den_tokroliga_dagen_2.pdf

fe.-J-iv-'.. y-^t rt."iry*j-.*t*?«"'M* "**v. 'i- '■ »^".Vi'i*i.-»?--v-ife "c **V;^.^?:-.. :' "■': ■'* .i*'?-' 

ti*'^*S^fca , *^v*"^y. , ;i**.:v , 7f i#ii»^.4.'- ' .. '■«*f'/:**^t'' ;*t:'':u.:->;';t**' / «Vt«t." 

Wltm >' '■""■"- r"> ''"'' *■- ■"'?."-'■?'.^ -~i.-^l^^ 

'--^-;riv^" ■ '-:f'»'Ml 

■-' 

*JLmmWk

* 

i 

y 

■v* -

¥i.y 

{0&*: : ■;;,.-..*' ■ . 

' " 

m 

■ i

DEN 

TOKROLIGA DAGEN, 

ELLER 

FIGAROS BRÖLLOP. 

"■limlllllll— llWll IIlihliWMilTfiHllill— li 

FÖRSTA ACTEN. 

Skådeplatfen föreftåller en Sal, på hvars högra 

jida man fer en dörr,fom går in til Grefvinnans 

fångkammare, ock på den vånftra en 

finnan, fom går in til,Grefvtns. 

I, ■ 

T 

Mil, ■»- 

ISCENEN. 

FIGARO. SUSANNA. 

Figaro, (fom mäter faJen 

med et famne-mått.) 

jugufex fot lång och nitton fot bred - 

SUSA NNA. 

Figaro, fe nu pa min lilla katt: tycker 

adu at han nu är bittre an förut? 

Figaro. 

Ja, ofver all jamnforelfe, min fota! Ach 

hvad denna tacka blomfterq väften på en vacker 

Bruds hufvud fsignar en Brudgummes kärliga 

ögonom morgonen på liansbröllopsdag! 

Susanna. -.- = 

Hvad var det fom du måtte difr borlå^ 

Figaro? 

Figaro. 

Jag fåg efter, om den vackra fangen, fotp 

Hans Nåd -arnar ge ofs, pallar fig brai de»^ 

ta rummet. A Sysäte 

" * < 

.#.,

JJ 

FIGAROS BRÖLLOF. 

Susanna. 

Idetta'rummet; Jag vill ej hafvahonom dar. 

Figaro. 4 

Hvarföre det? Susanna. 

Jag vill icke. Figaro. 

Ånnu en gång! Man brukar ju at fåga 

fina fkäl» 

Susanna. 

Ån om jag ej vill fåga dem då? 

Figaro. 

Åh ,när man ar vifs på at de ej 

Susanna. 

At bevifa at jag har rått, det åt at med- 

■gifva, at jag kan hafva orått. Hor på Figaro 

- — Vill du göra mig tikyiljes? 

FlG A RO. 

Utan tvifvel; menlivarfore fkall du af en 

tilott nyck vara få mifsnojd med det beqvämligäfte 

rummetihela Slottet, och fom ligger 

jufl: midt imellan Grefvens ock Grefvinnans 

fångkamrar ? Om Hennes Nåd blir opafslig 

em natten, få behöfver hon blott ringa; vips 

&t du inne hos henne itvå fteg: om Hans 

Nåd behöfver mig, vips tar jag tre fkutt in 

iHans kammare. Susanna, 

Ja, men nar Herr Grefven har ringt at 

■c!ig om morgonen, for at fkicka dig ut i 

något ärende fom drager bra långt ut på tiden, 

vips år hanitvå fprång vid min dörr, 

ösh vips tar han tre'ifkutt * - - 

.Fx6A-

FIGAROS BRÖLLOP. 3 

Figaro. 

Hvad menar du med det dår? 

* "*■ Susanna. 

Åh, du måfte - - vara tyft, och hora hvad 

jag vill fåga 

Figaro. 

Nå,hvad år det då? 

Susanna. 

Det år det, at Herr Gref Almaviva, fom 

år ledfen vid at hångla med alla Skönheterne 

hårinegden, vill komma hem om qvållarne 

hädanefter; men begriper du nu då, at han 

ej rigtadt fina affigter på Grefvinnan, utan 

på din lilla huÖru, och at han förmodar, at 

detta rummet ej fkall ligga illa til pafs for 

hans affigter: och det år juft det fom Bafilé, 

hans nöjens hederlige Agent och min högtåiade 

Sångmåftare, hvar dag uprepar for mig, 

når han kommer hit för at låra mig fjunga.. 

Figaro. 

Bafile! åh min Favorit! ,*>-: « om nånfiri 

kåppflångar haglat på någon Pedants -rygg ocli 

mprbultat honom - » - 

Susanna. 

Stackars Gåffe'ôch tror

4 

riGAROS BRÖLLOP. 

FIGAR 0. 

Sa plär man faga. 

Susanna. 

Men man vill ej tro det. 

F IGar o. 

Däri har man orått. 

Susann a. 

Han har utfedt honom, at foka ofvertaTat 

mig, at pä ett ögnablick eller en fjärdedels 

timma låmna fig


Figaro. 

Du {krattar, din fkalkaktiga bytinge? Ach 

om det gåfves något medel at lura denne ftore 

bedragaren, låta honom fallainågon dugtig 

fnara, och knipahans fyrkar? 

Susanna. 

Intriger och Pengar! Nu år du juft uti 

dit element, Figaro. 

Figaro. 

Det år ej fkammen, fom håller mig tilbaka. 

Susanna. 

Hvad, månne fruktan 

Figaro. 

Intet juft det eller: at om nattetid fmyga 

fig in til någon, ftålla fig in hos hans huftru 

och få några duflin kåppflångar for omaket,it 

intet fvårt: tufeade dumme glopar hafva gjordt 

det; men at vål utföra en Intrigueoch frålfis 

fin rygg - - - - (Grefvinnanringer). 

Susanna. 

Grefvinnan ringer: Hon har uttryckligen 

tilfagt mig at vara den forfta fom talar vid 

henne på min bröllops-dag: herden fager, at 

det år et lyckligt tecken for öfvergifnahuftruii 

Figaro. 

Det ligger åfven något därunder. Döger 

mig ingen ting, fötunge, innan du går bort? 

En liten kyfs? Susanna. 

En kyfs åt min fåftmani dag? Det fkall 

du fe det. Hvad fkulle' då då min man faga 

imorgon? (Figaro tar henne ifamn emot 

hennes vilja.) Åch, din fkalkS När fkall du 

A 3 

y^

6 

TIGAROS BRÖLLOP. 

en gSng vånda igen at prata för mig om din 

kårlek ifrån morgonen til qvållen? 

Figaro. 

Når jag får öfvertyga dig om denfamma 

ifrån qvållen til morgonen. 

Susanna-, (fom kyjferpåfina 

fingrar ochlägger demutbredde på Figafos mun). 

Gå Er våg, min Herre! Jag villEr ingen 

ting vidare. 

Figaro 

ÅhImen det var ej en fådan kyfs, fom 

jjag gaf dig. (Sufanna går ut). 

IISCENEN. 

FIGARO, enfam. 

Tacka flicka! Altid leende, altid munter, 

gladlynt, kårlig, fot; men få förfigtig, fl 

forfigtig! Åh, Nådige Herre, min kåre Nådige 

Heine! Ni vill lura mig? Jag undrade 

«fve«> hur det kom til\ at Ni utnämde mig 

til Cabinetts-Courier, fedan Ni förut gjordt 

mig til Vaktmåftare! Jag förftsr, Nådige Herre; 

tre befordringar pa en dag; Ni blir Miinfter-kamerat, 

jag politifk halsbrytare, Sufanna 

FrUihufet-, och fen fkall refan gå för 

fig. Under det jag refer åt en fida, fa för 

Ni min fköna på en vacker våg år en annan 

kant. Då j*g fmutfar mig fall och knäcker 

mitt- ryggbaft för Er* förnäma ilagts heder, 

år Ni få, nådig at bidraga til min ilagts förökelfe:hvilken 

angenäm jåmnlikhetiåterrjån- 

■fier! Men, Nådige Herre, det är inteet rått 

at på en gång fpela tvånne roler, Er Herres 

och 

i

FIGAROS BRÖLLOP. 1? 

och Er Kammartjänares; at i et främmande 

-lafpå en gång foreftalla både Konungens och 

nin. perfon, det ar for mycket - - - och du 

>afiie, din fkalin, jag fkall lära dig at lef- 

'a " " 

J3g flcalt -- - - 3 

men tyft, Iåtom ofs 

fkrymta med dem och bjuda til at fnårja dem 

genom hvarandra. Gif nogaakt på denna dagen, 

min kåre Herr Figaro; var ganfka upmårkfam. 

At atböja Grefvens fmå paflioner, at hindra 

hans affigter och arbeta på mina egnas"utförande; 

at proppa fickorne fulla med fkånker, 

- - - 

och laga få, at Marcellina, det ftygga plagget, 

ej kommer hit; at dugtigt prygla Herr Ba- 

zile 

in SCENEN. 

FIGARO. DOCTOR BARTHOLÖ. 

MARCELLINA. 

Figaro,(fom vänderfig, då 

hanfårfeDofiorn.) 

Ach, fe dår år den gode Doctorn. 

Doctorn. 

Ån fen då ? Figaro. 

Kommer Ni hit til Slottet for at bivifta 

jnit Bröllopmed Sufanna, Herr Do&or» 

Doctorn. 

Nej, min kåre Herre. 

Figaro. 

Det vore altför hederligt. 

Doctorn. 

Och altför dumt. A 4 Fr- v 

r 

"■* 

'-"ys:'-

% 


Figaro. 

Nå, god dag då, min hjertans Herr Doftor, 

Doctorn. 

Låmna ofsifred, fördömdeStorpratare. 

Figaro. 

Ni blir ond,Herr Doftor!Månne någon 

olycka håndt Er mulåsna? Folk af ert ftånd 

dro få hårda; de hafva ej mer medlidande med 

de ftackars kreaturen, ån om de voro 

månnifkor, för at fåga rent ut - - - - Nå Marcellina, 

harNialtidluft atadvocera emot mig? 

Om man ej ålfkar hvarandra,fkal man juft 

dårföre hata hvarandra? 

Doctorn. 

Hvad vil det dår fåga? 

Figaro. 

Hon får berätta Er det dår - - (Han ger 

Doctorn enliten/långpämagen,idet hangår utX. 

Fa-Tal, Doftor. 

IV SCENEN. 

DOCTORN. MARCELLINA, 

Doctorn. 

Den Turen ar fig altid lik. 

M A.R c elt.in a. 

Så arNi nu åndteligen hår, evigeDoftor! 

Ni år altid få alfvarfam och få cirklad, at man 

fkulle kunna hitv;a at dö tjugu gånger, medan 

man vantar på hjålp af Er. 

Doctorn. 

Altid årNi >>itrer och förtretlig — Nå vål, 

. 

hvem " har Jk.io.kat eftermig? Månnågonolycka 

.""', ~ 

håndt


håndt Grefven ? Eller månne Rofina,hans trolöfa 

Grefvinna, blifvit fjuk, fqm Himmelen 

gifve! 

Marcellina. 

Grefven bryr fig ej om henne, 

Doctorn. 

Ach hvad hennes Man år hederlig, fom 

hamnar mig! Marcellina. 

Åtminftone har Bazile fagt 15. 

Doctorn. 

Denne andre fkålmen bor åfven hår! Har 

ar juft etRufvare-nåfte!Hvad görhan hår. 

Marcellina. 

Alt det onda fom han någonfin kan. Na 

val, Doftor kommer Ni ihåg den lille Emanuel, 

vår fpåda kårleks» pant? Kommer Ni 

ihåg edra löften? - - Mins Ni edra eder ? 

Doctorn. 

Har Ni låtit fkicka efter mig til Sevilla, 

juft enkom for at låta mig afhöra alt det 

dår flidder-fladdret? 

Marcellina. 

Nå vål, låtom ofs då ej mera tala därom; 

men fom er heder ej kan förmå Er til den 

råttvifan at gifta Er med mig, få hjelp mig 

du til en annan Man. 

Doctorn. 

Ach garna, garna; låtom ofs tala dårom 

- — 

- - 

Men hvem kan den karlen vara, fom år fa öfvergifvenafHimmelen 

och Qv^m.okönet? 

A 5 

Mar- 

IS) 


Marcellina. 

Åh , min kåre Doftor, hvem fkulle det 

kunna vara annars, om ej den gladlynte, den 

vackre, den ålfkeligeFigaro. 

Doctorn. 

Den fkålmen ? 

Marcellina. 

Som altid år munter, aldrig ond, och frikoftig, 

frikoflig - - - - 

Doctorn. 

Som en roffare 

Marcellina. 

Som en ftor Herre. 

Doctorn. 

Ån Sufanna då? 

- Marcellina 

Hon fkal ej hafva honom, ået illpliktiga 

plagget, om Ni ville hjälpa mig at göra 

det ågtenfkaps-löftet gällande, fom han gi£« 

vit mig. 

Doctorn. 

Men hans Giftermåls-handel har redan gådt 

för långt. 

M A RCELLINA 

Man uphafver ibland dem, fom gådt å»« 

nu 'längre. 

Doctorn. 

Men'huru fkal.det kunna låta görafig. 

Marcellina. 

Jag fkulle val kunna mellan fyra 6go» 

foreflå något, men - -. V»* 

**

FIGAROS BRÖLLOP. it 

Doctorn. 

Mån Fruntimmer hafva någon hemlighet 

för deras Läkare? 

MarcellINA. 

Ni vet .vål, at jag ej har någon hemlighet 

for Er. Alla Fruntimmer åro kårliga, men 

rådda: De fkulle hafva vågat mer, om ej en 

invårtes röft fade dem: Var vacker,om du 

kan; förfigtig, om du vil; men framför alt 

laga få, at du år hedrad i det allmänna; 

det behöfves - - - Som man nu måfte vara 

åtminftone hedrad, och alla af qvinno- könet 

finna af huru mycken vigt det år för dem; 

fa lår det ej blifva fvårt at förmå Sufanna 

at antaga deffa grundfatfer: och når" Herr 

Grefven vil förmå henne at gå ini de affigter, 

fom han harianfeende tilhennes perfon, 

få lår hon afflå hans begäran; då Grefven 

genaft lår ganika begårligen emottaga det tilfållet 

fom jag fkal fkaffa honom 

at hamnas, 

på det fåttet, at han lagar iå, at jag blir 

gift med Figaro. Doctorn, 

Hon har minfan rått. Det fkulle vara et 

artigt knep, at gifta min gamla hushållerfka 

med den fkurken, fom låt röfva min uiiga 

Fåftmö ifrån mig. 

Marcellina. 

Och fom tror fig ökafit nöjedärmed, at 

Do c torn. 

Och fom roffat mig på 50 Riksdaler, fom 

altid ligga mig pa hjertat. Det fkulle hjerteligen 

fågna mig, at kunna p* det fåttet hamnas 

på en bof. 

A 6 Mar- 

*

\ 

12 


Marcellina. 

Af gifta fig med honom, Doftor! 

V SCENEN. 

SUSANNA, (fom har et handihanden, och 

bar pä -armen en hvit tafts - klådning). 

DOCTORN. MARCELLINA. 

Susanna. 

At gifta fig med honom, gifta fig med honom,gifta 

fig ined honom!Hvem?minFigaro? 

Marcellina. 

Hvarföre intet? Ni gifter Er ju med honom 

Ni? 

Doctorn. 

Et löjligt fkal af et förtörnadt qvinfolk. 

Marcellina. 

Oberåknadt Hans Nåd, fom man ej talarom. 

Susanna. 

Er tjånarinna,Madame! Det ar altid något 

bittertialt hvad Ni talar. 

Marcellina. 

Jag år Er mycket förbunden, Madame! 

Hvari ligger då den bitterheten?Det år ganika 

billigt, at en ådelfint Herre tar någonliten 

delidet nöjet, fom han fkaffar fit folk. 

Susanna. 

, Som han fkaffar! - - - - Det år lycka, at 

Madames fvartijuka år åfven få mycket bekant, 

fom hennes rättigheter til Figaros perfon 

åro föga grundade. 

Mar*

FIGAROS BRÖLLOP» 1% s 

Marcellina. 

Man hade kunnat géra dem mer betydliga-, 

omman befåftat dem på Madames vis. 

Sus ÄMNA. 

Åh , det dår år at fkicka fig på lårda qvin» 

nors vis, Madame! 

Doctorn,(fom vilförabort 

Marcellina). 

Farväl, Figaros tacka Fåftmö. 

Marcellina. 

Jag hålfar Hans Nåds nöjens ödmjuka 

i*jå«arinna. 

Susanna. 

-Och fom'högaktarEr mycket, Madame! 

Marcellina. 

Mån Madame åfven arnar göra raig dera 

.äran at ålfka mig något litet? 

SUS ANNA. 

Idet affeendet har Madame all orfak ax 

vara nögd. Marcellina. '» 

Madame år få vacker. 

Susanna» 

Går få dar an; men dock fa mycket fom 

behöfs, at göra Madames hopp om intet. 

Marcellina. 

Och i fynnerhet år hon mycket årbaf^ 

mycket anfedd ibland folk. 

Susanna. ' 

Åh, den lyckan tilhöri fynnerhet Flick* 

vackterfkor. 

Marcellina,(heltförbittrad). 

Flickvackterfkor! Flickvackterfkor! 

A 7 

Do- 

*

1+ 


Doctorn. 

Låtom ofs gå bort,Marcellina,låtom ofs gå. 

(Han tar henneiarmen och förhenne bort). 

Marcellina. 

Farväl, Madame 

Susanna. 

Farvål, Madame!' (Sedan Marcellina hunnit 

til dårren). Gå,Pedantika:Jag år rått få litet 

rådd for era bemödanden, fom jag föraktar 

*rt ovett. 

VI SCENEN. 

Susanna, enfam. 

Se bara på den dår gamla Sibillan:Blott för 

■det hon ftuderat någotlitet och plågatGrefvinnanihennes 

ungdom, få vilhon aldeies regera 

på.Herregården - - - Men jag mins ej en gång 

hvad jagnyfs gjorde. 

VII SCENEN. 

CHERUBIN. SUSANNA. 

Cherubin. 

- Ach Sufanna, hvad jag år glad dåröfver, 

at jag råkar dig enfammen: Jag har letat efter 

--digitvå timmar. 

Sus ANNA. 

Hvarföre det då? 

Cherubin. 

Du gifter dig, och jag refer bort, 

Susanna. 

-Hvad,.du refer bort! 

»-Che-

\ 

I 

FIGAROS BRÖLLOP* il 

Cherubin. 

Hans Nåd ger mig affked. 

Susanna. 

Du måtte hafva gjordt något, Cherubin- 

Hur kan det vara möjligt,at Nådige Herms 

förfte Kammar-Lakej fallitihans onåd ? 

Cherubin. 

Jag vari gar hos din Coufine Fanehette, 

at låta henne fpela öfver fm lilla menlöshttsroll 

Susanna,(medenirottifkupjyn). 

Hennes lilla menlöshets- roll! 

Cherubin. 

,'. Når Hans Nåd kom in, fä blef han fä 

ond - - - - - - Gå ut, fade han, lille » (Ach, 

jag törsintetiFruntimmersnärvaro fågaefter 

det dår plumpa ordetfom hanfade);gådin våg, 

och laga dig från Slottet innan morgonafton, 

fade han. Om Grefvinnan, min vackra

16 


dagar få fe min vackra Gu-mor, at hvart ögnablick 

få tala vid henne, klåda på henne hvar 

morgon och klåda af henne hvar afton. (Han 

får fe et band, fom Sufanna hållerihanden). 

Hvad dr det dår, fom du hålleruti ? 

Sw sanna,(fomhårmar Cherubins 

hjårtnjupne uttal) 

Det år det bandet, det lyckliga bandet, fom 

"m nätterna fitfer omkring denna vackra Gumodrens 

hår. 

C HERUBIN. 

Ach, gif hit det då, mit hjerta! 

Susanna. 

Hans hjårta! - - - - Se hur hemmaftadd 

han kan vara. (Cherubin ryckerifrån henne bandet, 

ochfpringer fin våg). 

Susanna,(fomfpringer efterhonomj. 

VirNi vara få god och ge mig det tilbaka, 

lille roffare ? 

Cherubin. 

Man fkulle förr få taga lifvet af mig. Hör 

på, Sufanna: du fkal faga, at du har tappa? 

bort det: du kan fåga - - - alt hvad du vil; 

men jag ger aldrig igendet. 

Susanna. 

Jag fpår, ät du inom - - - tre eller fyra år blifver 

«len ftörfte fmåftarf 

Cherubin. 

Ach låt mig få behålla det, Sufanna lilla*. 

Jag fkal ge dig mit Sångftycke, fom jag fjelf 

gjordt.; du fkal ijunga det för min vackra 

Gu-mor, och når jag ej mera ar på Herregårdeny


den, få kan det ge dig anledning at tanka 

på mig ibland. 

S USANNA. 

Tig,lille roffare, och ge mig igen mit band. 

Cherubin, 

Du hör intet hvad jag fager, Sufanna. 

Din Coufine, Fsnchette, hör noga på hvad 

jag fager henne;men du 

Susanna. 

Det ar flor fkada - - - Hor på då, mm 

Herre. 

CHERU BIN. 

Hörpä, Sufnnna: Jag känner på någon tid 

nSgot befynnerligt bos mig, nar jag får fe et 

nvinfolk " - - - Blodet uprors ihela mit bröft; 

jag rodnar; mit behof at fåga åt någon, jag 

alfkar Er, år la trångande, at jag hvart ögnablick 

fager det åt dinFru, åt dig: Jag fager 

det helt enfam, då jag går at fpatfera, åt 

tråden, åt Ikyarne, åt vädren, fom föra 

bort dem jåmte mina ord:Igår råkade jag 

Marcellina - - - 

/ 

Susanna,(med enåtbördfomm mårker bc/öitning). 

Marcellina 

Cherubin. 

Hvarför icke? År hon ej et qvinfolk? Ar 

Jion ej enflicka? En flicka! Et qvinfolk 1 I 

deffe namnen åro fota, hvad de 310 interefisnta? 

SuS ANNA. 

Låtom ols gå bort; jag tror han blir tokig 

- - - - - NIiå taghit1 Git dumig 

mit

\ 

1% 


mit band? (Hon bjuder til at nappa det ifrån 

honom, men tar mifiom). 

Cherubin. 

Jo pytt ock! (Hanfpringer bakom J^ånfloln). 

Susanna, (fomfpringer omkring Lånfiolen 

efter Ckerubin, fom åndteligenftadnar). 

Jag fkal tala om det för Hans Nåd; jag fkal 

fåga åt honom: -fkicka honom hem til fina föråldrar; 

ge den dår lilleflarfven affked; det år 

en litenroffare, fom fkiyter af at ålfka Hennes 

Nåd, fom tar Fanehetteifamn, och fom vil 

ilålla figin hos mig på köpet. 

Cherubin,(fomfårfeGrefven komma). 

Ach Sufanna! Jag år förlorad. (Han göm* 

merfig bakom Lånfiolen). 

Sus A NN A. 

Hvilken räddhåga! (rsårbon får fe Grefven 

komma, ftåller konfigframförCkerubin, fom år 

hakomLånfiolen,och/kymmerförhonom).»—. Ach! 

VIII SCENEN. 

GREFVEN. SUSANNA. CHERU- 

BIN bakom Lånfiolen 

GreF ven, (fom vånderfigtilCoidijfen). 

Jag kommer ftrax in igen. (Til Sufanna) 

Hvad felar dig, Sufanna? Dit lilla hjårta 

tyckes varamycket uprordt? Det år for öfrigt 

mycket förlåtligt på en Bröllops-dag. 

SuS ANNA. 

- - 

Gå bort, Nådige Herre!Om man finge fe 

Er hår 

Gref- 

-■*-'" 

■'"*■>


Grefven. 

Så fkulle det mycket förtryta mig,min föta; 

men jag har blott etord at fåga dig. (Han fåtterfigiLånfiolen). 

Kungen har utnåmt mig 

til fin Ambafladör i London, och jag gifver 

Figaro en förtråffeligbeflållning. Jag fkal ta s 

honom med mig, och jag görhonom til Cabinetts-Courier. 

Du lår vål utan tvifvel följa 

din Man. 

Susanna. 

En Huftrus fkyldighet - - - Aeh om jag 

tordes fåga minmening! 

Grefven. 

Valan! Tala, min fota, fåg ut! Nyttja en 

rättighet, fom xividag tageribefittningför 

hela din lifstid. 

Susanna. 

Jag vil ej hafva den rättigheten, Nådige- 

Herre! Jag vil ej hafva denfamma - - - Jag 

mins ej hvad jag åmade fåga. 

Grefven. 

Du var vid den artikeln, fom handlar 

©m Huftrurs fkyldigheter. Hvad fager da 

dår®m? 

Susanna. 

Når Nådige Herrn tog fin Grefvinna från 

Do&orn, och för hennes fkull. afftod ifrån 

Frålfemanna-rättigheten, denna - - nefliga - rättig- 

heten fom Ni har affkaffat 

Grefven. 

Ja, och fom koftade ganfka mycket på 

flickor, år det icke lå, Sufanna lilla? Om 

duieftermiddag mot ikumrafket ville * trägården 

■*,'.

20 


gården prata litet med mig om denna ange- 

näma' rättigheten, få fkulle jag iå högt vårdera 

denna korta gunften, at - ■ " 

IX SCENEN. 

GREFVEN. SUSANNA. BAZILE. 

CHERUBIN. 

Ba z11,e, (iCoidijfen). 

Hans Nåd år intet hemma, fager jag Er. 

Grefven. 

OHimmel! hvaiifrånkominer dennaröften? 

BAliT. E. 

Han år hos Hennes Nåd. 

Susanna. 

- - - 

Ach Himmel! Det år Bazile - - - Ach 

Nådige Herre, om han finge fe Er hår! 

Gr e-fven, (/om letar efter et 

gömfialle). 

