Sirenen Nr 03 2008 - Tjugofyra7

Räddningsverkets tidning Nr 3 • Maj 2008 

Överlevde husbranden 

TEMA Brandvarnare sid 16-23 

Trivsel och trygghet 

stoppar skolbränder 

sid 6 

Lika fyskrav orimligt 

anser polisen 

sid 15

2 inledaren 

Sirenen Nr 3 • Maj 2008 

Sirenen 

Räddningsverkets tidning 

Dags att förebygga 

klimatförändringar 

Organisationskommittén för den nya 

myndigheten för samhällsskydd och 

beredskap (MSB) har kommit igång 

med sitt arbete. Fram till årsskiftet ska Räddningsverket 

fullfölja de uppgifter för 2008 

som vi fått av våra uppdragsgivare. Verksamheten 

ska bedrivas i så normal omfattning det 

är möjligt. 

Men jag har konsekvent hävdat att vi parallellt 

med det löpande och inplanerade med 

kraft ska bidra i processen för att skapa en 

effektiv myndighet som blir sammanhållande, 

stödjande och pådrivande. 

I min förra Inledare framhöll jag ett par 

saker som jag bedömer som mycket viktiga 

för Räddningsverket under året och för MSB i 

framtiden. Det gäller dels den framtidsstudie 

vi genomfört, dels den kundundersökning 

som gett svar på hur våra intressenter uppfattar 

vårt arbete, vårt sätt att driva frågor och 

hur de blivit bemötta i sina kontakter med 

Räddningsverkets medarbetare. 

Framtidsstudien har identifierat tolv utvecklingsområden 

som i det fortsatta arbetet 

måste bli särskilt uppmärksammade. I kundundersökningen 

har nästan 1 300 personer 

intervjuats och det är glädjande att konstatera 

att förtroendet för Räddningsverket är stort. 

Jag som relativt ny chef för verksamheten är 

inte överraskad. Det var det genomgående 

intryck jag fick under min ”läroperiod”. 

Våra medarbetare uppfattas som kompetenta 

och professionella. Verket har ett stort 

förtroendekapital som motsvarar eller till och 

med överträffar kundernas förväntningar. 

Men vi behöver bli mer synliga, tydliga och 

bättre på att driva säkerhetsfrågornas utveckling. 

I slutet av maj ska vi träffa våra intressenter 

för en djupare dialog om hur vi kan 

förbättra oss. 

Resultatet av framtidsstudien och kundundersökningen 

– med mycket höga värden – ska 

nu ligga till grund för en utveckling av verksamhetens 

ledning och innehåll. 

Vi har diskuterat resultatet med organisationskommittén 

för nya myndigheten och jag 

hyser stark tilltro till att de positiva värdena 

ska tas tillvara. Det är en ny myndighet som 

ska bildas men enligt den proposition som 

presenterades i mars och som riksdagen tar 

ställning till den 15 maj, ska den i princip fort- 

Sirenen bevakar utvecklingen inom Räddningsverkets 

ansvarsområden och ska 

stimulera till debatt i dessa frågor. Enbart 

Inledaren på sidan 2 är att betrakta som 

Räddningsverkets officiella linje. 

Ansvarig utgivare: Stig Dahlén. 

Adress: Sirenen, L 257, 651 80 Karlstad. 

E-post: sirenen@srv.se 

Webb: http://sirenen.srv.se 

Prenumeration är gratis. Beställes skriftligt 

genom att skicka in prenumerationstalongen 

som finns i slutet av varje nummer. 

sätta arbeta med de uppdrag Räddningsverket 

har i dag. 

Kundundersökningen visar att vi inte förmått 

stimulera till den breda förankring som 

säkerhetsarbetet måste ha i kommunerna. 

Fortfarande tycks huvudansvaret och intresset 

för säkerhetsfrågor ligga i tryggt förvar hos 

räddningstjänst och beredskapssamordnare. 

Övriga kommunala förvaltningar uppfattar 

sig inte ha med ”våra” frågor att göra i alls 

samma utsträckning. Vi måste medverka till 

att utveckla former för en ökad samverkan. Intressenterna 

måste få allt det stöd de behöver 

och där kan vi bli bättre genom att bland annat 

finnas på de mötesplatser där vi förväntas 

vara representerade. Vi måste bli tydligare i 

vår stödjande expertroll. 

I framtidsstudien, som gjorts i samarbete 

med våra intressenter, lyfter vi fram de områden 

som vi tillsammans ringat in som viktigast 

för ett framgångsrikt säkerhetsarbete i 

framtiden. 

Vi kan inte längre vänta med det förebyggande 

och förberedande arbetet mot konsekvenserna 

av klimatförändringarna, vi måste 

förbättra de förtroendevaldas möjligheter att 

styra säkerhetsarbetet i kommunerna och vi 

måste stärka den enskildes förmåga att ta ett 

större eget ansvar. 

Detta är utmaningar som Räddningsverket 

har att anta resten av det här året och nya 

myndigheten därefter. Vi är medvetna om 

kraven som ställs på oss nu och längre fram. 

Dagens verksamhet ska som sagt bedrivas i 

normal omfattning, men uppgifter vi får av 

organisationskommittén ges prioritet. 

Det kan med andra 

ord uppstå situationer 

där medarbetare måste 

välja bort dagens 

ärenden mot framtidens. 

Jag hoppas på 

överseende, eftersom 

det är framtidens 

säkerhetsarbete som 

samtidigt formas – till 

nytta och glädje för 

våra intressenter. 

GöRAN GUNNARSSoN 

GEnERaldIREktöR, 

RäddnInGsvERkEt 

Upplaga: 32 000 exemplar. 

Adressändring görs via epost, på webbplatsen 

eller genom talongen som finns i slutet 

av varje nummer. Talongen skickas till: Prenumeration, 

Sirenen, L 257, 651 80 Karlstad. 

Kom ihåg att uppge gamla adressen vid 

adressändring. 

Tryck: V-TAB, Västerås. 

Tryckt på miljövänligt papper. 

Tryckdag detta nummer: 22 April. 

Nästa nummer trycks 3 Juni 

Redaktion 

nyheter 

Nya myndigheten på färre orter ………………… 4 

Fler utbildningsplatser för deltidare behövs ……5 

Vatten slog ut brandstationen ………………… 9 

Kommunal strid om brandskydd på äldreboende 10 

Klippblock flyttade sexvåningshus ……………… 11 

Brandmän på universitet – satsning mot terror 12 

Räddningsverket bygger toppmodernt läger …24 

Fallskador kan förebyggas ……………………… 25 

SMO på distans, nytt sätt att lära ……………… 26 

Kunderna har förtroende för Räddningsverket 27 

Funktionshandikappade lär kamrater ………… 31 

skolbränder 

Trygghet minskar skador och bränder …………6-7 

Skolbrandskonferens i Karlstad ………………… 8 

mångfald 

Nej tack till rå jargong …………………………… 14 

Polis: orimligt med samma fyskrav …………… 15 

TEMA brandvarnare 

Tre minuter räddade deras liv …………………… 16 

Det är brandgaserna som dödar ………………… 18 

Många brandvarnare fungerar inte …………… 19 

Sätt upp flera brandvarnare av olika typ ……… 20 

Brandvarnaren ger dig tre minuter …………… 21 

Nya grepp i kampanj för säkerhet ……………… 22 

Joniserande bättre i flesta fall …………………… 23 

erfarenheter 

Gasolflaskor exploderade ……………………… 28 

Inga nya bränder i elsängar ……………………… 30 

ordet fritt 

SMO-studenterna sätts inte i fokus …………… 32 

Det krävs tydliga mål från verket om fysen …… 33 

Modellen som kan passa nya myndigheten …… 34 

Omslagsbilden 

Foto: KATARINA SELLIUS 

Tack vare brandvarnaren fick Carl-Henrik, Anette 

och deras son Samuel tre minuter extra. Tillräckligt 

för att hinna rädda sig ut genom ett fönster. Tillräckligt 

för att överleva den brand som totalförstörde 

deras hus. 

Foto: Katarina Sellius 

Stig Dahlén 

Chefredaktör 

och ansvarig utgivare 

054–13 51 04 

070-243 33 85 

stig.dahlen@srv.se 

Gunno Ivansson 

Journalist 

054–13 51 06 

070-364 33 45 

gunno.ivansson@srv.se 

INNEHÅLL 

Per Larsson 

Journalist 

054–13 51 02 

070-287 22 75 

per.larsson@srv.se 

Katarina Sellius 

Journalist 

054–13 52 58 

070-374 22 90 

katarina.sellius@srv.se

Sirenen Nr 3 • Maj 2008 nyheter 

Svensk räddningstjänst bör ta efter Merseysides sätt 

att jobba. Så kan man tolka svaren från ett antal räddningschefer 

på en enkät från Sirenen 

Merseyside Fire & Rescue Service i Liverpool anses som 

en föregångare och har stor koncentration på kommunens 

säkerhet. Bland annat gör varje utryckningsstyrka (grupp 

som bemannar en bil) i räddningstjänsten 55-60 hembesök 

i månaden för att prata säkerhet. 

Vi frågade: 

Skulle Merseysides arbetssätt fungera också inom 

svensk räddningstjänst? 

Räddningscheferna svarade nästan rakt av JA: 

– Svaret är tveklöst ja, svarade Patrik Byhlin, Luleå. 

– Ja, jag tror att vi har möjlighet att anamma modellen, 

dock anpassad till våra lokala förhållanden, svarade Nils 

Andréasson, Storgöteborg. 

Här nedan kan du läsa ett axplock av enkätsvaren. 

Sverige bör 

ta efter Merseyside 

Michael Gisslén 

förbundschef 

Norra Jämtland 

– Ja, det kommer kunna fungera. 

Det är precis så här vi ska 

arbeta genom ett aktivt uppsökande. 

Naturligtvis får man 

anpassa sitt budskap efter de 

lokala behoven men tankesättet 

är helt rätt. 

Per Widlundh 

förbunds- 

direktör 

Räddningstjänsten 

Syd 

– Förra året 

inledde vi ett arbete 

som kallas 

”Brand i bostad”. Mot bakgrund 

av statistik och att räddningstjänsten 

normalt inte arbetar 

med förebyggande arbete i bostadsområden 

har vi prioriterat 

detta arbete. Vi besöker bostadsområden, 

träffar föreningar och 

informerar. 

Bo Lundberg 

räddningschef 

Vansbro 

– Jag tror att denna modell 

skulle fungera utmärkt i Sverige. 

All uppsökande verksamhet med 

information i hemmiljö tror jag 

skulle förebygga många bränder 

och olyckor. 

Mats Granat 


Gästrike 

– Våra medarbetare 

har tillräckligakunskaper 

för att utföra 

uppgifterna och 

befintliga scheman sätter inga 

hinder i vägen. Vi genomför 

motsvarande ”hembesök” genom 

dörrknackning redan i 

dag. Tyvärr är våra erfarenheter 

Räddningschefer positiva i enkät – här är synpunkterna 

att människor inte gärna släpper 

in våra brandmän i sina bostäder. 

Jan Eriksson 


Norrtälje 

– Vad är det 

som hindrar? 

Eftersom jag 

tror det är en 

bra uppgift som 

generar minskade kostnader någon 

annanstans borde inte ekonomin 

vara det stora problemet. 

Det som skulle kunna vara ett 

problem är deltidsstationerna 

där resurserna är anpassade till 

att utbildas/övas och att åka på 

larm. Tar vi mer tid i anspråk av 

dem kan det upplevas som en 

ökad belastning. 

Eva Löwbom 


Landskrona 

– Absolut! Vi 

var nyss under 

brandskyddsveckan 

ute och 

besökte på detta 

vis. 

Leif Andersson 

förbundschef 

Dala-Mitt 

– Det är bara att formulera 

uppgiften till styrkorna och avdela 

medel för detta. Två hushåll 

per kväll där styrkan delar sig i 

två halvor ledda av styrkeledare 

och ställföreträdande styrkeledare. 

Tommy Ekstrand 


Uppsala 

– Naturligtvis. Är dock frågande 

till utförandet i det fall 

man ”genomför 55-60 besök” 

per tjänstgöringsgrupp och 

månad. Vi har delvis prövat och 

genomfört områdestillsyn med 

tonvikt på bostäder. Förra året 

genomfördes 100 områdestillsyner 

tillsammans med ansvarig 

för bostadsrättsföreningen. Men 

det finns andra aktiviteter som 

utförs i Liverpool, vilka imponerar 

mera än ovanstående, men 

någonstans ska man börja. 

Claes Jansson 


Kristianstad 

– Det finns deltidsstyrkor som 

lyckats med detta i Sverige. Jag 

tror dock att det är en förändring 

som kommer att ta olika 

lång tid att genomföra på landets 

heltidsstyrkor. 

Kjell-Åke Svensson 


Nybro 

– Jag tycker det är mycket intressant. 

I vår kommun har vi 

lämnat ett förslag som antagits 

av politikerna, som innebär att vi 

erbjuder våra kommunmedborgare 

en tillsyn i deras boende. 

Pierre Strid 


Västervik 

– Ja, men anpassat till lokala 

förhållanden. Hade ni frågat 

för tio år sedan hade jag varit 

tveksam. Det hade säkert blivit 

en stor kulturkrock då. Idag är 

vi redan många som successivt 

närmar oss arbetssättet. Kommunens 

säkerhetsfrågor ligger 

helt eller delvis hos många räddningstjänster. 

Håkan Jansson 


Mjölby/Boxholm 

– Detta är ett av flera sätt som 

vi kommer att jobba i framtiden. 

Uppsökande verksamhet 

hos kommuninvånarna, bostadstillsyn 

och liknande är bra 

verktyg i det förebyggande arbetet. 

Bra utbildning och information 

till kommuninvånarna och 

snabba rörliga mindre enheter 

som finns ute i samhället, med 

rätt utrustning och kompetens. 

Arbetsområdet är bostadsbränder, 

skadegörelse, klotter anlagd 

brand med mera. 

Cecilia Uneram 


Västra Sörmland 

– Varför inte? 

Det är en fråga 

om mål, prioriteringar 

och att 

våga prova nya arbetssätt. 

Nils Andréasson 


Storgöteborg 

– Ja jag tror att vi har möjlighet 

att anamma modellen, dock 

anpassad till våra lokala förhållanden. 

I Göteborg startar nu 

ett projekt där Framtiden, Göteborgs 

stads moderbolag för de 

kommunala bostadsbolagen, årligen 

anställer ett 20-tal kvinnor 

med invandrarbakgrund som 

ska göra bostadsbesök i särskilt 

riskutsatta områden. Vid besöken 

är den primära uppgiften att 

informera om brandskydd. 

Patrik Byhlin 


Luleå 

– Dels är erfarenheterna 

från 

Merseyside fantastiskt 

bra och 

dels har vi även i Luleå positiva 

erfarenheter då utryckningsstyrkan 

träffar medborgare. Därmed 

inte sagt att det kommer att vara 

problemfritt att starta sådan 

Sirenens förra nummer 

3 

verksamhet. Få om ens några 

räddningstjänster har lika mycket 

utåtriktad verksamhet som 

Merseyside och när dom startade 

hembesöken var det motgångar. 

Det kommer vi få även i Sverige 

men ska det hindra oss? 

Leif Larsson 


Uddevalla 

– Det arbete som bedrivs i Merseyside 

skulle till viss del kunna 

bedrivas i dag i form av samverkan 

mellan kommunens socialförvaltning, 

räddningstjänsten 

och varför inte skolförvaltningen 

och Landstinget. Det handlar 

om att några driftiga människor 

i dessa organisationer ska enas 

och driva ett liknande arbete. 

Anders Nilsson 

förbundschef 

Bergslagen 

– Vår kompetens kan användas 

i större utsträckning om kommunerna 

(kommunstyrelserna, 

socialförvaltningarna) blir mera 

aktiva i samverkan med räddningstjänsterna. 

Peter 

Löthman 


Sundsvall- 

Timrå 

– Om vi verkligen 

menar något 

med att färre ska 

dö, färre ska skadas och mindre 

ska bli förstört så måste vårt arbetssätt 

och våra metoder riktas 

in mot riskgrupperna på ett helt 

annat sätt än hittills. Merseysides 

arbete tror jag kan komma 

att stå som en bra modell för 

många lokala varianter. Personligen 

hoppas jag det i alla fall. 

Det är ett grepp som utgått från 

verklighetens behov.

4 den nya myndigheten 


De har drygt ett halvår på sig att organisera 

och bemanna Myndigheten för samhällsskydd 

och beredskap (MSB). 

1 januari 2009 föds myndigheten och 

ersätter Räddningsverket, Krisberedskapsmyndigheten 

och Styrelsen för psykologiskt 

försvar. 

Helena Lindberg leder organisationskommittén 

och blir därefter chef för MSB: 

– Vilket äventyr vi har framför oss. Vi ska bygga 

en ny myndighet som tar ett helhetsgrepp 

från den lilla olyckan till de mest extrema händelser. 

Jag kan inte tänka mig att det finns en 

mer spännande myndighet i staten. 

Helena Lindberg och hennes 

sekretariat i organisationskommittén 

deltog 9-10 april i Räddningsverkets 

chefsdagar i Karlstad. 

Förutom att redovisa hur 

kommittén tänker jobba fram 

till årsskiftet var Helena Lindberg 

mån om att hämta in synpunkter 

från Räddningsverkets chefer. 

Helena Lindberg betonade att 

hon leder en genomförandekommitté, 

där det inte handlar om 

att utreda en ny myndighet, utan 

i första hand sätta ihop den myndighet 

som regeringen beskriver 

i kommittédirektiven och i den 

proposition som lämnades den 

18 mars. 

Organisationskommittén ska 

bedöma vilken kompetens som 

behövs i MSB samt besluta om 

organisation och bemanning. 

Ett första viktigt ställningstagande 

blir att besluta om 

på vilka orter MSB ska bedriva 

verksamhet, förutom de fyra 

som regeringen pekat ut i propositionen: 

Stockholm, Karlstad, 

Sandö och Revinge. Det beskedet 

väntar många med spänning på, 

särskilt i Sollefteå, Karlskoga och 

Kristinehamn, där de tre myndigheterna 

i dag har personal. 

När får de veta? 

– Jag vill inte ange något datum, 

men allra senast ska det 

vara klart före midsommar. 

Många bollar ska upp i luften. Organisationskommitténs 

ordförande Helena Lindberg 

i mitten slänger upp en av bollarna kommittén 

ska hantera. Kommitténs sekretariat är också 

berett, från vänster: Björn Myrberg, Susanne 

Adolphi, Thord Eriksson och Eva Lundqvist. 

Så ska synergier hittas: 

Verksamhet på färre o 

Helena Lindberg vill att MSB 

har verksamhet på färre orter än 

dagens tre myndigheter. 

Varför? 

– Ju fler verksamhetsorter, desto 

svårare blir det att sammanföra 

verksamheter och hitta synergier. 

Hur många tjänster får MSB? 

– Det är omöjligt att i nuläget 

säga exakt, men jag räknar med 

att det kommer att bli mellan 

700 och 800. 

De tre myndigheter som ska 

läggas ner har närmare 1 100 

tjänster. Cirka 160 försvinner i 

och med att Räddningsverkets 

skolor i Skövde och Rosersberg 

inte får plats i MSB. Men det 

krävs ytterligare nedskärning 

av personal och totalbudgeten 

ska bli 150 miljoner mindre än 

de tre myndigheterna har i dag. 

Samtidigt ska nästan alla verksamheter 

myndigheterna bedriver 

i dag ingå i MSB. 

Hur har du tänkt lösa den 

ekvationen? 

– En ny myndighet behöver 

inte lika många medarbetare 

för exempelvis ekonomiadministration 

som de tre myndigheterna 

tillsammans har i dag. 

Och genom att sammanföra 

verksamheter som i dag finns på 

olika håll kan man rationalisera. 

En del verksamheter kan också 

komma att bedrivas i mindre 

Glada miner hos Räddningsverkets ledning och blivande myndigheten 

MSB:s ledning, från vänster Helena Lindberg (blivande 

generaldirektör), Ivar Rönnbäck (överdirektör Räddningsverket), 

Göran Gunnarsson (generaldirektör Räddningsverket) och Thord 

Eriksson, (huvudsekreterare i den kommitté som ska forma MSB och 

av många tippad som den nya myndighetens överdirektör). 

omfattning och därmed till en 

lägre kostnad. 

Kommitténs sekretariat består 

av fyra personer, av vilka två 

kommer från Försvarsdepartementet 

och två från Krisberedskapsmyndigheten. 

Däremot 

ingen från den klart största av de 

tre myndigheterna som ska läggas 

ner, Räddningsverket. Detta 

har skapat förvåning i bland annat 

Räddningsverket och många 

tycker att Helena Lindberg sände 

ut fel signaler när sammansättningen 

av sekretariatet offentliggjordes. 

Är det en trovärdig sammansättning? 

– Jag förstår reaktionerna. Det 

är egentligen jag tillsammans 

med de experter och sakkunniga 

som Försvarsdepartementet 

ännu inte har utsett som är kommittén 

och som ska organisera 

och bemanna MSB. För detta arbete 

behöver jag ett sekretariat 

och när departementet förordnade 

två personer från Krisberedskapsmyndigheten 

och två 

från departementet var det av 

praktiska skäl. 

– Räddningsverket ges möjlig- 

het att aktivt påverka, verket får 

fyra platser i den referensgrupp 

som nu bildats. Jag har dessutom 

redan lagt ut uppdrag på Räddningsverkets 

chefsjurist Key 

Hedström att utarbeta förslag 

till instruktion för MSB, säger 

Helena Lindberg. 

MSB:s ”verksledning” eller ”huvudkontor” 

placeras i Stockholm, 

långt från den ort (Karlstad) dit, 

enligt försvarsministern, huvuddelen 

av verksamheten ska koncentreras. 

Detta har vållat en del 

kommentarer. 

Helena Lindberg säger så här: 

– 1 januari 2009 finns det 

ingen verksledning, utan en 

myndighetsledning och det är 

jag. MSB ska inte ha ett uttalat 

huvudkontor, det enda är att 

myndighetens chef ska vara 

stationerad i Stockholm. 

Kan man vara chef på distans? 

– Eftersom det kommer att finnas 

verksamhet på flera orter blir 

det ofrånkomligt att jag delvis 

måste leda från distans, oavsett 

var jag har min fasta punkt. Men 

givetvis kommer jag att vistas flitigt 

på de orter där MSB bedriver 

verksamhet. 

Många tycker att namnet, Myndigheten 

mot samhällsskydd 

och beredskap, med förkort-

Sirenen Nr 3 • Maj 2008 den nya myndigheten 

rter Organisationskommittén 

ningen MSB är alltför långt och 

krångligt. Men det håller inte 

Helena Lindberg med om: 

– Nej, det är ett jättebra namn 

som beskriver att vi ska arbeta 

med samhällsskydd och beredskap. 

I ordet beredskap ligger 

inte bara planering, det handlar 

om att vara beredd eller som Mats 

Sjöstrand kallade sin utredning, 

”Alltid redo”. Vi ska vara beredda 

att rycka ut, vi ska vara operativa. 

Det är en viktig del av ordet beredskap 

i myndighetens namn. 

Organisationskommittén har 

ont om tid att forma MSB. Redan 

den 4 augusti ska Helena 

Lindberg lämna förslag på verksamhetsplan, 

verksamhetsmål, 

nödvändiga författningsändringar 

och budgetunderlag för 

2009-2011. Då ska också en organisationsskiss 

finnas klar och 

chefer vara utsedda eller under 

rekrytering. 

Därefter följer bland annat bemanning 

av MSB samt att ta itu 

med en mängd detaljer, exempelvis 

vilka lokaler myndigheten 

ska finnas i och utformning av 

grafisk profil. 

STIG DAHLÉN 

Fotnot: Organisationskommittén 

har en egen hemsida som 

kontinuerligt uppdateras: 

http://www.sou.gov.se/msb/ 

Foto: Stig Dahlén 

Fem nyckelpersoner 

består 

av ordföranden Helena Lindberg, 

som 1 januari 2009 blir 

generaldirektör i MSB. Kommittén 

ska tillföras sakkunniga och 

experter efter beslut i Försvarsdepartementet. 

I kommitténs sekretariat ingår: 

Thord Eriksson: Huvudsekreterare. 

Gedigen bakgrund i 

räddningstjänsten, har därefter 

arbetat på Kommunförbundet 

och i Försvarsdepartementet. 

Björn Myrberg: Utredningssekreterare 

med tyngdpunkten 

lagd på ekonomin. Deltog i uppbyggnaden 

av Krisberedskapsmyndigheten. 

Susanne Adolphi: Statsvetare 

som arbetat tillsammans med 

Thord Eriksson på Försvarsdepartementet, 

bland annat med 

att sammanställa remissvaren på 

Mats Sjöstrands utredning. 

Eva Rundkvist: Särskilt ansvar 

för kommunikation. Har 

bakgrund som kvällstidningsjournalist 

och kommunikationsrådgivare. 

Sedan i december projektanställd 

på Krisberedskapsmyndigheten. 

Kommittén knyter till sig en 

referensgrupp på åtta personer 

från de tre myndigheter som ska 

avvecklas. Hos referensgruppen 

ska kommittén förankra frågor, 

fånga upp nya frågor och kvalitetssäkra. 

Dessutom kommer 

kommittén att upphandla konsultstöd 

för olika genomförandeåtgärder. 

Utbildningsbehoven snabbutreds 

Det behövs fler 

platser för deltidare 

Räddningstjänsterna tror 

på ökat behov av utbildning 

av deltidsbrandmän åren 

2009-2011. 

Det visar färska siffror som 

tagits fram av en snabbutredning 

om de framtida utbildningsbehoven. 

Utredningen är beställd av den 

kommitté som ska organisera 

den nya myndigheten. Redan 9 

maj ska chefen för Räddningsverkets 

riskoch säkerhetsutbildning 

Stefan Lundqvist redovisa 

bland annat utbildningsbehoven, 

framtida former för utbildning 

och hur stor del av den nya 

myndighetens utbildning som 

bör genomföras på skolorna i 

Revinge och Sandö. 

Det rör sig främst om den 

studiemedelsberättigande utbildningen, 

utbildning av deltidsbrandmän, 

inom sotningsområdet 

och där det finns reglerade 

utbildningskrav. Men 

utredningen ska även bedöma 

avgiftsfinansierad utbildning, 

EU-utbildningar, utbildning för 

egen personal för internationella 

insatser samt tjänsteexport. 

I uppdraget ingår även att re- 

dovisa vilka utbildningar som 

kan bli aktuella att lägga ut på 

andra aktörer, exempelvis de 

nuvarande räddningsskolorna i 

Skövde och Rosersberg. Dessa ska 

inte ingå i den nya myndigheten, 

men det pågår undersökningar 

om delar av verksamheten kan 

drivas vidare i annan regi. 

Stefan Lundqvist: 

– Vi har utgått från den tidigare 

så kallade utbildningsutredningen 

och kompletterat med 

färska siffror om utbildningsbehov 

vi fått in från räddningstjänsterna. 

De nya uppgifterna 

tyder på att vi behöver utöka antalet 

platser med cirka 100 per år 

på kursen Räddningsinsats för 

deltidsbrandmän. 

Det innebär nästan en 20-procentig 

ökning jämfört med tidigare 

redovisade behov. 

– Även inom övriga reglerade 

utbildningar kan vi skönja en 

större efterfrågan, men där är 

vi ännu inte klara med analyserna. 

Vid analysen av hur mycket 

av utbildningen som bör genomföras 

i Sandö och Revinge 

ska Stefan Lundqvist och hans 

5 

arbetsgrupp räkna på tre dimensioneringsalternativ. 

Vilka 

konsekvenser blir det om 90, 70 

respektive 50 procent av de reglerade 

utbildningarna genomförs 

i Revinge och Sandö. 

Enligt Lundqvist finns det kapacitet 

att genomföra samtliga 

dessa utbildningar på de två 

skolorna. 

Väljs 90-alternativet återstår 

endast 10 procent att lägga ut. 

Stefan Lundqvist: 

– Inom arbetsgruppen ser vi 

framför oss att Sandö och Revinge 

precis som i dag ska vara 

skolor med en mix av utbildningar, 

alltså betydligt mer än 

reglerade utbildningar och internationella 

utbildningar. 

– Därmed behöver delar av den 

reglerade utbildningen läggas 

ut på andra aktörer, men det 

kan även ske lokalt i en kommun 

i skolans regi eller som 

distansutbildning. Hur mycket 

som kan bli aktuellt att lägga på 

eventuellt andra aktörer återstår 

att se. Det behöver vi undersöka 

mer grundligt innan vi kan ge 

besked. 

STIG DAHLÉN 

Fortsatt väntan på 

förhandlingskommitté 

Finns det en framtid för räddningsskolorna 

i Rosersberg 

och Skövde efter 1 januari? 

De ska inte ingå i den nya myndigheten, 

men regeringen skrev 

i sin proposition den 18 mars att 

en förhandlingsperson eller kommitté 

ska tillsättas för att pröva 

möjligheten att låta en annan huvudman 

bedriva verksamhet. 

Denna skulle utses inom en 

månad efter propositionen. Personalen 

i Skövde och Rosersberg 

väntar nu otåligt på att regeringen 

ska tillsätta en förhandlings- 

Referensgruppen: 

I den referensgrupp som ska arbeta 

nära organisationskommittén 

ingår följande: 

Räddningsverket: Informationschef 

Katarina Rydberg, avdelningschef 

Elisabeth Söderberg, 

enhetschef Anna-Karin 

Hamrén och projektledaren 

Johan Gert. 

Krisberedskapsmyndigheten: 

Informationschef Christina 

Andersson samt enhetscheferna 

Anneli Bergholm Söder och 

Magnus Hjorth. 

Styrelsen för psykologiskt 

försvar: Informationschef Göran 

Lindmark. 

person eller kommitté. Väntar 

gör också Helena Lindberg och 

hennes organisationskommitté, 

liksom Räddningsverket och inte 

minst de två skolor som ska finnas 

kvar, Revinge och Sandö. 

De behöver tidigt veta hur 

mycket utbildningsvolym de 

ska dimensionera för efter årsskiftet. 

På Försvarsdepartementet 

meddelade departementsrådet 

Ulrica Gradin den 18 april att beslutet 

om förhandlingsperson 

kommer först efter att riksdagen 

behandlat regeringens proposition 

den 15 maj. 

– Jag förstår ivern hos Organisationskommittén, 

på Räddningsverket 

och dess skolor att 

denna fråga löses snabbt. Därför 

har vi börjat förbereda ett direktiv 

som skrivs med förbehållet 

att propositionen går igenom i 

riksdagen, säger Ulrica Gradin. 

Samtidigt med beslutet om en 

förhandlingsperson eller kommitté 

ska regeringen även fatta beslut 

om att inrätta en avvecklingskommitté 

för de tre myndigheter som 

läggs ner vid årsskiftet. 

SMO-elever ska kunna 

fullfölja utbildningen 

De studenter som påbörjat den 

tvååriga utbildningen Skydd mot 

olyckor (SMO) vid de skolor som 

inte kommer att ingå i den myndigheten, 

Skövde och Rosersberg, 

ska få möjlighet att ”gå i mål” med 

utbildningen på ett bra sätt. 

Stefan Lundqvist, utbildningschef 

vid Räddningsverket, ser 

fyra huvudalternativ för hur 

eleverna ska kunna slutföra sina 

utbildningar: 

• På den skola där man påbörjat 

utbildningen. 

• Som distansutbildning. 

• På någon av de skolor som 

ska ingå i nya myndigheten, 

Sandö och Revinge. 

• Hos nya aktörer som eventuellt 

finns efter årsskiftet. 

– Vi arbetar för att SMO-studenterna 

som påbörjat utbildningar i 

Skövde och Rosersberg ska kunna 

slutföra dem på ett bra sätt. Detta 

är en trovärdighetsfråga både 

för Räddningsverket och den nya 

myndighet som bildas vid årsskiftet, 

säger Stefan Lundqvist.

