Det här är andra numret av 4 ARK, en arkitekturtidskrift ... - Archileaks
23.09.2013 • Views
Share Embed Flag

Det här är andra numret av 4 ARK, en arkitekturtidskrift ... - Archileaks

Det här är andra numret av 4 ARK, en arkitekturtidskrift ... - Archileaks

Det här är andra numret av 4 ARK, en arkitekturtidskrift ... - Archileaks

SHOW MORE
SHOW LESS
ePAPER READ
DOWNLOAD ePAPER
media.archileaks.se

Create successful ePaper yourself

Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.

START NOW

<strong>Det</strong> <strong>h<strong>är</strong></strong> <strong>är</strong> <strong>andra</strong> <strong>numret</strong> <strong>av</strong> 4 <strong>ARK</strong>, <strong>en</strong> <strong>arkitekturtidskrift</strong> som drivs <strong>av</strong> arkitektstud<strong>en</strong>ter.<br />

I det <strong>h<strong>är</strong></strong> <strong>numret</strong> <strong>är</strong> temat Landet, ett ord med många innebörder: landsbygd<strong>en</strong>, nation<strong>en</strong>,<br />

sommarstället, natur<strong>en</strong> och landskapet. Skilda tolkningar som ändå har många gem<strong>en</strong>samma<br />

beröringspunkter: tradition och historia, det <strong>en</strong>kla eller förbisedda, det orörda och det glesa.<br />

Ämn<strong>en</strong> som sällan berörs i arkitekturdiskussion<strong>en</strong>.<br />

För arkitekter talar om stad<strong>en</strong>. Vi <strong>är</strong> besatta <strong>av</strong> d<strong>en</strong>. N<strong>är</strong> Stad<strong>en</strong> står för allt som vår kultur<br />

v<strong>är</strong>desätter och dessutom ses som lösning<strong>en</strong> på många <strong>av</strong> våra problem, blir stadsmässighet<br />

ett självuppfyllande argum<strong>en</strong>t som aldrig behöver motiveras. D<strong>en</strong> s<strong>en</strong>aste tid<strong>en</strong> har städerna<br />

diskuterats mer än någonsin, efter rapporter om att <strong>en</strong> majoritet <strong>av</strong> jord<strong>en</strong>s befolkning för<br />

första gång<strong>en</strong> bor i urbana områd<strong>en</strong>. <strong>Det</strong> starka ljuset över våra städer gör landsbygd<strong>en</strong> till<br />

det ständiga undantaget - <strong>en</strong> plats som definieras <strong>av</strong> allt som d<strong>en</strong> inte <strong>är</strong>. Hur skulle man<br />

kunna undgå att utgå ifrån c<strong>en</strong>trum? Till och med periferins fördelar beskrivs som positiva<br />

brister: <strong>av</strong>saknad <strong>av</strong> stress, <strong>av</strong>gaser och kriminalitet. Hur kan vi gå bortom stad<strong>en</strong> som norm<br />

och börja se landet utifrån vad det faktiskt <strong>är</strong>?<br />

Stad och land <strong>är</strong> inte längre självskrivna kategorier. De <strong>är</strong> del <strong>av</strong> samma kultur, har tillgång<br />

till samma teknik, ingår i samma ekonomiska och politiska system. Är det fortfarande<br />

m<strong>en</strong>ingsfullt för oss att tala om samhället g<strong>en</strong>om två sådana ytterligheter?<br />

N<strong>är</strong> vi påbörjade arbetet med det <strong>h<strong>är</strong></strong> <strong>numret</strong> förvånades vi över bedräglighet<strong>en</strong> i det<br />

vardagliga begreppet landet. Temat var undfly<strong>en</strong>de m<strong>en</strong> samtidigt kontroversiellt och<br />

känsloladdat. Alla trodde vi oss veta vad landet var, m<strong>en</strong> det var omöjligt att <strong>en</strong>as. Vi kunde<br />

inte sluta diskutera det.<br />

<strong>Det</strong> <strong>h<strong>är</strong></strong> <strong>är</strong> d<strong>en</strong> diskussion<strong>en</strong>. Fyra tryckark fyllda med spekulationer, resonemang och<br />

berättelser ‒ tolkningar som tänjer på det vi sl<strong>en</strong>trianmässigt förknippar med landet. De<br />

målar upp nya bilder för att vrida på d<strong>en</strong> till synes självklara uppdelning<strong>en</strong> <strong>av</strong> det vi kallar<br />

c<strong>en</strong>trum och periferi, natur och kultur, allmänt och <strong>av</strong>vikande.<br />

N<strong>är</strong> blick<strong>en</strong> nu vänds mot landet <strong>är</strong> det inte ett sökande bort från modernitet<strong>en</strong>, mot<br />

någonting g<strong>en</strong>uint eller ursprungligt. <strong>Det</strong> som lockar oss <strong>är</strong> ovisshet<strong>en</strong>, att väg<strong>en</strong> på intet<br />

sätt <strong>är</strong> utstakad.<br />

/ redaktion<strong>en</strong>, Göteborg januari 2008

4 <strong>ARK</strong> ges ut <strong>av</strong> d<strong>en</strong> ideella för<strong>en</strong>ing<strong>en</strong>:<br />

Stud<strong>en</strong>ternas Arkitekturtidskrift<br />

c/o Chalmers Arkitektur<br />

Sv<strong>en</strong> Hultins gata 6<br />

412 96 Göteborg<br />

Tryckt <strong>av</strong> Palmeblads Tryckeri<br />

ISBN 978-91-976913-1-4<br />

4 SLUTET<br />

text: D<strong>av</strong>id Lindelöw<br />

bild: Sanna Johnels<br />

5 FÖR SVERIGE I TIDEN<br />

text: Solmaz Beik<br />

bild: Matthias Vukovich<br />

8 TROLIGA SCENARIER FÖR<br />

JORDBRUKETS UTVECKLING<br />

text & bild: Björn Ehrlemark<br />

10 BED AND BOX<br />

text: Ell<strong>en</strong> Ordell<br />

bild: Petter Frid<br />

12 UT MED <strong>ARK</strong>ITEKTUREN<br />

text & bild: Pia Eckerstein<br />

14 NOT QUITE<br />

text: Ylva Frid<br />

bild: Ylva Frid & Lisa Malm<br />

17 VAD SKA VI GÖRA MED LANDET?<br />

text & bild: workshop 4 <strong>ARK</strong><br />

18 DEMOKRATINS INFRASTRUKTUR<br />

text: Erik Berg<br />

20 HOTET<br />

bild: Anton Kolbe<br />

21 MAKTSKIFTE<br />

text: Edvin Bylander<br />

bild: Karl-Johan Sellberg<br />

24 LANDSVÄGEN<br />

text: Maria Nykvist<br />

25 RASTPLATS LASTEHAMMEREN<br />

bild: Moa W<strong>en</strong>dt<br />

26 OM ETT UTBRYTNINGSFÖRSÖK<br />

text: Lillemor Boschek<br />

bild: Moa Rundlöf<br />

28 NORRLANDS BÄST<br />

BEVARADE HEMLIGHET<br />

text & bild: Erik Berg<br />

4 <strong>ARK</strong> drivs <strong>av</strong> stud<strong>en</strong>ter på Chalmers<br />

Arkitektur och utkommer två gånger per år.<br />

Citera oss g<strong>är</strong>na, m<strong>en</strong> ange källan.<br />

För ej beställt insänt material ansvaras ej.<br />

De medverkandes åsikter <strong>är</strong> deras egna.<br />

Samtliga medverkande kan nås per e-post<br />

<strong>en</strong>ligt: fornamn.efternamn@0ark.se<br />

www.0ark.se<br />

30 STADENS BYAR<br />

text: John Helmfridsson<br />

bild: H<strong>en</strong>rik Hiltula<br />

32 THERE & BACK AGAIN<br />

text & bild: Björn Förstberg<br />

& Mikael Ling<br />

36 ETT ANDRA ÖDELAND<br />

text: Carolina Fredriksson<br />

bild: Mia Thyberg<br />

40 ALLA FRÅGAR EFTER STÅLET,<br />

SAMTIDIGT SPRICKER M<strong>ARK</strong>EN<br />

text: Jonna Larsson<br />

bild: Lars Bergström<br />

42 TIDSMASKIN<br />

text & bild: Sanna Nordlander<br />

& Oskar Strand<br />

44 EN OVANLIGT STOR ÄLG<br />

text: Staffan Lund<br />

bild: Consultec A & K AB<br />

48 KONTEXT I KONFLIKT<br />

text & bild: Per Nadén<br />

51 KORRESPONDENS<br />

text & bild: Solmaz Beik<br />

& Katarina Björling<br />

52 GRODDEN<br />

bild: Hugo Franklin<br />

53 MED ANDRA ORD<br />

text: Therese Wallgr<strong>en</strong><br />

bild: Sanna Johnels<br />

56 ADELAIDE<br />

text & bild: Petter Frid<br />

58 MORMOR<br />

text & bild: Karin Rönmark<br />

Redaktion<strong>en</strong> för 4 <strong>ARK</strong> Landet<br />

Erik Berg<br />

Björn Ehrlemark<br />

H<strong>en</strong>rik Hiltula<br />

Erik J<strong>är</strong>kil<br />

redaktion<strong>en</strong>@0ark.se<br />

Hanna Lundén<br />

Martin Nordahl<br />

Agnes Orstadius<br />

Moa Rundlöf

SLUTET text: D<strong>av</strong>id Lindelöw bild: Sanna Johnels Slutetoch<br />

4<br />

landskapsarkitekter<br />

Stad<strong>en</strong> Lund <strong>är</strong> inte stor; byggnaderna <strong>är</strong><br />

låga. Om man ställer sig på ett cykelställ i<br />

c<strong>en</strong>trum ser man nog halvvägs till Eslöv,<br />

tänker jag raljerande. Då var det bättre<br />

n<strong>är</strong> jag från <strong>en</strong> balkong, några våningar<br />

över övriga hustak, tittade ut över Lund i<br />

mörker. D<strong>en</strong> vanligtvis alltför n<strong>är</strong>belägna<br />

gräns<strong>en</strong> till de omgivande åkrarna var<br />

försvunn<strong>en</strong> och utbytt mot <strong>en</strong> till<br />

synes ändlös horisont <strong>av</strong> gatlyktor och<br />

golvlampor. Om jag inte hade vetat bättre<br />

hade jag för <strong>en</strong> kort sekund tänkt att<br />

Malmö inte fanns och att Öresundsbron<br />

byggdes för 300 år sedan i syfte att<br />

förbinda Lunds två delar. I mörkret, från<br />

<strong>en</strong> balkong, blir platta städer stora och<br />

gränslösa.<br />

Problemet <strong>är</strong> att städer nästan <strong>är</strong> lika<br />

gränslösa i dagsljus, fast på ett brutalare<br />

sätt. I Skåne, så väl som i <strong>andra</strong> flacka<br />

landskap, tillåts inte städer sluta. De ska<br />

byggas för expansion. Villaområd<strong>en</strong> kan<br />

i många fall räkna med att inom <strong>en</strong> 30årsperiod<br />

tangeras <strong>av</strong> nya villaområd<strong>en</strong>.<br />

<strong>Det</strong> måste vara <strong>en</strong> mardröm för arkitekter<br />

att utforma <strong>en</strong><br />

stads periferi för mötet med landsbygd<strong>en</strong><br />

n<strong>är</strong> det saknas naturliga <strong>av</strong>gränsningar<br />

och n<strong>är</strong> mötet i framtid<strong>en</strong> riskerar bli ett<br />

möte med ett nytt område, förvillande<br />

likt det gamla.<br />

Annehem i Lund, Kastanjegård<strong>en</strong> i<br />

Malmö och Kopparhögarna i Landskrona<br />

<strong>är</strong> alla bostadsområd<strong>en</strong> som ser ut att<br />

vänta på att slukas <strong>av</strong> sprawl-monstret,<br />

det monster de själva <strong>en</strong> gång var. De<br />

utgör periferier i städer omgivna <strong>av</strong> till<br />

synes gränslösa åkerlandskap. <strong>Det</strong> <strong>en</strong>da<br />

som bryter <strong>av</strong> d<strong>en</strong>na gränslöshet <strong>är</strong> stora<br />

transportleder, paradoxalt nog <strong>en</strong> <strong>av</strong><br />

drivkrafterna bakom städers utbredning.<br />

Arkitektur<strong>en</strong> ger intrycket <strong>av</strong> att det aldrig<br />

fanns <strong>en</strong> tanke på att dessa områd<strong>en</strong><br />

skulle fungera som visuella stadsgränser.<br />

De verkar vara byggda bort från c<strong>en</strong>trum,<br />

inte mot landskapet.<br />

Villaområd<strong>en</strong> belägna i städers periferi<br />

marknadsförs ofta som naturn<strong>är</strong>a, m<strong>en</strong><br />

om d<strong>en</strong>na natur snart blir bebyggd <strong>är</strong><br />

det svårt att tänka sig landsbygd<strong>en</strong> som<br />

något annat än oexploaterad tomtmark.<br />

Sprawl-områd<strong>en</strong> kritiseras ofta för sin<br />

brist på urbanitet, m<strong>en</strong> de <strong>är</strong> också hemskt<br />

dåliga på att lyfta fram det rurala. <strong>Det</strong> <strong>är</strong><br />

<strong>en</strong> otacksam uppgift, m<strong>en</strong> gräns<strong>en</strong> mellan<br />

stad och landsbygd längtar efter sitt<br />

arkitektkontor. <strong>Det</strong> behövs <strong>en</strong> arkitektur<br />

som berättar var landsbygd<strong>en</strong> börjar.

för sverige<br />

i tid<strong>en</strong><br />

FÖR ETT SEKEL SEDAN<br />

SVEPTE NATIONALISTISKA<br />

VINDAR ÖVER<br />

<strong>ARK</strong>ITEKTURSVERIGE.<br />

MED RUSTIKA STENVALV<br />

OCH SNIDADE<br />

TRÄDETALJER FÖRSÖKTE<br />

NATIONALROMANTIKEN<br />

SKAPA EN BILD AV DET<br />

GENUINT SVENSKA.<br />

GÖR <strong>ARK</strong>ITEKTUREN SIG<br />

ÅTER REDO ATT STÄLLA<br />

SIG I NATIONENS TJÄNST?<br />

<strong>Det</strong> <strong>är</strong> lov och jag tittar på Jacques Tatis<br />

Play Time, <strong>en</strong> klassisk arkitektälskad film<br />

från 1967 och <strong>en</strong> giv<strong>en</strong> repres<strong>en</strong>tant inom<br />

d<strong>en</strong> ännu inte uppfunna g<strong>en</strong>r<strong>en</strong> archcom.<br />

Film<strong>en</strong> <strong>är</strong> <strong>en</strong> <strong>en</strong>da lång komiskt<br />

driv<strong>en</strong> uppgörelse med d<strong>en</strong> moderna<br />

tid<strong>en</strong> och all dess svårbegriplighet och<br />

andefattighet. Jag trasslar in mig vid <strong>en</strong><br />

s<strong>är</strong>skild sc<strong>en</strong>: på <strong>en</strong> resebyrå i bott<strong>en</strong><br />

<strong>av</strong> <strong>en</strong> modernistisk lådbyggnad går <strong>en</strong><br />

amerikansk turist runt och tittar på<br />

affischer för olika destinationer v<strong>är</strong>ld<strong>en</strong><br />

över, Tokyo, Stockholm, Mexiko, USA.<br />

Och, d<strong>en</strong> humoristiska knorr<strong>en</strong> följer, de<br />

ser alla lika ut till ytan. Eller med archcom-brillor<br />

på: lika till arkitektur<strong>en</strong>. Jag<br />

skrattar, rått och skrockande. Höhö, just<br />

det. Lika jord<strong>en</strong> runt.<br />

Fast vänta lite, vaddå förrest<strong>en</strong>? Vad<br />

föreställer jag mig att alternativet hade<br />

varit? <strong>Det</strong> dyker upp bilder från <strong>en</strong><br />

Kalle Anka-v<strong>är</strong>ld i mitt huvud: i Kina<br />

d<strong>är</strong> cyklar man i damm förbi svarta<br />

konk<strong>av</strong>a tak, i Itali<strong>en</strong> äter man druvor<br />

lutandes mot <strong>en</strong> dorisk kolonn, i USA<br />

kör man bara bil. Nationella olikheter,<br />

mycket ofta stereotyper, så att jag som<br />

resursbegåvad västerlänning ska kunna<br />

få omväxlande upplevelser på mina globala<br />

vandringar eller det äkta alternativet<br />

om det inte vore för vår globala västerländska<br />

kulturvåldtäkt?<br />

Jag önskar lite att jag såg d<strong>en</strong> <strong>h<strong>är</strong></strong><br />

sc<strong>en</strong><strong>en</strong> med K<strong>en</strong>neth Frampton. Arkitekturteoretikern<br />

som förespråkar <strong>en</strong><br />

”kritisk regionalism”, <strong>en</strong> arkitektur som<br />

kan inrymma inslag <strong>av</strong> lokal prägel m<strong>en</strong><br />

som för d<strong>en</strong> skull inte förnekar globala<br />

arkitekturströmningar. Jag vet förstås<br />

inte om Frampton <strong>är</strong> ett fan <strong>av</strong> Tati,<br />

m<strong>en</strong> förmodlig<strong>en</strong> skulle han få ut lite<br />

extra vardagsglädje <strong>av</strong> att se d<strong>en</strong> <strong>h<strong>är</strong></strong> <br />

FÖR SVERIGE I TIDEN text: Solmaz Beik<br />

5

FÖR SVERIGE I TIDEN text: Solmaz Beik bild: Matthias Vukovich<br />

6<br />

<br />

sc<strong>en</strong><strong>en</strong> som <strong>en</strong> kritik mot <strong>en</strong> arkitektur<br />

som, i takt med modernism<strong>en</strong>s<br />

och storstad<strong>en</strong>s växande roll, blivit allt<br />

mer homog<strong>en</strong>iserad och steril. Då skulle<br />

jag förrest<strong>en</strong> passa på att säga att jag<br />

förvisso också ser behovet <strong>av</strong> <strong>en</strong> arkitektur<br />

som förhåller sig till såväl sin<br />

fysiska plats som sin sociala verklighet,<br />

<strong>en</strong> arkitektur som behöver kunna vara<br />

mångfaldig och varierad. M<strong>en</strong>, skulle<br />

jag d<strong>är</strong>efter fråga, vilk<strong>en</strong> fysisk plats och<br />

vilk<strong>en</strong> verklighet? Är det d<strong>är</strong> vi står och<br />

stampar idag? Är det i d<strong>en</strong> historiska<br />

bakgrund<strong>en</strong>? Eller kan det r<strong>en</strong>t <strong>av</strong> vara<br />

i d<strong>en</strong> verklighet dit man vill komma, dit<br />

man vill kunna utvecklas (om man nu<br />

inte <strong>är</strong> helt nöjd med de förutsättningar<br />

man blivit givna hittills)? Tänk om d<strong>en</strong><br />

geografiska region<strong>en</strong> inte <strong>är</strong> <strong>en</strong> ram som<br />

inrymmer <strong>en</strong> gem<strong>en</strong>sam kultur, om inte<br />

folksjäl<strong>en</strong> <strong>är</strong> begränsad <strong>av</strong> geografiska<br />

gränser, <strong>är</strong> det då <strong>en</strong>s relevant att tala om<br />

<strong>en</strong> koppling mellan nationalstat<strong>en</strong> och<br />

arkitektur<strong>en</strong> i landet?<br />

Upp<strong>en</strong>barlig<strong>en</strong> har ju d<strong>en</strong> koppling<strong>en</strong><br />

varit relevant förr. I Sverige framgår<br />

det tydligast i nationalromantik<strong>en</strong>, <strong>en</strong><br />

rörelse som på ett upp<strong>en</strong>bart sätt<br />

kopplar samman nationalstat<strong>en</strong> Sverige<br />

och arkitektur<strong>en</strong> inom Sverige.<br />

Jag blir först inte riktigt klok på<br />

dualitet<strong>en</strong> i tidsandan. Revoltörer eller<br />

propagandister? Vid <strong>en</strong> första anblick<br />

ser jag <strong>en</strong> kulturell rörelse i folkets anda.<br />

Reaktioner på ett samhälle som <strong>är</strong> på<br />

väg bort från det mänskliga, omfamnande<br />

d<strong>en</strong> kapitalg<strong>en</strong>ererande maskin<strong>en</strong>.<br />

Nationalromantik<strong>en</strong> som <strong>en</strong> epok som<br />

söker d<strong>en</strong> folkliga själ<strong>en</strong>, utreder det<br />

specifikt g<strong>en</strong>uina och gestaltar d<strong>en</strong> lilla<br />

människan (låt vara med d<strong>en</strong> d<strong>är</strong> sjukt<br />

glupska exotiserande utifrån-blick<strong>en</strong>,<br />

m<strong>en</strong> ändå).<br />

M<strong>en</strong> så i <strong>en</strong> <strong>andra</strong> vända tycker jag<br />

mig ana hur d<strong>en</strong>na uppnosiga kulturella<br />

tr<strong>en</strong>d inte bara speglar <strong>en</strong> omvälvande<br />

tidsanda, som arkitektur står d<strong>en</strong> som<br />

sig bör i tid<strong>en</strong>s tjänst. D<strong>en</strong> uppkommer<br />

i ett samhälle i stort behov <strong>av</strong> <strong>en</strong><br />

gem<strong>en</strong>sam samlingspunkt, något som<br />

överbryggar <strong>av</strong>stånd skapade <strong>av</strong> frågor<br />

kring ekonomi, kön och politik. Snarare<br />

än att arkitektur<strong>en</strong> använder <strong>en</strong> nationell<br />

s<strong>är</strong>kultur som tema, kanske nation<strong>en</strong><br />

använder sig <strong>av</strong> arkitektur<strong>en</strong> som verktyg<br />

för trygghetsskapande. Trygghet för<br />

folket och stabilisator för makt<strong>en</strong>. Med<br />

utgångspunkt<strong>en</strong> att <strong>en</strong> <strong>en</strong>ad kultur<br />

utgör d<strong>en</strong> ess<strong>en</strong>tiella grund<strong>en</strong> för ett<br />

fungerande samhälle, tar landet tacksamt<br />

till sig symboliska hyllningar <strong>av</strong> natur<strong>en</strong>,<br />

kultur<strong>en</strong> och arvet. En id<strong>en</strong>titet för<br />

Sverige byggd på föreställd gem<strong>en</strong>skap.<br />

Man försöker <strong>en</strong>a ett splittrat land och n<strong>är</strong><br />

det visar sig att det aldrig varit <strong>en</strong>hetligt,<br />

skapar man ett fiktivt land.<br />

M<strong>en</strong> <strong>är</strong> då inte all arkitektur sprung<strong>en</strong><br />

från Sverige med och skapar bild<strong>en</strong> <strong>av</strong><br />

Sverige? Näe, bestämmer jag mig för:<br />

det <strong>är</strong> <strong>en</strong> skillnad på arkitektur från landet<br />

Sverige och arkitektur som repres<strong>en</strong>terar<br />

och lyfter fram s<strong>är</strong>prägeln i nation<strong>en</strong><br />

Sverige. Arkitektur från Sverige måste på<br />

sin höjd förhålla sig till annan arkitektur<br />

från hemlandet. Visst kan d<strong>en</strong> ha vissa<br />

s<strong>är</strong>skiljande drag, m<strong>en</strong> dessa drag har<br />

ing<strong>en</strong> direkt relation till arkitektur<strong>en</strong>s<br />

landstillhörighet. Istället <strong>är</strong> det toner<br />

givna <strong>av</strong> exempelvis internationellt uppm<strong>är</strong>ksammad<br />

arkitektur från samma<br />

land eller tillfälliga tr<strong>en</strong>der inom samma<br />

arkitektkår. Alternativet <strong>är</strong> d<strong>är</strong>emot <strong>en</strong><br />

arkitektur som först och främst förhåller<br />

sig till sin sv<strong>en</strong>skhet, som vill gestalta<br />

s<strong>är</strong>prägeln i nation<strong>en</strong> Sverige. Som<br />

självgranskande och självgestaltande<br />

definierar sin eg<strong>en</strong> landstillhörighet.<br />

<strong>Det</strong> har gått ett sekel sedan national-<br />

romantik<strong>en</strong>s glansdagar m<strong>en</strong> osäkerhet<strong>en</strong>,<br />

rädslan och de stora klyftorna<br />

<strong>är</strong> högst aktuella. D<strong>en</strong> sv<strong>en</strong>ska arkitektur<strong>en</strong><br />