Det fkulle högligen förtryta mig. Hvad! 

fins intet enda gömftålte. Ach, bakom denna 

Lånftolen. (Han går til Lånfiolen: Sufanna 

fi åderfig imellan honom ockKammar-Lakejen, ock 

döljer denne fednare-, fom alt. efter fom Grefven 

går fram ockSufanna tilbaka, går omkring dl\Ln 

avdrafilan, fom år midtitnot dm, dit ur 

gådt, ock gömmerfig helt ock hålleniLånfiolen: 

Under det Grefven gömmer fig bakom devfamma , 

höljer Sufanna öfver dwi bägge jvämed4efr,hvita 

laddningenfom hon kade fördt med fig i femte 

Scenen). 

Bä-


Bazile,(fom kommer fram 

på Theatren). 

Mamfell, jag tänkte at jag fkulle råkaHans 

Nåd hår? 

Susanna 

Hvem har fagt Er det? 

Bazile. 

Om Ni vore mer billig, fit vore det ingeflf 

ting befynnerligtimin fråga. Det år Figaro 

fom föker honom. 

S"U SANNA. 

Han föker då den mannen-,- fom nåft Et 

vill honom måft ondt. 

Grefven, (affides Bakom lånftolen). 

Nu får man fe hvad tjånfte-rhan gör mig- - 

Bazile. 

At tala vål om en huftru, år det at vilja 

hennes man något ondt? 

Susanna. 

Nej intet! efter edra affkyvårda grundfafc-* 

fer, Herr Corrupfions-Agent. 

B AZILE. 

Som giftermål ar det luftigafte bland alla 

älfvarfamma faker-, få hade jag förmodat - - - 

Susanna. 

Vederftyggligheter 

Bazile. 

Hvad annat begår man af Er, ån det fom 

Ni år på vågen at flöfa bort åt en annan? 

Ni har at tacka den ljufva Vignings-Ceremonien 

därföre, at man imorgon förefkrifver 

Er det fom en fkyldighet, fom man förbjuder 

Eridag, S $--

♥ 

2*2 


Susanna. 

Gå Er våg, gemene Corruptions-Agent! 

Bazile. 

Skall hon vara få dår elak? - - - - Himmejen 

blidke henne - - - Figaro år ej det 

enda hindret fom ligger Hans Nåds affigti 

vågen; ty Kammar-Lakejen 

Susanna. 

Cherubin ? 

Bazile. 

Ja, Cherubin! - - Di amor - - - (Han 

fjunger en rad) ty når jag gick bort ifrån 

Er fidft, få gick han och flög fina råfkrokar 

hår omkring. Kanfke Ni vill fåga at det 

ej år fant? 

4 Susanna. 

Men, gå Er våg, elaka månnifkal 

B azil e. 

Man år en elak månnifka för det at man 

ej år fkumögd - - - Och det dår Sångftycket,fom 

han gjordt, och fom han forgfålligt 

döljer? 

Susanna. 

År gjordt åt mig. 

- Bazile. 

Ja, få framt det ej blifvit gjordt åt Hennes 

Nåd. Man fager vårkeligen, at då han 

palfar up på henne vid bordet, få betraktar 

hön henne med ögon, fom - - - men han 

fkall intet gäckas med fådant; Hans Nåd ar 

-ganfka plump iden delen 

Stj- 

/■


Susanna. 

Och Ni en rått ovärdig månnifka, fom 

kan updickta tufende ogrundade befkyllningar, 

fur et göraen fläckars gåffe aldeies olyc> 

lig, fom redan förut fallitifin Herres onåd. 

Bazile. 

Diktar jag fådant? Jag fager blott, jag, 

at alla månniikor tala dårom — 

Grefven, ( fom kelt förargad 

kommer fram). 

Hur var det? Hvad? Tala alla månnifkor 

dårom ? 

BAZILE. 

Ach, Nådige Herre, hvad jag år harmfen! 

Grefven. 

Spring,Bazile! -- - - Låt köraborthonom. 

Susanna» (fom år färdig at 

dåna, ock raglar.) 

Himmel! 

Ach, ach, ach! - - - Himmel! 

Grefven. 

Hon mår illa: Låt ofs fatta henneidenna 

lånftolen. (De laga fig til at bara kenne 

til lånftolen , ock taga kenne ifina armar.) 

Susanna,forfkråckt, återkåmtav alla 

fina krafter, dragerfig ur deralkånder,ochropar: 

Jag vill ej fatta mig - - - At komma få 

dår in, når jag är enfam - - - - - - 

det år 

ovärdigt. 

Grefven. 

Hvad har du at fruckta före, Sufahna£ ;t^- 

Åro vi ej två? ,- / y''..ff Ba- 

yW 

\

24 


Bazile. 

Som Ers Nåd hörde at jag roade mig på 

-den lilla Kammar-Lakejens bekoftnad, ff-gör 

det mig hjårteligen ondt: Nådige HerrejJjjDet 

ibm jag iade, varifjelfva vårket ej annat 

ån för at utforfka Sufannas böjelfer. 

Grefven. 

Låt honom få tufen plåtar och en haft., och 

iiickas hem til fina föråldrar. 

Bazile. 

Ach Nådige Herre, blott för et fkåmts 

fkull! 

Grefven. 

Jag råkade åfven på honomigår hos Tra- 

"gårdsmäftarens dotter. 

Bazile. 

Med Fanehette? 

GREFVBtf. 

Ihennes kammare. 

Susanna. 

Dår Hans Nåd utan tvifvel åfvenhade fina 

-arender. 

Grefven, affides tilBaaile. 

Jag tycker nog om hennes fvar. 

Bazile. 

Det tyckes vara et godt tecken. 

Grefven (kögt-) 

Jag gick til din Morbror Antonio, mia 

Trågårdimåftare, den fyllbulten, för at utfärda 

några befallningar. Jag klappar på porten; 

man låter mig långe vänta; man opnar 

omfider;din Coufine fer förvirrad ut: jag 

fattar 

v 

0

FIGAROR BRÖLLOP. 2? 

fattar någon mifstanka; jag fer efter, och 

blir bakom dören varfe en kappa, en rullgardin, 

och något fom nyttjades at betacka 

gamla kiåder med; jag går dit, (Under det 

Grefven fåyer detta, gar kan til lånftolen och 

för at hårma fin åtbörd dagen förut, lyfter up 

den klådningen fom betåckte Kammar- Lakejen;) 

Jag lyfter up Gardinen, och blir varfe - ■ 

- 

(Då kan ffirfe Kammar - Lakejen:) Ach!-- "» 

(De fiadna i fiållningar,fom utmårka Grefvens 

harm ock flathet , Baziles förvåning ock Sufannas 

räddhåga: Andteligen utbrifier Grefven). 

Det dår putfet går up emot det andra. 

Bazile» 

Ånnu båttre,! 

Grefven, (til Sufanna).' 

Rått bra, Mamfell! Niår knapt Brud ånnu, 

och Nigör dylika tillftåilningar: fåledes, når 

Ni ville vifa ut mig, fkedde det i affigt at 

få fpråka med min Kammar-Lakej! (TilCherubin) 

och du Junker, fom intet ändrar dit 

upförande; fedan du ej haft förfyn för fjålfva 

Grefvinnan, din Gu-mor, få feltes dig* 

blott, at vånda dig til hennes forfta Kammarjungfru,"" 

til din Väns huftru - - - Men jagkan 

intet tåla, at Figaro, en man fom jag 

högaktar och åfven ålikar, fkall blifva et pffer 

för et dylikt dedrågeri. Rom han in mcdi 

Er, Bazile? *\ 

Susanna. 

Här år hvarken offer eller bedrägeri, Na- 

.dige Herre. Han var dir, (i det kon pekar 

på lånftolen) når Ni kom in. 

B 

* 

Grip?-. 

s k

26 


Grefven. 

Idenna lånftolen! Måtte du i den delen 

fåga ofanning. Hans vårfte ovän fkulle ej 

våga önfka honom den olyckan - - - Men 

något annat hyckleri ligger därunder. Jag 

iatte mig ju dåruti, når jag kom in. 

Cherubin, (af håpnad qvarfittändeilånfiolen). 

Ach, Nådige Herre! Jag fatt helt båfvande 

Ibakom. 

Grefven. 

Hvilken fördömd illplicktighet! Jag fatte 

a-nig nyfs dår fjålf. 

Cherubin. 

Jag ber om förlåtelfe; men det var juft 

«iå fom jag fmög migilånftolen. 

Grefven. 

Han flingrar fig juft fom enhuggorm 

Nå vål! han har hördt altfammans. 

Cherubin. 

Nådige Herre! Jag gjorde tvärtomalt hvad 

jag nånfin kunde, för at flippa höna något. 

"(Dörren långft bort öpnas). 

Bazile. 

Man kommer in,Nådige Herre. 

Grefven, ffom rycker Ckerubin 

utur lånftolen). 

Han fkulle kunna fitta dår qvarialla månanfkors 

åfyn. 

x Sce-

FIGAROS BRÖLLOP. *7 

X SCENEN. 

GREFVEN. BAZILE. CHERUBIN.. 

SUSANNA. GREFVINNAN. FIGA- 

RO. FANCHETT-E. En hop bönder ock 

bondkuftrur, fom håra Brud-katten. 

Grefvinnan, (fom pekar påFigaro\- 

Ni .fer, Herr Grefve, at han tror mig äga 

et förtroende fom jag ej äger. Han har kommit 

at be mig, at hos Er fkynda på hans 

Giftermål med Sufanna: deras brådfka år naturlig, 

och jäg hoppas at Ni lår bevilja dem 

denna gunften för den kårlek fkull, Lam iH* 

förr haft för mig. 

G'R efv E N. 

Och fom jag altidhyfer förEr, min Gref> 

vinna - - - - Och det år blott på den grunden,, 

fom jag beviljar denfammai. 

FlGåRO» 

Tillåti det fallet, Nådige Herre, at jag 

lämnar Er denna Fåftmö-hatten, prydd med 

blommor och hvita fjädrar, enafbild af edra 

rena affigter. Var få nådig och fått honom 

fjålf på detta unga kräkets hufvud, hvars 

dygd Er vishet har bevarat. Mätte jag vara 

den förfte at fira affkaffandet af Herre-rätten,, 

hvilken Ni afftådt af kärlek förHennes Nåd. 

Susanna. 

Nådige Herre! Neka ej at emottaga den 

billiga fkatt af iåford, fom man ar fkyldigEt;. 

Grefven, (affides).. 

Ach den förråderfkan! 

H % Fr-

s3 


Figaro. 

Men fe då på henne, Nådige" Herre! Se 

emr nånfin en få vacker Brud berömt upofFrandet 

af en få betydande rättighet. 

S US ANNA. 

Låtom ofs ej tala om mit utfeende, min 

Vån* låt-m ofs håldre tala om hans dygd. 

Grefven, (affides). 

Min dygd! - - - Hon gör narr af mig. 

(Höet:) Uphåfvandet af en neflig rättighet 

år icke något offer, utan afbördandet af en 

fkuld åt årbarheten. En Spanfk Adelsman 

ken val Ujvirla til at fegra öfver'én fkönhet 

genom fina artigheter'; men at fordra förftiingen 

af 1 ennes ungdom fåfom en flafvifk. (katr, 

ach det år et Vandalilkt tyranni, men ej en 

Caftillanifk Frålfemans årkånde rättighet. 

Figaro, (til Ckerubin). 

Nå din tjufpojke, du klapparintet- handerneif. 

Susanna. 

Hans Nåd ger honom affkedL 

FlfrARO. 

Ach, Nådige Herre! 

Grefvinnan. 

Min Grefve, jag ber pra tilgift för honom, 

Grefven. 

Han förtjänar det ej, min Grefvinna. 

Grefvinnan. 

Han ar fa ung. 

Grefven. 

Intet få mycket fom Ni tror. 

Ca*

FIGAROS BRÖLLOF» 25 

Cherubin. 

At ädelmodigt förlåta, år ju ej den Herrerätten 

fom Ni har afftådt. 

Grefvinnan, (fom pekar på 

böndeme). 

Han har ej afftådt någon annan rättighet, 

än den fom bedröfvade dem allefamman. 

Susanna. 

Om Hans Nåd hade afftådt den rättigheten, 

få vore den den forfta fom han ville 

återvinna.. 

Fl garov 

Mine Vänner! Förenen Er med mig.. 

Alle på en gång» 

Nådige Herrel 

Cherubin. 

Om Jag råkat vara flygtigimit upförand'e, 

få har jag dock ald.ig iminfta måtto> 

varit obetånkfamimina utlåtelfer.. 

Figaro,.(med en brydd upjyn)» 

H td fager han? 

Grefven. 

Det år nog; jag förlåterhonom- 

Alla på en gån%.. 

Lefve GrefvenL 

Grefven. 

Jag fkall gå ånnu längre: jag gifver no* 

nom 1et Compagnieimin Legion- 

Alla på en gång» 

Lefve Grefviin! 

E 3 6ree-

3c 


Grefven. 

Men med vilkor at han genaft fkall refa 

til Regements-mötetiCatalonien. 

Figaro. 

Hvad,Nåligé Herre, får han intet vara 

med på mit bröllop? 

Grefven. 

Jag vil få hafva det ».-■»( Til Ckerubin). 

Valan, min- Herre, tacka Er Gu-mor, och 

UtbedEr hennes befkydd. (Sufanna lederfram 

Cherubin,fom faller på et knåförGrefvinnan). Grefvinnan,(med enröftfom eft erkändförfrågas). 

Som man ej kan få behålla Er qvar blott 

til morgondagen, få res,' min ange Herre; 

et ny" fait öpriar fig för Er; genomvandra 

det med heder; var hurtig, hederligt finnad, 

tmdergifven: glömintet bort Er Välgörares 

godhet: kom sltid ihåg detta hnfet-, där NI 

blifvit upfoftrad iedra unga unga år, och 

ikicka Er -vål, 

få fkole vi altid taga deli 

Er lycka. 

Grefven. 

Min Grefvinna, Ni år mycket rörd! 

GrEFVI.N N AN. 

Jag nekar ej dartil, min Grefve; han åri 

forvandtfkap med min Slågt, och min Gufon 

til på köpet: jag kan ej utan frucktan fe" 

detta få unga barnet handlöft inflåpt på ej* 

få farlig bana. Grefven, til Cherubin. 

Tag Sufannai-famn for fidfta gången» 

Figä*-

FIGAROS BRÖLLOP. V- 

Figaro,(fom går imellan Sufanns 

eck Cherubin, fom nalkasföi\ at omfamna kenne). 

Hvarföre det, Nådige Herre! Hart kan ju 

Jcoaima hit, at tilbringa fina vinter-q-vartaler 

hår. Tag migi famn, Capten. (Hen tar 

Ckerubinifamn.) Välan, min lille Cherubin, 

nu får du föra et mycket olika lefrtöds-fått: 

Nu, min GåiTe, fur du intethela dagen 

igenomflå dina råfkrokar omkring Fruftugorna: 

ingaklenäteii, ingen grädde til aftonvardy 

jngapantlekar,ingen blindbåck mer. Nufår 

du bii god Soldat, med folbrånd hy, flata 

kläder,, klen föda, och en bra tung mufköt :■' 

höger om, vånfter om, marfch: Vandra på 

- - - - 

ärans fält, och fnafva intet på vågen, få framt 

du ej vil hafva et dugtigt mufköt-fkott 

SuS ANNA. 

Fy, fy! - -- - - -- - 

hviiket grufveligt tal 

GREFVfNNAN. 

Hvilken elak fpådom !* 

Figaro. 

Välan, Nådige Herre! Alt år tilreds fö? 

Vignings - Ceremonien: Den beror nu mera 

blott af Er. 

Grefven, affides. 

Nu år jag fnård. (Högt}Jag famtycker dartil; 

men jag behöfver någon hvila, och jag 

ville ät Bröllopet fkulle upfkjutas, på .det at 

det måtte blifva prågtigare - - - - A propos, 

hvar år då Marctllina? År hon ej ibland ers 

Isvidfitl (Affides) Hon kommer e}. 

B 4 

Vwa-

32 


Figaro. 

Jag vet icke, Nådige Herre: hon kan var* 

ined, om hon vil: men det gör ingen ting til. 

mit B.öllop:Detblifver åndå likaroligt. 

Grefven, affides» 

Hon llr lägga hinder ivågen för detfamma; 

det låfvar jag dig. 

Fanehette. 

Ni frågar efter Marcellina, Nådige Herre*: 

jag råkade henne i Parken på den vågen fom 

bår til Arrendatoren; hon höllHerr Do&orm; 

under armen.. 

Grefven, 

År Doclorn hår? 

Fanehette. 

Ach,hon fåg lå ond ut;,hon hade få ifrigai 

åtbörder, och gjorde få hår- - med utflagnearmar: 

(Hon karmar kenne) Herr Doctorra 

gjorde få där med handen,för atblidka henne „ 

fion nämnde min Coufin Figaros namn - - - 

GrEF VEN. 

Coufin --- ti'kommande Coufin; - - Når 

kommer hon tiibaka.. 

Bazile. 

«■ Hon må komma 1 når Himmelen behagar. 

Figaro. 

Ach om det föllHimmelen in, ataldrig betalat 

det! 

Fan-


Fanehette, (fompekarpå Cherubin)» 

NådigeHerre! HarNiförlåtitofs fedan fidft. 

Grefven, (fom tager henne 

nnder hakan, och talar med låg röft, likfomkatt 

ville fåga, tala intet om något). 

God dag, god dag, min lilla,- - - Välan: 

vi få vål talas vid; jag behöfver hvila. Jag 

går min våg för enliten ftund. (Til Bazile) 

Bazile, Ni fkal komma in til mig. (Bazile' 

hackar fig). 

(Grefven råcker Grefvinnan handen: Alla gå 

tit,undantagande Cherubin och Bazile, fom qvar»: 

hålles af Figarofi 

XI SCENEN. 

BAZILE. FIGARO. CHERUBIN. 

Åh , åh', J andre. Når lysningen gådt fö» 

Eg, få blir vigningen en följd dåraf. Tågom 

ofs vål til vara: Låtom ofs ej likna de A&örer, 

fom aldrig fpela'få illa fom når eritiken år måft 

full med infallen. Låtom ofs väl förftå våra 

roller:- Vi hafve ej någon ny Comedie- dag 

ibra urfågtar ofs, vi. 

BA ZILE. 

Minroll år fyårare ån du tänker. 

FigaRo, (fom hötet Bazile),, 

Du vet åfven på långt når intet alldenlycka, 

fom den kan fkafta dig. 

Cherubin. 

M-nVån, du_ glömmer at jag refer bort. 

B S 

Fs*

34 


Figaro. 

Godt! Res, fe intet fticken ut, når du far;; 

och låt dem fe dig refa til haft: Tag med et 

muntert anletedjn.Res-kappa, och ridigalopp 

ända ti! galler-pliten: kom fedan igen til fots 

bakvågen, och vifa dig ej för Hans Nåd, få 

viljog åtaga mig at blidka honom, fedan 

Bröllopet gådt för {ig. 

Cherubin. 

Och Fanehette, fom ej kan fin roll! 

Bazile. 

Åh hvad fan har Ni då lårdt henne på de 

*vtta dagaine fom Ni ftåndigt varit hos henne? 

Figaro. 

Låt henne få hafva dig hos figidag: duhar 

intet at göra.- 

Bazile. 

Ackta Er, min unge Htrre: Hon ftuderar 

inteti sm* fdllfkap: henwes Far är mifsnojd, 

och Flickan har fådt örfilar,. Cherubin, Cherubin,Nilår 

förorfaka- henne - - forger: krukan 

går iå långe til vatten 

FiGARO. 

Se det dumhufvudet med fina gamla ordfpråk! 

Välan Pedant! Hur varallaNationers 

förenade vishets utflag nu igen? -krukan - går 

iålånge til vatten, at hontil flut 

BAZlt E. 

Blir full 

FIGARO. 

Intet iå dum, intet få dum. (De gåut). 

""'"KOBSBBBEaBBBaasBsiar' 

5 

ANDRA

.x- 

FIGAROS BRÖLLOP, 35 

ANDRA ACTEN. 

fflkeatrenföreftåller Grefvinnans Sångkammare, 

ihvilken til köger en dörraår in til Sufannas 

kammare, ock i hvilken Grefvinnans fång ftår 

långfl bort. På högrafidan om fangen år et 

fönfter,fomgår ut til köks-trägården, nedanför 

hvilket år en grafaf tjugutvå fots djuplek: 

Vånfter om fången år den dörren fom går ini 

Grefvinnans Kammarpigors rum. På vånftra 

fidan af Tkeatren, midt emot det Cabinettet, 

fom nyttjas af Sufanna tilfång-kammare, år 

ingångs - dörren til Grefvinnans kammare, ock 

på högrafidan fer man en lånftol, och en kuller- 

fiolpå hvilken en zittra finnes liggande:midt 

emot,på Theatrens vånftra fida , ftår en annan 

lånfiol; enfiolftår vid det fönflretfo.:i går ut 

til köks-trågården y och en bank långs utåt 

fönftret). 

ISCENEN. 

GREFVINNAN. SUSANNA. 

Grefvinnan. 

Slå igen dörren, Sufanna lilla. (Honflår 

igen dörrenochGrefvinnanfåtter fig). Sufanna, 

berätta mig alt, med alla fina omftåndigheter. 

Så ville Grefven förleda dig? 

Susanna. 

Nej, Ers Nåd: Hans Nåd brukar ej få 

.mycket krus med fin tjånarinna: Han ville 

iköpa mig för blanka Louisdorer. 

B $ Gref-

3* 


Grefvinnan, 

1 Och den lille Kammar -Lakejen var närvarande? 

Susanna. 

Nej, Ers Nåd; han f»tt gömd bakom lånftolen: 

han hade kommit til mig, för at be 

mig anhålla hos Ers Nåd, at Ers Nåd fkulle 

lägga fig ut förhonom hos Herr Grefven, fora 

gifvit 'honom affked. 

Grefvinnan. 

Men hvarföre vände han fig ej genaft til 

mig? mån jag fkulle hafva afflagit hans 

begäran? 

Susanna. 

Det år det fom jag fade honom: Vet Ers 

Nåd, hvad han fvarade ? Ach Sufanna,hvad 

hon år ådelfint och vacker; men hon har ca 

lådan refpecl med fig. 

Grefvinnan. 

Ser jag få ut, Sufanna lilla ? 

Susanna. 

Och fedan tog hanifrån mig Ert band 

Grefvinnan, (fomfiorm/krattar). 

Mitt band! Ach,hvilken barriflighet! 

Susanna. 

Han nappade häftigt af mig detfamma! 

Jag fpräng förgåfves efter honom och. hotad? 

honom med både Herr Grefven och Ers Nåd; 

han var fom et lejon, en- - -- - nej Ni får 

det ej, om ej medmitt lif, fki*ek han til; och 

juft för det at den dår lille puttifnafken intet 

en gång fkulle töras kyffa fållen på er kläd- 

"ning, få vil han tvärtom altid famntaga mig. 

Gref- 

t

FIGAROS BRÖLLOP. 3T 

Grefvinnan, (fomftiger up). 

Låmnom, - - - - 

lamnom delTa dårfkaper 

Öpna fönftret, Sufanna lilla, det år iå qvalmigt 

- - - 

fönflret,fom 

Susanna , (fom opnar det 

vetter åt trägårds-fidan). 

Det kommer dåraf, at Ers Nåd talar och 

går få häftigt. 

Grefvinnan. 

Figaro låter bra långe vänt:*,på fig. 

Susanna. 

Han lår komma, få fnart man farit ut på 

jagten. (Hon tittarut genom fönftret). Hör, 

hör, Ers Nåd; fe dår går Nådige Herm igenom 

trägården, och en, två, tre, fyra Hejdukar 

komma efter. 

Grefvinnan. 

Så mycket båttre; få få vi tidpå ofs til altfammans. 

(Man klappar på dörren,ock Sufanna, 

fpringer åftad ät öpnakonom, idet konfjunger). 

Susanna. 

Ach, det år minFiga-ro, &c. 

II SCENEN. 

FIGARO. SUSANNA. GREF- 

VINNAN. 

Susanna. 

Grefvinnan illfånas, min Vån 

Figaro. 

Och du åfven. Hvarom år frågan? Om 

et lappri - 

B f 

Gref-

3H 


Grefvinnan. 

Välan, Figaro! Förftår du Herr Grefvens 

mening? 

Figaro. 

-Hvad? Om jag begriper honom?Han råkar 

på en vacker Fåftmö,och vilgörahenne til fin 

Maitreffe;däri ligger ej något ovanligt. 

Grefvinnan. 

Du ler, Figaro? 

Figaro. 

Och för at åmå fina affigter, har han utnåmt 

mig til Cabinetts-Courier och lilla Sufanna 

til Legations-Rådinna. Däri ligger ingen 

tiltagfenhet.. SuS ANNA. 

Vil du intet fluta detta fkåmtet ? 

Figaro. 

Och fom Sufanna ej vil taga emot en få- 

*lan fullmagt,iå vil han hämnas på det vifet, 

at han gifter migmed Marcellina; ingenting 

år naturligare. 

Grefvinnnan. 

Hvad! Bör man iå låttiinnlgt tala om en 

uplåt, fom koftar ofs alla vår fållhet? 

Figaro. 

Alt detta oroar mig intet. Jag vil låta 

honom fallaifin egen fnara, och för at gå 

åfven få methodifkt tilvåga fom han, iå vit 

jagat börjamed at hämma Herr Grefvens häftiga 

begårelfe til min egendom, på det vifet, 

at jag upvåcker någon farhåga hos honom, 

i anfeende til fina egna befittningar. 

Grefvinnan. 

Det ar våi fagt; men på hvad fått? Fr- 

v

* 

FIGAROS BRÖLLOP. ii 

- - - - 

Figaro. 

Det år redan gjordt. Han har fådt en falfk 

tidning om Ers Nåd 

Grefvinnan. 

Befinnar du hvad du gör, Figaro ? 

Figaro. 

Ja Ers Nåd; för nt hämma deras hetsighet, 

fom hafva et fådant finnelag fomHerr Grefven, 

iå måfte,man fatta blodetirörelfe hos dem, 

och det år det,fom fruntimmer få väl förftå. 

Sedan leder man dem vid nåfan hvart man 

vil - - - om det åfven vore midti ftrömmen - 

Grefvinnan. 