6 skolbränder 


Sirenen nr 1 och 2 

KARLSTAD. De jobbar för att 

minska antalet skolbränder i 

Karlstads kommun. 

Men de pratar inte om 

sprinkler, larm eller övervakningskameror. 

– Vi vill flytta fokus från 

brandtillfället till trygghet, 

säger Ulf Mårtensson. 

Skolbränder 

STOPPA 

skolbränderna 

skolorna brinner allt oftare, och allt oftare är 

bränderna anlagda. vid mer än varannan brand 

är det någon som medvetet tänt på. 

Hur ska man få stopp på skolbränderna? sirenen 

har i en rad nummer tagit upp problemet. 

I karlstad pratar man trygghet före bevakning. där 

du trivs förstör du inte. arbetet har gett resultat. 

Gunnar Dahl och Ulf Mårtensson var med och vände trenden för Rudsskolan i Karlstad. Lösningen var inte 

övervakning och förbud, utan trivsel och trygghet. 

Tryggare kan alla 

Trivsel och trygghet är vad det 

enkelt uttryckt handlar om. 

Gunnar Dahl och Ulf Mårtensson 

har medverkat till att den 

ökat på skolor i Karlstad. 

Med ökad trivsel minskar skadegörelsen, 

vilket i sin tur minskar 

risken för bränder. 

– Tyvärr reagerar man ofta inte 

förrän det brunnit, och då får vi 

jaga gärningsmannen i stället, 

säger Gunnar Dahl. 

Trygghetsutvecklare Dahl var 

tidigare polis och hans kriminologiska 

kunskaper kom till 

nytta när han parades ihop med 

Ulf Mårtensson, tidigare säkerhetschef 

men nu samordnare 

på barn- och ungdomsförvaltningen 

i kommunen. 

De visar med statistik från 

Räddningsverket att skadegörelse 

och bränder följs åt. Vilket 

innebär att kan man minska skadegörelsen, 

då minskar också 

bränderna. 

– Det handlar om att få politiker 

och skolledningar att 

inse sambandet. Brott är sällan 

slumpartat. Det finns en anledning 

till att vissa skolor drabbas 

hårt av skadegörelse och bränder 

och det går att göra något 

åt det. 

För att minska möjligheterna 

till skadegörelse och andra brott 

tittar Gunnar Dahl och Ulf Mår- 

tensson på minsta friktion. 

– Försämrat språk är underlag 

för oroligheter, en början som 

kan leda till skadegörelse och 

senare bränder. 

– Vårt arbete bygger på kriminologiska 

erfarenheter, det 

är inget hemkok, säger Gunnar 

Dahl. Brottsutvecklingen 

har varit enorm sedan 50-talet. 

Stölder följer BNP på samma sätt 

som våldsutvecklingen följer alkoholkonsumtionen 

och riskbeteende 

följer utsatthet. 

Gruvlyckeskolan i Karlstad hade 

drabbats av många störningar. 

Med hjälp av väktarrapporter 

och digitala kartor kartlade Mårtensson 

och Dahl händelserna. 

De visade sig vara koncentrerade 

till baksidan av skolan som låg 

mot ett skogsparti. Där hade det 

varit både inbrott och bränder. 

– Det fanns en väg in mellan 

skolan och skogen. Den som 

ville kunde köra in med lastbil, 

tömma skolan och samtidigt ha 

picknick utan att riskera att blir 

sedd, säger Gunnar Dahl. 

Numera är det svårt att ta sig 

in osedd och störningarna har 

minskat.

Sirenen Nr 3 • Maj 2008 skolbränder 

vara 

Ofta är det enkla åtgärder som 

leder till förbättringar. Gunnar 

Dahl och Ulf Mårtensson vill att 

även räddningstjänsten börjar 

tänka på åtgärder i ett tidigare 

skede, och inte bara på att stoppa 

bränder. 

– Jag var i Skövde på en diskussion 

om skolbränder. Upplevde 

att det var väldigt mycket prat 

om takfötter, hur man skulle 

stoppa branden. Räddningstjänsten 

bör flytta fokus till ett 

tidigare skede. Sprinkler har 

man nytta av när det brinner, 

trygghet har man nytta av omgående. 

Danmark är en förebild för Ulf 

Mårtensson när det gäller skolmiljöer. 

– Där byggs skolorna efter hur 

människorna mår och sett till deras 

behov. Det är mycket öppna, 

fräscha miljöer, ljuddämpning. 

Svenska skolor har av arkitekter 

ibland kallats Sunk-Sverige. Vad 

ger det för signaler? 

Skolan är landets största arbetsplats. 

I Karlstad finns 14 400 

människor på grundskolorna, 

2 500 anställda och 11 900 elever. 

De har självklart rätt till en 

trivsam arbetsplats. 

Foto: öyvind Lund 

– Men i en nedsliten miljö blir 

människor otrygga, det blir fler 

brott. Vad spelar det för roll 

om man sparkar sönder en stol 

till? 

Och då kan nästa steg vara anlagd 

brand. 

PER LARSSoN 

Fotnot: Den som vill kika på 

danska skolmiljöer kan gå in på 

www.godtskolebyggeri.dk/inspiration/spaendende_skoler.aspx 

Skadegörelse och anlagda bränder i skolor 

1995 2000 

2006 

Staplarna följs åt. Antalet skolbränder gäller hela landet under ett 

år. Skadegörelse gäller alla offentliga lokaler per 100 000 invånare 

under ett år. 

Åtgärder för färre bränder 

7 

För en trygg miljö och för att undvika vad Gunnar Dahl och Ulf Mårtensson 

kallar social desorganisation pekar de på flera åtgärder. 

u Den fysiska miljön 

Inbjuder skolan till skadegörelse, finns det många skrymslen där 

man kan vara osynlig? Det går att göra skolan mer öppen, exempelvis 

genom att ta bort växtlighet. 

– Många förskolor är byggda i E-form. Utomhus mellan annexen 

är det trevligt att ha saft och bullar under dagtid. Men på kvällarna 

dricker man öl och eldar pizzakartonger på samma ställe. Det är ingen 

slump att man eldar i skrymslen, säger Ulf Mårtensson. 

u Den tekniska miljön 

Hur är det med lås, kameror och belysning? 

– Man kan öka risken för upptäckt genom belysning. Man kan också 

minska utbytet av brottet. Men många skolor har ett påtagligt riskbeteende, 

exempelvis hur de placerar bärbara datorer. 

u Symboliska åtgärder. 

Det kan vara små staket och rabatter. Skyltar om att mopedåkning 

inte är tillåten. 

– Enkla åtgärder som funkar. Om de inte gjorde det skulle folk 

trampa omkring hur som helst i våra villaträdgårdar. 

u Psykologiska åtgärder. 

Det kan vara konstverk, musik i korridoren, att det är rent och 

snyggt. Kort sagt att man bryr sig. 

– Eleverna kanske ska hjälpa till och städa korridoren en gång i 

veckan. Det är inte avgörande, men det bidrar. 

Trivseln ökade på skolan 

– skadegörelsen minskade 

På Rudsskolan i Karlstad var 

det stökigt och bråkigt, räddningstjänsten 

fick ofta rycka 

ut. 

När skolledningen kontaktade 


var huvudskälet att det var stökigt 

i en ljusgård som sträckte sig 

tre våningar upp i skolhuset. 

Ingen vågade vistas i ljusgården 

på grund av rädsla att få 

saker i huvudet eller bli spottade 

på. 


kom till en skola med 700 

elever som var byggd för 450. 

Alla lärarna trängdes i ett lärarrum 

längst ner till höger på 

bottenvåningen, längst upp till 

vänster på översta våningen var 

den som ville mest osynlig och 

skolan också mest nedsliten. 

Det blev möten med lärare, 

elever och föräldrar. Eleverna 

pekade ut otrygga miljöer och 

förklarade varför de inte trivdes 

i dem. 

Efter en anlagd brand i ett omklädningsrum 

bestämde sig ett 

lärarlag för att flytta ut i korridoren. 

– Det är bra att lärarna går i 

bräschen. De som jobbar på sko- 

lan är problemlösarna, säger Ulf 

Mårtensson. 

Lärarna flyttade inte ut i korridoren 

för att övervaka, utan för 

att umgås. 

Nu ska det bli lärarrum på varje 

våningsplan, lärarna sitter ofta 

i korridorerna och rättar prov, 

man har försökt få bort trånga 

och mörka passager. Det spelas 

klassisk musik i korridorerna, 

vilket har fått ner ljudnivån. 

– Man kan också se över schemaläggningen. 

Det kan för 

en elev i årskurs sex vara rena 

skräckupplevelsen att tvingas 

passera en korridor där det står 

elever i nian. 

Hur är det då på Rudsskolan 

i dag? 

– Helt annorlunda. Problem 

finns det fortfarande, men de är 

numera på en hanterbar nivå. 

Statistik visar att räddningstjänsten 

hade nio larm till skolan 

under läsåret 06-07, tre anlagda 

bränder och sex automatlarm. 

Under läsåret 07-08 har räddningstjänsten 

hittills 

bara haft ett larm, 

ett automatlarm 

under 

jullovet.

8 skolbränder 


Ge oss skolor där eleverna trivs utanför lektionstid, då minskar skadegörelse och bränder, tror Mikael Grenefalk, ordförande för Sveriges 

elevråd. Foto: Per Larsson 

Öka skolans värde 

– då minskar bränderna 

KARLSTAD. Trivs du med din skola? 

Svarar eleverna ja på frågan, då brinner 

det heller inte. 

Mikael Grenefalk, 20, är ordförande i Seco 

(Sveriges elevråds centralorganisation) och 

var en av talarna i Karlstad när Räddningsverket 

arrangerade en konferens om skolbränder. 

Han vill se skolan som något mer än den 

plats där du pluggar. Har skolan något mer 

att erbjuda, då har den också ett större värde 

för eleverna. 

– Det är inte kunskapsuppdraget som är 

mervärdet utan det sociala livet, där man 

utvecklas som person. Tyvärr är den biten 

underutvecklad. 

Mikael Grenefalk tar som exempel när han 

sökte till Kungsholmens gymnasium. Det var 

inte för att skolan hade högsta betygssnittet 

i landet eller för att det inte varit något bråk 

sen 1997, vilket var vad rektorn skröt med. 

– Jag såg affischer som berättade om olika 

verksamheter. Det fanns många föreningar 

på skolan och det kändes också som det 

fanns en samhörighet. 

Vi kan även kalla det trivsel och trygghet. 

På skolan i Rågsved, där Mikael gick på 

högstadiet, var det lite annorlunda. Han 

minns en tårgasattack inomhus och att det 

ibland brann i papperskorgar. 

– Som elev blev man inte speciellt upprörd 

över att en papperskorg brann, det var ingen 

stor grej. Men jag förstår att vuxenvärlden 

reagerar annorlunda. 

Lars Flodin, ordförande i skolledarna, pratade 

på skolbrandskonferensen i Karlstad om 

att för många skolor saknar krisplaner och 

att elever måste göras mer delaktiga. 

För Mikael Grenefalk blir det fel anslag. 

Göra delaktiga väcker ingen lust hos elever. 

Men däremot att låta eleverna vara delaktiga 

på sina villkor, det är en helt annan sak. 

– Att kräva att en 14-åring inte ska elda upp 

skolan är en sak, men man kan inte kräva att 

en elev ska bli skyddsombud. Såna krav är i 

en elevs öron bara grå och stelbenta. 

Grenfalks råd är: börja inte med att bestämma 

vad eleverna ska göra på icke-lektionstid, 

det viktiga är inte att göra lokala 

arbetsplaner. 

– Det blir inte levande dokument och det 

är inte så ungdomar diskuterar. Elever vill 

inte ta ansvar för sammanhang som inte 

berör dem. 

Ett annat värde på Kungsholmens gymnasium 

var att eleverna fick hålla på med verksamhet 

i sina föreningar i skolans lokaler 

under kvällstid, ett förtroende man arbetade 

sig till. Risken för att någon smyger omkring 

och tänder eld på en skola, gör inbrott eller 

förstör är sannolikt mindre om det lyser i 

skolan och finns människor där. 

– Låt skolan vara öppen kvällstid. Ha en cafeteria 

där vi kan träffas och bry oss om varann, 

självklara mötesplatser. Se till att skolan 

har fungerande hälsoteam. Men tyvärr är det 

den personal som sysslar med välbefinnande 

som man skär bort först. 

Tyvärr är inte heller alla skolor en mötesplats 

eleverna längtar till. 

– Är min skola nedsliten, då inser jag vilket 

värde kommunen sätter på mig, säger 

Mikael Grenefalk. 

PER LARSSoN 

Skolbränderna motsvarar 1 000 lärartjänster 

Stockhaus 

Skolbränderna uppskattas kosta 

500 miljoner om året. 

– Det motsvarar 1 000 lärartjänster. 

De lärarna skulle vi behöva i 

klassrummen, säger Maria Stockhaus, 

kommunalråd i Sollentuna. 

Maria Stockhaus går på samma linje 

som allt fler i debatten. Hon pratar 

inte hinder för att det inte ska eldas, 

utan trygghet och trivsel så att man 

inte vill elda. 

– Kommer eleven från ett tryggt hem 

och trivs i skolan, då eldar inte eleven. 

Vi måste komma åt grundproblemet: 

bristen på trygghet. 

Stockhaus ser skolk som en första 

varningssignal. Skolket är inte ett 

busstreck, det är en signal om att något 

inte är bra. 

– Vi måste ta tag i det på en gång, 

visa att det inte är okej. Men tyvärr 

finns det en flathet, både hos föräldrar 

och lärare. 

Skolorna behöver förbättras, både 

socialt och i byggnadsstandard. 

– Visst, det är dyrt att renovera skolor. 

Men det är en viktig signal till 

eleverna. 

Och om skolorna fick 1 000 lärartjänster? 

– Då kunde vi kanske se till att de 20 

procent som lämnar skolan utan godkänt 

betyg kunde få mer hjälp. 

17 miljoner 

till forskning 

17 miljoner kronor. 

Så mycket pengar har Brandforsk 

fått till ett femårigt forskningsprojekt 

om anlagd brand. 

– Vi ska titta både på mänskliga 

beteenden och tekniska lösningar, 

säger Åke Fors, ansvarig 

på Brandforsk. 

SP (Sveriges tekniska forskningsinstitut) 

har gjort en 

förstudie där man beskriver problemet 

och kunskapsläget. 

Nu ska själva forskningsprojekt 

dra igång. 

– Det är den största gemensamma 

satsning i brandsammanhang 

som gjorts i Sverige. 

Myndigheter och försäkringsbolag 

står bakom finansieringen. 

Projektet kan följas på www. 

anlagdbrand.se 

Bygg 

trevligare 

Kompisar – lärare – den fysiska 

miljön. 

Det är så elever rangordnar 

vad som är viktigast i skolan, 

enligt Lisa Daram, arkitekt och 

sekreterare i Rådet för arkitektur, 

form och design. 

Och det är den fysiska miljön 

hon kan påverka. 

– Bygg trevligare. Lägg mer 

pengar i början av processen när 

bygget planeras. Det har ni igen 

i slutänden, uppmanar hon. 

Daram leder ett projekt om 

skolans fysiska miljö och i maj 

ska ett nationellt mål presenteras. 

Lisa Daram poängterar 

vikten av elevernas medverkan. 

– Förändringar där eleverna 

medverkar minskar skadegörelsen. 

Björn Björkman, Brandskyddsföreningen 

poängterar mörkertalet 

i antalet bränder. 

– Det finns många skolbränder 

som personalen släcker och 

som tyvärr inte anmäls. Man 

vill inte erkänna att skolan har 

problem, säger han. 

Dagens barn 

mår sämre 

Barn mår sämre. Är det därför 

det brinner mer på skolorna? 

Renée Perrin-Wahlqvist, psykolog 

och forskare på Karlstads 

universitet, anser att det kan 

vara så. 

– Sedan 80-talet har barns 

och ungdomars mentala hälsa 

försämrats. Psykisk ohälsa och 

brandanläggning hänger samman. 

Perrin-Wahlqvist pekar på två 

faktorer för brandanläggning: 

n Frustration, stress 

n Leda, uttråkad 

– Ungdomar är sämre än 

vuxna att hantera stress, de blir 

oftare arga och irriterade. 

Perrin-Wahlqvist har jämfört 

skolbränder i Sverige med skolbränder 

i USA och konstaterat 

att motiven inte skiljer sig åt. 

– Men är nästa steg att eleven, 

som i USA, tar med vapen i skolan? 

Vi har fått se det i Finland.


Huvudstationen slogs 

ut av översvämning 

GÖTEBORG. Natten till den 

2 mars slog en flodvåg från 

Mölndalsån ut brandstationen 

Gårda i Göteborg. 

Plötsligt befann sig räddningstjänsten 

i full insats – 

med att rädda sig själv. 

– Vi körde en strikt linjeorganisation 

med våra naturliga 

arbetsuppgifter och vi skapade 

ingen särskild skadeorganisation. 

Jag tycker det fungerade 

jättebra, säger Håkan Alexandersson, 

ställföreträdande räddningschef 

i Storgöteborg. 

Naturolyckor är inget nytt 

fenomen i Göteborgsområdet. 

Efter flera år av översvämningar 

och den ständigt överhängande 

skredrisken kring Göta Älv finns 

det beredskap för när andra 

drabbas. 

Så sent som i november 2007, 

på en konferens i Stenungsund, 

efterlyste Håkan Alexandersson 

bland annat bättre beredskap hos 

allmänheten. Ett uttalande som 

nu blivit ännu mer aktuellt... 

– Jag tycker vi var förberedda 

och vi har ett omfattande säkerhetstänk 

internt men inte i den 

omfattningen att vi klarade att 

möta en flodvåg, säger Håkan 

Alexandersson. 

Skadekostnaderna har passerat 

25-miljonernivån och de 

fortsätter att stiga. 

Några exempel på skador som 

översvämningen i källarutrym- 

mena på Gårda orsakade är: 

- Totalt elavbrott och även reservkraftavbrott. 

- Telefonväxel och radiokommunikation 

slogs ut 

- Överföring av automatlarm i 

centrala Göteborg utslagen. 

- Nätverk och IT-system ur 

funktion. 

- Vatten på golvet i vagnhallen. 

- Taktiksal och källare med garage 

översvämmade. 

- 24 miljöbilar totalförstörda. 

Orsakerna till flodvågen som 

drabbade Gårda finns att söka i 

Mölndalsån där regleringen, trots 

nyinstallerat automatiskt övervakningssystem, 

gick i baklås. 

Mölndalsån är nymuddrad 

och vattennivån var under kvällen 

sjunkande men rekordhög. 

Trots detta registrerade en nivåmätare 

i ån att den var torrlagd, 

vilket ledde till att regleringen 

av ån slog bakut och stängde 

dammluckorna helt och då steg 

vattnet. 

Driftlarmet via SMS till ansvariga 

för driften kom fram först 

efter fyra timmar. Då stod Gårda 

sedan länge under vatten. 

– Vårt interna larm fungerade 

och vi upptäckte själva vattnet 

men det steg för fort, vi fick inrikta 

oss på att rädda det som 

kunde räddas, berättar Håkan 


För närvarande pågår arbetet 

med att återställa skadorna. Drif- 

Irritation om 

frånkoppling 

Ett ”bråk” har uppstått om 

utbildningen i räddningsfrånkoppling. 

Banverket anser att det 

är en uppgift för räddningstjänsten 

medan dessa anser 

att Banverket smiter från sitt 

ansvar. 

Utbildningen i räddningsfrånkoppling 

ingick tidigare i grundutbildningen 

till brandmästare, 

vilket innebar att den inte kostade 

kommunerna något. 

I arbetet med att Räddningsverkets 

utbildningssystem förändrades 

2003 lyftes räddningsfrånkoppling 

över till vidareutbildningen. 

Fram till dess genomförde 

Banverket en repetitionsutbildning 

i räddningsfrånkoppling 

vart tredje år. 

– När det nu vid årsskiftet var 

dags för oss fick vi veta Banverket 

inte längre ställer upp med 

den resursen utan utbildningen 

utförs av Räddningsverket, säger 

Per Andersson, räddningschef 

Alingsås. 

Han med flera anser att Räddningsverket 

varit otydliga med 

den informationen och frågan 

har väckt stark irritation. 

– Vi känner att förändringen 

skett lite över huvudet på oss. 

Banverket har också ett ansvar 

så ansvaret för räddningsfrånkoppling 

borde vara delat. 

Eftersom Räddningsverket inte 

hade lediga platser i utbildningen 

förrän till hösten kommer 

Alingsås att sakna räddningsfrånkopplare 

med godkänd 

kompetens i ett halvår. 

– I värsta fall får vi vänta på 

Banverkets elsäkerhetsman. Vi 

ska försöka få tillstånd en utbildning 

tillsammans med Södra 

Älvsborg, men kommer att fortsätta 

dialogen för ett delat ansvar, 

säger Per Andersson. 

GUNNo IVANSSoN 

Vattenskadorna blev mycket omfattande. På bilden ses taktiksalen, där vattnet stod lika högt som 

ställföreträdande räddningschefen Håkan Alexandersson är lång, 181 centimeter. 

ten är igång, men mycket arbete 

återstår. På datasidan är sannolikt 

en hel del förlorat, trots omfattande 

rutiner för back-up. 

– En viktig lärdom för oss är 

att vi i fortsättningen måste ha 

ännu bättre central ordning på 

vår datalagring, menar Håkan 


Utanför Gårda skyddar en till- 

Räddningsverket sänder 

personal till Kosovo för att 

arbeta i den EU-styrka som 

ska hjälpa den nya nationen 

att bygga upp en fungerande 

poliskår och ett oberoende 

rättssystem. 

Totalt bidrar Räddningsverket 

med 18 personer och tio av dem 

är redan på plats i Kosovo. 

– Vår insatspersonal kommer 

fällig invallning stationen från 

ytterligare attacker från ån. 

Den har kommit på plats med 

stöd från Räddningsverket som 

också medverkar i arbetet med 

att säkra ledningssystemen för 

framtiden. 

I det nya skyddet mot vatten ingår 

också en permanent invall- 

främst arbeta med logistik, IT, 

transport och administration, 

berättar Lina Eliasson, Räddningsverket. 

De ingår i den grupp om hundra 

svenska poliser, jurister, kriminalvårdstjänstemän 

och stödpersonal, 

som ska arbeta i krishanteringsinsatsen 

Eulex. Bakgrunden 

är att FN nu lämnar över ansvaret 

för de fredsbevarande uppgifterna 

i Kosovo till EU. 

9 

ning av Gårda-stationen med en 

betongvall. Kostnaden är beräknad 

till 4-5 miljoner kronor och 

tas av fastighetsägaren. 

– Betongvallen ger oss skydd 

mot vattnet i 100 år framåt. Vi 

har räknat med allt, klimatet, havet 

och ån, säger Håkan Alexandersson. 

25 miljoner mindre 

till internationellt? 

Regeringen överväger att 

dra ner på Räddningsverkets 

internationella biståndsfinansierade 

verksamhet 2009. 

Verket har av regeringen uppmanats 

att ge en konsekvensanalys 

om årets anslag på 145 miljoner 

kronor dras ner till 120 miljoner 

2009 (då Myndigheten för skydd 

och beredskap tar över). 

En minskning med 25 miljoner 

kronor skulle bli ett svårt slag 

mot den internationella verksamheten, 

som i alla år kallats 

Räddningsverkets ”flaggskepp”. 

– En så kraftig minskning av 

anslaget får stora konsekvenser. 

Vi har lämnat in två alternativ till 

hur 25 miljoner mindre skulle 

slå, säger Kjell Larsson, chef för 

Räddningsverkets internationella 

avdelning. 

– Det ena alternativet är att vi 

Insats för EU i Kosovo 

ÅKE SVENSSoN 

drar ner kraftigt på utbildning 

och övning, det andra att det blir 

en mer allmän nerdragning. Det 

innebär bland annat att vi måste 

dra ner från cirka 130 till 90-100 

anställda. Det blir svårare att 

upprätthålla vår höga beredskap, 

säger Kjell Larsson. 

– Vi gillar inte något av alternativen, 

men om vi tvingas välja 

så drar vi ner på utbildning och 

övning. 

Totalt kommer EU att skicka 

1 800 personer till Kosovo för att 

hjälpa den nya nationen med 

polisbevakning, logistik, åklagare 

och rättssäkerhet. 

Sedan i höstas har Räddningsverket 

och sex andra svenska 

myndigheter rekryterat personal 

till insatsen, som förhoppningsvis 

ska vara i gång till midsommar. 

Foto: Lotta Molander Räddningstjänsten Storgöteborg

10 nyheter 


Kräver sprinklat vårdboende 

– kommunen säger nej 

Brister i brandskyddet på ett 

äldreboende i Robertsfors fick 

räddningstjänsten att ställa 

ultimatum: mer nattpersonal 

eller sprinkler. 

Men kommunen säger nej. 

Brandskydd 

Vårdboendet är en enplansbyggnad 

från 1979 och ligger i Robertsfors 

kommun, sju mil norr 

om Umeå. Här bor 18 vårdtagare 

med särskilda behov. 

Enligt räddningstjänsten i 

Umeå, som utfört tillsynen, saknas 

godkända avskiljningar mellan 

rum och övriga utrymmen. 

– I kombination med den låga 

bemanningen nattetid, som 

består av två personer, duger det 

inte. En ur nattpersonalen har 

dessutom hemtjänst-jour och 

kan därför bli tvungen att lämna 

huset tillfälligt, säger Christer 

Björkman, brandingenjör vid 

räddningstjänsten i Umeå. 

Därför krävde räddningstjänsten 

boendesprinkler i äldreboendet, 

alternativt ökad bemanning 

och bättre avskiljningar. 

Det meddelades i februari i 

ett föreläggande till Robertsfors 

kommun. 

– Skulle en brand uppstå är det 

omöjligt för personalen att hinna 

utrymma. Att flytta sängliggande 

och dementa vårdtagare 

till en säker plats är komplicerat, 

säger Björkman. 

Närmaste deltidsstation i 

Robertsfors har en insatstid på 

sju minuter och en styrka som 

består av tre brandmän, vilket 

innebär att en snabb rökdykarinsats 

är utesluten. 

Robertsfors kommun är inte 

överens med räddningstjänsten 

och överklagade sprinklerkravet 

till länsstyrelsen. 

Antagningen till SMO-utbildningen 

bör göras om. Fysisk 

förmåga bör värderas högre. 

Fyskrav 

Det föreslår det nybildade nätverket 

för Brandmannens fysiska 

förmåga. 

Det är fysansvariga vid räddningstjänsterna 

i Göteborg, 

Malmö och Stockholm samt 

fyslärare vid Räddningsverkets 

skolor som startat nätverket. 

– Vi vill underlätta för eleverna 

på SMO-utbildningen (Skydd 

mot olyckor) att förbereda sig 

Räddningstjänsten kräver sprinkler i ett vårdboende och Räddningsverket håller med. Men socialförvaltningen i Robertsfors anser inte att 

de varken ska behöva sprinkla eller överdimensionera nattbemanningen på vårdboendet, på grund av att räddningstjänsten inte klarar att 

komma fram i tid om det skulle brinna. Foto: Anders Apell 

Kommunen anser inte att 

det är rimligt att de ska behöva 

sprinkla eller överdimensionera 

nattbemanningen på grund av 

att räddningstjänstens organisation 

”inte klarar en rimlig inställelsetid.” 

Länsstyrelsen har begärt experthjälp 

från Räddningsverket 

i ärendet. 

Och Räddningsverkets expert, 

som besökt äldreboendet, går på 

– Fysisk förmåga bör värderas högre 

för arbetslivet. Det är en ömsesidig 

önskan, därav samarbetet, 

förklarar Lars Carlsson, fyslärare 

vid Räddningsverket i Revinge. 

Enligt nätverket är grundproblemet 

att blivande brandmän 

efter SMO-utbildningen 

är dåligt fysiskt förberedda för 

yrket. 

Tanken med samarbetet är att 

storstädernas räddningstjänster 

ska besöka skolorna, träffa eleverna 

och prata antagningstester 

och ge träningsråd. 

SMO-eleverna genomför redan 

i dag det så kallade ”storstads- 

räddningstjänstens linje. 

– Sprinkler är enda lösningen, 

om man inte väljer att bygga in 

varje rum som en egen brandcell. 

Men det blir kostsamt. Vår 

bedömning är att det finns en 

överhängande risk att människor 

skulle gå åt vid en brand. 

Man klarar inte att utrymma i 

tid, konstaterar Anders Apell, 

civilingenjör vid Räddningsverket, 

som föreslår installa- 

Storstäderna vill förändra antagningen till SMO 

testet” på skolan. Sirenen har tidigare 

berättat (Nr 1och 2 2008) 

om svårigheten för många tjejer 

att klara kraven. 

Räddningsverket anser att storstadstestet 

är diskriminerande 

och utestänger kvinnor. 

Nätverket anser å sin sida att 

antagningen till SMO-utbildningen 

är diskriminerande. 

– Den utestänger alla som inte 

har tillräckliga betyg, men som 

har fysiska förutsättningar för 

att bli brandmän. 

Därför förelår nätverket att 

man inför en alternativ antag- 

tion av boendesprinkler i såväl 

boenderum som dagrum och 

övriga utrymmen. 

Enligt Räddningsverket lever 

kommunen inte upp till ett 

skäligt brandskydd enligt Lagen 

om skydd mot olyckor (LSO 2 

kap 2 paragrafen). 

Nu ligger bollen hos länsstyrelsen 

i Västerbotten att besluta i 

ärendet. 

ningskvot till SMO-utbildningen, 

där fysisk förmåga värderas 

högre. 

– I dag får vi inte alltid in rätt 

elever. Det krävs höga betyg för 

att komma in samtidigt som 

fysprovet, rullbandstestet, är väldigt 

lätt. Det visar inte om eleven 

har en aktiv livsstil, ett måste för 

en brandman. Om vi tittar på polisen 

har de högre och fler fyskrav 

till sin utbildning. 

– Med rätt inställning och 

träning kan även tjejer klara 

storstadstestet. Men det är 

svårare eftersom de redan från 

början har 30 procent mindre 

I Varberg har man haft ett 

liknande ärende. Räddningstjänsten 

där ansåg att brandsäkerheten 

på samtliga äldreboenden 

i kommunen var undermålig 

och krävde sprinkler. Frågan behövde 

aldrig drivas rättsligt, socialförvaltningen 

gick omedelbart 

med på kraven och satsade 

20 miljoner kronor på sprinkler 

i ett 20-tal vårdboenden. 

KATARINA SELLIUS 

muskelmassa. Det krävs att de 

är rejält motiverade. 

En handfull tjejer har hittills 

klarat storstadstestet på skolan 

i Revinge. 

Gemensamt för dem är att de 

är extremt vältränade eller har 

tävlat på hög nivå inom någon 

idrott. 

Fyslärarnas medverkan i nätverket 

stöttas till fullo av Räddningssverkets 

skolchefer. 

KATARINA SELLIUS


7 500 tons klippblock 

flyttade sexvåningshus 

ÅLESuND. Fem människor 

omkom när ett sex våningar 

högt hus i norska Ålesund 

kollapsade. Ett klippblock på 

omkring 7 500 ton flyttade 

huset nästan sju meter. 

Brandmästare Öyvind Seth hade 

beredskapen och väcktes när larmet 

gick klockan 03.38 natten 

till onsdagen 26 mars. Framme 

på skadeplatsen möttes han av 

en overklig syn. 

– Jag såg att huset kollapsat 

men förstod inte omedelbart 

varför. Jag upptäckte inte då att 

huset flyttas sju meter. 

På flera våningsplan hade 

människor tagit sig ut på balkongen, 

men ett märkligt lugn 

rådde. Gatan var täckt av krossat 

glas och området var insvept i ett 

dammoln. Då huset rasade samman 

slets gasolledningar av och 

startade bränder. 

