Finlands Svenska Centralidrottsförbund

VÅR ID ROTT

ARSBOK 

1957 

för 

FINLANDS SVENSKA CENTRALIDROTTSFÖRBUND 

och dess medlemsfärbund 

SVE SKA FINLA DS IDROTTSFÖRB D 

FI LA DS SVE SKA SKIDFÖRB D 

FI LA DS SVE SKA ORIE TERI GSFÖRB D 

FI LA DS SVE SKA KVI OGYM ASTIKFÖRBU D 

SVE SKA FINLA DS SKOLIDROTTSFÖRB D 

FI LA DS SVE SKA GYM ASTIKFÖRB D

Redigerad av 

STIG HÄGGBLOM 

Pärmbilden: Ole Wackström, Borgå Akilles, finländsk dubbelmästare 1957. 

(Se artikeln på sido 23). 

OY TILGMANN AB, HELSINGFORS 1958 

Det första året med tre distrikt 

Av Jarl F risk 

D en 1 januari 1957 övergick Pinlands Svenska Centralidrottsförbund 

och dess medlemsförbund, m ed undantag av Kvinnogymnastikförbundet, 

från nio till tre distrikt. Huvudmotivet till övergången var de i den s.k. 

CIF-linjen förutsatta tre svenska distrikten i ett kommande riksidrottsförbund. 

Tanken på svenskspråkiga distrikt som stomme i ett hela landet 

omfattande riksförbund i idrott var väl inte ny då den uttrycktes i 

CIF:s deklaration i november 1954. Det är emellertid i denna deklaration 

ursprunget till de lluvarande tre distrikten ligger. Det var med denna 

deklaration CIF-linjen första gången gavs offentlighet. 

Vid en stor rådplägning i oktober ett år senare godkändes denna CIFlinje 

även av föreningarnas representanter. Man Iät sig emellertid inom 

CIF inte nöja med eletta konstaterande. Trots att riksidrottsförbundet 

inte var närmare sin lösning än tidigare beslöt CIF:s årsmöte i februari 

år 1956, sedan alla medlemsförbunds och distrikts åsikt hörts, genomföra 

den nya distriktsindelningen redan år 1957. 1 detta skede hade man frångått 

deklarationens fyra distrikt och stannat för tre distrikt som den 

bästa lösningen: Nyland-Abolands ID, Österbottens ID och Alands ID. 

Orsaken tili att man så snart övergick tili den nya indelningen var tvåfaldig: 

dels ville man på svenskt h åll bereda vägen för ett riksförbund och 

samtidigt vinna tid för distrikten att samla erfarenheter av arbetet, dels 

förespeglade CIF-ledningen tanken på heltielsanställda ombudsmän i 

ele två stora distrikten, som samtidigt skulle bli de idrotts- och ungdomskonsulenter 

man inte tidigare hade haft råd att anställa vid sidan av de 

nio deltidsanställda ombudsmännen i de gamla distrikten. 

Vilka erfarenheter har man d å av det första året med tre distrikt? 

Kan man överhuvudtaget med bestämdhet fastslå några uppenbara 

nackdelar eller fördelar? Svaret är, att några direkt oväntade nackdelar 

icke framkommit; däremot har en del farhågor besannats. 

D å den nya indelningen planerades var man i förbunden liksom i 

distrikten medveten om en fara som hotade de nya distrikten. Kontakten 

mellan förening och distrikt, och därmed kontakten förening - förbund, 

hade varit lätt att upprätthålla i de gamla enheterna. Distriktsombudsmännen 

hade ett relativt litet område att sköta. Han var den välkände 

kontakten både uppåt till förbunden och nedåt tili föreningarna. Han 

hade under de år han arbetat hunnit samla en heI del erfarenhet och blivit 

nära nog oumbärlig för föreningarna. Med ens förlorade föreningarna 

5

denna kontaktman. Avståndet frän den enskilda föreningen till den nya 

adminstrationsorten tre- eIler fyrdubblades i värsta fall. 