Men Figaro, har Ni mift förftåndet, at på 

det fåttet käfta mifstankar på mitt upföiandei 

Figaro. 

Ers Nåd, ganika få Fruntimmer finnas., 

ianfeende til hvilka jag fkulle hafva vågat 

"let, af frucktan at råka rått. 

GrefVinnan. 

Ni fkal få fe, at jag måfte tacka honom 

på köpet. 

Figaro. 

Men år det ej artigt at på det fåttet fyffelfåtta 

honom hela dagenigenom, och at förmå 

honom at tilbringa den tiden, fom han ämnat 

förnötamsd min huftru,at vaka öfver fin egen 

Fru? (Han tittarut genom fönftret) Ach fe, 

fe, fe på Herr Grefven, fom jagar efter.en. 

uttröttad Hare. " ' 

Han kollrar « 

Grefvinnan til Sufanna» 

- ''■ 

Fi- 

■'^3P:'

40 


Figaro. 

Hanbörkollra fjelf. Jagundrar omhan då 

jagar efter den ena, t-lkr vakaröfverden andra? - 

Grefvinnan. 

Nå, men hvart fkal alt detta fyfta ? 

Figaro. 

Om Ers Nåd behagarhöra. (TilSufanna): 

Du fkal flammamötemedhonomiafton. 

Susanna. 

Skal jag flamma mötemed honom? 

Figaro. 

Åh knåfveln, når man ej duger til något 

och man ej törs göra något, iå vinner man 

intet. Så år min mening. 

Susanna. 

Nå ån fen då ? 

Figaro. 

Då (kal du fkicka Cherubinidit ftålle. 

Susanna. 

Men han har ju roft bort, 

Figaro, (ifrigt). 

Nej intet för mig. Åh, kan intet jag få 

beftyra om det dår. 

Susanna. 

Ach Ers Nåd! Man kan lita på honom, 

hvad en Intrigs utförande vidkommer. 

Figaro. 

En, två, tre Intriger på en gång, vål 

hoptrasflade, ftridige fins imellan - - - - Jag 

år född til Hafman. 

Susanna. 

Man fager at det år få fvårt. 

Fi-


Figaro. 

Svårt! At förftå at taga, få och begära", 

d-åri ligger hela hemligheten, med tre ord 

fagt. För at ej förlora tiden, få går jag ut 

och fkickar Er Cherubin, at han må blifva 

klådd och coefferad, och fen fkal Hans Nåd 

få danfa. 

111 SCENEN. 

SUSANNA. GREFVINNAN. 

Grefvinnan, fomfpeglarfigi 

enhand- fpegel. 

Sufanna, hvad jag fer ut! Den dår Gufieri 

kommer. 

Susanna. 

Ers Nåd vil intet at han fkal flippa. 

Grefvinnan. 

Men mit hår ligger vårkeligen för balt 

trafsligt. 

Susanna, (fom lägger opp en af Grefvinnans 

lackar). 

Se nu Ers Nåd, med denna lacken kan 

Ni mycket bättre banna up honom. Låtom 

honom' fjunga fit fångftycke. 

IV SCENEN, 

GREFVINNAN. SUSANNA. CHERUBIN, 

Susanna,(fom går Ckernbin tilmötes, 

fom konmur m/m 

Kom m? Herr Captenv 

Ceb-

f 

43 


Cherubin, 

Hvad denna titeln oroar mig, Ers Nåd. 

Det fågtr mig at jag måfte örvergifva en få 

kår ort, och en få god Gu mor. - - - 

Susanna. 

Och få vacker. 

Ach, ja! 

Cherubin,(med endjup fack). 

Susanna, (fomhärmar honom ). 

Ach, ja! - - - - Men fe bara på honom, 

med fina långa fkenheliga ögon? - - - - Nådig 

Fru! man måfte låta honom fjunga fin 

vifa. (Hon gifver denfamma åt Grefvinnan). 

Kom hit, min vackra blåfågel. 

Grefvinnan. 

Ar det bekant, hvem fom har gjordthonom? 

Susanna. 

Se hur den fkalken rodnar; - - - Har han 

enhvit fläck på fina kindben? 

Cherubin. 

Ers Nåd, jag år få darrande. 

Susanna. 

Kling, klang, gniang, gniang! ftig fram, 

min förfynte Herr Författare, emedan man 

befaller Er det. Ers Nåd, jag fkal accompagnera 

honom. 

Grefvinnan, til Sufanna. 

Tag min zittra. 

% 

8ir- 

"


Susanna och Cherubin. Duo. 

Når härom dagen jag med haft "« 

Mig uti djupa tankar fånkte 

Och på en ålfkad Gu- mor tänkte, 

Mit öga uti tårar braft. 

Jag går, och för at tröftadbli, 

bokftaf af defs namnmed mitiEken liftar, 

Och gret inunder trädets qviftar, 

När Kungen juft for dår förbi. 

En > 

Strax Kung och Drottning fråga mig 

Hvad år det, fom kan fela dig? 

Hvi gråter du, min vackre Gåffe? 

Jag blödigår, (få var mit fvar), 

Och Himlen et få nådigt par 

Från alla olycksfall förloffe! 

Jag fordom har en Gu-mor haft» 

Som hemligt rådde i mit hjårta 

Igenom fina blickars kraft; 

Men hon fick ej mit qval behjårta', 

Hon var Grefvinna;hvilken fmårtal 

Hon år ej mer; jag tröftlös år; 

Når jag en älfkvård Gumor faknar, 

Som aldrig mur ftoftet vaknar, 

Och fom mit hjärta hölt få kit. 

GREF' 

Ä : ' 

*.

44 


Grefvinnan,(fom viker ihop vifan), 

Det år nog; hon år vål gjord; däri finnes 

kånfla. 

Susanna. 

Åh , hvad kånfla vidkommer, få år han en 

Yngling - " - ( Cherubin rycker Sufanna ikladerne, 

för at hindra hemie ifrån at tala:Hon 

fager fackta åt Ckerubin): Ah, jag fkal tala 

om altfamman-s, din flarf. (Högt): Välan, 

Herr Capten! för at göra denna dagen rolig, 

få kommer det an på at förföka, om en af 

mina klådningar pallar vål åt Er. 

Grefvinnan. 

Hvad tar du dig före,Sufanna? 

Susanna, (fomgår tilCkerubin, och 

jämförfin längd med konom). 

Han år af min längd:låtom ofs börjamed 

at taga bortkappan. (Hon tar afkonomkappan)* 

Grefvinnan. 

Men om man kommer öfver ofs? 

Susanna. 

An fen dä, Ers Nåd! Mån vi göre något 

ondt? - - - Men jag fkal gå at låfa igen 

dörren - - - (Hon fmäller dörreni lås», ock 

tar nyckelen ur:) Jg har luft at fe, hvilken 

hufvudbonad paltar honom bäft. 

Grefvinnan.- 

Gåimit Gabinett och tag min m*fla-, fom 

iigger på Nattduks -börder. (Sufmna går tit 

och tager möffan, kommer igen, fåtter fig ptf 

kuäerftolen ock låter Ckerubin ftå på .fena, dä 

honklar honomikufvuået fom et jrfaitmwtr), 

'■';-$ XI-

«*. 

FIGAROS BRÖLLOP. 4? 

Susanna. 

Men fe bara, hur vacker han fer ut til 

flicka; jag år juft afvundfjuk på honom, J3g. 

Vil Ni vål vara få god och intet vara få dår 

vacker? 

Grefvinnan. 

Lofla hans halsduk något litet, och laga 

få at han fer litet mer qvinnolik. ut. (Su- 

fanna tager af honom hans halsduk för 

at gö- 

ra honom barhalfad). Låtom ofs draga up 

hans ärmar något litet, få at de kringvandrande 

Riddarne måga nappa få mycket båttre 

på kroken - - - (Idet kon drager up årmarne 

på våften , blifver hon varfe fit band, 

hoprulladt omkring Cherubins kandvrifl). Men 

hvad år det fom jeg fer dår ? Mit band ? 

SusANN A. 

Ach, det fågnar mig at Hennes Nåd far 

fe det: Jag fade honom åfven, at jag fkulle 

berätta det for Ers Nåd: jag fkulle väl hafva 

återtagit detfamma af honom, om Hans Nåd ej 

hadekommit; ty jag årnåftan få ftark fomhan. 

Grefvinnan,(fom lindarafkonom 

bandet). 

Det år blodigt. 

Cherubin. 

Når jagimorgons åmade refa och lagade 

til kinnkådjan på betflet, knuffade häften til 

mig med hufvudet, då betftl-knappen iårade 

armen något litet. 

Grefvinnan. 

Man har aldrig fedt någon fatta et band 

kring armen vid et lådant tiifålle. 

Sv-

46 


Susanna. 

Ochifynnerhet et roffadt band. Låtom 

©fs då fe på fåret - - - (HonJerpå hans arm): 

Hvad han har hvita armar:Han dr juft fom et 

fruntimmer : fe, Ers Nåd, han år hvitare 

ån min. 

Grefvinnan. 

Uppehåll dig ej med det dår vidare, utan 

fkaffa mig håldre litet taft doppadt igummivatten. 

(Sufanna går ut, ock fkuffar tilCherubin 

på axlarne, få at kanfaller framftupn på händerne: 

Ckerubin ock Grefvinnan ftadna länge atfe 

på kvarandra, utan atfåganågot:Grefvinnan af- 

hryter åndteligen tyftnadev): ■ Se nu omfider, 

ihvad belägenhet era framfufiga vifpackiigheter 

ha författEr. Kom intet heladagen för Herr 

Grefvens ögon. Vi fkole fåga honom, at 

tiden at utfärda er fullmagt - - - 

Cherubin. 

Det år redan gjordt, Nådige Fru! Se dår 

ar han. Bazilehar tilftåldtmig honom. (Han 

tager up finfullmagt ur fickan > ock lämnar kenne 

denfamma). 

Grefvinnan. 

Redan. Man har frucktat at upfkjuta et 

enda ögnablickdärmed. (Hon opnar denfammå). 

De hafva fkyndat fig få mycket, at de hafva 

glömt at fatta dit Sigillet. 

Susanna, (fomkommer inmed taftet). 

Sigillet!På hvad ? 

G RE F VINNA N, 

■ 

På hans fullmagt. 

S v s aNNA* 

Redan, 

Gk e p


Grefvinnan. 

Det år juft det fom jag fade. 

Susanna. 

Ån bandet då? 

Grefvinnan. 

Gå at leta ibland de gamla klåderne,och tag 

et af dina mofshand. 

V SCENEN. 

GREFVINNAN. CHERUBIN. 

Grefvinnan. 

Söm fårgen på detta bandet år den fora 

"behagar mig måft, iå tilftår jag at jag var 

ganika ond dåröfver at Ni tog bort det. 

Cherubin. 

Det bandet fkulle hafva läkt migfnarare. 

Grefvinnan. 

Genom hvad kraft fkulle dethafva fkedt ? 

Cherubin. 

Når et band har fetat omkring hufvudet 

och rördt vid kroppen på 

- - - - 

Grefvinnan. 

På et utlåndfkt Fruntimmer, iå har det den 

egenfkapen at läka får, lår meningen vara. 

Jag visfte ej af den egenfkapen. Jag vil för- 

- - föka det vid forfta tiifålle, - -dånågon 

af 

mina Kammar-pigor blir fårad. 

Cherubin. 

Och jag refer. 

Grefvinnan. 

Nej, icke med allo. (Cherubin gråter). 

Nå fe hur han gråter: Den dår Figaro med 

fin fpådora - - Che-

4* 


Cherubin. 

Jag ville juft nu komma iden Hållningen 

fom han förefpådt mig. (Man körnågon 

klappa på dörren). 

Grefven utanföre. 

Låt up. 

Grefvinnan. 

Ach Himmel! Det armin man. Hvar fkal 

Ni gömma Er ? Grefven, utanföre. 

Men, Fru Grefvinna, låt då up. 

GREFVIN N A N. 

Jag år enfam. Grefven, utanföre. 

Men Ni talar med någon - 

Grefvinnan. 

Med Er, efter utfeende. (Til Cherubin). 

Göm Er fortidetta Cabinettet. 

Cherubin. 

Sedan det fom h^ndeimorgons, fkulle 

han dödamig, om han råkade mig hår. (Han 

fpringer iCabinettet til höger, fom nyttjas til 

kammare af Sufanna ;Grefvinnan låfer in honom, 

tar nyckelen ur dörren och går at låta ujp för 

Grefven). 

VI SCENEN. 

GREFVEN. GREFVINNAN. 

Grefven. 

Ni brukar ej låfa in Er, min Fru. 

Grefvinnan. 

Jag fatt och lappade med Sufanna: hon har 

gådt in - (HonpekarpåKammar-pigornes rum). 

Gref-

Pigaros bröllop. 

49 

Grefven. 

"Ni fer mycket rörd ut, min Fru? 

Grefvinnan. 

Nej a ic- eles intet, Herr Grefve, jag för- 

{åkrar Er dårpå. Vi -talte om Er. Hon gick 

in, fom jag fade Er. 

Grefven- 

Jag kommer kelt orolig hem. Jag måfte 

bekänna, Fru Grefvinna, at antingenNi eller 

jag are omgifue afmycket elakt folk. Når jag 

rteg til haft, lämnade manmig enbref-lapp, 

ihvilken man låt mig veta, at en enfkild perfon, 

fom jag tror vara.långt borta, fkalhålla 

Er falfkap iafton. 

Grefvinnan. 

Hvem denne djårfve må vara, iå måfte han 

idet fallet komma hit in; ty jag åmar ej gå 

ur rummet hela dagen (Man kör någon ting 

falla. neridet Cabinettet,dår Ckerubin år). 

Grefven. 

Min Fru,man lat någon ting fallaigålfvet 

Gref.vinnan. 

Jag hörde ej något, Herr Grefve. 

Grefven. 

Ni måfte vara grufveiigen intagen- - - men 

dår år någonidetta Cabinettet. 

G-REFVINN AN. 

Hvem menar Ni fkulle vara dår, Herr 

-Grefve? 

Grefven.' 

Det år jag fom frågar Er dårom. Jag kom* 

nierju nyfs in. 

C -Grge- 

-.'

"TO 


GREFVINNAN. 

Det lår vara Sufanna fom ftådar. 

Grefven, fompekarpåKammar pigomes rum. 

Men, Fru Grefvinna, Ni fade mig ju,-at 

hon gådt dit in. 

Grefvinnan. 

Dit eller dit; (Hon pekar på bagge rummen). 

Jag vet intetihvilketdera. 

Grefven. 

Nå vål, min Fru, jag måfte fe henne: 

Kom ut Sufanna. 

Grefvinnan. 

Men, Herr Grefve, honår halfnaken:Hon 

förföker kiåder, fom jag ger henne til fit 

Bröllop. (Medan dettapåftår, ock då Sufanna, 

fom variKammarpigornes rum för at taga et 

band, får Je Grefven, lyfsnar hon et ögnablick). 

Grefven. 

Honmå varaklådd eller ej, få fkal jag dock 

fe henne. 

Grefvinnan. 

Jag kan ej hindra - - - det på något annat ftålle: 

men hos mig - 

m Grefven. 

MinFru, Nimå fåga alt hvad Ni vil; men 

jag vil fe henne. 

Grefvinnan, 

Jag tror verkeligen,MinHerre, - - -atNitycker 

mycket om at fe henne; men 

Grefven. 

Nå vål, min Fru: Om hon ej kan gå ut, 

få ken hon åtminftone tala. Cl det kan vänder 

fig 

;


fig åt Cabinetts-fidan). Sufanna, år Niidetta 

Cabinettet? Svara, jag befaller Er der. 

Grefvinnan. 

Svara intet, Sufanna, jag förbjuder Er det. 

Men, Herr Grefve, man har aldrig fedt .et 

ilikt tyranni. Det år fannerligendemåft ogrundade 

mifstankar. - - - (Sufanna flyr ock göm- 

mer fig bakom Grefvinnans fång, utan at vara 

feddhvarken af Grefven eller Grefvinnan). 

Grefven. 

De åro då få mycket lättare at vederlägga. 

Jag märker, at det fkulle vara en fåfäng fak 

at af Er begära nyckelen; men det gifves en 

utväg at ftöta in denna tunna dörren. Hör, 

kom in någon ? 

Grefvinnan. 

Men, Herr Grefve, Ni ådrager Er Srl 

på Herregårcren, genom

5* 


- - - 

pigomes rum. Ni, min Fru, år lk god at 

följa mig utan knöt och utan buller 

(Han räcker henne handen ock förhenne medfig).- 

Hvad den Sufanna vidkommer, fom åriCabinettet, 

få år hon få god och väntar-på- mig, - 

"sch det minfta fom kan hånda henne 

Gre f vinnan, fom går ut medGrefvesky 

Men, min Herre, fannerligen - - - » 

VII SCENEN. 

"SUSANNA. CHERUBIN. . 

Susanna,(Jbmfpringerframifrånfitgöm~ 

ftålle bakom Grefvinnans fång, och tilCabinettet). 

Cherubin, öpna fort, det år Sufanna. 

(Cherubin opnar och går ur Cabinettet). FrålfSl 

F-r, Ni har intet ögnablkk at förlora. 

Cherubin. 

Hvart fkal jag taga vågen? 

SuS ANNA. 

Jag vet intet " men rådda Er blott 

Cherubin,fom fpringer tilfönftrer 

ock kommer genaft tilbaka. 

Detta fönftret ligger ej mycket högt.. 

Susanna, förfkrå-ckt , håller 

honom tilbaka. 

Han går at flå ihjäl- fig. 

Cherubin. 

Sufanna lilla! Jag fkulle håldre braftörta 

mig utfore en åttftupa, ån at blottftålla Fru 

Grefvinnan. (Hantar Sufanna ifamn,fpringer 

tilfönftret,och hoppar nediträgården). 

S¥*

\ ■J 

FIGAROS BRÖLLOP, 

53 

Susanna. 

Ach! - - - (Honfaller bortdånadien lånftol: 

Hon kommer fig åndteligen föreigen efterhand, 

fliger up, ock då hon får fe Cherubin fpringai 

trägården, få kommer kon helt andetrntentilbaka 

til den fråmfta delen affkädeplatfcn). Han år 

redan långt borta - - - Den lille villbafaren 

ar åfven få vig fom vacker - - - Om den där 

lider brift på qvinfolk - - - (Hon fpringer til 

Cabinettet). Klappanu få mycket Ni behagar, 

Herr Grefve, och Hå fonder dörrarue; fan 

ta den fom fkal ivaraEr. (Hon går iniCabi. 

nettet ock låfer igen dörrenefter fig, dåkon märker 

Grefven ock Grefvinnan komma). 

VIII SCENEN. 

GREFVEN. GREFVINNAN. 

Grefven, idet hanlägger på en lånftol en 

yxa, 

fomkan tagit medfig atftötaup dörrenmed. 

Fru Grefvinna, befinna Er vål, innan Ni 

bloitftåller mig för at bryta fonder denna 

dörren. 

Grefvinnan. 

Ach, min Herre, jagber Er för all ting " 

- - 

Grefven, (fom lagar figtilat 

ftötaup dörren). 

Jag begriper intet 

Grefvinnan,(fomfallerpåknå). 

Må göra! Jag fkal läfa up, jag fkal gifva 

Er nyckelen. 

C 3 Grbf-

54 FIGAROS BRÖLLOP. 

Grefven. 

Det sr iåledes intet Sufanna fom åridetta 

Cabinettet. 

Gref vinna n. 

Det år åtminftone ingenfom kan ge Er an* 

ledning til mrfstankar. 

Grefven.. - - - 

Detår enkarl, jag fkal mörda honom 

ovärdigaMaka! -"' Ni vil vara qvarirummet;. 

Ni fkal långe få varadet, det förfåkrar jagEr 

på. Således åro då billetterne förklarade och 

mina mifistankar uplöfte!. 

GREF VINN AN. 

i Var iå god och hör et ögnablickhvad jag. 

vil faga. 

Grefven. 

Hvem år då idetta Cabinettet? 

Grefvinnan». 

Er Kammar- Lakej. 

Grefven. 

Cherubin, den lille bofven? - - - - Han? 

får ej komma förmina ögon. Jsg undrar nit 

mera ej dårpå, at Ninyfs var få rörd. 

Grefvinnan. 

Det var verkeligen et rått menlöft uptågfom 

vi fmidde ihop på fkåmt. 

Grefven tager nyckelenutafkenne och 

fårtilCabinettet: Grefvinnanfallerför 

Grefvinnan, 

Jag ber för all ting, min Herre, fkona detta 

barnet, och atden oordning,ihvilkenNilår 

finna honom - - '* 

/ 

» 

hansfötter. - 

Gref*


Grefven. 

Hvad, minFru! Hvad vilNi fåga? Hvad 

för oordning? - - 

Grefvinnan. 

Ja min Herre, färdig at-ömfa - - kiåder, helt 

fearhalfad, med bara armar 

GrefvenfpringertilCabinettet,., 

echGrefvinnan låter fig handlöflfallaienlånftol ,. 

idet bon vänder bortögonen. 

Kom ut då, lille våghalst 

IX SCENEN. 

CfREFVEN. GREFVINNAN. SUSANNA; 

Grefven, fomfår fe Sufanna komma 

ut ur Cabinettet» 

Åh! -.

5* 


Susanna, fom fpringer til 

Grefvinnan. 

Nådig Fru, han år långt borta, han har 

hoppat ut genom detta fönftret, och var få 

lått fom en fjäder. 

Grefvinnan. 

Sufanna! Jag år dod! 

Grefven, affides ,idet kan kommer 

ur Cabinettet. 

Dår år ingen, och i den delen har jag 

orått. (til Grefvinnan). Min Fru, Ni fpelar 

rått väl Comedier. 

Susanna. 

Ån jag då, min Herre? 

Grefven. 

Ni åfven, Mamfell 

Grefvinnan. 

Tycker Ni ej mer om at Ni råkat henne, 

an Cherubin? Ni tycker eljeft nog om at 

råka henne, i allmänhet fagt. 

Susanna. 

- - - 

Hennes Nåd hade blott behöft låta Er flå 

fonder dörren, ropa på folk 

Grefven. 

Ja, du har rått; det år jag fom bör ödmjuka 

mig. Jag år- vårkeligen få flat, at. - 

Men hvarföre fya1ade du mig icke, grymma 

flicka, når jag ropade dig? 

Susanna. 

Jag klådde mig på båfta vifet, och hade 

en myckenhet nålar at fatta i klåderne; och 

Hcnes Nåd, fom förbod mig det, hade vål 

fina orfakcr. Grsf- 

f

t 


GR EF V EN. 

Iftållet för at lägga lökpå laxen, iå hjålo' 

mig håldre at utvårka min tilgift. 

S uSANNA. 

År jag då förenad med Er för at i evigliet 

vara et offer både för Er fvartfjuka- och 

för den kallfinnighet, hvörmed Ni öfvergifvit 

migj tvånne eganikaper, fom Ni altens 

förftår at förena? - - - Jag - -fkal - flyttailug** 

til Urfeliner-kloftret, och 

Grefven* 

Men, Roffna! 

Grefvinnan. 

Jag år ej mer den Rofina fom Ni har fl 

mycket ålfkat: jag åt den fläckars Grefvin- 

- - - 

nan Almaviva, en maka, fom blifvit öfvergifven 

af den fvartfjukafte man 

GRE F VE N. 

Men den där karlen och det dår brefvet 

hade vårkeligen uprörf mit blod - - - 

Grefvinnan. 

Jag hade ej lämnat mit bifall dartil. 

GR E F VE N. 

Hvad, Grefvmnad Ni vifte, at 

GREFVI NN A N. 

- - - 

Och det år Figaro, den framfufingen, fon» 

Utan- at jag hade någon del däri 

Grefven. 

Han var med - - - och Bazile, fom fade 

fig hafva fådt detfamma af en bonde. Tro- 

löfeSångmåftare!Du fkal plikta för dem alla. 

C 5 

ÖRES*

S8 


Grefvinnan. 

Ni ber för Er om en tilgift fom Ni ej 

beviljar andre - - - Om jag fkulle bevilja denfamma, 

få fkulle det blott fke med vilkor 

at man å alla fidor fkulle glömma bort altfammans. 

Grefven. 

Välan, min Fru, må göra, jag famtycker 

dartil - - - men jag kan ånnu intet begripa, 

- - 

huru ert kön kan få fort och få lått taga 

den upfyn och det fkick fom omftåndigheterne 

fordra: Ni var få orolig - - Nå väl! 

Hör, min Fru - - - Ni år det vårkeligen 

.ånnu - -,- 

Grefvinnan. 

Mån manfolken äga nog .granlaga tankefått, 

nog fina kånflor, för at urfkilja et med 

oråtta mifstånkt men hederligt finnes häftiga 

men billiga harm, ifrån den förvirring,'fom 

,at följet*.brott. G R E F-V EN. 

-Vi -karlar tro ofs duga något i ftats-faker, 

och vi are .blott .barn: Det år Er, det år Er, 

min Fru, fom Kungen borde utnämna til 

AmbafladöriLondon - - - MinFru, glöm, 

glöm denna håndelfen;den år få förödmjukande 

för mig. 

Grefvinnan. 

Den år få för ofs bägge, Min Herre. 

GeefVE N. 

Förfåkra mig då å nyo, at Ni förlåtermig. 

Grefvinnan. 

Har jag låfvat honom det, Sufanna lilla? 

Sv-


SUS ANN A. 

Jåg mins intet. 

Grefven. 

Nå vål!Såg då det ordet ? 

Grefvinnan. 

FörtjänarNi det, otackfamtne? 

Grrf VEN. 

Ja, vårkeligen, minFru,genom min ångej*. 

Grefvinnan,fom räcker konom 

kanden. 

Hvad jag år fvag! Hvilket efterdöme jag 

gifver dig, Sufanna! Man lår aldrig mer lita 

pa qvinfoiks vrede. 

Susanna." 

Låt ofs vara fångar på våra redliga ord, 

få fkal Ni få fe om vi are hederligt folk. 

X SCENEN. 

GREFVEN. GREFVINNAN. SUSANNA. 

FIGARO. 

FIGARO. 

Man har fagt mig at Hennes, Nåd vore 

opasflig. 

Grefven. 