<strong>är</strong> inte längre absorberad <strong>av</strong><br />

folkhemsbygge och miljonprogram. Efter<br />

att i lång tid ha tjänat det allmänna och<br />

haft ett tydligt samhällsuppbyggande<br />

syfte, står d<strong>en</strong> nu utan samfälld f<strong>är</strong>driktning<br />

och mål. Kan det vara nation<strong>en</strong>s<br />

tjänst som lockar <strong>h<strong>är</strong></strong>näst?<br />

Jag kollar runt i samtid<strong>en</strong>. Årets<br />

byggnad i arkitektursverige <strong>är</strong> ambassad<strong>en</strong><br />

i Washington, USA. D<strong>en</strong> <strong>är</strong><br />

arkitektur från landet Sverige, m<strong>en</strong><br />

som ambassadbyggnad <strong>är</strong> d<strong>en</strong> också<br />

<strong>en</strong> repres<strong>en</strong>tant för nation<strong>en</strong>. Som<br />

ambassad möts <strong>h<strong>är</strong></strong> per definition d<strong>en</strong><br />

politiska stat<strong>en</strong> och det folkliga landet.<br />

Själva byggnad<strong>en</strong> följer s<strong>en</strong> ett klassiskt<br />

ambassadspår: några delar <strong>av</strong> det<br />

sv<strong>en</strong>ska sinnet (öpp<strong>en</strong>het, ljushet, relativ<br />

anspråkslöshet) och några delar <strong>av</strong> d<strong>en</strong><br />

sv<strong>en</strong>ska tradition<strong>en</strong> (natur<strong>en</strong>, kultur<strong>en</strong>,<br />

hantverket).<br />

Fast hallå d<strong>är</strong>, konspiratoriskt skymtar<br />

jag ett mönster. <strong>Det</strong> <strong>är</strong> inte det sv<strong>en</strong>ska<br />

träet vi ser i fasad<strong>en</strong>, det <strong>är</strong> symbol<strong>en</strong><br />

för <strong>en</strong> sv<strong>en</strong>sk trätradition. <strong>Det</strong> <strong>är</strong> inte <strong>en</strong><br />

verklig informell öpp<strong>en</strong>het i struktur<strong>en</strong>,<br />

säkerhet<strong>en</strong> kan inte tummas på, utan det<br />

ligger <strong>en</strong> bildlig öpp<strong>en</strong>het i glasfasader<br />

och g<strong>en</strong>omblickar. Och vad <strong>är</strong> det<br />

eg<strong>en</strong>tlig<strong>en</strong> för Sverige man grundar bild<strong>en</strong><br />

<strong>av</strong> Sverige på? Inte alla i verklighet<strong>en</strong>s<br />

skiftande och multikulturellt förnyade<br />

Sverige id<strong>en</strong>tifierar sig med det d<strong>är</strong><br />

blonda, ljusa, strama. Inte heller alla ser<br />

d<strong>en</strong> d<strong>är</strong> öpp<strong>en</strong>het<strong>en</strong> idag, i ett Sverige<br />

som håller hårt på sina gränser utåt och<br />

d<strong>är</strong> det allmänna blir privat eg<strong>en</strong>dom.<br />

Arkitektur<strong>en</strong> repres<strong>en</strong>terar inte bara<br />

nation<strong>en</strong>, d<strong>en</strong> först<strong>är</strong>ker bild<strong>en</strong> <strong>av</strong> d<strong>en</strong>.<br />

Eller förrest<strong>en</strong>, inte bara först<strong>är</strong>ker, d<strong>en</strong><br />

<strong>är</strong> ju med och skapar bild<strong>en</strong>. Tryggar<br />

nation<strong>en</strong>s varum<strong>är</strong>ke.<br />

Under nationalromantik<strong>en</strong> försökte<br />

man g<strong>en</strong>om arkitektur<strong>en</strong> skapa <strong>en</strong><br />

nationalstat för att för<strong>en</strong>a landet. Idag,<br />

n<strong>är</strong> förr så fattiga delar <strong>av</strong> v<strong>är</strong>ld<strong>en</strong> alltmer<br />

framstår som konkurr<strong>en</strong>ter och n<strong>är</strong><br />

<strong>en</strong> dimma <strong>av</strong> diffusa globaliserade hot<br />

ligger över oss, kommer landet då behöva<br />

arkitektur<strong>en</strong> för att säkra oss utåt<br />

istället? Kalle Anka-v<strong>är</strong>ld<strong>en</strong> ter sig plötsligt<br />

inte omöjlig. Inte för att det <strong>är</strong> <strong>en</strong><br />

v<strong>är</strong>ld som framgångsrikt kommer att ha<br />

stått emot <strong>en</strong> global kulturimperialism,<br />

m<strong>en</strong> för att d<strong>en</strong> v<strong>är</strong>ldsomfattande<br />

ekonomin kan behöva d<strong>en</strong>. För att<br />

Arkitektur ♥ Nation säkrar vårt varum<strong>är</strong>ke<br />

och kan branda vårt land.

4 <strong>ARK</strong> Landet<br />

7

TROLIGA SCENARIER FÖR JORDBRUKETS UTVECKLING text & bild: Björn Ehrlemark<br />

8

4 <strong>ARK</strong> Landet

BED & BOX text: Ell<strong>en</strong> Ordell bild: Petter Frid<br />

10<br />

B e D<br />

A N D<br />

B O X<br />

Naturmaterial och nybakat bröd från<br />

gård<strong>en</strong> intill sätter stämning<strong>en</strong>. Och så<br />

förstås att det <strong>är</strong> alldeles, alldeles tyst.<br />

– Jag vill att fler ska upptäcka landsbygd<strong>en</strong>s<br />

fördelar, säger Nina Gustafsson,<br />

agronom och lantbruksl<strong>är</strong>are i Okome,<br />

Halland.<br />

I anslutning till sitt ponnystuteri har<br />

hon öppnat ett Bed & Breakfast & Box,<br />

ett B & B dit man kan ta med sig häst<strong>en</strong>.<br />

D<strong>en</strong> nya tillbyggnad<strong>en</strong> som behövdes<br />

för att rymma gästhus, hästboxar och<br />

<strong>en</strong> carport ger gård<strong>en</strong> <strong>en</strong> traditionell<br />

halländsk U-form. Man har sett till f<strong>är</strong>ger,<br />

material, proportioner och vinklar på de<br />

befintliga byggnaderna för att eftersträva<br />

ett ursprungligt utse<strong>en</strong>de.<br />

– Är inflyttade mer intresserade <strong>av</strong> att<br />

bevara det gamla än de som <strong>är</strong> födda på<br />

landet?<br />

– Ja, det tror jag. Som inflyttad väcks<br />

snabbt nyfik<strong>en</strong>het<strong>en</strong> om hur det sett<br />

ut tidigare och många vill återskapa.<br />

M<strong>en</strong> ing<strong>en</strong> inflyttad kan konkurrera<br />

med lantbrukarna n<strong>är</strong> det gäller att<br />

ta hand om t.ex. äldre byggnader och<br />

naturbetesmarker. Som infödd <strong>är</strong> man<br />

kanske inte alltid medvet<strong>en</strong> om alla<br />

v<strong>är</strong>d<strong>en</strong> i sin omgivning. Som nyinflyttad

tror jag att man ibland ser saker med nya<br />

ögon. <strong>Det</strong> <strong>är</strong> äv<strong>en</strong> möjligt att nya landsbygdsbor,<br />

som inte <strong>är</strong> sysselsatta inom<br />

jordbruket, har mer tid att <strong>en</strong>gagera sig.<br />

Många besökare uttrycker att de vill<br />

njuta <strong>av</strong> lantlivet som erbjuds på Ninas<br />

gård. Mycket <strong>av</strong> Bed & Box<strong>en</strong>s attraktionskraft<br />

<strong>är</strong> baserad på att d<strong>en</strong> uppfyller<br />

bild<strong>en</strong> <strong>av</strong> d<strong>en</strong> idylliska landsbygdsmiljön,<br />

g<strong>en</strong>om d<strong>en</strong> småskaliga<br />

stuteriverksamhet<strong>en</strong> och de traditionella<br />

byggnaderna. D<strong>en</strong> <strong>h<strong>är</strong></strong> typ<strong>en</strong> <strong>av</strong> verksamhet<br />

bygger till viss del på att man vill<br />

uppleva <strong>en</strong> idealiserad bild <strong>av</strong> landet,<br />

inte hållbart som jordbruk, utan bara som<br />

upplevelse. Att bevara ett lantligt ideal<br />

för konsumtion <strong>är</strong> ett sätt att göra<br />

småskaliga gårdar på landet lönsamma.<br />

En del gäster har med sig sina hästar<br />

för betäckning eller tävlingar i området,<br />

ridled<strong>en</strong> går precis utanför dörr<strong>en</strong>. M<strong>en</strong><br />

<strong>en</strong> förutsättning som har kommit att<br />

överskugga box<strong>en</strong>s betydelse i konceptet<br />

<strong>är</strong> n<strong>är</strong>het<strong>en</strong> till Ge-Kå:s i Ullared. Så<br />

äv<strong>en</strong> om boxarna står till förfogande så<br />

<strong>är</strong> de flesta besökarna mer konsumtionsinriktade.<br />

– Typiska besökarna <strong>är</strong> tre tjejkompisar<br />

i 30-40-årsåldern som kombinerar shopande<br />

på Ge-Kå:s med lite tjejsemester.<br />

Idag n<strong>är</strong> besökare vallf<strong>är</strong>dar till utposter<br />

i glesbygd<strong>en</strong> för att konsumera,<br />

uppstår möjligheter för nya verksamheter<br />

i n<strong>är</strong>het<strong>en</strong>. Sedan B & B:t kom med på<br />

VisitUllared.se har antalet besökare ökat<br />

markant. H<strong>är</strong> erbjuds miljön som upplevelse,<br />

m<strong>en</strong> det utnyttjas eg<strong>en</strong>tlig<strong>en</strong> inte<br />

i någon högre grad. Ofta vill besökarna<br />

uppleva landsbygd<strong>en</strong>, likväl som Ullared,<br />

m<strong>en</strong> efter <strong>en</strong> lång dags shopping ser<br />

säng<strong>en</strong> väldigt skön ut. Om man förr hade<br />

gästgiverier längs med vägarna för att vila<br />

upp trötta hästar, har man kanske idag<br />

bekväma B & B:s för trötta konsum<strong>en</strong>ter? <br />

4 <strong>ARK</strong> Landet<br />

11

UT MED <strong>ARK</strong>ITEKTUREN text & bild: Pia Eckerstein<br />

12<br />

ut med<br />

arkitektur<strong>en</strong><br />

VI AVSÄTTER OCH BEVARAR STORA NATUROMRÅDEN<br />

FÖR ATT DERAS UNIKA KARAKTÄR INTE SKALL GÅ<br />

FÖRLORAD. VAD ÄR DET VI SKYDDAR OCH HUR VILL<br />

VI NÄRMA OSS DET? HUR SKAPAR MAN EN PORT UT I<br />

NATUREN SOM INTE BLIR ETT HINDER PÅ VÄGEN?<br />

För att få fler att upptäcka och ta del <strong>av</strong><br />

de sv<strong>en</strong>ska naturreservat<strong>en</strong> har Naturvårdsverket<br />

skapat <strong>en</strong> serie besöksc<strong>en</strong>tra,<br />

kallade Naturum. De ska fungera som<br />

<strong>en</strong> port till natur<strong>en</strong> i allmänhet och till<br />

ett visst naturområde i synnerhet.<br />

Naturum ska äv<strong>en</strong> beskriva och ge<br />

förståelse för natur- och kulturv<strong>är</strong>d<strong>en</strong><br />

samt visa människans påverkan i landskapet.<br />

<strong>Det</strong> finns över fyrtio Naturum<br />

spridda över landet idag och nya håller på<br />

att uppföras. Flera har varit föremål för<br />

arkitekttävlingar och nylig<strong>en</strong> <strong>av</strong>gjordes<br />

tävling<strong>en</strong> om nytt Naturum vid fågelsjön<br />

Tåkern i Östergötland.<br />

Tåkern <strong>är</strong> <strong>en</strong> <strong>av</strong> Europas förnämsta<br />

fågelsjöar, som 1975 blev klassat som<br />

naturreservat. Sjön har alltid haft ett<br />

n<strong>är</strong>a samband med det omgivande kulturlandskapet:<br />

strandängsslåtter, bete<br />

och dricksvatt<strong>en</strong> till kreatur, jakt, fiske<br />

och vasstäkt var verksamheter som<br />

samverkade med jordbruket. Under 1700-<br />

och 1800-talet ökade landets befolkning<br />

<strong>av</strong>sev<strong>är</strong>t. För att skapa mer odlingsbar<br />

mark dränerades landskapet och Tåkerns<br />

vatt<strong>en</strong>nivå sänktes med 1,7 meter.<br />

Sjösänkning<strong>en</strong> blev startskottet för<br />

fågelsjön Tåkern. <strong>Det</strong> nya vatt<strong>en</strong>djupet på<br />

<strong>en</strong>dast 0,8 meter fick vassarna att breda ut<br />

sig och gjorde bottnarna tillgängliga som<br />

födobas vilket lockade <strong>en</strong> mängd fågelarter.<br />

Fågelsjön <strong>är</strong> i hög grad ett resultat<br />

<strong>av</strong> ett storskaligt ingrepp <strong>av</strong> människan.<br />

Natur<strong>en</strong> vid Tåkern <strong>är</strong> inte naturlig utan<br />

kulturlig. En kontinuerlig kulturpåverkan<br />

behövs för att hålla strandängarna öppna<br />

och <strong>är</strong> <strong>en</strong> förutsättning för det rika<br />

fågellivet.<br />

Kultur<strong>en</strong> vid Tåkern var tidigare<br />

att odla mark<strong>en</strong>, idag <strong>är</strong> kultur<strong>en</strong> också<br />

fågelskådning. Ordet kultur <strong>är</strong> besläktat<br />

med latinets colere som betyder odla,<br />

vårda, och cultus som betyder dyrka.<br />

Att vårda, bevara, skydda, återställa eller<br />

skapa naturmiljöer <strong>är</strong> motiv<strong>en</strong> till att bilda<br />

naturreservat och måste alltså i första<br />

hand ses som <strong>en</strong> kulturhandling och<br />

inte <strong>en</strong> naturg<strong>är</strong>ning. Idag försöker man<br />

bevara, rusta upp och återskapa de

slåtterängar och betesmarker som<br />

dominerade landskapet före skiftesreformerna,<br />

eftersom de hyser <strong>en</strong> stor<br />

del <strong>av</strong> odlingslandskapets natur- och<br />

kulturv<strong>är</strong>d<strong>en</strong>. Fornlämningar, odlingsrös<strong>en</strong>,<br />

st<strong>en</strong>murar och alléer <strong>är</strong> exempel på<br />

rumsskapande elem<strong>en</strong>t i kulturlandskapets<br />

arkitektur. Dessa kulturspår<br />

speglar hur våra förfäder använde landskapet<br />

och <strong>är</strong> livsmiljöer för många<br />

växter och djur. Samma rationalisering<br />

som gör att slåtterängar och betesmarker<br />

<strong>är</strong> ovanliga idag <strong>är</strong> orsak<strong>en</strong> till att Tåkern<br />

blev <strong>en</strong> fågelsjö. Så vilka v<strong>är</strong>d<strong>en</strong> skall vi<br />

eg<strong>en</strong>tlig<strong>en</strong> bevara? Natur<strong>en</strong>s naturliga<br />

tillstånd <strong>är</strong> utveckling och förändring<br />

så något tillstånd finns eg<strong>en</strong>tlig<strong>en</strong> inte.<br />

Vilk<strong>en</strong> utvecklingsfas skall frysas för<br />

att utgöra idealtillståndet? Vad skall vi<br />

dyrka?<br />

Namnet Naturum ska associera till<br />

museum och forum och föra tankarna<br />

till natur och rumsbegrepp. Tank<strong>en</strong> om<br />

Naturum som <strong>en</strong> port till natur<strong>en</strong> i<br />

allmänhet och till ett specifikt område<br />

i synnerhet kan tolkas på flera sätt.<br />

Port<strong>en</strong> till ett specifikt område syftar<br />

till n<strong>är</strong>området och kan vara ett konkret<br />

<strong>av</strong>stamp ut i natur<strong>en</strong>. Till natur<strong>en</strong> i<br />

allmänhet blir port<strong>en</strong> mer ett pedagogiskt<br />

begrepp. Ett sätt att l<strong>är</strong>a sig om natur<strong>en</strong> på<br />

sk<strong>är</strong>mar och i mikroskåp som kan skapa<br />

nyfik<strong>en</strong>het och upptäckarglädje, och i<br />

förlängning<strong>en</strong> leda till besök i natur<strong>en</strong>.<br />

M<strong>en</strong> det kan också bli det omvända<br />

– man besöker utställning<strong>en</strong> och skippar<br />

utflykt<strong>en</strong>. <strong>Det</strong> var ju ut i natur<strong>en</strong> vi skulle!<br />

Tank<strong>en</strong> med att vi skall ut i natur<strong>en</strong> och<br />

d<strong>är</strong>med gå in i ett hus <strong>är</strong> något bakvänd.<br />

Man parkerar bil<strong>en</strong>, går d<strong>en</strong> förhållandevis<br />

korta sträckan till huset Naturum, ser<br />

utställning<strong>en</strong>, dricker <strong>en</strong> kopp kaffe och<br />

åker hem ig<strong>en</strong>. N<strong>är</strong> Naturum bara blir<br />

<strong>en</strong> byggnad uteblir port<strong>en</strong> och väg<strong>en</strong> ut<br />

i natur<strong>en</strong>. Naturum <strong>är</strong> ju eg<strong>en</strong>tlig<strong>en</strong> ett<br />

ickeönskat inomhus. Panoramafönster<br />

ger ett inramat landskap mer liknande ett<br />

vykort än <strong>en</strong> eg<strong>en</strong> naturupplevelse.<br />

N<strong>är</strong> ett nytt Naturum skall uppföras<br />

arbetar Naturvårdsverket fram ett byggnadsprogram<br />

som beskriver rumskvantitet<br />

och kvadratmetrar. Utställningsytan<br />

kommer som svar på önskan om folkbildning,<br />

reception som svar på ett<br />

välkomnande rum och café för att hålla<br />

humöret uppe. Utöver det uttrycks <strong>en</strong><br />

önskan om naturliga materialval, g<strong>är</strong>na<br />

med anknytning till omgivning<strong>en</strong>. Att<br />

planera nya Naturum utifrån funktioner<br />

<strong>är</strong> ett sätt, m<strong>en</strong> man skulle lika g<strong>är</strong>na<br />

kunna beskriva <strong>en</strong> byggnad utifrån<br />

upplevelser, erfar<strong>en</strong>heter eller arbetssätt.<br />

Då skulle tävlingar om nya Naturum i<br />

större utsträckning kunna handla om<br />

rumsgestaltning och rumskvaliteter<br />

istället för funktionsstyrd planlösning.<br />

Rumm<strong>en</strong> skulle kunna bli <strong>av</strong> <strong>en</strong> helt<br />

annan art än idag och skilja sig markant<br />

från traditionella museer. G<strong>en</strong>om att vara<br />

tydlig med de mål ett Naturum ska uppfylla<br />

skulle arkitekterna ha större möjlighet<br />

att skapa specifika och spännande<br />

rum som kompletterar naturområdet.<br />

Naturum har <strong>en</strong> viktig uppgift i att<br />

visa upp landets naturv<strong>är</strong>d<strong>en</strong> och göra<br />

dem tillgängliga. På samma sätt som ett<br />

bibliotek <strong>är</strong> Naturum ett <strong>av</strong> samhällets<br />

få ickekommersiella rum. De <strong>är</strong> också<br />

lika i sin funktion i att l<strong>är</strong>a ut, visa upp<br />

och vara mötesplatser. M<strong>en</strong> Naturum <strong>är</strong><br />

unikt g<strong>en</strong>om sin lokalisering mitt ute i<br />

ing<strong>en</strong>stans. Med associationer till forum,<br />

i betydels<strong>en</strong> allmän plats, kan Naturum<br />

vara ett off<strong>en</strong>tligt rum i natur<strong>en</strong> och ett<br />

vidare begrepp än bara <strong>en</strong> byggnad; mer<br />

likt tank<strong>en</strong> i norska turistvegprojektet d<strong>är</strong><br />

god arkitektur i landskapet skapar rastplatser<br />

med fantastiska naturupplevelser.<br />

Vid planering<strong>en</strong> <strong>av</strong> nya Naturum bör<br />

man ge landskapet och natur<strong>en</strong> <strong>en</strong> mer<br />

nyanserad bild. Innan man skapar, bevarar<br />

eller återställer naturmiljöer bör man<br />

tänka efter vilka v<strong>är</strong>d<strong>en</strong> som <strong>är</strong> viktiga och<br />

vad man vill visa upp. Behöver man visa<br />

s<strong>är</strong>skild hänsyn n<strong>är</strong> man bygger i natur<strong>en</strong>?<br />

Måste man bygga i naturliga material som<br />

går ton i ton med natur<strong>en</strong> eller finns det<br />

<strong>andra</strong> sätt för det mötet att gestaltas? Vad<br />

<strong>är</strong> natur? Kultur och natur smälter redan<br />

samman vid Tåkern. Ett Naturum d<strong>är</strong> bör<br />

vara ytterligare ett lager <strong>av</strong> arkitektonisk<br />

kultur. Ett tillägg som beskriver hur allt<br />

hänger ihop och berättar histori<strong>en</strong> om<br />

landskapet, människorna och fåglarna.<br />

<br />

Under vår<strong>en</strong> 2008 pres<strong>en</strong>terar Pia Eckerstein<br />

sitt exam<strong>en</strong>sarbete Naturum vid Tåkern.<br />

4 <strong>ARK</strong> Landet<br />

13

NOT QUITE text & bild: Ylva Frid<br />

14<br />

not quite<br />

I FENGERSFORS FINNS ETT KONSUM, EN<br />

BUSSHÅLLSPLATS OCH NOT QUITE. MITT I DALSLANDS<br />

INLAND HAR EN GRUPP KONSTNÄRER SKAPAT EN<br />

GRÄNSÖVERSKRIDANDE PLATS. I EN NEDLAGD<br />

FABRIK HITTADE DE EN KREATIVITET SOM ÄR SVÅR<br />

ATT FINNA I STADEN.<br />

– <strong>Det</strong> finns inget förutbestämt sätt att<br />

förhålla sig till Not Quite, det <strong>är</strong> d<strong>är</strong>för<br />

det heter som det gör, säger Aron.<br />

<strong>Det</strong> <strong>är</strong> måndag. I <strong>en</strong> <strong>av</strong> de gamla<br />

fabriksbyggnaderna sitter Rasmus, Aron,<br />

Esp<strong>en</strong>, Anna och Mattias och äter lunch.<br />

De <strong>är</strong> några <strong>av</strong> de som gjort F<strong>en</strong>gersfors<br />

till plats<strong>en</strong> d<strong>är</strong> deras verksamhet blir<br />

möjlig.<br />

Runtomkring ligger det gamla<br />

pappersbruket och kurar i dimman.<br />

Tegelbyggnader med välvda fönster. En<br />

pappersvals som stannat för gott, omgiv<strong>en</strong><br />

<strong>av</strong> rostande rör och flagnande väggar.<br />

– Om man hade bott i Göteborg och haft<br />

<strong>en</strong> lokalhyra på 6000 spänn i månad<strong>en</strong> så<br />

hade man ju fått jobba jävligt hårt för att<br />

få ihop det. H<strong>är</strong> kan man konc<strong>en</strong>trera<br />

sig på att göra det man faktiskt ville från<br />

början, säger Aron och går ut i köket.<br />

Not Quite består <strong>av</strong> omkring 35<br />

medlemmar och beskriver sig som <strong>en</strong><br />

gränsöverskridande mötesplats, ett nätverk<br />

för verksamma konstn<strong>är</strong>er och<br />

konsthantverkare. Sedan fem år tillbaka<br />

hyr de in sig i det nedlagda pappersbruket<br />

i F<strong>en</strong>gersfors. I rufsiga fabrikslokaler<br />

ryms nu verkstäder för smide, snickeri<br />

och keramik, samt ett växande antal<br />

ateljéplatser. Dessutom finns det utställningshall,<br />

galleri, kafé och butik.<br />

Aron kommer tillbaka med <strong>en</strong><br />

sillburk. Han, Esp<strong>en</strong> och Rasmus utgör<br />

möbelföretaget Estrea som formger och<br />

tillverkar möbler och inredning. Långt<br />

från storstadsbrus, caffelattedrickande<br />

och konstskolor har de nu 800 kvadratmeter<br />

verkstadshall till sitt förfogande.<br />

Mycket <strong>av</strong> det de gör säljs till Stockholm<br />

och Göteborg.<br />

– Marknad<strong>en</strong> <strong>är</strong> lika n<strong>är</strong>a <strong>h<strong>är</strong></strong> som i<br />

stan, säger Esp<strong>en</strong>. <strong>Det</strong> handlar om telefonsamtal<br />

snarare än geografiska <strong>av</strong>stånd.<br />

Och man kan ju alltid sätta sig på buss<strong>en</strong><br />

och åka <strong>h<strong>är</strong></strong>ifrån, om man nu <strong>är</strong> rädd att<br />

fastna.<br />

– S<strong>en</strong> hör väl vi till de mer kommersiella<br />

<strong>av</strong> alla som håller till på bruket, säger<br />

Rasmus. Han flyttade från Stockholm till<br />

Dals Långed för ett år s<strong>en</strong>.<br />

– <strong>Det</strong> <strong>är</strong> väl ganska mycket som man<br />

tänker sig. Från Sveriges största stad till<br />

d<strong>en</strong> absolut lugnaste tystaste hålan. M<strong>en</strong><br />

det var bra. Jag saknar inte Stockholm.<br />

C<strong>en</strong>trum i F<strong>en</strong>gersfors består <strong>av</strong><br />