– När jag steg ut ur bilen kände 

jag direkt lukten av brandrök 

och gasol. Vi talade med människor 

på balkongerna och hörde 

rop på hjälp från en kvinna på 

tredje våningen, som nu var i 

marknivå, säger Øyvind Seth. 

Plan ett och två hade kollapsat 

helt medan plan tre lyckats stå 

emot tillräckligt för att kvinnan 

skulle överleva. Längst ut vid balkongen 

var takhöjden 1,5 meter 

och knappt en meter längre in 

där kvinnan låg. Hon var inte 

fastklämd, men det låg möbler 

i vägen som måste avlägsnas 

innan hon kunde räddas. 

Under tiden hade brandmän 

börjat evakuera folk från balkongerna 

med hjälp av utskjutsstegar. 

Boende på plan fem och 

sex evakuerades med hävare. 

I samråd med polisens insatsledare 

beslöts tidigt att evakuera 

ÅLESuND. När alla överlevande 

evakuerats handlade insatsen 

om att säkra gasoltanken. 

Räddningsledningen fruktade 

att branden skulle orsaka en 

bleve, en våldsam explosion. 

Strax före klockan åtta på morgonen 

kom ett nytt ras, huset 

flyttades en meter till och sjönk 

ihop ytterligare. Risken för nya 

ras fanns hela tiden med i bilden. 

– Inledningsvis visste vi inte 

om det fanns en säkerhetsventil 

på tanken och började kyla den 

för att inte riskera en bleve. När 

vi fått klart för oss att det fanns 

en säkerhetsventil lät vi gasolen 

brinna, säger Geir Thorsen, räddningschef. 

de intilliggande husen. Gasmätningar 

pågick kontinuerligt och 

de högsta koncentrationerna 

uppmättes till 5 procent av LEL 

(nedre explosionområde). Efter 

en tid fick man också klart för sig 

var gasoltanken låg. 

Tidigt på morgonen larmades 

civilförsvarets Fredsinsatssgrupp, 

Norsar-gruppen med 

räddningshundar förvarnades 

och Sula räddningstjänst kallades 

in för att hålla beredskapen 

i Ålesund. 

– Jag begärde även att få in 

byggnadsingenjör och geolog 

för att bedöma byggnadens stabilitet 

och risken för nya ras. I 

dag är jag glad att vi tänkte stort 

så tidigt. Vi använde inte alla resurser, 

men det var en trygghet 

och veta att de fanns tillgängliga 

om det skulle behövas, säjer Geir 

Thorsen, räddningschef. 

Av polisen fick räddningstjänsten 

veta att fem personer boende 

på första och andra våningen 

saknades. Byggnadsingenjören 

ansåg att det var säkert att söka 

i ett rum på andra våningen. 

Men taket var så långt nerpressat 

att det inte gick att ta sig in. 

En polishund skickades in, men 

gjorde ingen markering. Efter 

det beslöt räddningsledningen 

av säkerhetsskäl att ge upp alla 

räddnings- och släckningsinsatser 

inne i huset. 

LARS BRENDEN 

Brannmannen 

(översättning Sirenen) 

Ett 7 500 ton tungt klippblock 

flyttade sexvåningshuset sju 

meter ut mot gatan. Sökningen 

efter de fem som saknades inleddes 

3 april och den siste omkomne 

påträffades 16 april. 

Gasoltanken brann i fem dagar 

Man fick tidigt veta att tanken 

var på 6,4 kubikmeter och 

att den nyligen fyllts. Det betydde 

att gasolen kunde brinna 

i många dagar. Oro fanns för flera 

läckor och gasolfickor inne i 

byggnaden. 

Det var viktigt att gasolen fick 

brinna och räddningstjänsten 

stod inför dilemmat att försöka 

begränsa branden i byggnaden 

utan att släcka gasolbranden. 

Med en värmekamera försökte 

man fastställa hur mycket gasol 

tanken innehöll men en betongvägg 

låg i vägen. 

Efter två dagar tillsattes en expertgrupp 

med byggnadstekniker 

och geologer som gjorde bedömningen 

att stabiliteten var 

god men att man skulle tvingas 

riva huset för få ut lämningarna 

efter de fem saknade. De betraktades 

i det läget som omkomna. 

Rivningsarbetet beräknades ta 

fyra månader. 

Efterhand minskade gasolbrandens 

intensitet. För att 

påskynda förbränningen gjordes 

försök med att vattenfylla 

grunden. Lite senare kom man 

på iden att använda saneringsutrustning 

från sjukhuset eftersom 

den använder varmvatten 

vilket påskyndade avgasningen 

ytterligare. 

På söndagen slocknade till slut 

gasolbranden. En gasexpert från 

Statoil uppskattade att det då 

bara var 13-15 kilo gasol kvar i 

tanken. I och med det var faran i 

princip över, men räddningsledningen 

bestämde sig för att eliminera 

risken helt och hållet. 

– Problemet var att betongblock 

hindrade oss från att 

komma åt säkerhetsventilen. I 

samråd med polisen bestämde 

vi oss för att skjuta hål i tanken, 

berättar Geir Thorsen. 

Efter punkteringen fylldes tanken 

med nitrogen innan man 

med en skärsläckare gjorde hål 

upptill och kunde börja vattenfylla. 

Fortfarande fanns farhågor för 

gasolfickor i källaren som därför 

fylldes med nitrogen. För säkerhets 

skull sprutade man in nitrogen 

även i avloppsnätet. 

Efter att gasolrisken var elimi- 

11 

nerad kunde de flesta evakuerade 

återvända till sina hem. 

Statoils gasexpert Kjell Hartvigsen 

ställde sig efteråt frågan om 

man något tidigare kunde låtit 

boende återvända hem. 

– Jag har diskuterat problematiken 

med andra gasexperter 

och vi är eniga om att eventuella 

gasfickor kanske inte utgjorde 

den risk som jag trodde. Flamfrontshastigheten 

för gasol är 

relativt låg och av den orsaken 

är sprängkraften lägre än för till 

exempel TNT. 

LARS BRENDEN 

Brannmannen 

(översättning Sirenen) 

Foto: Nils Harald Ånstad

12 nyheter 


Satsning mot terrorhot 

Brandmän på universi 

STOCKHOLM. Stationskläder 

bland provrör och kemiska 

ämnen. 

Brandmän i Stockholm har 

klivit in i en ny miljö: universitetets. 

Institutionen för analytisk kemi 

är en plats för forskning, en plats 

för grubblerier och analyser. 

– Vi är vana att undervisa allt 

från grundkurser i kemi till doktorander, 

säger docent Roger 

Westerholm. 

Men inte brandmän. Det är 

första gången han och forskaren 

Gunnar Thorsén har brandmän. 

Alla 40 i utryckningsstyrkan på 

Farsta brandstation ska utbildas 

i avancerad indikering. 

Så när Roger Westerholm ska 

förklara en viss kemisk process 

och ritar upp en molekyl, konstaterar 

brandman Mikael Hallberg: 

– Den där kan du nog rita hur 

du vill, ingen kommer att opponera 

sig. 

Westerholm och Thorsén märker 

att de har att göra med en 

kategori yrkesmänniskor som är 

vana att hugga tag i saker och 

ting, de sitter inte stilla i bänken 

och låter sig bli matade med information. 

– De anfaller utrustningen, 

säger Westerholm och ler åt sin 

liknelse. 

Stockholms brandförsvar 

har sina kemresurser på Farsta 

brandstation. När Räddningsverket 

satsar på att öka kompetensen 

att hantera händelser med 

kemutsläpp var det naturligt att 

resurserna i huvudstadsregionen 

hamnade i Farsta. 

Två instrument för mätning 

har köpts in. Det ena mäter i 

luften och det andra genom att 

ta prover på fasta eller flytande 

ämnen. Brandmännen ska lära 

sig att hantera utrustningen och 

Hoten har blivit fler, riskerna 

mer komplicerade. 

Därför satsas på avancerad 

mätutrustning för att klara 

keminsatser. 

– Och uppgiften ska skötas 

av brandmän, säger Hans Källström, 

Räddningsverket. 

Terrorhot och medveten spridning 

av farliga ämnen; det är ett 

av skälen till att flera myndigheter 

gemensamt satsar på bättre 

kapacitet att mäta och analysera 

kemämnen. 

– Vi skapar speciella resurser 

göra korrekta mätningar. 

– Ökad risk för terrorhot gör 

att det blivit efterfrågan på såna 

här grejer, säger Roger Westerholm. 

Hapsiten,


tetet 

rade analyser 

som utbildas för att arbeta med 

avancerad indikering ska göra 

just mätningarna. Analysen gör 

instrumentet eller support på 

distans. Hapsite, som identifierar 

gaser, är ett nytt och ganska 

oprövat instrument. 

– Men sättet man mäter på är 

inte nytt, det har funnits länge. 

Det är egentligen laboratorieutrustning. 

När hoten ökat i samhället har 

det blivit en marknad för portabel 

utrustning. Terrorhot och 

olyckor när utsläppen är okända 

är tillfällen när den speciella utrustningen 

kan komma till användning. 

Med tilltagande miljökrav ser 

Hans Källström fler intressanta 

användningssätt. 

– Mätningar vid nedlaga industrier, 

vilka risker finns där? Vi 

vill också att räddningstjänsten 

börjar ta miljöprover i det dagliga 

arbetet, exempelvis vid trafikolyckor 

och byggnadsbränder. 

Hur påverkar dessa händelser 

miljön? 

PER LARSSoN 

Fakta 

Avancerad indikering 

Specialistkompetens som 

ska kunna stödja insatsledaren 

med ämnesidentifiering, 

avancerad spridningsberäkning, 

hotbildsanalys, rådgivning, 

informationsstöd, 

medicinsk rådgivning eller 

kriminalteknisk analys. 

Målet är att snabbt kunna 

identifiera vilka ämnen som 

är inblandade vid en olycka 

eller vid avsiktliga utsläpp av 

kemikalier. Snabb identifikation 

är avgörande för att rätt 

åtgärder sätts in för att rädda 

liv och miljö. Identifiering av 

ämnen är också avgörande 

för att insatspersonal ska 

skydda sig på rätt sätt. 

Regionala resurser byggs 

upp på brandstationer i 

Stockholm, Göteborg och 

Malmö där kemresurser redan 

är förlagda. Utbildning, 

tre dagar, har inletts i Stockholm 

som beräknas kunna 

ha avancerad indikering i 

drift i höst, samtliga tre sommaren 

2009. Totalt utbildas 

drygt 100 brandmän. 

Hapsite 

För indikering har varje 

brandstation fått två instrument 

som Räddningsverket 

betalat: 

n Hapsite. En gaskromatograf 

med masspektrometer 

för identifiering av gaser och 

gasblandningar. Instrumentet 

mäter koncentration i 

luften. Tillverkat av Inficon, 

USA. Pris 1,5 miljoner kronor. 

n Bruker M-IR. Använder 

infraröd strålning för att 

identifiera vätskor och fasta 

ämnen. Tillverkat av Bruker, 

Tyskland. Pris: 300 000 

kronor. 

Vid mätningar där instrumenten 

inte kan ge säkra 

svar ska det finnas tillgång 

till expertstöd, en form av 

support dygnet runt. Insatsstyrkan 

ska från olycksplats 

kunna e-posta sitt resultat 

till experter och få hjälp med 

analysen. Stockholms universitet 

är tänkbar support till 

Hapsite. 

Räddningstjänsten och 

polisen i London använder 

redan instrumenten. 

I Sverige har även Tullen, 

Kustbevakningen och polisen 

skaffat samma mätutrustning 

och utbildar personal. 

Användningsområdena 

är lite olika. 

Flera myndigheter samverkar 

i projektet Avancerad 

indikering, bland annat Rikspolisstyrelsen,Räddningsverket, 

Socialstyrelsen och 

Kustbevakningen. 

Trygg Hansa lägger ner 

skadeståndskrav 

13 

Trygg Hansa har lagt ner hotet om skadeståndskrav mot Nerikes 

Brandkår. 

– Vi vill gå en annan väg och kontakta Räddningsverket för att 

få en diskussion, dels för att vi ska förstå varför det blir så här i 

bland och dels för att diskutera vad man kan göra för att undvika 

det i framtiden, säger Malou Sjörin, pressansvarig på Trygg 

Hansa. 

Det var i maj förra året som ett hyreshus i Hallsberg brann, en 

man och hans dotter omkom. När räddningstjänsten ansågs avslutad, 

lämnades ansvaret över till fastighetsägaren. Tre timmar 

senare larmades räddningstjänsten igen. Det brann på vinden 

och fyra lägenheter totalförstördes. 

Nerikes Brandkår gjorde en fördjupad olycksundersökning, och 

efter att ha läst den ställde Trygg Hansa, som försäkrade fastigheten, 

krav på skadestånd från räddningstjänsten. 

Elva kommuner kvar 

i Stockholms storförbund 

17 kommuner var aktuella för räddningstjänstförbundet i Stockholm. 

Nu har sex hoppat av. 

Attunda, med kommunerna Sollentuna, Järfälla, Upplands-Bro 

och Upplands Väsby, har valt att inte gå med. Och med dem ställer 

sig även Sigtuna och Knivsta utanför förbundet. 

– Jag tror de kommer att ansluta så småningom, säger Stockholms 

räddningschef Jan Wisén. Övriga elva kommuner har i en 

avsiktsförklaring sagt ja till att bilda förbund. 

Det innebär att den ursprungliga planen kvarstår om att förbundet 

ska bildas vid årsskiftet. Respektive kommunstyrelser ska 

säga sitt under våren. 

Med 17 kommuner skulle storförbundet täcka 3 000 kvadratkilometer 

och 1 450 000 människor. I de elva kvarvarande kommunerna 

bor drygt 1,2 miljoner människor, förbundets yta har 

nästan halverats. 

Sigtuna och Knivsta kommer troligen att fördjupa sitt samarbete 

med Attunda. 

Viktigt säkra SMO i Stockholm 

Kan räddningstjänsten i Stockholm bli en aktör som är med och 

driver skolan i Rosersberg vidare? 

– Vi har intresse av att säkerställa att det bedrivs kvalitativ 

och bra utbildning i regionen, svarar Jan Wisén, räddningschef i 

Stockholm, diplomatiskt. 

Han konstaterar att det nya storförbundet i Stockholm varje år 

kommer att ha behov av 20-25 elever utbildade i SMO. 

– SMO-utbildningen är det primära att säkra. 

Hur ser du på skolans framtidsmöjligheter? 

– Det finns ett brett spektra av utbildning på Rosersberg och 

behovet av dem upphör inte. Där det finns marknad finns det 

alltid aktörer. Problemet är att skolan är så stor, det är nog svårt 

att som enskild ta över den. Därför tror jag skolan drivs vidare i 

mindre skala eller med fler aktörer. 

Nerikes satsar på jämställdhet 

Nerikes Brandkår söker EU-pengar för ett tvåårigt jämställdhetsprojekt. 

Målet är att stärka kvinnliga brandmän i deras arbetssituation, 

förankra betydelsen av jämställdhet inom räddningstjänsten 

samt jämställdhetsprofilera Nerikes Brandkår. 

Får kåren pengar startar projektet i höst genom att organisera 

träffar för kompetensutveckling och starta nätverksforum för 

kvinnliga brandmän. Tanken är att stödja kvinnor i arbetet och 

öppna möjligheter att utbyta erfarenheter. Nerikes Brandkår 

kommer internt att utbilda alla anställda i jämställdhet och 

mångfald. 

Nerikes Brandkår har i dag en kvinna som är heltidsanställd 

brandman och två kvinnor i deltidsorganisationen. 

Kommuner som andra aktörer 

Sirenens läsare tror, i en enkät på tidningens nätversion, mest på 

att kommunala räddningstjänster kan bli de ”andra aktörer” som 

tar över delar av utbildningen av räddningstjänstens personal. 

Kommunala räddningstjänster får 36 procent av rösterna, 

Rosersberg i privat regi får 24,5 procent, Skövde i privat regi 21 

procent, andra privata företag 8,5 procent. 10 procent tror inte 

på annan aktör.

14 mångfald 


Jämställdhetsstrategen självklar i nya myndigheten 

Rå jargong – nej tack! 

KARLSTAD. Dags att riva 

murarna. 

Räddningsverket har fått en 

egen jämställdhetsstrateg. 

– Räddningstjänsten är en 

av de sista manliga bastionerna, 

säger Dennis Kullman, 

som fått något att bita i – både 

inom och utanför myndigheten. 

Jämställdhet och mångfald 

Trakasserier är ett allvarligt arbetsmiljöproblem 

inom Räddningsverket. 

Det kan handla 

både om sexistiska kommentarer 

eller en sämre löneutveckling 

för kvinnor. Det framkom 

i den enkät som genomfördes i 

höstas. 

Den visade att var tredje kvinna 

på SMO-utbildningen (Skydd 

mot olyckor) varit utsatt för sexuella 

trakasserier. 

Dessutom går utvecklingen 

mot en jämnare könsfördelning 

och ökad mångfald inom landets 

räddningstjänster extremt 

långsamt. Endast en procent 

av landets heltidsbrandmän är 

kvinnor (59 av drygt 5 000). 

Ett drömjobb för en jämställdhetsstrateg 

med ambition att 

förändra, med andra ord. 

– Det här är ett unikt tillfälle 

att få arbeta med jämställdhet 

från grunden. Behovet är stort 

och frågan är prioriterad sedan 

Räddningsverkets generaldirektör 

Göran Gunnarsson satt 

ner foten och krävt krafttag. Vi 

kommer att ha ögonen på oss 

och har alla möjligheter att bli 

en myndighet som ligger i framkant 

med jämställdhetsarbete, 

säger Dennis Kullman. 

Han är hittills enda medarbetaren, 

utöver generaldirektör 

Helena Lindberg, som redan 

anställts i Myndigheten för samhällsskydd 

och beredskap som 

inrättas 1 januari 2009. 

I botten är Dennis Kullman 

jurist och har jobbat nio år på 

Jämställdhetsombudsmannen, 

Jämo. Under de åren har jämställdhet 

blivit en svensk exportvara 

som bland annat tagit honom 

till Kina, Japan, Mongoliet, 

Malaysia och Ukraina. 

Dennis Kullman är inte förvånad 

över de problem som blottlagts 

inom Räddningsverket. 

– Trakasserier sker oftast i så 

kallade enkönade arbetsmiljöer. 

Vi ser det även inom kvinnodominerade 

yrken, där män inom 

Jämställdhetsstrateg Dennis Kullman ska lansera en färdplan för ökad jämställdhet. Han tar med nio års erfarenheter på Jämo in i Räddningsverket 

och därefter till Myndigheten för samhällsskydd och beredskap. Foto: Katarina Sellius 

exempelvis förskola och vårdyrken 

utsätts. 

Det handlar om makt och om 

rädsla för förändringar. 

– Normer om hur män och 

kvinnor ska vara sitter djupt rotade 

i oss. Och den som avviker 

– könsbrytaren – får ta smällen. 

Han vill inte påstå att jämställdhetsarbetet 

stått stilla. 

Den som avviker 

– ”könsbrytaren” – får 

ta smällen 

– Inte alls, mycket har redan 

gjorts och mycket är på gång. 

Men mer behöver göras. 

Boken ”Bära slang som en 

man” är ett exempel på hur verket 

stödjer kommunerna i deras 

jämställdhetsarbete och rekrytering 

av kvinnliga brandmän. 

Inom kort kommer en fälthandbok 

i internationell jämställdhet 

ut. Boken, som är i fickformat, 

ska användas av Räddningsverkets 

insatspersonal som 

arbetar i fält utomlands. 

– Den är fylld med konkreta 

exempel och berättelser som 

förklarar vad jämställdhet kan 

vara. Den ger handfasta råd om 

hur man bör agera i olika situationer 

i möten med andra kulturer, 

kvinnor som män. 

Som när en brunn skulle grävas 

i Kosovo och insatspersonalen 

frågade männen var de ville 

ha den. ”Nära biltvätten”, blev 

svaret och där grävdes brunnen. 

Sen upptäckte 

man att det var 

kvinnornas uppgift 

att dagligen 

gå till fots och 

hämta vatten 

till hemmen, 

som låg tre kilometer 

bort. 

Det är just de konkreta berättelserna 

vi måste förmedla även 

på hemmaplan. Jämställdhet ska 

inte vara diffust eller krångligt. 

– Vi måste ta ett steg bort från 

flum och vida direktiv och i stället 

tala om vad jämställdhet är 

och hur vi ska jobba med det. 

Därför ser han positivt på 

Räddningsverkets ambition att 

ta fram en brandmannprofil som 

definierar krav och uppgifter. 

Han ifrågasätter att det läggs 

ett sådant fokus på fystesterna 

vid brandmannarekryteringar. 

– Att exempelvis räkna bänkpress 

känns förlegat. Samtidigt 

finns andra tunga yrken där en 

stor andel kvinnor jobbar, som 

inom industrin och inom vård 

och omsorg – utan fystester. 

Kullman anser att de hårda 

fyskraven bidrar till myten om 

den starka mannen som gör det 

kvinnor inte kan. 

– Men det är viktigt att vi inte 

bara sprider käcka direktiv utan 

också tittar på vad som händer 

sen. Säger vi att kommunerna 

ska anställa kvinnliga brandmän, 

ska vi också engagera oss i 

hur de tas emot på arbetsplatserna. 

Vilket bemötande får de? Blir 

de kvar i yrket? frågar han sig. 

Det är först när de kvinnliga 

brandmännen blir en ”kritisk 

massa”, tillräckligt många för att 

inte sticka ut, som vi kan vänta 

oss en snabbare utveckling. 

Nu blir varje tjej i yrket en symbol 

för ”den kvinnliga brandmannen”. 

– Det är inget de bett om. Den 

kvinnliga brandmannen ska inte 

behöva känna att hon är där för 

att hon är ”kvinna”, utan för att 

hon kan och gör sitt jobb. 

Dennis Kullman tror inte att en 

jämnare könsfördelning uppstår 

av sig självt, det krävs ett långsiktigt 

arbete och att man tänker i 

nya banor. 

– Vi behöver lyfta fram goda 

exempel, ha en levande diskussion 

för att förändra attityder. 

Visa att det finns de som tänker 

nytt och och sätta press på dem 

som inte hänger med. 

Det man brukar kalla en ”rå 

men hjärtlig” jargong, är enligt 

honom varken hjärtlig eller 

acceptabel. 

– Det är sådant som fortplantar 

fördomsfulla attityder. Det 

är viktigt hur vi pratar till varandra 

och där har alla ett ansvar. 

Samtidigt ska det vara högt i tak 

i en organisation, man ska kunna 

vädra sina fördomar. Jag har 

själv massor av fördomar som 

jag brottas med dagligen. 

Så småningom kommer han 

lansera en färdplan för ökad 

jämställdhet som ska tas med 

in i nya myndigheten. 

– Vi bör kanske titta mer på 

andra organisationer, som exempelvis 

polisen, säger Dennis 

Kullman. 

KATARINA SELLIUS

Sirenen Nr 3 • Maj 2008 mångfald 

Polisen om rekrytering 

– Orimligt att ha samma 

fyskrav för kvinnor och män 

24 procent av poliskåren är 

kvinnor. 

– Vi har fortfarande långt till 

en jämställd poliskår, konstaterar 

Pia Müller. 

Hon är polisens nationella 

samordnare för mångfalds- 

och jämställdhetsfrågor. 

Jämställdhet och mångfald 

Kvinnliga poliser har funnits 

i mer än 50 år och i dag är de 

4 300 till antalet, av totalt 17 800 

polismän. 

I mitten av 90-talet bestod poliskåren 

av 15 procent kvinnliga 

poliser. 

– Det går framåt, men väldigt 

långsamt. Först under de senaste 

tio åren har det börjat hända saker. 

Men det behövs fler kvinnliga 

poliser och fler kvinnliga 

chefer, säger Pia Müller. 

Samtidigt tror hon att räddningstjänsten 

kan lära av de 

framsteg som polisen trots allt 

gjort. 

– Men det krävs ett kraftfullt 

arbete, det är inget som görs 

med vänsterhanden. Det är viktigt 

att förklara varför man vill 

ha kvinnor och mångfald. Är det 

för att politikerna säger det eller 

för att mångfald är en förutsättning 

för verksamheten? Det bör 

man göra klart för sig och vara 

ärlig med. 

Pia Müller är polis sedan 1974. I 

början, när hon hade yttre tjänst, 

uppfattade hon sig som hyggligt 

jämställd med männen. Men 

med åren förändrades bilden radikalt. 

– På den tiden fanns inte det 

genuina och ärliga intresset för 

frågan. Det var politiskt korrekt, 

ett alibi, att anställa kvinnor. Vi 

var till och med motarbetade av 

facket, berättar hon. 

Redan under 70-talet infördes 

olika fyskrav för män och kvin- 

En kakburk ska få polisen 

att diskutera etikfrågor och 

fördomar. 

Det kanske låter lite underligt 

men Polisförbundet har tagit 

fram kakburkar som innehåller 

frågekort om attityder, jämställdhet, 

sexuell läggning och 

etnicitet. 

– Tanken är att burkarna ska 

finnas på landets alla polis- 

stationer och plockas fram vid 

kaffebordet för att få igång intressanta 

diskussioner, säger Susanne 

Persson, Polisfacket. 

Polisen har kommit betydligt längre än räddningstjänsten med mångfald. I dag finns drygt 4 000 kvinnliga 

poliser i landet, var femte polis är kvinna. Foto: Sauli Pulkkinen, Scanpix 

nor vid rekryteringen, något 

som fick fart på andelen kvinnor 

i yrket. 

– Vi har accepterat att män 

och kvinnor har olika fysik och 

därmed också bör bedömas efter 

olika kriterier för att det ska bli 

rättvist. Kravet är att personen 

ska ha normal fysik för det kön 

man tillhör. Det vore orimligt att 

ha samma fyskrav för män och 

kvinnor, anser hon. 

En faktor som påskyndat utvecklingen 

är att det på senare 

år funnits ett tydligt könsperspektiv 

vid framtagandet av ny 

utrustning och teknik. Så var det 

inte i början. 

– När jag blev polis fick vi tjejer 

höra att vi sköt så dåligt. Ända 

till ett snille kom på att skaffa 

En kakburk med fördomar 

Var femte polis är kvinna, men 

jämställdheten har inte tagit ett 

lika stort kliv framåt. 

– Många 

jämställd- 

hetsärenden 

handlar 

om sexuella 

trakasserier 

och om 

kvinnliga 

poliser som 

känner sig särbehandlade och 

kränkta. Det handlar också om 

diskriminering i samband med 

tjänstetillsättning, kvinnor som 

en mindre pistol, så vi kunde nå 

avtryckaren. Det var samma visa 

när det togs fram skyddsvästar 

som inte passade. Man tänkte 

inte på att kvinnor har bröst. 

För att få unga kvinnor att vilja 

söka till polisutbildningen är en 

mer jämställd organisation ett 

måste, anser Pia Müller. 

Man bör ställa sig frågorna: 

Vilka uppgifter ska polisen lösa? 

Vilken kompetens behövs, vilka 

krav ska ställas på en polis? 

– Det är viktigt med en samsyn 

i detta. Vi har noga analyserat 

antagnings- och rekryteringskraven. 

Målet har varit att få en 

bredare rekryteringsbas. 

– Vi har även analyserat våra 

målgrupper. Var finns tjejerna 

och människor med annan et- 

konkurreras ut av män med 

sämre meriter. Det behövs ett 

ständigt arbete med att förändra 

attityder 

och värder- 

Som polis är 

det viktigt att vara 

stor och stark 

ingar inom 

polisen, 

säger hon. 

Kakburken 

är ett nytt 

grepp. 

Burken är 

fylld med fördomar, provocerande 

sanningar och annat bränsle 

till fikasnacket. 

Plockar man slumpmässigt 

nisk bakgrund? Vi har varit 

mycket ute bland ungdomar, i 

skolor och på festivaler och berättat 

om polisyrket och skapat 

direktkontakt. 

– I arbetet har vi haft ett helhjärtat 

stöd från polisledningen. 

Har man inte det är det meningslöst 

att jobba med frågorna. 

I dag är drygt 40 procent av 

eleverna på polisskolan kvinnor. 

Kan man lära av polisens 

misstag – finns det fallgropar? 

– Ja, anställ helst minst två tjejer. 

I början spreds vi tjejer ut 

för att så många stationer som 

möjligt skulle få en poliskvinna. 

Men det hämmade snarare utvecklingen. 

Det blev jobbigt för 

oss som var ensamma, man blir 

upp några av de hundra korten 

ur kakburken, kan de lyda: 

”Som polis är det viktigt att 

vara stor och stark”. ”Det finns 

väl ingen anledning att ha en 

massa invandrare i poliskåren”. 

”Det skulle vara helt okej om en 

manlig kollega kom sminkad till 

jobbet”. 

Många har upplevt kakburkarna 

som mycket provocerande. 

– Man har tyckt att facket ska 

syssla med lönefrågor. Men vi 

anser att attityder och etik är 

minst lika viktigt för att nå jäm- 

15 

Rekrytering 

Första steget i antagningsprocessen 

til polisutbildningen 

är inledande samtal 

och språkprov. 

Därefter följer de fysiska 

testerna som pågår en halv 

dag och består av: 

n Koordinationstest: (Harres 

test) Kullerbytta, acceleration, 

riktningsförändringar, 

hopp och snabba nedhukningar 

i ett visst mönster. 

Höjden på hindren är 76 

cm för kvinnor och 84 cm 

för män. Maxtid 16 sekunder 

för kvinnor och 15 sekunder 

för män. 

n Styrkeprov: Lyfta och 

förflytta en docka 15 meter. 

Dockans vikt är 77 kg. 

n Konditionstest: (Coopers 

test) Löpning 2 000 meter. 

Maxtid 9.30 minuter för män 

och 10 minuter för kvinnor. 

n Simprov utförs slumpvis. 

Provet omfattar 150 meter 

bröstsim, 25 meter ryggsim 

utan armtag samt hämta 

docka på 1,5 meters djup 

genom dykning från vattenytan. 

oerhört sårbar på en mansdominerad 

arbetsplats och har svårt 

att hävda sig. 

Avgörande för att få kvinnor 

att söka sig till polisyrket har visat 

sig vara att lyfta fram kvinnliga 

förebilder, i exempelvis media 

och vid rekrytering. 

– Där har vi sett ketchupeffekten, 

när fler tjejer kan identifiera 

sig med poliskvinnor. 

– En annan viktig bit är att 

skapa karriärmöjligheter i polisyrket 

också för kvinnor. 

Rikspolisstyrelsens mål är att 

25 procent av cheferna ska vara 

kvinnor i slutet av 2009. 


ställdhet på övriga områden, 

säger Susanne Persson. 

– Vi har lyckats få igång diskussionerna, 

vilket var meningen. 

Förändrade attityder kräver att 

alla i organisationen är med, inte 

bara chefer. 

Något “facit” finns inte till 

påståendena, tanken är att alla 

får vädra sina åsikter och samtidigt 

lyssna till andras. 

KATARINA SELLIUS

16 tema brandvarnare 


minuter räd 

Vaknade av brandvarnarens tjut 

f ö r d j u p n i n g Tre 

I 

de flesta dödsbränder saknas en fungerande brandvarnare. 

Där är statistiken tydlig. 

Men det finns också oräkneliga exempel på att brandvarnarens 

tjut räddat både egendom och livet på människor. 

Hur ofta det sker vet ingen. Nära ögat-händelser blir 

sällan siffror i statistiken. 

n Tack vare brandvarnaren fick Carl-Henrik, Anette och 

deras bebis Samuel tre minuter extra. 

Tillräckligt för att hinna rädda sig ut genom ett fönster. 

Tillräckligt för att överleva den brand som totalförstörde 

deras hus. 

n På åtta sidor presenterar Sirenen fakta, nyheter, siffror, 

råd och berättelser om brandvarnaren – världens billigaste 

livförsäkring. 