Åh , hvilket krus! 

Figaro. 

Åh, det armin (kyldighet. Nå, Nådige 

Herre!Hvad timma befaller Ni at bröllopet 

fkal börjas? 

C 6 Gref- 

»

*>0 


G.R-EEVEN. 

Och hvem fkal vakaöfverGrefvinnankemjna? 

* Fl

FIGAROS BRÖLLOP. m 

Figaro. 

Om det fkulle iå vara, iå år det. gj jag 

/om ljuger, utan mit anfigte. 

.G R EF V EN. 

Välan! Vil du omfider tilftå det? 

Figaro. 

Emedan Hennes Nåd få vil, Sufanna få vil., 

och Eders Nåd få vil, få måfte våljag- vilja få 

'med: men för at fåga rent ut, Nådige Herre, 

iå fkulle jag, om jag voreiera kiåder, ej 

tro et enda ord .af alt hvad vi fäge. 

Grefven. 

At altid ljuga emot klar fanning, det lote». 

törnar mig .omfider. 

Figaro, (fackta tilSufanna). 

Jag varnar* honom för fin fara: Det år alt 

livad enhederligkarl kan göra. 

Susanna, fackta til Figaro* 

Har du fedt Cherubin? 

Figaro. 

Ja , helt fönderflagenpå köpet. 

Susanna, högt. 

Ack! - - - " Grefven. 

;Kom och låtom ofs gå ut, Grefvinnt; 

XI SCENEN, 

"GREFVEN. GREFVINNAN. SU^ 

LSANNA. FIGARO. ANTONIO. 

Antonio,(hårande under armenen Neglicke- 

'kruka,ik vilken blomflren åro fonderkrojfade). 

Nådige Herre! Låt fatta galler för de dar 

ienfte-tna fora vetta ut til mina trägårds-fångar: 

.Cj Mm

K* 


Man käftar dit allehanda faker:Nu nyfs föll 

ifven- enkarl ner dårftådes. - 

Grefven. 

En karl - - - och hvem år det? 

Antonio. 

Det år juft det fom jag fåjer: Jag måfte 

genaft foka up honom. 

Susanna, fackta til Figaro. 

Gefvindt,Figaro, gefviHdt! 

Antonio. 

Jag år ert tjånftehjon;det år jag fom fådt 

vården af er trägård om hand; en karl faller 

ner dårftådes, och Ni finner väl, at mit goda 

namn och ryckte får en knack därigenom. Se 

hur mina neglickor åro tiltygade. 

Figaro. 

Nådige Herre 1. Han år drucken iå tidigt 

på morgonen. 

Antonio. 

Ni bedrar Er; det år en liten lämning fedan 

i går aftons. Huru oredigt - - man 

dömmer! 

Figaro. 

Skal du då aldrig vånda igen at fupa. 

Antonio. 

Om jag intet föp,iåfkulle jagblifva tokig. 

Grefven, til Antonio. 

Vildu fvara mig,eljeft gifver jagdig affked. 

Antonio,fom lägger fingret 

påfin panna. 

al jag da fara bort ? Om Ni intet har 

yog -af det hår (pekande på fit hufvud) - för

FIGAROR BRÖLLOP. -F3 

for at behålla et godt tjånftehjon; iå år jag 

dock intet iå dum, jag, at ge en iå god 

Herre på båten. 

Grefven. 

Men mån du ikulle kunna kanna igen den 

karlen ? 

Antonio. 

Ja: -- - - Om jag hade fedt honom likväl? 

Susanna, fackta til Figaro. 

Han har intet fedt honom. 

Figaro,affides. 

Godt! 

Grefven. 

Nå vål! Ån fen då? 

Antonio. 

Jag ville vål fpringa efter: men jag ftötte 

mig emot ftaketet, at jag fick en få dugtig 

knuff i handen, at jag intet mer kan röra 

hvarken hand eller fot på det dår fingret. 

Figaro. 

Nå vål! Huru mycket fkal du hafva, din 

kinkblåfa, med dinaNeglickor? NådigeHerre, 

man behöfver ej foka längre: Det ar jag fom 

hoppade ner - - - Grefven. 

Hvad! Det ar Ni? 

Figaro. 

Ja, Nådige Herre! Jag variKammarpigornas 

rum, och hade hvit väft på mig: Detår 

iå varmt. - -.- Jag väntade på min Sufanna, 

når jag fick höra Er. Jag blef råddianledning 

af den dår billetten, och jäg hoppade 

ned på hans fångar, dår jag åfven något litet 

ttara- 

♥»

H FIGAROS BRÖLLOP. 

trampade på minhögrafot. (Han låggerhan* 

fanpåfin högrafot, fom omdet gjorde ondt). 

Antonio. 

Huru mycket fkal duhafva,dinkinkblåfa?.- - 

Ni har då blifvit mycket ftor federmera; ty 

Ni var då mycket mindre och fmalare. 

Figaro. 

Åh det kommer dåraf, at mankryper ifro£> 

fom etnyftan, då man faller. 

Antonio. 

Jag håller före, at det fnarare var Kamma?* 

Lakejen, den Vifpen. - - 

Cherubin? 

Grefven. 

- - 

Figaro. 

Ja, återkommen juft enkom ifrån Sevill«V- 

-dår han kanfke nu år med fin haft 

Antonio. 

Nej, nej, jsg fager ej det, jag fager ej detj: 

jag fåg intethans käft gåifyrfprång,- jag- 

Det dumhufviKlet! 

Antonio; 

Det år värre fft det år Ni fom hoppadel 

det år billigt at jag lämnar Er detta pappers* 

byltet, fom föll ur er ficka. 

Grefven,fom tagerpapperet, 

Et papper! tag hit det? (TilFigaro:) Emedan 

detta papperet hör Er til, få lår Ni vål 

vara iå gunftig och fåga ofs hvad det år? 

Räddhågan torde ej hafva bragt Er at glöm- 

»a bort " det? 

% 

Figaro. 

Jiz*

FIGAROS BRÖLLOP» -SS 

Figaro. 

Nej visft icke, men jag har få många papper! 

Man måfte fvara på alt. (Han gråf yeri 

alla jina fickor, och drager up flere papper). 

Detta .år Marcellinas bref på fyra fidor: det 

år vackert - - - Detta år förteckningen öfver 

möblerneidet lillaSlottet - - - Mån dettaej 

fkulle vara den fläckarskarlens anfökning,fom 

fitter. inne förolåflig jagt på ågorne? Ach, fe 

dår år denfamma. (Han viker up flerepapper). 

Grefven. 

Nå vål! Du fom altid år fintlig-f kan du 

intet gifta? 

Antsnio, (fom går tilFigaro, och hvi- 

/kar åt konom ganfka högt). 

Hans Nåd fager, om Niintet kan gifta? 

FiGaro,(fomfkjuter konomifrånfig). 

Fy! Den ftyggen, fom fkickar fina rusångor 

inåfan på mig. Ach! 

Grefven öpnarpapperet förat fehvad 

det år, och Grefvinnan blir varfe, utan at Grefven 

marker athonfer det, at detår Cherubinsfullmagt). 

Grefvinnan,fackta tilSufann§. 

Det år Fullmagten - - 

Susanna, fackta tilFigaro. 

DetårdenlilleKammar-LakejensFullmagt.-- 

Figaro, fom låtfar komma ihåg det. 

Ach, den fläckars Gåflen! Hvad det gör 

mig ondt: men hvad vil han göra? Det år 

den fläckars Cherubins Fullmagt, fom jag filftalde 

honom, fom han lämnade mig tilbaka, 

och fom jag har. glömt at återftåila honom. 

Valan, fort, jag måfte refa eftey. 

Gref-

"r

nr 

■TV 

FIGAROi bröllop: ef 

XII SCENEN. 

"BREFVEN. GREFVINNAN. FIGARO. 

SUSANNA. ANTONIO. BASILE. 

DOCTORN. MARCELLINA. GRIPPE- 

SOLEIL. En kop Bönder ockBond-qvinfolk. 

FIGAR O. 

Nådige Herre!Ni går ut utan at gifva be* 

fällning om mit Bröllop. 

MA RCELLIN Ä.- 

Upfkjut detfamma, NådigeHerre,"eller fnalare, 

befall det aldrig. 


Ach, iå har min håmd nu åndteligen inträffat! 

Nå väl,Marcellina;hvarom år frågan? 

Marcellina. 

Jag kommer, för at anhålla hos- Er offi 

rättvifa. 

Grefven.- 

Jag fkal fkaffa Er denfamma. Man fkal 

Opikjuta altfammans, di,da fil defs at fka kro 

til era anfpråk blifvit lagligen upgifne, fom 

feal fkeiden ftora Auditnce-Salen. 

BA zilb.- 

Tillåt Nådige Herre, at jag i det fallet- a£* 

ven får göra minarättigheter gällande til Mar» 

seliinas perfon, Figar o. 

En annan narr af famma fla«g. 

Grefven. 

Frågan ar om ens rättigheter, ens råt-tigl.eter, 

och du vil prata, dit dumhufvud! .An--

t?8 


AnTONIc. 

Han träffade honom min fann juft:iforfta 

hugget* det år juft hans råtta namn. 

Grefven. 

Min hederlige Bazile, min trogne och pålitlige 

Commisfionår, gå, far genaft in til 

Staden at foka up Bifittarne iRätten. 

Bazile. 

För Domftolens egna årender. 

Grefven. 

Ja, - - - du fkal åfven fkaffa hit den karlen 

fom har den dår fedelen. - 

Bazile, 

Mån jag kånner honom? 

Grefven. 

Ni har intet luft dartil, märker jag. 

Bazile. 

Jag har ej kornmir hit til Herregården fotat 

uträtta Commisfioner: Såfom Virtuos och 

Orgnnift iByn, år det min fylla at låra Hennes 

Nåd fpela på Claver, hennes Qvinfolk at 

fjunga, Lakejerne at fpela på Mandolin, och 

ifynnerhet at roa Ers Nåds fåiikap, når han 

behagar befalla det. 

Grefven. 

Ah, mit falfkap. 

Gripfe-Soleil. 

Jag fkal fara åftad, min fromme Grefve, 

©m Er behagar. 

Grefven. 

Hvem år du? 

Gsntiir 

/

FIGAROS BRÖLLOP. $9 

Grippe-Soleil. 

Jag år Grippe-Soleil, min fromme Grefve-; 

fom gårivall med getterne: Det år kalasi 

dagiByn; jag har blifvit efterfkickad at anftålla 

et litet fyrvårkeri;och fom jag vet hvar 

alt det fa-cramentfkade Procefsmakar " byketi 

Orten håller til, få - "* -■ 

Grefven. 

Jagtycker omdinifver:res dit;(TilBazile) ? 

Och Ni, roa Herrn på vågen med era vifor 

och er zittra;han hör til mit falfkap. 

Grxpbe-SoLEit, (fom hoppari 

glädjen). 

Äh , sh, jag hör til Hans Nåds falfkap1 

Bazile. 

Skal jag roa Grippe-Soleil? 

Grefven. 

Ja genaft, eljeft ger jag Er affked;- 

Bazile. 

Nå välan då: jag fkal ej fpjårna emotud.» 

Äen , jag fom blott år - - - 

En kruka.- 

Figaro;< 

(Grefven gar ut)* 

upfiyn går 

Bazile, fom medenhedrofvad 

Ht tagafiir zittra,eckiförbigåendefager åtFigaro: 

Jag råder dig, at du ej afgor någon ting 

innan jag kommer tilbaka. 

Figaro. 

Gå, gå, Var intet rådd, om du ock aldrig' 

fkulle komma tilbaka. Du fer mig ej ut at 

fea luft at fjungaidag. Min Vin, vil dir ät


jag fkal börjaen vifa ur A. E. A: den år 

fkrifven för min Fåftmö: (Hanfju-ger) 

Jag ålfkar min -Sufannas hederliga pengar 

Ochhennes vackradygd, fom ejårlåttpå fprång '» 

Om du frucktar flångar, 

Sä var en trogen vän, och gå din lilla gång: 

Menomdufrucktar hotochpack och tvång? 

Sä rör dina ftrångar 

Och pafla pa din fång: 

Plång, plång, plång, plång, plång, plång, 

Plång> plång, plång! 

(Figaro går baklånges idet han fjunger; Bazileföljer 

konom, i det han accompagnerar honom 

tned fin zittra:Grippe - Soltil följer konom efter 

idet kan tn%n- flora/kutt i glädjen, ock allefammnn 

gå ut, undantagande Sufanna och Grefvinnan). 

XIII SCENEN. 

GREFVINNAN. SUSANNA. 

Grefvinnan, 

Jag har gjordt en flat figur: ar det ej fant-, 

Sufanna? 

Susanna. 

Tvärtom, Nådige Fru; jag fågdärigenom, 

huru mycken lätthet den ftora världens umgänge 

gifver belefvade fruntimmer,atljuga utan 

st det märkes - - 

Gref-

FIGAROS BRÖLLOP. 7- 

Grefvinnan. 

Sedan det fom håndt, kan du väl föreftålla 

dig, at jag ej har luft at fkicka Cherubin 

idit ftålle til motesplatfen. 

S US ANNA. 

Det oacktadt har jag icke eller luft at gå dit. 

Grefvinnan 

Det faller mig in en ting:om jag fkulle 

gå ditidit ftålle? 

Susanna. 

Men Ers Nåd betänker ej, at Herr Grefven, 

fom blifvit bragtiharnefk genom billettenimorgons, 

kunde inbilla fig, då han 

råkar Ers Nåd 

- - - 

Grefvinnan. 

Jag har betänkt alt förut: det forfta vågfpelets 

lyckliga utgång ger mig anledning at 

förföka et nytt; men framför alt, tala ej därom 

för någon. 

Susanna. 

An Figaro då? fkal intet han vara med? 

Grefvinnan. 

Nej, då ville han lägga til något af fin 

egen upfinning. Gå och hämta min käpp 

och min Mafque, jag fkal gå och fpatfera nugot 

litetiträgården, för at tänka dårpå. 

XIV SCENEN. 

Grefvinnan enfam. 

Mlt lilla forflag år rått oblygt! (Hon får 

få enfloffe fit band, fom 

kon kade tagit til- 

Jkaka af Ckerubin). Ach, mit kära band, jog' 

fkal

f?2 


fkal ej förlora digmer; du fkal årindra mig 

-den håndelfen, då denne ftackars gåflen .- 

Ach, Herr Grefve, hvad h«ar Ni gjordt? 

.(Hen lägger bandet i fin farm), 

XV SCENEN. 

■.GREFVINNAN. SUSANNA. 

Susanna, fombår kappenoch 

mafquentilGrefvinnan. 

Ert forflag år dråpligt, Nådige Fru! Jag 

har tänkt dårpå: det förenar alt; det jämkar 

allas intereffen, och hvad fom må hånda, få 

ar mit giftermål fåkert. (Sufanna går ut med 

Grefvinnan, idet hon kyjfer linnes hand). 

a*m%m%mmmmmmmm mmm*m*^*'*%\'**»-»mmmv ■■■»■*■" »in iim M»t »i,> i.l^wwai>i**«w»^«i»»aw»««*MîiMwWfcwt


Pedrillo. 

Det år ej mer ån tre mil dit; men de åro 

♥dryga- - 

GEEF V E N. 

Underråtta digdår, om Cherubinkommitdit. 

Pedrillo. 

På vårdshufet, Nådige Herre? 

Grefven. 

Ja, och låmna honom detta paketet. 

Pedrillo. 

An om han intet kommit dit då? 

Grefven. 

Så kom med det fnarafte tilbaka, at under» 

råtta mig dårom. 

Pedrillo. 

Jag refer. (Han går ut). 

IISCENEN. 

GREFVEN enfam. 

Jag gjorde litet dumt i det at jag fkickade 

bort Bazile: han hade kunnat vara mig 

nyttig - - - Jag begriper ej något af åfventyretijåns: 

Grefvinnan forfkråckt vid min 

ankomft; Kammarjungfrun inlåft; en karl 

fom hoppar ut genom fönftret;Figaro, fom 

påftår at det år han. - - - Jag kan minfarm ej 

få rått på fammanhanget af alt detta. Om 

mit husfolk tillåta hyar.andra några farniliariteter 

fins imellan, få gör det intet til faken 

för fådant folk; men Grefvinnan - - - Ach, 

hon refpe&erar fig fjelf, och min heder - 

f » - " hvar knafyeln har man gjordt af ho- 

P nom J

. FIGAROS BRÖLLOP. 

74 

nom! - - - Figaro kommer intet; jag n.Jfte 

bjuda til;at på et flugt fått utforfka fanniagen, 

når jag får tala med honom. 

in SCENEN. 

GREFVEN. FIGARO. 

Grefven, fom 

trorfig varaeijfatn. 

Jag måfte åfven bjuda til at utforfka, om 

han vet mina affigter ianfeende tilSufanna; 

om hon flamrat ur fig något, få gifter jag 

honom med den gamla - - - Men hur fkal 

jag bara mig åtianfeende til den unga - - - 

Figaro, affides. 

Min huftru, om Er behagar? 

Grefven. 

Hvem år dar? (I det Han får fe Fignro') 

Hvad gor Ni dar, min Herre? 

Figaro. 

Nådige Herre, jag kommer hit pä er befallning. 

Grefven. 

Hvad vit det du fade dar borta? 

Figaro. 

Intet, Nådige Herre. 

Grefven. 

Men hvad mente du med de orden: Min 

huftru, om Er behagar? 

Figaro. 

*Åh, ingen ting! Det var flutet på en mening. 

Jag fade: gå och beråtta det for min 

huftru, om Er behagar. 

Gref-

FIGAROS BRÖLLOP. 7^ 

Grefven. 

Ni har låtit vånta på Er bra långe. 

Figaro. 

Det kommer dåraf, at jag fmutfade mig 

full, nar jag hoppade ner på de dår trägårdsfångarne, 

få at jag måfte omia kläder. 

Grefven. 

Tjånftefolket hår kläder fig långfammare 

in herr/kapet - - Figaro. 

Det kommer dåraf, at de ej hafva några 

drängar at hjälpa lig. 

Grefven. 

Ni var bra driftigijåns, då Ni hoppade 

ut genom det dår fonftret. 

Figaro. 

Man fkulle kunna tro, då man hor Ers 

Nåd tala, at jag hoppat lefvandeigrafven. 

Grefven. 

Bjud intet til at bedra mig,idet du lötfar 

blifva bedragen fjålf, din illparige fåile! 

Du begriper val, at det ej år .din fara loin 

oroar mig, utan orfaken dartil. 

Figaro. 

Jag variKammarpigornas rum, nlr Er» 

Nåd koin in. Ianledning af en mifstanka, 

gjorde Ers Nåd et fafligt larm, och kaftade 

all ting ofverånda, likfom en ftrom - - - - 

Ers Nåd hehofde en karl; det var nödvåndigt, 

emedan Ers Nåd eljeft var på vågen at 

med egen hand flå fonder fkranket och ftota, 

in dörrarne: jag blef åfven råddianledning 

D z -':>:?.mf 

v


76 

af den dår billetten; hvem vet hvad fom 

kunnat hånda mig, cm Ers Nåd hade råkat 

migifin forfta ofverilning? 

Grefven. 

Åh, du hade kunnat fpringa ner utfore 

trappan. 

Figaro. 

Ja, och låta Ers Nåd få faft på migi 

iarftugu-gången. 

Grefven, ftkken. 

Ifarftugu- gången - - - (affides) men jag 

går ifrån mit ämne. 

Figaro,affider. 

Han vil utfoifka mina tankar; få fe huru 

han bår fig åt, och låtom ofs agera forbehålliamme. 

Grefven. 

Figaro, jag fkulle hafva tagit dig med mig 

til London. 

Figaro. 

Har Ers Nåd ändrat fin forefats? 

Grefven. 

Många orfaker hafva foranlåtitmig dartil ". 

for det forfta forftår du ej Ångelfkan. 

Figaro. 

Jag vet hvad god dem vil fåga, 

Grefven. 

Hvad fager du? Figaro. 

Jag vet, hvad god demvil fåga: Angelfksn 

ar et vackert fpråk, och det fordras ej mycken 

tid för at gå långt dåruti. Med det ordet

&■ 


det god dem kan mani Ängland få alt 

hvad man vil - - - - om man har luft at 

fmaka på en god och fet kyckling, få går 

manin på et fpis-qvarter och gör blott få 

hår, (han härmar enfom vänder et flekfpett,) 

vånder ftek och fager god dem y få får man 

en faltad oxfot utan bröd: om man har luft 

at dricka en butelj godt Bourgogne-vin eller 

annat rödt vin, (han härmar en fom 

drar kor- 

ken ur en butelj,) få fager man god dem, få 

fåtter man fram et krus vål anfadt 61, med 

hvit fradga på; det år ftåtligt. Om man går 

och fpatfevar, och får fe en af de Skönheterne 

fom tiippa med nedflagna ögonoch vrida 

på ftjårten, kyffer på hand för henne och 

fager god dem, få ger hon en en dugfig örfil, 

til bevis at hon förftår - - - Man vet 

vål at Ånglandarne delTutom bruka flånga in 

vifta andra ord i deras tal; men det år ej 

fvårt at finna, ar god dem år grunden til hela 

fpråket - 


Godt, han har luft at komma til London. 

Sufanna har fåledes intet flamrat ur fig något. 


Låtom ofs nu öfva honom något litetifie 

eget ämne. 

Grefven, vinkar Figaro tilfig, 

och tar honomifamn. 

Figaro, lag mig då hvad anledning Grefvinnan 

hade at bemöta mig på det fattet, 

■< 

fom hon gjordei jåns? 

D 3 

; 

Fi- 

v 

>€"

78 


Figaro. 

Ers Nåd vet det båttre an jag. 

Grefven. 

Hvad har hon at förebrå mig? Jag förekommer 

hennes önfkanialt det fom fågnar 

henne; jag öfverhopar henne med fkånker. 

Figaro. 

Ja , men Ers Nåd åt- otrogeniåcktenikapet: 

tackar man den för det öfverflödiga,fom 

afhänder ofs det nödvändiga? 

Grefven. 

Figaro, förr fade du mig all ting. 

Figaro. 

Och nu döljer jagingen ting for Ers Nåd. 

Grefven. 

HUr mycket ger Grefvinnan dig for detta 

vackra bolags-contraetet? 

Figaro. 

Hur mycket gaf Ers Nåd mig, för ået jag 

tog henne ur Doftoms händer? Nådige Herre! 

Man bör ej ilia handtera en perfon forrs 

tjänar ofs väl, af frucktan at göradenfamme 

til et elakt tjånftehjon. 

Grefven. 

Men Tivarföre fkal det vara krangleriialt 

livad du talar eller gör? 

Figaro. 

Det kommer dåraf, at då man letar efter 

forbrytelfer, få finner man altid krånglerier.. 

Grefven. 

Jag har fedt dig tjugu gånger löpa efter 

lyckan» 

s 

/

h 


Figaro. 

Nu år det beftållt,Nådige Herre; jag har 

öfvergifvit henne. 

Grefven. 

Åh, men det år något nytt. 

Figaro. 

Hvad vil Ni at man fkal göra, Nådige 

Herre? Hopen håller fig dår; alla löpa dit; 

man trängs och fkuffas; ftörfta delenblir ibjalkramad, 

och frålfe fig hvem fom kan. 

Grefven. 

Du har fkaffat dig et ganfka elakt ryckte. 

Figaro. 

Om jag år båttre ån hon, få låta ej månge 

ftore Herrar finnas,fom kunna fåga detfamma. 

Grefven. 

Således har du intetluft at fara tilXondon? 


Nu kommer min börd. (Högt). Ers Nåd 

har gjordt m^g til Vecktmäftare på det lilla 

Slottet; det år en ganfka nått poft. Det år 

fant, at jag då ej får fpoitlar, fom då jagfar 

fom Courier med interelTantenyheter; men 

iå får jag dock fittailugn med min huftra 

iAndalufien 

Grefven. 

Hvem hindrar dig ifrån at taga henne med 

dig til London? 

Figaro. 

Jag fkulle då nödgas éfvergifva henne få 

ofta - - - - Jag fkulle fnart af mitt åktenfkap 

* - É» på halfen, r: 

D 4 

Gref».

%0 FIGAROS BRÖLLOP. 


Jag frucktar mycket at Sufanna har fkråflar. 

(Högt): Som du år qvick och öfvadifnillebragder, 

få kunde du taga dig up vid något 

publikt Verk. Figaro. 

Qvickhet för at taga Ci§ up! Ers Nåd (krattar 

åt mina pund; om man år medelmåttig 

idet affeendet, och kan krypa for ofrigt, få 

vinner man alt. 

Grefven. 

Defsutom hade du kunnat lära Statsklok. 

heten under mrg. 

Figaro. 

Jag forftår denfamma redan 

Grefven. 

Ja , fom Angelfkan, grunden af fpråket. 

Figaro. 

Ja , om dåruti vore något at fkryta af: 

men at låtfa veta det fom man ej vet; at fyras 

vara okunnig om det fom man vet; at 

fåtfa föiflå det fom man ej begriper; ej höra 

det fom man hör; at framför alt betrackta 

fakeme i et för ens förmåga för mycket vidftråckt 

begrep; at anfe för en ftor hemlighet, 

at dölja at ingen hemlighet gifves; at låfa 

fig inne för at fkåra pennor, ehuru man år 

tom på faker; at fpela en roll vål eller illai 

at utfprida fpioner"; at utdela penfioner åt bof- 

-var, ar loflafigill,. fnappa up br*f, och (kyla 

of.er fina låga knep med ämnenas vigt; däri 

ligger hela Statsklokheten. 

Gref» 

1

FIGAROS BRÖLLOP. Si 

Grefven. 

Men det år Intrigmakeriet fom du nu be» 

fkrifver, och ej Statsklokheten. - 

Figaro. 

Jag hållerIntrigmakerietoch Statsklokheten 

för tåmmeligen nära flågtingar - - - för öfrigt 

tycker jag mer om min Kårefta, fom den 

gode Kung Henric den Fjärdes vifa fager. 


Sufanna har förrådt min hemlighet: Jag 

*gifter honom med den gamla Maicellina. 