Konsum och <strong>en</strong> busshållsplats. Ort<strong>en</strong><br />

har 650 invånare och ett nedlagt<br />

pappersbruk. Vad <strong>är</strong> det som får unga<br />

kreativa människor att bosätta sig <strong>h<strong>är</strong></strong>?<br />

– Människor upptäcker ett utrymme,<br />

fysiskt eller ekonomiskt, d<strong>är</strong> man kan<br />

göra det man vill. <strong>Det</strong> finns ju alltid <strong>en</strong><br />

rörelse i kreativa människor. Och det kan<br />

dra till sig fler, m<strong>en</strong>ar Mattias.<br />

– <strong>Det</strong> <strong>är</strong> väl lite som Berlin eller Haga<br />

i Göteborg eller nåt annat ställe d<strong>är</strong><br />

konstn<strong>är</strong>sfolk plötsligt flockas, säger<br />

Aron och fiskar upp lite sill ur sin burk.<br />

Man upptäcker ett utrymme och fyller<br />

det. Tills omständigheterna ändras och<br />

man får hitta <strong>en</strong> ny plats.<br />

Är de då bara tillfälliga besökare?<br />

– Som det <strong>är</strong> nu har ing<strong>en</strong> några planer<br />

på att flytta, säger Rasmus. M<strong>en</strong> det finns<br />

inget som binder <strong>en</strong> heller. Skulle jag få<br />

ett roligt jobb nånstans skulle d<strong>en</strong> lön<strong>en</strong><br />

lugnt räcka till för att betala att lokalerna<br />

bara stod tomma <strong>h<strong>är</strong></strong> ett tag.<br />

Mattias kommer tillbaka med <strong>en</strong><br />

stor mugg kaffe. Han driver tillsammans<br />

med Anna jeansm<strong>är</strong>ket Julian Red, som<br />

flyttade från fjorton dyra kvadratmeter på<br />

Andra Långgatan i c<strong>en</strong>trala Göteborg till<br />

omkring hundra i F<strong>en</strong>gersfors.<br />

“<strong>Det</strong> handlar om telefonsamtal<br />

snarare än om<br />

geografiska <strong>av</strong>stånd.”<br />

– Jag tror inte jag hade kommit så <strong>h<strong>är</strong></strong><br />

långt om det inte varit för d<strong>en</strong> <strong>h<strong>är</strong></strong> plats<strong>en</strong>,<br />

säger Mattias. Dels <strong>är</strong> det hyran. M<strong>en</strong><br />

också plats<strong>en</strong>. D<strong>en</strong> <strong>är</strong> speciell. D<strong>en</strong> har<br />

fött nya kollektioner. Han plockar ner ett<br />

vykort från vägg<strong>en</strong> och visar <strong>en</strong> svartvit<br />

bild <strong>av</strong> <strong>en</strong> man i tr<strong>en</strong>chcoat som står lutad<br />

mot <strong>en</strong> vägg.<br />

På ett sätt hade de kunnat sitta var som<br />

helst och göra sina jeans. Marknad<strong>en</strong>

4 <strong>ARK</strong> Landet<br />

15

NOT QUITE text: Ylva Frid bild: Lisa Malm<br />

16<br />

<strong>är</strong> global. Jeans<strong>en</strong> säljs i Stockholm,<br />

Göteborg och USA, m<strong>en</strong> själva stannar<br />

de alltså i F<strong>en</strong>gersfors.<br />

– Verksamhet<strong>en</strong> <strong>är</strong> det vi gör, och det<br />

vi gör det gör vi ju <strong>h<strong>är</strong></strong>. Så vi <strong>är</strong> absolut<br />

verksamma på d<strong>en</strong> <strong>h<strong>är</strong></strong> plats<strong>en</strong>, säger<br />

Anna.<br />

Kanske kan man se det som att de<br />

utnyttjar det faktum att p<strong>en</strong>garna blir mer<br />

v<strong>är</strong>da <strong>h<strong>är</strong></strong>? De kan sälja sina grejer dyrt i<br />

Stockholm m<strong>en</strong> leva billigt på landet. Ett<br />

slags outsourcing <strong>av</strong> sig själv. Och visst <strong>är</strong><br />

p<strong>en</strong>gar <strong>en</strong> <strong>av</strong>görande faktor.<br />

– I Stockholm till exempel, d<strong>är</strong> kan man<br />

gå på teater m<strong>en</strong> man har inte tid att vara<br />

med i <strong>en</strong> teaterför<strong>en</strong>ing, för man måste ta<br />

de d<strong>är</strong> extratimmarna på jobbet för att ha<br />

råd med sin livsstil, säger Mattias. H<strong>är</strong> <strong>är</strong><br />

man själv d<strong>en</strong> som gör.<br />

– Alltså, säger Aron. D<strong>en</strong> stora, stora<br />

fördel<strong>en</strong> infinner sig n<strong>är</strong> sommar<strong>en</strong> <strong>är</strong><br />

över. På sommar<strong>en</strong> har man skittrevligt,<br />

det <strong>är</strong> liksom café och det luktar gott<br />

i park<strong>en</strong> och mangoldsoppa och man<br />

käkar chokladbiskvier hela tid<strong>en</strong> och allt<br />

det d<strong>är</strong>, m<strong>en</strong> s<strong>en</strong> kommer höst<strong>en</strong> och ett<br />

stort lugn. Då går man <strong>h<strong>är</strong></strong> och jobbar<br />

och <strong>är</strong> helt fokuserad. <strong>Det</strong> <strong>är</strong> bra med<br />

det <strong>h<strong>är</strong></strong> stället. Man gör det man gör och<br />

behöver inte tänka på femtio <strong>andra</strong> saker<br />

samtidigt.<br />

Kreativa miljöer kopplas ofta samman<br />

med städers alla impulser och oförutsedda<br />

möt<strong>en</strong>. Aron m<strong>en</strong>ar att möt<strong>en</strong>a med<br />

människor <strong>är</strong> många fler <strong>h<strong>är</strong></strong>.<br />

– <strong>Det</strong> finns hela tid<strong>en</strong> <strong>en</strong> g<strong>en</strong>omströmning<br />

<strong>av</strong> människor. <strong>Det</strong> <strong>är</strong> viktigt. Verksamhet<strong>en</strong><br />

<strong>är</strong> utåtriktad och folk dras<br />

hit. <strong>Det</strong> finns ju också ett samarbete<br />

över materialgränser som <strong>är</strong> svår att<br />

hitta någon annanstans. <strong>Det</strong> <strong>är</strong> slöjdare,<br />

smeder, arkitekter och allt möjligt, och<br />

eftersom alla gör olika grejer konkurrerar<br />

man inte. Alla <strong>är</strong> <strong>h<strong>är</strong></strong> för att de kan göra<br />

det de verklig<strong>en</strong> vill göra. <strong>Det</strong> <strong>är</strong> det unika<br />

med d<strong>en</strong> <strong>h<strong>är</strong></strong> plats<strong>en</strong>. <br />

”Verksamhet<strong>en</strong> <strong>är</strong> det vi<br />

gör, och det vi gör det gör<br />

vi ju <strong>h<strong>är</strong></strong>.”

vad ska<br />

vi göra<br />

med<br />

landet?<br />

1Jämna både stad och land med<br />

mark<strong>en</strong> och bygg upp det ig<strong>en</strong>. Vid<br />

återuppbyggnad<strong>en</strong> delas Sverige<br />

upp i exakt lika stora delar med exakt lika<br />

stor befolkning, exakt samma terräng,<br />

natur och byggnader: alla skillnader i<br />

samhället nollställs. Vad skulle hända<br />

efter det? Hur lång tid skulle det ta innan<br />

platserna fått unika karakt<strong>är</strong>er ig<strong>en</strong>, och<br />

vart skulle man åka på turistresa? Småler<br />

Le Corbusier i sin himmel?<br />

2Undersök ett tv<strong>är</strong>snitt <strong>av</strong> ett<br />

landskap med start i orörd natur,<br />

via brukad jord, landsbygd, förstad<br />

och med ett mål i storstad<strong>en</strong>s c<strong>en</strong>trum.<br />

Var längs <strong>en</strong> sådan skala finns de olika<br />

kvalitéerna? Är något <strong>av</strong> steg<strong>en</strong> mindre<br />

önskv<strong>är</strong>t? Om alla fick sätta ut <strong>en</strong> flagga<br />

d<strong>är</strong> de ville bo, var skulle då de flesta<br />

flaggorna hamna? Finns det platser på<br />

skalan d<strong>är</strong> ing<strong>en</strong> vill vara? Varför bygger/<br />

bevarar vi i så fall sådana platser!<br />

3Ta landsbygd<strong>en</strong>s kvalitéer och<br />

s<strong>är</strong>skilda möjligheter in i stad<strong>en</strong>.<br />

Hitta platser i stad<strong>en</strong> för grönområd<strong>en</strong><br />

med små byar d<strong>är</strong> invånarna<br />

sköter om sitt eget bo<strong>en</strong>de, med samma<br />

möjligheter att bygga om och ändra precis<br />

som på landet. Bygg byarna i cirklar runt<br />

<strong>en</strong> innergård som fungerar som yta för<br />

odling och djurhållning. Utanför cirkeln:<br />

d<strong>en</strong> vanliga stad<strong>en</strong>. Landsbygdsbubblor i<br />

stadskropp<strong>en</strong>.<br />

4Bygg upp <strong>en</strong> infrastruktur som<br />

lyfter fram och underlättar<br />

liftandet längs landsvägarna.<br />

Istället för att vänta på <strong>en</strong> buss som<br />

kommer <strong>en</strong> gång i timm<strong>en</strong>, kan d<strong>en</strong><br />

som behöver skjuts tända <strong>en</strong> ”liftarskylt”<br />

för att få passerande bilister att stanna.<br />

En kollaborativ satsning som skulle<br />

kunna drivas <strong>av</strong> byalag i samarbete med<br />

länstrafik<strong>en</strong>.<br />

VAD SKA VI GÖRA MED LANDET? text & bild: Workshop 4 <strong>ARK</strong><br />

17

DEMOKRATINS INFRASTRUKTUR text: Erik Berg<br />

18<br />

DemOkrAtiNS<br />

iNfrAStruktur<br />

RUNT OM I SVERIGE STÅR DE. 3000 HUS, LIKA VIKTIGA FÖR<br />

DEMOKRATIN SOM KRAFTNÄTET FÖR ELFÖRSÖRJNINEN OCH<br />

JÄRNVÄGEN FÖR GODSTRANSPORTEN.<br />

SKA VI VERKLIGEN LÅTA DEM RUTTNA BORT?<br />

I hj<strong>är</strong>tat <strong>av</strong> det land som under 1900talet<br />

gick från att vara Europas fattigaste<br />

till ett <strong>av</strong> dess mest välmå<strong>en</strong>de, finns <strong>en</strong><br />

lit<strong>en</strong> stuga. <strong>Det</strong> var till d<strong>en</strong> stugan som<br />

sv<strong>en</strong>skarna gick på kvällarna för att lyfta<br />

sig själva uppåt, inte bara ur materiell<br />

nöd utan också ur andlig torftighet.<br />

D<strong>en</strong> lilla stugan, tillsammans med<br />

tus<strong>en</strong>tals liknande hus byggda <strong>av</strong> fattiga<br />

och ideellt arbetande händer, formade<br />

<strong>en</strong> uppfordrande pil som pekade mot<br />

<strong>en</strong> jämlik framtid. D<strong>en</strong> var ett mäktigt<br />

verktyg för förändring.<br />

Under detta tak råder inga höga<br />

herrars lag. Folkets hus, bygdegård<strong>en</strong>,<br />

godtemplarlog<strong>en</strong> och missionshuset -<br />

alla de framväxande demokratiska folkrörelserna<br />

skaffade sig <strong>en</strong> eg<strong>en</strong> uppsättning<br />

byggnader i slutet på 1800-talet<br />

och början på 1900-talet. <strong>Det</strong> skedde <strong>av</strong><br />

nödvändighet, d<strong>är</strong>för att det inte fanns<br />

något rimligt alternativ. D<strong>en</strong> första<br />

nykterhetslog<strong>en</strong> dök upp i Arboga 1881<br />

efter att nykterhetsrörels<strong>en</strong> förgäves sökt

möteslokaler d<strong>är</strong> alkohol inte fick fört<strong>är</strong>as.<br />

<strong>Det</strong> första Folkets hus byggdes i Malmö<br />

1893 n<strong>är</strong> d<strong>en</strong> unga arbetar-rörels<strong>en</strong> inte<br />

släpptes in för att hålla möt<strong>en</strong> någon<br />

annanstans.<br />

En samlingslokal <strong>är</strong> inte bara väggar<br />

och tak, vilket <strong>är</strong> nog så viktigt på våra<br />

breddgrader, d<strong>en</strong> griper också in i det<br />

sociala sammanhanget och förändrar det<br />

g<strong>en</strong>om att skapa rum för aktiviteter som<br />

tidigare var hemlösa. D<strong>är</strong>med skapas nya<br />

möjligheter. För<strong>en</strong>ingsmötet hör till de<br />

mest upp<strong>en</strong>bara. Över dec<strong>en</strong>nierna har<br />

det fått sällskap <strong>av</strong> <strong>en</strong> varierande uppsättning<br />

<strong>av</strong> <strong>andra</strong> aktiviteter: danskvällar och<br />

filmvisningar, ungdomsverksamhet, konserter,<br />

fest- och högtidssamlingar, kultur-<br />

och bildningsverksamhet. Samlingslokalerna<br />

har g<strong>en</strong>om sina multipla<br />

funktioner varit lika viktiga för demokratins<br />

och civilsamhällets utveckling<br />

som kyrkorna för krist<strong>en</strong>dom<strong>en</strong> eller<br />

rotarylog<strong>en</strong> för patriarkatet.<br />

Hus<strong>en</strong> finns kvar än idag och de<br />

<strong>är</strong> i allra högsta grad levande. Inte<br />

längre nödvändiga för att driva ig<strong>en</strong>om<br />

demokratin, m<strong>en</strong> kanske ändå för att<br />

upprätthålla d<strong>en</strong>. Själva exist<strong>en</strong>s<strong>en</strong> <strong>av</strong> ett<br />

hus har hållit för<strong>en</strong>ingslivet igång äv<strong>en</strong><br />

n<strong>är</strong> det varit tuffare tider, som före detta<br />

skolministern B<strong>en</strong>gt Göransson skriver i<br />

<strong>en</strong> reflektion:<br />

”Var och <strong>en</strong> som arbetat i <strong>en</strong> ideell för<strong>en</strong>ing<br />

vet att det alltemellanåt tar emot;<br />

idén lockar inte tillräckligt många och<br />

uppgiv<strong>en</strong>het<strong>en</strong> lurar runt knut<strong>en</strong>. D<strong>en</strong><br />

som i likhet med mig n<strong>är</strong>mast vuxit upp<br />

i ett ord<strong>en</strong>shus – Godtemplargård<strong>en</strong> i<br />

Älvsjö – vet att man i sådana stunder<br />

omedelbart ställs inför frågan: Vad gör vi<br />

med huset om vi lägger ned verksamhet<strong>en</strong>?<br />

Tvånget att använda huset, att få in <strong>en</strong> och<br />

annan krona, har tvingat fram kontinuitet<br />

i arbetet.”<br />

Visst finns det många <strong>andra</strong> mötesplatser<br />

idag som inte fanns förr, m<strong>en</strong> för<br />

för<strong>en</strong>ingslivet och d<strong>en</strong> lokala off<strong>en</strong>tlig-<br />

het<strong>en</strong> <strong>är</strong> det allmänt tillgängliga för<strong>en</strong>ingshuset<br />

alltjämt oersättligt. Mer än<br />

så, många bygdegårdar och folkparker<br />

har fungerat som räddningsplankor<br />

för byar som förmått vända <strong>en</strong> negativ<br />

befolkningsutveckling g<strong>en</strong>om att rusta<br />

upp gård<strong>en</strong> och samla service och<br />

verksamheter till <strong>en</strong> plats. Ta Åtorp<br />

i V<strong>är</strong>mland som exempel, d<strong>är</strong> utgör<br />

bygdegård<strong>en</strong> hj<strong>är</strong>tat i ett byalag med över<br />

tus<strong>en</strong> medlemmar. Gård<strong>en</strong> fungerar som<br />

ett allaktivitetshus och vardagsrum med<br />

sc<strong>en</strong>, bio, dansgolv och bar för de äldre,<br />

konfer<strong>en</strong>srum och kök för för<strong>en</strong>ingar<br />

och företagare, tv-spel, pingis och<br />

innebandyhall för barn<strong>en</strong>. Verksamhet<br />

året om. Eller byn Trångsvik<strong>en</strong> i Jämtland<br />

med 700 invånare, d<strong>är</strong> bygdegård<strong>en</strong> vid<br />

sidan <strong>av</strong> möteslokal och restaurang också<br />

fungerar som servicekontor med post,<br />

bank och apotekstjänster.<br />

M<strong>en</strong> det kan äv<strong>en</strong> räcka med mindre<br />

grepp ibland. N<strong>är</strong> Våra Gårdar:s<br />

filmverksamhet kommit igång i <strong>en</strong> del<br />

mindre byar har ungdomarna som<br />

tidigare försvann till större orter börjat<br />

stanna kvar. <strong>Det</strong> behövs inte mycket mer<br />

än så.<br />

En stor majoritet <strong>av</strong> folkrörelsernas<br />

hus <strong>är</strong> i gott skick idag i d<strong>en</strong> m<strong>en</strong>ing<strong>en</strong><br />

att de inte står och förfaller, de sköts om.<br />

Samtidigt blåser det snåla ekonomiska<br />

vindar. Stöd<strong>en</strong> från stat och kommun<br />

urholkas från år till år och det har fått<br />

till följd att många hus inte underhållits<br />

under lång tid. Väggf<strong>är</strong>ger, möbler,<br />

lamparmatur och <strong>andra</strong> installationer <strong>är</strong><br />

många gånger inte bytta på länge. D<strong>är</strong>för<br />

känns många lokaler omoderna, det<br />

känns som om deras tid <strong>är</strong> förbi. Ett säkert<br />

recept för <strong>en</strong> långsam sotdöd – att uppfattas<br />

som irrelevant.<br />

Nu <strong>är</strong> det <strong>h<strong>är</strong></strong> förhållandet inte okänt<br />

för folkrörelserna. Försök pågår att skapa<br />

nytt innehåll och utformning. Folkets<br />

Hus har anlitat Claesson Koivisto Rune<br />

för ett nytt mötesrumskoncept och driver<br />

ett framgångsrikt arbete med att sprida<br />

digitalfilm under beteckning<strong>en</strong> ”Digitala<br />

Hus”. <strong>Det</strong> möjliggör filmpremi<strong>är</strong>er på<br />

småorter samtidigt som i storstäderna.<br />

Allt <strong>är</strong> inte heller gammalt, det finns<br />

förvånansv<strong>är</strong>t många nybyggda bygdegårdar<br />

runt om i falukorv<strong>en</strong>s Sverige.<br />

Moderna och rymliga hus som bara har<br />

haft otur<strong>en</strong> att landa i <strong>en</strong> tidsålder d<strong>är</strong><br />

politik<strong>en</strong> vänt rygg<strong>en</strong> åt glesbygd<strong>en</strong>.<br />

För ytterst krävs <strong>en</strong> politik som förstår<br />

att de lokala off<strong>en</strong>tligheternas vardagsrum,<br />

folkrörelsernas och landsbygd<strong>en</strong>s katalysatorer,<br />

<strong>är</strong> nödvändiga att slå vakt om.<br />

De måste få stöd om <strong>en</strong> långsiktig verksamhet<br />

ska vara möjlig. Hade inte det<br />

statliga stödet införts på 1940-talet hade,<br />

<strong>en</strong>ligt <strong>en</strong> utredning från Boverket, många<br />

<strong>av</strong> samlingslokalerna aldrig blivit byggda.<br />

Fortsätter stöd<strong>en</strong> att urholkas kommer de<br />

också efter hand att dö.<br />

H<strong>är</strong> finns ett vägval. Ska hela landet<br />

leva? Då <strong>är</strong> satsningar på att understödja<br />

och rusta upp lokalsamhällets befintliga<br />

infrastruktur väg<strong>en</strong> att gå. Hus<strong>en</strong> finns<br />

redan på plats. <br />

”N<strong>är</strong> filmverksamhet<strong>en</strong><br />

kommit igång har<br />

ungdomarna som tidigare<br />

försvann till större orter<br />

börjat stanna kvar. <strong>Det</strong><br />

behövs inte mycket mer<br />

än så.”<br />

4 <strong>ARK</strong> Landet<br />

1

HOTET bild: Anton Kolbe<br />

20

mAktSkifte<br />

V<strong>ARK</strong>EN KALLBADHUS PÅ RIDDARFJÄRDEN ELLER HÖGA HUS PÅ HEDEN.<br />

NÄR MINSTA FÖRÄNDRING I STADEN MÖTS AV MASSIVT MOTSTÅND FINNS<br />

KANSKE MÖJLIGHETERNA INTE LÄNGRE DÄR. HAR ISTÄLLET PERIFERIN BLIVIT<br />

FÖRUTSÄTTNINGEN FÖR NYSKAPANDE <strong>ARK</strong>ITEKTUR?<br />

En gång i tid<strong>en</strong> definierades <strong>en</strong> stad g<strong>en</strong>om<br />

sina privilegier. Stad<strong>en</strong> var d<strong>en</strong> c<strong>en</strong>trala<br />

nod<strong>en</strong> i ett landskap. G<strong>en</strong>om stad<strong>en</strong><br />

kunde landet handla och kommunicera<br />

med <strong>andra</strong> städer och landsbygder.<br />

Idag har dessa tydliga relationer mellan<br />

stad och land lösts upp g<strong>en</strong>om olika<br />

ekonomiska, politiska och kulturella<br />

förändringar. Landet kretsar inte längre<br />

kring <strong>en</strong> specifik nod, utan <strong>en</strong> myriad <strong>av</strong><br />

noder, då det idag går att kommunicera<br />

och handla med i princip vem som helst,<br />

var som helst. Istället <strong>är</strong> det stad<strong>en</strong> som<br />

blivit förutsättning<strong>en</strong> för ett lokalt liv.<br />

Medan <strong>en</strong> sextonåring i Stockholm inte<br />

behöver ta sig utanför tullarna, rör sig<br />

småländska ungdomar lätt 10-15 mil bara<br />

för att gå ut <strong>en</strong> fredagskväll.<br />

I och med att stad<strong>en</strong> förlorat sitt<br />

direkta inflytande över sitt omland <strong>är</strong><br />

det inte självklart vad som <strong>är</strong> c<strong>en</strong>trum<br />

och periferi. En levande stadsk<strong>är</strong>na<br />

har förmodlig<strong>en</strong> mindre gem<strong>en</strong>samt<br />

med döda stadsk<strong>är</strong>nor än med <strong>en</strong> väl<br />

fungerande externhandel. Att definiera<br />

stadsk<strong>är</strong>nan som stad och externhandeln<br />

som land <strong>är</strong> i så fall orimligt. <strong>Det</strong> <strong>är</strong><br />

mer relevant att fokusera på vilka roller<br />

stad och land spelar i förhållande till<br />

var<strong>andra</strong>, än på hur de uppfyller vissa<br />

kr<strong>av</strong>listor för hur de bör se ut eller vad<br />

de måste innehålla. Stad<strong>en</strong> kan definieras<br />

som ett territorium med hög d<strong>en</strong>sitet<br />

<strong>av</strong> maktrelationer vilka kontrollerar hur<br />

stad<strong>en</strong> fungerar lokalt och påverkar <strong>andra</strong><br />

områd<strong>en</strong> globalt. Omvänt kan landet ses<br />

som territorier med låg d<strong>en</strong>sitet <strong>av</strong> makt,<br />

med <strong>en</strong> större lokal frihet m<strong>en</strong> bero<strong>en</strong>de<br />