Allt gick väldigt snabbt. Klockan var 

halv tre på natten när Carl-Henrik 

och Anette vaknade av ett genomträngande 

tjut. Mellan dem i dubbelsängen 

låg Samuel, 5 månader, och sov. På golvet 

sov labradoren Elvis. 

Tre minuter senare har de klättrat ut genom 

fönstret och står barfota i snön, i pyjamasbyxor 

och t-shirt. Anette med Samuel 

i famnen. Han sover fortfarande. 

– Man hinner inte tänka, man bara gör, 

berättar Carl-Henrik Agneblad, 33, när 

Sirenen träffar familjen en månad efter 

den dramatiska lördagsnatten. 

Branden totalförstörde deras hus utanför 

Molkom, på landet några mil norr 

om Karlstad. 

Carl-Henrik berättar hur han yrvaket 

ryckte upp dörren till vardagsrummet och 

möttes av en vägg av svart rök. 

– Det tjöt rejält, samtidigt hörde jag 

andra ljud. Det knakade i taket, knastrade 

och small i grejer. Jag såg ingenting. 

Han drog igen dörren och öppnade sovrumsfönstret 

– enda vägen ut. 

– Vi måste ut jävligt snabbt, var min 

enda tanke. 

Anette agerade lika snabbt, klättrade 

ut genom fönstret och hoppade ner på 

marken, en och en halv meter ner. Carl- 

Henrik virade in Samuel i ett täcke och 

langade ut honom till Anette. 

Han kastade ut hunden och klättrade 

sen efter själv. 

De hann inte ens tänka tanken att ta 

med sig några ägodelar ut. 

Några minuter senare slog lågor ut från 

sovrumsfönstret och det brann på taket. 

– De tre minuter extra som brandvarnarens 

tjut gav oss, räddade våra liv. Hade vi 

inte vaknat hade vi blivit kvar därinne. 

– Det var en overklig känsla och just då 

kopplade vi inte att allt vi ägde skulle försvinna, 

säger Anette Rundqvist, 25, som 

Han kastade ut hunden genom 

fönstret och klättrade sen efter 

mitt i dramatiken var oerhört lättad över 

att hennes dotter, 5-åriga Sabina, inte sov 

hemma den natten, utan hos pappa i Hällefors. 

– Tack och lov. Sabinas rum låg på andra 

sidan av vardagsrummet, vi hade inte haft 

en chans att ta oss dit. 

Carl-Henrik gjorde ett försök att ta sig in 

genom ytterdörren för att få ut de bägge 

kattungarna, men stoppades av den kompakta 

röken och hettan. 

När de sprang mot bilen hörde de fönsterrutor 

som exploderade och dova smällar 

inifrån huset. 

– En fördel med att bo på landet är att 

bilnycklarna ofta sitter i bilen! 

Närmaste granne, hundra meter neråt 

vägen, hjälpte dem att ringa 112. 

Väntan på räddningstjänsten var frustrerande 

och kändes ohyggligt lång. 

– Sen fick vi veta att det tog mindre än 

tio minuter för dem att komma hit, från 

det att vi larmat. Men att stå där och se 

hur det brinner och brinner, utan att 

kunna göra något. Det var jobbigt, säger 

Anette. 

Några timmar tidigare hade de ätit tacos, 

eldat mysvärme i kaminen, tänt värmeljus 

och sett Charlotte Perelli gå vidare 

i fjärde deltävlingen i Melodifestivalen. 

När räddningstjänsten anlände var huset 

helt övertänt och släckningsarbetet 

handlade mer om att rädda den intilliggande 

stallbyggnaden och skogen. 

Trähuset, som var från 1930-talet, hade 

renoverats i etapper och bestod av tre rum 

och kök. Nyligen hade de inrett ett kontor 

på vinden.

Sirenen Nr 3 • Maj 2008 tema brandvarnare 

dade deras liv 

I huset fanns tre brandvarnare. I vardagsrummet, 

i hallen och i ett av sovrummen. 

– Det var väl inget vi funderade över så 

mycket innan. Vi visste inte ens om de 

fungerade ordentligt och hade inte bytt 

batterier på länge, säger Carl-Henrik. 

När de flyttade in i huset för två år sedan 

fick de två brandvarnare från försäkringsbolaget. 

En placerades i dotterns rum, den 

andra i köket. 

– Men den tog vi ner för ett tag sedan. 

Den började tjuta när vi lagade mat och 

öppnade ugnsluckan. Det blev aldrig av 

att vi satte upp den igen, säger Anette. 

De första dygnen efter branden kunde 

familjen bo tillfälligt hemma hos Carl- 

Henriks mamma i radhuset i Karlstad. 

– Det var skönt att ha folk omkring sig 

och få prata med anhöriga om det som 

hänt. Det var en trygghet i början, säger 

Anette. 

Med lite tur fick de tag på en trerumslägenhet 

i Karlstad där de bor tills vidare. 

Kontakten med försäkringsbolaget har 

varit smidig. Redan på natten fick de hjälp 

av räddningsledaren att ringa till försäkringsbolagets 

jour som meddelade: ”vi 

tar hand om allt”. På söndag förmiddag 

träffade de en representant från försäkringsbolget. 

Alla ägodelar – förutom bilen – försvann 

i branden. 

– Betalningen på hemförsäkringen har 

rullat på autogirot. Utan att man satt sig 

in i detalj vad den täcker. När allt man 

äger plötsligt är borta, blir man väldigt 

orolig, berättar Carl-Henrik. 

De fick tre livsviktiga 

minuter 

tack vare brandvarnaren. 

Lille 

Samuel är lyckligt 

ovetande om den 

dramatik familjen 

upplevde en kall 

marsnatt i år. Här 

med föräldrarna 

Carl-Henrik Agneblad 

och Anette 

Rundqvist samt 

hunden Elvis. 

Foto: Katarina Sellius 

– Men vi hade fullvärde-försäkring och 

det var en stor lättnad att få det klart, 

att alla papper var i sin ordning, fyller 

Anette i. 

I Sabinas rum i lägenheten står ett dockhus 

komplett med möbler och dockor. 

Familjen har fått god hjälp av släkt och 

vänner som skänkt och lånat ut kläder, 

leksaker, barnvagn och möbler. 

Senaste månaden har mest inneburit 

praktiskt arbete med att skaffa körkort, 

bankkort, telefon och andra självklara saker. 

En lista på alla ägodelar som förstörts 

ska lämnas till försäkringsbolaget. 

Från försäkringsbolaget fick de 50 000 

kronor i startkapital för att komma i ord- 

Vi visste inte ens om de fungerade, 

hade inte bytt batterier på länge 

Bostad i ruiner. Nya Wermlandstidningen måndagen den 3 

mars. 

17 

ning i lägenheten. Köksgrejer, sängkläder, 

blöjor, mat, tv och kläder behövde 

införskaffas. 

Orsaken till branden är fortfarande 

oklar. 

Enligt brandutredaren Alf Gäwerth på 

Karlstadsregionens räddningstjänstförbund, 

tyder mycket på att ett elfel kan ha 

startat branden på vinden. Hela takdelen 

var isolerad med 70 år gammalt sågspån 

och gamla ledningar kan ha slagit en 

gnista som legat och pyrt. 

– Hade det haft med kaminen eller de 

levande ljusen att göra, skulle brandvarnaren 

ha löst ut mycket tidigare, säger 

han. 

Nu vaknade familjen när branden redan 

var fullt utvecklad på vinden. När röken 

nått ner till vardagsrummet. 

– Det var i grevens tid, det handlade 

bara om att ta sig ut så fort som möjligt. 

– För att skydda sig mot en sån här 

brand krävs att du har sammankopplade 

brandvarnare som täcker ytor i huset där 

du normalt inte vistas. Får du en tidig varning 

har du möjlighet att själv släcka. Här 

hade det förmodligen pyrt och brunnit i 

dolda utrymmen i flera timmar, konstaterar 

Alf Gäwerth. 

För familjen blev det en erfarenhet de 

helst velat vara utan, men också en väckarklocka 

för släkt och vänner som nu ”sett 

om sina hus”. 

– Sånt här händer bara andra, inte mig. 

Så tänker nog många. Men det är viktigt 

att ta ansvar för sitt, att se till att man har 

brandvarnare och försäkring. För oss visade 

det sig vara livsviktigt, säger Anette, 

som just nu är mammaledig. 

Till sommaren planerar hon att söka 

jobb som undersköterska. Carl-Henrik 

jobbar som säljare. 

– Efter det som hänt inser man att prylar 

egentligen inte betyder så mycket. Det 

mesta går ju att ersätta, säger han. 

Men Anette saknar sina fotoalbum med 

alla minnen. 

– Det gör mest ont, resten kan kvitta, 

säger hon. 

– Jag saknar mest ett hem och en vardag 

med rutiner, säger Carl-Henrik. 

KATARINA SELLIUS



Hade bra skydd. Anders, Karl-Håkan och Berit Ottosson med prylen som räddade deras liv när det började brinna i familjens hus en januarinatt 

i år. 

Foto: Patrick Rosenberg, östersund-Posten 

”Utan den här hade 

det gått åt helvete” 

KLÄPPE. Familjen i jämtländska 

Kläppe väcktes mitt i 

natten av en tjutande brandvarnare. 

– Utan brandvarnarna hade 

det gått åt helvete, sa pappan 

i familjen, Anders Ottosson. 

Branden inträffade natten till 

den 8 januari i år. Till Östersunds-Posten 

sa styrkeledaren 

Håkan Karlsson vid deltidskåren 

i Hallen: 

”Utan brandvarnare hade det 

här blivit en katastrof.” 

Troligen hade en sotled spridit 

sig till trossbottnen. Pappan i familjen 

brukar normalt byta batterier 

i brandvarnarna när de börjar 

pipa, men kvällen innan branden 

hade han och sonen kontrollerat 

alla brandvarnare i huset. Och sådana 

fanns det gott om. 

– Jag har haft brandvarnare 

ända sedan vi flyttade in i det 

huset 1979. Före branden hade 

jag fyra brandvarnare, nu har jag 

utökat med ännu en i bostaden 

samt en i snickeriet och en i en lokal 

där jag reparerar bilar. Och så 

har jag sett till att brandvarnarna 

är seriekopplade. 

16-årige sonen Karl-Håkan vaknade 

först och väckte mamma 

Berit och pappa Anders. 

– Då var klockan kvart i tre och 

vid den tiden sover man som djupast. 

Utan brandvarnarna hade 

vi aldrig klarat oss, säger Anders 

Ottosson. 

Han tycker själv att det var ett 

märkligt sammanträffande att 

han och sonen gick runt och 

kollade brandvarnarna kvällen 

innan branden. 

– Jag vet inte varför, men jag 

fick väl någon ingivelse. Brandvarnarna 

fungerade, men i fortsättningen 

ska jag ta som vana att 

kontrollera dem och inte vänta 

på att den börjar pipa för att batteriet 

snart är slut. Det tycker jag 

att alla människor borde göra. 

STIG DAHLÉN 

Det är brandgaserna som dödar 

Den största faran vid brand 

är inte lågorna och värmen, 

utan koloxid och andra giftiga 

brandgaser. 

– De flesta som dör i bränder 

gör det inte av lågor utan 

av koloxidförgiftning, säger 

Räddningsverkets Ulf Erlandsson. 

Han leder Räddningsverkets 

brandutredarprogram och är 

ansvarig för verkets sammanställning 

av dödsbränder. Erlandsson 

har i snart 40 år predikat betydelsen 

av brandvarnare i bostaden. 

– En på varje våningsplan är 

ett minimum. Har man dörren 

till sovrummet stängd på natten 

behövs det brandvarnare 

där också. Allra bäst är om bostadens 

brandvarnare seriekopplas, 

så att alla börjar tjuta 

om en gör det. 

Hos 51 procent av alla omkomna 

vid bränder i bostäder saknades 

en fungerande brandvarnare. 

Detta är konstaterat, men siffran 

är förmodligen ännu högre. I ytterligare 

29 procent av fallen har 

det inte gått att fastställa om det 

fanns brandvarnare eller inte. 

Sedan mer noggrann uppföljning 

av dödsbränder infördes i 

Sverige 1988 har 2 425 personer 

omkommit, i snitt 121 per år. De 

första 16 åren av 20-årsperioden 

(1988-2007) låg snittet på 130. 

Det har de senaste fyra åren 

minskat till 87. 

– Detta är självklart en glädjande 

nedgång. Jag är övertygad om 

att räddningstjänsternas enträgna 

informationsinsatser och den 

ökade användningen av brandvarnare 

är förklaringen. Utan 

detta hade de årliga dödstalen 

på runt 130 snarare ökat under 

senare år eftersom andelen äldre 

ökat i samhället och vi fått fler 

missbrukare. Dessa kategorier 

är extra utsatta för dödsbränder, 

säger Ulf Erlandsson. 

37 personer dog i bränder årets 

tre första månader 2008 och det 

oroar Erlandsson, det pekar mot 

att årssiffran riskerar att hamna 

över 100 igen. 

– Bara för att statistiken sett 

lite bättre ut några år får vi inte 

slappna av. Inför framtiden behöver 

vi, förutom att fortsätta 

propagera för brandvarnare, 

fokusera på hur vi kan skydda 

de mest utsatta grupperna. Det 

handlar om att informera anhöriga, 

hemtjänsten och andra 

med uppmaningar att kontrollera 

om brandvarnare och timer 

på spisen/kaffekokaren finns hos 

äldre och rörelsehindrade som 

bor ensamma. 

– En bra resurs är också de 

tjänster som alltfler kommuner 

inrättar, typ Fixar-Malte, med 

hantverkare som hjälper åldringar 

och svaga grupper i samhället 

med att montera brandvarnare 

och andra saker som de 

boende själva har svårt att klara, 

säger Ulf Erlandsson. 

Portabel sprinkler kan också 

vara ett alternativ i utsatta grupper 

som äldre storrökare och 

missbrukare. 

Inom några år blir det troligen 

lag på att endast självslocknande 

cigaretter får säljas inom EU och 

det kommer årligen att rädda 

10-20 liv i Sverige. 

STIG DAHLÉN 

Även här 

fanns 

brandvarnare... 

TJÖRN: I en villa byggd runt 

förra sekelskiftet och under renovering 

bodde en ung familj, 

mamma, pappa och två barn, 2 

och 5 år gamla. De låg och sov 

på övervåningen. Mamman vaknade 

mitt i natten av ett pipande 

ljud från våningen under. Hon 

väckte sin man och 01.55 larmades 

räddningstjänsten. Familjen 

hade inte bara brandvarnare, 

utan också brandsläckare och 

branden kunde släckas innan 

räddningstjänsten kom fram. 

I räddningstjänstens undersökningsprotokoll 

konstaterar 

ställföreträdande räddningschefen 

Hasse Wikberg: ”Brandvarnaren 

räddade livet på den sovande 

familjen.” 

KALIX: Larm om brand i villa 

klockan 2 på natten. De boende, 

ett par i 70-årsåldern, hade 

vaknat av en tjutande brandvarnare 

och hann med nöd och 

näppe sätta sig i säkerhet innan 

rökgaserna och elden spridit sig 

så att det hade varit omöjligt för 

paret att ta sig ut. 

OLOFSTRÖM: Ett medelålders 

par i en villa väcktes vid femtiden 

på morgonen av brandvarnaren. 

”Hade de inte haft brandvarnare 

hade det här slutat tragiskt”, konstaterade 

räddningsledaren. 

HYLTEBRUK: Räddningstjänsten 

larmades vid 05.20-tiden till 

ett hus där blöt ved hade lagts 

ovanpå en kamin för att torka. 

Veden fattade så småningom 

eld, som spred sig till taket. De 

två männen i huset vaknade av 

brandvarnaren. ”Helt klart att 

det var brandvarnaren som räddade 

livet på dem”, sa räddningschefen. 

...men här 

saknades 

Två män,


De flesta har brandvarnare 

– men många fungerar inte 

Brandvarnare har funnits 

sedan början av 1970-talet. 

Hur många liv de räddat är 

omöjligt att säga, men i Sverige 

rör det sig om tusentals. 

Drygt 90 procent av hushållen 

uppges ha brandvarnare, 

men många av dem fungerar 

inte. 

Brandvarnaren kallas med rätta 

för ”den billigaste livförsäkringen”. 

Och visst är den billig, en bra 

brandvarnare med ett batteri 

som varar i ett år kostar cirka 

100 kronor, en varnare med tioårsbatteri 

cirka det dubbla. När 

de första brandvarnarna kom i 

början av 1970-talet kostade de 

runt 2 000 kronor! 

Det finns två typer av brandvarnare, 

optiska och joniserande. De 

joniserande, som innehåller en 

liten mängd radioaktivt ämne, 

dominerade helt försäljningen 

till för några sedan. Då infördes 

en extra avgift för att finansiera 

hanteringen av kasserade joniserande 

brandvarnare. 

Enligt Statens strålskyddsinstitut 

(SSI) har det i Sverige sålts 14 

miljoner joniserande brandvarnare 

sedan 1973. 

Efter att Räddningsverket gav 

ut allmänna råd 2001 och det genomfördes 

kampanjer runtom 

i landet sköt försäljningen av 

brandvarnare i höjden. Den normala 

årsförsäljningen i Sverige 

på 500 000-700 000 brandvarnare 

fördubblades under 2002 

och 2003. 

Räddningsverket beställde 

2005 en bred undersökning 

bland svenskar om säkerhet i 

Det är krav på brandvarnare i 

alla bostäder. Den tolkningen 

gör Räddningsverket i sitt Allmänna 

råd om brandvarnare. 

Allmänna rådet väger tungt, 

men frågan har aldrig drivits 

till sin spets och prövats i 

domstol. 

Med stöd av Räddningsverkets 

tolkning hävdar många kommuner 

att det är lag på brandvarnare 

i bostäder. 

– Till de kommuner som skriver 

”att det står i lagen...” brukar vi 

påpeka att det inte uttryckligen 

står i lagen utan i vårt Allmänna 

råd. Lagen om skydd mot olyckor 

säger att byggnader ska ha ett 

”skäligt brandskydd” och vi gör 

bedömningen att brandvarnare 

är ett skäligt brandskydd, säger 

Optiska brandvarnare är den typ som säljs mest i dag. Innan det infördes en extra avgift på joniserande 

brandvarnare (för destruktion av det radioaktiva ämne som finns i varnaren) dominerande dessa 

stort. Sedan 1973 har det sålts 14 miljoner joniserande brandvarnare i Sverige. Foto: Gunno Ivansson 

hemmet. 42 000 personer tillfrågades, 

63 procent svarade. 

Två frågor som ställdes var: 

”Har du brandvarnare i din 

bostad?” 

”Fungerar din brandvarnare 

just nu?” 

91 procent av de som svarade 

på enkäten uppgav att de har 

brandvarnare. 85 procent att 

de har en fungerande brandvarnare. 

Det är mycket bra siffror. 

Kanske för bra menar flera experter. 

– Jag har svårt att tro att nio 

av tio hushåll skulle ha brandvarnare 

i bostaden när jag ser 

i dödsbrandstatistiken hur 

många det är som saknat en 

Björn Albinson, Räddningsverket. 

Vad som däremot prövats i domstol 

är om en kommun kan kräva 

brandvarnare i alla bostäder. Det 

gjorde Östersunds kommun för 

några år sedan, men efter ett 

överklagande av kommunens 

eget bostadsbolag upphävdes 

beslutet av länsrätten. Inte för att 

kravet var orimligt, utan för att 

kommuner inte har generell rätt 

att utfärda föreskrifter. Andra 

kommuner har haft funderingar 

på att kräva handbrandsläckare 

i alla bostäder vilket heller inte 

är möjligt. 

Vid alla dödsbränder undersöks 

förekomst av brandvarnare 

och om de har fungerat. Senaste 

statistiken visar att 50 procent 

fungerande brandvarnare. Vid 

varannan dödsbrand fanns det 

ingen brandvarnare, säger Räddningsverkets 

Ulf Erlandsson. 

Räddningstjänsternas insatsstatistik 

visar att det saknas fungerande 

brandvarnare vid drygt 

80 procent av bränder i bostäder 

dit räddningstjänsten larmats. 

Även på kommunal nivå tvivlar 

en del på siffrorna från 

Räddningsverkets stora undersökning. 

– Vi har gjort uppföljningar 

i trappuppgångar där det varit 

brand. Senaste gången hade endast 

två av nio lägenheter fungerande 

brandvarnare. Vi genomför 

50 bostadstillsyner om året i 

av de omkomna saknade fungerande 

brandvarnare. 

– Under perioden 2000-2005 

var motsvarande siffra cirka 60 

procent så en liten förbättring 

har skett. 

I 20-25 procent av bränderna 

har människor omkommit trots 

fungerande brandvarnare. 

– En sjuk eller funktionshindrad 

person kan inte alltid ta sig 

ut även om de väcks av brandvarnare. 

De som är berusade eller 

sover djupt av annan orsak vaknar 

inte av larmsignalen. 

Liksom brandskyddsföreningen 

vill inte Räddningsverket gå 

in i diskussionen om joniserande 

eller optisk brandvarnare. 

– Största bekymret är att folk 

inte har brandvarnare, inte i vil- 

flerbostadshus och det har visat 

sig att uppemot hälften inte har 

fungerande brandvarnare, säger 

Thomas Andersson, ställföreträdande 

räddningschef i förbundet 

Västra Skaraborg. 

I andra kommuner Sirenen varit 

i kontakt med ser det bättre ut. 

Räddningstjänsten i Skellefteå 

gjorde i samband med julkampanjen 

i december en inventering. 

377 hushåll besöktes. 86 

procent hade en fungerande 

brandvarnare. Räddningstjänsten 

studerade även placeringen 

av brandvarnaren. 80 procent 

hade en bra placerad varnare. 

I Trelleborg har räddningstjänsten 

i samarbete med soci- 

Ingen lag – men allmänna 

rådet väger tungt 

ken takt de larmar. Brandvarnare 

finns i cirka 90 procent av hushållen, 

men saknas vid drygt 80 

procent av bostadsbränder dit 

räddningstjänsten kallas. Det är 

alltså viktigare att få in dem hos 

alla än att de blir ännu bättre. 

Huvudsaken är att den är godkänd 

enligt EN-standarden. 

Samtidigt anses det som en brist 

att resultatet från godkännandetesten 

enligt EN-standarden inte 

publiceras. 

– Det finns inget som driver 

utvecklingen framåt, inget test 

som säger att den här brandvarnaren 

är bättre än andra, säger 

Björn Albinson. 


19 

alförvaltningen senaste två åren 

besökt 940 personer över 75 år 

för att hjälpa till med säkerheten. 

142 (15 procent) saknade 


Skiftlagen vid räddningstjänsten 

i Umeå har senaste sju åren 

gjort cirka 600 hembesök i samband 

med advent. Fungerande 

brandvarnare har saknats i endast 

10 lägenheter. 

1996 undersökte Räddningsverket 

med hjälp av Statistiska 

centralbyrån hur många bostäder 

som hade brandvarnare. 

Snittet hamnade på 50 procent, 

en siffra som räddningstjänsten 

i Malmö misstänke var för hög. 

Avdelningschefen och brandingenjören 

Eva-Marie Abrahamsson 

lät därför sotarna i Malmö kontrollera 

hur många som hade 

uppmonterade fungerande 

brandvarnare. Av 1 100 lägenheter 

hade endast 14 procent 


Detta fick Malmö kommun att 

i slutet av 1990-talet med stöd av 

dåvarande räddningstjänstlagen 

ställa krav på brandvarnare i varje 

bostad. Initiativet satte även 

fart på övriga räddningstjänst- 

Sverige, inklusive Räddningsverket. 

2001 kom verkets allmänna 

råd om brandvarnare, vilket i 

sin tur användes som ett stöd 

av många kommuner att ställa 

krav på fastighetsägare att det 

måste finnas brandvarnare. 

I Boverkets byggregler finns 

sedan 1999 krav på att brandvarnare 

ska installeras i alla nybyggda 

bostäder. 

Varnaren 

i hallen 

vanligast 

STIG DAHLÉN 

87 procent av de som bor i 

enfamiljshus har fungerande 

brandvarnare. För boende i 

flerfamiljshus är siffran betydligt 

lägre, 72 procent. 

Det framgår av den stora 

enkätundersökning Skydd i 

hemmet som Räddningsverket 

gjorde 2005-2006. 

Några andra siffror från undersökningen: 

81 procent av de som har 

brandvarnare har en varnare i 

hallen, 16 procent i sovrum, 20 

procent i vardagsrum. 

Andelen hushåll med brandvarnare 

i storstäderna är betydligt 

mindre i Göteborg jämfört 

med Stockholm och Malmö. 

Fyra län hade i undersökningen 

klart lägre siffror i fråga om 

andelen fungerande brandvarnare: 

Gotland (72 procent), 

Värmland (73) Västra Götaland 

(74) och Örebro län (75).



”Sätt upp flera av olika typ 

— helst sammankopplade” 

Sätt upp flera brandvarnare, 

av både joniserande och 

optisk typ. Helst ska de vara 

sammankopplade. 

– Omkring 95 procent av 

alla barn under 13 år vaknar 

inte av en brandvarnare som 

larmar eftersom de sover för 

tungt. 

Det säger Tom Heier, försäljningschef 

på den norska 

brandvarnartillveraren Icas. På 

den eviga frågan i brandvarnarsammanhang 

– optisk eller 

joniserande 

– rekommenderar 

han liksom 

de flesta: 

sätt upp båda 

typerna. 

– Den första 

frågan man 

Tom Heier 

ska ställa sig är: hur ser hemmet 

ut? Är det flera plan? Vilken typ 

av material dominerar, mycket 

trä eller mycket plast? I ett modernt 

hem stoppar vi in mycket 

brännbart, plast, konstfibrer 

och liknande som har en explosiv 

antändning. Då reagerar den 

joniska snabbare. 

Däremot anses joniserande 

sämre på långsamma, pyrande 

bränder som producerar kall 

rök. 

– Det beror på typ av brand - 

glödbrand eller öppna lågor. 

Det är därför vi rekommenderar 

båda. Vid sämsta tänkbara 

förhållanden kan det ta lång tid 

för en joniserande vid till exempel 

en brand i trä. Å andra sidan 

larmar den snabbt vid en brand 

i plast, säger Tom Heier. 

Det räcker inte med en brandvarnare 

i hallen. Det ska finnas 

en i sovrummen. 

– I barnens sovrum finns det 

mängder med elektrisk utrustning, 

tv, stereo, dator och laddare 

till mobiltelefonen. I regel 

sover barnet med stängd dörr. 

Börjar det brinna och du inte 

har brandvarnare där kommer 

det att dröja cirka fyra minuter 

innan röken når brandvarnaren i 

hallen. Och då är det inte antydning 

till liv i det rummet. 

– Omring 95 procent av alla 

barn under 13 år vaknar inte 

av en brandvarnare som larmar 

eftersom de sover för tungt. Ju 

yngre de är, ju tyngre sover de. 

Det visar också på vikten av att 

koppla samman brandvarnarna 

– larmar en larmar alla. 

Joniserande brandvarnare 

använder en radioaktiv isotop 

Den joniserande brandvarnaren har en öppen mätkammare 

där luften joniseras av ett radioaktivt ämne, oftast Americium 

241. Kammaren fungerar i princip som ett elektriskt motstånd och 

man mäter motståndet som minskar eller ökar. En gång i minuten 

skickas en ström ut och mottagaren mäter hur mycket ström som 

kommer fram. 

När brandgaserna passerar kammaren ”klibbar” de fast på de laddade 

partiklarna som följer med ut. Följden blir en strömförändring 

vilket startar en kontinuerlig pulsning under 20-30 sekunder för att 

kontrollera att indikationen kvarstår. Om den kvarstår och når en 

viss nivå går larmet. Illustration: Gunno Ivansson 

för att detektera 

brand. 

För några år 

sedan belades 

de med 

en miljöavgift 

och från att 

nästan varit 

allenarådan- 

Ulf Gustafsson 

de har den 

optiska tagit 

över marknaden. Både Tor Heier 

och Ulf Gustafsson, ägare till den 

andre nordiska brandvarnartillverkaren 

Deltronic, ser fördelar 

med den joniserande typen. 

– En joniserande brandvarnare 

gör sitt jobb väldigt bra under 

lång tid med minimal skötsel. En 

optisk fordrar mer skötsel, den 

har också kortare livslängd, säger 

Ulf Gustafsson. 

Inom branschen brukar man 

använda en generalisering som 

säger att brandvarnare larmar 

väldigt bra på 80 procent av 

alla bränder, men är ”tröga” på 

20 procent. 

– Som tur är överlappar detta. 

Sätter du upp en optisk och en 

joniserande – eller kombinerad 

– får du ett nästan 100 procentigt 

skydd. 

Vid både tester och verkliga 

händelser har det hänt att det 

dröjt lång tid innan brandvarnarna 

utlöst. Vid ett uppmärksammat 

test i Norge för några år 

sedan dröjde det över en timme 

innan de utlöste. Förklaringarna 

kan vara flera. 

– Man kan skilja på ”färsk” rök 

och ”gammal” rök, varm rök och 

kall rök, samt olika partikelstorlek 

och färg. Nio minuter på en 

brandtyp kanske är mycket, men 

inte så allvarligt på en annan. 

– Det är speciellt svårt om det 

brinner i annat rum, ju längre 

röken transporteras ju svårare 

är det för brandvarnaren att detektera. 

Röken förlorar energiinnehållet 

och partikelstorleken 

kan förändras. Ibland kan ventilationssystem 

göra att röken 

inte når brandvarnaren, säger 

Ulf Gustafsson. 


I en optisk brandvarnare finns två kritiska komponenter, lysdioden 

som skickar ut ljus och mottagaren. 

Kammaren är svart och konstruerad för att släppa in luft men 

stänga ute ljuset. Lysdioden pulserar ut infrarött ljus som under 

normala förhållanden bara ”dör” i kammarens motsatta vägg. Mottagaren 

sitter snett och dessutom skymd bakom en ”skärm”. 

Kommer det in rök i kammaren reflekteras ljuset i rökpartiklarna 

och når fram till mottagaren. Larmet går. 

Kammaren är hjärtat i den optiska brandvarnaren och tillverkarna 

lägger ner mycket resurser på utformningen. 

Optiska brandvarnare har ibland rykte om sig att vara ”tröga”, men 

mottagaren kan i princip göras hur känslig som helst. Problemet är 

att risken för falsklarm ökar. Ett annat alternativ är att göra kammarens 

öppningar större för att få in röken snabbare. Nackdelen 

är en kammare som snabbare blir smutsig vilket leder till kortare 

livslängd och fler falsklarm.


Brandvarnaren ger 

dig tre minuter 

Brandvarnare ger tillräckligt 

skydd vid de flesta typer av 

bostadsbränder. Men när den 

tjuter har du bara tre minuter 

på dig. 

Det är de viktigaste slutsatserna 

som dras efter ett omfattande 

test av brandvarnare utfört av 

amerikanska National Institute 

of Standards and Technology 

(NIST) 2004. 

Den amerikanska testmetoden 

lägger inte tonvikten vid 

hur snabbt brandvarnarna larmar, 

utan vilken tidsfrist för utrymning 

de skapar. Det vill säga 

tiden från larm tills förhållandena 

i bostaden blir kritiska i 

form av hetta, koloxidhalt och 

röktäthet. 

Testet genomfördes i två typer 

av bostäder, en lägenhet på 85 

kvadratmeter och ett tvåvåningshus 

på 139 kvadratmeter. 

Det avslöjar att i praktiken – 

till skillnad från test i laboratoriemiljö 

– kan det gå mycket 

lång tid innan en brandvarnare 

larmar vid glödbränder. Med 

en brandvarnare per våningsplan 

dröjer det från 22 minuter 

ända upp till en timme och tjugo 

minuter för brandvarnarna att 

”upptäcka” branden. Flammande 

bränder upptäcks mycket 

snabbare, mellan 30 sekunder 

och upp till drygt tio minuter. 