Figaro, affides. * 

Jag fnårjer honom och betalarhonommed 

famma mynt igen: Han har velat agera bakftug 

med mig;men hvad fick han veta? 

Grefven. 

Således tror du dig vinna din procefs? 

Figaro. 

Som Ers Nåd ej gör fig något famvet öfver 

at taga bort alla unga flickorna förofs, hvarföre 

fkulle han då anfe det för et brott af 

mig, om jag nekar til at gifta mig med en 

käring. 

Grhfven. 

En Ämbetsman glömmerfig fjålfi domarefätet, 

och känner dår intet anuat ån förordningen. 

FlGA RO. 

Ja, få at han fer igenom fingren med de flora, 

men år obeveklig för de fmå - 

Grefven. 

Tror du då at jag fkåmtar? 

D 5 . Fi* 

*

82 


Figaro. 

Hvem vet, Nådige Herre? Tempo et galant* 

uomodiItaliano - - tiden och den hederlige 

Italienaren lära uplyfa mig därom - - - Ville 

Ers Nåd mig ingen ting vidare? 

Grefven. 

Se efter, om någon ting fattasidenna 

Salen for Audiencen. 

Figaro. 

Alt år tilreds; den ftora lånftolen för Ers 

Nåd,de andre ftolarne för de lagfarne Bifittarne, 

kullerftolen för Notarien, de bägge 

hånkarne for Advocaterne; den inre delen af 

fkranket för hederligt folk, och den yttre 

for flödder. 

IV SCENEN 

GREFVEN, enfam. 

Den dår turen förftår altid at fatta figifina 

fördelar: han fnårjer och invecklar - - - en 

Ach era bagge lufvar, J förftånhvarandra 

för at lura mig! Våren ålfkare, våren vänner, 

våren alt hvad J viljen, men-- - aldeles inga 

makar - - - - 

V SCENEN. 

GREFVEN. SUSANNA, 

Susanna. 

Ers Nåd, Fru Grefvinnan har känning af 

moder- pasfion; jag kommer för at begära 

af Ers Nåd hennes flafka med Ångelfkt falt 

uti

FIGAR.OS BRÖLLOP. S3 

titt, och fkal om et ognablick lämna henne 

tilbaka. 

Grefven,med enganfltakallfinnig 

upfyn. 

Mamfelli 

Susanna. 

År Hans Nåd ond? 

Grefven, fom lämnar henne 

' 

finflafka. 

Se dår år hon,Mamfell! behåll henne for 

Er fjålf;Ni lår fnart behöfva henne. 

Susanna. 

Man qvinfolk af mit ftånd hafva moderfjuka,Nådige 

Herre!Det år en förnäm fjukdom, 

fom man blott ådrager figifina enfliga 

fruftugor. 

Grefven. 

En Fåflmo fom mifter fin Fåftman, och 

fom fer honom ien annans armar - - - 

Susanna. 

Om Ers Nåd betalar Marcellina med den 

hemgiften fom han har låfvat mig - - - 

Grefven. 

Har jag låfvat Er hemgift, jag? 

Susanna. 

Jag tyckte at jag hörde fa. 

Grefven, 

Ja, om Ni å er fida ville låna öronenlitet 

åt hvad jag fager? 

D 6 Sr-

84 


Susanna. 

Ar det ej min fkyldighet at låna öronen 

åt hvad Ers Nåd fager? 

Grefven, 

Ach din grymma flicka, hvarföre fade du 

mig ej detimorgons? 

Susanna. 

Ån Kammar- Lakejen då, fom var bakom 

lånftolen? 

Grefven. 

Hon har rått; menhvasförc vardu få genftråfvig,når 

Bazile talte vid dig tilmin fördel? 

Susanna. 

Nådige Herre! var det då någon nödvän- 

dighet, at en Bazile 

- - - 

Grefven. 

Hon har rått, altid rått - - - (Affides) 

Jag lår hlifva förtjuft i henne, om hon blir 

liten fmula egehfinnig. (Högt) Således fkulle 

du kunna komma i trägården i afton? 

Susanna. 

Spatferar jag ej dår alla aftnar, Nådige 

Herrei 

Grefven. 

Låtom ofs förftå hvarandra, Sufanna: Om 

vi intet råkas dår, få blir ingen morgongåfva 

af, och då blir ej eller något bröllop af. 

Susanna. 

Men om intet bröllop blir af, få blir ej 

eller någon Herre-rått af. 

Grefven. 

Sötunge! men hvar tar hon alt det fom 

hon fager? Gå nu då Sufanna; du kommer ej 

ihåg at din Fru vantar på dig. Sv-

FIGAROS BRÖLLOP. $»> 

Susanna, fom lämnar honom 

tilbaka flafkan. 

Åh, kunde jag tala vid Ers Nåd utan någon 

förevändning ? 

Grefven affides , idet kan år 

på vägen at gå ut. 

Täcka Flicka: Om jag utangenfågelfe fådt 

lienne, iå hade hon roat mig tufende gånger 

mindre. 

VI SCENEN. 

SUSANNA. FIGARO. 

Figaro. 

Hvad gör du då dår, mit focker? 

Susanna. 

ProcefTa nu få mycket du vil, Figaro; nu 

har du vunnit din procefs: kom, kom, jag 

fkal berätta dig det dår. (Degå ut). 

VII SCENEN. 

GREFVEN, enfam , fom körät 

Sufannas utlåtelfe. 

"ProceiTa nu få mycket du vil " - - - nu har du 

vunnit dinprocefs" Ach, jng råkade dår 

ien vacker fnara: Åh , minanäspärlor! Men 

jag fkal forfta at hamnas på dem. En dugtig 

byfattning,dår - - "- -- - 

juft rigtigt! Ja, 

men om han fkulle - - - - - - 

betala då -Godt 

betala - - men hvarmed? och, har jag ej för 

öfrigt den ftorfinte Antonio, hvars årediyga 

finnelag lår förfmå en Figaro, en okänd per- 

fön,til flågting. På intrigmakeriets vidftrackta 

D 7 ' 

falt 

*

%6 


falt måfte man draga fördelaf alt, ända til och 

med en narrs inbillning om fig ijilf. 

VIII SCENEN. 

DON GUSMAN BRIDE-OISON. 

DOCTORN. MARCELLINA. 

Marcellina. 

Min Herre, jag kommer för at berätta Er 

min fak. 

Bride-Oison. 

Välan!Låtom ofs fpråka därommunteligen- 

Doctorn. 

Det år et åcktenfkaps-löfte 

Marcellina. 

Beledfagadt med et penninge-låil. 

Bride-Oison. 

Jagförftår " Ni har den penninge-fumman? 

Marcellina. 

Nej, min Herre; det år han fora år fkyl- 

«!ig mig denfamma. 

Bride-Oison. 

Jag begriper vål; Ni vil at han fkal betala 

Er? 

Marcellina. 

Nej, min Herre! 

Bride-Oison. 

Men jag begriper ganfka vål; han vil intet 

betala Er? 

Marcellina. 

Åh nej, min Herre; det år han fom intet 

*il gifta fig med mig. 

Bride*


Bride-Oison. 

TrorNi då at jag intet begriper Er. 

Marcellina, fackta åt Dociorn. 

Hvar åre vi?_ (Högt åt Bride-Oifon) Min 

Herre, år det Ni fom fkal dömma ofs? 

Bride-Oison,idethanfkrattar. 

Mån jag då köpt mit ämbeteinågot annat 

affeende? M A RCELLINA. 

Det år et ftortmifsbruk at fålja ämbeten. 

Bride-Oison. 

Ja, man gjorde vål båttre, om man gaf 

ofs dem för htet : år det icke få ? - - - och 

emot hvem pnceffar Ni då? 

K SCENEN. 

DOCTORN. MARCELLINA. BRIDE- 

OISON. FIGARO. 

Marcellina', fomfer Figarokomma in 

och pekar på honom, 

Emot den dår elaka karlen. 

Bride-Oison. 

Men jag har fedt denne Ynglingen någorftådes 

? 

Figaro. 

ISevilla, min Herre, hos er Fru, 

Bride-Oison. 

Vid hvad tid? Figaro. 

Något mindre ån et år innan er yngfte 

Herr Sons fédelfe, fom år en vacker Gåffe-, 

en Gåffe fom man kan. fkryta med. Briss> 

>

8« 


Bride-Oison. 

Ja, den vackrafte af dem allihop - - - Man 

fager at du gör d-ina hår? 

Figaro. 

Åh , min Herre, et lappri 

Bride-Ois'on, fomfkrattat. 

Åh , et lappri, et åcktenfkaps-löfte. H»r 

du råkat Notarien, en befkedlig Gåffe, fom 

år min Secreterare? 

Figaro. 

Double- main. 

Bride- Oison. 

Ja , det hänger få ihop, at han åter af 

tvånne brödftycken på en gårg. 

Figaro. 

Han åter! - Jag - - kan forfåira Er på at han 

flukarifig 

Bpide " Oi-sdn. 

Nå vål, har du varit hos honom? 

FIGAR O, 

Om jag varit hos honom! Jo , både fö» 

Protocolls- Utdraget och Bilagan til detfamma; 

jag vet ej hvad det var alt - 

Bride-Oison. 

Ja: då har du iackttagit Råttegångs-ordningen 

- 

Figa RO.. 

Om hufvudfakeniProceiTer tilkommer Parterne, 

få vet man vål at Råttegångs-formaliteterne 

åro Domftolarnes enfak. 

Bride-Oison. 

Den dår Gåffen år intet få dum fom jagtroddeibörjan 

- - - Så at du trodde dig vinna 

din procefs? Fi-


Figaro. 

Ja, genom min rättfärdiga fak och er rått- 

■vifa, ehuru Ni hör til vår Domftol. 

Bride-Oison. 

Ja , jag hör til domftolen;men om du år 

fkyldig och intet betalar? 

- - - - 

Figaro. 

Men, min Herre finner vål, at det år fom 

om jag intet vore fkyldig. 

Bride-Oison. 

Han har rått. (Figarobörjaratfkratta). 

X SCENEN. 

DOCTORN. MARCELLINA. FIGARO. 

BRIDE-OISON. RATTENS VÄCKT- 

MÄSTARE. GREFVEN. TRE RÄT- 

TENS BISITTARE. DOUBLE-MAIN. 

Vacktmåstaren. 

Dår årNådige Grefven,minaHerrar. (Brids- 

Oifon och de andre gå at emottaga Grefvev). 

Grefven. 

Nihar er Domare-kappa påJEr, Hen* Bride- 

Oifon. Det är en enfkild hushålls - fak; era 

vanliga ftads-kiåder hade varit goda nog. 

Bride-Oison. 

Råttegångs-bruket, råttegångs-bruket» Nå> 

dige Herre! Märk dtt, at den fom licrat tar 

åt en Domare fom år klådd i den vanlig» 

korta drägten, båfyar,då ; 

han får fe en Fall- 

m-ågtig med lång kappa. Fo£niai|tetente ,formaUteterne 

> Nådige Herrei 

-J*^.....

$0 


Grefven. 

Lat Parterne komma in. 

Vacktm-åstaren. 

Mine Herrar, Parterne kommain. (En hop 

Bönder komma in,ochfiållafigbakom Bifittarne). 

XI SCENEN. 

GREFVEN. BRIDE-OISON, TRENNE 

RÄTTENS BISITTARE. DOUBLE- 

MAIN. VACRTMÅSTAREN. DO- 

CTORN. MARCELLINA. FIGARO. 

( Grefvenf ätter figilänfiolen , fom ftår på 

nphojningen; Bifittarne och Bride- Oifon fatta 

figide fiolarne fem ftå nedanföre Grefvrni ; 

Double-main på en kullerfiol vid det lilla bor- 

det; Figaro på ändan af bänken; Advocattrne 

på vånfira fidan om Grefven; Marcellina och. 

Doctorn på ändan af bänken til höger). 

Bride-Oison. 

Double-ir.ain, ropa up Inlagorne. 

VacktmÅstaren. 

Tyft, mine HerrarL 

Double-main, med enInlaga 

ihanden. 

Välborne, HögvålborneHerr Pedro Georges 

Idalgo, Friherre tilLaufalto ochPedrosmontes, 

emot Herr Calderode, Tragifk Poet. Frågan 

är om et ångfligt och djupfinnigt forgefpel, 

fem ingendela vil vidkännas, och fom bagge 

fkyila på hvarandra» 

Gref- 

.j*fc-'.— ~.

* 

j- 

" / 

FIGAROS BRÖLLOP. $t 

Grefven. 

De hafva bägge rått: låtomofs befalla at de 

fkola begynna en ny tilfammans; men på det 

at deras Arbete må upvåcka upmårkfambeti 

den ftora verlden, få kunde Adelsmannen fatta 

fit namn på titelbladet, och Poeten beftå fit 

fnille til fjålfva Skådefpelet. 

DOUBLE - MAIN. 

Tyfl då, mine Herrar! 


Tyft, mine Herrar1 

Double-main. 

DomPetrocio,Landthushållare, emotKrono- 

Upbördsmannen. Frågan år om en förhöjningochutmätning, 

fom ikedt efter godtycko. 

Grefven. 

- Upbörds-vårket hör icke til min domftol. 

Jag tjänar båttre mina underhafvande genom 

det at jag befkyddar dem hos Konungen; 

gå förbi det dår - 

Double-main, läfer vidare.. 

Agar, Raab, Judith, Magdalena, Nicolina, 

Marcellina de Verte-Ailure, emot - - - 

Figaro, med öpet rum för döpelfe-namnet». 

FiGaro. 

Namnlös 

Bride-Oison. 

Namnlös. Hvad år detta för et Paket». 

- - 

Figaro. 

Det år mitt 

Double-main. 

Emotr Figaro, utanförnamn. Caracterei? 

Fi-

91 


Figaro. 

Ådd och Välbördig - - 

Grefven. 

Är Ni Adelsman? 

Figaro. 

Om Himmelen hade velat, få vore jig fon 

af en Förfte. 

Double-main. 

Emot den Ädle och Välbördige Herrn 

Figaro, utan förnamn. Doctor Bartholo advocercr 

för benåmde Marcellina de Verte- 

Allure och nyfsnåmde Figaro för fig fjålf» 

om Rätten tillåterdet, oacktadt det år ftridande 

emot det almånna bruket. " 

Figaro. 

Bruket,Herr Double-main, år ofta et mifs» 

bruk: Parterne känna altid båttre deras fak 

an vifta Advocater, fom fkrika med fullhals, 

få at kalla fvetten dryper af dem; fom forfta 

alt, utom fjå1fva hufvud- frågan; fom bry 

fig rått få litet om deras Principalers eller 

Ciienters interelTen, fom de fråga därefter, 

om de göra Åhörarne ledsna och föfva Rättens 

Ledamöter;och fom fedan åro få upblåfte 

och pufta, fom om de hållit Talet for 

- - - 

Murena. Jag för min del fkal fluta med 

tvånne ord: (Idet han vänder fig til Grefven 

och Rättens Bifittare) Mine Herrar! 

Double-main. 

Tyft, tyft, Ni har redan fagt för mycker. 

Ni år ej kårande, utan blott fvarar.de. Komfram, 

Herr Doclor, och las på modersmålet 

up löftesfkiifUn > fomuikiifven på Fruijka-. 

PociQfti-v 

— -■-—— 

-."*-: ■:::r.-.r^---^m**^*x-& 

i

FIGAR.&S BRÖLLOP. n 

Doctorn, låfer. 

„Jag undertecknad ä>känner mig hafva undfådt 

af Nicolma Marcettna de Verte - AUure ett 

fumma af 2000 Riksdalex, hvilka jag låfvar 

at vid hennes forfta anforatan återbetala henne 

på Slottet Agoas - Frefcas, OJI låfvar jag] at 

gifta mig med henne." Mina 'ûtfetifir gå dårpå 

ut, at löftet fkal vårkftålla- oclj fedefen 

betalas. - - - Mine Herrar,* aldrig har någon 

mer intereflant fak blifvit Dom} olen0len före- 

dragen, och ända ifrån Alexander den ftore 

fom gjorde Drottning Thaleftris åckenfkapslöfte,- 

- - 

Grefven. 

Herr Do&or, innan man går längre;-nedgifver 

man Sedelens ricktighet? 

Figaro. 

Man har låft up Sedefen galet, mine Herrar, 

antingen af elakt upfåt, mifsta-r. eller 

vårdslöshet; ty dår ftår intet "foir. jng~ljfvar 

återbetala henne på Slottet Agoas-Frefcas, och 

54 

FIGAROS BrtÖLLOP. 

D OUBL.I-MA IN. 

Ja, ty Parter låfa ffta origtigt. (Vänderfig 

tilÅhörarne) Men, mine Herrar, någonliten 

tyftnad då! Va-ktmastaren. 

Tyft, mine Ferrar! 

"Pouble-main läfer ,medanßride- 

Oifonflumrar. 

"Jag Ränner - - - Marcellina de Verte- 

(ou) - " Det år få illa fkrifveS, och 

Allure - - - - - 

på SlottetAgoas-Frefcas, och 

(if) " - " - - - - - - eller (ou) och- - - (

FIGAROS BRÖLLOP. 9* 

96 


betala henne på Slottet Agoas-Frefcas, comnfa^ 

eller låfvar jag at gifta mig med henne. 

Doctorn. 

Utan comma. 

Figaro. 

Dår ftår comma. 

Doctorn. 

Den finnes dår ej. 

Figaro. 

Så har dår ftådt comma då; man lårhafva 

raderat bort denfamma. 

Grefvenftigtr opp, ochDomarnemaka 

fig tilfamman , förat votera. 

Doctorn. 

Hår år ingen annanån Ni, fom fkulle kunna 

varaiftånd at göra et (ådant ftrek. 

Figaro. 

forfvara er fak, men vand 

Herr Bartholo, ' 

igen at vara ovettig. Når Domftolarne antogo 

fkiljesmån parter imelian,ianfeende dartil, 

at parterne ofta förlorade en god fak af 

okunnighet om medlen; få var ej deras*mening 

at de fkulle blifva privilegierade nåsvifingar, 

emedan det fkulle vara at förnedra 

den ådlafte af alla inrättningar. 

DO C T O RNi 

Hejda Er, hejda Er. 

Marcellina, til Doctorn. 

Man har mutat Öfver-domaren; han mutar 

de andre, och jag har tappat minprocefs. 

Doctorn. 

Jag ar rådd dårföre. 

DÖVS LE*


Double-main,fom hördthvad 

Marcellinafade. 

Åh det år for groft; jag angifver Er, och 

påftår för Domftolens heders fkull, at denna 

laken må blifva afgjord, innan utflag fallet 

iden andra faken. 

Grefven. 

Nej, Herr Notarie; jag vil ej dömma fjålf 

"om minperfonliga oförrätt. En Spanfk Domare 

fkal ej hafva at rodna för et dylikt 

öfverdåd, fom til det högfta år värdigt Afiatifka 

domftolar; det år nog af med de andre 

mifsbruken; jag fkal råtta ett, och åmar at 

anföra fkålen til mit utflag. Hvar och en 

Domare fom nekar dartil, ål* en flor fiende 

til lagarne. Om fvaranden vil fjålfdifponeri 

fin perfon, få ftår det honom fritt. 

F1gâro. 

Jag har vunnit. 

Grefven. 

Men fom texteniSedelen fager:Jagfkal 

betala bemålte Mamfell , eller gifta mig medhenne;lå 

förklarar Domftolen fvaranden fkyldig 

at betala bemålte Mamfell en fumma af 2000 

R:dal. inom detta dygnet, eller ock at gifta 

lig med henne. Figaro, 

Jag har tappat. 

Grefven,ftiger upur finftof, 

■ jämte 

Bifittarne. 

Antonio. 

ifvilket ftåtligt utflag! 

E Fi-

9S FIGAROS BRÖLLOP» 

Figaro. 

Ihvad del år det ftåtligt? 

Antonio. 

Iden delen, at du ej mer får min Syfterdotter. 

FIGA RO. 

För"öfrigt år den fom gifter fig med fin 

Borgenär,i.detta fallet icke tvungen at betala. 

Doctorn. 

Vi gifte ofs, men fkilje dock egendomen. 

Figaro. 

Och jag gifter mig, få at vi åre fkilde i 

anfeende til fjålfvaperfoneme, emedan giftermål 

ej år något qvitto-bref. 

affides. 

Nu år jag hämnad: åtminftone år det någon 

rröft. (Åt Vacktmåfiaren) Låt Parterne 

taga aftråde. 


Tagen aftråde,mine Herrar. 

(Vacktmåfiaren, de trenne Bifittarne och alle 

Bönderne gåut). 

XII SCENEN 

GREFVEN. BRIDE-OISON. DOCTORN. 

MARCELLINA. 

Figaro,fompekarpå Bride- 

Oifon. 

Det år den dår Domaren,den tjocke lunfen, 

iom yai" orfaken dartil at jag tappade min fak. 

Bride- 

*V


Bride-Obson. 

Jag, år jag en tjock luns, jag? 

Figaro. 

Men det år ej flutadt ännu; jaggifter mig 

ej utan mina förnäma flågtingars famtycke. 

Grefven. 

Välan! Hvar åro de? Han kunde fkrika, 

Bt man gjordt honom orätt. 

Figaro. 

Om man lämnar mig tid, få år jag tammeligen 

nära at få rått på dem:jag har nu 

fökt efter dem i femton år. Nå iige Herre! 

Om åfven de dyrbare tygerne, med hvilka jag 

var betåckt, och om cle fpetfar och de juveler, 

fom röfvarne funno på mig, ej vittnade 

om et jag år född af rike föråldrar; få bevifar 

åtminftone den bokftafven fom år utftucken 

på min kropp, hvad för et dyrbart 

barn jag var, och detta märket på min högra 

arm - - - - Marcellina , fom ferpå märket. 

En fpade på hans högraarm? Det år han» 

Döctor. 

Doctorn. 

Åh, hvem? Marcellina. 

Det år Emanuel. 

Doctorn, til Figaro. 

Ni blef bortröfvad, fager Ni, af Tattare? 

Figaro. 

Juft bredevid et Slott. 

Doctorn* 

Det år han. 

Ei Fe-

100 


Figaro. 

Såg ut - - - ach min kåre Doftor, låmnt 

mig tilbaka til mina förnäma flågtingar. Minnamnkunniga 

flågt lår ej fe på tunnor Gull-. 

når det kommer an på at få rått på mig. 

Doctorn,fompekar gå Marcellina* 

Se dår ar din Mor. 

FIGARGr. 

Min Amma. 

Doctorn. 

Din egen Mor. 

Marcellxna. 

Och fe dar år din Far. 

Figaro,mifslynt ochförtvifladt 

fpfver det tilkånna genom fina åtbörder. 

Doctorn, fom fåtterfig pit 

Advocaternesbänk. 

Ah, hat til mig. (Hanfåtter bägge händer- 

ne framföranfigtet, för at betäcka detfamma). 

Bride-Oison. 

Det år^klart; han fkal ej gifta fig med 

henne. Ån det dår Slottet och det dår Adelfkapet 

då? Ni fade at Ni var Adelsman. Se 

hur Ni fager ofanning inför Rätten? 

Figaro. 

Rätten ? Rätten var på väsen at narra mig 

til en vacker dårfkap, då denfamma åmade 

förmå mig at gifta mig med min Mor, fedan 

den förut tjugu gånger få når fom på et hår 

retat mig at flå armar och ben af Herrn, 

(hanpekar påDociorn)t fom nu befinnes vara 

min Far. 

Mar»

FIGAROS BRÖLLOP. tor 

Marcellina. 

Tagmigifamn, min fon. Når jag ålfkade 

dig, få var det naturen fom vårkade hos mig. 

Flg aro. 

Och det var åfven en invårtes kånfla fom 

gjorde mig genftråfvig ät gifta mig med Er, 

min Mor. 

XIII SCENEN 

GREFVEN. BRIDE-OISON. FIGARO. 

DOCTORN, MARCELLINA. AN- 

TONIO. SUSANNA. 

Susanna, ledd afAntonio. 

Nådige Herre, fe dår år den hemgiften, 

fom Hennes Nåd har gifvit mig, at betala 

Marcellina med. Grefven affides. 

Om din Fru ginge til fanders;hvad har hen 

at befatta fig med det? (Han går ut). 

Antonio vifar SufannaFigaro,fom 

tar Marcellina-ifamn. 

Sepå, fe på, huru vål de komina öfvetens. 

Susanna. 

Ach den trolofe\ 

Figaro,til Sufinna. 

Hvad fager du, min Sufanna lilla! 

Susanna. 

Jag har fedt alt nog: Jag finner din trolös* 

het och min dårfkap. (Hon går ut). 

Figaro, fomfur henne tilbaka» 

Innan du går bort, fa betracjâi vå,l dett* 

ilfkade Frömuvret-- % 3 Sm-

jr:. 


Susanna,fombetracktar Marcellins 

från hufvud tilfot. 

Nå vål, jag fer henne. 

Figaro. 

Och du finner henne - - - ? 

Susanna 

För balt ful. Figaro. 

Åh ,lefve fvaitfjukan:Hon fparEr minfans 

intet, hon. Marcellina. 

Var intet rådd, min Sufanna lilla: den elakl 

månnifkan fom bryr Er, år min Son. 

Antonio. 

Hennes Son: det måtte då hafva fkedt 

nyfs,det? 

Figaro. 

Jag tror jag vet det, jag. 

Bride-Oison. 

Det år klart: fe dår år hans kära Mor- 

Marcellina,til Sufanna. 

Tag migi famn, min dotter, och låtonn 

ofs glömma bort at vi hafve varit ovänner. 

(Hon omfamnar Sufanna). 

Bride-Oison, gråtande. 

Hvad jag kan vara dum!Jag år helt rörd. 

Marcellina. 

An du di Figaro ? 

Figaro. 

Hvad, min kära mor, Ni vil fe tararne 

ffcrömma ur mina ögon: jag kände nyis tårarne 

trånga fig fram» utan at kunna hårama

FIGAROS BRÖLLOP. 10$ 

ma dem, men . - - jag vil ej mer fkåmmas 

för at vara blödig; jag fkal ikratta och gråta 

på en gång: jag kan ju ej hos dcffe bagge 

fruntimmer känna famma nöje på en gång - 

Susanna til Antonio 

Nå, min Morbror, Ni lår vål nu ej neka 

til 

Antonio. 