<strong>av</strong> globala strukturer.<br />

Makt och arkitektur <strong>är</strong> omöjliga att<br />

separera eftersom det byggda alltid<br />

manifesterar makt g<strong>en</strong>om att befästa<br />

rumsliga begränsningar som påverkar var<br />

och hur sociala processer får äga rum. På<br />

motsvarande sätt får arkitektur<strong>en</strong> alltid<br />

sitt v<strong>är</strong>de g<strong>en</strong>om dessa processer. Ett<br />

torg tillåter flera olika sociala företeelser<br />

såsom möt<strong>en</strong>, handel, parader och<br />

demonstrationer, m<strong>en</strong> kräver samtidigt<br />

sådana händelser för att få ett v<strong>är</strong>de som<br />

torg. Äv<strong>en</strong> om det inte till fullo går att<br />

förutse exakt hur arkitektur<strong>en</strong> påverkar<br />

det sociala har d<strong>en</strong> alltid ett syfte att just<br />

befästa <strong>en</strong> viss maktrelation. Städer <strong>är</strong> fulla<br />

<strong>av</strong> dessa manifestationer som förhandlats<br />

fram mellan olika ekonomiska, kulturella<br />

och politiska makth<strong>av</strong>are.<br />

Trots att det demokratiska, kapitalistiska,<br />

högteknologiska samhälle vi<br />

lever i kanske <strong>är</strong> d<strong>en</strong> mest utvecklade<br />

civilisation som hittills har existerat,<br />

med yttrandefrihet, parlam<strong>en</strong>tarism och<br />

omfördelningspolitik som medel för att<br />

distribuera makt, finns det fortfarande<br />

problem med maktkonc<strong>en</strong>trationer. De<br />

som innehar makt gör vad de kan för<br />

att behålla d<strong>en</strong>. Starka städer har d<strong>är</strong>för<br />

<strong>en</strong> t<strong>en</strong>d<strong>en</strong>s att motsätta sig förändring<br />

eftersom det inneb<strong>är</strong> att d<strong>en</strong> etablerade<br />

makt<strong>en</strong> riskerar sin position. Till och<br />

med de som opponerar sig mot d<strong>en</strong><br />

existerande ordning<strong>en</strong> fastnar lätt i <br />

MAKTSKIFTE text: Edvin Bylander<br />

21

MAKTSKIFTE text: Edvin Bylander bild: Karl-Johan Sellberg<br />

22<br />

<br />

förutfattade föreställningar om hur<br />

d<strong>en</strong> byggda verklighet<strong>en</strong> bör utvecklas,<br />

d<strong>är</strong> traditionalism <strong>är</strong> mänskligt, graffiti<br />

<strong>är</strong> motstånd och höga hus <strong>är</strong> framsteg.<br />

Föreställningar som oftast <strong>är</strong> reducerande<br />

eftersom de förutsätter att <strong>en</strong> viss sorts<br />

bebyggelse <strong>är</strong> direkt sammankopplad<br />

med <strong>en</strong> viss social process, <strong>en</strong>ligt någon<br />

sorts estetisk determinism. Så länge det<br />

finns starka kulturella, ekonomiska och<br />

politiska intress<strong>en</strong> att bevara Stockholms<br />

innerstads v<strong>är</strong>de så som det definieras<br />

idag kommer ing<strong>en</strong>ting byggas d<strong>är</strong> som<br />

utmanar d<strong>en</strong> existerande maktordning<strong>en</strong>.<br />

D<strong>är</strong>med spelar det ing<strong>en</strong> roll om det som<br />

byggs går i skönhetsrådets f<strong>är</strong>gskala,<br />

skruvar sig 300 m över mark<strong>en</strong> eller<br />

tillåter klotter på alla fönster: Så länge<br />

inte maktordning<strong>en</strong> utmanas kommer<br />

allt som byggs vara konservativt.<br />

M<strong>en</strong> om stad<strong>en</strong> bara kan förändras<br />

inom ramarna för vad d<strong>en</strong> etablerade<br />

makt<strong>en</strong> tillåter, <strong>är</strong> landets situation d<strong>en</strong><br />

motsatta. Landet, periferin, <strong>är</strong> med om<br />

förändringar d<strong>är</strong> det <strong>är</strong> ramarna som<br />

måste omdefinieras. Paris kan bara bli mer<br />

Paris, m<strong>en</strong> landsbygd<strong>en</strong> kan aldrig bli vad<br />

d<strong>en</strong> har varit. För arkitekter och planerare<br />

som verklig<strong>en</strong> vill vara nyskapande, inte<br />

i termer <strong>av</strong> det som Manfredo Tafuri<br />

kallar för ”sublime uselessness”, utan<br />

g<strong>en</strong>om att skriva om maktrelationer och<br />

förbättra levnadsvillkor, erbjuder landet<br />

möjligheter som stad<strong>en</strong> aldrig kan tillåta.<br />

Landets pot<strong>en</strong>tial kommer dels<br />

ifrån <strong>en</strong> frihet g<strong>en</strong>om <strong>en</strong> <strong>av</strong>saknad <strong>av</strong><br />

etablerade maktstrukturer, dels från nödvändighet<strong>en</strong><br />

att g<strong>en</strong>erera nya. Trollywood,<br />

Wanås skulpturpark, Jakriborg och T<strong>en</strong>sta<br />

Konsthall <strong>är</strong> alla exempel på nyskapande<br />

som sker inte trots utan tack vare att<br />

de befinner sig i makt<strong>en</strong>s utkant. Äv<strong>en</strong><br />

Malmös utveckling det s<strong>en</strong>aste dec<strong>en</strong>niet<br />

<strong>är</strong> ett intressant exempel. D<strong>en</strong> stad som<br />

Malmö <strong>är</strong> idag skiljer sig <strong>av</strong>sev<strong>är</strong>t från vad<br />

d<strong>en</strong> var för 20 och 40 år sedan. De sociala<br />

förändringar som skett går omöjligt att<br />

separera från de arkitektoniska, <strong>av</strong>se<strong>en</strong>de<br />

allt ifrån kommungränsdragningar, förändringar<br />

i markbeläggning eller Turning<br />

Torso. Faktum <strong>är</strong> att Calatr<strong>av</strong>as byggnad<br />

<strong>är</strong> mer intressant i Malmö än vad d<strong>en</strong><br />

hade varit i Stockholm, eftersom dess roll<br />

i Malmö faktiskt handlar om att förändra<br />

stad<strong>en</strong>s maktstrukturer. Syftet med Bo01<br />

och d<strong>en</strong> tillhörande pinn<strong>en</strong> var alltid att<br />

locka fler höginkomsttagare till stad<strong>en</strong><br />

och dra till sig mer ekonomisk och d<strong>är</strong>med<br />

kulturell och politiskt makt. Malmö har<br />

för all del alltid varit <strong>en</strong> stad, m<strong>en</strong> på<br />

ett helt annat sätt än idag. <strong>Det</strong> var inte<br />

Malmös roll som stad som möjliggjorde<br />

<strong>en</strong> nytänkande utveckling, utan snarare<br />

dess roll som landsbygd eller periferi. På<br />

grund <strong>av</strong> <strong>en</strong> låg d<strong>en</strong>sitet <strong>av</strong> makt fanns<br />

det både utrymme och nödvändighet att<br />

skapa någonting nytt.<br />

Arkitekter som verkar i miljöer med<br />

låg maktkonc<strong>en</strong>tration kommer inte<br />

undan att omdefiniera ramarna för<br />

arkitektonisk utveckling. Organisation<strong>en</strong><br />

Architecture for Humanity, som <strong>en</strong>gagerar<br />

sig i katastrofområd<strong>en</strong> och områd<strong>en</strong> med<br />

fattigdom, tvingas ständigt att tänka i<br />

nya banor kring allt som rör arkitektur:<br />

från designprocess till utförande. N<strong>är</strong> de<br />

i Khula i Sydafrika i samband med ett<br />

AIDS-c<strong>en</strong>trum bygger <strong>en</strong> fotbollsstadium,<br />

startar <strong>en</strong> fotbollsturnering för tjejer och<br />

på det viset når sin målgrupp, visar de på<br />

ett nytänkande kring arkitektur<strong>en</strong>s roll<br />

och syfte, vilket sällan lämnar ritbordet<br />

i makttäta miljöer. Deras projekt handlar<br />

aldrig om att implem<strong>en</strong>tera förutbestämda<br />

koncept, vare sig traditionella<br />

eller “<strong>av</strong>ant-garde”, utan att använda sig <strong>av</strong><br />

plats<strong>en</strong>s förutsättningar fullt ut. Landets<br />

pot<strong>en</strong>tial ligger alltså inte i att man kan<br />

göra vad man vill eftersom ing<strong>en</strong> bryr<br />

sig (äv<strong>en</strong> om det ofta kan vara så) utan<br />

i att landet kräver nya lösningar på nya<br />

problem, medan stad<strong>en</strong> ofta använder sin<br />

makt för att hålla undan problem.<br />

Enligt samma princip finns det kring<br />

varje nedlagd industri, varje inv<strong>andra</strong>rtät<br />

förort och utflyttningsbygd <strong>en</strong> oerhörd<br />

pot<strong>en</strong>tial att utvecklas arkitektoniskt.<br />

Landskrona, Ros<strong>en</strong>gård och Gisl<strong>av</strong>ed<br />

<strong>är</strong> alla exempel på platser som befinner<br />

sig i förändring på grund <strong>av</strong> instabila<br />

maktstrukturer, vilket inneb<strong>är</strong> både<br />

problem och möjligheter. Ofta ligger<br />

problem<strong>en</strong> n<strong>är</strong>a tillgångarna, som n<strong>är</strong><br />

nedlagda industrier skapar billiga lokaler<br />

och god tillgång till arbetskraft, eller gör<br />

<strong>en</strong> kaj tillgänglig för bostäder. Eftersom<br />

sådana platser har samma villkor för<br />

kommunikation och handel som d<strong>en</strong><br />

makttäta stad<strong>en</strong> beror deras utveckling<br />

framförallt på hur de etablerar nya<br />

rumsliga och sociala relationer, både<br />

lokalt och globalt. Landet har mycket<br />

större möjligheter att g<strong>en</strong>erera nya maktrelationer<br />

istället för att repres<strong>en</strong>tera<br />

gamla. För arkitekter som <strong>är</strong> intresserade<br />

<strong>av</strong> att hitta nya sätt att bygga och leva <strong>är</strong><br />

det dags att lämna d<strong>en</strong> makttäta stad<strong>en</strong>s<br />

dödläge och <strong>en</strong>gagera sig i periferin, d<strong>är</strong><br />

arkitektur kan spela <strong>en</strong> <strong>av</strong>görande roll för<br />

samhällelig utveckling. <br />

”Landets pot<strong>en</strong>tial ligger<br />

alltså inte i att man<br />

kan göra vad man vill<br />

eftersom ing<strong>en</strong> bryr<br />

sig [...] utan i att landet<br />

kräver nya lösningar på<br />

nya problem.”

4 <strong>ARK</strong> Landet<br />

23

LANDSVÄGEN text: Maria Nykvist<br />

24<br />

lANDS<br />

vägeN<br />

TURISTVEGSPROJEKTET<br />

I NORGE ÄR EN STATLIG<br />

SATSNING PÅ TURISM<br />

OCH <strong>ARK</strong>ITEKTUR. VÄGAR<br />

SOM KANTAS AV MÄKTIGA<br />

NATURUPPLEVELSER<br />

GÖRS TILLGÄNGLIGA<br />

FÖR TURISTER GENOM<br />

VACKRA <strong>ARK</strong>ITEKTONISKA<br />

TILLÄGG. DET HANDLAR<br />

OM ATT ARRANGERA<br />

ELLER FÖRSTÄRKA DEN<br />

BILD OCH UPPLEVELSE<br />

AV ETT LAND SOM<br />

TURISTERNA FÖRVÄNTAR<br />

SIG OCH SÖKER. MAN TAR<br />

BILEN FÖR ATT UPPLEVA<br />

NATUREN OCH DET ALLRA<br />

”Norskaste”.<br />

Som turist konsumerar man upplevelser<br />

och det blir allt viktigare för länder,<br />

regioner och städer att visa upp sig som<br />

attraktiva på d<strong>en</strong>na upplevelsemarknad.<br />

I det <strong>h<strong>är</strong></strong> fallet handlar det om att göra<br />

det norska naturlandskapet till <strong>en</strong><br />

kommersiell produkt. Turisternas bild<br />

<strong>av</strong> d<strong>en</strong> norska kultur<strong>en</strong> formas g<strong>en</strong>om<br />

naturupplevels<strong>en</strong> och dess vackra vyer.<br />

Vägarnas karakt<strong>är</strong> får d<strong>är</strong>för inte bli<br />

alltför upp<strong>en</strong>bart präglad <strong>av</strong> turism<strong>en</strong><br />

utan ska fortsatt kunna göra anspråk på<br />

att vara något g<strong>en</strong>uint och äkta. <strong>Det</strong> som<br />

i verklighet<strong>en</strong> ofta imponerar på de långväga<br />

besökarna <strong>är</strong> dock det spektakul<strong>är</strong>a<br />

och exotiska i att människor faktiskt bor i<br />

det svårtillgängliga landskapet.<br />

Många turistsatsningar präglas idag <strong>av</strong><br />

ett utarbetat koncept som ska göra dem<br />

fattbara och säljbara på marknad<strong>en</strong>.<br />

Konceptualisering syftar till att föra fram<br />

<strong>en</strong> viss typ <strong>av</strong> berättelser om <strong>en</strong> plats som<br />

bekräftar och till viss del äv<strong>en</strong> skapar d<strong>en</strong><br />

rumsliga verklighet<strong>en</strong>. I vissa fall kan detta<br />

leda till ett för<strong>en</strong>klat och platt resultat,<br />

m<strong>en</strong> kan också som i Turistvegsprojektet<br />

vara <strong>en</strong> <strong>av</strong> förutsättningarna för att<br />

många småskaliga projekt med <strong>en</strong> relativt<br />

stor spännvidd har kunnat g<strong>en</strong>omföras.<br />

Tankar om lokal förankring och finans-<br />

iering har också lett till att man på<br />

varje aktuell plats försöker hitta lokala<br />

samarbetspartners. Projekt<strong>en</strong> kan d<strong>är</strong>med<br />

g<strong>en</strong>erera ekonomisk tillväxt i Norges<br />

glesbygd och vara positiva för invånarna<br />

längs projektets sträckning.<br />

Vägarna kan tolkas som <strong>en</strong> regisserad<br />

sc<strong>en</strong> d<strong>är</strong> natur<strong>en</strong> <strong>är</strong> d<strong>en</strong> c<strong>en</strong>trala kuliss<strong>en</strong>.<br />

Vad <strong>är</strong> det då d<strong>en</strong>na kuliss bör och inte bör<br />

vara? <strong>Det</strong> <strong>är</strong> intressant att fundera över<br />

vad som händer inom <strong>en</strong> snar framtid<br />

n<strong>är</strong> fler vindkraftverk och kraftledningar<br />

kan behövas. Kommer de då att passa<br />

in i bild<strong>en</strong> eller istället hamna på någon<br />

annans bakgård? Eller om temperatur<strong>en</strong><br />

stiger och växtlighet<strong>en</strong> ökar så mycket<br />

att utsikt<strong>en</strong> försvinner, ska man då fixa<br />

till landskapet så att det ursprungliga<br />

konceptet håller? I själva idén om ett<br />

landskap för turism ingår ofta ett försök<br />

att upphäva sociala konflikter.<br />

Kanske <strong>är</strong> bild<strong>en</strong> som man vill<br />

förmedla till turisterna också d<strong>en</strong> som<br />

norrmänn<strong>en</strong> <strong>är</strong> stolta över? Kanske<br />

<strong>är</strong> de snarare trötta på att förknippas<br />

med friluftsliv, lusekoftor och fisk. En<br />

medvet<strong>en</strong> stor satsning på turism<strong>en</strong> och<br />

föreställning<strong>en</strong> om vad d<strong>en</strong>na grupp<br />

attraheras <strong>av</strong> leder oundviklig<strong>en</strong> till att<br />

<strong>andra</strong> grupper och intress<strong>en</strong> marginaliseras.<br />

<strong>Det</strong> behöver inte betyda att <strong>andra</strong><br />

inte kan få del <strong>av</strong> effekterna <strong>av</strong> satsning<strong>en</strong>.<br />

Dock t<strong>en</strong>derar bild<strong>en</strong> man skapar att<br />

präglas <strong>av</strong> det som var dess syfte.

Bild ur förslag till turistvegsprojekt vid rastplats Lastehammer<strong>en</strong>. Ett tillägg görs i form <strong>av</strong> ett delvis körbart plan i ett system <strong>av</strong> gallerdurk i tre<br />

nivåer. Planet bildar <strong>en</strong> för<strong>en</strong>klad <strong>av</strong>bild <strong>av</strong> terräng<strong>en</strong> under och tillåter att man kommer ut över d<strong>en</strong> annars otillgängliga vegetation<strong>en</strong>.<br />

RASTPLATS LASTEHAMMEREN bild: Moa W<strong>en</strong>dt<br />

25

OM ETT UTBRYTNINGSFÖRSÖK text: Lillemor Boschek bild: Moa Rundlöf<br />

26<br />

om ett<br />

utbrytningsförsök<br />

VI LEVER I EN TID NÄR MÄNNISKORNA FLYR LANDSBYGDEN<br />

FÖR DE VÄXANDE STÄDERNA. MILJÖFÖRSTÖRING OCH<br />

RESURSSLÖSERI STÅR STÄNDIGT PÅ AGENDAN. HUR SKA<br />

VI FINNA EN LÖSNING NÄR VI SEDAN LÄNGE LÄMNAT<br />

M<strong>ARK</strong>ERNA DÄR TRÄDEN VÄXER OCH SKOGSHÖNSEN<br />

SPRINGER FRITT? SKA LANDSBYGDEN MED SIN NATUR<br />

RÄDDAS FÖR SIN EGEN SKULL ELLER FÖR MÄNNISKANS?<br />

I mitt<strong>en</strong> <strong>av</strong> 1800-talet beg<strong>av</strong> sig d<strong>en</strong> amerikanske byskoll<strong>är</strong>ar<strong>en</strong> H<strong>en</strong>ry D<strong>av</strong>id Thoreau ut i<br />

skog<strong>en</strong> och byggde sig d<strong>en</strong> stuga som under två års tid var hans bostad. D<strong>är</strong> utvecklade han<br />

sina idéer kring människans förhållande till natur<strong>en</strong> och h<strong>en</strong>nes inställning till livet. Enligt<br />

Thoreau finns fyra grundläggande behov för människans överlevnad: mat, v<strong>är</strong>me, kläder och<br />

skydd. Mat<strong>en</strong> och eld<strong>en</strong> behövs för att skapa d<strong>en</strong> v<strong>är</strong>me som sedan ska behållas med hjälp<br />

<strong>av</strong> kläder och bostad. Bostad<strong>en</strong> kan ses som <strong>en</strong> förlängning <strong>av</strong> kläderna, m<strong>en</strong> detta yttersta<br />

plagg <strong>är</strong> betydligt grövre än de <strong>av</strong> tyg och ökar distans<strong>en</strong> mellan individ<strong>en</strong> på insidan och<br />

natur<strong>en</strong> på utsidan.<br />

I människans begynnelse sökte hon sig in i grottorna för att undkomma regn och kyla<br />

m<strong>en</strong> samtidigt tog hon sina första steg bort från sitt ursprung. För vi nöjde oss inte d<strong>är</strong><br />

utan utvecklade tank<strong>en</strong> på <strong>en</strong> skyddande boning. Grottorna blev till igloos, wigwams, <strong>en</strong>kla<br />

hyddor, stugor, palats och skivhus i massproduktion. Någonstans övergick våra bostäder från<br />

att tjäna som skydd till att bli något annat: troféer, drömmar, sl<strong>av</strong>drivare. Vi tappade bort<br />

livet. Efter det att vi uppnått våra basbehov uppfann vi nya behov och glömde bort orsak<strong>en</strong><br />

till vårt eviga sökande. Istället för att vara människor har vi förvandlats till maskiner på <strong>en</strong><br />

marknad d<strong>är</strong> vi <strong>är</strong> våra egna sl<strong>av</strong>drivare. Varför vill vi ha mer än nog? Varför lämnar vi <strong>en</strong><br />

tröstlös landsbygd för <strong>en</strong> tröstlös stad istället för att ta tag i oss själva d<strong>är</strong> vi befinner oss? Är<br />

det inte lättare att finna nya idéer på landsbygd<strong>en</strong> d<strong>är</strong> intryck<strong>en</strong> <strong>är</strong> f<strong>är</strong>re och de flimrande<br />

neonskyltarna lyser med sin frånvaro? Som om det inte fanns något annat val för livet än att<br />

bege sig någon annanstans! En resa inom oss själva kan bli <strong>en</strong> betydligt mer intressant och<br />

givande resa än <strong>en</strong> flygtur till <strong>andra</strong> sidan jord<strong>en</strong>. På landsbygd<strong>en</strong> finns större möjligheter att<br />

l<strong>är</strong>a sig om sig själv och sina grundläggande behov. I stad<strong>en</strong> lever vi mer på våra yttre attribut<br />

vilket gör det svårare att sträva efter ett r<strong>en</strong>t samvete (istället för r<strong>en</strong>a kläder). Histori<strong>en</strong> har<br />

gett oss flera visa män som levt ett fattigt yttre liv m<strong>en</strong> ett betydligt rikare inre. N<strong>är</strong> vi uppfyllt<br />

våra livsbehov kommer vi till ett vägskäl d<strong>är</strong> vi anting<strong>en</strong> vågar börja leva eller inleder ett evigt<br />

samlande <strong>av</strong> materiella ting. Redan vid valet <strong>av</strong> bostad kan vi fråga oss vad som eg<strong>en</strong>tlig<strong>en</strong>

<strong>är</strong> nödvändigt. I sitt sökande efter skydd fann Thoreau <strong>en</strong> låda vid j<strong>är</strong>nväg<strong>en</strong>. Lådan hade<br />

ypperliga mått för d<strong>en</strong> mänskliga kropp<strong>en</strong>: två meter lång och <strong>en</strong> meter bred. <strong>Det</strong> <strong>en</strong>da som<br />

behövde göras var att borra några hål för luftinsläpp så var d<strong>en</strong> klart för inflyttning.<br />

”Lådan hade ypperliga mått för d<strong>en</strong> mänskliga kropp<strong>en</strong>:<br />

två meter lång och <strong>en</strong> meter bred.”<br />

Nu valde visserlig<strong>en</strong> Thoreau att bygga sig <strong>en</strong> hederlig lit<strong>en</strong> stuga ute i skog<strong>en</strong> m<strong>en</strong> tank<strong>en</strong><br />

innan <strong>är</strong> intressant. Klarar vi oss utan estetik och högre bekvämlighet? Utan arkitektur?<br />

Arkitektur<strong>en</strong> <strong>är</strong> ett uttryck för d<strong>en</strong> civilisation som varit till gagn för människan, m<strong>en</strong> vad<br />

hjälper <strong>en</strong> vacker fasad n<strong>är</strong> människornas insidor stinker? Innan vi kan pryda våra hus måste vi<br />

skala ner och r<strong>en</strong>sa r<strong>en</strong>t både boning och själ för att från grund<strong>en</strong> bygga upp ett ”gott hushåll”<br />

och ”ett vackert liv”. Hur många tröstlösa timmar <strong>av</strong> arbete ligger inte bakom ekparkett<strong>en</strong> och<br />

de skinnklädda fåtöljerna? ”Ska vi alltid försöka skaffa oss mer <strong>av</strong> sådana saker istället för att<br />

nöja oss med mindre?” <strong>Det</strong> <strong>är</strong> dags att vi lämnar stad<strong>en</strong>s rastlöshet bakom oss och frågar oss<br />

vad vi <strong>är</strong> villiga att betala för ett liv vi aldrig tycks hinna leva. Som Thoreau uttryckte det: ”Giv<br />

mig d<strong>en</strong> fattigdom som uppskattar d<strong>en</strong> sanna rikedom<strong>en</strong>.” <br />

H<strong>en</strong>ry D<strong>av</strong>id Thoreau levde 1817-62. Samtliga citat <strong>är</strong> tagna ur Peter Hundbergs översättning <strong>av</strong> Wald<strong>en</strong><br />

från 2006. Originalutgåvan utkom 1854.<br />

4 <strong>ARK</strong> Landet<br />

27

NORRLANDS BÄST BEVARADE HEMLIGHET text & bild: Erik Berg<br />

28

norrlands<br />

bäst<br />

bevarade<br />

hemlighet<br />

<strong>Det</strong> <strong>h<strong>är</strong></strong> <strong>är</strong> ett <strong>av</strong> få kända foton från <strong>en</strong><br />

