyrelsen i Västmanland. 

Eilif Petersén, Djäknebergets vänner. 

Patrik Wallmark, Präst, Köping. 

Håkan Wåhlstedt, Partisekreterare i Miljöpartiet de Gröna. 

Anna Jansson, Naturvårdare Färnebofjärdens nationalpark. 

Trångforsgruppen. 

Lars Gustafsson, Författare. 

GRAFISK FORM OCH IDÉ: Janette Bornmarker och Martin Preis 

LAYOUT OCH PRODUKTION: Care Of/Lisa Fremleson Lång 

REDIGERING: Redaktionen 

KORREKTUR: Ann Österberg 

ANNONSFAKTA OCH BOKNING: Kontakta redaktionen 

DISTRIBUTION: Tidningen ingår i medlemskapet i Västmanlands Hembygdsförbund och Fornminnesförening 

men sprids gratis på skolor, studieförbund, bibliotek, kommunala kulturkanslier, 

museer och vårdinrättningar i länet. Om du saknar Spaning på din arbetsplats, kontakta redaktörerna. 

PRENUMERATIONER: 

Privatpersoner kan prenumerera på Spaning, och får då tidskriften sänd direkt hem. 

Ring, skriv eller maila din adress till spaning@ltvastmanland.se 

TRYCK: Arkpressen i Västerås 

UPPLAGA: 4 000 exemplar 

UTGIVNING: 1–2 ggr per år 

ISSN: 1651-2774 

MATERIAL OCH BIDRAG: Tidskriften Spaning, Slottet, 722 11 Västerås. 

Eller: spaning@ltvastmanland.se För ej beställt material ansvaras ej. 

För signerade artiklar ansvarar författarna. 

16 REDAKTIONSRUTA :spaning

VÄSTMANLANDS HEMBYGDSFÖRBUND OCH FORNMINNESFÖRENING 

– www.hembygd.se/vastmanland 

Hembygdsförbundets uppgift är att främja hembygdskunskap, kulturminnesvård 

och hembygdsvård. 

Förbundet är samarbetsorgan för hembygdsföreningarna i regionen och skall stödja 

föreningarna i sin verksamhet. Förbundet skall tillvarata rörelsens intressen på regional 

nivå och samarbeta med museer, kulturminnesvårdande organ och andra organisationer. 

Genom att gå med som enskild medlem i Västmanlands Hembygdsförbund får du 

Årsboken som Länsmuseet och Förbundet ger ut. Spaning Länsmuseets och Hembygdsförbundets 

tidskrift som utkommer med ett-två nummer per år. Erbjudande om att 

deltaga i temadagar, kurser i olika ämnen och medlemsresor inom och utom länet. 

Ordförande i föreningen är Rune Ågers och vice ordförande är Ola Wässman. 

Föreningen har kansli på Länsmuseet. Adress: Västmanlands Hembygdsförbund och 

Fornminnesförening, Slottet, 722 11 Västerås telefon 021-15 61 20 fax 021-13 20 76. 

Kontaktperson: Konsulent Ann Österberg, ann.osterberg@ltv.se 

VÄSTMANLANDS LÄNS MUSEUM 

– www.vastmanlandslansmuseum.se 

Västmanlands läns museum har kontor, utställningar, arkiv, bibliotek och museibutik 

i Västerås slott. Rikssalen används för program och olika arrangemang. På Westmanna- 

Arvet i Hallstahammar nns museets föremålsarkiv, vård- och registreringslokaler. 

Den arkeologiska enheten har lokaler på Karlsgatan 4 i Västerås. 

I länets 11 kommuner bedriver länsmuseet en bred verksamhet med särskild inriktning 

på pedagogik och kulturmiljövård. Vi satsar på förnyelse av verksamheten. 

Vår uppgift är att fördjupa kunskapen om det västmanländska kulturarvet, förmedla och 

väcka opinion, öka insikten om det förutna och berika perspektiven på samtiden och 

framtiden. Museet skall vara en plats där man kan ta del av vad som sker i samhället. 

Arbetet i hela länet innebär samarbete och samverkan med kommuner, hembygdsföreningar, 

lokala entreprenörer och aktörer. Länsmuseets roll är att vara en resurs, 

knyta samman idéer och initiativ samt göra historien synlig i sin rätta miljö. 

Västmanlands läns museum 

Slottet, 722 11 Västerås. Telefon 021-15 61 00. Fax 021-13 20 76. 

E-post: lansmuseet@ltv.se 

Utställningarna i Västerås slott är stängda för renovering. 

WestmannaArvet 

Besöksadress: Industrigatan 3–5, Hallstahammar. 

Visningar och besök efter överenskommelse. Telefon 021-15 61 00. Fax 0220-247 51. 

Arkeologiska enheten 

Besöksadress: Karlsgatan 4 Västerås. Telefon 021- 15 61 00. Fax 021-14 57 20. 

Berätta för oss 

Hör gärna av dig till redaktionen 

med insändare och åsikter om 

tidningen. Skicka gärna in material 

eller uppslag som du tycker vi borde 

ta upp. Vi läser allt med stort intresse. 

Skriv till Tidskriften Spaning, Slottet, 

722 11 Västerås eller e-posta till 

spaning@ltv.se 

TEMA HEMMAFRU

Vi hjälper dig spana - Västmanlands läns museum

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?