Optiska brandvarnare larmar i 

genomsnitt 30 minuter snabbare 

än joniserande vid glödbränder. 

Det kan låta som en orimlig tidsskillnad 

men NIST skriver i en 

kommentar att det tar mycket 

längre för en glödbrand att bli 

livshotande. Vid en snabbt växande 

flambrand kan 30 sekunder 

vara lika avgörande som 30 

minuter vid en glödbrand. 

Testscenarierna valdes utifrån 

de vanligaste dödsbrandorsakerna, 

bränder i stoppade möbler 

och madrasser samt spisbränder. 

Tre olika installationer testades: 

1) en brandvarnare på varje 

våningsplan 

2) en brandvarnare på varje våningsplan 

plus i sovrummen 

3) en brandvarnare i varje 

rum. 

Resultaten liknade de från ett 

motsvarande test från 1975. 

Både joniserande och optiska 

brandvarnare ger i de flesta fall 

boende tillräcklig tid att sätta sig 

i säkerhet. 

Genomgående var joniserande 

brandvarnare snabbast 

Ett alternativ är en kombinerad brandvarnare med både joniserande och optisk detektor. Till vänster den svarta optiska kammaren. 

Till höger den joniska metallkammaren. De kombinerade som finns på marknaden i dag är en kompromiss och reagerar inte lika snabbt som 

de renodlade joniserande eller optiska inom sina ”specialområden”. Åsikterna är också delade om nyttan med en kombinerad. Bättre att 

sätta upp två brandvarnare, en av vardera typen, menar många. 

på flammande bränder, medan 

optiska reagerade snabbast på 

glödbränder. 

NIST drar slutsatsen att i många 

fall är utrymningstiden tillräcklig 

enbart om man följer de rekommendationer 

som ges av 

brandskyddsexperter i USA, 

nämligen att sova med stängd 

sovrumsdörr, använda flera 

sammankopplade brandvarnare 

– en i varje sovrum, samt att 

man i förväg planerat och övat 

utrymning. 

Den stora skillnaden jämfört 

med 1975 är att utrymningstiden 

genomgående är kortare. 

Den genomsnittsliga tiden till 

den kritiska tidpunkten var 2004 

3 minuter jämfört med 17 minuter 

1975. 

Skillnaden förklaras delvis av 

att kriterierna för den kritiska 

punkten ändrats, men huvudförklaringen 

är betydligt snabbare 

brandförlopp i nya, syntetiska 

inredningsmaterial. 


Fotnot Testrapporten kan laddas 

ner från http://smokealarm. 

nist.gov/ 

Brandskyddsföreningen sätter ny nivå 

Brandskyddsföreningen har 

skärpt sina rekommendationer 

för brandskyddet i 

bostäder. Bostaden ska ha 

nätanslutna brandvarnare och 

det ska vara minst en per 60 

kvadratmeter. 

Detta är den nivå Brandskyddsföreningen 

sätter för brandvarnare 

i sina nya Riktlinjer för 

brandsäkert hem. Bostäder som 

uppfyller kraven i riktlinjerna får 

använda symbolen för Brandsäkert 

hem. 

– Vi har lyft upp kraven lite till 

en sorts basnivå på brandskyddet 

man bör ha i en bostad. 

Till exempel att man ska ha en 

nätansluten brandvarnare och 

inte vara batteriberoende. Det 

finns ett antal dödsbränder där 

brandvarnarna inte fungerat för 

att batteriet är 

bortplockat eller 

hela brandvarnarennedplockad. 

En 

nätansluten 

är i drift hela 

tiden, säger 

Jens Hjort, Jens Hjort 

projektledare 

för larm och släcksystem på 

Brandskyddsföreningen. 

Det ska finnas minst en brandvarnare 

per våningsplan, de får 

skydda högst 60 kvadratmeter 

och avståndet mellan dem får 

vara högst tolv meter. 

– Vi har inte gått in i diskussionen 

om joniserande eller optisk. 

Vi har uppfattningen att det är 

samma brandtester bakom och 

de ska vara likvärdiga för det 

spektra av bränder vi kontrollerar 

mot. Däremot säger vi att 

21 

Föreslår nätanslutna 

brandvarnare 

när flera installeras bör båda 

typerna förekomma. 

Enligt riktlinjerna ska ett 

brandsäkert hem även ha handbrandsläckare, 

spisvakt, brandfilt 

och informationsmaterial 

om rädda-larma-släcka. En väsentlig 

del i paketet är en kort 

utbildning i brandskydd. 

Priset för paketet är drygt 5 000 

kronor. Det togs ursprungligen 

fram för nybyggnation, men i 

dag jobbar Brandskyddsföreningen 

lika mycket med befintliga 

bostäder via försäkringsbolag. 

– Vi marknadför paketet mot 

byggföretag och Skanska har 

byggt in det i några bostadsområden. 

Och om man bygger en 

villa för ett par miljoner tror jag 

att man med måttlig information 

kan övertyga om att paketet 

är värt 5 000, säger Jens Hjort.



Månadens brandman. På affischen greppar mars månads brandman en brandvarnare. Bakom bilden finns en personlig berättelse och ett tydligt budskap – brandvarnare räddar 

liv. Här är det förman Mats-Ove Norrman och informationschef Lars Wendel som diskuterar kampanjen. Foto: Katarina Sellius 

Brandmannen glömde spisen 

Nu bjuder han på tabben 

KARLSTAD. I Värmland har brand- 

varnaren blivit en snackis. 

Tack vare nya grepp i kampanjen för 

brandsäkerhet. 

– Vi spelar på känslor. Bort med 

myndighetens pekfinger, säger 

Lars Wendel, informationschef vid 

Karlstadsregionens räddningstjänstförbund. 

Få värmlänningar har missat brandmannen 

Niklas Öqvist som själv var nära att 

orsaka en brand på grund av slarv. Han 

skulle koka sonens nappar och glömde 

kastrullen på spisen. När brandvarnaren 

började tjuta var hela köket rökfyllt och 

napparna förvandlade till en svart plastsörja 

på botten av kastrullen. 

Pinsamt, men också mänskligt och användbart. 

Det insåg räddningstjänstens informationschef 

Lars Wendel, som utformat 

kampanjen tillsammans med Brandskyddsföreningen 

Värmland. Kampanjen 

döptes till Månadens brandman och 

pågår under tre månader. 

Niklas var först ut och syntes under mars 

månad på affischer, webben och hördes i 

radioreklam. Lokala media hängde på och 

skrev om den glömske brandmannen och 

vikten av brandvarnare. 

– Syftet är att locka allmänheten att 

klicka in på www.manadensbrandman. 

se, där fakta blandas med brandmannens 

egen personliga berättelse, förklarar Lars 

Wendel. 

Poängen är att vanliga brandmän – och 

inte informatörer – vänder sig till allmänheten. 

– Tanken är att människor 

ska kunna identifiera 

sig med brandmannen. 

Olyckan kan vara framme 

när som helst och drabba 

vem som helst, ja, till och 

med en brandman. 

Tändvätska för kampanjen 

blev Räddningsverkets 

siffror 

– att 30 procent av 

de värmländska 

hushållen saknade 

fungerande brandvarnare, 

att jämföra 

med riksgenomsnittet 

på 25 procent. 

– Skrämmande siffror. Vi ville hitta ett 

nytt sätt att nå fram med budskapet att 

brandvarnaren räddar liv och egendom. 

Men inte genom att slentrianmässigt köra 

den ”gamla vanliga” julkampanjen. 

Hur vet ni att ni nått fram till folk 

Foto: Lars Hedelin 

med budskapet? 

– Att marknadsföra trygghet och säkerhet 

är svårt, för hur vet man att man 

lyckats? Vi säljer ju inte cyklar och kan 

visa med siffror att vi sålt 25 procent mer 

än förra året. 

– Men vi har fått enormt bra respons och 

omkring 2 000 träffar på webbsidan under 

mars. Vi märker att folk pratar 

om det, säger Wendel. 

Lika skrämmande resultat 

gav dock inte räddningstjänstens 

egen dörrknackarundersökning 

i julas. 

Mats-Ove Norrman är förman 

på flexstyrkan, den 

dagstyrka som sedan 1,5 år 

tillbaka jobbar med utåtriktad 

verksamhet: 

– Vi knackade dörr i flera flerbostadsområden 

i Karlstad för 

att undersöka hur många som 

hade fungerande brandvarnare 

i sina bostäder, berättar han. 

– Vi kom in i 275 hem och fick 

ett väldigt bra bemötande och många frågor. 

Vi kontrollerade med testknapp och 

rök och stötte på en del brister. 

I 25 bostäder, alltså nio procent, saknades 

fungerande brandvarnare på grund 

av att de plockats ner, att batterierna tagit 

slut eller ”lånats” till någon annan pryl. 

– Skälet till de något mindre negativa 

siffrorna är att vi besökt bostadsbolag 

som är duktiga på det systematiska 

brandskyddsarbetet, tror han. 

Räddningstjänsten försitter inte ett tillfälle 

att tala om för människor att ”du 

själv är den bästa resursen”. Men att det 

hänger på tidig varning och tidig insats. 

– Men sen är räddningstjänsten världens 

bästa tvåa, som naturligtvis kommer om 

det behövs, säger Lars Wendel, som med 

kampanjen vill fokusera på alla tillbud 

som aldrig går så långt som till 112 och 

räddningstjänsten. 

Just tack vare att människor har brandvarnare 

i sina hem. 

Under april är budskapet ”Kan själv” 

och handlar om att man kommer långt 

med en handbrandsläckare hemma. I maj 

under parollen ”Det var inte meningen” 

om anlagda bränder. 

– Vi hoppas att också de ska bli snackisar. 

Vi behöver en diskussion kring anlagda 

bränder för att få ungdomar att förstå 

vilka konsekvenserna kan bli, säger Lars 

Wendel. 

KATARINA SELLIUS


Joniserande eller optisk? Brandvarnare ska vara godkända enligt EN-standarden 14604 men standarden 

säger inget om vilken brandvarnare som är bäst. – Problemet är det stora spannet underkänd 

– godkänd. Ingen leverantör behöver tala om var på skalan deras brandvarnare ligger. Man kan se att 

brandvarnaren klarat testet, men aldrig vilken som är bäst, säger Lennart Klang. 

Joniserande 

bättre i flesta fall 

Han säger att de joniserande 

i de flesta fall är bättre, men 

har själv flera optiska, trådlöst 

sammankopplade brandvarnare 

hemma. 

– Trådlösa finns bara optiska, 

förklarar Lennart Klang, 

säkerhetskonsult. 

Lennart Klang, nestor inom 

brandlarms-branschen i Sverige, 

vet det mesta om brandvarnare. 

Även om han ser fördelar med 

joniserande anser han att optiska 

är tillräckligt bra. 

– Jag har testat tusentals brandvarnare 

och känner mig trygg 

med optiska. 

Tillsammans med hustrun tillverkar 

han specialbrandvarnare 

och larmcentraler hemma i villan, 

som går på export både till 

England och Thailand. 

Han beskriver skillnaden mellan 

de två typerna med att de joniserande 

”sniffar” röken medan 

de optiska ser röken. 

– Vad de detekterar är partiklar. 

Ju större partiklar, desto 

bättre är den optiska och ju mindre 

partiklar, desto bättre är den 

joniserande. 

Enligt det amerikanska testet 

(se artikel på sida intill) är de 

joniserande mer benägna att 

ge fellarm. 

– De ska inte monteras i köket 

eftersom de ofta tjuter vid matlagning. 

Det är ett problem ef- 

tersom folk plockar ur batteriet 

eller tar ner brandvarnaren. Ofta 

räcker det med att flytta den ett 

par meter. De är också känsliga 

för fukt och ska inte sitta utanför 

badrum. 

Att brandvarnaren ibland tar 

lång tid på sig eller inte larmar 

överhuvudtaget kan ha olika förklaringar. 

– Det kan bildas luftkuddar 

uppe vid taket som skapar ett 

mottryck som hindrar röken 

från att stiga. Därför ska brandvarnare 

inte monteras för nära 

hörnen eftersom det bildas luftfickor 

i hörn. All ventilation skapar 

också problem för detektion. 

Om brandvarnaren råkar sitta på 

andra sidan av utsuget får den 

svårt att detektera. Ju längre röken 

transporteras, ju svårare blir 

den att detektera. 

Problemet med fellarm sätter 

delvis gränsen för utvecklingen 

av dagens brandvarnare för bostäder. 

– Man kan göra sensorerna hur 

känsliga som helst, ner till parts 

per billion. Men då måste de kalibreras 

ute på Atlanten väster 

om Irland där vindar skapar den 

renaste luft som kan hittas. Men 

praktisk användning? 

Rekommendationen att byta 

ut brandvarnaren efter tio år har 

inte med ”slitage” att göra. Skälet 

är damm och smuts. 

– Elektroniken i sig själv blir 

inte för gammal. Halveringstiden 

för Americium 241, som 

används i joniserande brandvarnare, 

är 432 år. Däremot blir de 

smutsliga och ju smutsigare ju 

känsligare. Det enda man kan 

göra är att dammsuga. 

Att ett radioaktivt ämne används 

kan skrämma, men enligt 

Lennart Klang absolut inget att 

oro sig för. 

– Strålningen ligger långt 

under den atmosfäriska bakgrundsstrålningen. 

Det skiljer 

heller inte så mycket i pris eftersom 

miljöavgiften på joniserande 

brandvarnare sänktes vid 

årsskiftet. 

Han anser att tioårs-batterier 

eller nätanslutna brandvarnare 

borde vara det enda tillåtna, 

men på frågan om vilken typ 

man ska välja vill han inte ge 

ett bestämt råd. 

– En joniserande i de flesta fall 

bättre än en optisk detektor, 

men varför inte båda typerna 

vilket Brandskyddsföreningen 

rekommenderar i sina riktlinjer 

brandsäkert hem. Det är svårt att 

förutsäga vilken typ av brand 

man drabbas av. Jag tror på utveckling 

mot kombinerade joniserande/optiska 

brandvarnare, 

de borde gå att göra mindre, 

säger Lennart Klang. 


23 

Så här placerar ut brandvarnare 

• Placera brandvarnarna i taket och minst 50 cm från vägg. 

• Sätt brandvarnare utanför sovrummen. 

• Bor du i ett hus med flera våningar bör du ha minst en brandvarnare 

på varje plan. Varm rök stiger uppåt. Placera därför en 

brandvarnare högst upp i taket ovanför trappan. 

• Sätt brandvarnarna så att de inte orsakar onödiga larm, till 

exempel vid matlagning. 

Tänk på! 

• Stängda dörrar kan hindra röken från att nå brandvarnaren. 

• Luft från ventiler och takfläktar kan blåsa bort röken från 

brandvarnaren så att larmet fördröjs. 

Källa: Räddningsverkets broschyr Rädda liv, rädda hem 

Rosa i Norge har brandvarnare 

När det nu finns brandvarnare i nästan alla bostäder börjar 

även djuren få sina ”hem” brandskyddade. I Norge är det krav på 

brandlarm i alla stallar som har fler än tio hästar och ladugårdar 

med fler än 30 nötkreatur eller andra djur. I dag finns brandlarm 

installerade på 20 000 norska lantbruk. 

Tidigare var den nästan omöjligt att brandskydda i lantbruksmiljö 

på grund av alla gaser och damm. Norska brandvarnartillverkaren 

Icas har utvecklat ett så kallat aspirerande system som 

klarar uppgiften. 

Nätanslutna brandvarnare 

lämpligast vid nybyggen 

Nätanslutna brandvarnare ses som en lösning främst för nybyggnationer 

eller i samband med en renovering. Det är nämligen 

inte bara att montera brandvarnaren och sätta i kontakten. 

– Nej, det krävs installation och ledningsdragning av behörig 

elektriker, säger Ulf Gustafsson, Deltronics. 

Även nätanslutna brandvarnare har brister. Elförsörjningen kan 

slås ut och därför krävs backupbatterier vilka måste kontrolleras. 

Ett alternativ är att koppla brandvarnarna till en modul som 

installeras i elcentralen. Då behövs inte batterier i alla brandvarnare 

utan backupbatteriet sitter i modulen. Ett sådant system 

på marknaden heter Pluto. Går strömmen kopplar modulen in 

batteribackupen som klarar att strömförsörja cirka 20 brandvarnare 

i 72 timmar. 

Sänkta miljöavgifter 

på brandvarnare 

Från att i stort sett har varit den enda typen, har försäljningen 

av joniserande brandvarnare sjunkit dramatiskt på senare år. 

Främsta skälet är den miljöavgift som var resultatet av att producentansvaret 

för återvinning av elektroniska produkter infördes 

2005. Brandvarnartillverkarna tvingades ta ansvar inte bara för 

kommande försäljning utan också de kanske tio miljoner befintliga 

brandvarnarna. Eftersom joniserande brandvarnare innehåller 

en liten radioaktiv isotop, oftast Americium 241, drabbades 

de av en högre avgift, 37.50 mot 12.50 för de optiska. 

Det visade sig att branschen överskattat återvinningskostnaderna 

och från årsskiftet är miljöavgiften sänkt till sju kronor för 

joniserande och två kronor för optiska.

24 nyheter 


Toppmodernt basläger 

för tre månader i fält 

Räddningsverket utvecklar 

ett nytt basläger för internationella 

insatser. Det nya 

baslägret är i princip en liten 

självförsörjande tältstad. 

Det är anpassat till FNs krav men 

med betydligt högre standard. 

Baslägret har allt från egna el- 

och vattenverk, vattenrening, 

kontor, boende och IT-café till 

restaurangkök i blänkande rostfritt. 

Insatspersonalen har varit en 

viktig del i utvecklingen av baslägret 

och ställt krav utfrån sina 

erfarenheter i fält. 

– När jag gjorde mitt första 

utlandsuppdrag i Indien 2001 

skulle jag laga mat åt 40 personer 

på en bänkspis med två 

kokplattor, berättar kocken Per- 

Niklas Ulin. 

Nu har han tillsammans med 

kollegorna Henrik Roos, Uppsala 

och Anna Malm, Sunne, 

byggt upp en funktionell köksdel 

– ett restaurangkök i rostfritt 

stål med tropikanpassade frys- 

och kylskåp. Diskmaskin är ett 

nytt inslag i Räddningsverkets 

läger. 

– Hittills har vi använt engångsutrustning 

och i början 

när camperna var mindre fungerade 

det bra. I takt med att 

lägren blivit större har också 

avfallproblemet vuxit, säger 

Per-Niklas Ulin. 

Det nya baslägret är överhuvudtaget 

miljövänligare är nuvarande 

lösningar. 

– Tidigare använde vi dieseleldade 

kaminer för uppvämning 

vilket innebar mycket ”slabbande” 

med diesel. De har vi ersatt 

med elektriska värme och 

AC-aggregat, berättar Anders 

Ohlsson, materielansvarig. 

Diesel används nu till att driva 

de nya tystgående, elverken. 

Förorenad diesel är ett stort 

problem vid insatser och i nya 

baslägret ingår ett dieselreningsverk. 

På sikt är förhoppningen att 

kunna miljöcertifiera baslägret. 

Tidigare packades utrustningen 

var för sig, all elutrustning i en 

förpackning, alla tält i en annan 

och så vidare. Det har visat sig 

opraktiskt och i stället packas 

allt som tillhör en viss modul, 

till exempel förläggning för sig. 

Baslägret är utbyggbart från det 

minsta för enbart styrkan upp 

till 60 personer och fler. 

– Tanken är att man alltid ska 

känna igen sig när man kommer 

till basläger, oavsett var i världen 

det är uppfört. Därför är det in- 

– Det blir otroligt mycket bättre, säger Henrik Roos, Uppsala, kock bland annat vid insatsen i Pakistan 2006. Diskmaskin är ett nytt inslag i 

bascampen. Hittills har man använt engångsmaterial men i takt med att lägren vuxit har har avfallsproblemen ökat. 

Anders Ohlsson, materielansvarig, 

och projektledaren Stefan 

Johansson. 

delat i tre zoner där man först 

kommer till receptions- och kontorsdel. 

Därefter kök, dusch, sanitet 

och slutligen förläggning, 

berättar Stefan Johansson. 

Baslägret består av tält och är 

i första hand avsett för tre månaders 

användning, men ska 

kunna stå i ett år. 

– Kravet från FN är att efter tre 

månader ska personalen kunna 

flytta över till en bekvämare 

prefab-lösning. Vi tittar även på 

detta och har redan i dag prefabelement 

som bygger på container-mått, 

säger projektledaren 

Stefan Johansson. 

Första testet för nya baslägerkonceptet 

blir Triplex-övningen 

i Morokulien i september. 


Tillgång till rent vatten är avgörande för ett uppdrag. Baslägret har nya, bättre vattenverk och 

avancerad utrustning för att mäta vattenkvalitén. 

– Jag tycker vi har träffat rätt med utrustningen. Den är robust och lättskött vilket krävs för att den ska 

fungera i fält, säger Hans Flyman, Räddningsverket, som tillsammans med Johan Pettersson, Trelleborg, 

tagit fram utrustningen. Foto: Gunno Ivansson


Allt fler kommuner satsar pengar på äldresäkerhet 

– Fallskador kan förebyggas 

Hälften av landets kommuner 

har i dag pengar avsatta för 

arbete med äldresäkerhet. 

Det visar den enkätundersökning 

som Räddningsverket 

och Sveriges Kommuner och 

Landsting (SKL) har genomfört. 

Äldresäkerhet 

I motsvarande undersökning 

som gjordes 2004 var det bara 

fem procent som uppgav att 

kommunen hade särskilda medel 

för äldres säkerhet. 

Läget i kommunerna redovisas 

just nu i konferensserien Äldrefallet, 

som under våren anordnas 

av Räddningsverket och SKL. 

I drygt 40 procent av kommunerna 

gör man regelbundna förebyggande 

hembesök hos äldre 

– en ökning med cirka tio procent 

sedan 2004. 

De flesta kommuner som besvarat 

enkäten uppger att de använder 

olycks- och tillbudsrapportering 

för att hitta risker som äldre 

personer kan utsättas för. 

År 2004 var det bara en tredjedel 

av kommunerna som använde 

sig av statistik på personskador 

för att förbättra sin 

verksamhet. 

2007 års undersökning visar 

på en rejäl ökning, 70 procent 

av kommunerna använder sig 

av statistiken. 

Trots att arbetet med äldresäkerhet 

ökar ute i kommunerna, 

ser man inget trendbrott i exempelvis 

antalet fallskador. 

– Det är för tidigt att se resultat, 

det är ett långsiktigt arbete, 

Räddningsverket på 

Pride-festivalen 

Pride-festivalen genomförs i 

Stockholm 30 juli – 3 augusti. 

Med budskapet ”Räddningstjänst 

för alla” och med 

fokus på rekrytering delar 

Räddningsverket festivaltält 

med Stockholms brandförsvar 

i Pride park, Tantolunden. 

Mångfald 

Pridefestivalen handlar på olika 

sätt om homo- och bisexuellas 

och transpersoners situation i 

samhället (hbt-frågor). Räddningsverket 

kommer att lägga 

fokus på utveckling av mångfalden 

inom räddningstjänsten. 

– Det är ett led i att bredda rekryteringsbasen 

för säkerhets- 

Äldresäkerhet är något som allt fler kommuner i landet lägger pengar på. Det visar den enkätundersökning 

Räddningsverket och Sveriges Kommuner och Landsting genomfört. Foto: Per Westergård 

säger Mona Pütsep, Räddningsverket. 

Också trafikskador bland äldre 

togs upp på konferensen. Statistik 

pekar på att äldre människor 

lever farligare när de cyklar eller 

går än när de kör bil. Det hävdar 

Jan Söderström, ansvarig för trafiksäkerhetsfrågor 

vid SKL. 

– Äldre hör inte till den farliga 

gruppen bilförare. 

Hans råd lyder: få äldre att 

arbetet i samhället, inte minst 

för räddningstjänsten. Det är 

väsentligt inför framtiden. Att 

delta i Pride-festivalen är också 

ett sätt för oss att ta ställning i 

mångfaldsfrågan, säger Räddningsverkets 

generaldirektör 

Göran Gunnarsson. 

Just nu arbetar en intern projektgrupp 

med att ta fram 

innehåll och aktiviteter till utställningstältet. 

Till sin hjälp 

har gruppen Stefan Anering, 

kommunikationsstrateg vid 

räddningstjänsten i Stockholm 

och Krister Fahlstedt, officer vid 

Försvarsmaktens personalstab. 

Båda har erfarenhet av att arbeta 

med hbt-frågor inom två mans- 

köra bil så länge som möjligt. 

De undviker faror, tar ansvar för 

sin bilkörning och förekommer 

i färre olyckor än andra. 

Kristianstad är en av de kommuner 

som arbetat aktivt med 

äldresäkerhet. Via bidrag från 

den så kallade kompetensstegen 

har samtliga 2 300 av kommunens 

vårdpersonal utbildats; 

vårdbiträden, enhetschefer, arbetsterapeuter, 

sjukgymnaster 

dominerade miljöer, polisen och 

Försvarsmakten. 

– Deras kunskaper och erfarenheter 

är verkligen guld värda. Vi 

ska inte slå oss för bröstet och 

säga att vi kan HBT och mångfaldsfrågor. 

Vi ger oss in i detta 

med ödmjukhet och inte med 

några löften om underverk på 

kort tid, säger Katarina Rydberg, 

informationschef på Räddningsverket. 

– Men vi vill tydligt visa att 

mångfaldsfrågan, med sina olika 

perspektiv, är en viktig grund för 

utveckling mot en mer effektiv 

räddningstjänst. Vi måste också 

aktivt driva på i frågan. 

ÅKE SVENSSoN 

och distriktssköterskor. 

Utbildningen ”Förebyggande 

av fallolyckor” har genomförts 

som en föreläsningsserie av 

Räddningsverket. 

Drygt 200 personer samlades 

vid varje utbildningstillfälle. 

– Det var fullt i kyrkbänkarna, 

konstaterar Marie Jönsson, lärare 

vid Räddningsverket Revinge, 

som berättar att undervisningen 

bedrevs i Östermalmskyrkan i 

Kristianstad, enda stället som 

25 

kunde ta så mycket folk på en 

gång. 

Att en höftfraktur kostar samhället 

250 000 kronor och att 

1 800 personer över 65 år varje 

år avlider på grund av fall, var för 

många en a-ha-upplevelse. 

De flesta fallolyckor uppstår i 

hemmet, i sovrummet och hallen. 

– Ofta i samband med toalettbesök, 

när det är bråttom och att 

man nattetid glömmer att tända 

lyset. En stor del av fallskadorna 

orsakas av läkemedel, personen 

blir yr på grund av biverkningar 

eller av en felaktig kombination 

av läkemedel. Äldre är dessutom 

skörare i kroppen. 

Att äldre människor trillar 

när de klättrar upp på stolar eller 

stegar, är långt ifrån största 

orsaken. 

Enbart äldres fallskador kostar 

landsting och kommuner drygt 

fem miljarder kronor varje år. En 

kostnad som ökar i takt med att 

antalet äldre ökar. 

– Det viktigaste är att nå ut 

med att det går att förebygga 

fallolyckor, att vi kan påverka 

utvecklingen med enkla och 

billiga åtgärder, hävdar Marie 

Jönsson. 

Ett sätt är att ringa in problemet: 

när och var faller människor? 

– Att skriva fallrapporter och 

checklistor är en metod. Då vet 

man snart var åtgärderna behövs. 

Det var också det primära 

budskapen i Räddningsverkets 

utbildningen. 


SBF i ny kostym 

med nytt namn 

Svenska brandskyddsföreningen 

och dess medlemsföreningar 

organiserar om och 

byter namn. 

Från och med 4 juni går de 

samman i en förening, nämligen 


I dag består Svenska Brandskyddsföreningen 

av 24 separata 

parter med en riksförening och 

23 länsföreningar. 

– Nu blir vi en enda Brandskyddsförening. 

Med samma 

varumärke över hela landet, säger 

Göran Schnell, vd för Svenska 


Tidigare har de olika länens 

föreningar haft olika verksamhetsplaner, 

olika aktiviteter och 

olika statistik. Varje län har mer 

eller mindre kört sitt eget race. 

Vad vill ni uppnå med en ny 

organisation? 

– Genom att ena oss blir vi 

mycket kraftfullare och kan jobba 

effektivare med brandskydd 

och utbildning och nå bättre resultat. 

Vi kan marknadsföra oss 

gemensamt, ta fram gemensamt 

utbildningsmaterial och helt enkelt 

bli mer slagkraftiga, säger 

Schnell. 

Åtta representanter från länen 

kommer väljas in i styrelse och 

ledningsgrupp. På årsmötet den 

4 juni kommer stadgar för den 

nya och större Brandskyddsföreningen 

att tas.

26 nyheter 


Räddningsverket ”kommer hem” till eleverna 

SMO på distans – ett nytt sä 

SANDÖ. Räddningsverkets 

tvååriga distansutbildning i 

Skydd mot olyckor (SMO) är 

igång. Runt om i landet skapar 

sig 22 deltagare sina egna 

rutiner i den studiemiljö som 

passar dem bäst – hemma. 

De får samma utbildning som 

dem som utbildar sig på plats 

på räddningsskola. Både i teori 

och med grupparbeten och 

praktiska övningar. 

I vanliga fall kommer eleverna 

till skolan på bestämda tider enligt 

ett visst schema. 

Det är den typ av utbildning och 

skolgång de flesta av oss är vana 

vid. Men distansutbildning blir 

allt vanligare och nu har Räddningsverkets 

skolor bestämt sig 

för att erbjuda denna form, och 

förhoppningsvis fånga upp fler 

målgrupper. 

– Ja, nu gör vi tvärt om, konstaterar 

Anita Gahlin, biträdande 

skolchef och utbildningsdirektör 

vid skolan i Sandö. 

– Nu kommer vi hem till eleverna. 

De kan till stor del själva 

bestämma när de vill studera 

och göra sina uppgifter. 

Räddningsverket har genomfört 

flera distansutbildningar tidigare. 

SMO blir dock den första 

längre utbildningen. 

Anita Gahlin och hennes kollega 

Håkan Lilja, ansvarig för 

Lärstödscentrum som anpassar 

allt utbildningsmaterial till distansundervisning, 

tror att detta 

bara är början. 

– Även för den nya Myndigheten 

för samhällsskydd och beredskap 

kommer distansutbildning 

att vara ett viktigt inslag, 

konstaterar de samstämmigt. 

– SMO öppnar nu en dörr för 

ett nytt sätt att lära och arbeta. 

Kunskapsmässigt får eleverna 

SANDÖ. Traditionellt utbildningsmaterial 

behöver 

anpassas för att fungera för 

undervisning på distans. Det 

är hos Lärstödscentrum vid 

Räddningsverket Sandö som 

detta sker. 

Fyra personer jobbar tillsammans 

med olika fokus för att 

materialet ska bli så aptitligt 

och lättillgängligt för distans- 

eleverna som möjligt. 

En kurs är indelad i flera områden. 

Inom utbildningen Skydd 

mot olyckor (SMO) finns större 

områden som till exempel ”Trafikolyckor” 

och ”Brand”. 

Dessa består i sin tur av många 

mindre så kallade lärobjekt – 

material i form av texter, bilder, 

filmer, prov, kortare föreläsningar 

eller övningsuppgifter. Eller 

exakt samma utbildning som 

den som genomförs på traditionellt 

sätt. Samma kursplan, 

samma utbildningsplan och lika 

många praktiska moment. 

Alla övningar går inte att genomföra 

på egen hand. Därför 

inleds varje ny kurs med några 

gemensamma dagar på Sandö, 

samtidigt som den förra kursen 

får sitt avslut. 

Dessa möten kallas närträffar 

och sker med viss regelbundenhet 

under terminens gång. 

Den första genomfördes 

i januari. Då 

fick alla chansen att 

träffas på riktigt och 

bekanta sig med den 

teknik och utrustning 

som möjliggör 

högkvalitativ utbildning 

på distans. 