<strong>av</strong> Sveriges mest välbevarade hemligheter<br />

- De vita slott<strong>en</strong>s stad, byggd vid <strong>en</strong><br />

bortglömd del <strong>av</strong> inlandsbanan. Att<br />

du aldrig hört talas om d<strong>en</strong> beror på<br />

att d<strong>en</strong> måste hållas hemlig, eftersom<br />

d<strong>en</strong> saknar bygglov. Invånarna och<br />

stadsbyggarna <strong>är</strong> papperslösa inv<strong>andra</strong>re,<br />

exc<strong>en</strong>triska norrlänningar och <strong>av</strong>hoppade<br />

kommuntjänstemän, utbrända dokusåpaprofiler<br />

och tvivlande teologer.<br />

H<strong>är</strong> lever idag <strong>en</strong>ligt vissa beräkningar<br />

så många som 50 000 människor med<br />

utsikt över sjö, skog och mark. De har fem<br />

minuters prom<strong>en</strong>ad till storslag<strong>en</strong> natur<br />

och lika kort restid med tåget till <strong>andra</strong><br />

slott utsträckta längs j<strong>är</strong>nvägsspåret.<br />

H<strong>är</strong> finns <strong>en</strong> plats som lämnat d<strong>en</strong> grundläggande<br />

semantik vi l<strong>är</strong>t oss att <strong>en</strong> stad<br />

skall ha: d<strong>en</strong> saknar gator, kvarter och<br />

fristå<strong>en</strong>de byggnader. M<strong>en</strong> viktigast <strong>är</strong><br />

att d<strong>en</strong>, till skillnad från industrialism<strong>en</strong>s<br />

städer, aldrig har skilt sig från landet.<br />

Istället ligger d<strong>en</strong> i landet, medvet<strong>en</strong> om<br />

sitt bero<strong>en</strong>deförhållande.<br />

<strong>Det</strong> <strong>är</strong> <strong>en</strong> ekologisk stad: <strong>av</strong>trädet i<br />

varje slott används i det egna jordbruket.<br />

Vattnet återcirkuleras, spillv<strong>är</strong>m<strong>en</strong><br />

kapslas in i det kringbyggda slottsrummet,<br />

el<strong>en</strong>ergin hämtas från n<strong>är</strong>belägna<br />

vindkraftverk.<br />

Bas<strong>en</strong> på varje slott rymmer off<strong>en</strong>tliga<br />

verksamheter; ett torg, restauranger<br />

och butiker samlade runt station<strong>en</strong> d<strong>är</strong><br />

tåg<strong>en</strong> stannar med täta intervall. Upp i<br />

torn<strong>en</strong>, längs vindlande balkonger och<br />

terrasser finns bostäder, arbetsplatser,<br />

trädgårdar... Varje torn hyser någon<br />

större institution, som badhus, bibliotek,<br />

teater eller idrottshall, öpp<strong>en</strong> för gäster<br />

från <strong>andra</strong> slott.<br />

I De vita slott<strong>en</strong>s stad tar man sig<br />

runt med j<strong>är</strong>nväg<strong>en</strong> eller via stigar<br />

i skog<strong>en</strong> mellan slott<strong>en</strong>. För de allra<br />

flesta <strong>är</strong> rörelsefrihet<strong>en</strong> <strong>h<strong>är</strong></strong> större än i<br />

industrialism<strong>en</strong>s motorledsinsn<strong>är</strong>jda<br />

<strong>h<strong>är</strong></strong>vor. <strong>Det</strong> <strong>är</strong> också <strong>en</strong> stad full <strong>av</strong> möt<strong>en</strong>,<br />

eftersom alla rörelser konc<strong>en</strong>treras till<br />

samma stråk längs j<strong>är</strong>nväg<strong>en</strong>s int<strong>en</strong>siva<br />

livlina.<br />

<strong>Det</strong> <strong>är</strong> <strong>en</strong> stad som <strong>är</strong> behaglig att<br />

vistas i på vintern och lätt att lämna på<br />

sommar<strong>en</strong>. Just nu bedrivs ett flerårigt<br />

forskningsprojekt för att kartlägga och<br />

samla kunskap om De vita slott<strong>en</strong>s stad.<br />

Kanske kan vi l<strong>är</strong>a oss något <strong>av</strong> dem? <br />

Läs mer på www.cityofwhitecastles.com<br />

4 <strong>ARK</strong> Landet<br />

2

STADENS BYAR text: John Helmfridsson bild: H<strong>en</strong>rik Hiltula<br />

30<br />

stad<strong>en</strong>s<br />

byar<br />

Jag tar <strong>en</strong> Boda-Boda, <strong>en</strong> cykelskjuts,<br />

från Kibos in mot stad<strong>en</strong>. Jag väljer att ta<br />

d<strong>en</strong> långa väg<strong>en</strong> som följer p<strong>är</strong>lbandet <strong>av</strong><br />

byar som sakta förvandlas till Manyattas<br />

täta slum. Jag <strong>är</strong> i Kisumu, i K<strong>en</strong>ya, för att<br />

förstå samband. Min chaufför lyfter lite<br />

på d<strong>en</strong> trasiga keps<strong>en</strong>, torkar svett<strong>en</strong> ur<br />

pannan och skrattar. Redan före <strong>av</strong>f<strong>är</strong>d<br />

har samtalet inletts.<br />

Han kommer <strong>h<strong>är</strong></strong>ifrån Kibos, som<br />

ligger i utkant<strong>en</strong> <strong>av</strong> stad<strong>en</strong>. <strong>Det</strong> <strong>är</strong> mer <strong>av</strong><br />

<strong>en</strong> by med träd och svalka än slum.<br />

H<strong>är</strong> odlar man bönor och majs på små<br />

åkerlappar samtidigt som man arbetar<br />

inne i stad<strong>en</strong>. Chaufför<strong>en</strong> känner de han<br />

handlar <strong>av</strong> på marknad<strong>en</strong>, han vet vilka<br />

som sitter längs huvudgatan. Han känner<br />

Fatuma, som jag besökt under morgon<strong>en</strong>.<br />

Vi ger oss iväg på leriga stigar utmed<br />

kilometervida fält. Långt borta syns<br />

risfabrik<strong>en</strong>s grå betong resa sig över<br />

landskapet. Än längre bort kan stad<strong>en</strong>s<br />

gytter <strong>av</strong> skjul och <strong>en</strong>staka höghus<br />

skymtas. Middagshettan n<strong>är</strong>mar sig. Vi<br />

stannar för att tala med <strong>en</strong> gammal man<br />

i skuggan <strong>av</strong> några träd. Han berättar om<br />

fält<strong>en</strong> som <strong>en</strong> gång varit levande byar,<br />

om markspekulationer, om rätt<strong>en</strong> till land<br />

och människors liv. Om människorna<br />

som tvingats lämna sina hem och om<br />

vad de tagit med sig. Han berättar om<br />

byn d<strong>är</strong> han nu bor.<br />

I d<strong>en</strong> gamle mann<strong>en</strong>s mörka ögon<br />

tror jag mig kunna läsa någonting: <strong>en</strong><br />

berättelse om samhäll<strong>en</strong> som överlever<br />

g<strong>en</strong>erationer. I städernas slum lever

strukturer och bruk från byarna vidare.<br />

Man samarbetar, utbyter tjänster och<br />

hjälper var<strong>andra</strong>. Samarbet<strong>en</strong> styrker<br />

och gör liv i slumm<strong>en</strong> möjligt, alltig<strong>en</strong>om<br />

utanför d<strong>en</strong> formella ekonomin.<br />

Många bäckar och lerpölar tvingar<br />

mig ofta att hoppa <strong>av</strong> skjuts<strong>en</strong>. M<strong>en</strong> jag<br />

har gott om tid. Ber ofta chaufför<strong>en</strong> att<br />

stanna till för att få tillfälle att samtala<br />

med byborna. Att åka cykelskjuts på<br />

<strong>en</strong> vadderad pakethållare kan kännas<br />

konstigt, kolonialt. Fördel<strong>en</strong> med att vara<br />

i direkt kontakt med d<strong>en</strong> som kämpar<br />

för att b<strong>är</strong>a <strong>en</strong> framåt <strong>är</strong> att man kommer<br />

n<strong>är</strong>a. På deras egna transportmedel <strong>är</strong><br />

det lätt att hamna i samtal. Vi stannar vid<br />

<strong>en</strong> skola och talar med <strong>en</strong> l<strong>är</strong>arinna. Hon<br />

hyr ett litet hus intill m<strong>en</strong> ser osäkert på<br />

framtid<strong>en</strong>. Bland alla de jag talar med<br />

under resan äger ing<strong>en</strong> d<strong>en</strong> mark de lever<br />

på. Några har arr<strong>en</strong>de<strong>av</strong>tal för <strong>en</strong> längre<br />

tid, m<strong>en</strong> de allra flesta hyr bara <strong>en</strong> bostad.<br />

Jag tänker att det äv<strong>en</strong> stämmer in på<br />

många jag känner i Göteborg, fastän så<br />

annorlunda. Hemma målar vi upp bilder<br />

<strong>av</strong> höghus och uteserveringar. M<strong>en</strong> idag<br />

<strong>är</strong> huvuddel<strong>en</strong> <strong>av</strong> det vi brukar kalla<br />

urbanisering, globalt sett, slum. <strong>Det</strong> <strong>är</strong><br />

l<strong>är</strong>arinnans stad.<br />

Efter ett par kilometers resande byts<br />

lerhus<strong>en</strong> ut mot villor i tegel. Varje tomt<br />

<strong>är</strong> inhägnad med tydliga gränser. Hit<br />

flyttar de som tjänar lite p<strong>en</strong>gar, m<strong>en</strong><br />

fortfarande rör vi oss i de fattiga delarna<br />

<strong>av</strong> Kisumu. H<strong>är</strong> känns det hetare, f<strong>är</strong>re<br />

träd som skuggar, f<strong>är</strong>re människor på<br />

gatorna. För första gång<strong>en</strong> m<strong>är</strong>ker jag<br />

<strong>av</strong> något som vi uppfattar som urbant:<br />

anonymitet<strong>en</strong>. Avstånd<strong>en</strong> mellan de<br />

halvf<strong>är</strong>diga hus<strong>en</strong> med blanka plåttak<br />

verkar svindlande, jämfört med i de byar<br />

vi just lämnat. Jag känner ig<strong>en</strong> mig från<br />

städernas utveckling hemma, städer<br />

som snabbt breder ut sina förorter.<br />

Städer som förändras från urbanitet till<br />

villaförort<strong>en</strong>s vaga tillstånd. H<strong>är</strong> möter<br />

vi få, så vi rullar vidare.<br />

Snart sluter sig skjul<strong>en</strong>, vi har hamnat<br />

i Manyattas slumområd<strong>en</strong>. H<strong>är</strong> <strong>är</strong> gränderna<br />

täta och i varje gathörn säljs kol och<br />

friterat bröd. Huvudgatan <strong>är</strong> kantad <strong>av</strong><br />

aff<strong>är</strong>er och barer, strömm<strong>en</strong> <strong>av</strong> människor<br />

konstant.<br />

Vi stannar vid <strong>en</strong> <strong>av</strong> verkstäderna<br />

utmed gatan. Under ett plåttak kan jag<br />

se hur cykeldelarna jag beställt blir till.<br />

Skräddar<strong>en</strong> talar dålig <strong>en</strong>gelska m<strong>en</strong> vi<br />

förstår var<strong>andra</strong>. Jag hinner tänka hur<br />

detta inte <strong>är</strong> <strong>en</strong> aff<strong>är</strong>, inte <strong>en</strong> säljare, utan<br />

<strong>en</strong> tillverkare. D<strong>en</strong> småskaliga kommers<strong>en</strong><br />

och d<strong>en</strong> direkta kontakt<strong>en</strong> mellan<br />

produc<strong>en</strong>t och konsum<strong>en</strong>t kallas ofta outvecklad<br />

handel. M<strong>en</strong> kanske <strong>är</strong> det bara<br />

ett uttryck <strong>av</strong> samarbete och samband<br />

i samhället. N<strong>är</strong> vi fortsätter frågar jag<br />

chaufför<strong>en</strong> om dessa samband, m<strong>en</strong> jag<br />

m<strong>är</strong>ker att vi inte förstår var<strong>andra</strong>. För<br />

honom <strong>är</strong> mina teorier vardag.<br />

Jag byter några ord med <strong>en</strong> kvinna<br />

som jag blivit bekant med, förstår att<br />

hon haft <strong>en</strong> träff med <strong>andra</strong> kvinnor i<br />

kvarteret. Lite mer <strong>av</strong> det nätverk och<br />

de gem<strong>en</strong>skaper hon lever i växer fram.<br />

Många <strong>h<strong>är</strong></strong> klarar sig och sin ekonomi<br />

just med hjälp <strong>av</strong> samverkan och samarbete.<br />

Strukturer som <strong>är</strong> lika vanliga<br />

i Kisumus slum som i byar på landsbygd<strong>en</strong>,<br />

nätverk som lever under ytan,<br />

g<strong>en</strong>om sociala och ekonomiska band.<br />

Kanske <strong>är</strong> jag bara vit, <strong>en</strong> utomstå<strong>en</strong>de,<br />

<strong>en</strong> händelse för dem som bor <strong>h<strong>är</strong></strong>,<br />

m<strong>en</strong> jag vill tro att gatan <strong>är</strong> lika levande<br />

utan mig. Förort<strong>en</strong> d<strong>är</strong> jag växte upp<br />

känns som motsats<strong>en</strong> till täthet<strong>en</strong> och<br />

aktivitet<strong>en</strong> <strong>h<strong>är</strong></strong>. Mycket <strong>av</strong> det vi ser som<br />

stad<strong>en</strong>, det finns just <strong>h<strong>är</strong></strong>, tillstånd som<br />

villaområd<strong>en</strong> saknar. Samtidigt <strong>är</strong> detta<br />

ing<strong>en</strong> stad, det har så mycket <strong>av</strong> det vi<br />

betecknar som landsbygd. <strong>Det</strong> saknar<br />

infrastruktur och ofta anonymitet, just<br />

sådant som villaförort<strong>en</strong> äger.<br />

Inom sitt område <strong>är</strong> min chaufför<br />

ständigt i kontakt med personer han<br />

möter. Han ser dem, de ser honom. M<strong>en</strong><br />

jag ser något annat. Jag ser sociala<br />

strukturer som jag inte kan greppa.<br />

Traditioner och samband som de jag<br />

träffar förlitar sig på, m<strong>en</strong> som jag inte<br />

förstår, som jag kanske inte <strong>en</strong>s förstår<br />

att sakna. Kanske kan jag inte alls förstå<br />

det <strong>h<strong>är</strong></strong>. Kanske <strong>är</strong> det själva poäng<strong>en</strong><br />

med att välja d<strong>en</strong> långa väg<strong>en</strong>. Då får<br />

jag äntlig<strong>en</strong> <strong>en</strong> chans att återkoppla det<br />

jag ser med d<strong>en</strong> v<strong>är</strong>ld jag kommer ifrån.<br />

Hur kan min chaufför klara sig under<br />

fattigdomsstrecket, räknas hans ekonomi<br />

kanske inte i dollar?<br />

Manyatta växer ständigt. Införlivar<br />

all d<strong>en</strong> mark d<strong>en</strong> kommer åt. Samtidigt<br />

växer <strong>en</strong>staka hus upp över skjul<strong>en</strong>s rostiga<br />

plåttak. Slumm<strong>en</strong> och villaförorterna<br />

kan tillsammans sägas utgöra d<strong>en</strong><br />

ur-banisering vi ofta talar om. M<strong>en</strong> <strong>är</strong><br />

de urbana? Slumm<strong>en</strong> rymmer urbana<br />

känslor och aktiviteter, villaförort<strong>en</strong><br />

infrastruktur<strong>en</strong>. Ing<strong>en</strong> <strong>av</strong> dem <strong>är</strong> eg<strong>en</strong>tlig<strong>en</strong><br />

det vi vill kalla stad. M<strong>en</strong> mitt i<br />

slumm<strong>en</strong>s problem och brister utvecklas<br />

nätverk för att behov<strong>en</strong> finns, man<br />

tvingas hjälpa var<strong>andra</strong>. Nätverk<strong>en</strong><br />

skapar förutsättningar för att i framtid<strong>en</strong><br />

bygga starka, hållbara samhäll<strong>en</strong>.<br />

Förutsättningar som vi saknar, något som<br />

jag inser att jag kommit hit för att förstå.<br />

Många som bor i Manyatta har aldrig<br />

haft något val till att bosätta sig någon<br />

annanstans. De bor i slumm<strong>en</strong>, d<strong>en</strong> globala<br />

stad som alltid funnits, d<strong>en</strong> som just<br />

nu växer snabbare än någon annan. D<strong>en</strong><br />

<strong>är</strong> urbanisering<strong>en</strong>s huvudpart, m<strong>en</strong> <strong>är</strong><br />

d<strong>en</strong> verklig<strong>en</strong> d<strong>en</strong> urbanisering vi vill ha?<br />

Innan jag lämnar Manyatta för d<strong>en</strong><br />

<strong>h<strong>är</strong></strong> gång<strong>en</strong> visar min cykelchaufför gård<strong>en</strong><br />

dit han flyttat. Han introducerar mig<br />

för sin bror och sin vän som lagar hans<br />

cykel, precis som Fatuma introducerat<br />

honom för mig. Han berättar om deras<br />

samarbet<strong>en</strong>. De <strong>är</strong> hans by. De <strong>är</strong> <strong>en</strong> del<br />

<strong>av</strong> d<strong>en</strong> stad han vill ha. <br />

4 <strong>ARK</strong> Landet<br />

31

THERE AND BACK AGAIN text & bild: Björn Förstberg & Mikael Ling<br />

32

there<br />

&<br />

back<br />

again<br />

A VISION FOR TOURISM wITH A CLEAR CONSCIENCE IN THE YEAR 2055.<br />

By the year 2055, more than 90 % of the<br />

Earth’s population lives in d<strong>en</strong>se urban<br />

areas where secluded life is a luxury.<br />

This le<strong>av</strong>es the major part of the<br />

globe unpopulated and ready to receive<br />

tourists that are fed up with the clustered<br />

city-life. But to build traditional resorts<br />

around the globe, along with the required<br />

infrastructure, would ruin the exoticism<br />

that the emptiness of these places offers.<br />

Instead, a flexible solution is needed.<br />

A fast getaway from the city. A hotel in<br />

the middle of nowhere. <br />

4 <strong>ARK</strong> Landet<br />

33

THERE AND BACK AGAIN text & bild: Björn Förstberg & Mikael Ling<br />

34<br />

<br />

Our solution is a decomposable starch<br />

and cellulose-based hotel that lands in<br />

the abandoned landscape. Wh<strong>en</strong> the<br />

pass<strong>en</strong>gers return to the city by airships,<br />

the biodegradable structure is left behind<br />

to disintegrate, <strong>en</strong>riching the earth in the<br />

process.<br />

The vacation starts in one of the city<br />

clusters, where a launching base and its<br />

adjac<strong>en</strong>t terminal are reached by personal<br />

transport.<br />

Wh<strong>en</strong> the tr<strong>av</strong>ellers h<strong>av</strong>e boarded, the<br />

hotel node reaches the required speed<br />

and takes off. The node doesn’t need<br />

individual propulsion, since it is accelerated<br />

by magnetic tracks in the ground.<br />

Three nodes are launched towards the<br />

same destination, carrying a total of 102<br />

living modules and their inhabitants.<br />

They glide along together, carried by jet<br />

winds.<br />

Wh<strong>en</strong> the nodes h<strong>av</strong>e reached the chos<strong>en</strong><br />

destination, the pass<strong>en</strong>ger-carrying vessel<br />

on top of each node separates from the<br />

base of the structure, which rushes towards<br />

the ground.<br />

As the bases hit the earth, the shock of<br />

the impact starts a fold-out process wh<strong>en</strong><br />

thin seams in the protective shell break.<br />

Meanwhile, the pass<strong>en</strong>gers are safely<br />

propelled downwards, <strong>en</strong>joying the welldirected<br />

sc<strong>en</strong>ario.<br />

Wh<strong>en</strong> the shell has folded out completely,<br />

the pass<strong>en</strong>ger vessel docks with the base.<br />

The living modules are small, in order to<br />

reduce the size of the node and thus the<br />

<strong>en</strong>ergy needed to launch it; and yet they<br />

contain everything needed for life on board.

Wh<strong>en</strong> one tires of the surrounding<br />

nature, each of the nodes contains areas<br />

for mingling with fellow tr<strong>av</strong>ellers. These<br />

common areas offer the pass<strong>en</strong>gers firstclass<br />

food and service.<br />

The three nodes act as a small network,<br />

where each one provides specialized<br />

common areas.<br />

Wh<strong>en</strong> the time has come to le<strong>av</strong>e, the<br />

second phase of the vacation begins. The<br />

tr<strong>av</strong>ellers board an airship and return to<br />

the city. The node is left for nature to<br />

reclaim, and a chemical reaction is set off<br />

to accelerate the decomposition.<br />

Finally, the disintegration of the nodes<br />

is complete and nature has tak<strong>en</strong> back<br />

its territory. The additional nutrition provided<br />

by the decomposed hotel has made<br />

the surroundings as flourishing as ever. <br />

4 <strong>ARK</strong> Landet<br />

35

ETT ANDRA ÖDELAND text: Carolina Fredriksson bild: Mia Thyberg<br />

36<br />

ett <strong>andra</strong> ödeland<br />

Jag vaknade <strong>av</strong> ljud<strong>en</strong>. En spårvagn sköt fram på gatan nedanför, <strong>en</strong> flock kajor över tak<strong>en</strong><br />

och röster från de passerande, att dra in och blanda ut med tankarna. Jag vred på mig på<br />

madrass<strong>en</strong> och lät ögon<strong>en</strong> vänja sig vid mörkret. I rummet kom konturer ur det mörka,<br />

målade ansikt<strong>en</strong> fick sk<strong>är</strong>pa över väggarna, diskokulan blänkte i taket och kristallkronan<br />

gnistrade intill, burkar och kläder låg i drivor över golvet. I c<strong>en</strong>trum <strong>av</strong> det <strong>h<strong>är</strong></strong>: fönstret med<br />

glipan d<strong>är</strong> ljud<strong>en</strong> gled in tillsammans med ljus<strong>en</strong>.<br />

Hon satt på det breda fönsterbrädet, <strong>en</strong> vit skugga med armarna kring b<strong>en</strong><strong>en</strong> och huvudet<br />

lutat mot knäna, håret i ansiktet var vitt, shorts<strong>en</strong> var vita, hud<strong>en</strong> vit. Hon hade skrivit i<br />

imman över glaset, vatt<strong>en</strong>droppar letade sig ner från bokstävernas kanter och man kunde se<br />

ut g<strong>en</strong>om ord<strong>en</strong>, hur elledningarna delade in himl<strong>en</strong> i ett ojämnt rutmönster utanför.<br />

– April <strong>är</strong> grymmast <strong>av</strong> månaderna*, sa hon, m<strong>en</strong> vad kommer s<strong>en</strong>? <strong>Det</strong> <strong>är</strong> vad de vill veta<br />

och måste förstå. <strong>Det</strong> <strong>är</strong> vad de undersöker.<br />

– På liv och död nu? sa jag.<br />

Hon hoppade ner från fönsterbrädet och gick fram till projektorn på golvet, hon hade<br />

vinklat upp ljusstrål<strong>en</strong> mot taket, d<strong>en</strong> <strong>en</strong>da vita yta som fanns kvar att projicera <strong>en</strong> bild på.<br />

Vi sträckte ut oss på madrass<strong>en</strong> och bläddrade g<strong>en</strong>om livekanalerna, högtalar<strong>en</strong> intill<br />

diskokulan knastrade och vi fick in <strong>en</strong> kanal med bra sk<strong>är</strong>pa. <strong>Det</strong> var <strong>en</strong> kvinna som talade,<br />

hon stod framför <strong>en</strong> upplyst fasad i röd klänning. H<strong>en</strong>nes röst var låg m<strong>en</strong> klar.<br />

”<strong>Det</strong> har sagts att d<strong>en</strong> första arkitektur<strong>en</strong> var människans första stigar, de första spår<strong>en</strong><br />

som lämnades i jord<strong>en</strong>s otyglade skorpa, <strong>en</strong> grupp människor som tillsammans började ordna<br />

v<strong>är</strong>ld<strong>en</strong> omkring sig. Göra d<strong>en</strong> till sin.”<br />

Kvinnan vände sig kort om, som att hon hört något, m<strong>en</strong> fortsatte sedan i samma lugna,<br />

liksom malande tempo.<br />

”För mig <strong>är</strong> arkitektur inte bara ett yrke; det <strong>är</strong> ett sätt att röra sig. N<strong>är</strong> jag prom<strong>en</strong>erar<br />

g<strong>en</strong>om <strong>en</strong> stad observerar jag således människornas rörelsemönster likväl som jag daterar<br />

fasaderna efter deras valv och takkonstruktioner. Dessa observationer <strong>är</strong> <strong>av</strong> stor vikt – n<strong>är</strong><br />

man sitter vid sitt ritbord kan man med stor precision ge <strong>en</strong> takkonstruktion sitt eftersträvade<br />

uttryck och sin önskade form – svårare <strong>är</strong> det med människornas rörelsemönster. <strong>Det</strong> går inte<br />

alltid att planera hur människorna skall röra sig. Människor tar g<strong>en</strong>vägar och sneddar över<br />

tillrättalagda gräsmattor. <strong>Det</strong> går inte heller alltid att planera hur stad<strong>en</strong> skall röra sig, vilka<br />

vägar civilisation<strong>en</strong> skall ta. Många <strong>är</strong> de som ritar ut kartor för massornas strömmar, likväl<br />