Räcka Parterne hvarandra handen? 

Doctorn, fomfiiger up. 

Min hand fkal förr blifva förlamad, förrän 

jag lägger denfamma ien fådan fålle* 

hand fom den dår år. 

A Nto n*io. 

Ni år då blott hans ftyf-far? 

Doctorn. 

Åh, åh 

Antonio. 

Idet fallet ger jag ej min brorsdotter åt 

"n, fom ej har några föråldrar. 

Bride-Oison. 

Tycker Ni at det kan vara möjligt, ert 

dumhufvud? Man har ju altid Far och Mor. 

Figaro, fom håller qvar Doctornfomårnargåbort. 

Ack min Far! Låt beveka Er. 

Susanna,fom klappar honom 

på kindbenet. 

Min lilla Pappa, vi fkole hålla af hvarandray 

vi fkole älfka hvarandra. 

E 4 Mar-


Marcellina. 

Herr Doctor! Hör Ni ej Naturens röft, 

fom ropar - - -iert 

hjärta? Han år qvick, fer 

bra ut 

FiGA RO. 

Och defla mina egenfkaper hafva ej kåftat 

Er et runftycke. 

Doctor m, med tårariögonen» 

Uh,uh! Se om jag ej år få dum fomHerrn; 

( Pekar på Bride - Oifon). Tagen migifamn,, 

mine barn. (De omfamna hvarandra). 

Marcellina,til Figaro. 

Min fon, fe dar är din löftes.fkrift-? Jag* 

ficånker efter din fkuld. 

Susanna. 

Se dår; tag afven emot denna hemgiften; 

den.tilhör dig. (Hon ger honom denpungen, 

fom Grefvinnan hade gifvit henne). 

Figaro. 

Jag rsckar mycket. (Antonio^ Sufanna, 

Figaro, Marcellina och Doctorn gå ut). 

IV SCENEN. 

BRIDE-OISON 

Se om jag ii tet åt iå dum fom Herrn - - 

Man kan val fåga fådant-tor fig ij;?!f; men - 

dylikt folk halva aldeles ingtn belefvenhet. 

FJÅR-

FIGAROS BRÖLLOP. io-j 

FJÄRDE ACTENL 

(Skådeplatfen förefiåtter en flor och lång Sal. 

Manfer längfi bortåtta lampetter,,och längfi 

fram tvåwielänflolar, och bakom dem et fkrif- 

bord. Längfi bort finnes en dubbel dörr, 

fom år öpen, och går in til en annan Sal). 

pmii ■ 1 ■"'' ■ "■ ■■■ ' 1 ■ -■"" »«■-..■■!■'■" 

ISCENEN. 

SUSANNA. FIGARO. 

Figaro. 

Nå vål, mitt Sufanna, år du nu nögd? 

Alt lyckas efter vår önfkan. Herr Grefven 

har invecklat fig fjålfifina egna fnaror. Du 

hade en elak medtåflerfka, och jag en fäte 

emot mig, enplågo-ande, fom med all magt 

fatte fig emot mit giftermål: alt detta har 

blifvit förvandladt til en den huldafte Mor: 

igår var jag likfom enfarn til i våriden, 

ochidag har jag alla mina Hägringar närvarande. 

Det år fant ,de åro ej få iyfande, 

fom jag hade? inbillat mig dem vara; men 

månne de ej åro titråcklige för ofs, fom ej 

hafva få mycken inbillning om ofs fjålfve 

fom de rike. 

Susanna. 

Tiden har framdragit fådane omftåndigheter, 

fom vi fjålfve ej hade beredt ofs på, ocb 

det fom vi väntat på har dock ej handt. 

Figaro. 

Lyckan, Sufanna lilla,tjänar ofs båttre ån 

vi fjålfve; få. går det tili våriden: man gör 

E 5 

föä.-

io6 

' 


förflager, man gör tilftållningar på en Gåa, 

och lyckan vårk.ftåller på en annan, och ända 

ifrån en blind gubbe fom vågledes af 

fin hund, til en Monark fom ville undetkufva 

hela jordklotet, går alt efter hennes egenfinnighet; 

den blinde med fin hund ar dock 

ofta fåkrare handledd ån den andre blinde 

med alt fit följe. Hvad den ålfkelige blinde 

vidkommer, föm vågledes af dårfkapen - "v- - 

Kärleken ? 

Susanna. 

Figaro. 

Så vil du vål at jag ikal intsga dårfkipens 

ftålle och vara den enda fom fkal leda honom 

til din dörr? 

Susanna. 

Kärleken och du? 

Figaro. 

Jag och kårleken. 

Susanna. 

Med vilkor at J ej föken något annat hårberge. 

Figaro. 

Om det nånfin fkulle hända, få måtte millioner 

Ålfkare - - - 

S us ANN A. 

Åh, eder - - - hör på, Figaro, fåg mig 

blott uprigtigt farmingen, - 

Figaro, 

Min farinafte fanning? 

Susanna 

Mån flere In en fanning gifvajj då? -Wfe»

FIGAROS BRÖLLOP, 107 

Figaro. 

Åh ja; fedan man fedt at dårikap ibland 

Islifvit anfedd för vishet, och at fmå lögner 

gifvit anledning til några dugtiga och plumpa 

fanningar, få får man af alla fl*g, åfven 

fådane, fom man vet utan at töras utfprida 

dem, ty alla fanningar åro ej goda at fåga, 

och fådane fom man berömmer utan at tro 

dem, emedan alla fanningar ej åro goda at 

lita på, fåfom til exemptlde käras eder, mödrars 

l.otelfer,drinkares férfåkringar, ämbetsmans 

löften, kråmares nogafte pris, med mera, 

fom aldrig tar anda. 

Susanna. 

Jag tycker om din glättighet, emedan den 

ar munter och råttfkaffens, och röjer din 

fjåls rena lugn - - - - låtom ofs tala något 

om mit möte med Herr Grefven. 

Figaro. 

Låtom ofs håldre aldrig faja därom \ det 

hade få når fom på et hår kåftat mig miftningen 

af min Sufanna. 

Susanna. 

Ån om han väntar på migiträgården då? 

Figaro. 

Låt honom förgåfvesillfånasdårftådes,honom 

til ftraff. Susanna. 

Det har kåftat mer på mig at bifalla til 

det möter, ån det käftar på mig at taga mijna 

ord igen. 

Figaro. 

.Således går du intet til motesplatfen? 

E6£u- 

.-

108 


Susanna. 

Jag låfvar dig det. 

FIGARO. 

Ar det din uprigtiga fanning. 

Su sanna. 

Det förhåller fig ej med mig fom med Er 

andre, fom åren lärde. Jag har ej mer ån 

en fanning, och jag låfvar dig denfamma en 

gång för alla. Figaro. 

Så at du fkal ålfka mig något litet ? 

Susanna. 

Åh mycket. ■ 

Figaro. 

Mycket! det ar intet, det. 

Susanna. 

Hur hänger det ihop? 

Figaro. 

Hörpå, min Sufanna; finner du intet det, 

at ikårleks - faker år åfven förmycket ej nog. 

Susanna. 

Jag forftår mig ej på alla era fpetsfundigheter, 

och fkal aldrig ålfka någon annan ån 

min man. 

Figaro 

Håll ord, få gör du et vackert undantag 

ifrån det allmänna bruket. 

II SCENEN. 

SUSANNA. FIGARO. GREFVINNAN. 

Grefvinnan. 

Hvar man ock må foka dem, få må man 

fara ofvertygad om at råka dera tilfammanj 

hån

«w 


liör på, Figaro: du roar dig för mycket i 

förtid, på framtidens bekoftnad, och för öfxigt 

väntar Herr Grefven på dig: du kan få 

bannor. 

Figaro,fom vil tagaSufanna med 

fig, dåhan ärnar gå ut. 

Jag går åftad at vifa honom min urfåckt. 

Grefvinnan, (fom göret tecken 

åt Figaro, at lämna Sufanna qyar hos fig). 

Hon kan vara qvar. 

£ Figaro går ut). 

111 SCENEN. 

GREFVINNAN. SUSANNA. 1 

Grefvinnan. 

Har du lagat altiordning, få at vi kunne 

ömfa kiåder? 

Susanna. 

Det behofs intet, Ers Nåd; mötet blir in- 

4et af. ' 

Grefvinnan. 

Hvad, blir intet mötet af? 

SuS ANN A. 

Figaro vil intet. 

Gref v1iinam. 

Ni bedrar mig; Figaro år ej få flåpphåndt, 

at han låter en hemgift gå fig ur handerne: 

det -.fortryter Er at Ni underrättat mig om 

Gfrefvens kärlek,, och Ni vil fjålf gå til mo- 

tesplatfen: lämna mig enfam. 

£7 

Sv-

i 

110 


Susanna,fom faller på knå 

för Grefvinnan. 

Ach, Nådige Fru! Jag frågar Eri fjålfva 

Himmelens namn, fom år allas hopp, omNi, 

efter all den godhet fom Ni; haft för mig, 

och den hemgift fom Ni flkånker mig, kan 

tro at - - - - 

Grefvinnan, fom refer up Sufanna. 

Men jag kom intet ihåg mig: om jag fjålf 

fkulle gåidit ftålle til motesplatfen, få fkulle 

ingen blifva inveckladiledfamheter, och dit 

bröllop vorefåkert,hvad fom ock kunde hånda- 

Susanna. 

Ach ErsNåd,hvad ondt Nihar gjordtmig! 

Grefvinnan. 

Det kommer dåraf at jag år få framfufig. 

(Hon tar Sufanna ifamn). Hvar.år er mötesplats 

? 

Susanna. 

Jag hörde ej få noga efter; men jag tror 

at det variträgården, ty ordet trägård var 

det enda fom jag tyckte mig höra. 

Grefvinnan. 

Det faller mig in en ting: du måfte flamma 

möte med honom: fkrif honom til - - - 

Susanna. 

Skal jag fktifva honom til,Ers Nåd? 

Grefvinnan. 

Jag tar på mig altfamrnans. (Sufanna fåtter 

fig vid bordet, fom år på högrafidan omTheatren» 

ock tager fig papper och en penna: Grefvinnan 

förefiafvar henne hvad hon Jkal/krifva):"Ny 

vifa

FIGAROS BRÖLLOP. in 

vifa på den melodien: "Det lår blifva vackert 

iqvåll, under de ftora Caftanie-tråden". 

Susanna,fom efter kandläfer up 

detfomhonfkrifver : 

"Det lår blifva vackertiqvåll, - - - under 

de ftora Caftanie-tråden". 

Grefvinnan. 

Ar du rådd at han ej begriper det? 

.# - 

Susanna,fomfkrmar 

Åh, det år rått. 

Grefvinnan. 

Sått ihop denna billetten med en nål, och 

fkrif bakpå billetten: "Ni fkal (kicka figillet 

tilbaka". 

Susannafkrifver, och känner feå

\ 

H 2 FIGAROS BRÖLLOP. 

IV SCENEN. 

GREFVTNNAN. SUSANNA. FAN- 

CHETTE. Tio eller tolfBondflickor , fot» 

bära hvarfin blomfterqvafi. CHERUBIN, 

förklädd tilflicka, fom åfven bär en blomfterqvafi. 

Fanchette. 

Fru Grefvinna! Hår åro flickornaibynr 

fom komma" för at lämna Ers Nåd blomfterq 

aftar til bröllopet.. 

Gref vinnan, fem pekarpåCherubin:. 

Hvem år denna unga. främmande flickan? 

Fanehe TTE. 

Det år enmin Coufine,fom kommit hit för 

at vara med på bröllopet.. 

Grbfvinsan^ 

Hon år vacker - - - (Hon tager emot blom» 

fierqvafien af Cherubin). " Som jag ej kan bår» 

lå många blomfterqvaftar på en gång, få vill 

jaghedta den främmande.. (Hon klappar honont 

f>å hufvttdet). 

Cherubin, affides. 

Jag hade fa når fom på et hår fådt enkyfs.. 

Grefv i-nnan, til Sufanna. 

Hon rodnade! Finner du icke, at honliknar 

någon ? 

Susanna.. 

Mycken likhet.. 

V SCE-

FIGAROS BRÖLLOP» 113 

V SCENEN. 

De föregående. GREFVEN. ANTONIO. 

Antonio,fom håller en Officershattihanden. 

ErsNåd, jag förfäktar Er, at han år hår. 

(Cherubin, (om flod längfi fram på Theatren, 

gömmerfig ibland de andra flickorna fom ontgifva 

honom). Flickorna i byn hafva klådt honom 

tilqvinfolk hos min dotter, och jag har ibland 

'lians kiåder funnit hans Officers-hatt, fom de 

af förfeende lämnat qvar dårftådes, (Han går 

omkring Bondflickorna för at fe efter Cherubin,får 

fe honom midt ibland dem, och fåtter 

katten på hans hufvud). Se dår år er Officer, 

Ers Nåd. 

Grefven. 

Den förbannade Kammar -Lakejen år &i\d& 

hår. Hår år någon elak ande, fom vänder alt 

emot mig - - - (Idethan vänderfig til Grefvinnan). 

Nå, Fru Grefvinna! 

Gr ef vinn a n. 

Ni fer, at jog år mer håpsn än Ni, Herr 

Grefve, och Sufanna vifcfte ej mer dåraf ån jag. 

Grefven. 

Jag hade utan tvifvel oråttimorgons, nar 

jag fade at han var hos Er. 

Grefvinnan. 

Jag fkulle utan tvifvel hafva orått, om jag 

längre förftälde mig. Ja, Herr Grshe, han 

var hos mig når Ni kom in; vi begynts-det 

fkåmtfulla uptaget fom defla barnen nu håfva 

fullbordat^ Ni kom in; jag blefbrydd; han 

gömde

ii4 FIGAROS BRÖLLOP. 

gömde fig, och er inbillning har gjordt dett 

öfiiga. 

Grefven. 

At blifva likfom förtrollad genom en Lav 

kej! - - - men du fkal plickta därföre.. 

FANCHE TTE. 

Åh,», Nådige Herre, når Ni kommer til 

mig, tar migifamn och fager: hör, lilla 

Fanebette, om du vil hålla af mig, få fkal! 

jag gifva dig alt hvad du vil - - - 

Grefven,flat», 

Har jag fagt det, jag? 

F A N C HETTt 

Ja, Nådige Herre. Nå väl; i ftållet för 

at fkicka bort Cherubin,få gif mig honorna 

tilMan,få fkal jag hälla förbalt mycket af Er- 

Grefvinnan. 

Ni fer, Herr Grefve, ar detta barnets be»> 

kånnelfe, åfven iåupricktig fom rriin, bevifar 

tvånne faker, nämligen, at om jag förorfakar 

Er bryderi, få år det emot min vilja, ochi 

«t Nigör Er all möda at öka min oro. 

Antonio.. 

Och Hans Nåd åfven - - - han kunde vål! 

ta ratt på henne, fom hennes faliga Mor gjordeifin 

dar; det kunde intet göra til laken: 

men Fru Grefvinnan vet väl, at når unga 1, 

flickor en gång flagit fig iöfa. - - - VI SCE-

FIGAROS BRÖLLOP.- n$ 

VI SCENEN. 

De föregående. FIGARO 

Figaro. 

Men om Nådige Herrn uppehåller alla våra' 

flickor, få kan man intet begynna hvarkenu 

bröllopet eller danfen.. 

v 

Grefv.env 

" Vil Ni danfa! Hvad tar Ni Er före?" An? 

er trampade fot då? 

FiGa R 0,. fom lägger handen-på.finfot. 

Ja, han gör vål ännu något ondt, mere 

nöjet fkal läka honom. (Han vänder fig til 

Bondflickorne).. Låtom ofs gå, mina förungar?' 

Grefven, fomförFigaro tilbakv.. 

Det var en ftor lycka för Er, at trägårdsjorden 

år bra mjuk.. 

Figaro. 

Utan tvifvel. (Til bondflickorna,idet hatt 

vil gå bort): Kommen, J dår borta. 

Ant o nio, fom åter för Figarotilbaka. 

Och Ni kröp ihop fom et nyftan ii det 

Ni föll ner ?. 

FlGA ROV 

Det dåv lår vilja figa iå mycket, at en fom: 

varit vigare ån jag Jkulle hafva biifvit qvarfittande 

i luften? Det dumhufvudet 1 - -*■ 

(TU Bondflickorna:) Kom, mina Jungfrur.. 

Antonio, fom förFigaro tilbakat- 

Och den lille Kammar- Lakejen redifyj>- 

%ång til Stvilla?.'

irS 


Figaro. 

Hvad frågar jag efter, om han redifyrfprång 

eller fot för fot? (Til Bondflickorna? 

idet han vil gå bort:) Nå, viljen J då ej 

följa med ? Grefven, fom förFigaro tilbaka. 

Och Ni hade hans FuHmagtifickan? 

Figaro. 

Utan tvifvel - - - fie-h hvilka frågor! 

Antonio, fom leder fram Cherubitrf 

och pikar på honom. 

Se hår, betrackta noga - » 

Figaro. 

Cherubin!Knåfvelnbefitteden lille fpråtten* 

Anto nio, tilFigaro. 

Nå, begriper du nu? 

Om jagbegriper -- » 

Figaro. 

om jag begriper! 

Nå, hvad år det då fom han lkråflar? 

Grefven. 

Han fkråflar intet; han fager at det ar han 

|bm hoppat ut guiom fönftret. 

Figaro. 

Om ha*n fager det - - - - det kan vara. 

möjligt. 

Grefven. 

Således hafven J hoppat bigge två? 

Figaro. 

Nådige Herre, et helt duiiin fkulle lisfvä 

kunrat t oppaut vid det lerm« fom Ni gjorde: 

for öfiigt ka-. den gr.lei fkapen at hoppa 

ibland falla en in, det kan man fe på f'a- 

»urgot

FIGAROS BRÖLLOP: iif 

nurgos får. (Tilßondflickorna) : Låtom ofs gå, 

mina Jungfrur ? (Man hörbörjanaf en marfek 

fpelas). Hör Ers Nåd, et violerne och fåckpiporne 

ge ofs tecken at komma. (Til Bondflickorna:) 

Skynden.Er, fpringen - - (Ides 

han tager Sufanna under armen och fpringér ut)». 

Låtom ofs fkynda ofs^ min lilla Sufanna. 

Grefven. 

Man vi hår fpele en Comedie ?.' 

VII SCENEN'. 

GREFVEN. GREFVINNAN. CHERUBIN. 

Gr efv en. 

Såg man nånfin någon få' oförfynt! 

- - - 

(Til Cherubin):OchNi, min Herr rasbock,. 

fom låftar blygas, gå fort och kläd Er, och,! 

vifa Er ej för mina ögon hela qvåilen. 

Grefvinnan. 

Stackars Gåffe!Han lår få bra ledfamt.- 

Cherubin, fomfåtter fin hatt 

på hufvudet. 

Få ledfamt T -Jag bår på min hjäffe nöje for 

mer ån hundrade års fångelfe. (Han går ut)», 

VIII SCENEN". 

GREFVEN. GREFVINNAN.. 

Grefven. 

Hvad har han på. hufvudet, fom år få. 

lyckligt? 

Gr ef vin.na n. 

Utan tvifvel fin forfta Officers-hatt:: alti 

ting tj,ånar til lekfaker för barn.. 

Gr.ee--

US 


Grefven. 

Kom, min Fru: låtom ofs fatta ofs, medan 

vi vänte på kalafet. 

Grefvinnan. 

Nej, Herr Grefve, tillåt at jag går in;Ni 

vet at jag år ganfka opasflig. 

Grefven. 

Dröj qvar et ögnabiick för er Kammarjungfrus 

fkull, eljcft Skulle jag kunna tro Er 

vara ond. (Marfcken börjar fpelas). 

Grefvinnan. 

Välan, fom jyg -märker förberedslfkne tii 

bröllopet, få vil jag dröja. 

Gr epvén. 

Bröllopet - - - bröllopet- - - - Valan, 

man måfte val tåla det fom man ejkan hindra. 

IX SCENEN. 

De föregående. 

Grefven ock Grefvinnanfatta figitvånne lånfiolår 

bredévid hvarandra. 

Bröllops-folket kommer in, och marfcken börjasaf 

Vacktmåfiaren, dtföljdaffyra foldater med 

mufåöt på axeln, til väckt; därefter följa parvis 

fyra Bifittare iden hallne Råtten\, och Bride- 

Olfon enfam därefter» 

Dårpå den förfie Danfaren;fedan två Dan» 

ferflcor, af hvilka den ena bår Brud- hatten, ock 

den andra et hyende, få hvilket Sufanna fkalfalla 

få knå. 

Ddr-

FIGAROS BRÖLLOP. up 

Därefter följa Danfame och Danferfkorna 

far ■ vis;livarpå Susanna kommerfrämfi ,ledd 

effin Antonio. 

Därnåft Figarx), fom håller Marcellina i 

handen. Marfckenjlutas afDoctor Bartholo, 

Nar hela raden gådt förbiGrefven och Grefvinnan, 

fom finaifina lånftolar , leder, Antonio 

fram Sufanna tilGrefven. 

Figaro, Marcellina,Doctornoch de andre fiadtia 

på vänfira fidan af Thcatren. 

Grefven, Grefvinnan, Antonio, Sufanna, ock 

de bägge Danferfkorna fom bära hanen ock kudden, 

åro til höger. 

1 Den Danferfkan, fom bår kudden, lägger denflamma 

vid Grcfvens fötter. Svfamia faller på 

knä på, äenfamma , och den andraDanferfkan lämnar 

Grefven Brud - hatten. 

Under det Grefven fäfter Brudhatten på Sufannas 

hufvud, nyttjar hon detta tilfållet för at 

lémna honom den billettenfomutfåtter mötet. Som 

hon år den fidfia Inngfl fram, och ingen fåledes 

kanmärka det, fmyger hon billetten åt Grefven 

meddenhögrahanden, hvillunhanbehändigt emottager 

och gömmerifin väft-ficka. 

Antonio återför Sufanna, medBrud-hattennå 

hufvudet, tilFigaro, fomftår påden andrafiddu 

af'Theatren. Figaro möterhonom0halfva vågen, 

at taga emot Sufanna af Antonio, oehgår 

at prefentera henne förfin Mor Marcellina. 

_ Grefven, fom vilfkynda fig at låfa bilUttnt, 

viker op denfamma; men jbm kan ej fedt våhn, 

Jflicker han/igiet finger, få at blodén kommer ni. 

Grkf- 

%. 

>'

t 

320 


Grefven, affides,idetlian 

■klämmer fingret, för at låta bloda utdrypa. 

De dår ftygga qvinfolken! de fatta nålar 

.alleftådes. 

Figaro, fackta åt Marcellina,Antonio, 

Doctorn och Sufanna. 

Det år en billet fom hanifåibigå.mde lår 

- - - 

hafva fådt af någon ras-bytta. Denna billet- 

ten var efter utfeende förfeglad rmd en nål, 

fom lår hafva ftuckit honom ganfka hårdt 

(Grefven, då han får fe 

«. 

dtt fom var fkrifvet 

bakpå Sv.fannas billet, letar öfver alt efter den 

nålen fem han af fiickenhet kafiat bort fedan 

han ftuckit fig på denfamma, och tager up henne, 

fedan han funnit henne). _A!t det fom kommer 

ifrån en ålfkad perfon är kärt: fe hur 

han letar efter, figiiler. (Han prefenterarMar cellina för Grefven och Grefvinnan). 

(Man hör fioj vidporten) 


Soldater, foldater, kommen hit, kommen 

hit, ftån vid denna dörren. 

Grefven. 

Nå, hvad år på fårde? 


Nådige Her e, det år Herr Bazile, fom 

ar åtföljd3f en hel by, emedan han fjunger 

under det han går. 

Grefven. 

Lät honom komma in enfam 

Gr ef vinnan. 

Heir Grefve, tillåt at jag på enlit-m ftund 

går inimin kammare. (Hongör an vink åt 

Sujan-

TIGAROS BRÖLLOP. T2I 

Sufanna at följafig, och fager fackta åt Sufanna: 

Låt ofs fkynda ofs at omfa kiåder. 

(De gå ut). 

X SCENEN. 

BAZILE. GRIPPE-SOLEIL. Deföregående. 

Ba7.ile, åtföljdafGrippe-Soleil,kommer in 

fjungande, ock accompagnerar figfjålfpå zittra. 

Aria. 

Trogna hjärta, ömma bröft, 

Som på flygtig kärlek klagar; 

Spar.en ångflig klago-röft! 

Såg, om ombytet behagar, 

Månne fjålfva kånflans lagar 

Då hos månfkor värka brott? 

Du fom månfkan ångfligt tvingar, 

Mån ej Aftrild fina vingar 

For at flyga äga fått? 

-Figaro. 

Ja, visft år det -för dsn orfaken fom han 

bår vingar - - - Nå, hvad vil den dår vilan 

fåga? 

B A Z X I.E 

Ders vil fåga få mycket, at fedan jag bevift 

min lydnad för Hans Nåd dårigeiioon, 

«t jag roat Herrn, (hanpekar på 'Grippe- Soleil), 

fom år af hans falfkap, lå kommer jag at anhålla 

hos honom qxn råttvifa. 

F GiurfE-

122 



Åh, Nådige Herre, han har aldcles intet 

roat mig med fina lappris»vifor. 

Grefven, til Bazile. 

Hvad begår Ni? 

Bazile. 

Marcellinas hand. 

Figaro, til Bazile. 

År dét långefedan min Herre fåg huru en 

narr fer ut? 

Bazile. 

Nej, emedan jag fer dig. 

Figaro. 

Emedan mina ögon paflä få vål til fpegel 

3t dig, lå kan duidem fe följden af min 

varning. Om du underftår dig at blott bjuda 

til (i det kan pekar på Marcellina) at nalkas 

Madame - - - Doctorn. 

Åh, mine Herrar, fkola tvä vänner tråfia? 

Figaro, fomfer på Bazile. 

Jag, din van! För det du componerar dåliga 

Annex-Arier. 

Bazile. 

För det du fkrifver vers fom likna en 

dagbok. 

Figaro. 

Krog - Mufikant! 

Bazile. 

Avis - Poftilkm! 