Däremellan finns 

alla studieavsnitt på 

Internet – som text, 

bild, filmer och interaktiva 

övningar. 

Ibland träffas hela 

klassen genom att 

samtidigt koppla upp sig för 

webbkonferens. 

Webbkamera och mikrofon 

är alltså ett måste på hemma- 

plan. Inom ett diskussionsforum 

kan vem som helst göra inlägg, 

ställa frågor eller svara den som 

har funderingar. 

Klassen är indelad i fyra mindre 

grupper som dessutom har tillträde 

till varsitt eget krypin på 

nätet. Här kan gruppen chatta, 

dela dokument, göra grupparbeten 

och annat utan insyn från 

varken andra grupper eller sina 

lärare. Skillnaden mot att sitta i 

ett vanligt grupprum på en skola 

är alltså inte så stor. 

SMO på distans är beräknad 

någon annan form som passar 

ändamålet. 

Håkan Lilja är ansvarig för Lärstödscentrum. 

– Vårt arbete handlar mer om 

förarbete och inte så mycket om 

genomförande, säger han. 

– Tillsammans med lärarna 

bryter vi ner kursplanens mål 

och dess innehåll så att det ska 

bli användbart och tillgängligt 

via Internet och vår lärplattform 

Cursnet. 

Lärarnas manus appliceras i 

den form som passar bäst för 

varje lärobjekt. 

– Lärarna står för innehållet 

och vi paketerar, knyter ihop och 

hittar de interaktiva läromedlen. 

Det är viktigt att det är roligt och 

så interaktivt som möjligt. 

De elever som studerar på dis- 

– Det här är bara 

början, säger Anita 

Gahlin. 

att ta en 40-timmars arbetsvecka 

i anspråk. Det är inte förbjudet 

för deltagarna att ha ett jobb vid 

sidan av, men det är inget som 

skolan rekommenderar. Förutom 

närträffarna är även vissa 

obligatoriska webbkonferenser 

och grupparbeten schemalagda 

till dagtid. 

Den som vill studera på distans 

behöver rannsaka sina personliga 

egenskaper. 

– Självdisciplin är A och O, 

säger Anita Gahlin. Förmågan 

att själv planera sitt 

arbete är jätteviktig, 

att kunna skilja på 

privatlivet och studierna 

även om de 

sker hemma. 

Även lärarrollen är 

speciell och har förändrats. 

– Våra distanslärare 

har ett oerhört stort 

engagemang för eleverna, 

de gillar att läsa 

och skriva och sprider 

entusiasm, säger Håkan 

Lilja. Lärarna har 

också utvecklat sin distansmetodik 

och IKT-kompetens. 

– En distanselev blir alltid sedd 

av sin lärare och de har en nära 

och regelbunden kommunikation 

med varandra genom hela 

utbildningen. Personlig återkoppling 

är en naturlig del. 

Även läraren Michaela Tjernberg 

jobbar på distans. Hon bor 

i Åre och jobbar hemifrån. Hon 

har personliga samtal med var 

och en av sina elever en gång i 

veckan. 

– Det är en väldigt positiv 

stämning i grupperna. Många 

uttrycker att de ser en stor nytta 

med utbildningen och ofta kan 

referera övningar och nya kun- 

tans loggar sedan in till sitt eget 

klassrum där de kan ta del av lärobjekten 

under kursen i den takt 

som de själva bestämmer. 

– Detta system är ett riktigt bra 

verktyg för både lärare och elever. 

Här kan alla som är behöriga 

hämta och lämna material, göra 

uppgifter och prov, och få feed 

back, säger Håkan Lilja. 

SMO är hittills den mest omfattande 

distansutbildning som 

genomförts av Räddningsverket. 

Tidigare har man bland annat 

arrangerat distansavsnitt inom 

utbildningarna Räddningsinsats, 

Systematiskt säkerhetsarbete 

och Introduktionskurs för 

internationella insatser. 

KATARINA AVERÅS 

skaper direkt till jobbet, säger 

hon. 

– På så sätt blir en stor del av 

uppgifterna automatiskt verklighetsanknutna, 

och alla får ta del 

av hur verksamhet kan fungera 

på andra arbetsplatser. 

Eftersom det är första gången 

som Räddningsverket genomför 

en så omfattande distansutbildning, 

vill man även ta tillfället 

att göra en ordentlig utvärd- 

ering. Denna görs av en extern 

part senare i vår. Utvärderingen 

kommer att basera sig på en 

jämförelse mellan SMO på distans 

och den traditionella SMOutbildningen 

vid Sandö. 

KATARINA AVERÅS 

frilansjournalist 

Bra verktyg för elever och lärare 

Har fungerat mycket bra. Håkan Lilja, ansvarig för Lärstödscentrum, 

har anledning att vara nöjd med hur distansutbildningen 

fungerat hittills Foto: Jörgen Mähler


tt att lära 

Lektion på distans. Läraren Martin Neldén vid Räddningsverket, 

Sandö, håller kontakt med elever via datorn. Foto: Jörgen Mähler 

Elevröster om att studera på distans 

Rose-Marie 

Larsson 

23 år, 

Surte 

– På en distansutbildning 

kan jag 

själv planera 

min studietid. 

Dessutom behöver jag inte 

flytta, vilket är en huvudanledning 

till att jag har valt den här 

studieformen. 

– En del teknik har krånglat, 

så det är alltid bra om man är 

hyfsat insatt i teknikens och 

datorernas värld. Man är ju 

ganska beroende av sin dator. 

– Man bör vara medveten om 

att det blir mycket självständigt 

arbete. 

Boris olsson 

38 år, 

olofström 

– Att kunna 

bo kvar 

hemma är 

mycket värt 

när man har 

familj. Jag 

kan lägga upp min studietid 

nästan som jag vill. För min del 

blir det mycket arbete på kvällar 

och helger. 

– Jag kan under tiden även 

behålla mitt jobb som brandman 

och jag får studera på 

arbetstid. Det är jag väldigt 

tacksam för. 

– Ett tips är att förbereda 

både sig själv och omgivningen 

på att man studerar heltid 

på distans. 

Mathias 

otmalm 

22 år, 

Sundsvall 

– Jag tror 

att detta är 

ett studiesätt 

som har 

framtiden 

för sig. Man får ta ett stort 

eget ansvar. Självdisciplin är 

ett måste för att studierna ska 

fungera och för att man ska 

hänga med. 

– Den enda skillnaden på 

distans- och den vanliga 

utbildningen är studiesättet, 

man sitter hemma i stället för 

i lektionssalen. Nu, så här en 

bit in i studierna, vet jag att 

utbildningarna är likvärdiga 

varandra. 

Enkät om Räddningsverket 

Stort förtroende 

bland kunderna 

1 300 av Räddningsverkets 

kunder och intressenter har 

intervjuats om sin syn på myndigheten. 

– Vi har fått ett mycket bra 

betyg av de grupper som vi 

har professionella relationer 

till. Men enkätsvaren visar 

också på områden där vi kan 

förbättra oss, säger informationschef 

Katarina Rydberg. 

Grupper som intervjuats är 

byggnadsinspektörer, säkerhetssamordnare, 

räddningstjänst, 

socialförvaltning, länsstyrelser, 

företagare, internationella samarbetspartners, 

centrala myndigheter 

med flera. 

En majoritet känner till de 

internationella bistånds- och 

räddningsinsatserna, stöd till 

räddningsinsatser liksom verkets 

ansvar för att kartlägga och 

förebygga olyckor. Minst känt är 

tillsynsuppdraget. 

Sirenen får mycket höga värden 

i en kundenkät bland 230 

personer i målgrupper som 

anses vara bland de viktigaste 

för Räddningsverket – kommuner 

och länsstyrelser. 

Mottagare var räddningschefer, 

försvarsdirektörer (motsvarande) 

samt säkerhets- och beredskapssamordnare 

i kommuner 

samt landsting. 170 svarade i tid 

på enkäten, en svarsfrekvens på 

73 procent. 

De anser också att det är ”mycket 

viktigt” att den nya myndigheten 

har en papperstidning. 

Två frågor ställdes. Mottagarna 

av enkäten uppmanades att svara 

i en femgradig skala. 

1) Hur värdefull har Sirenen 

varit för dig när det gäller information 

och kunskap inom 

Räddningsverkets verksamhetsområden? 

72 procent svarade ”mycket 

värdefull”, 25 procent ”ganska 

värdefull”, 3 procent ”varken 

eller”. Ingen svarade ”mindre 

Förtroendet för Räddningsverket 

är stort. Mellan 28 och 

55 procent i de olika målgrupperna 

har större förtroende för 

Räddningsverket än för andra 

myndigheter, och merparten 

av de återstående har lika stort 

förtroende. 

Varje organisation och verksamhet 

har behov av att kommunicera 

till sina målgrupper vad 

man gör och vad man står för 

– verksamhetens image. Räddningsverket 

vill uppfattas som 

kompetent och professionellt, 

något som undersökningens 

målgrupper i mycket hög grad 

skriver under på. 

– Det har tidigare gjorts undersökningar 

om vad allmänheten 

tycker om Räddningsverket och 

även där har vi fått mycket höga 

värden. Nu har vi frågat de som 

verket har professionella kontakter 

med. Resultatet visar att 

värdefull” eller ”inte alls värdefull”. 

2) Hur viktigt är det att också 

den ”nya myndigheten” har en 

papperstidning? 

Här fördelade sig svaren: 82 

procent ”mycket viktigt”, 13 procent 

”ganska viktigt”, 3 procent 

”varken eller”. 

– Att 97 procent av de tillfrågade 

anser att Sirenen varit värdefull 

när det gäller information 

och kunskap inom Räddningsverkets 

verksamhetsområden 

är förstås ett oerhört positivt 

gensvar, särskilt som det kommer 

några av verkets viktigaste 

målgrupper, säger Sirenens chefredaktör 

Stig Dahlén. 

På enkäten fanns också utrymme 

att lämna en kort skriftlig 

kommentar. En möjlighet som 

väldigt många använde. Här 

några röster: 

– Sirenen är ett mycket bra exempel 

på info från nationella, lokala 

och internationella förhållanden. 

Mina erfarenheter är att 

27 

vi ligger i topp vid en jämförelse 

med andra svenska myndigheter, 

säger Katarina Rydberg. 

– Samtidigt visar undersökningen 

att det finns områden där 

vi kan bli bättre, främst verkets 

synlighet, tydlighet och förmåga 

att driva utvecklingsfrågor. Det 

är signaler som vi tar till oss. Här 

finns en förbättringspotential. 

Även generaldirektör Göran 

Gunnarsson tycker att resultatet 

av undersökningen kan användas 

kreativt i framtiden: 

– Under en särskild kunddag 

den 29 maj kommer vi att ha en 

närmare dialog med våra kunder 

för att få en tydligare bild av deras 

behov. Min förhoppning är 

också att Myndigheten för samhällsskydd 

och beredskap ska 

utnyttja det här resultatet som 

en grundsten vid byggandet av 

den nya myndigheten. 

Även Sirenen får 

höga värden i enkät 

såväl anställda som våra politiker 

läser och tar till sig budskap 

från Sirenen (chef Bygg&Miljö 

i kommun). 

– Sirenen har varit otroligt värdefull! 

Kan ej ersättas av hemsidor, 

e-post eller dylikt. ”Alla” 

läser Sirenen. Lagom nivå för att 

sprida info, väcka tankar och debatt. 

Bra även för våra förtroendevalda. 

Föredömligt ”fri” från 

verket, det vill säga kritik mot 

verket tillåts komma fram på ett 

bra sätt. Jag ser ett stort behov av 

en papperstidning i nya myndigheten 

(räddningschef). 

– Jag har haft stor nytta av alla 

de aktuella artiklar som finns i 

Sirenen. Jag använder dem ofta 

som exempel vid olika möten 

(säkerhetssamordnare). 

– Sirenen är en otroligt bra 

och viktig informationsspridare 

och har en mycket hög trovärdighet. 

När tidningen kommer 

till brandstationen är det nästan 

slagsmål om att läsa den (räddningschef). 

Många SMO-studenter får jobb 

62 procent av studerande på SMO 

4, 5 och 6 (utbildningen Skydd 

mot olyckor) arbetar inom kommunal 

räddningstjänst som hel- 

eller deltidsanställda. Av de SMOstuderande 

som slutade i januari 

2008 ( SMO 6) hade hälften arbete 

som hel- eller deltidsanställda 

inom räddningstjänsten i mars. 

Arbetslösheten bland de studerande 

som varit ute i arbetslivet 

(SMO 4 och 5) är genomsnittligt 

låg – runt 4 procent. 

Det framgår av Räddningsverkets 

senaste enkät bland före 

detta SMO-studenter. 

86 procent av alla studerande 

ur SMO 4, 5 och 6 instämmer helt 

eller till stor del i påståendet att 

de ”som helhet är nöjda med den 

utbildning de genomgått”. 

89 procent av dem som arbetar 

inom räddningstjänsten instämmer 

helt eller till stor del i påståendet 

att utbildningen gett dem 

den grund som de behöver för att 

klara sitt arbete.

28 erfarenheter 


Limmade kompositflaskor 

Gasolflaskorna expl 

Under ett par utbildningsdagar 

för brandutredare vid 

Räddningsverket i Rosersberg 

1999 gjordes en del experiment 

om hur olika typer av gasolflaskor 

påverkas av värme. 

Tryckkärl av glasfiberarmerad 

plast var då en nyhet. Gasolflaskorna 

salufördes med att de 

hade låg vikt, inte kunde rosta 

samt var delvis genomskinliga. 

Ett annat argument var att 

risken för en flasksprängning 

var väsentligt mindre än för 

motsvarande stål- eller aluminiumflaska. 

I ett reklamblad skrev man 

bland annat: ”Efter en stund i 

brandhärden sipprar gasolen 

ut genom flaskans väggar och 

det sker en lugn förbränning 

tills gasen är slut. En flaska som 

börjat brinna på detta sätt ska 

bara låtas brinna ut. Inga försök 

till släckning skall göras.” 

Det försäljningsargumentet 

visade sig inte hålla. 

Vid utbildningsdagarna i Rosersberg 

1999 utsattes en limmad 

gasolflaska av typ PK6 från 

Composite Scandinavia för värmen 

från ett bål med brinnande 

dieselolja. 

Trots att gasflaskan var utrustad 

med både övertrycksventil 

och smältsäkring hann ingen av 

dem lösa ut. 

Redan efter några få minuters 

påverkan rämnade flaskan 

och delar kastades iväg cirka 70 

meter. 

Flaskan delade sig på mitten 

så att överdelen flög iväg medan 

den undre delen stod kvar i 

branden. 

Närvarande representanter för 

såväl tillverkaren som från dåvarandeSprängämnesinspektionen 

blev mycket överraskade av 

resultatet. 

Försöket upprepades med en 

ny gasolflaska av samma sort. Resultatet 

blev det samma. Redan 

efter cirka tre minuter exploderade 

gasolflaskan av komposit- 

plast och den övre delen kastades 

iväg ungefär 70 meter. 

– Förutsättningarna är fel, så 

här ska provningen inte gå till 

enligt fastställda normer, sa experterna 

från Composite Scandinavia 

bland annat. 

Försöken kommenterades också 

av personal från Sprängämnesinspektionen 

(vars verksamhet 

flyttades till Räddningsverket 

hösten 2001) med slutsatsen 

att en gasolflaska av komposit är 

lika bra som eller bättre än en 

gasolflaska av aluminium. 

I nummer 8/2000 av Sirenen redovisades 

två andra exempel då 

limmade gasolflaskor från Composite 

Scandinavia rämnat på 

mitten i samband med brand. 

I det ena fallet förstördes en 

stor villa i Blekinge sedan en 

tiokilos gasolflaska av limmad 

komposit blivit utsatt för värme 

från en tänd grill. Gasolflaskan 

hittades senare i brandresterna. 

Den hade rämnat på mitten men 

bitarna hängde fortfarande ihop 

med några trådar av glasfiber. 

Vid en annan händelse i Stockholmsområdet 

var en äldre kvinna 

nära att bli allvarligt skadad 

då det uppstod ett läckage mellan 

en gasolflaska PK10 och en 

gasoldriven kamin. När kvinnan 

förstod att hon inte själv skulle 

klara av att bekämpa branden 

flydde hon till lägenhetens balkong. 

Där stod hon när gasolflaskan 

exploderade och över- respektive 

underdelarna for åt var sitt 

håll. Lägenheten blev helt utbränd 

men kvinnan klarade sig 

med lindriga brännskador. 

I Sirenen nummer 1/2001 redovisades 

ytterligare ett exempel 

där en gasolbehållare av kompositplast 

av misstag utsattes 

för värmepåverkan. Men denna 

gång höll flaskan och branden 

kunde bekämpas och släckas. 

Problemet med gasolflaskor av 

plast från Composite Scandina- 

Tuffare krav inte aktuellt 

Torkel Schlegel, chef för enheten för 

brandfarliga och explosiva varor vid 

Räddningsverket, konstaterar att bekymmer 

med gasflaskor vid bränder 

inte är unikt, och att det i första hand 

torde vara ett problem för räddningstjänstens 

personal. 

– Vid kraftig brandpåverkan finns 

ett tekniskt problem, då finns risk att 

flaskorna går sönder i skarven. Men så 

vitt jag kan avgöra krävs fullt utvecklad 

brand för att det ska hända. 

Schlegel anser också att det vi inte 

kan förvänta oss att folk förvarar flas- 

korna så att det utesluts att de utsätts 

för brand. 

Behöver Räddningsverket, som 

ansvarig myndighet, se över reglerna? 

– Området är redan tekniskt bestämt 

genom internationella regelverk. För 

att Räddningsverket skulle gå in och 

ställa andra krav krävs det att vi har 

väldigt goda skäl, till exempel genom 

att vi har utfört egen teknisk provning. 

Mot bakgrund av de resurser vi har i 

dag kommer vi inte att prioritera något 

sådant. 

Efter drygt åtta minuter rämnade gasolflaskan av limmad komposit vid ett första test. Här är explosionsögonblicket 

när flaskan delas i skarven mellan över- och underdel. 

Foto: Morten Engmann 

via tycks vara att de är konstruerade 

med en över- och en underdel 

som limmas tillsammans. 

Vid såväl försöken i Rosersberg 

som i två av de relaterade bränderna 

rämnade flaskorna i mellan 

de två delarna utan att vare 

sig övertrycksventilen eller 

smältsäkringen hann att utlösa. 

Orsaken till branden var inte vid 

Fakta 

något av tillfällena relaterad till 

flaskan. 

Räddningsverkets brandutredarprogram 

rapporterade sina 

erfarenheter till såväl tillverkaren 

Composite Scandinavia, 

gasleverantören Air Liquide som 

till Sprängämnesinspektionen. 

Vi trodde att problemet skulle 

åtgärdas och att konstruktionen 

Gasol och gasolflaskor 

n Gasol (propan 95) är en petroleumprodukt 

som utvinns genom destillering 

av olja. Den förvaras i flytande form men 

brukas i förgasat tillstånd. 

n Gasol har ett högt energiinnehåll, jämför: 

gasol: 12,8 kWh/liter 

eldningsolja: 10,0 kWh/liter 

bensin: 9,0 kWh/liter 

björkved: 1,6 kWh/liter 

n Gasol förvaras i flaskor av stål, aluminium 

eller glasfiberarmerad plast (komposit). 

I Sverige är alla gasolflaskor av komposit 

av kompositflaskorna skulle 

ändras. Tyvärr har så inte blivit 

fallet. 

Tekniske chefen Jonas Berglund 

vid Composite Scandinavia 

uppger att företaget fortfarande 

tillverkar flaskorna på samma 

sätt med en underdel och en 

överdel som limmas ihop. 

– Vi har patent på metoden 

(liksom av aluminium) försedda med dels 

en fjäderbelastad övertrycksventil som 

öppnar vid cirka 26 bar, dels ett smältbleck 

som öppnar vid cirka 120 grader celsius. 

n Gasolflaskor av glasfiberarmerad plast 

tillverkas av bland annat Composite 

Scandinavia i Öjebyn utanför Piteå. Deras 

flaskor finns i storlekarna 6 respektive 10 

liter, PK6 eller PK10. 

Flaskorna tillverkas i två halvor, överdel 

och underdel, som sedan limmas ihop. 

n Andra tillverkare av kompositflaskor 

använder en annan metod där flaskorna 

lindas med glasfiberarmerad plast i ett 

stycke.

Sirenen Nr 3 • Maj 2008 erfarenheter 

oderade 

att göra gasolflaskor i två halvor 

som limmas ihop. Konstruktionen 

kan inte ändras utan stora 

besvär, säger Berglund. 

Företaget har levererat hundratusentals 

gasolflaskor i storlekarna 

6 eller 10 kilo. De finns 

i ett tiotal länder, främst inom 

Europa. 

Tillverkningen följer fastställda 

metoder och prover tas regelbundet. 

Både gasolflaskorna och 

tillverkningsmetoden har kontinuerligt 

utvecklats och förbättrats. 

En ny version med ytterligare 

förbättrade brandegenskaper 

kommer att lanseras under 

våren 2008. 

Företaget har inte hört talas 

om några allvarliga olyckor utöver 

dem som redovisats genom 

brandutredarprogrammet. 

Det verkar alltså som om räddningstjänsten 

måste vara beredd 

på att även i framtiden träffa på 

gasolflaskor som kan rämna redan 

när de blivit utsatta för en 

brand i några få minuter. 

ULF ERLANDSSoN 

1 stålflaska 2 aluminiumflaska 3 helstöpt kompositflaska 4 limmad kompositflaska 

Fyra olika gasolflaskor testades. Stålflaskan (1) visade inget oväntat beteende, ej heller kompositflaskan som var tillverkad i ett stycke (3). 

Aluminiumflaskan (2) exploderade efter 20 minuter, den limmade kompositflaskan (4) exploderade redan efter drygt åtta minuter. 


Kompositflaskor testade i Oslo 

Det kom ett mail från en 

kollega i Norge. Han heter 

Morten Engmann och är brandinspektör 

vid räddningstjänsten 

i Oslo. Morten ville bland annat 

berätta om hur man i Norge har 

hanterat problemet med gasolflaskor 

av komposit. 

Den händelse som initierade 

deras arbete inträffade i april 

2004: 

Oslo räddningstjänst fick larm 

om en brand i ett flerfamiljshus 

vid en kringbyggd gård. 

Redan vid ankomsten hörde 

styrkan en kraftig explosion och 

såg ett klot av eld som slog upp 

över taket på den fem våningar 

höga byggnaden. 

En brand på bottenvåningen 

hade brutit igenom ett fönster 

och lågorna värmde upp undersidan 

av en balkong på våningen 

ovanför. 

Där stod en grill med en gasolflaska 

av kompositplast. Det var 

den som hade exploderat. 

Morten Engmanns undersökning 

visade att gasolflaskan hade 

rämnat och delat sig på mitten. 

Den var av svenskt fabrikat och 

av den typ som var limmad på 

mitten. Överdelen hade flugit 

iväg och innehållet hade brunnit 

upp i ett eldklot. 

Vad hade hänt om brandpersonalen 

hunnit inleda sitt arbete 

och varit i närheten då gasolflaskan 

exploderade? 

Med anledning av händelsen 

anordnade räddningstjänsten 

i Oslo två experiment med gasolflaskor: 

I första omgången utsattes en 

gasolflaska av limmad komposit 

för värmen från ett bål av trävirke 

(lastpallar) som antändes 

med en skvätt diesel. 

Efter 3,5 minuter öppnade 

övertrycksventilen och efter 

ytterligare 5 minuter rämnade 

Balkongen varifrån lågorna värmde upp undersidan på balkongen 

ovanför, vilket resultaterade i att en kompositflaska exploderade. 


flaskan i skarven mellan underdel 

och överdel. 

I nästa testomgång användes 

fyra typer av gasolflaskor. 

l stålflaska 

l aluminiumflaska 

l kompositflaska, tillverkad i 

ett stycke (fabrikat Ragasco AS) 

l kompositflaska, limmad 

med underdel/överdel (fabrikat 

Composite Scandinavia) 

Bålen var standardiserade med 

en uppmätt volym brinnande 

dieselolja: 

Resultat: 

n Gasolflaskorna av stål res- 

29 

pektive av komposit tillverkad i 

ett stycke visade inga oväntade 

beteenden. 

n På flaskan av aluminium 

öppnade övertrycksventilen efter 

cirka 6 minuters uppvärmning. 

Ytterligare 15 minuter senare 

exploderade flaskan. 

n På den svensktillverkade limmade 

kompositflaskan (PK6) 

öppnade övertrycksventilen 

efter cirka 3 minuter. Efter ytterligare 

ca 6 minuter rämnade 

flaskan i limfogen mellan överdelen 

och underdelen. 

Vissa flaskor utan smältsäkring 

På en del av de limmade kompositflaskor av fabrikat Composite 

Scandinavia som finns i Norge har gasleverantören Statoil bytt ut 

den ursprungliga ventilen blivit mot en ventil med fjädrande övertrycksventil 

utan smältsäkring, trots att flaskan endast får användas 

med smältsäkring. 

Detta byte gjordes enligt tillverkaren vid en återkommande kontroll 

utan att det samtidigt gjordes någon konsekvensutredning om 

hur det påverkar flaskans egenskaper. 

De limmade kompositflaskorna av fabrikat Composite Scandinavia 

som finns i Norge är alltså inte, som de som används i Sverige, alltid 

försedda med både övertrycksventil och smältsäkring som öppnar 

vid en viss temperatur. 

De är endast försedda med fjädrande övertrycksventil som öppnar 

vid ett visst tryck och sedan stänger sig igen när trycket sjunker. 

Uppmanades ta bort 

flaskor med felaktig ventil 

Statoil i Norge blev av räddningstjänsten 

uppmanad att ta 

tillbaka samtliga flaskor av fabrikat 

Composite Scandinavia 

med felaktig ventil, för att byta 

tillbaka till korrekt ventil. 

Eftersom Statoil i dag inte köper 

flaskor av Composite Scandinavia 

beslutade den norska 

oljejätten att gratis byta ut alla 

limmade kompositflaskor mot 

flaskor av fabrikat Ragasco. 

Dessa är också av kompositmaterial 

men tillverkade i ett stycke 

utan limmad skarv. Noteras kan 

att Statoil har ägarintresse i Ragasco. 

Statoil drog igång sin utbyteskampanj 

2007 och uppger att de 

hittills bytt in cirka 130 000 limmade 

kompositflaskor. 

I Norge uttrycker Morten 

Engmann att han och hans kamrater 

vid räddningstjänsten känner 

sig betydligt tryggare nu när 

flertalet av de explosionsvilliga 

gasolflaskorna är borta ur marknaden. 

– Det är alltid bra att minska 

säkerhetsrisken för vår personal, 

som han uttrycker det.

30 erfarenheter 


Fyra allvarliga bränder i el-sängar uppmärksammades i Sirenens 

första nummer i år. Det finns dock inget som tyder på något 

sammanhang, sängarna var exempelvis av olika fabrikat. 

Foto: Ulf Erlandsson 

Inga nya bränder 

i elsängar 

Sirenen nummer 1/2008 be- 

I rättade vi om fyra allvarliga 

bränder som inträffat i elektriskt 

ställbara sängar. Vid två 

av bränderna hade människoliv 

gått till spillo. 

Artikeln i Sirenen väckte en 

hel del uppmärksamhet i andra 

medier. Många har hört av sig 

och uttryckt oro. Däremot har 

det inte inkommit några ytterligare 

rapporter om bränder eller 

brandtillbud i sådana sängar. 

Räddningsverkets efterforskningar 

har visat att samtliga fyra 

sängar var av olika fabrikat och 

utförande. Ett par av sängarna 

innehåller visserligen komponenter 

av samma fabrikat. 

Men det finns inga bevis för 

att bränderna har uppstått på 

grund av ett gemensamt tekniskt 

fel eller på grund av ett 

återkommande felaktigt beteende. 

De fyra sängbränder som omnämndes 

i artikeln inträffade 

från år 2005 och framåt, alltså 

under en tidsrymd av drygt tre 

år. 

Det är heller inte till 100 procent 

fastslaget att alla bränderna 

verkligen berodde på ett 

tekniskt fel på sängarna. I ett 

Timer 

slog på av 

sig själv 

En säkerhetsmedveten ägare 

till ett fritidshus köpte på 

ett byggvaruhus en timer som 

han monterade mellan vägguttaget 

och sladden till en kaffebryggare. 

Timern var såväl S-märkt som 

CE-märkt och avsedd för max 

3 680 watt. Som framgår av bilden 

kunde den endast ställas in 

i två lägen: avstängd eller 30 minuters 

driftläge. 

Någon gång under familjens 

bortavaro från huset har säkerhetstimern 

slagit på av sig själv 

och aktiverat kaffebryggaren. 

Tack vare att termostaten 

på kaffebryggaren fungerade 

blev den inte överhettad, men 

eller två av fallen kan rökning 

inte helt uteslutas som brandorsak. 

Eftersom det finns fler än 

200 000 elektriskt manövrerbara 

sängar i Sverige finns det 

inte någon större anledning att 

känna oro för säkerheten. 

I arbetet med att kartlägga 

vilka regler som gäller har vi 

fått hjälp av överingenjör Ulf 

Boström vid landstinget i Östergötland 

samt av expertis vid 

Hjälpmedelsinstitutet i Vällingby. 

Sängar som marknadsförs 

som medicintekniska produkter 

ska uppfylla de väsentliga 

kraven enligt det medicintekniska 

direktivet samt vara CEmärkta. 

Sedan juni 2000 gäller den 

Europeiska sängstandarden 

EN 1970 ”Adjustable beds for 

disabled persons – Requirements 

and test methods”. 

Arbete pågår för närvarande 

med att ta fram en ny standard 

på området. Intresset för brandutredarprogrammetsundersökningar 

är därför mycket stort. 

ULF ERLANDSSoN 

Timern som slog på av sig själv. 

om timern varit ansluten till 

ett element eller annan typ av 

förbrukningskälla är det lätt att 

inse vad som kunde ha hänt. 

Artikeln bygger på en rapport 

av L-E Persson, Folksam. 

Svavelbrand skapade 

bekymmer 

Räddningstjänsten i Karlskrona fick en måndagseftermiddag 

ett olycksbådande larm: 

Brand i oljehamnen, lågor och kraftig rökutveckling! 

Lyckligtvis var det inte riktigt så illa som det 

lät. 

Det första problemet var att ta sig fram till brandplatsen. 

Nyckelkortet till grinden passade inte. 

Räddningspersonalen måste knacka ur sprintarna 

och lyfta av de stora portarna för att komma in på 

cisternområdet. 

Väl på plats kunde de konstatera att branden var 

begränsad till ett tiotal tunnor av olika slag som 

stod på ett lastbilsflak. 

Flaket var skyltat med symbolen för farligt gods, 

men utan de siffror som anger slag av ämne. Inte 

heller tunnorna var märkta så att det gick att avgöra 

deras innehåll. Rökutvecklingen var kraftig 

och då och då slog lågor upp. 

Förstärkning med kem-enhet och ambulans beställdes. 

Risken för brandspridning bedömdes som 

liten men för säkerhets skull kördes en släckbil 

med skum- och vattenkanon fram och placerades 

med vinden i ryggen cirka 30 meter från det brinnande 

släpet. Området spärrades av och en närbelägen 

väg stängdes av. 

Det aktuella depåområdet disponerades av saneringsföretaget 

Ragn-Sells och efter telefonkontakt 

med ansvarig personal klarnade situationen. 

Tunnorna på släpet var öppna oljefat som användes 

för att transportera överblivna rester av svavel 

i pulverform för destruktion. De saknade lock och 

stod gruppvis placerade på lastpallar av trä. 

Ett släckförsök med vatten misslyckades, lågor 

slog strax upp igen. Därefter provades pulver, vilket 

fick bättre effekt. När personal från Ragn-Sells 

kommit till platsen lyftes tunnorna ner från flaket 

med en truck och placerades i en vattenfylld 

container. Efter 20 minuter var situationen under 

kontroll och trafiken kunde släppas fram igen. 