<strong>är</strong> var och <strong>en</strong> kapt<strong>en</strong> vid sitt eget roder.”<br />

– Oh captain, my captain, sa hon.<br />

”I ett större perspektiv ingår naturligtvis hela stad<strong>en</strong> i d<strong>en</strong>na böljande dynamik. Företag<br />

köper sin plats i ljuset och låter <strong>en</strong> <strong>av</strong>klädd kvinna göra reklam för kaffe. Kajor letar efter ett träd<br />

stort nog att rymma alla svarta kroppar under natt<strong>en</strong>. Under mark<strong>en</strong> borrar sig tunnelbanans<br />

lysmaskar djupt från slutstation till slutstation. En man stiger på sin tunnelbanevagn varje<br />

morgon 06.37 och åker fyra hållplatser till sitt arbete, han har arbetat d<strong>är</strong> i tjugotre år m<strong>en</strong><br />

aldrig sett var räls<strong>en</strong> vänder, vad som suddigt passerar utanför rutorna efter d<strong>en</strong> fj<strong>är</strong>de<br />

hållplats<strong>en</strong>. Ibland på mornarna ser han ungdomarna som <strong>är</strong> d<strong>är</strong> för att måla, han hör det<br />

rasslande ljudet <strong>av</strong> sprayburkar och snabba, mjuka fötter, han kan skymta de uppdragna

luvorna som försvinner in längs tunnelvägg<strong>en</strong>. För dem <strong>är</strong> det d<strong>en</strong> högsta prestig<strong>en</strong>, att lyckas<br />

måla <strong>en</strong> vagn som sedan rullar iväg g<strong>en</strong>om stad<strong>en</strong>s nät och betraktas <strong>av</strong> tus<strong>en</strong>tals och fler,<br />

kanske under flera timmar, innan det tvättas bort ig<strong>en</strong>. För mann<strong>en</strong> <strong>är</strong> det ing<strong>en</strong>ting, ty han<br />

lägger inte m<strong>är</strong>ke till hur vagn<strong>en</strong> ser ut då han stiger in i d<strong>en</strong>.”<br />

Jag lät blick<strong>en</strong> v<strong>andra</strong> ner över väggarna, till skjortorna på tork framför målningarna och<br />

föreställde mig hur de skulle försvinna ut, stryka över elledningarna och gnistra <strong>av</strong> elektricitet<br />

med glödande kanter, balansera vidare ner mot hamn<strong>en</strong>, över tak<strong>en</strong>s mosaik ner mot flod<strong>en</strong>,<br />

uppfyllda <strong>av</strong> vind och oberäkneliga i sina rörelser.<br />

Hon följde min blick och sa:<br />

– <strong>Det</strong> <strong>är</strong> vad de undersöker, vad som kommer s<strong>en</strong>.<br />

Hon gick fram till tvättlinan och drog på sig <strong>en</strong> skjorta.<br />

– Driver syr<strong>en</strong>er fram ur de döda markerna, blandar beg<strong>är</strong> och minne, kittlar dova rötter<br />

med vårregn*, fortsatte hon.<br />

Projektorns ljusknippe bröts <strong>av</strong> h<strong>en</strong>nes hår n<strong>är</strong> hon satte sig på huk på golvet, tog upp<br />

ett munstycke till <strong>en</strong> <strong>av</strong> sprayburkarna och blåste g<strong>en</strong>om det. H<strong>en</strong>nes rörelser växte nu över<br />

taket och skymde bild<strong>en</strong> <strong>av</strong> kvinnan vars röst flöt ut med stad<strong>en</strong>s ljud n<strong>är</strong> hon stilla såg in i<br />

kameran.<br />

”Vi speglade oss i fönstret, det var för mörkt för att<br />

se, ändå stod vi d<strong>är</strong>, flinande och transpar<strong>en</strong>ta, liksom<br />

uppblandade <strong>av</strong> allt det <strong>h<strong>är</strong></strong>.”<br />

”Arkitektur <strong>är</strong> att klä sin stad, sin kropp. Att klä oss med fåglarnas vingar, med mullvadarnas<br />

slutna ögon, med hy<strong>en</strong>ornas fläckiga päls, och ibland <strong>andra</strong>. Att så tillsammans g<strong>en</strong>omfara<br />

luft<strong>en</strong>s elem<strong>en</strong>t, myllans mörker, fält<strong>en</strong>s gräs. Att komma intill och lukta på var<strong>andra</strong>, mötas<br />

som fåglar möter <strong>andra</strong> fåglar, som mullvadar möter <strong>andra</strong> mullvadar, som hy<strong>en</strong>or möter<br />

hy<strong>en</strong>or, och ibland <strong>andra</strong>. Att med päls<strong>en</strong> tätt över axlarna krypa intill honan på fältet, bland<br />

valparna, för att dia.”<br />

– Vi drar, sa hon och stoppade ner munstycket i fickan.<br />

Jag fyllde <strong>en</strong> väska med sådant vi tyckte oss behöva; bröd, cigaretter, <strong>en</strong> vatt<strong>en</strong>flaska. Hon<br />

gick fram till fönstret och strök upp ett nytt hål i imman med handflatan. Vi klädde oss och<br />

kammade bak håret.<br />

”Arkitektur <strong>är</strong> hur träd<strong>en</strong> på torget byter dräkt och blommar ut på vår<strong>en</strong> tillsammans med<br />

människorna. <strong>Det</strong> <strong>är</strong> hur två nyförälskade ungdomar river upp rosor ur <strong>en</strong> plantering för att<br />

ge till var<strong>andra</strong>. <strong>Det</strong> <strong>är</strong> n<strong>är</strong> människor ställer sig i rader och i takt sträcker upp <strong>en</strong> hand i luft<strong>en</strong>.<br />

Efter tio sådana uppsträckningar kan d<strong>en</strong> rörels<strong>en</strong> bli mycket stark, efter tus<strong>en</strong> <strong>av</strong>görande.<br />

Arkitektur <strong>är</strong> de rum vi skapar i ljus och de platser vi <strong>av</strong>gränsar i mörker. <strong>Det</strong> <strong>är</strong> att styra sitt<br />

skepp efter de kartor vi har till förfogande, g<strong>en</strong>om välkända farleder med många till följe och<br />

över öppet h<strong>av</strong> d<strong>är</strong> fyrarnas ljus inte längre når över horisont<strong>en</strong>.” <br />

4 <strong>ARK</strong> Landet<br />

37

ETT ANDRA ÖDELAND text: Carolina Fredriksson bild: Mia Thyberg<br />

38

Vi speglade oss i fönstret, det var för mörkt för att se, ändå stod vi d<strong>är</strong>, flinande och<br />

transpar<strong>en</strong>ta, liksom uppblandade <strong>av</strong> allt det <strong>h<strong>är</strong></strong>.<br />

”Människornas rörelser över jord<strong>en</strong> utgör ett mönster d<strong>är</strong> kombinationsmöjligheterna<br />

<strong>är</strong> oändliga. Ett nät <strong>av</strong> stigar sträcker sig mot framtid<strong>en</strong> m<strong>en</strong> också tillbaka i tid<strong>en</strong>, tillbaka<br />

till de första stigarna, de första drifterna, tillbaka till <strong>en</strong> upptrampad ring kring <strong>en</strong> lägereld.<br />

Arkitektur <strong>är</strong> ordning, från kaos mot ordning, från ordning mot kaos. Att riva ner och bygga<br />

upp. Att driva på stad<strong>en</strong>, att driva med stad<strong>en</strong>.”<br />

Jag drog ig<strong>en</strong> dörr<strong>en</strong> bakom oss, vi gick tyst ner för trapporna och ut g<strong>en</strong>om port<strong>en</strong>.<br />

Nattluft<strong>en</strong> slog svalt upp i våra ansikt<strong>en</strong> och vi vädrade snart ljus<strong>en</strong>, det salta från h<strong>av</strong>et och<br />

smuts<strong>en</strong>. Enstaka människor rörde sig över gatorna, någon på väg hem, <strong>en</strong> man planlöst<br />

sneddande mellan trafikljus<strong>en</strong>.<br />

Jag drog fram cykeln från gömstället bakom soptunnorna och hon började skjutsa, vi<br />

sparkade upp fart och fick balans.<br />

– Så kom vi till kriget, till landet, i lågor. O, Herre du rycker mig ut. O Herre, du rycker i<br />

lågor!* sa hon, mer sjungande nu.<br />

Vi styrde mot bron och jag föreställde mig hur betong<strong>en</strong> glödde i ojämna spår under<br />

hjul<strong>en</strong> n<strong>är</strong> vi rullade ner mellan fasaderna. Flod<strong>en</strong> glittrade mellan huskropparna och bar ett<br />

blandat rus <strong>av</strong> stad<strong>en</strong> i sin famn, drog med sig strändernas lösa styck<strong>en</strong>, svalde dem ljudlöst<br />

eller lät dem flyta med ut mot h<strong>av</strong>et. Mörk och med föränderlig rytm flöt flod<strong>en</strong> medan<br />

motorljud<strong>en</strong> drog förbi oss och <strong>av</strong>tog.<br />

Vi stannade på brons högsta punkt över flod<strong>en</strong>. Vajrarna högt över oss var klädda med<br />

glödlampor och vi såg ner över stad<strong>en</strong> vi lämnat, hur dimman från h<strong>av</strong>et rullade in med<br />

natt<strong>en</strong> och löste upp dess knotiga ryggrad. Rykande och blinkande låg vår stad d<strong>är</strong>, likt något<br />

som spolats upp på strand<strong>en</strong> för <strong>en</strong> tid sedan, fått fäste och börjat växa, skickat ner sina rötter<br />

g<strong>en</strong>om sandbank<strong>en</strong> och rest sina känselspröt ojämnt mot himl<strong>en</strong>. <strong>Det</strong> blev aldrig mörkt <strong>h<strong>är</strong></strong>,<br />

täcket som låg över tak<strong>en</strong> var alltid skimrande rött <strong>av</strong> <strong>av</strong>gaser och ljus, <strong>en</strong> sf<strong>är</strong> i mörkret<br />

omkring.<br />

Vi drog in luft<strong>en</strong>, sparkade fart på cykeln ig<strong>en</strong> och började rulla ner för brons båge: mot<br />

det spridda landet med tunna vägnät. Skog<strong>en</strong>s taggiga kontur böljade mot himl<strong>en</strong> framför<br />

oss och håret piskande i ansiktet. Hon sa saker som:<br />

– Stega ut torgets tal om folkets ojämna dans. Beakta hur d<strong>en</strong> skakande kvinnans andedräkt<br />

blåser upp fasad<strong>en</strong>. Beg<strong>är</strong>a berusning runt bord <strong>av</strong> hopslagna sköldar. Tala om hur vi skall<br />

slicka skuld<strong>en</strong>s munnar. Se höjd<strong>en</strong>, inte tid<strong>en</strong>, cirkla upp mellanrum <strong>av</strong> ljus.<br />

– Nu måste vi vara mitt i natt<strong>en</strong>, sa jag n<strong>är</strong> det kom stj<strong>är</strong>nor över våra huvud<strong>en</strong>, och det<br />

mörka tycktes både slutet och oändligt, i varje vrå föreställde jag mig att det fanns inslagna<br />

bilder, så totalt fyllda <strong>av</strong> f<strong>är</strong>g bakom det svarta.<br />

Vi slängde cykeln i ett dike och fortsatte upp mellan granarna till fots, det var brant, gr<strong>en</strong>ar<br />

knakade under våra fötter och dagg trängde upp i skorna.<br />

– <strong>Det</strong> <strong>är</strong> ett ständigt pågå<strong>en</strong>de samtal, sa hon, kanske finns det <strong>en</strong> förbindelse mellan vilka<br />

citat vi väljer att låta ingå i bild<strong>en</strong> <strong>av</strong> vad som hände och vad som skall ske?<br />

– Också i landet finns det bilder, sa jag, vädrade och kände lukt<strong>en</strong> <strong>av</strong> rök.<br />

– N<strong>är</strong> de inte förstår föreställer jag mig att de tyst ser in i eld<strong>en</strong>, ser på själva glöd<strong>en</strong>, hur d<strong>en</strong><br />

rör sig, d<strong>en</strong> <strong>h<strong>är</strong></strong> liksom ansamling<strong>en</strong> <strong>av</strong> <strong>en</strong>ergi i omvandling, hur de blir uppfyllda <strong>av</strong> glöd<strong>en</strong><br />

och försjunkna i sig själva, i ett mellanrum mellan tankar.<br />

Vi höll undan granarnas gr<strong>en</strong>ar med armbågarna och kisade för att inte få dem i ögon<strong>en</strong><br />

n<strong>är</strong> de rev våra kinder.<br />

– Sedan, fortsatte hon andfått, uttalar någon <strong>en</strong> fråga och då flyter vi upp till ytan med ögon<br />

glansiga <strong>av</strong> eld<strong>en</strong>, vi flyter upp och intar det de <strong>andra</strong> kan se, själva kropp<strong>en</strong> och ansiktets<br />

uttryck, allt det d<strong>är</strong>. Vi har glansiga ögon och fortsätter att tala, att utbyta citat, att blanda<br />

upp oss med allt det <strong>h<strong>är</strong></strong>. Att konstruera, lager på lager.<br />

Vi kom upp för brant<strong>en</strong> och ut på klippan med jord över händerna och knäna, ökade<br />

fart<strong>en</strong> och kände nu lukt<strong>en</strong> <strong>av</strong> rök helt tydligt.<br />

Mellan gr<strong>en</strong>arna flammade det, sprakade till röster.<br />

N<strong>är</strong> vi såg eld<strong>en</strong> stannade vi.<br />

De satt i <strong>en</strong> ring omkring.<br />

– Deras ögon blänker som <strong>av</strong> feber, sa hon. <br />

* ur <strong>Det</strong> öde landet <strong>av</strong> T.S. Eliot<br />

4 <strong>ARK</strong> Landet<br />

3

ALLA FRÅGAR EFTER STÅLET, SAMTIDIGT SPRICKER M<strong>ARK</strong>EN text: Jonna Larsson bild: Lars Bergström alla<br />

40<br />

frågar efter<br />

stålet,<br />

samtidigt spricker<br />

mark<strong>en</strong>

I Kina kokar städerna <strong>av</strong> byggplatser.<br />

Till skyskraporna krävs det stål och<br />

konsekv<strong>en</strong>s<strong>en</strong> blir att efterfrågan <strong>av</strong><br />

råvaran ökar på marknad<strong>en</strong>. Priset på<br />

j<strong>är</strong>net höjs och gruvbolag<strong>en</strong> drar in stora<br />

intäkter. <strong>Det</strong> <strong>är</strong> <strong>en</strong> del <strong>av</strong> förklaring<strong>en</strong><br />

till att man nu skall gå djupare ned i<br />

malmkropp<strong>en</strong> i Kirun<strong>av</strong>aaragruvan.<br />

Gruvn<strong>är</strong>ing<strong>en</strong> <strong>är</strong> <strong>en</strong> fast etablerad<br />

n<strong>är</strong>ingsgr<strong>en</strong> i Sverige, <strong>en</strong> viktig del <strong>av</strong><br />

nation<strong>en</strong>s självbild. Inte minst har landet<br />

haft <strong>en</strong> id<strong>en</strong>titet under förra seklet som<br />

grundat sig i stål- och skogsindustrin.<br />

Sverige har idag de två största j<strong>är</strong>nmalmsgruvorna<br />

i Europa.<br />

<strong>Det</strong> var i början <strong>av</strong> Sveriges industrialisering<br />

som j<strong>är</strong>nmalm<strong>en</strong> började brytas<br />

ovan mark i Lappland. Under s<strong>en</strong>are<br />

halvan <strong>av</strong> 1900-talet påbörjades det<br />

underjordiska gruvarbetet i Kiruna. Då<br />

anade man inte hur stor malmkropp<strong>en</strong><br />

eg<strong>en</strong>tlig<strong>en</strong> var och att d<strong>en</strong> faktiskt sträckte<br />

sig snett under samhället. Helt klart <strong>är</strong><br />

i alla fall att stad<strong>en</strong> kom till på grund <strong>av</strong><br />

gruvverksamhet<strong>en</strong>.<br />

Utvinning<strong>en</strong> <strong>av</strong> malm har gjort att<br />

sättningar har uppstått i bergrund<strong>en</strong><br />

kring gruvan. Sprickorna som bildas i och<br />

med sättningarna håller på att nå markytan<br />

i Kiruna. <strong>Det</strong> <strong>är</strong> alltså inget jordskred<br />

eller <strong>en</strong> plötslig tsunamikatastrof<br />

vi talar om utan <strong>en</strong> långsam deformerande<br />

process <strong>av</strong> mark<strong>en</strong>. Idag planerar<br />

gruvbolaget LKAB att gå så djupt ned i<br />

malmkropp<strong>en</strong> som 1400 meter.<br />

<strong>Det</strong> <strong>är</strong> bestämt att delar <strong>av</strong> Kiruna<br />

skall rivas och byggas upp på nytt några<br />

kilometer nordväst om det existerande<br />

c<strong>en</strong>trat. J<strong>är</strong>nväg<strong>en</strong> och <strong>en</strong> <strong>av</strong> riksvägarna<br />

<strong>är</strong> som mest hotade <strong>av</strong> markdeformation<strong>en</strong><br />

och ingår d<strong>är</strong>för i d<strong>en</strong> första fas<strong>en</strong><br />

<strong>av</strong> flytt<strong>en</strong>. D<strong>är</strong>efter följer ersättning <strong>av</strong><br />

byggnader och annan infrastruktur.<br />

Flytt<strong>en</strong> hänger samman med v<strong>är</strong>ldsekonomin.<br />

Kina förändras till ett samhälle<br />

som liknar de europeiska och d<strong>en</strong><br />

utveckling<strong>en</strong> påverkar Sverige i form <strong>av</strong><br />

ökad malmbrytning. D<strong>en</strong> europeiska<br />

stålkonsumtion<strong>en</strong> står för <strong>en</strong> femtedel<br />

<strong>av</strong> råvaroförbrukning<strong>en</strong> på v<strong>är</strong>ldsmarknad<strong>en</strong>.<br />

Samtidigt bor bara sju proc<strong>en</strong>t<br />

<strong>av</strong> v<strong>är</strong>ld<strong>en</strong>s befolkning inom Europas<br />

gränser. För <strong>en</strong> jämlik fördelning <strong>av</strong><br />

j<strong>är</strong>net skulle det alltså krävas mer än <strong>en</strong><br />

halvering <strong>av</strong> stålförbrukning<strong>en</strong> i Europa.<br />

Inför förvandling<strong>en</strong> d<strong>är</strong> land blir till<br />

stad <strong>är</strong> det angeläget att understryka att<br />

det motsatta också sker. En strategi för<br />

att förvalta det förbrukade landskap som<br />

blir över sedan gruvan fått expandera<br />

borde utformas. Idag finns redan resultat<br />

efter industriella processer, till exempel<br />

d<strong>en</strong> torrlagda sjön Luossaj<strong>är</strong>vi i n<strong>är</strong>het<strong>en</strong><br />

<strong>av</strong> Kirun<strong>av</strong>aaragruvan. Avtryck<strong>en</strong> som<br />

gruvverksamhet<strong>en</strong> och stad<strong>en</strong> lämnar i<br />

landskapet innehar <strong>en</strong> historia v<strong>är</strong>d att<br />

föra vidare. <strong>Det</strong> finns pot<strong>en</strong>tial i restlandskapet<br />

att ingå i Kirunas satsningar<br />

på forskning och turism.<br />

Flytt<strong>en</strong>s möjligheter och anspråk<br />

sträcker sig bortom d<strong>en</strong> fysiska stad<strong>en</strong>.<br />

<strong>Det</strong> hårda vinterklimatet i Kiruna ger<br />

s<strong>är</strong>skilda förutsättningar för d<strong>en</strong> nya<br />

stad<strong>en</strong>. Gruvan har till 96 proc<strong>en</strong>t manlig<br />

arbetskraft och präglas <strong>av</strong> <strong>en</strong> patriarkal<br />

kultur. Landskapet som tas i anspråk<br />

vid flytt<strong>en</strong> bebos idag delvis <strong>av</strong> samerna.<br />

Analyser <strong>av</strong> g<strong>en</strong>us och miljömässig<br />

hållbarhet borde vara självskrivna vid<br />

Kirunas transformation. D<strong>en</strong> mediala<br />

debatt<strong>en</strong> kring Kiruna skulle kunna få<br />

ett större omfång, och reflektioner och<br />

slutsatser måste tas till vara i utveckling<strong>en</strong><br />

<strong>av</strong> d<strong>en</strong> nya stad<strong>en</strong>.<br />

<strong>Det</strong> <strong>är</strong> <strong>en</strong> risk att utformning<strong>en</strong> <strong>av</strong><br />

det nya samhället i hög grad handlar om<br />

valet mellan traditionell eller nytänkande<br />

formgivning. Projektet skulle istället<br />

kunna vara tv<strong>är</strong>vet<strong>en</strong>skapligt d<strong>är</strong> arkitekter,<br />

antropologer, ekonomer, filosofer,<br />

ing<strong>en</strong>jörer och geologer samarbetar för<br />

att fördjupa och bredda analys<strong>en</strong> <strong>av</strong> det<br />

nya Kiruna. Kommun<strong>en</strong> har överblick<br />

över Kirunas situation och kan vara ett<br />

grundläggande forum och axla roll<strong>en</strong><br />

som projektledare. <strong>Det</strong> <strong>är</strong> viktigt och<br />

intressant att zooma ut och se det stora,<br />

spännande sammanhang som Kiruna<br />

ingår i. <br />

4 <strong>ARK</strong> Landet<br />

41

TIDSMASKIN text & bild: Sanna Nordlander & Oskar Strand<br />

42<br />

tiDSmASkiN

På nittiotalet sände SJ <strong>en</strong> reklam d<strong>är</strong><br />

res<strong>en</strong><strong>är</strong><strong>en</strong> lojt tittade ut på det förbisvepande<br />

landskapet. Personal<strong>en</strong> på<br />

X2000 hade kollapsat i de mjuka sät<strong>en</strong>a<br />

och resandet bestod <strong>av</strong> r<strong>en</strong> <strong>av</strong>koppling.<br />

På tjugohundratalet visar reklam<strong>en</strong><br />

människor som jobbar på tåget. Nu <strong>är</strong> det<br />

miljötänk, trådlöst bredband och mingel i<br />

restaurangvagn<strong>en</strong> som gäller.<br />

M<strong>en</strong> de <strong>h<strong>är</strong></strong> bilderna <strong>av</strong> <strong>en</strong> tågresa<br />

räcker inte längre. Människor som inte<br />

lockas <strong>av</strong> dessa sc<strong>en</strong>er kommer att<br />

fortsätta åka bil. Om tåget ska ta över <strong>en</strong><br />

majoritet <strong>av</strong> persontransport<strong>en</strong> måste det<br />

kunna erbjuda fler funktioner.<br />

P<strong>en</strong>dlarna <strong>är</strong> <strong>en</strong> mycket viktig grupp i<br />

det <strong>h<strong>är</strong></strong> sammanhanget. För dem borde<br />

det te sig lockade att kunna uträtta <strong>en</strong><br />

del <strong>av</strong> vardagsbestyr<strong>en</strong> på tåget. Tänk<br />

att få tvätt<strong>en</strong>, träning<strong>en</strong>, handling<strong>en</strong> och<br />

klipptid<strong>en</strong> <strong>av</strong>klarad inom restid<strong>en</strong>. Gör<br />

<strong>en</strong> hälsokontroll på väg till jobbet. Byt<br />

bromsklossar på cykeln. Avrunda inte<br />

utekväll<strong>en</strong> med <strong>en</strong> taxiresa hem utan med<br />

disko på p<strong>en</strong>deln.<br />

Framtid<strong>en</strong>s tåg skulle kunna ge<br />

människor möjlighet<strong>en</strong> att använda fritid<strong>en</strong><br />

till saker de verklig<strong>en</strong> trivs med.<br />

Tänk att faktiskt hinna njuta <strong>av</strong> att bo på<br />

landet och jobba i stan, eller tv<strong>är</strong>t om.<br />

Under lågtrafiktimmarna skulle tåget<br />

dessutom kunna åka till små samhäll<strong>en</strong><br />

och komplettera de c<strong>en</strong>trum som sakta<br />

förtvinar. Fiskbil<strong>en</strong> kommer på tisdag<br />

och frisör<strong>en</strong>, kemtvätt<strong>en</strong> och gymmet<br />

kommer med tåget på torsdag. Kanske<br />

behöver man inte åka till det externa<br />

köpc<strong>en</strong>trat - det kommer till dig istället.<br />

Ett ambulerande c<strong>en</strong>trum som på nytt<br />

befolkar alla nedlagda stationer. <br />

4 <strong>ARK</strong> Landet<br />

43

EN OVANLIGT STOR ÄLG text: Staffan Lund bild: Consultec Arkitekter & Konstruktörer AB<br />