Figaro. 

Kvrkoftöt för Oratorier. 

Bazile. 

\


123 

Bazile. 

Diplomatifk lunt-famlare! 

Grefve-n. 

Nå, mine nåsvife Herrar, fkolen J ej vånda 

igen at vara ovettige på hvarandraimin 

närvaro ? 

Bazile. 

Det år han, Nådige Herre, fom vid alla 

tilfållen förolämpar mig,och fomöfveraltfager, 

at jag år blott et dumhufvud. 

Figaro. 

Kanfke at du Kallet mig för et echo? 

Bazile. 

Kan man få handtera en man, fom ibland, 

alla langare lyfer - - - 

Figaro. 

Lyfer! - - - bråker, fkal du fåga. 

Bazile. 

- - 

NådigeHerre!Nifer at han fortfar ännu 

Figaro. 

Och hvårföre fkulle jag ej kunna göradet, 

om det år fant? Ar du då en Förfte, få at 

man fkal nödgas fmickra dig och löpa med 

fqvaller åt dig? Tål fanni.*gen, din fkurk,, 

emedan du ej har något at betala enlögnare 

med; eller, om du frucktar denfamma från 

en annan kant, hvarföre vil du uphåfva mit 

Bröllop? 

Bazile,til Marcellina. 

Har Ni intet låfvat migiSevilla, at Ni 

inom fyra år fkulle gifta Er med mig? 

Marcellina. 

Jo; men med hvad vilkor? ' 

Ei 

. Bä- 

■*!&* 

-»

*H 


Bazile. 

At om Ni fkulle få rått pä en vifs förlorad 

Son, få fkulle jaggå in dåruti, at uptaga 

honom för mit barn. 

Figaro. 

Välan; denne Sonen ål- återfunnen. 

Bazile. 

Hvar år han? 

Doctorn,fompekarpå Figaro. 

Dår år han: fer Ni honom ? 

Bazile,fom vänder bortögonen? 

med enflags fafa. 

Ach, jag tror at jag fåg fjålfva fan. 

Bride-Oison. 

Således gifterNi Er ej med hans kära Mor? 

Bazile. 

Kan någon ting vara värre, ån at hållas för 

at vara Far til en fådan ture? 

Figaro. 

Ja; at hållas för din Son. 

Bazile. 

Jag förklarar Er, at få långe den dår Herrft 

betyder något härihufet, få vil jag ej vara 

där längre. (Han går ut). , 

t 

XI SCENEN. 

De föregående, utom Bazile. 

FIG A R O. 

Således får jag då indteligen behålla min 

Buftru. 


Och jag min Maitrefle. 

Brios-

FIGAROS T BRÖLLOP. 125 

Bride-Oison. 

Och alla månnifkor blifva nöjde. 


Och jag för min del går at tilreda fyrvårkeriet 

under de ftora Caftanie-tråden. 

Grefven. 

Under de ftora Caftanie-tråden! Hvad åt* 

det för et dumhufvud fom har gifvit dig den 

befallningen? och från hvad ftålle fkal då 

Grefvinnan få fe det, fom år opaislig? Man 

bör anftålla det på Terraffen, utanför hennes 

fönfter;hör du det? 

Ja , Grippe-Soleil. 

Nådige Herre. 

GR E FV E V. 

Under de ftora Caftanie-tråden! hvilket 

hålligt infall! De hade få når fom på et hår 

gådt åftad at bränna up mina lufthus, min 

mötesplats. (AUefamman gå ut, undantagande 

Figxro och Marcellina). 

XII-SCENEN. 

FIGARO. MARCELLINA. 

Figaro, 

Hvilket öfverflödigtkrus för fin Fru! Jag 

känner ej mer igen honom. 

Marcellina. 

Min Son, -*nar jag talte vid dig emot Sufanna, 

iå var det blott en förutfattad ir.bilfning; 

ty jag tror henne vara dygdig, ock 

Hans Nåds kärlek bör intet oroa dig. 

F 3 

F«- 

/


Figaro. 

Min mor, tro intet at er fons upförsmdeftyies 

af en dylik q.vinflig och afundsfuH fvartfjuka. 

Svartijukan är antingen et dumt fofter 

af högmodet, eller ock en narrs fjukdom-, 

Åh min Mor,jag har et orubbeligt fir.nesjlugniden 

delen. 

Marcellina. 

Min fon, man bör ej fvårja pä något. 

FIGAR O. 

Åh, jag tråtfar den klyftigafte vat inbillas 

mig något, och om Sufanna lurar mig en* 

gång, få förlåter jag henne förut; hon fås 

många hinder at öfvervinna defsförinnan. 

XIII SCENEN. 

FIGARO. MARCELLINA. FANCHETTE» 

Fanchetta, utan atfe hvarken Marcellina 

eller Figaro. 

Jag måfte fe efter om hår år någon. (Hon: 

girhelt nära utmedFigaro, utan at fe honom),. 

Figaro til Fiwchette. 

Men jag tror at min lilla. Coufine lyfsnar 

på hvad vi fäge ? 

Fanchette. 

Åh intet; man fager at det ej är at-ftåndigt». 

Figaro. 

- - - 

Nej, merx det år ibland nyttigt, och mara 

kan mifstaga fig pä deffe bägge delarne 

Hvad "letar du efter hår? - - - Cherubin, dit 

ikalköga? 

Tm\»


Fanehette. 

Nej, ty jag vet väl hvar han år; det ar 

min Coufine Sufarma, fom jog föker. 

Figaro. 

Hvad vil du henne ? 

FA NC H ETTE. 

Ah, min lilla Coufine, jag fkall fäga dig: 

det; det år för at lämna henne en knappnål. 

Figaro, 

En knappnål! en knappnål! Hvad, mfn 

Jungfru, Ni år få ung, och Ni åtager Er 

redan dylika budfkap!och ifrån hvilken, om 

Er behagar ?' Fanehette. 

Ak-, jag går min våg, emedan Ni år oncL 

Figaro. 

Nej,biif qvar, biif qvar, min lilla Coufine; 

det år ingen ting; jag vet hvad det är. 

Det år dm knappnålen, med hvilken den billetten-var 

hopfåftad, fom hon lämnade honom 

i jåns, och hvilken knappnål Nådige 

Herrn^bedt dig återlämna henne. 

Fanchette. 

Och hvarföre frågar Ni mig da därom:, 

när Ni vet det få vål förut? 

Figaro. 

För at få veta på hvad fatt han anmodat 

dig därom. 

Fanehette.. 

Intet på annat fått ån Ni fager: Se hår,, 

Klia Fanehette, fade han, gå och bår denna 1. 

knappnålen til din Coufine Sufanna; du ikal 

F 4 

feg* 

»

i 

128 


fåga henne, at det år förfeglingen til de ftoia 

Caftanje- tråden: Det år fant at.han fade 

'"Jrjåmte: framför alt ackta dig at ingen får 

fe dig. 

Figaro. 

Gå, min. lilla Coufine, och fåg ej något 

mera åt Sufanna ån du fagt åt mig. 

Fanehette,idet hongårbort. 

Min Coufin haller mig for et barn, han* 

XIV SCENEN. 

FIGARO. MARCELLINA. 

Figaro. 

Nå, min Mor? 

Marcellina» 

Nå, min Son? 

Figaro. 

Detges vårkeligenfådane faker,minMor * - »? 

Marcellina. 

Nä vål! Hvad vil det fåga, at det gifves 

faker - - - ? 

FiGaRO. 

- - - (Han pekarpå fit bröft). 

Marcellina» 

Och hvarföre det ? 

Hör min Mor, det fom Fanehette nyfs fa> 

ée, ligger mig på hjärtat Iå tungt fom bly - m 

Figaro. 

Men mia Moi*> den, dir knappnålen T 

Ma*-

FIGAROS BRÖLLOP. ii*> 

Marcellina. 

Åh, fvartfjuka! Detta iå ftåndacktiga hjärtat 

år fåledes ej annat ån en upbluft våderbåll, 

fora kan gifva fviga för en knappnål. 

''Åh min Mor, jag har et orubbeligt finneslugniden 

delen " 

FlG Aro. 

Åh låt den iskallafte Ämbetsman få förklara 

lagarneifin egen fak, iå får man fe 

huru han forftår dem. 

Marcellina. 

Men hvarföre fkal man få mycket oroa fig, 

på en fä lös beråttelfe? Hvem har fggt dig 

at det juft var dig fom man ville göra narr 

af, fnarare ån Herr Grefven? Hvem vet om 

Sufanna går dit,ihvad affigt hon går dit, 

hvad hon fager, hvad hon göri det fallet? 

Figaro. 

Min Mor har rätt, rått, altid rått; men 

min Mor, ofverfkyl något med en naturlig 

- - öfverilnir.g;man - blir få mycket båttre fedan? 

( De fia bägge två helt tjfte något litst; 

ändteligen rf bryter Figaro tyftnadenf i det han 

medmulen upfyn fager:) Jag vet hvar mötesflatfen 

år - - - Farväl, minMor!(Han går tit). 

XV SCENEN. 

MARCELLINA, enfam. 

Farväl, min Son, - - - jag vet det åfven-,, 

och fkal infinna mig dår, för at hafva et 

vakanJe öga på Sufarna, eller rättare fagr, 

för at »varna henne:hon år et få vackert kräk, 

F 5 

Nar

J3O FIGAROS BRÖLLOP. 

Når intet perfonligt förolämpandeupretar ols 

qvinfolk emot hvarandra, få åie vi tåmrueligen 

benägne at forfvara våra gemenfamma 

fördelar emot det dår förfärliga men dock 

något rå och korttånkte mankc-net. 

FEMTE ACTEN. 

jl ' ".mivmitktm» '" 

(Theatren en föreftållcr Trägård,ihvilken längfi 

bortfinnes en Allée efCaftanie-trän: Påhögra 

fidan af 

trägården är et Lufthus, ock på den 

vänftra et dylikt: håndelfen tildrager fig irt- 

,på natten). 

.».i.iuj|.im»;i»^j.i. |iw». m .»m» i.-)-*».'!..' w*w»...ft ..niia.-.......mw...i»m.— »wm-Aj-^-fi 

ISCENEN. 

FANCHETTE, enfam, fom håriden ena 

handen en lyckta ock i den andra 

enpomerans ock tvånnefkorpor. 

Det var hit fom Cherubin bad mig komma, 

för at låta mig fpela öfver minroll: 

han ftåmde mig til det lufthufet fom år til 

höger; ach, fe dår år det - - - - Ach hvad 

Kökmåftarens folk åro elake! jag har haft 

mycket fvårt för at få blott tvånne fkorpor 

och en pomerans. För det at Herr Grefven 

intet mer vil fe honom, fkal han juft därföre 

dö af hunger? - - - - åt hvem, - min Jungfru? 

.- hvad angår det - - - 

Er, min Herre? 

åh vi vete vål för hvilken det år: det år för 

den lille Kammar-Lakejen. An fen då! om 

det fkulle få förhålla fig? - " - Åh, de prajade

t\. 


jätile mig dock på en kyfsibetalning, men 

Cherubin fkal gifva mig en igen. (Hon gör 

et anfkri då hon får fe Figaro, fom kommer in 

få Theatren) Ach!(Honfpringer undan inidet 

lufthufet, fomär til höger). 

II SCENEN. 

FIGARO. BAZILE. ANTONIO. 

DOCTORN. GRIPPE-SOLEIL, ock 

någre Bönder. 

Figaro, med hatt på hufvudet, 

rödkappa ock en ganfka mulen up/yn. 

God afton - - - mine vänner, åren J hår? 

Bazile. 

Ja, alle vi fom kommit hit på din enträgna 

begäran. 

Figaro. 

Hvad år klacken? 

Antonio. 

Månan hade bordt vara upgången vid detta 

laget. 

Doctorn. 

Hvilka ångfliga förberedelfer! Han fer ut 

fom en uprorsmakare. 

Figaro. 

Det är hår, mine Herrar, fom J fkolen få 

fira den kyfka Sufanna och den ordhållige 

Herrn, fom förbehållit fig hennes perfön. 

Bazue,til de andre,med en 

förbehållfam upfyn. 

Åh utan tvifvel; jag vet hvad det år: 

frågan år om et visft hitftåmdt möte; jag 

Ikal berätta Er det dar: låtom ofs gå bort. 

F 6 Fi- 

v 

)

132 


Figaro. 

Gån, men fpringen hit vid forfta tecken, 

»ch om jag ej fkaffar Er at få fe en härlig 

fak, få kallen Figaro for et dumhufvud. 

Doctorn. 

Min Son, kom ihåg, at en klok månnifka 

icke gärna föker fig fak w.ed de ftora. De 

hafva genom deras fland ändå nog ftora förmåner 

fiamför ois eller fördomar til deras 

fördel emot ofs - Figaro. 

Utom deras fintliga krokvågar fomNiglömmer; 

men kom ihåg, at den fom låtsr förmårka 

frucktan upmur.trar fin motftåndtre och 

gif.er honom fördelöfver fig, och at jagheter 

Verte-Ailure efter min Mor. 

Doctorn. 

Han år befatt 


Ja ar han lå. 

Figaro,til Böndeme. 

Och J, era flurfvar, lagen få at J hafven 

bra många fackloriberediksp hårinegden, 

få at hår blir bra ljuft. Uff, jag fkal laga 

Er, om jag " fårinågon af Er - - - (Han 

fattar i mörkret Grippe-Soleiliartnvriften och 

vrider armen på honom). 


Aj, den plumphuggaren! 

Bazile,idet han går bort. 

Som Herr Grefven och Sufanna^hafva kommit 

ofverens utan min bemedjiiig, iå år hans 

trät-


frätfigfl fturlkhet mig icke emot - - - - Himmelenftiile 

Er, min nygifteHerre. 

111 SCENEN. 

FIGARO, enfam. 

O qvinna, qvinna, qvinna! fvaga och bedrägliga 

kräk! intet (kapadt djur felar emot fin 

invärtes kånfla; mån då din invårtes böjelfeål- 

At bedraga: hon ftod emot min enträgnabegäran 

i Fru Grefvinnans närvaro, och det blott 

för at lura mig få mycket båttre, och den trolöfe 

fkrattade då han låfte åen olyckliga billetten! 

-- - Nej, Herr Grefve,Nifkal ej hafva 

henne. Ni tror ät alt år Er tillåtet, för det at 

Ni år en ftor Herre. 'Et namn, .en rang,höga 

ämbeten, rikedomar, alt detta gör en ftolt. 

Hvad harNi gjordt för få många-förmåner: 

Ni har gjordt Er det "befvåret at födas, och 

ingen ting vidare: för öfrigt år Ni en tåmmeligen 

vanlig månnifka, då jag fom blifvit 

kaftadiden okända hopen, har måft använda 

mer intriger och flere uträkningar blott for 

At kunna lefva, ån fom fordras för atihun- 

drade år regera alla tretton rikena; och Ni 

vil tafla? -- - man kommer - - . -> - (kanfer 

efter ock lyfsnar) - - - dår var ingen - - de! 

ar en fatans mörknatt, och jag fpelar hår en 

dum mans»roll, ehuru jag ännu blott år til 

fig på en gräs- 

hälften gift - - - (Han fätter 

bänk ock tager af figfin kappa och fin hatt: fedan 

han något litet varitfördjupaditankar, afbryter 

han tyftnadem) - - - 

Gifves vål något 

rfetfynnerligare öde ån mitt? Jag ar Son af - 

¥ 7 

jag

--34 


jag vet ej hvem; bortröfvadaf banditer, ock 

upfoftiad enligt deras lefnads-fått; jag ledfnar 

därvid och vil vandra på enhederligare bana, 

och alleftådes finner jag motftånd. Jag lår 

mig Chymien, Pharmacien, Chirurgien, och 

en förnam Herres förord år knapt tilråckligt, 

för at fksfTa mig at blifva - - - 

bofkaps-låkare! 

Ledfen vid at plåga fjuka kreatur och idka 

en näring fom var emot min böjrlfe, käftar 

jag mig hufvudftupa i Thearer-vågen:om jag 

idet ftållet hade bundit en ften om halfen på 

mig! - - - Jag raffar ihop en Comedie, lämpad 

efter Seraillens feder: fom Spanfk Auctor 

tror jag mig fritt kunna häckla Mahomet; 

ftraxt befvårar lig en Envojé, jag vet ej från 

hvad land, dårofver, at jagimin Piece förolämpar 

den HögaPorten, en del tif den Indifka 

Halfon, hela Perfien, China, Konungarikena 

Tunis, Tripolis, Barca, Marocco och 

Alger, och min Comedie mifslyckas för at 

behaga de Mahometanfice Förfta-rne, afhvilka 

jag tror at ingen enda J

\ 

.v 

FIGAROS BRÖLLOP. *3S 

Vindbryggan på en fåftning för mig nedhiflas, 

vid hvars port jag qvarlåmnar mit hopp och 

min frihet - - - (Han ftår aldeles fördjupadi 

betracktelfer, ock ftiger åndteligenhäftigt up) 

Ach om jag fingeimina händer någon af de 

dår grötmyndige Vecko-fkribenterne, når någon 

dugtig motgång eller någon onåd nyfs 

knäckt deras högmod, de fom få föga bekymra 

fig-om - - det onda fom fker genom deras 

åtgärd jng fkulle fåga dem, at tryckta 

dumheter ej betyda något på andra ftållen ån 

fådane, dår de förbjudas; at utan fkrif-frihet 

intet fmickrande beröm gifves, och at blott — - 

fiiiåmånnifkor fruckta för dåliga fkiifter 

Man ledfnar vid at föda en okänd Penfionnår, 

och vräker mig ut på gatan; men fom jag 

ej mera var fången och man måfte hafva mat, 

få flcår jag å nyo min penna och frågar efter 

nyheter - - man berättar mig, at under min enfliga 

fparfanrhets-tid et frihets- fyfté meiMadrid 

upkommitianfeende til förfåijningenaf 

jordens afkaftningar, fom åfven ftiåckt^ fig til 

Bokpråffens fofter, och at jag,blott jag ej talte 

omRegeringen,Kyrko-andackten, Stats faker, 

pligterne, ämbetsmän, betydande ftånd, fkrån 

ellerfållfkaper, Operan, de andre(kådefpelen, eller 

fådane perfoner fom hafva nugot förfvar, fa 

kunde jag fritt trycka alt, dock undsr två eller 

tre Cenforers ofverinfeende. - - " För at draga 

fördelaf denna -friheten, fkrifver jag iTnyo, 

författar et periodifkt arbete, och kallar detfanv- 

ma Onyttigt Dagbladför r r r r r - - - ,genom 

hvilken ' 

befynnerliga titel jag tyckte mi

4 

136* 


fufende fattiga fatar til vecko-fkribenter upre» 

fa fig emot mig, och klaga dåröfverat jagbringar 

dem til tiggare- ftafven: man underféker 

mit dagblad, man indrager, man förbjuder 

"äetfamma, och jagblifverihaft utan brödftycke 

- - - - Jag var på vågen at blifva aldeles förtvifad: 

jr

j 

FIGAROS BRÖLLOP. nr 

kan, til belöningför det jag fkaffat honom 

fin huftru» vil fifka bort min egen. Ohvilken 

kådja af befyrinerliga håndelfer! Söm j«*g 

kommit in på den banan jag nu vandrar utafi 

at veta på hvad fått, och fkal emot min vilja 

éfvergifva deniamma, få har jag beftrödt dem 

famma med fä mänga blomfterfomjag medmin 

lilla glättighet förmådt; jag fager dock mitt 

glättighet, utan at vetaom den tilhörmig mer' 

än alt det ofriga; och hvad år detta 71ig, fem 

intagermit finne? et mifkmafk af folgrand och 

fmå famtmed organer förfedde beftånds - delar» 

en liten fvag varelfe, och jag vet ej hvad? 

- - - 

Jag år ftyrd af omftåndigheterne, herre på et 

ftålle, dräng på et annat, talemaninödfall, 

poet vid fina tilfållen, mufikant för at upmutftra 

mina finnen vid lediga ftunder; arbetfam af 

nödvändighet, menlat - - - af egen innerlig 

bojelfe: jag har gjorde all ting, fedt all ting - ,. 

reft omkring alleuddes» och miirhårliga inbilninghar 

fdrfvuhnit. Mina föråldraryppas på 

en gång, når jag år på vågen at gifta mig,; 

många genfågelfer upkomma öfver det åmnet; 

man vit ej årkånna mig: det århan, ået år jag; 

det år han; nej, det äricke han; hvem då? - - - 

- - - 

altfammans uplyfes åndtiigenidet ögnahlicket 

då jag trormigblifva bragt utur vilfarelfefi: 

bragt ur vilfarelfen! - - - Ach lilla Sufanna 

lilla Sufanna, huru många bekymmer förorfc 

kar du mig icke? (Han fåtter fig kundlö. 

gråskdnken och intages af den djupafie forg)

138 

FIGAROS BRÖLLOP: 

, 

IV SCENEN. 

FIGARO, GREFVINNANiSufannas kläder; 

SUSANNA iGrefvinnans kläder; MAR- 

CELLINA. 

Marcellina. 

Det år denna vågen. 

Figaro. 

Man kommer. (Han fatt er återihaft pi 

fig fin hatt och fin kappa). 

Marcellina. 

Jag fkal gå in i detta Lufthufet, dår jag; 

kan höra alt. (Hon går inilufthufet til höger,ihvilket 

Fanehette är förut). 

Susanna tilGrefvinnan. 

Marcellina har fegt ofs ar Figaro fkulle 

Vara. dår. 

Gref vinnan. 

Således vantar den ene på ofs, ech den; 

andre fkal komma.. 

Sv SA NNA. 

Fru Grefvinnan darrar; kanfke a* Ers Nåd 

fryfer ? 

Grefvinnan., 

Ja, jag går härifrån-. 

SusANNA. 

Om Ers Nåd ej behöfde mig, få fkulle 

jag håmta litet frifk luft. 

Grefvinnan. 

Så fkulle du hämta fvalka, vil du: fåga. 

Ff- 

i 

.tt-X

FIGAROS BRÖLLOP. n9 

Figaro- affides. 

Ja, ja, fvalka; hon år aldeies van därvid - 

(Sufanna går aldeies tilbaka til den fråmfia delen 

af Theatren, få högra fidan: Figaro år aldeies 

til vånfier, och Grefvinnan midt uti). 

V SCENEN. 

GREFVINNAN, SUSANNA,, FIGARO"„ 

CHERUBIN. 

Cherubin, kommer infpringandes, 

idet haufjungert. 

Hon år ej mer; jag tröftlös år ,= 

Når jag en ålfkad Gu-mor faknar, 

-Som aldrig utur grafven vaknar, 

Ock fom; mit hjärta hölr få kåiv 

Men - - - men - - - fe dar år et fruntimmer 

- - - (Han fer efter imörkret). Det 

ar Sufanna. (Han nalkas och tager Grefvinnanihanden,, 

fom kan håller för Sufanna, emedan 

hon har Sufannas kiåder på fig). Om jag: 

ej hade kåndt igen dig på den hvita fjäder-' 

bufken fom du harihatten och fom kan 

urfkiijas imörkret, få kunde jag dock -ej: 

mlfstaga mig på dig på dina mjuka händer.. 

Grefvinnan,fom hålles för Sufanna. 

Låt bli mig, låt bli mig, min Herre; Figaro 

kommer - Cherubin. 

Det år ej Figaro, fom du väntar på,, dit 

flUiköga; det år Nådige Herm, fom öärade 

dig

v 


'"' denna motesplatfen i morgons, når 

ia^ iiiti gömdilänftoien. . - 

Figaro affides. 

Och man fager at man aldrig bör Iyfsna. 

Grhfvinnan,fom hållesförSufanna» 

Gå er våg - 

Cherubin. 

Ja , men innan jag går bort få vil jag,gifva 

dig tjugu kyffur för dig fjålf, och hundrade 

for min vackra Gu-mor- 

Vi SCENEN, 

FIGARO, GREFVINNAN, SUSANNA, 

CHERUBIN, GREFVEN. 

Grefven, (fom kommer til 

motesplatfen och fer Kgmmar-Lakejen hos Grefvinnan, 

fom han killer för Sufanna:) 

Det år ändå den fördömdeKammar-Lakejen. 

(Cherubin vil med våld omfamna Grefvinnan, 

fomförfvar arfig ock fliterfig tir Cherubins armar. 

Idet ögnablicket då defkiljas åt, fiäller 

Grefven fig imellan dem, och Cherubin omfamnar 

Grefvenidet han tror fig omfamna Sufanna). 

Cherubin, fom känner igen Grefvew 

idethanhållerhonom omIifr ett 

Det år Nådige Herm. (Han fpringer undantit 

Lufihuff til höger, där Fanehette och Marcellina 

voroförut). 

"» 

VII SCE-


VII SCENEN. 

FIGARO, GREFVINNAN, SUSAN- 

NA, GREFVEN. 

(Figaro, fom hade hördtkela Cherubins ock Gref- 

vinnansfamtal och hållit Grefvinnan förSufanna », 

nalkas helt nära, får at fe om Sufanna 

låter om- 

famna fig)» 

Grefven, fomger Figaro en örfil, 

ock fom trorfig gifva denfamma år Cherubin: 

Emedan Niej ger en kyfs til, få håll den 

hår til godo - F 1Gar o affides. 

Åh , man vinner intet altid därigenom, at 

man lyfsnar.. Gref ven. 

Den lille nåsvifingen! fedan jag förböd. 

honomi jåns - - . Men låtom ofs lämna desfä 

högft befynnerliga ämnen; de fkulle förbittra 

de ljufva ögnablickfom du lämnar mig.- 

- - - - 

Grefvinnan fom hållesförSufanna», 

Således ar kärleken. 

Grefven. 

Kårleken år ej annat ån blott en romanom 

hjärtats kånflor ocji böjelfer, men fjålfva 

lioiet år en vårkelig hiftorie därom - - - - 

(Idetkan tagerihennes kand:) Grefvinnan har 

ej få knubbiga armar, et få lent fkin, få fmå, 

vackra och täcka finger.... (Han tar henneifamn 

tre ellerfyra gånger). 

Figaro,fom blifver förtviflad.- 

Åb, den flinkan! 