Olycksutredarens undersökning visar att svavelrester 

normalt transporteras i väl rengjorda 

plåtfat. Men denna gång hade man av tidsbrist 

Vid entrén till en Konsumbutik 

fanns en skojig godisautomat. 

En flicka i femårsåldern 

betraktade den förundrad. 

I brist på lämpliga mynt pillade 

hon nyfiket på alla knappar 

och luckor. 

Men när hon stoppade in två 

av sina fingrar i en av öppningarna 

där godsakerna kommer ut 

hände något oväntat: fingrarna 

fastnade och gick inte att få ut 

igen! 

Föräldrarna och andra kunder 

rusade till och försökte hjälpa. 

Men ju mera de lirkade och 

drog desto hårdare satt fingrarna 

fast. Uppståndelsen var stor 

och flickan grät. 

Fingrarna hade uppenbarligen 

svullnat och blev allt större ju 

mer man drog. Slutligen tillkallades 

räddningstjänsten. 

Till en början hjälpte inte 

heller räddningspersonalens 

ansträngningar. Först när de 

sågade sönder automaten kom 

flickan loss. Då hade hon suttit 

fast i en hel timme och var förtvivlad 

över all uppståndelse 

hon vållat. 

Räddningstjänstens utvärdering 

av insatsen visar att allmänheten 

kommit med en hel del råd och 

förslag om hur man borde bära 

sig åt för att få loss flickan. 

Men inte bara det: man tror 

också att insatsen hade gått 

snabbare om antalet brand- och 

ambulanspersonal varit färre. 

Nu blev det för många åsikter 

om vilken teknik som borde 

användas. 

Räddningstjänstens olycksutredare 

tog efteråt kontakt med 

butikschefen och det företag 

som ansvarade för automaten. 

De tog i sin tur kontakt med det 

företag som tillverkar denna typ 

av godisautomater. 

Det visade sig att de redan vidtagit 

åtgärder. Nyare automater 

är konstruerade på ett annat 

sätt och saknar den öppning 

där flickan fastnade så illa med 

Svavelbranden i Karlskrona ställde till med en 

del bekymmer för räddningstjänsten innan den 

kunde släckas. Det började med att man inte 

kunde öppna grinden med nyckelkortet, utan fick 

lyfta av de stora portarna. Foto: Frida Eiman 

använt gamla fat som stått ute utan lock i flera 

månader innan man fyllde dem till hälften med 

smält svavel. 

Förmodligen gjorde föroreningarna att det uppstod 

friktion eller någon reaktion som antände den 

svårsläckta kemikalien. 

Såväl saneringsföretaget som deras kund fick i 

uppdrag att se över sina säkerhetsrutiner. Räddningstjänsten 

uppmanades att se över sitt system 

för tillgänglighet till sina riskobjekt. 

Artikeln bygger på en rapport av Frida Eiman, 

olycksutredare, Östra Blekinges räddningstjänst. 

För många kockar när flicka 

fastnade i godisautomat 

sina fingrar. 

Men tyvärr finns det fortfarande 

kvar en och annan godisautomat 

av den gamla ”farliga” 

typen ute i affärerna. 

Artikeln bygger på en rapport av 

Markus Blåder, olycksutredare, 

Höör. 

Ulf Erlandsson, 

brandingenjör vid 

Räddningsverket, 

leder verkets 

brandutredarprogram.Erlandsson 

medverkar i Sirenen 

med sammanfatt ningar av 

rapporter ur brand utredarprogrammet 

och från fördjupade 

olycksundersökningar. 

Han tar gärna emot synpunkter 

och tips på: 

tel 054-13 50 39, 

fax 0470-208 04, 

epost: ulf.erlandsson@srv.se

Sirenen Nr 3 • April 2008 nyheter 

Nu ska de ut och instruera. Erik Sörengård, Anders Larsson, Tobias Hallqvist, Kristoffer Henriksson, Gustaf Engström och Sara Morberg har tränat med handbrandsläckare och 

att kväva eld med en filt. Nu ska de visa för sina kamrater hur det går till och även prata brandsäkerhet. Foto: Per Larsson 

Redo att lära ut 

Fick idén till konceptet från Merseyside räddningstjänst i Liverpool 

VÄSTERÅS. En gasolbrand dödas med 

handbrandsläckare. En filt läggs över 

en brinnande docka och elden kvävs. 

– Man är redo, säger Anders Larsson. 

250 personer med någon form av funktionshandikapp 

ska utbildas i brandskydd. 

Lärare är sex av deras egna kamrater. 

– Det ska bli kul att få lära ut och bli förebild, 

säger Gustaf Engström. 

Västerås kommuns dagverksamhet 

finns utplacerad på olika arbetsplatser. 

Mälardalens brand- och räddningsförbund 

är en av dem. Där har dagverksamheten 

funnits i fyra år. Gustaf Engström 

och hans kompisar hjälper till med utemiljön 

både på övningsfältet och vid 

brandstationen, de har även fått vara 

brandmän på fältet. 

Men nu ska de även bli instruktörer. Tröjan 

med benämningen är redan på och 

det är ingen tvekan om att Gustaf Engström 

tycker att den sitter bra. 

– Här vill jag stanna så länge jag lever, 

säger han. 

Sofie Ranström, som tillsammans med 

Thomas Larsson är handledare för de sex 

personerna, konstaterar: 

– Killarnas stora dröm är att bli brandman. 

Det här är det närmaste vi kan 

komma. 

Sara Morberg är ensam 

tjej i gruppen. 

Tillsammans med 

Erik Sörengård, Anders 

Larsson, Tobias 

Hallqvist, Kristoffer 

Henriksson och Gustaf 

Engström har hon 

under några veckor 

tränat på att släcka eld 

med handbrandsläckare 

och kväva elden på 

en brinnande docka 

med en filt. 

I mitten av april hade 

gruppen uppvisning 

för sina föräldrar. Nu 

ska de ut på besök entvå 

gånger i veckan. Utbildningen 

blir ungefär 

motsvarande skolutbildning 

i årskurs 5. 

Förutom förevisning i 

att släcka blir det teori- 

Gustaf Engström kväver elden. 

Han älskar livet på brandstationen, 

vill stanna där så länge han lever. 

pass med information om larmnummer, 

hur man beter sig om det börjar brinna 

och för att det inte ska göra det. 

– Se till att inte branden får syre, ha 

inte lättantändliga saker 

nära värme, säger 

Sara Morberg. 

Hans Zwicknagel,

32 ordet fritt 


Räddningsverket sätter inte 

SMO-studenterna i fokus 

För cirka ett och ett halvt 

år sedan kom vi till 

Räddningsverkets skolor i 

förhoppning att kunna arbeta 

som brandmän i framtiden. Vi 

startade den tvååriga utbildningen 

Skydd mot olyckor 

(SMO). 

Så här in på fjärde terminen 

har vi vant oss vid tanken att 

resultatet av vår utbildning 

inte behöver sluta på räddningstjänsten. 

I reklamkampanjer över hela 

landet skrivs och talas det om 

”framtidens hjältar”. Allt för 

att få unga människor att söka 

till SMO-utbildningen. 

Skolan har lagt stor vikt 

och tid vid att försöka få oss 

att skriva PM och rapporter. 

Som det fungerar på skolorna 

just nu så kan man utebli på 

många praktiska moment utan 

att det får konsekvenser. 

Missar man däremot en 

teoretisk lektion kan man få 

komplettera på ett sätt som 

inte känns relevant för den här 

typen av utbildning. Skolan 

godkänner inte en elev som 

inte kan skriva en rapport på 

ett korrekt sätt. Det här systemet 

känns inte genomtänkt 

för oss elever som går SMOutbildningen. 

Vi har också fått kännedom 

om att utbildningen på de 

olika skolorna inte alls ser 

likadan ut. 

Alla har inte samma förutsättningar 

för fys, övning, 

med mera. På en av skolorna 

SMO-are på väg. Det har gått fem år sedan SMO 1 började sin utbildning. Eleverna på kursen SMO 7 i 

Sandö framför kritik mot Räddningsverket och skriver att liknande åsikter om utbildningen funnits med 

sedan första SMO-kullen fanns på skolorna. 

har man större tillgång till att 

klippa bilar medan man på en 

annan skola i stort sett bara 

har tittat på när några få fått 

provat att klippa en bil. 

En skola erbjuder sina elever 

fyslektioner. På några skolor 

är det upp till varje elev att ta 

tag i fysträningen. Kan man 

då säga att man erbjuder alla 

elever samma utbildning? 

Hur ska vi elever veta att vi 

Svar direkt från utbildningschefen 

har samma förutsättningar när 

vi kommer till en räddningstjänst 

för att göra tester? 

En mycket intressant fråga är 

hur räddningstjänsten ser på 

det här. Finns det ett samarbete 

mellan Räddningsverket och 

räddningstjänst, som faktiskt 

är vår kommande arbetsgivare? 

Man kan också fundera på 

vad som händer när resurser på 

praktiska moment inte prioriteras 

på utbildningen, utan man 

lägger i stället mycket stor vikt 

på de teoretiska momenten. 

Vi känner inte att man sätter 

SMO-studenterna i fokus 

under vår utbildning. Speciellt 

inte för övningsmaterial och 

planering. I stället känner vi 

att man lägger större fokus 

på kursen Räddningsinsats 

SMO-utbildningen är prioriterad 

Stefan Lundqvist, chef för 

Räddningsverkets centrum för 

riskoch säkerhetsutbildning, 

kommenterar insändaren här 

ovan: 

Tyck till – du också! 

Alla är lika välkomna att delta 

i debatten. Skriv maximalt 

3 500 tecken på datorn, inklusive 

mellanslag. Saknar du 

dator, skriv max 30 rader på 

skrivmaskin. 

Redaktionen förbehåller sig 

rätten att korta ner insändare 

som är längre. 

Adress: ”Ordet fritt”, Sirenen, 

L 257, 651 80 Karlstad 

Skicka gärna på e-post: 


Manusstopp för nr 4-08 är 

22 maj. Välkommen! 

SMO-utbildningen är en grundläggande 

yrkesutbildning som 

ska ge den studerande kompetens 

att arbeta inom den kommunala 

räddningstjänstens område 

med olycksförebyggande 

och skadebegränsande åtgärder, 

genomföra räddningsinsatser 

samt följa upp räddningsinsatser. 

All utbildning genomförs 

utifrån fastställda utbildnings- 

och kursplaner, där det bland 

annat framgår vilka mål som ska 

ha uppnåtts efter genomförd 

utbildning. Målen är lika oavsett 

vilken skola som genomför utbildningen. 

Hur utbildningen genomförs 

för att uppnå målen är delegerat 

till respektive skola och kan 

medföra att man som student, 

vid en jämförelse, kan uppleva 

att utbildningen är lite olika. 

Samordningen av vår utbildning 

sker i första hand inom vår 

utbildningsgrupp. Den består av 

våra utbildningsdirektörer (motsvarande) 

som under skolchefen 

på respektive skola ansvarar för 

genomförandet av bland annat 

vår SMO-utbildning. Dessutom 

finns programansvariga och 

kursansvariga på alla skolor som 

säkerställer vårt genomförande. 

Alla dessa nivåer har som uppgift 

att inhämta era synpunkter 

på hur vi ska utveckla vår 

utbildning. Inhämtningen görs 

på olika sätt, kvalitetsmätningar, 

enkäter, diskussioner med mera 

som ni säkert känner igen. 

Att ni upplever att era synpunkter 

inte har hörsammats i de 

olika forum som finns tillgängliga 

vid respektive skola kan jag 

bara beklaga. Jag vill hävda att 

era synpunkter är mycket viktiga 

för att vi gemensamt ska kunna 

utveckla utbildningen. 

Tidigare har vi påtalat att de 

lokala studentföreningarna 

borde ta initiativ till att en bilda 

en central studentkår som kan 

föra samtliga skolors talan, men 

någon sådan har ännu inte bildats. 

Era synpunkter i frågan ska 

vi noga överväga för att utveckla 

vårt befintliga system. 

När det gäller samarbetet med 

räddningstjänsten inom utbildningsområdet 

finns det olika 

forum för detta. Vid samtliga 

skolor finns ett utbildning-/utvecklingsråd 

och centralt finns 

kursplanerådet, där räddningstjänsten 

är representerad. 

Det är olyckligt att ni upplever 

att ni som SMO-studerande inte 

är i fokus under utbildningen. 

Såväl SMO som kursen Räddningsinsats 

är två grundutbildningar 

som är prioriterade. 

Jag vet att varje skola gör sitt 

yttersta i såväl sin planering 

som genomförande för att såväl 

ni som övriga kurser ska få en 

och kurser som hyr in sig på 

skolan. Resonemanget finns 

på alla skolor. Utbildning av 

holländska brandmän, utbildningen 

för Räddningsinsats 

och annat tycks vara det som 

alltid hamnar i första hand. 

Vi har också försökt att 

föra fram våra åsikter under 

tidigare möten på skolorna 

mellan skolledning, lärare, och 

elever. Vi har även föreslagit 

att SMO-elever borde finnas 

med i något slags samråd för 

utbildningen, alternativt att 

ha en elevombudsman som för 

vår talan på högre ort. 

Vi har fått höra att man från 

Räddningsverket i Karlstad 

inte är intresserat av en sådan 

funktion. 

Vi undrar varför man inte tar 

hjälp av oss som bäst vet hur 

utbildningen fungerar? 

Utbildningen i skydd mot 

olyckor är nu inne på sitt femte 

år. Efter vad vi har erfarit så har 

samma åsikter funnits med sedan 

SMO 1 på utbildningen. 

Som på alla andra utbildningar 

så borde det finnas en 

utvärdering också för SMOutbildningen. 

Vi tycker att det är mycket 

märkligt att man under fem år 

inte har gjort detta. Man kan 

alltså inte veta om utbildningen 

i skydd mot olyckor är 

relevant för våra kommande 

arbetsuppgifter. 

SMo 7, Sandö 

bra utbildning så att kursmålen 

uppnås. 

Det förekommer säkert krockar 

med annan verksamhet så att 

prioriteringar och omplanering 

behöver göras men detta ska 

inte påverka resultatet av utbildningen. 

Precis som ni anger behöver 

SMO-utbildningen utvärderas. 

Behovet av att utvärdera hela utbildningssystemet 

har tagits upp 

med vår uppdragsgivare, som 

i sin tur har valt att skjuta fram 

frågan med hänsyn till bildandet 

av en ny myndighet. 

Jag kan konstatera utifrån de 

svar vi fått ifrån den senaste 

SMO-undersökningen (mars 

2008) så ansåg cirka 89 procent 

av de som arbetar inom räddningstjänsten 

att utbildningen 

har gett en bra grund för att klara 

av sitt arbete. 

Stefan Lundqvist

Sirenen Nr 3 • Maj 2008 ordet fritt 

Fys-test enligt den så kallade storstadsmodellen. Gunnar, brandman 

i Kungälv, tycker att det borde vara Räddningsverkets uppdrag 

att utföra de tester som krävs. 

Foto: Johan Eklund 

Sprinkla 

billigare än 

bygga nytt 

Det brinner i Falun i samma 

byggnad som förstörts vid 

tidigare brand, det brinner i en 

restaurang i Arvika som ödelagts 

vid tidigare brand, skolor 

brinner över hela landet och 

byggs upp igen. Och så vidare. 

Det rör sig om skador för 

många hundra miljoner. Försäkringstagare 

och skattebetalare 

får stå för notan. 

Man kan ju undra hur många 

gånger samma byggnad ska 

förstöras i brand innan någon 

kommer på tanken att sätta in 

vattensprinkler till en kostnad 

som är marginell jämfört med 

vad det kostar att bygga upp 

en byggnad som förstörts i 

brand. 

Det är bara att hålla med 

Kaare Brandsjö, som i förra 

numret av Sirenen avslutade 

sitt kloka inlägg med: ”Det är 

bättre att sprinkla före än efter 

en brand.” 

Förvånad pensionär 

Räddningsverket tar inte sitt ansvar att 

utbilda SMO-elever fullt ut. Vi har i 

Skövde, där jag går, mycket kompetenta 

och kunniga lärare. Men de får inte utbilda 

oss fullt ut på ett flertal ämnesområden. 

Ett exempel på detta är olycksundersökning. 

Vi får nu i termin 4, grunderna i 

detta så vi kan ingå i en olycksundersökningsgrupp. 

Men vi får ej full utbildning så 

att vi kan leda denna undersökning. 

I stället hänvisar man till så kallade 

säljutbildningar på Räddningsverket om 

man vill ha den fulla utbildningen. 

Man säger i ett flertal ämnesområden att 

”vill ni ha den fulla kompetensen på något 

får er framtida arbetsgivare stå för den 

utbildningen”. 

Stefan Lundqvist, chef för Räddningsverkets 

utbildningar, har sagt att ”SMO-eleverna 

är ett av Räddningsverkets viktigaste 

bidrag till ett förändrat klimat inom riskoch 

säkerhetsområdet.” 

Vore det inte lämpligt att utbilda oss 

fullt ut då, så vi har med oss verktygen 

Det har livligt debatterats 

om hur man ska utföra 

tester för nyanställning 

av brandmän och vad 

som egentligen krävs eller inte 

krävs och varför. 

Jag tog examen i Skydd mot 

olyckor (SMO) våren 2007 och 

har sedan dess utsatts för testproceduren 

på ett flertal olika 

räddningstjänster innan jag 

äntligen hamnade rätt. 

Någon har använt sig av 

Storstadsmodellen, någon av 

arbetstrelaterade tester, en 

annan en blandning av båda, 

medan ytterligare någon 

enbart haft rullbandstest och 

intervju. 

En förkylning kan vara skillnaden 

mellan att få arbete eller 

att inte få arbete eftersom man 

endast har en eller två dagar 

på sig att visa upp vad man 

behärskar. 

Detta är i mina ögon något 

som man borde se över. Att 

någon tränar i två år för att få 

jobb och sedan faller bort för 

en förkylnings skull känns inte 

alls rätt. 

Samtidigt debatteras det flitigt 

om vilka krav man egentligen 

bör ha på arbetet och 

vad som är rätt eller fel. Det 

borde inte skilja på om man 

är brandman i den ena staden 

eller den andra. Möjligtvis kan 

det skilja något på de krav man 

har på vattenvana om man 

har en dykenhet, men i övrigt 

kan det brinna med samma 

intensitet i Haparanda som i 

Stockholm. 

Som jag ser det finns det bara 

ett sätt att lösa problemen. 

Räddningsverket är den myndighet 

som ska utbilda och 

leverera färdiga brandmän till 

räddningstjänsterna. Därför 

bör det vara verkets uppdrag 

att utföra de tester som krävs. 

Vilka tester som är bäst eller 

vilka krav man bör ställa 

kan jag omöjligen uttala mig 

om eftersom jag inte forskat i 

området. 

Om Räddningsverket verkligen 

vill få en mångfald inom 

räddningstjänsterna måste de 

ha tydliga mål i vad som krävs. 

Rullbandstestet räcker inte, 

utan man bör forska fram 

tester som är generella och har 

tydliga mål och som fungerar 

över hela landet. Man bör 

sedan i slutet på sin utbildning 

gå igenom dessa tester 

och få ett intyg på att man är 

godkänd på fystester för att 

arbeta inom operativ räddningstjänst. 

Det finns de som går SMO 

som enbart vill arbeta förebyggande 

och dessa ska naturligtvis 

inte behöva göra testerna 

för att förbättra och förändra det som 

inte fungerar bra redan när vi börjar hos 

arbetsgivaren? 

Olycksundersökningar vore ytterst lämpligt 

att börja med, då det i Sidney Dekkers 

studie (Sirenen nummer 7/2007) framgår 

att detta är något vi är dåliga på i Sverige. 

Om nu inte Räddningsverket sätter kostnad 

före nyttan. 

Johan Bäckström 

SMo7, Skövde 

SVAR DIREKT från Stefan Lundqvist, 

chef för Räddningsverkets centrum för 

riskoch säkerhetsutbildning (CRS): 

SMO-utbildningen är en grundläggande 

yrkesutbildning som ska ge den studerande 

kompetens att arbeta inom den kommunala 

räddningstjänstens område med olycksförebyggande 

och skadebegränsande åtgärder, 

genomföra räddningsinsatser samt följa upp 

räddningsinsatser. 

Inom hela området skydd mot olyckor 

33 

Fys-test vid nyanställning 

Det krävs tydliga 

mål från verket 

om de inte vill. 

På så vis har man ett tydligt 

mål redan när man börjar 

utbildningen att om två år ska 

jag klara dessa tester för att 

kunna få jobb som brandman. 

Dessutom bör man i skolorna 

lägga in mer fys på schemat 

och se till att anpassa denna 

fysträning så att alla skall få 

en rimlig chans att klara av 

testerna vid utbildningens slut. 

Då kondition är en färskvara 

och man kanske väljer att arbeta 

med något annat än just 

operativ räddningstjänst efter 

utbildningens slut bör det 

finnas möjlighet att både via 

Räddningsverket och räddningstjänster 

med behörig 

personal kunna utföra testerna 

på nytt för att visa att man 

upprätthåller samma fysiska 

status som vid slutet av anställningen. 

Det innebär att man kan utföra 

testerna när man vill och 

inte behöver vara beroende 

av att vara fullt frisk vid ett 

specifikt tillfälle för att klara av 

testerna. Samtidigt gynnar det 

alla sökande att ha ett tydligt 

mål om vad som krävs för att 

komma in på räddningstjänsterna. 

Gunnar 

brandman 

Räddningstjänsten Kungälv 

Varför utbildas vi inte 

fullt ut i viktigt ämne? 

finns ett stort antal fördjupningsområden 

som bland annat återfinns i kurserna inom 

systemet för vidareutbilning och övriga 

fortbildningar – olycksundersökning är ett 

exempel på ett sådant område. 

För SMO-utbildningen finns fastställda 

utbildnings- och kursplaner som avgör utbildningens 

innehåll. 

Inom Räddningsverket pågår kontinuerligt 

ett kvalitetsarbete som syftar till att förbättra 

bland annat utbildningens innehåll. 

Det är viktigt att vi inom ramen för ständiga 

förbättringar tar till oss alla konkreta 

förslag på utvecklingsområden. Jag hoppas 

att du framfört dina synpunkter till din kursansvarige 

så att vi kan fortsätta att utveckla 

en bra utbildning till att bli än bättre. 

Självklart ska våra olika utbildningar vara 

optimerade vad gäller förhållandet kostnad 

och nytta. Vi tar ansvar för vårt utbildningssystem 

och vill utveckla det tillsammans 

med dig och andra intressenter. 

Stefan Lundqvist

34 ordet fritt 


Risk-modell som 

kan passa nya 

myndigheten 

Tre myndigheter ska 

läggas samman. Tre 

olika kulturer som 

över tid utvecklat sina egna 

referensramar ska ”i relevanta 

delar” smälta samman. För 

att undvika framtida interna 

stridigheter bör organisationskommitté 

och den framtida, 

nya verksledningen leta efter 

”något” som kan ena och samla 

den nya myndighetens medarbetare 

kring en gemensam 

referensram. 

Jag tror att Risk Governance– 

modellen kan vara ett bidrag i 

den riktningen. 

För dem som ska utforma 

den nya myndighetens inriktning 

och organisation kommer 

politikområden, budgetramar, 

det legala ramverket, direktiv 

och mer implicita budskap 

från regering och riksdag att 

vara i fokus. För det fortsatta 

arbetet kan dock erfarenheter 

från internationell riskforskning 

ge ett mervärde. 

Den fristående forskningsstiftelsen 

International Risk 

Governance Counsil (IRGC) 

har i samverkan med myndigheter 

och näringsliv i Europa, 

utvecklat en modell som sammanfattar 

och syntetiserar de 

senaste årtiondenas erfarenheter 

från teori och praktik i 

samhällets riskhantering. 

Syftet är att ge vägledning 

för utformningen av fungerande 

och socialt accepterade riskhanteringsstrategier. 

I mina 

ögon är riskhanteringsstrategi 

ett överordnat begrepp i 

förhållande till både kris- och 

olyckshanteringsstrategier. 

Utgångspunkt är de små och 

stora risker som finns i samhället. 

Som inom riskområdet 

hyfsat uppdaterad läsare känner 

man igen mycket. Begrepp 

som kommunikation, rådslag, 

Tyck till – du också! 

Alla är lika välkomna att delta 

i debatten. Skriv maximalt 

3 500 tecken på datorn, inklusive 

mellanslag. Saknar du 

dator, skriv max 30 rader på 

skrivmaskin. 

Redaktionen förbehåller sig 

rätten att korta ner insändare 

som är längre. 

Adress: ”Ordet fritt”, Sirenen, 

L 257, 651 80 Karlstad 

Skicka gärna på e-post: 


Manusstopp för nr 4-08 är 

22 maj. Välkommen! 

samverkan, mång- och tvärvetenskaplighet, 

de komplementära 

relationerna mellan 

experter och lekmän och mellan 

kvantitativa och kvalitativa 

analysmetoder och förhållandet 

mellan det ”objektiva” 

och ”subjektiva” känns igen. 

Det som är nytt är att nästan 

allt ryms inom en och samma 

modell – The Risk Governance 

Framework. 

Tillsammans med kommunikation 

betonas också vikten av 

att riskbedömningen ska baseras 

på en samlad värdering av 

resultat från både traditionell, 

kvantitativt inriktad riskanalys 

och analyser av kvalitativ 

karaktär. Nytt är också att 

omfattning och djup i kommunikation, 

och vilken riskhanteringsstrategi 

som bör föredras, 

ska bygga på den tillgängliga 

kunskapens karaktär. 

Risk Governance-modellen 

har testats inom områden som 

naturturism, dammbygge, energisäkerhet 

och nanoteknologi. 

Utförlig genomgång och 

kritisk diskussion finns i boken 

”Global Risk Governance” 

(2007) med Ortwin Renn och 

Katherine Walker som redaktörer 

och författare. Delar av 

detta tillsammans med bakgrund 

och utförlig beskrivning 

av modellen finns på IRGC:s 

hemsida www.irgc.org. 

Figuren här ovan beskriver 

översiktligt sambanden och 

kopplingarna mellan de olika 

delprocesserna. De svenska begreppen 

är min egen oauktoriserade 

översättning av IRGC:s 

engelska original. 

Varför borde detta vara intressant 

för den nya myndigheten? 

Jag anser att de nu aktuella 

framtidsstudierna från 

Räddningsverket och Krisberedskapsmyndigheten 

ger en 

tydlig vink i den riktningen. 

Krisberedskapsmyndighetens 

framtidsstudie mynnar ut 

i 13 åtgärder. Dessa indikerar 

ett intresse för att utveckla 

kommunikativa dialoger mellan 

berörda parter i samhällets 

krishantering. Man pekar också 

på att aktörskartan i samhället 

håller på att ritas om. De 

gamla hierarkiskt uppbyggda 

modellerna och expertstyrda 

systemen fyller inte längre sin 

uppgift. 

Räddningsverket framtidsstudie 

mynnar ut i 12 utvecklingsområden.Räddningsverket 

lyfter fram dialog som 

kommunikationsform. 

Ett ömsesidigt givande och 

tagande av kunskap, erfarenheter 

och bedömningar, måste 

i allt högre grad prägla kommunikationen 

mellan myndigheter, 

kommuner, företag, 

organisationer och enskilda. 

Medborgarperspektivet 

kommer till uttryck inom de 

utvecklingsområden som rör 

stöd till utsatt grupper och 

stöd för den enskildes förmåga 

att hantera risker. 

Det finns således gemensamma 

ytor i termer av kommunikation, 

samverkan och partnerskap 

i ett i många stycken 

nytt politiskt-administrativt 

landskap. Identifieringen och 

beskrivningen av dessa måste 

utvecklas. Min bedömning 

är att detta kan underlättas 

med stöd av Risk Governance 

modellen. 

Agne Sandberg 

analytiker 

Räddningsverket 

En gåta att inte 

spisen stängs 

automatiskt 

Angående artikeln om ”spisbränder” 

i Sirenen nr 2/08, 

blir man åter påmind om hur 

primitivt och gammalmodigt 

även nya lägenheter är utrustade, 

och då särskilt när det 

gäller säkerhetsaspekten. 

Speciellt är detta märkligt 

med tanke på att äldre och psykiskt 

handikappade i dag bor i 

eget boende i betydligt större 

grad än för 10-20 år sedan. 

”Spisen” är just ett exempel 

på en farlig tingest som i princip 

funkat på samma sätt i mer 

än 50 år. Att inte alla nya spisar 

har någon form av automatisk 

nyutgivet från 

Räddningsverket 

Rapporter 

avstängning vid överhettning 

är en tragisk gåta! 

Varför inte ha en funktion i 

ytterdörrlåset som per automatik 

stänger av spisen när 

man låser dörren utifrån? Jag 

bjuder gärna på ”patentet”. 

Med dagens teknik kan detta 

inte vara särskilt svårt att genomföra 

och kostnaden ringa 

i förhållande till priset av en 

lägenhetsbrand. 

Lars Wærnhoff 

Årsredovisning 2007 

Räddningsverkets årsredovisning. Text och ekonomisk bilaga. 

Best nr: I99-170/08. 

Olycksläget 2007 

En samlad bild och bedömning av olycksutvecklingen och säkerhetsarbetet 

i Sverige. 1995-2005 ökade antalet människor som 

dog i olyckor med 30 procent. Här sammanfattas iakttagelser 

och slutsatser. 

Best nr: I99-171/08. 

Skadeförebyggande arbete för äldre 

Fallolyckor är den vanligaste olyckstypen. Räddningsverket och 

Sveriges kommuner och landsting gjorde 2007 en enkätundersökning 

om kommunernas skadeförebyggande arbete på 

området. Resultatet redovisas här. 

Best nr: I99-172/08. 

Broschyr 

Tips och råd om säkerhet till alla campare. 

Best nr: R59-296/08. 

Så här beställer du 

Ange beställningsnummer samt din adress. 

Skicka beställningen via fax, e-post eller brevledes. 

Fax: 054-13 56 05. 

E-post: publikationsservice@srv.se 

Postadress: Räddningsverkets publikationsservice, L 124, 

651 80 Karlstad. 

annan utgivning 

oBS – kan inte beställas 

från Räddningsverket 

Personlig skyddsutrustning – när, var hur 

Hur gör man rätt val av skyddsutrustning. Boken går kortfattat 

igenom vad personlig skyddsutrustning är, vilka lagar och regler 

som gäller samt CE-märkning. 

Pris: 250kr exkl moms. Beställning: 08-402 02 20, eller www. 

prevent.se/bokhandel 

Flodvågskatastrofen i Asien 2004 

Om omhändertagandet av överlevande under transporten från 

Thailand och i det tidiga skedet av återkomsten till Sverige. 

Boken är en Kamedo-rapport (Katastrofmedicinska organisationen). 

Pris: 110 kr inkl moms, kan även laddas ner som pdf. Beställning: 

www.socialstyrelsen.se/publicerat

Sirenen Nr 3 • Maj 2008 platsannonser 

Kampanj för säkrare sommar 

Kampanjen för en säkrare sommar 

slog väl ut förra året, därför 

fortsätter Räddningsverket och 

vill att fredag 13 juni blir en nationell 

kampanjdag. 

För nu är sommaren snart här 

med grillning, camping, bad och 

sommarstugerenovering. 

– Tillsammans med lokala aktörer 

vill vi göra människor i alla 

åldrar medvetna om hur man 

på ett enkelt sätt kan förhindra 

olyckor i samband med härliga 

sommaraktiviteter, säger Inger 

Larsson, Räddningsverket. 

Räddningsverket har skickat 

brev till landets kommuner, 

frivilligorganisationer och 

n n n Åsele och Räddningsverket 

är inte överens om när 

skogsbranden började och 

slutade. Kommunen har räknat 

kostnaderna för insatsen i juli 

förra året till 465 000 kronor. 