44<br />

<strong>en</strong> ovanligt stor älg<br />

KAN EN 45 METER HÖG ÄLG AV TRÄ HINDRA<br />

AVFOLKNINGEN AV SVERIGES INLAND? TORBJÖRN<br />

HOLMLUND TROR DET. HAN UTMANAR SNÄVA<br />

NORMER FÖR BYGGLOV FÖR ATT OMFORMA SVANSELE<br />

FRÅN EN AVKROK TILL ETT NAV I DEN NORRLÄNDSKA<br />

UPPLEVELSEINDUSTRIN.<br />

Sveriges befolkning håller sedan lång tid<br />

på att kantra åt söder. Avfolkning<strong>en</strong> <strong>av</strong><br />

Norrlands inland fortsätter i oförminskad<br />

takt. Kapital och människor konc<strong>en</strong>treras<br />

till kustlandets städer vilket får dramatiska<br />

effekter i stora län d<strong>är</strong> befolkningstäthet<strong>en</strong><br />

redan <strong>är</strong> mycket låg. Trots att Norrland<br />

rymmer viktiga naturtillgångar och<br />

d<strong>är</strong>med har stor betydelse för landets<br />

ekonomi står d<strong>en</strong>na landsdel inför några<br />

<strong>av</strong> Sveriges största regionalpolitiska<br />

utmaningar. <strong>Det</strong> finns ett stort behov <strong>av</strong><br />

nya jobb som kan ge försörjning åt unga<br />

människor m<strong>en</strong> d<strong>en</strong> hårt rationaliserade<br />

industrisektorn <strong>är</strong> knappast något att<br />

hoppas på <strong>h<strong>är</strong></strong>. Istället finns kanske<br />

framtid<strong>en</strong>s jobb inom besöksn<strong>är</strong>ing<strong>en</strong>.<br />

<strong>Det</strong> <strong>är</strong> med d<strong>en</strong>na verklighet som upplevelse<strong>en</strong>trepr<strong>en</strong>ör<strong>en</strong><br />

Thorbjörn Holmlund<br />

arbetar n<strong>är</strong> han utvecklar sitt stora<br />

drömprojekt - d<strong>en</strong> 45 meter höga träälg<strong>en</strong><br />

Stoor’n. Stoor’n <strong>är</strong> <strong>en</strong> konfer<strong>en</strong>s-<br />

och restauranganläggning och ska stå på<br />

berget Vithatt<strong>en</strong> på länsgräns<strong>en</strong> mellan<br />

Norrbott<strong>en</strong> och Västerbott<strong>en</strong>. Berget<br />

reser sig 511 meter över h<strong>av</strong>et och från<br />

dess topp kan man se fjällkedjan, h<strong>av</strong>et,<br />

skog, sjöar och byar - allt det som förknippas<br />

med Norrland.<br />

Stoor’n består <strong>av</strong> tre plan och <strong>är</strong><br />

planerad att inrymma konserthall,<br />

restaurang och konfer<strong>en</strong>sanläggning.<br />

Hiss<strong>en</strong> i <strong>en</strong> till älg<strong>en</strong> proportionerligt<br />

konstruerad myrtall tar besökar<strong>en</strong> upp<br />

till älg<strong>en</strong>s <strong>en</strong>tré och mun d<strong>är</strong> reception<strong>en</strong><br />

finns beläg<strong>en</strong> mellan tänderna och<br />

tonsillerna. Att det blev <strong>en</strong> älg beror på det<br />

stora intresse som långväga turister visat<br />

djuret. G<strong>en</strong>om att Stoor’n konstrueras i<br />

trä repres<strong>en</strong>terar d<strong>en</strong> skog<strong>en</strong>s konung<br />

i två <strong>av</strong>se<strong>en</strong>d<strong>en</strong>: det mäktiga djuret och<br />

d<strong>en</strong> för region<strong>en</strong> så viktiga skog<strong>en</strong>.<br />

Svansele har som så många <strong>andra</strong> orter i<br />

Norrlands inland drabbats <strong>av</strong> utflyttning.

4 <strong>ARK</strong> Landet<br />

45

EN OVANLIGT STOR ÄLG text: Staffan Lund bild: Consultec Arkitekter & Konstruktörer AB<br />

46<br />

Fram till 1942 ökade befolkning<strong>en</strong> i<br />

Svansele och Norsjö kommun, d<strong>är</strong>efter<br />

har befolkning<strong>en</strong> minskat. Idag finns det<br />

<strong>en</strong>dast 55 hushåll i Svansele. I d<strong>en</strong> <strong>h<strong>är</strong></strong><br />

bygd<strong>en</strong> har skog<strong>en</strong>, vattnet och malm<strong>en</strong><br />

gett upphov till sysselsättning och man<br />

har inte behövt förlita sig på <strong>andra</strong><br />

n<strong>är</strong>ingar, m<strong>en</strong> på sikt finns det behov <strong>av</strong><br />

nya yrkesområd<strong>en</strong>. Förhoppning<strong>en</strong> <strong>är</strong><br />

att Stoor’n ska bli ett framtida n<strong>av</strong> i d<strong>en</strong><br />

norrländska upplevelseindustrin.<br />

– Vi får ing<strong>en</strong>ting gratis, så på något vis<br />

måste vi stoppa trafik<strong>en</strong> så att folk hittar<br />

till oss <strong>h<strong>är</strong></strong> ute. Anting<strong>en</strong> må vi leva eller<br />

inte leva.<br />

Vision<strong>en</strong> <strong>är</strong> att 31 000 besökare per<br />

år ska hitta till älg<strong>en</strong>. Stoor’n har fått<br />

stor medial uppm<strong>är</strong>ksamhet, inte minst<br />

internationellt d<strong>är</strong> projektet omskrivits i<br />

europeisk, amerikansk och australi<strong>en</strong>sisk<br />

press. Sex internationella tv-bolag har<br />

uttryckt intresse att följa byggprocess<strong>en</strong><br />

från första spadtaget. Intresset för idén<br />

gör att Thorbjörn Holmlund tror att<br />

attraktion<strong>en</strong> kan bli minst lika stor som<br />

ishotellet i Jukkasj<strong>är</strong>vi, om inte ännu<br />

större.<br />

– Vi finns året runt och har n<strong>är</strong>het till<br />

kust<strong>en</strong> och fyra flygplatser, d<strong>en</strong> n<strong>är</strong>maste<br />

<strong>är</strong> bara <strong>en</strong> halvtimme bort. Vi ligger<br />

väldigt c<strong>en</strong>tralt.<br />

Att norra Sveriges glesbygd sträcker<br />

sig över så stora områd<strong>en</strong> gör att röster<br />

har höjts för <strong>en</strong> flexiblare lagstiftning och<br />

att det borde vara lättare att komma igång<br />

med att bygga. En del regler betraktas<br />

som anpassade för södra Sveriges urbana<br />

kustområd<strong>en</strong>, vilket skulle försvåra<br />

byggprojekt i <strong>en</strong> annan miljö. Stoor’n<br />

utmanar g<strong>en</strong>om att byggas över både<br />

kommun- och länsgräns och bygglovet<br />

<strong>är</strong> d<strong>är</strong>för uppdelat i älg<strong>en</strong>s fram- och<br />

bakdel. N<strong>är</strong> fler instanser blir inblandade<br />

försvåras process<strong>en</strong> och det uppstår <strong>en</strong><br />

viss osäkerhet.<br />

– <strong>Det</strong> <strong>är</strong> inte utan att man får känslan<br />

<strong>av</strong> att papper blir viktigare än produktion<br />

och resultat. Öpp<strong>en</strong>het<strong>en</strong> för initiativ<br />

måste bli större, vågar man inget händer<br />

det inget.<br />

Inom <strong>andra</strong> områd<strong>en</strong> har redan<br />

lagstiftningsförslag anpassats till lokala<br />

förhålland<strong>en</strong>. Arvidsjaur och Arjeplog<br />

kommun har tänjt på regelverket och<br />

tillåtit skotrar på vägarna, något som<br />

ses som <strong>en</strong> självklarhet d<strong>är</strong> man kör mer<br />

skoter än bil. I Norsjö kommun har varje<br />

invånare i snitt <strong>en</strong> kilometer sjöstrand<br />

var och i mångas ögon framstår strandskyddet<br />

som irrelevant.

– Beslut måste fattas och initiativ måste<br />

tas utifrån var man <strong>är</strong> och vilka förutsättningar<br />

man har. Ett mer lokalt beslutsfattande<br />

skulle gynna region<strong>en</strong>.<br />

I bygd<strong>en</strong> fanns det till <strong>en</strong> början <strong>en</strong><br />

rädsla för hur projektet skulle påverka<br />

d<strong>en</strong> <strong>en</strong>skildes sf<strong>är</strong>, <strong>en</strong> oro inför huruvida<br />

<strong>en</strong> ökad turism skulle överexploatera<br />

natur<strong>en</strong>. Överklagan <strong>av</strong> bygglovsansökan<br />

har dock lyst med sin frånvaro – med<br />

ett undantag. En markägare med ägor i<br />

anslutning till d<strong>en</strong> plats d<strong>är</strong> älg<strong>en</strong> ska stå<br />

har överklagat miljöprövning<strong>en</strong>; han <strong>är</strong><br />

inte längre välkomm<strong>en</strong> på v<strong>är</strong>dshuset i<br />

Glommersträsk. <strong>Det</strong> lokala stödet både<br />

gläder och förvånar Thorbjörn Holmlund<br />

som trodde att fler skulle betrakta älg<strong>en</strong><br />

som ett störande inslag i de öppna<br />

vyerna.<br />

– <strong>Det</strong> var d<strong>är</strong>emot <strong>en</strong> tysk organisation<br />

som m<strong>en</strong>ade att man inskränkte på älg<strong>en</strong>s<br />

storslag<strong>en</strong>het g<strong>en</strong>om att bygga d<strong>en</strong> i trä.<br />

Om Stoor’n ska bli <strong>en</strong> del <strong>av</strong> <strong>en</strong> framtida<br />

upplevelseindustri och inte bara <strong>en</strong> norrländsk<br />

anakronism <strong>är</strong> det <strong>av</strong>görande på<br />

vilket sätt d<strong>en</strong> påverkat region<strong>en</strong> om<br />

10-15 år i <strong>av</strong>se<strong>en</strong>de på arbetstillfäll<strong>en</strong> och<br />

kapitalflöde. Ishotellet i Jukkasj<strong>är</strong>vi har<br />

fått stor internationell publicitet och lockar<br />

besökare från hela v<strong>är</strong>ld<strong>en</strong>. M<strong>en</strong> trots<br />

hotellets g<strong>en</strong>omslagskraft har externa<br />

investeringar lyst med sin frånvaro och<br />

intresset <strong>är</strong> svalt för riskkapitalsatsningar<br />

i glesbygd<strong>en</strong>. N<strong>är</strong> det gäller att attrahera<br />

externa investeringar kan Stoor’n komma<br />

att lyckas bättre än ishotellet eftersom<br />

d<strong>en</strong> <strong>är</strong> säsongsobero<strong>en</strong>de och har<br />

<strong>andra</strong> geografiska och infrastrukturella<br />

förutsättningar. D<strong>är</strong> ishotellet erbjuder<br />

<strong>en</strong> annorlunda konstupplevelse i sig<br />

självt, ska Stoor’n snarare agera fyr för<br />

region<strong>en</strong>.<br />

Att Thorbjörn har fått erbjudand<strong>en</strong><br />

om att flytta Stoor’n till södra Sverige<br />

känns symptomatiskt för hela glesbygdsproblematik<strong>en</strong>.<br />

I södra Sverige<br />

betraktas Norrland som <strong>av</strong>lägset och<br />

otillgängligt vilket leder till minskat<br />

intresse för nya investeringar. Från<br />

utlandet finns dock helt <strong>andra</strong> perspektiv<br />

på region<strong>en</strong>. <strong>Det</strong> som vi i Sverige<br />

b<strong>en</strong>ämner <strong>av</strong>ståndsproblematik <strong>är</strong> ett<br />

mindre problem om du redan betraktar<br />

Sverige som <strong>en</strong> <strong>av</strong>lägs<strong>en</strong> nordisk <strong>av</strong>krok.<br />

N<strong>är</strong> ett kinesiskt företag skänker belysningsutrustning<br />

till Stoor’n eftersom<br />

det <strong>är</strong> <strong>en</strong> bra reklamplats väcks återig<strong>en</strong><br />

frågan om vad som <strong>är</strong> c<strong>en</strong>trum och<br />

periferi. <br />

4 <strong>ARK</strong> Landet<br />

47

KONTEXT I KONFLIKT text & bild: Per Nadén<br />

48<br />

kontext i konflikt<br />

BYGGANDE I HISTORISKA MILJÖER TVINGAR <strong>ARK</strong>ITEKTER ATT FÖRHÅLLA SIG TILL<br />

PLATSENS KARAKTÄR. OFTA HÖJS RÖSTER FÖR ATT NYA BYGGNADER SKA SE UT SOM<br />

DE ÄLDRE. ANDRA MENAR ATT DET ENBART LEDER TILL NOSTALGISKA PASTISCHER.<br />

BÅDA HAR FEL.<br />

– Jag tycker att det <strong>är</strong> väldigt opassande<br />

att Allan har målat om sin lada, säger <strong>en</strong><br />

bonde jag möter på <strong>en</strong> prom<strong>en</strong>ad <strong>en</strong> solig<br />

höstdag. Allan tog över familj<strong>en</strong>s gård på<br />

Orust i Bohuslän för fyrtio år sedan. Han<br />

har drivit lantbruk ända in på slutet <strong>av</strong><br />

nittiotalet då han var tvung<strong>en</strong> att trappa<br />

ner efter att konkurr<strong>en</strong>s<strong>en</strong> från större<br />

gårdar blivit för hård . Allans gård består,<br />

liksom de flesta <strong>andra</strong> gamla gårdar, <strong>av</strong> ett<br />

vitt boningshus, några röda gamla förråd<br />

och så d<strong>en</strong> stora ladugård<strong>en</strong>. Ladugård<strong>en</strong><br />

har, i likhet med alla <strong>andra</strong> ladugårdar,<br />

alltid varit röd. M<strong>en</strong> n<strong>är</strong> Allan var tvung<strong>en</strong><br />

att måla om d<strong>en</strong> i somras hade han flera<br />

burkar med brun f<strong>är</strong>g hemma och valet<br />

blev <strong>en</strong>kelt.<br />

Varför måste <strong>en</strong> ladugård vara röd?<br />

Bond<strong>en</strong> som ifrågasatte d<strong>en</strong> bruna f<strong>är</strong>g<strong>en</strong><br />

ansåg inte att brunt var <strong>en</strong> allmänt ful<br />

f<strong>är</strong>g, utan att d<strong>en</strong> helt <strong>en</strong>kelt inte passade<br />

in i miljön. En ladugård skall se ut som de<br />

alltid har gjort: röd träpanel, vita fönster<br />

och tak <strong>av</strong> rött tegel. Att bond<strong>en</strong>s traktor<br />

och redskap <strong>är</strong> fritt formgivna efter vår<br />

tids produktionssätt och stilar <strong>är</strong> <strong>av</strong><br />

mindre betydelse.<br />

Att Bohusläns kulturlandskap har<br />

ett utpräglat utse<strong>en</strong>de blir tydligt n<strong>är</strong><br />

någon <strong>av</strong>viker ifrån det. För att förstå hur<br />

landskapet växt fram och varför det ser ut<br />

som det gör krävs att man går tillbaka till<br />

de frågor som <strong>en</strong> gång ställdes n<strong>är</strong> hus<strong>en</strong><br />

byggdes. Bohusläns inland består till stora<br />

delar <strong>av</strong> berg och skog och för att spara<br />

på brukbar mark placerades hus<strong>en</strong> längs<br />

med berg<strong>en</strong>s fot och vid skogsbryn<strong>en</strong>, <strong>en</strong><br />

princip kallad randbebyggelse. Bönderna<br />

var fattiga och d<strong>en</strong> stora tillgång<strong>en</strong> på<br />

skog gjorde att hus<strong>en</strong> uppfördes i trä<br />

och målades med billig Falu rödf<strong>är</strong>g.<br />

Hus<strong>en</strong> byggdes <strong>en</strong>ligt hantverksmässiga<br />

kunskaper som fördes vidare g<strong>en</strong>om<br />

deltagande på bygget. <strong>Det</strong> kulturlandskap<br />

som långsamt bredde ut sig fick d<strong>är</strong>för <strong>en</strong><br />

stark visuell id<strong>en</strong>titet. D<strong>en</strong> traditionella<br />

bohuslänska byggnadskultur<strong>en</strong> växte<br />

fram som ett unikt resultat <strong>av</strong> praktiska<br />

och sociala faktorer i <strong>en</strong> specifik miljö.<br />

Liknande villkor i <strong>andra</strong> regioner g<strong>av</strong><br />

<strong>en</strong> annan byggnadskultur. På Gotland var<br />

bönderna rikare och tillgång<strong>en</strong> på brytbar<br />

st<strong>en</strong> större vilket gjorde att hus<strong>en</strong> byggdes<br />

i st<strong>en</strong>. I det platta Skåne byggdes gårdarna<br />

ofta på åsar för att man d<strong>är</strong>ig<strong>en</strong>om<br />

gjorde sig synlig i det stora landskapet. I<br />

olika regioner skilde sig d<strong>är</strong>med inte bara<br />

det naturliga landskapet åt, utan äv<strong>en</strong><br />

byggnadskultur<strong>en</strong> hade sin eg<strong>en</strong> id<strong>en</strong>titet.<br />

<strong>Det</strong> bohuslänska kulturlandskapet berättar<br />

om vad Bohuslän har varit och vad<br />

det numera <strong>är</strong>.<br />

Vad har då regional id<strong>en</strong>titet för<br />

betydelse idag? Plats och kontext <strong>är</strong> komplexa<br />

begrepp som <strong>är</strong> svåra, för att inte<br />

säga omöjliga, att analysera med rationella<br />

och vet<strong>en</strong>skapliga resonemang. Siffror<br />

och diagram har svårt att visa på fördel<strong>en</strong><br />

med att anpassa nya byggnader till lokala<br />

traditioner. Snarare kan <strong>en</strong> anpassning<br />

till d<strong>en</strong> regionala byggnadskultur<strong>en</strong> verka<br />

som <strong>en</strong> hämsko n<strong>är</strong> klara pragmatiska<br />

idéer skall realiseras.<br />

Ändå hävdade d<strong>en</strong> norske arkitekturteoretikern<br />

Christian Norberg-Schulz<br />

bestämt plats<strong>en</strong>s betydelse:<br />

”För att få exist<strong>en</strong>tiellt fotfäste måste<br />

människan kunna ori<strong>en</strong>tera sig; hon måste<br />

veta var hon <strong>är</strong>. M<strong>en</strong> hon måste också<br />

kunna id<strong>en</strong>tifiera sig med omgivning<strong>en</strong>,<br />

det vill säga hur hon <strong>är</strong> på <strong>en</strong> viss plats.” 1<br />

Norberg-Schulz anser alltså att plats<strong>en</strong><br />

<strong>är</strong> exist<strong>en</strong>tiellt viktig för människan och<br />

att n<strong>är</strong> plats<strong>en</strong>s id<strong>en</strong>titet förloras känner<br />

hon sig vils<strong>en</strong>. Han m<strong>en</strong>ar att <strong>en</strong> känsla <strong>av</strong><br />

sann tillhörighet till <strong>en</strong> plats förutsätter<br />

id<strong>en</strong>tifikation med d<strong>en</strong>. Norberg-Schulz<br />

definierade begreppet plats som “a space<br />

with a distinct character” 2 och att d<strong>en</strong>na<br />

karakt<strong>är</strong> skapas ur alla de konkreta beståndsdelar<br />

d<strong>en</strong> <strong>är</strong> uppbyggd <strong>av</strong>. En plats<br />

<strong>är</strong> d<strong>är</strong>för ett totalt f<strong>en</strong>om<strong>en</strong> som inte<br />

går att reducera till sina beståndsdelar<br />

utan att dess väs<strong>en</strong> går förlorat. I essän<br />

”F<strong>en</strong>om<strong>en</strong>et plats” använder Norberg-<br />

Schulz det romerska begreppet g<strong>en</strong>ius<br />

loci som metafor för d<strong>en</strong> unika karakt<strong>är</strong>

4 <strong>ARK</strong> Landet<br />

4

KONTEXT I KONFLIKT text: Per Nadén<br />

50<br />

varje plats besitter. <strong>Det</strong> <strong>är</strong> plats<strong>en</strong>s<br />

g<strong>en</strong>ius loci människan måste förstå n<strong>är</strong><br />

hon bygger sina hus och boningar.<br />

Kanske <strong>är</strong> det så att bond<strong>en</strong> som<br />

ifrågasatte Allans bruna lada förlikat sig<br />

med d<strong>en</strong> g<strong>en</strong>ius loci som det bohuslänska<br />

landskapet besitter. <strong>Det</strong> blir i så fall viktigt<br />

att <strong>av</strong>v<strong>är</strong>ja varje hot mot de beståndsdelar<br />

som bidrar till landskapets karakt<strong>är</strong>.<br />

Dessa resonemang kan dock bidra till<br />

att <strong>en</strong> plats långsamt förstelnas. Att<br />

anpassa nya byggnader till plats<strong>en</strong>s<br />

karakt<strong>är</strong> förminskas ofta till att hitta<br />

rätt bildmässiga kompon<strong>en</strong>ter, vilket <strong>är</strong><br />

hämmande för både <strong>en</strong>skilda nybygg<strong>en</strong><br />

och byggnadskultur<strong>en</strong> i stort. Tank<strong>en</strong> att<br />

plats<strong>en</strong> <strong>är</strong> <strong>en</strong> frus<strong>en</strong> bild från <strong>en</strong> svunn<strong>en</strong><br />

tid kolliderar ofta med människors<br />

önskan att kunna leva och verka. På<br />

ett plan <strong>är</strong> det kanske Allan som följer<br />

tradition<strong>en</strong> g<strong>en</strong>om att måla ladan i d<strong>en</strong><br />

billigaste tillgängliga f<strong>är</strong>g<strong>en</strong>.<br />

Jordbrukets struktur har under det<br />

gångna halvseklet kraftigt förändrats<br />

vilket har medfört helt nya funktioner<br />

och behov. <strong>Det</strong> som tidigare bestod<br />

<strong>av</strong> småskaliga familjeägda gårdar <strong>är</strong><br />

nu industriell produktion i väldigt<br />

stora <strong>en</strong>heter. Produktion<strong>en</strong>s nya förutsättningar<br />

lämnar givetvis spår i<br />

bebyggels<strong>en</strong>, precis som tidigare. Vår tids<br />

lador <strong>är</strong> industriellt producerade <strong>av</strong> ett<br />

fåtal tillverkare och ser likadana ut trots<br />

att de byggs i vitt skilda miljöer. Moderna<br />

ekonomibyggnader har formmässigt väldigt<br />

lite att göra med d<strong>en</strong> traditionella<br />

ladan. För att passa in kläs de ofta med<br />

traditionella symboler vilket leder till <strong>en</strong><br />

såväl torftig som förvirrad gestaltning.<br />

I rapport<strong>en</strong> Framtid<strong>en</strong>s Lantbruksbyggnader<br />

söker arkitekterna Björn<br />

Edström och Gunilla Bergström <strong>en</strong> väg<br />

ut ur problematik<strong>en</strong>, för att finna <strong>en</strong><br />

ny form för vår tids storskaliga jord-<br />

bruksbyggnader. De anser att man<br />

måste acceptera de strukturella förändringarna<br />

och låta det bli synligt att<br />

jordbruket numera <strong>är</strong> <strong>en</strong> högteknologisk<br />

industri. För författarna inneb<strong>är</strong> det<br />

inte att man ska bortse från plats<strong>en</strong>s<br />

karakt<strong>är</strong> och eg<strong>en</strong>skaper. Tv<strong>är</strong>tom skall<br />

de arkitektoniska lösningarna alltid<br />

luta sig mot <strong>en</strong> kritisk granskning <strong>av</strong><br />

plats<strong>en</strong>. Randbebyggels<strong>en</strong> i Bohuslän<br />

<strong>är</strong> fortfarande aktuell som princip och<br />

bebyggels<strong>en</strong>s placering i landskapet<br />

blir då m<strong>en</strong>ingsfull utan att bryta mot<br />

byggnadstradition<strong>en</strong>. De ifrågasätter d<strong>är</strong>emot<br />

gestaltande val som <strong>en</strong>bart görs <strong>av</strong><br />

tradition:<br />

”Vi vill [...] uppmuntra till att äv<strong>en</strong> tänka i<br />

<strong>andra</strong> banor och utveckla och förnya såväl<br />

form- och f<strong>är</strong>gspråket i lantbruksbyggandet.<br />

Väljer man rödf<strong>är</strong>g skall det vara ett aktivt<br />

val man gör i förhållande till <strong>andra</strong> möjliga<br />

kulörer och material.” 3<br />

Edström och Bergström pekar <strong>h<strong>är</strong></strong> på<br />

något mycket viktigt. Val<strong>en</strong> <strong>en</strong> arkitekt<br />

gör skall vara aktiva, både i förhållande<br />

till plats och till tradition. Vark<strong>en</strong> <strong>en</strong><br />

sl<strong>en</strong>trianmässig användning <strong>av</strong> förebilder<br />

plockade ur tradition<strong>en</strong> eller sömniga<br />

beslut fattade över ett skrivbord på<br />

r<strong>en</strong>t pragmatiska grunder leder till <strong>en</strong><br />

utveckling <strong>av</strong> byggnadskultur<strong>en</strong>. De<br />

bohuslänska böndernas utnyttjande <strong>av</strong><br />

landskapets villkor g<strong>av</strong> <strong>en</strong> bebyggelse<br />

man kan vinna förståelse för. N<strong>är</strong> man<br />

verklig<strong>en</strong> förstår varför byggnader ser<br />

ut om de gör just på d<strong>en</strong> plats d<strong>är</strong> de<br />

<strong>är</strong> byggda förlorar <strong>en</strong> fråga om vackert<br />

eller fult sin betydelse. Samspelet mellan<br />

plats<strong>en</strong>s eg<strong>en</strong>skaper och arkitektur<strong>en</strong><br />