G'ree~


Grefvinnan, fomförftällerfinröfi: 

Men hvihken fkilnad finner Ni imellan 

mig och Grefvinnan ? 

Grefven. 

Jag vet intet. 

Grefvinnan, 

Men, fvara mig då? 

GEEF VEN. 

Du har kanfke mindre likformiga ftnlets"drag 

ån hon, mycket mer artighetidit våfende, 

och jag vet icke alt; och fedan göra 

trenne års föiening åcktenfkapet få vördigti 

Våra huftrur tro fig hafva gjordt alt når de 

gifta fig med ofs, fedan ålfka de ofs, ålfka 

de ofs - - - - når de ålika ofs ändå. De åro 

få belefvade, och bc:ftåndigf, och altid, och 

utan återvändo få höfliga, at man en gång 

faller aldeies i förundran, når man finner alt 

det dår tråkigtiet åcktenfkap, dår man blott 

föker efter nöjet.' 

Grefvinnan. 

Men huru fkal det dår kunna hjälpas? 

Grefven. 

Det hör ofs karlar til at århålla Er, och 

vi göre alt hvad vi kunne idet affeender; 

men det hör Er qvinfolk til at behålla ofs», 

och det år det fom J tyckens glömma. 

Grefvinnan. 

Det fkal man aldrig förebrå mig. 

Susanna, affides. 

Eller mig. 

Fl-

m\ 

FIGAROS BRÖLLOP. "H3 


Eller mig. Grefven. 

Hår år echo - - - - En Spanfk Adelsman 

håller fina ord: Se hår år til en början 500 

Riksdaler, för återvinnandet af en rättighet 

fom jag ej mera äger. (Han ger henne en Pung) 

Vidare, fom den gunften, hvilken du bevifar 

mig, ar ovärderlig, få ger jagdig hår en ring*» 

Fom jag ber dig at ej förfmå, af kårlek til 

»lig. (Hanfåtter ringenpä hunnes finger). 

Grefvinnan. 

Sufanna förfmår ingen ting. 

Figaro,affides» 

Man kan ej vara mer elak. 

Grefven affides. 

Hon år egennyttig; få mycket bättre! (TU 

Grefvinnan , fom kan hållerför Sufanna). Gå vi 

på et ögnablick ini detta lufthufet? 

Gref v inn an. 

Utan ljus? Grefven. 

Hvad behöfs det? Vi hafve ju ingen ting 

at låfa. (Grefven tar Grefvinnani armenock för 

henne til det lufthufet fota årpå den vånfira fidan. 

Figaroföljer demidetfmnma, ock Grefven, fom 

hörnå?on gå,ropar:) Hvem går förbi? 

Figaro. 

Man går ej förbi; man kommerjuft enkom. 

GR EF VEN. 

Det år Figaro. (Grefven ock Grefvinnan 

fprjnga undanimörkret, utan at veta kvart de 

taga vågen. Grefvinnan går in ilufihufet til 

vähfier,


vånfier , Grefven går fåfidan om lufthufet längre 

hwti trägården). 

Vin SCENEN. 

FIGARO. SUSANNA, fom af Figaro 

hålles får Grefvinnan. 

Figaro,fom 

trorfig varaenfam. 

Hon gick dit in! - - - - Valan! - - - J andre 

nygifte Mån, fom betalen fpioner för at 

hafva vakande ögonpå edra huftrur, och fom 

iflere månader Äån en hop råfkvokar för en 

miistankas fkull! följen mit efterdöme: jag 

vakar redan den forfta dagen öfver min huftru; 

jag följerhenne, och får på en handvändning 

veta hela fammanhanger; det år förtråffeligt 

- - - - Det år en lycka för mig, at det ej 

går mig til finnes, och at hennes förrådifka 

anflag aldeies icke mer,bekymrar mig. (Under 

det at Figarofager alt detta, vrider Sufanna på 

denandrafidan afTkeatrenfinakånder, af ftickenhet 

och längtan at få örfila up Figaro, för _at 

ftraffa konom för fina mifstankar. Figaro går 

näraintil det lufthufet fom år tilvänfter,ihvilket 

Grefvinnan gådt in). 

Susanna, fackta. 

Åh, du fkal pligta förmifstankame. (Något 

högre,idet hon härmar Grefvinnans röft:) Hvem 

går dår ? 

Figaro. 

Hvem går dår - - - en fom önfksr atkan 

ifin födfloftund blifvit förqvåfd af någon 

ijukdom. 

Su- 

L

■*pm**- 

FIGAROS BRÖLLOP. 14-J 

Susanna. 

Men jag tror at det år Figaro. 

Figaro, fom tycker fig kamin igen 

Grefvinnans röft: 

menar Ni at Herr Grefven år? 

Susanna. 

Jag bryr mig föga därom! - - - han år 

etackfam. 

Figaro, fom förifrarfig. 

Ån Sufanna då, den dygdiga flickan, fom 

ftålde fig få förbehållfam? - - - 

(Under heta denna Scenen flår Sufanna fina 

händer tilköpa,aflängtan atfå årfilaup 

ru Grefvinna! 

Figaro). 

SUS ANNA. 

Tala fackta. 

Figaro affides , fem känner 

igen Sufanna: 

Det år Sufanna! god dem\ 

Susanna. 

De åro tilfammans. 


Åh, den förråderfkan, fom villura mig. 

Susanna. 

Vi måfte hamnas dåröfver, Figare. 

Figaro,affides. 

Åh hvad det fkulle vara roligt, at innan 

bröllopet - - - - Åh, Nådiga Fru! Har Ni 

en innerlig luft dartil? 

S USANNA. 

Jag fkulle då ej vara af mitt kön: men 

manfolken hafva tufende medel dartil. 

G Fr- 

- - - - Åh, sÉrs Nåd!Hvat 

"

146 

>, 


Figaro. 

Vi are ej för månge,ijåmförelfe med 

kvinnokönet;qvinfolkens antal går aldeies up 

emot vårt. 

Susanna. 

Ja, men hvad år det för enhåmd, fomej 

ar kryddad mtd något litet kärlek. 

Figaro. 

'Nådiga Fru! dår intet kårleken år med., 

iå var öfvertygad därom at vördnaden ar 

förftåld. 

Sv S ANNA. 

Jag vet intet om Ni uprigtigt tänker få; 

men Ni fager det ej på et artigt fått. 

F1gar o, fom faller på knäfår 

Sufanna, fom kan låtfar hålla för Grefvinnan. 

Ach, Nådiga Fru, jag tilbeder Er. 

Susanna. 

Hvad tar du dig före, Figaro? 

Figaro. 

- - - 

Ers Nåd, berrackta tiden, rummet, omftåndigheterne, 

och måtte Er hand 

Susanna, fomej mer förftållerfin 

röftygerFigaro örfilar.. 

Se där har du - - - och där har du för 

dina mifstankar - - - (Figaroflår figfjålfårfilaridetf 

amma) Det dår år för din fvartijuka 

- - - Ar det kårlek, det? 

F1gaRo,idethan ftiger up: 

Ja, Sanera Barbara, år det få: flå, fortfar, 

fia utan återvändo; men når du hej- morbultat 

.j^S


bultat mig, få anfe den ryckligafte ibland 

månnifkor med et benäget öga. 

Susanna. 

Godt, din fkålm! Du bod dock til at öfverrafka 

Grefvinnan med et få förledande fladder, 

at om jag glömde bort mig fjålf, få var det 

Wott på hennes vägnar fom jag gaf fviga. 

Flgar o. 

Mån jag fkulle kunna hafva mifstagit mig 

på ditt lilla vackra målföre. 

Susanna. 

Hvad! hade du kåndt igen mig? 

Figaro. 

Susa xktjk» 

Ach hvad jag fkal hämnas dårföre! 

Figaro.- 

Ah,af förftge en bra ftryk och fedan Jikafult 

fcyfa ovilja emot famma perfon, det år ock för 

mycket qvinsligt - - - Men, fäg mig då, 

huru alt detta tilgådt. 

Susanna. 

Ar det mitt fet det, om vi lure tvånne 

flughufvndeniftåliet för et? 

Figao. 

Hvilkendera har då fångat den andre? 

Susanna. 

Hans Fru. 

Figaro. 

- -- 

Hans Fru! Gå och häng up dig fjHf, 

Figaro,du bar ej fedt det förut:Hans Fru 

O tolf ja femton tufende gånger qvicka qvinno- 

Q z könl

J4* 


kön! - - - Således år det med fin Fru fom 

han har gådt inilufthufet? 

Susanna. 

J«- Figaro. 

Och hvem fick de dår kyftarne nu nyfs? 

Susanna 

Hans Fru. 

Figaro. 

Ån Cherubins kyfs då? 

Susanna,idet hon/krattar. 

Herrn, 

Figaro. 

Herrn! Nu var du qvick, nul Ån kyffen 

ijåns då bakom lånftolen? 

Ingen. 

Sus ANNA- 

Figaro. 

År du vifs på det? 

Susanna,fom lagar fig tilat 

gifva honom örfilar> 

Hör på,Figaro; det rågnar örfilar. 

Figaro. 

Dina örfilar åro få goda fom juveler, men 

Grefvens åro få goda fom gull. 

Susanna, fom ftiger något tilbaka ochgif- 

Ver honom tecken medfingret atfallapåknäförfig. 

Valan, förödmjukadig, du ftålte! 

Ft-

FIGAROS BRÖLLOP. iA9 

Figaro,fomfaller påknä. 

Det år ganfka billigt. Välan, på knå, krök 

ryggen bra; (Han krökerfig mer;) anda til 

marken. (Han böjerfig aldeies ned tilmarken). 

Susahtia,idetkon/krattar: 

Åh, åh, åh, den fläckars; gåflen! 

IX SCENEN. 

GREFVEN. FIGARO. SUSANNA, 

(Figaro böjer et knå odk kyjfer handen på Sufanna, 

fom har Grefvinnans kiåder påfig). 

Grefven, fackta, i det han 

föksr efter Grefvinnan, fom kan tror varaSufanna, 

ockfom kadegådt iniluftkufit tilvånfter: 

Sufanna, Sufanna t 

Figaro,fackta tilSufanna: 

Se dår ar Herr Grefven: vil du fortfar* 

med detta fkåmtet? 

Susanna. 

Ja. (Figarokyjfer hennes händerännuifrigare)» 

Grefven, fom vänderfig om,, 

tckfår fe Sufanna-, fom hanhåller förGrefvinnan.. 

Eh- karl på knä för Grefvinnan! (Han vil! 

draga ut fin värja, men blir varfe at lian ef) 

kar någon pä. fig). O Himmel, jag år uran 

*apfcn!i - - - 

C* 5 '"&**»- 

.

150 


Figaro til Sufanna ,idet han 

'förfallerfit målföre : 

Min Fru! min Fru, fe min kårlek, gi-f 

honom fin lön, och låtom ofs vinna årfåttniog 

för den tiden fom vi förlorade,når jag 

imorgons hoppade ut genom fönftret. 

Grefven. 

Det år Cabinetts-Herrn: alt yppas omfider. 

(Han rufar på Figaro: Sufanna, då honfår fs 

honom komma,fpringer undanilufthufet tilhöger 

där de fåregående perfoneme åro: Grefven tar 

Figaroikragen:) Håmd! Kom hit någon ? 

X SCENEN. 

6REFVEN. FIGARO. PEDRILLO. 

Pedrillo. 

Jag år hår, Nådige Herre, återkommen 

från Sevilla. 

Grefven. 

År du enfam ? 

Pedrillo. 

Ja, Nådige Herre. 

Grefven. 

Kom hit, och ropa bra högt. 

Pedrillo, fom ropar med dB 

fin magt. 

Dår ar ingen Kammar -Lakej mer;han arborta, 

fom om man ftrukit borthonom med 

«& hand; Hår år Paketet,, 

Grest-

FIGAROS BRÖLLOP. I?! 

Grefven. 

Åh, det pundhufvudet - - - Kom hit någon? 

Kommen hit ailefamman, om J hörea 

hvad jag fager t 

XI SCENEN 

BRIDE-OISON. BAZILE. ANTONIO. 

DOCTORN. Bönder, af kvilka åt/killige 

håra facklor. Grefven. 

Pedrillo, ackta vål denna porten, och J, 

mine underhafvande, ftållen Er omkring denne 

karlen, och vsrenmig anfvarige förhonom. 

(Til Figaro:) Och Ni, min redlige Herre, 

bered Er på at fvara på mina frågor. 

Figaro. 

Hvarföre fkulle jag göra någon fvårighet 

därvid, Nådige Herre? Ni rår öfver alla håi*ftådes, 

utom Er fjålf. 

Grefven. 

Om någon ting fkulle kunna reta mig ånku 

mer, få vore det den kallfinnighet fom 

han låtfar äga. 

Figaro 

Are vi då foldater, fom mörda andre och 

låta mörda fig fjålfve for fådane irteuften,. 

fom de ej känna? Jag vil veta hvarföre jag 

vredgas, jag. 

G 4 Gref-

1%2 


Grefven. 

Ni fkal til en början fåga ofs hvem det 

fruntimret år, fom Nifördt inidetta lufthufet 

? 

Figaro,idet kan pekarpå.det lufihufet,ikvilket 

Grefvinnan är: 

Idet dårl 

Gkefven",idet hanpekar på det lufihufet,ihvilket 

Sufanna är iGrefvinnans kiåder» 

ldet hår? 

Figaro. 

Åh, det år ftor fkilnad. Det år en ung: 

perfon fom hedrar mig med fin fynnerligs. 

godhet. 

Grefven. 

J hören det, mine Herrar! 

Bride-Oison; 

VI höre det. 

Grefven. 

Hade famma unga perfon några andra för» 

bindelfer, fom Ni vifte af? 

FiG Ar o. 

Det berättas, at en vifs ftor Herre varit 

mycket irtagen af henne en tid bortåt: men 

antingen af den oifaken, at han förfummat 

at vara få trägen fom förut, eller Jaraf, at 

kon tyckte mer om mig ån en a an mera 

ålkelig^ iå.har hon gifvit mig företrädet. 

Gref-

FIGAROS BRÖLLOP. -o3 

Grefven. 

Företr: - - - han år åtminftone uprigtig 

Nå, mine Herrar; jig vil aflågga min ed 

därpå, at jag hördt famma ord fom J nu 

bördt, af hans medbrottfligas egen mun. 

Bride-Oison. 

Hans medbrottfligas 

Grefven, 

Men fom fkymfen år uppenbar, få bör 

håmden vara få med. (Han går iniluftkujet, 

för at uttagaGrefvinnan, fom kan trorvaradär). 

Kom ut, min Fru; er ftund år lyckligt -vis 

förhanden: hur lyckligt år det icke, at ingen 

pant af et få förhatligt åcktenfkap - - - (Som 

man ej utifrån kan fe inilufthufet,ja fattar Grefveniden 

förftefom kan finner dårftådes : kan 

kaftäft ögonenpå Ckerubin, rufar på honom, och 

fedan kan dragit konom ur lufthufet , ftöter kan 

honom ifrån fig med enbeflörtningfom är blandad 

med karm:) Och ännu år den facramentfkade 

Kammar-Lakejen hår? Hvad gjorde Nidar? 

Cherubin. 

Jag höll mig undan, Nådige Herre, fom 

Ni befalt mig. 

Grefven. 

Men han var utan tvifvel icke enfam. 

C HE R"UBIN. 

Det fkulle hafva varit för mycket hårdt-. 

Nådige Herre, om någon barmhertig månnifka 

ej kommit at lin ora min ledsnad. 

G -j Pe.

154 


Pedrillo. 

Mån det lönte mödan at fprånga en haft 

för fådanr. 

Grefven,fompikar pålufthufet : 

Antonio,gå dit in, och förbit den nedrigtfinnade 

månnifkan, fom vanhedrat mig, inför 

fin domare. 

Antonio. 

Man fkulle kunna fåga, at någon fynnerlig 

fkickelfe ligger därunder Nådige 

Herre, Ni har ju fjalfgjordt få många 

Grefven. 

Åh, gå då,din tölper. 

Br rug» Oison. 

Men, hvilkendera har då tagit den andras 

huftru? 

Figaro. 

Ingen haif haft den fördtlen fiamfor den 

andra. 

Antonio. 

Köm ut, min Fru, kom ut. Det behöfs 

intet at låta be Er få mycket, emedan man 

vet at Ni år där. (Han leder ut fin dotter 

Fanehette). 

Grefven. 

Åh, - - - det år Fanehette. 

Antonio. 

Mån det lönte mödan, Nådige Herre, »t 

låta mig gå dit in för at låta fålikapet fe at det 

. a*

FIGAROS BRÖLLOP. - 15-j 

är min dotter, fom förorfakar alt det dår 

ovåfendet. 

Grefven. 

Jag fkal vål få rått på henne,jag. (Han går 

til lufthufet ,och årpå vägen at gådit in). 

Doctorn. 

Nådige Herre! Detta år icke få vifst Innu. 

Jag år kallfinnig jag,, och fkal gå dit in. 

Bride-O ison. 

Dendår fakenår åfvenförbaltfammantrasflad. 

Doctorn, fom leder ut Marcelli- 

Hvad! Marcellina? 

na, dåhanfår fe henne: 

Figaro. 

Se min Mor år åfven med. 

Grefven. 

Hon år dår; jag fåg henne gå dit in. (I 

det hannalkas lufthufet och ärnar fig gå dit inför 

at upföka den förmenta Grefvinnan, kommer Sufanna 

ut ochkader felfjädern får ögonen:) åh,fe 

dår år hon - - - - - Hrad menen J, mine 

Hetrar, at en ovärdig maka förtjänar? (Di 

de andre få fe Sufanna, faller alt husfolket på 

knå, likfom för at be för Grefvinnan). Nej, 

nej, nej, nej, om j ock voren hundrade. 

Grefvinnan» fom kommer ut 

ar lufthufet tilvånfter medSufannas kiåder påfig, 

och åfvenfaller på knå på högrafidan om Grefm>en, 

i det honjäger: 

Jag fkal åtminftone veraenmed ibland dem.i 

G 6 Bridb-

15-5 

Åh! 


Bride -*0ison, fom/krattar fä 

- mycket kanrånfin orkar. 

det ar - - - Fru Grefvinnan. 

Grefven,i det han känner 

igen Grefvinnan,fom var förkläddiSufannas kläder, 

ftår länge helt flat och brydd, ochfager andteligcn: 

Hvad! Det var Ni, min Grefvinna! - - - - 

- - - - 

minfarm om något annat än en mycket ädelmodig 

forlåtelfe 

Grefvinnan. 

Om det vore Ni, få fkulle Ni fåga nej, 

nej; men jag förlåter Er nu för den tredje 

gångenidag, och dit utan vilkor. 

Grefven. 

Jag fkal aldrig glömma et få ftort ädelmod. 

Ej eller j«jg. 

Susanna. 

Grefvinnan. 

Ej eller jag 

Figaro. 

Ej eller jag: hår är echo. 

Grefven. 

Jag ville lura dem, och de hafva handtewrt 

mig likfom et barn. 

Figaro. 

En fådan dag fom denne tillkapar vål en 

Asnbaffadör. s 

' 

J0 

Gref-


k 

% 

-M7 

Grefvinnan. 

Hvar och en måfte hafva det honom tilkommer 

: fe dår, Sufanna - - - - (Hon gifver 

henne ringen). Och du: Figaro, detta tilhör 

-dig: (Hon gifver honom de 500 Riksdalerne). 

Figaro. 

Ibland alla trennepenninge - fummorne " 

kåftade denna måft på at pråja mig til. 

158 


Grefven. 

Och Ni, Bride-Oifon, hvad menar Ni om 

»iet hår? 

Bride-Oison. 

Om alt det fom jag fer, Nådige Herre* 

Ja. 

Gr ef v en. 

Bride-Oison 

Min fann om jag vet-hvad jag fkal fåga 

Er därom. Så år min mening. 

Figaro. 

Jag var nyfs fattig; man föracktade mig: 

nu år jag rik - - - - 

Doctorn. 

Nu vinner du hoptals hjärtan. 

Figaro. 

Tror Ni det? 

Doctorn. 

Jag kånner dem. 

mmW M- 

Mf^^Slut få Im femte och fidfta Ailtn, 

**JISCK

FIGAROS BRÖLLOP. i S9 

Visor til plägning, fom kunnafjungas efteråt. 

Bazile. 

Redlige ålfkling, beftåndige broft, 

Du fom en oftadig kårlek beklagar, 

S*par dina fuckar, din klagande röft! 

Omväxlingikårlek behagar; 

Vi kånfla ej fådt 

At fågnas af brott, 

Men fångftas af fvartfjukans lagar. 

Ach hvad tyranni, 

H ad groft barbari, 

Som månfkor förringar, 

Som kånflorne tvingar 

Och tankarne bringar 

Iflatveri! 

Mån Aftrild ej fådt fina vingat 

At vara fri, 

Når likfom et bi 

Han kring de fköna fig fvingar? 

Hvad ondt år däri, 

Bland ombytets nöjen 

Bland lekar och löjen 

At lycklig bli* 

'* 

Grefven. 

Nu en husfru ifrån landet' 

Anfes utaf mindre vigt, 

Om hon vördar ackta bandet, 

Som flafvinna af fin pligt; Men

... " 

i6o 


Men en Fru ihufvudftaden, 

Som på ftora våridens vis 

"Har 'Amanger hela raden, 

Hon får hela våridens pris; 

Hon en lifiig afbild gifver 

Af et mynt fom prågtadt blifver 

Och af alla nyttjas kan: 

Alla gifva henne hägnad;. 

Allés rrit år henne ägnad, 

Och hon utgör fleres fågead- 

Under prägeln af en man. 

Susanna. 

Villa fkratta, om en man 

Af en,bruten trohet fkryter; 

Men om huftruri litet bryter» 

Straffet ej för henne tryter» 

Om han henne klagar an. 

Hvi ar lotten ojåmt fkiftad? 

Hvi har orått laga kraftt 

Lagen utaf dem år ftiftad, 

Sam den ftörfta ftyrkan haft. 

;?v- Antonio. 

Hvar och en fin Moder känner, 

Som få ömt haft honom kår; 

Mången tvekar, mina vänner* 

När om Fadren frågan år; 

i. 

Och


Och dåraf man (kålen röner, 

■(Vdrlien år med inf.li full), 

Hvi en fattig tö'peis löner 

Ofta aga tunr.or gult. 

Ba?IL E. 

Jockum Svartfjuk- vil förena 

Vacker Fru med fimuts ro, 

At Amangers topp förmena, 

Har han bandhund vid fit bo: 

Han fin huftru ej vit tro, 

Utan mer -på hui d-n liter 

Som han på fin gård föidoldt, 

Och fom alle djårfve bi*er, ' 

Utom den fom honom fåldt. 

Fanciiettev 

Robin, utaf mig bedragen, 

Många gånger til mig fagt: 

Om du kände Aftiilds magt., 

Du af fågnad blef betagen: 

Han på dig, min lilla ros, 

Genom allas ögon kikar,, t 

Och kan häftigt fly fin kos - - ■» 

Men förgåfves han predikar; 

Ty jag mig, (om jag fkal tros,) 

Bäft med Cherubin förlikar, 

Ihvars ögon han plår rå 

Och mig idel nöjen fpå. 

Fi-

X6z 


Figaro. 

Om ej plågans tyngd förmenar, 

Slutom ögat för d-*ns fel, 

Som af hjärtat vål ofs menar: 

Hvar af fvaghet har fin del. 

Bazile. 

Trefalld hemgift, pvngtig maka, 

Pryda ju tt åckta bo, 

Och en tok må fvartfjuk vaka 

På en ftenrik Grefves ro: 

Nej, man af et ordfpråk finner; 

Ovickket ofta tar fig opp; 

Når den fluge pengar vinner, 

Står den dumme utan hopp. 

Bride-Oison. 

Comedien, mine Herrar, 

Skildrar månfkan fom hon år*, 

Ofta bättrar, ej förvårrar, 

Och Er våriden känna lår: 

Trogen målning finnes dår 

Utaf folkets art och feder, 

Af defs dårfkap, af defs h.*der, 

Af defs önfkan och begår: 

Om det trycks, det knotar, rullar* 

Och på alla mifsbruk fvår; 

Men til flut dock fig förluftar, 

Och med vifor fluta plår. 

x 

Cmb«; 

**H

*»' 


Cherubin. 

Täcka kön, fom ofs behagar, 

Och fom lifar våra dagar; 

Om af eder en och hvar 

Stundom ofs til ifver retar, 

Eder fkönhet mot ofs ftretar 

Och ojJÄåter til Er drar': 

J, fom gatk med karlar drifven, 

Af Parterren afbild blifven: 

Mången tycks defs ros forfmå, 

*>om gör alt at bifall fa./ 

Grefvinnan. 

En år dryg, på mannen packar, 

Blott för det hon trogen år, 

Och en an, fom ålfkarn lackar, 

Mannen ftåndigt trohet fvår, " 

Nåftan af fin pligt förgäten: 

Den dock fynes minfl förmäten, 

Som, beftåndig mot fin man, 

Sig för fnedfprång föker värja, 

Men dock icke törs förfvårja 

H.ad fom möjligt hända kan. 

Figaro. 

Fodflen med vårt öde fpelar', 

Gr vår lefnad ofta tung: 

Lyckan åfven ojåmt delar; 

JEn blir herde, en blir Kung: Billig

i- 

/, 

■ 

. 

164 


Billig afund ftundom fårar, 

Kar förtjånften fäller tårar, 

Kroftal af dcii rikes pung. 

t fjålft fig vågen letar, 

Emot tufen hinder ftretar 

o.:h tit högden ftyriLr lopp 

Döden fes de altar^^nrfka, 

So-- åt Kungar offrats opp; 

Och Volraire, fom man fådt gäcka- 

Och den trampade Voltaire 

Likafult odödlig år. 

SUS'ANN A 

Osn denna Piecen år en blanning, 

Där uptåg, fkåmt och infall rå; 

Så läten.nu en mager fanning 

För fkåmtets (kull ert bifall få: 

Naturen, fom vår fvaghet tål, 

Sv åfven ofs ined lek plår ftyra, 

Mit under våra luftats yra, 

Til fina vifa ändamål. 

/

den_tokroliga_dagen_2.pdf

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?