Räddningsverket anser att det 

var två insatser och därmed blir 

två självrisker. Verket har godkänt 

en ersätting på 300 000, 

vilket är 80 000 lägre än Åsele 

begärt. 

Räddningstjänsten är organiserad med två deltidskårer 

och heltidsanställd personal på båda stationerna. 

I takt med att omvärlden förändras, behöver vi också 

anpassa oss och arbeta med ett så brett register 

som möjligt så att våra kommuner blir säkra och 

trygga att bo, verka och vistas i. 

Vi söker dig som har goda kunskaper i konsten att 

skapa dialog både internt och externt. Du kommer 

att få stora möjligheter att själv påverka dina 

arbetsuppgifter. Dina arbetsområden kommer i 

huvudsak att bestå av tillsyns-, utbildnings- och 

övningsverksamhet samt med beredskap var femte 

vecka som insatschef. 

Du bör ha utbildning motsvarande brandmästare 

och förebyggande II eller likvärdig utbildning. 

Placeringen kommer att vara i Lomma med båda 

pensionärsorganisationer med 

inbjudan att delta i kampanjen. 

– Andra intresserade är också 

välkomna att vara med. Fredagen 

den 13 juni hoppas vi att 

det finns många volontärer ute 

på gator och torg som hjälper 

oss att sprida information om 

Räddningstjänsten Lomma-Staffanstorp 

söker 

Brandinspektör 

säkerhet och dela ut vårt kampanjmaterial. 

I kampanjpaketet ingår vykort 

i fem motiv, affischer och mallar 

för lokala pressmeddelanden. 

Mer information om kampanjen 

finns på www.raddningsverket.se/trettonde 

RÄDDNINGSTJÄNSTEN SYD 

BRANDMÄN 

TJEJER & KILLAR 

KUNGÄLV/ALE RÄDDNINGSTJÄNST 

söker 

Kompetent medarbetare 

Läs mer om tjänsten på 

www.kungalv.se/raddning 

RÄDDNINGSTJÄNSTEN 

Tjänsterna är tillsvidareanställning. 

för mer information kontakta: 

Personalplanerare Ulf Andersson 046-540 47 53 

eller HR-konsult Sara Ärlebäck 046-540 46 22 

Skicka ansökan till jobb@rsyd.se, sista ansökningsdag 4 maj. 

läs mer på: www.rsyd.se/lediga_tjanster. 

kommunerna som arbetsområde vid beredskap. Du 

måste bo eller bosätta dig i någon av kommunerna. 

Stor vikt lägges vid personlig lämplighet. 

Eftersom vi vill ha mångfald och en jämn könsfördelning 

i arbetslivet, välkomnar vi såväl manliga 

som kvinnliga sökande samt sökande med olika 

etniska bakgrunder. 

Frågor och funderingar besvaras av : 

räddningschef Ingvar Ahlström 046-25 14 01 

0709-35 14 01 

Fackliga företrädare 

BRF, Bertil Persson 0705-74 18 70 

och Conny Nexing 0733-62 57 67 

Välkommen med din ansökan senast 2008-05-18 

via vårt e-rekryteringssystem på 

www.staffanstorp.se 

Räddningstjänsten Falköping-Tidaholm söker 

Avdelningschef, tillsyn och 

olycksförebyggande 

35 

Arbetsuppgifter 

Avdelningschefen för tillsyn och olycksförebyggande har huvudansvaret 

för den förebyggande verksamheten inom räddningstjänsten. 

Den förebyggande avdelningen ansvarar för tillsyn, extern utbildning, 

information, brand och olycksorsaksutredningar, plan och 

byggprocesser samt kommunal riskhantering 

Kvalifikationer 

Vi lägger stor vikt vid dina personliga egenskaper som initiativförmåga 

och samarbetsförmåga. Det är viktigt att kunna kommunicera 

med medarbetare och externa samarbetspartners. 

Du skall ha brandingenjörsexamen. 

Kontaktperson 

Räddningschef Stefan Swenson 0515-88 58 01 

0705-83 22 38 

Ansökan 

Ansökan skickas senast 2008-05-12 till: 

personalkonsult Johan Norrbin, 

Falköpings kommun, 521 81 Falköping, 

eller via e-post: johan.norrbin@falkoping.se 

Oskarshamns kommun vid Smålandskusten har 26 300 invånare. 

Vi erbjuder en hög livskvalitet och trygghet för invånare 

och besökare. De framgångsrika företagen och närheten till 

Östersjön öppnar dörrar till spännande jobb, handel och utveckling. 

Den kommunala förvaltningen har 2 400 anställda. Vi ser 

gärna att Du blir en del av oss där öppenhet, professionalism, 

kompetens och positiv människosyn genomsyrar vår verksamhet. 

För mer information www.oskarshamn.se 

Oskarshamns räddningstjänst söker 

Brandingenjör eller 

Riskhanteringsingenjör 

Är du en positiv människa som har lätt för att samarbeta och vill 

vara med och utveckla kommunens skydd och säkerhetsarbete 

inom räddningstjänsten då ska du söka denna tjänst. Flertalet av 

de uppdrag som vi hanterar idag kräver ett visst mått av självständig 

drivning varför vi förutsätter att du har denna förmåga. 

Huvudsakliga arbetsområden 

• Medverka till att upprätthålla och utveckla brandskyddet inom 

OKG AB och SKB AB genom de samverkansavtal som finns. 

Detta innebär uppdrag både inom den operativa och förebyggande 

verksamheten. 

• Leda och samordna riskhanteringsarbete inom den operativa 

verksamheten. 

• Medverka till att utveckla det riskoch sårbarhetsanalysarbete 

som bedrivs inom Oskarshamn och Högsby kommun. 

• Medverka till att utveckla den förebyggande verksamheten 

med avseende på explosiva och brandfarliga varor. 

Kvalifikationer 

• Brandingenjörs- eller riskhanteringsingenjörsexamen. 

• Körkort lägst B. 

• Godkänd läkarundersökning. 

Meriterande 

• Genomfört RUB. 

• Erfarenhet från såväl operativ som förebyggande verksamhet 

inom kommun. 

• Erfarenhet från förebyggande verksamhet inom näringslivet. 

Övrigt 

Oskarshamns kommun vill öka jämställdheten och den etniska 

mångfalden på arbetsplatsen varför vi gärna ser sökanden som 

bidrar till detta. Då vissa uppdrag kräver säkerhetsklassning 

kommer registerkontroll att utföras. 

Din ansökan med meritförteckning vill vi ha senast 2008-06-01 

Ansökan skickas till Räddningstjänsten Oskarshamn, 

Formaregatan 6, 572 36 Oskarshamn. 

Upplysningar lämnas av: 

Räddningschef Hans Bohlin, 0491-76 40 51 

Stf räddningschef Ingemar Idh, 0491-76 40 52 

Facklig kontaktperson: Hans Nilsson 0491-88 000

36 platsannonser 


Projektledare 

vid Räddningsverket 

Inom området Räddningscentraler och sambandssystem med 

särskild inriktning på besluts- och lednings stödsanalyser för 

räddningstjänsten samt stöd till kommunernas införande av 

Rakel. 

Läs mer på www.raddningsverket.se/jobb 

Länsstyrelsen 

söker medarbetare 

Handläggare krisberedskap 

Ref.nr 112-5678-08. 

Tillträde efter överenskommelse. 

Länsstyrelsens arbete med krisberedskap handlar bland annat 

om att genom deltagande i planering och samhällsutveckling 

bidra till att minska sårbarheten i samhället och att genom 

utbildnings- och övningsinsatser öka samhällets förmåga att 

hantera de händelser som inträffar. 

Läs mer om Länsstyrelsen och arbetsuppgifterna 

på www.bd.lst.se. 

Länsstyrelsen har en bred verksamhet. I rollen som 

regeringens regionala företrädare ingår bland 

annat att oensivt arbeta för en hållbar framtid. 

Tillstånd, tillsyn, samordning och utveckling av 

viktiga samhällsområden är våra huvuduppgifter. 

www.bd.lst.se 

Sirenen 

är Räddningsverkets tidning. 

I den kan du följa utvecklingen 

inom räddningstjänsten och 

skydd mot olyckor. Nyheter, 

reportage, debatt och mycket 

annat. 

Bli prenumerant och Du får 

åtta nummer om året, Gratis! 

Enda kravet från vår sida är 

att du gör en personlig anmälan. 

Vi kan tyvärr inte ta emot 

personallistor. 

Ja tack,

Sirenen Nr 3 • Maj 2008 platsannonser 

Bli en av oss! 

Räddningstjänsten Storgöteborg 

står för trygghet, säkerhet och 

omtanke. Vi ansvarar för räddningstjänst 

och förebyggande skydd 

i våra sex medlemskommuner. 

Vikarierande Enhetschef 

Vi söker en enhetschef alternativt brandingenjör i händelse av 

succession inom den egna organistationen. 

Mer information om organisationen och tjänsterna nns hos 

oss på vår hemsida www.rsgbg.se under rubriken Bli en av oss. 

Örnsköldsviks kommun har cirka 55 000 invånare och består av ett flertal tätorter men också en mycket stor landsbygd. Ytan är 68 kvadratmil vilket 

gör Örnsköldsvik till en av de större kommunerna i Sverige. Inom kommunen finns ett flertal större företag med koncentration på skog, kemi 

och verkstad. Med sina omkring 2 500 företag är Örnsköldsvik en företagstät kommun. 

Räddningschef till räddningstjänsten 

Räddningstjänsten har 55 heltidsanställda och 150 deltidsanställda 

fördelade på 10 brandstationer. Dessutom finns 

ett flertal räddningsvärn inom landsbygd och skärgård. 

Inom räddningstjänstens organisation finns bland annat 

kommunens larmcentral och kommunens ansvar för 

förebyggande verksamhet och säkerhet. 

Räddningstjänsten är organiserad som egen förvaltning 

direkt under kommunstyrelsen där Du med uppdraget 

som förvaltningschef har stort samverkansansvar med 

andra verksamheter inom och utanför kommunen. 

Som räddningschef har Du det fulla ansvaret att leda 

verksamheten utifrån kommunens övergripande mål och 

n n n Torsten Mohlins stipendiefond har utsett Jeanette Selin, Västra 

Sörmlands Räddningstjänst, till årets stipendiat. 

Jeanette Selin får 15 000 kronor för att i Denver studera vilka 

strategier som använts för att kvinnliga brandmän ska accepteras. 

I projektet ingår också att undersöka skillnaderna i arbetssätt samt 

vad vi kan lära av amerikansk räddningstjänst. 

Brandtekniker 

räddningstjänstens mål och verksamhetsplan. I uppdraget ingår 

att utveckla och stimulera medarbetarna för att arbeta mot uppställda 

mål. 

Kvalifikationer: 

l Du har erfarenhet av att arbeta som ledare 

l Du skall vara utbildad brandingenjör 

l Du är en tydlig och strukturerad person med helhetssyn 

l Du kan verksamhetsområdet 

För mer information om tjänsten ring: 

tf kommundirektör Bengt Westin, tfn 0660-881 33 eller 

räddningschef Lars Larsson, tfn 0660-787 52 

Välkommen med din ansökan senast den 8 maj 2008 till: 

Örnsköldsviks kommun, kommunledningskontoret, personal, 

891 88 Örnsköldsvik eller e-post platsansokningar@ornskoldsvik.se 

til Beredskabsstyrelsen - Danmark 

Til forebyggelseskontoret i Birkerød søger 

vi en medarbejder til arbejde med 

udformning af regler for brandteknisk 

forebyggelse samt sagsbehandle og 

rådgive på brandområdet. 

Vi tilbyder 

Et velfungerende team på 12 kolleger, 

hvoraf hovedparten er akademikere med 

en teknisk baggrund. Kontoret spiller en 

central rolle i processen omkring intensivering 

og udvikling af Beredskabsstyrelsens 

forebyggelsesindsats, hvor faglighed og 

kvalitet prioriteres højt. 

Om dig 

• er uddannet bygningsingeniør med 

interesse for brandteknik 

• kan formulere dig skriftligt i et let og 

klart sprog 

• kan arbejde selvstændigt og omhyg- 

geligt og er god til at planlægge egen 

arbejdsindsats 

• har gode samarbejdsevner og er god 

til engelsk i skrift og tale. 

Det vil være en fordel, hvis du har erfaring 

med brandteknisk sagsbehandling fra en 

kommunal bygnings- eller brandmyndighed 

eller en privat virksomhed eller tilsvarende. 

Vil du vide mere så læs hele stillingsopslaget 

på www.brs.dk 

Send din ansøgning til Beredskabsstyrelsen, 

Personalekontoret, Datavej 16, 

DK-3460 Birkerød, Danmark eller til 

brs@brs.dk 

Ansøgningsfristen er den 9. maj 2008, 

kl. 12.00. 

Kanonen på den nya brandbilen 

har en räckvidd på 15 

meter. 

37 

Ny brandbil 

för 

7,5 miljoner 

Det tog drygt sju år, men nu 

har Stenungsunds räddningstjänst 

en riktig värstingbrandbil. 

– Den är unik för Sverige. Det 

finns en handfull liknande fordon 

i världen, säger Stefan Stenman, 

Borealis, som varit projektledare. 

Frågan om ny bil togs upp 

2000, den budgeterades för 

2004 men levererades först i år. 

Kostnad 7,5 miljoner kronor 

Industrin i Stenungsund står 

för investeringen och dimensionerande 

skadefall inom petrokemin 

på orten låg till grund för 

konceptet. 

Man fick en bil som väger nästan 

26 ton, vilket är gränsen för 

att få framföras på allmän väg. 

– Det blev många kompromisser 

för att klara kravet om att få 

framföras på allmän väg. 

Lite fakta om fordonet: 

•Chassit är Scania P380, påbyggnation 

utförd av Rosenbauer, 

Österrike 

• Pumpens kapacitet är minst 

7 000 liter per minut vid anslutning 

till industrins brandpostuttag. 

Separat skumpump, automatiskt 

skumdoseringssystem 

för varje enskilt uttag 

•Vattentank på 4 000 liter och 

skumtank på 1 000 liter 

•Fjärmanövrerad skum/vatten/ 

pulver-kanon på bom, så kallad 

”snorkel”, med räckvidd på 15 

meter ovan mark med 4 000 liter 

per minut. 

•Ytterligare fjärrmanövrerad 

kanon för skum/vatten på taket 

som klarar 1 000 liter per 

minut. 

• Pump med förhöjt lågtryck, 

200 l vid 40 bar och 80 meter 

slang med munstycke. 

• Samtliga intag och uttag för 

vatten, skum eller pulver finns 

monterat lika på både höger och 

vänster sida om fordonet. 

• Övrig utrustning är bland 

annat inbyggd gasvarning 

med externt ljus och ljudlarm, 

tre kameror med monitor för 

pumpskötare, två mobila vattenkanoner 

som klarar 3 500 

liter per minut.

38 eftersläckning 


Här är ditt liv, Kaare 

Kaare – the Movie. 

Nja, inte riktigt. Men erfarenheter 

från sisådär 70 år i branschen blir nu 

film. 

Förra året tillbringade Kaare Brandsjö, 

Räddningsverkets tidigare filmare Birger 

Markusson och Stockholms räddningschef 

Jan Wisén två dagar på Katarina 

brandstation i Stockholm. 

Det resulterade i tio timmar råfilm om 

Kaare Brandsjös liv i svensk räddningstjänst. 

– Men han berättar också om hur han 

var frivillig i Finland under kriget och 

motståndsman i Norge, säger Markusson. 

– Det blir lite av ”Här är ditt liv”, säger 

Wisén. 

– Undrar hur det blev, så jag inte sa 

några grodor, säger Brandsjö. 

Frågan är om Kaare Brandsjös motsvarighet 

finns i någon annan bransch. Han 

är 92 år, har varit med och präglat svensk 

räddningstjänst i 70 år. Brandingenjör 

Brandsjö var folkpensionär innan dagens 

nyexmaninerade ingenjörer var födda. 

Han är framsynt, vidsynt och fortfarande 

vaken i debatten. 

Lös Sirenens korsord, vinn fina 

priser. Skicka lösningen senast 

20 maj till: 

”Krysset”, Sirenen, 

Räddningsverket, L 257, 

651 80 Karlstad. 

Kaare Brandsjö har sett många förändringar inom svensk räddningstjänst, men 

själv aldrig fastnat i någon av dem. Han ser hela tiden framåt. Nu blir det film av hans 

erfarenheter och tankar. Foto: Stig Dahlén 

Det är inte så konstigt att hans yrkesliv 

blir film. 

Jan Wisén har TV-erfarenhet, var programledare 

i ”Larmet går” på 90-talet. 

Nu är han ”Lasse Holmqvist” i filmen om 

Kaare Brandsjös liv. Wisén och Brandsjö är 

-krysset 

Namn: ............................................... 

Adress:............................................... 

Postadress:........................................... 

dessutom goda vänner sedan många år. 

– I den här filmen berättar Kaare mycket 

från branschen. Det är inte så ofta han har 

gjort det. 

Hur filmen ska presenteras är ännu inte 

klart. 

– Min uppfattning är att det blir en film 

på 45-60 minuter, en populärversion. Men 

dessutom måste hela råfilmen sparas, hela 

berättelsen bevaras. Kaares kunskap är 

viktig för erfarenheter, för forskare, säger 

Wisén. 

Kaare Brandsjö tycker också att vi generellt 

borde vara bättre på att ta vara 

på erfarenheter. Han tar ett exempel från 

höststormen i Göteborg 1969. 

– Hela stan var mörklagd, industrierna 

stod stilla. Sahlgrenska hade reservkraft, 

men den var vattenkyld och man fick inte 

vatten till pumparna. Spårvägen stod still, 

som reserv fanns 50 bussar på Hisingen. 

Men när mackarna inte hade någon ström 

gick det inte att tanka bussarna. Den här 

typen av brister visar sig fortfarande när 

vi får strömavbrott. 

Varför är vi då inte bättre på att ta vara 

på tidigare erfarenheter? 

– Glömska tror jag. Gå in och titta i biblioteken, 

det är min uppmaning. 

Svenska Brandbefälets Riksförbund, 

Svenska Brandskyddsföreningen och 

Räddningsverket är med och finansierar 

filmen. Hur den ska marknadsföras är 

ännu inte klart. 

PER LARSSoN 

Brandsläckaren till spånga 

Först öppnade rätta lösningen i förra krysset kom från Spånga. Vi på Sirenen säger 

grattis till Monika Lingemark och övriga vinnare. 

1:a pris (pulversläckare, typ ABE III, för hemmet, kontoret etc): Monika Lingemark, 

Spånga. 

2–4:e pris (cykelhjälm): Gunnar Lundström, Roknäs, Ruth Kallin, Kramfors, John 

Åke Abrahamsson, Bredbyn. 

5–8:e pris (brandvarnare): Tord Oskarsson, Gällivare, Bengt Mattsson, Huskvarna, 

Ann-Charlotte Karlsson, Asarum, Kurt Sjölander, Tullinge.

Sirenen Nr 3 • Maj 2008 eftersläckning 

Förening för 

brandkonsulter 

Brandkonsulterna 

i landet 

har startat 

en egen 

intresseförening, 

Sveriges 

Brandkonsultfören 

Nählinder 

ing, BRA. 

Förste ordförande blev Jan 

Nählinder. 

Övriga som valdes in i styrelsen 

är Kjell Fallqvist, Per-Anders 

Marberg, Håkan Rönnqvist, 

Richard Nilsson, Johan Renvall 

och Anders Dagneryd. Mer om 

föreningen finns på: 

www.brabrandkonsulter.se 

Skylt på väggen 

på Helsingborgs lasarett. 

Fotografen 

funderar på syftet, 

det gör vi också. 

Foto: A Källström 

Mats Tengvall, räddningschef i Knivsta, tog bilden någonstans 

mellan Ludvika och Smedjebacken. 

–Om tillvägagångssättet överensstämmer med dåvarande Sprängämnesinspektionens 

regler om förläggning och påkörningsskydd är 

väl svårt att säga, konstaterar han. 

Sprängämnesinspektionens föreskrifter (SÄIFS) 1997:9 behandlar 

regler för öppna cisterner med brandfarliga vätskor. 

Föreskrifterna säger att en öppen cistern ska vara placerad på 

stadigt, jämnt bärande underlag av obrännbart material och i övrigt 

vara förlagd så att den inte utsätts för skadliga påkänningar genom 

sättning och dylikt. Cisternen skyddas mot trafik genom lämplig placering 

eller påkörningsskydd. 

Räddningsverket ansvarar numera för föreskrifterna. Torkel Schlegel 

är chef på enheten för brandfarliga och explosiva varor. Om den 

uppallade tanken i Dalarna säger han: 

– Jag kan bara konstatera att de kreativa alltid kommer att ligga 

steget före oss regelskrivare... 

nytt om namn 

u Brandingenjör Lennart Jonsson 

har börjat ett nytt jobb som miljö-, 

hälso- och säkerhetskoordinator 

på Esab i Göteborg. Han kommer 

närmast från Arbetsmiljöverket i 

Göteborg. 

u Sven-Erik Svensson är ny ställföreträdande 

räddningschef i Härjedalen, 

han var tidigare räddningschef i 

Bergs kommun. 

ROFFE 

Sopnedkastet inget bra vägval 

Person fast i sopnedkast är en klassiker. Nu 

har det hänt igen. Räddningstjänsten i 

Åre larmades till ett hyreshus klockan fem en 

tisdagsmorgon. 

En man i 20-årsåldern skulle besöka sin syster, 

men saknade nyckel. Han valde sopnedkastet. 

Valet var inte så lyckat. Axlarna kom 

igenom, men höfterna fastnade. Och där satt 

han. Räddningsledare Bengt Larsson fick larm 

om man fastklämd och åkte direkt från hemmet 

till olycksplatsen. 

Han blev något förvånad när han fick se hur 

mannen var fastklämd. 

Vad hade de i tankarna? 

u Tom Setterwall lämnar Stockholms 

Brandförsvar och blir 

räddningschef i Sydöstra Skånes 

räddningstjänstförbund från 1 augusti. 

Han efterträder Bengt-Arne 

Nebrelius. 

u Roger Gustafsson tillträder som 

räddningschef i Lomma/Staffanstorp 

1 september. Han efterträder Ingvar 

Ahlström som går i pension. 

u Christer olofsson slutar som 

Av Ulf Lundkvist 

Nisse Larsson 

– Har aldrig varit med om något liknande under 

mina 40 år i räddningstjänsten, säger han. 

Brandmännen skruvade loss luckan till 

sopnedkastet, men mannen satt fast ändå. 

De tog fram klippverktyget och klippte loss 

luckramen, men det hjälpte inte. 

Till slut slogs delar av tegelväggen loss och 

mannen kunde dras ut ur sopnedkastet. 

– Det tog 40 minuter. Men han var vid gott 

mod hela tiden och det slutade trots allt lyckligt, 

det är inte alltid det gör det, säger Bengt 

Larsson. 

Pratar vi här om en annan form av nödutgång? 

I så fall finns det resurser för ett längre 

besök. Bilden är fångad på ett varuhus i Trelleborg. 

Foto CB-Foto 

lärare i Skövde för tjänst inom räddningstjänsten 

i Falköping-Tidaholm. 

n n n HÖR AV DIG 

när personer på ledande poster i din 

organisation byter jobb eller någon 

nyanställs. Ring 

054-13 51 02, 13 51 04, 13 5106, 

13 52 58 eller skicka e-post: 

sirenen@srv.se 

Givetvis kostar det inget att ”annonserna” 

denna information. 

39 

Behövs kvinnor i räddningstjänsten? Svaret är 

förstås ja – det säger också flertalet räddningschefer. 

Men är det enbart en läpparnas bekännelse? 

Man kan ju fråga sig eftersom nästan ingen 

av dem gör något som sätter konkreta avtryck i fler 

kvinnliga brandmän, åtminstone inte i heltidskårerna. 

De vågar inte, eller orkar inte, ta striden med 

konservativa krafter på brandstationen. ”Jag måste 

välja mina krig, det är nog lugnast att ligga lågt.” 

Det handlar om mångfald, att arbetsplatser vinner 

på att ha både kvinnor 

och män, liksom 

att få in personer i 

kåren med annan etnisk 

bakgrund än oss 

”normalsvenskar”. 

Men mångfald är 

mycket mer. Finns 

det utrymme för 

bögar i räddningstjänsten? 

Kan en ho- 

mosexuell vara brandman? Självklart! Och de finns, 

men de törs inte kliva ut ur garderoben. 

Häromdagen lyssnade jag på Claes Schmidt, 

alias Sara Lund. Han är en 59-årig transvestit, som 

ibland drar på sig raffiga kvinnokläder för att 

trivas med tillvaron. I 25 år ”satt han i garderoben” 

innan han avslöjades av hustrun Anita, vågade erkänna 

för henne och andra att han är transvestit. 

Claes/Sara berättade under två timmar om detta och 

vikten av mångfald i samhället. 

Samspelet mellan olikheter ger framgång 

Inte för att jag tycker att brandmän ska klä sig i 

kjol och lösbröst när de rycker ut, men det Claes 

Schmidt sa berörde mig. Att vi alla måste öppna 

våra sinnen för att mångfald är något som berikar 

hela samhället. 

Här några citat från Claes Schmidt: 

- Minoriteter utgör majoriteten i samhället. 

- Folk pratar alltid om minoriteter, inte med. 

- Den farligaste av våra fördomar är tron att vi inte 

har några. 

- Ju mer vi vet om varandras olikheter, desto mindre 

vill vi bekämpa dem. 

- Lika barn leka bäst, heter det. Men olika barn 

skapar nya lekar. 

- Där alla tänker lika blir det inte mycket tänkt. 

Av dessa och många andra skäl behövs mångfald 

i alla sammanhang, inte bara i räddningstjänsten. 

Det är inte olikheterna i sig, utan samspelet mellan 

dem som gör mångfalden till en framgångsfaktor. 

nnn En organisationskommitté finns nu för 

att forma Myndigheten för samhällsskydd och 

beredskap (MSB). Den har tusen och en saker att 

klara ut innan årsskiftet. I mina ögon finns det två 

nyckelfrågor kommittén i alla lägen bör ställa sig: 

”Varför gör vi detta?” och ”För vem gör vi 

det?” Och lyssna på dem som MSB ska 

vara till för – fråga de viktigaste kunderna/målgrupperna 

vilka förväntningar 

de har på nya myndigheten, 

lyssna och ta hänsyn till det! 

nnn Alla snackar om att vi går mot 

ett betydligt varmare klimat, att palmer 

snart kan växa utomhus i Sverige. 

Jag har börjat tvivla. Jordens 

uppvärmning får de stora isområdena 

längst upp på klotet 

att smälta och det minskar 

salthalten i havet. 

Det kan, enligt en rad 

experter, få Golfströmmen 

att stanna av. Så i 

stället för Medelhavsklimat 

i Sverige kan vi 

överraskande snabbt 

drabbas av en ny istid. 

Kommer den nya myndigheten 

MSB, som ska 

fixa allt mellan himmel 

och jord, att ha en beredskap 

också för det? 

Lika barn 

leka inte 

alltid bäst 

Sista ordet 

från Stig Dahlén 

Sirenens chefredaktör 

Välkommen med synpunkter! 

e-post: stig.dahlen@srv.se 

Stig Dahlén är chefredaktör för Sirenen. De åsikter 

som framförs i denna kolumn är hans personliga 

och har inget med Räddningsverkets ståndpunkter 

att göra.

Posttidning B 

Returadress: 

L 257 

651 80 Karlstad 

ÖREBRO. De möttes i sjunde klass. Nu 

skiljs de i en korridor på brandstationen 

i Örebro. 

– Hörru, du får väl börja släktforska. 

Det gör ju alla andra. 

– Nej, fy fan, det är inte intressant. 

Året var 1956. Sovjet invaderade Ungern, 

Kekkonen blev Finlands president 

och Ikea lanserade monterbara möbler 

i platta paket. 

Men vad visste väl Ingvar Eriksson och 

Roger Johansson om framtiden när de 

började sjunde klass i Rönneshytta skola? 

Föga, antar vi. 

För många på orten fanns morgondagen 

på bruket. Ingvar och Roger stämplade 

också in, men gick vidare. 

De hamnade i räddningstjänsten. I sommar 

stämplar herrarna ut från brandstationen, 

men då är de 65 och har båda nått 

och lämnat posten som räddningschef. 

– En del kollegor som är 58 har problem 

att bestämma sig för vad de ska göra, om 

de ska sluta eller ej. Det har inte vi, vi är 

färdiga nu, säger Roger Johansson. 

Räddningsverkets tidning 

Nr 3 • April 2008 

De träffades i årskurs 7, drygt 50 år senare stämplar Ingvar Eriksson och Roger Johansson ut tillsammans från Nerikes Brandkår. När de båda återförenades på stationen i 

Örebro för sex år sedan hade båda hunnit med att vara räddningschefer. Foto: Per Larsson 

Slutstation för 

skolkompisarna 

Roger och Ingvar är inte dödspolarna 

som vandrat hand i hand genom livet. Det 

är snarare gemensamma yrkesintressen 

som fått vägarna att leda åt samma håll. 

Det började alltså i sjunde klass i Rönneshytta, 

dryga milen utanför Askersund. 

Ingvar Eriksson blev elektriker, Johansson 

började på mekanisk verkstad. 

– Verkstadschefen var även brandchef. 

Jobbade man på verkstan ingick det i stort 

sett att även gå med i brandkåren, berättar 

Roger Johansson. 

Det blev hans väg mot en ny bransch. 

Men Ingvar var före. 1961 började han 

som deltidare i Skyllberg, två år senare 

fick han heltidstjänst i Kumla. 

– Minns att jag spydde under första fyspasset. 

Vi hade förre landslagsspelaren i 

fotboll, Sven-Ove Svensson, som bas. Han 

sprang bakom och hetsade mig, och som 

aspirant ville man inte vika ner sig. 

Eriksson jobbade varannat dygn och 

kvitterade ut 1 022 kronor i månaden. 

1968 blev det förmansskolan, 25 år ung. 

– Jag var då den yngste som gått kur- 

sen. Men det berodde mest på att vår kår 

var nybildad och det akut behövdes förmän. 

Han gick utbildningar och blev så 

småningom räddningschef i Hallsberg 

1987. 

Sex år senare blev gamle skolkompisen 

Roger Johansson räddningschef i Askersund. 

Han hade börjat vikariera som 

brandman 1967. 

– Det var på den tiden det var plus i kanten 

om brandbilen startade, säger Roger 

Johansson. 

Han blev heltidsanställd 1978 och avancerade 

så småningom till chef. 

Några tankar på att ändra vägval i yrkeslivet 

fanns aldrig. 

Hallsbergs räddningstjänst var med 

när förbundet Nerikes Brandkår bildades 

1998. 2002 anslöt Askersund. Roger 

Johansson flyttade in till Örebro och 

hamnade i rummet bredvid sin gamle 

klasskompis. 

I sommar tömmer de sina rum, men är 

själva fulla av minnen. 

Ingvar Eriksson minns den första brandbilen 

han var med och köpte i Kumla 1965. 

En Volvo Trygge för 90 000 kronor. 

– Den var pinsam att åka i. Motorn var 

så klen att åkeribilarna bara dundrade 

förbi oss. I dag kostar en ny brandbil tre 

miljoner. 

Men det första utryckningsfordonet Ingvar 

Eriksson åkte i var en avpolletterad 

stadsbuss från Örebro. Den användes av 

kåren i Skyllberg. 

– Vi klev på efter vägen när det var larm, 

kläderna hängde inne i bussen. 

Då rökdykte brandmän utan luftpaket 

på ryggen. Luft fick de genom en 15 meter 

lång slang som var kopplad till masken 

och hängde ut i friska luften. 

– Men det var inte mycket rökdykning 

på den tiden. Ofta var det långt att åka 

och övertänt när vi kom fram. 

PER LARSSoN

Sirenen Nr 03 2008 - Tjugofyra7

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?