<strong>är</strong> det som i längd<strong>en</strong> bidrar till regional<br />

karakt<strong>är</strong> som människor kan l<strong>är</strong>a sig älska<br />

och försvara. <br />

1. Christian Norberg-Schulz, F<strong>en</strong>om<strong>en</strong>et plats, översättning Sv<strong>en</strong>-Olov Wall<strong>en</strong>stein, i Wall<strong>en</strong>stein<br />

(red), Arkitekturteorier<br />

2. Christian Norberg-Schulz, Architecture: Meaning and Place<br />

3. Björn Edström och Gunilla Bergström, Framtid<strong>en</strong>s Lantbruksbyggnader

KORRESPONDENS text & bild: Solmaz Beik & Katarina Björling<br />

51

GRODDEN bild: Hugo Franklin<br />

52

med<br />

<strong>andra</strong><br />

ord<br />

STADEN ÄR FULL AV LIV<br />

OCH UTVECKLING, DEN<br />

ÄR DYNAMISK OCH<br />

FÖRÄNDERLIG.<br />

LANDSBYGDEN DÄREMOT<br />

ÄR byggd, DEN ÄR<br />

FÄRDIG OCH STATISK.<br />

SÄGS DET.<br />

Verklighet<strong>en</strong> ses ofta som <strong>en</strong> interaktion<br />

mellan fysiska ting och alla reflekterande<br />

varelsers upplevelser <strong>av</strong> dessa. <strong>Det</strong> <strong>är</strong> dock<br />

sällan vi tänker på att ifrågasätta de verktyg<br />

vi använder för att skapa och förstå dessa<br />

upplevelser. Med vilka verktyg bryter vi<br />

ned det vi har framför oss för att skapa<br />

<strong>en</strong> greppbar och översiktlig bild? Allt kan<br />

ju eg<strong>en</strong>tlig<strong>en</strong> förklaras på oändligt många<br />

olika sätt m<strong>en</strong> vi söker <strong>en</strong> gem<strong>en</strong>sam<br />

grund, <strong>en</strong> kons<strong>en</strong>sus, inom vilk<strong>en</strong> vi<br />

bestämt vilka typer <strong>av</strong> beskrivningar som<br />

<strong>är</strong> relevanta för oss. Med språket sätter<br />

vi på r<strong>en</strong> rutin etiketter på föremål och<br />

händelser. <strong>Det</strong> kan försvåra för oss att<br />

se hur verklighet<strong>en</strong> skulle gestalta sig<br />

om d<strong>en</strong> laddades med <strong>andra</strong> ord som<br />

bar på <strong>andra</strong> v<strong>är</strong>d<strong>en</strong>. En etikett, ett ord,<br />

blir <strong>en</strong> symbolb<strong>är</strong>are som likt fördom<strong>en</strong><br />

kan inneb<strong>är</strong>a att vi dömer före. <strong>Det</strong><br />

språkliga uttrycket skapar <strong>en</strong> illusion,<br />

<strong>en</strong> illusion som självklart <strong>är</strong> nödvändig<br />

för kommunikation både med sig själv<br />

och med <strong>andra</strong>, m<strong>en</strong> som ständigt bör<br />

ifrågasättas.<br />

Vi människor använder flera olika<br />

språk för att kommunicera, vissa medvetna<br />

<strong>andra</strong> omedvetna. Arkitekt<strong>en</strong> använder<br />

framförallt det visuella språket,<br />

både för att skapa och för att förmedla<br />

arkitektur. <strong>Det</strong> verbala språket används<br />

inom kår<strong>en</strong> framförallt i efterhand för<br />

att styrka det visuella i förmedlandet <strong>av</strong><br />

framtidsversion<strong>en</strong>, och då inte så sällan<br />

fyllt <strong>av</strong> floskler. M<strong>en</strong> o<strong>av</strong>sett om vi <strong>är</strong><br />

medvetna om det eller ej så används<br />

det verbala språket med alla dess v<strong>är</strong>deladdade<br />

ord äv<strong>en</strong> i skapandeprocess<strong>en</strong>.<br />

För att komma vidare i <strong>en</strong> process tar vi<br />

ständigt ställning, ett ställningstagande<br />

som på-verkas <strong>av</strong> hur ord<strong>en</strong> vi använt oss<br />

<strong>av</strong> <strong>är</strong> laddade. Efter att ha skapat något<br />

kan vi iaktta det, reflektera och v<strong>är</strong>dera.<br />

D<strong>en</strong>na reflektion <strong>är</strong> i sig också ett<br />

skapande, ofta <strong>av</strong> ord i <strong>en</strong> monolog eller<br />

dialog med personer som har liknande<br />

begreppsv<strong>är</strong>ld som oss själva, vilket gör<br />

det än viktigare att ifrågasätta.<br />

Istället för att b<strong>är</strong>a på ett eget innehåll<br />

och v<strong>är</strong>de så beskrivs landsbygd<strong>en</strong> ofta<br />

som <strong>en</strong> negation <strong>av</strong> stad<strong>en</strong>. <strong>Det</strong> som inte<br />

<strong>är</strong> stad <strong>är</strong> landsbygd. N<strong>är</strong> stad<strong>en</strong> beskrivs<br />

som <strong>en</strong> komplex mekanism, <strong>en</strong> kultur<strong>en</strong>s<br />

g<strong>en</strong>erator d<strong>är</strong> många lager <strong>av</strong> m<strong>en</strong>ing och<br />

innehåll ständigt adderas – på, till och<br />

vid sidan <strong>av</strong> var<strong>andra</strong> – blir landsbygd<strong>en</strong>,<br />

negation<strong>en</strong>, <strong>en</strong> beskrivning <strong>av</strong> något<br />

inskränkt och förlegat. N<strong>är</strong> vi talar om<br />

stad<strong>en</strong> <strong>är</strong> det stadsbyggnad som gäller,<br />

inte stadsbygd. Landsbygd<strong>en</strong> d<strong>är</strong>emot <strong>är</strong><br />

byggd, d<strong>en</strong> <strong>är</strong> f<strong>är</strong>dig och statisk. Eller?<br />

På landsbygd<strong>en</strong> har de bo<strong>en</strong>de <strong>en</strong><br />

helt annan möjlighet att låta vardagslivet<br />

ta fysisk form, att bygga och forma efter<br />

eget tycke och behov. H<strong>är</strong> <strong>är</strong> man till<br />

skillnad från i stad<strong>en</strong> ofta själv ägare till<br />

sin mark, eller har åtminstone <strong>en</strong> mer<br />

personlig och n<strong>är</strong>mare kontakt med d<strong>en</strong><br />

man arr<strong>en</strong>derar <strong>av</strong>. För att få chans till<br />

liknande makt över utformning i stad<strong>en</strong><br />

måste man som demokratisk medborgare<br />

delta mycket aktivt i beslutsprocess<strong>en</strong><br />

och dessutom ha <strong>en</strong> hel del tur. Stad<strong>en</strong>s<br />

off<strong>en</strong>tliga rum förvaltas g<strong>en</strong>erellt så att<br />

de skall passa så många som möjligt och<br />

kosta så lite som möjligt. <strong>Det</strong>ta inneb<strong>är</strong><br />

att aktiviteter som önskas <strong>av</strong> minoriteter<br />

sällan får plats och vi får <strong>en</strong> stad fylld<br />

<strong>av</strong> <strong>en</strong>kla lösningar som skall fungera för<br />

massan snarare än nischade platser <br />

MED ANDRA ORD text: Therese Wallgr<strong>en</strong><br />

53

MED ANDRA ORD text: Therese Wallgr<strong>en</strong> bild: Sanna Johnels<br />

54<br />

<br />

öppna för anpassning och personliga<br />

uttryck. Ett försök att hitta något som kan<br />

motsvara landsbygd<strong>en</strong>s handlingsfrihet i<br />

stad<strong>en</strong> <strong>är</strong> svårt och leder främst tankarna<br />

till civil olydnad, som guerilla seeding<br />

eller annan form <strong>av</strong> gatukonst.<br />

M<strong>en</strong> visst <strong>är</strong> det inte bara individ<strong>en</strong> som<br />

bygger ute på landet. Stat<strong>en</strong> har g<strong>en</strong>om<br />

olika styrmedel länge spelat <strong>en</strong> viktig<br />

roll i hur landsbygdsutveckling<strong>en</strong> sett<br />

ut. I stora drag har det handlat om ett<br />

ökat maktutövande som inneburit ett<br />

skifte i majoritet<strong>en</strong> <strong>av</strong> befolkning<strong>en</strong>s<br />

livsstil. Kontakt<strong>en</strong> med landskapet och<br />

förstå-els<strong>en</strong> för vilka konsekv<strong>en</strong>ser olika<br />

typer <strong>av</strong> handlande får har förändrats.<br />

Fram till 1700-talets mitt hade de flesta<br />

människor sitt arbete, hem och nöj<strong>en</strong><br />

knutna till <strong>en</strong> och samma plats. Då<br />

var bostäderna konc<strong>en</strong>trerade till <strong>en</strong><br />

by i mitt<strong>en</strong> med omgivna <strong>av</strong> åkrar och<br />

beteslandskap. Sedan dess har stat<strong>en</strong><br />

styrt utveckling<strong>en</strong> i olika steg mot<br />

effektivisering och rationalisering som<br />

medfört att gårdarna blivit f<strong>är</strong>re och<br />

flyttats längre ifrån var<strong>andra</strong> samtidigt<br />

som allt fler människor har flyttat in till<br />

stad<strong>en</strong>. D<strong>en</strong>na fokus på landsbygd<strong>en</strong><br />

som ett produktionslandskap snarare än<br />

levnadsmiljö tog <strong>en</strong> ny vändning på 1980-<br />

talet. Från att tidigare främst ha handlat<br />

om <strong>en</strong> produktion <strong>av</strong> baslivsmedel blev<br />

fokusering<strong>en</strong> nu på <strong>en</strong> v<strong>är</strong>deproduktion<br />

<strong>av</strong> landskapets så kallade ”kollektiva<br />

nyttigheter” som biologisk mångfald och<br />

bevarandet <strong>av</strong> v<strong>är</strong>defulla natur- och<br />

kulturmiljöer.<br />

Då majoritet<strong>en</strong> <strong>av</strong> Sveriges befolkning<br />

vark<strong>en</strong> <strong>är</strong> bo<strong>en</strong>de på landsbygd<strong>en</strong> eller<br />

har ett brinnande <strong>en</strong>gagemang för att<br />

påverka de statliga styrmedl<strong>en</strong> som berör<br />

d<strong>en</strong>na inneb<strong>är</strong> det att ett fåtal personer<br />

slår samman sina subjektiva tolkningar <strong>av</strong><br />

vad som <strong>är</strong> viktigt och vad som <strong>är</strong> vackert.<br />

N<strong>är</strong> det kommer till stat<strong>en</strong>s byggande i

form <strong>av</strong> nya regleringar och önskemål så<br />

<strong>är</strong> dessa personer experter på sitt område<br />

så att objektivitetsgrad<strong>en</strong> skall vara högre.<br />

Tillsammans inleder de ett arbete för att<br />

få sina inre bilder om vad Landsbygd<strong>en</strong><br />

bör vara och hur d<strong>en</strong> bör se ut att<br />

stämma sån<strong>är</strong> över<strong>en</strong>s med var<strong>andra</strong>.<br />

N<strong>är</strong> de väl nått <strong>en</strong> kollektiv uppfattning<br />

kan bevarandet, återskapandet och<br />

nyskapandet inledas. M<strong>en</strong> ett sådant<br />

bevarande förblir för majoritet<strong>en</strong> <strong>av</strong><br />

Sveriges befolkning ett statiskt sc<strong>en</strong>eri,<br />

ett museum som känns otillgängligt för<br />

d<strong>en</strong> moderna människan annat än som<br />

<strong>en</strong> återblick på svunna tider. Förr satte<br />

majoritet<strong>en</strong> <strong>av</strong> människornas livsstil<br />

spår i landskapet g<strong>en</strong>om att de levde och<br />

brukade jord<strong>en</strong>. Idag har vi återig<strong>en</strong> blivit<br />

medvetna om att allt vi gör, o<strong>av</strong>sett vart vi<br />

bor, påverkar. M<strong>en</strong> n<strong>är</strong> vi nu talar om våra<br />

spår gör vi det oftast med <strong>en</strong> negativ klang<br />

och med ord som ”ekologiska fot<strong>av</strong>tryck”,<br />

d<strong>är</strong> associationerna snarare går till stora<br />

sopberg än <strong>en</strong> god och n<strong>är</strong>ingsgivande<br />

livsmiljö. Landsbygd<strong>en</strong> blir då anting<strong>en</strong><br />

till ett landskap som på ytan poleras till<br />

<strong>en</strong> idealbild eller ett landskap för dag<strong>en</strong>s<br />

effektiviserade jordbruk med långa<br />

raka produktionslinjer d<strong>är</strong> vi inte kan<br />

ta oss fram på annat sätt än längs med<br />

bilväg<strong>en</strong>.<br />

Vad händer om vi lite oftare skulle<br />

se på landsbygd<strong>en</strong> som d<strong>en</strong> ar<strong>en</strong>a för<br />

förändring och utveckling som d<strong>en</strong> faktiskt<br />

har varit och på många sätt fortfarande <strong>är</strong>.<br />

Eller än hellre, helt sluta se på stad<strong>en</strong> och<br />

landsbygd<strong>en</strong> som var<strong>andra</strong>s motpoler och<br />

istället börja tala om möjligheter för olika<br />

typer <strong>av</strong> livsstilar. D<strong>är</strong> <strong>en</strong> dialog med d<strong>en</strong><br />

miljön vi lever i blir <strong>en</strong> del <strong>av</strong> vardag<strong>en</strong><br />

g<strong>en</strong>om att vi ges möjlighet att förändra<br />

d<strong>en</strong> och d<strong>är</strong> konsekv<strong>en</strong>serna <strong>av</strong> våra<br />

handlingar blir mer tydliga och direkta.<br />

Kanske kan ett tänkande i termer som<br />

landsbyggnad, levnadsmiljö och boplats<br />

vara <strong>en</strong> god ingångspunkt för att finna nya<br />

möjligheter, idéer och framtidsvisioner.<br />

Varför inte lämna stadsbyggnad för <strong>en</strong><br />

stund och istället börja tänka och uttala<br />

ord som landsbyggnad och se vart det<br />

leder oss. <br />

4 <strong>ARK</strong> Landet<br />

55

ADELAIDE text & bild: Petter Frid ADelAiDe<br />

56<br />

I AUSTRALIEN HAR NATUREN BESTÄMT SIG FÖR ATT<br />

GE CIVILISATIONEN EN MATCH. SOM TVÅ TÄVLANDE<br />

STÅR DE MOT VARANDRA. I ETT HÅRT LAND MED<br />

STRÄVA FÖRUTSÄTTNINGAR UTNYTTJAS DE INNOVATIVA<br />

VERKTYG SOM VÅRT SAMHÄLLE SKAFFAT SIG FÖR ATT<br />

VI SKA KUNNA BITA OSS KVAR. LUFTKONDITIONERING.<br />

BILISM FÖR ATT ÖVERBRYGGA STORA AVSTÅND.<br />

KONSTBEVATTNING. GIFTBESPRUTNING.<br />

I Southern Australia, cirka 20 mil nordöst<br />

om stad<strong>en</strong> Adelaide <strong>är</strong> det torrt, väldigt<br />

torrt. Hit, på gräns<strong>en</strong> till ödemark<strong>en</strong><br />

anlände några <strong>av</strong> de sista irländska<br />

nybyggarna för cirka 70 år sedan för<br />

att bryta ny odlingsbar mark. Dessa<br />

människor upptäckte för s<strong>en</strong>t att de<br />

passerat <strong>en</strong> gräns för vad natur<strong>en</strong> tillät.<br />

Mark<strong>en</strong> som de brukade och försökte<br />

få att gro g<strong>av</strong> ing<strong>en</strong> <strong>av</strong>kastning. De<br />

jordbruksmaskiner som släpats dit blev<br />

stå<strong>en</strong>de oanvända. H<strong>är</strong> står de än idag på<br />

samma ställe, obrukbara. De strävsamma<br />

farmarna <strong>är</strong> för länge sedan borta.<br />

Jag <strong>är</strong> i Australi<strong>en</strong> för första gång<strong>en</strong><br />

och har, äv<strong>en</strong> om jag har lite svårt att<br />

förlika mig med människorna <strong>h<strong>är</strong></strong>, gripits<br />

<strong>av</strong> det öde, karga landskapet. Jag tittar på<br />

de gamla rostiga maskinerna och fnyser<br />

lite föraktfullt. Ler <strong>en</strong> smula över det<br />

smått vansinniga i bild<strong>en</strong> som målas upp<br />

framför mig. Så gjorde de då, idioter!<br />

Mötet fascinerar mig. D<strong>en</strong> totala kontrast,<br />

först<strong>är</strong>kt <strong>av</strong> min eg<strong>en</strong> naivitet och <strong>en</strong> sol<br />

som svider i nack<strong>en</strong>. En gräns som visar<br />

hur långt vår civilisation kan drivas, och<br />

hur abrupt d<strong>en</strong> sedan upphör. Vårt sätt<br />

att leva ges form <strong>av</strong> det jag ser <strong>h<strong>är</strong></strong>, <strong>en</strong>vist<br />

strävande utåt, uppåt. Hur vi vägrat<br />

inse att d<strong>en</strong> rimliga punkt<strong>en</strong> <strong>är</strong> nådd, att<br />

gräns<strong>en</strong> <strong>är</strong> överskrid<strong>en</strong>.<br />

Snart kommer d<strong>en</strong>na gräns att flyttas<br />

ytterligare. Faktum <strong>är</strong> att d<strong>en</strong> redan gör<br />

det. Farmare som bor <strong>h<strong>är</strong></strong> ute talar om<br />

d<strong>en</strong> stora torka som inträffat och att det<br />

bara blir varmare och varmare för varje<br />

år som går. Några grader som kan<br />

skilja på att bo kvar eller flytta för dessa<br />

människor. Alla som jag pratar med<br />

längre <strong>en</strong> de vanliga artighetsfraserna<br />

nämner sin oro för nya bränder. Fjolårets<br />

torka fick eld<strong>en</strong> att röra sig i 150 miles<br />

per hour. <strong>Det</strong> var inte mycket som<br />

undgick lågorna.<br />

<strong>Det</strong> <strong>är</strong> <strong>h<strong>är</strong></strong> som jag för första gång<strong>en</strong> får<br />

<strong>en</strong> lit<strong>en</strong> glimt <strong>av</strong> d<strong>en</strong> verkliga natur<strong>en</strong>,<br />

inte bara det triviala epitet som används<br />

för vår mer bearbetade n<strong>är</strong>miljö eller<br />

produktionsmark. Hur vi trots i<strong>h<strong>är</strong></strong>dig<br />

förträngning <strong>är</strong> bero<strong>en</strong>de <strong>av</strong> d<strong>en</strong>, och hur<br />

oförmögna vi <strong>är</strong> att m<strong>en</strong>talt greppa alla<br />

dess sidor. Någonstans förstår jag både för<br />

mycket och för lite n<strong>är</strong> jag står <strong>h<strong>är</strong></strong> ute och<br />

ser på alla torra buskar. Kanske tillräckligt<br />

mycket för att inse att hur mycket jag än<br />

delar upp och systematiserar, plockar och<br />

ordnar, så kommer jag aldrig att förstå.<br />

Ned<strong>är</strong>vda föreställningar om att jord<strong>en</strong><br />

skulle vara människan giv<strong>en</strong> och om vår<br />

förmåga <strong>av</strong> att kontrollera d<strong>en</strong> blir till<br />

luft. Regnar det inte, växer det inte. Då<br />

kan ing<strong>en</strong> leva <strong>h<strong>är</strong></strong>.

”Vårt sätt att leva ges form <strong>av</strong> det jag ser <strong>h<strong>är</strong></strong>, <strong>en</strong>vist strävande utåt, uppåt.<br />

Hur vi vägrat inse att d<strong>en</strong> rimliga punkt<strong>en</strong> <strong>är</strong> nådd, att gräns<strong>en</strong> <strong>är</strong> överskrid<strong>en</strong>.”<br />

4 <strong>ARK</strong> Landet<br />

57

MORMOR text & bild: Karin Rönmark<br />

58<br />

Mormor bodde i ett hus i skog<strong>en</strong>. Som jag minns det, kunde man ana tre <strong>andra</strong><br />

hus mellan granarna. <strong>Det</strong>ta var Nordanträsk, några hus efter <strong>en</strong> grusväg<br />

mot Norramark. Mormor bodde <strong>en</strong>sam i huset efter att morfar gått bort.<br />

Ängsmarkerna runt huset växte ig<strong>en</strong>, skog<strong>en</strong> kröp allt n<strong>är</strong>mare inpå. Mormor<br />

var aldrig speciellt intresserad <strong>av</strong> sin omgivning eller sin fysiska miljö. Hon hade viktigare<br />

saker för sig: politik, resor och handarbet<strong>en</strong>.<br />

Jag tror aldrig mormor upplevde att hon levde i periferin, utanför händelsernas c<strong>en</strong>trum.<br />

D<strong>är</strong>emot var hon alltid på väg, skulle alltid vidare någon annanstans. Hon åkte kors och tv<strong>är</strong>s<br />

över Norr- och Västerbott<strong>en</strong> mellan olika möt<strong>en</strong>, tillställningar och kurser. Eller så reste<br />

hon utomlands till Itali<strong>en</strong>, Kina eller Ryssland. O<strong>av</strong>sett var hon befann sig var hon alltid i<br />

händelsernas c<strong>en</strong>trum. Hon var händelsernas c<strong>en</strong>trum.<br />

Nej, min mormor var inte som <strong>andra</strong>. Hon förstod inte sociala koder eller tabun och<br />

kunde d<strong>är</strong>för vark<strong>en</strong> följa dem eller medvetet bryta mot dem. Hon sa sådant man inte säger<br />

och gjorde saker man inte bör göra. Jag tror detta var h<strong>en</strong>nes största styrka och svaghet.<br />

Svaghet för att hon ofta råkade i konflikt och hade få riktiga vänner. Styrka för att hon såg<br />

möjligheter d<strong>är</strong> <strong>andra</strong> såg hinder och faror. Jag tror det var d<strong>är</strong>för hon brann så för politik<strong>en</strong>,<br />

vågade resa <strong>en</strong>sam till Kina n<strong>är</strong> hon nästan fyllt åttio och kunde göra broderier som inte<br />

liknar någon annans.

4 <strong>ARK</strong> Landet<br />

5

Chalmers Arkitektur<br />

ABAKO Arkitektkontor<br />

Lasercad Sverige<br />

MA Arkitekter<br />

Nylin & Myhrberg<br />

QPG<br />

4 <strong>ARK</strong> Landet har tillkommit med stöd <strong>av</strong>:<br />

Sveriges Arkitekter<br />

Västra Götaland<br />

<strong>ARK</strong>ITEKTERNAS PENSIONSKASSA<br />

ADA – Association for Design<br />

and Advertising<br />

Malmström & Edström<br />

Arkitektkontor<br />

PP Arkitekter<br />

Spridd

logo

products

Resources

Company

Terms of service
Privacy policy
Cookie policy
Cookie settings
Imprint
Change language
Made with love in Switzerland
© 2024 Yumpu.com all rights reserved

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!