För att eliminera denna svaghet i den nya indelningen hade förbunden 

tänkt sig dels att distrikten skulle indelas i kretsar med kretsstyrelser, 

dels att den nye distriktsombudsmannen skulle besöka föreningarna så 

ofta hans övriga arbetsuppgifter tillät det. Kretsindelningen genomfördes 

i Nylands-Äboland men inte i Österbotten. 1 ÖID har man dock efter 

det första året komrnit till den slutsatsen att en kretsindelningen bör 

tillämpas i fortsättningen. 1 fråga om ombudsmannens arbetsinsats hade 

man kanske i förbunden varit alltför optirnistisk i planeringsskedet. Men 

att hans arbetsbörda blivit så stor, att någon konsulentverksamhet överhuvudtaget 

inte varit möjlig, beror nog också delvis på att distriktsstyrelserna 

givit honom en mängd specialuppdrag som enligt arbetsreglementet 

inte hör till hans uppgifter. Ä andra sidan torde det vara klart 

att de rent organisatoriska och adrninistrativa uppgifterna kommer att 

kräva ombudsmannens uppmärksamhet i så hög grad att någon konsulentverksamhet 

inte kan åläggas honom. 

Verksamheten i distrikten ledes av distriktsstyrelse, arbetsutskott 

och specialutskott för de olika idrotterna, kallade sektioner. Dessa olika 

organ har blivit sammansatta så att en eIler flere representanter för varje 

krets eIler för de tidigare distrikten, och i styrelsen dessutom för varje 

idrott, blivit invalda. Resultatet har blivit en väldig administrationsapparat 

som kostar mera än den nyttar. Att distriktsstyrelserna skall ha en 

representativ sa=ansättning i den meningen, att så m ånga idrotter som 

möjligt och de olika landsändarna skall ha säte och stämma i den, är 

naturligt. Men att sektionerna gjorts så stora är nog ett felgrepp, som man 

hoppas att årsmötena 1958 skall rätta till. Specialutskott p å tre - fyra 

personer, som inte bor längre från varandra än att de utan större svårigheter 

och utan höga kostnader kan mötas med täta mellanrum, är säkert 

funktionsdugligare organ än de nuvarande stora sektionerna. Dessa små 

sektioner bör givetvis underlyda styrelsen i viktigare frågor, speciellt i 

frågor av ekonomisk arto Verksamheten skulle säkert också vinna p å att 

valen i framtiden förbereddes bättre före årsmötet, t .ex. genom att ett 

valutskott, bestående av representanter för kretsarna, tillsättes med uppgift 

att till årsmötet för dess vai av styrelse och sektioner uppgöra kandidatlistor, 

upptagande endast sådana personer, som vidtalats och åtagit 

sig kandidatur för viss post. 

Distriktsmästerskapen i de nya distrikten har blivit värdefullare 

tävlingar i fråga om konkurrens och resultatnivå än de gamla DM. Men 

de tidigare mästerskapen var värdefullare i ett annat avseende: de var 

tävlingar som samlade massorna. För att tillgodose andraplansmälmens 

och ungdomens tävlingsbehov är det säkert riktigt att arrangera krets- 

6 

mästerskap och kretstävlingar såsom nu skett i ÄID. För topparna i 

dessa kretstävlingar blir sedan de stora distriktsmästerskapen ett naturligt 

mellansteg till förbundsmästerskapen. 

Vilka direkta fördelar den inre verksamheten kan tillgodogöra sig 

av den nya distriktsindelningen är det efter det första året svårt att precisera. 

Det oaktat kan man med säkerhet säga, att det var lyckligt att 

övergången till tre distrikt skedde så snart. Om dessa distrikt verkligen 

skall bli den starka stomme för den finlandssvenska idrotten i ett kommande 

riksidrottsförbund som man önskar, är det bra att man den dag, 

då riksidrottsförbundet ko=er till, har erfarenhet att falla tillbaka på. 

Det är säkert också av stor betydelse att den överg ngstid, som de två 

eIler tre första åren kan kallas, infaller medan de svenska förbunden 

alltjämt arbetar isin hittillsvarande form. På detta sätt skapas garantier 

för att de under decennier i de finlandssvenska förbunden samlade erfarenheterna 

och traditionerna kontinuerligt övergår i den nya organisationsformen. 

Det första året har ju också klart utvisat att de stora distrikten, 

N AID och ÖID (för Aland innebär ju indelningen inte någonting 

nytt). ko=er att behöva tid för att finna sin rätta form. ågon patentlösning 

för sv righeterna ges knappast. Att både N AID och ÖID i sina 

utlåtanden om verksamheten under år 1957 tar fasta på kretsarna och verksamheten 

i dem som en väg till en smidigare organisationsapparat är 

emellertid knappast någon tillfällighet. Detta innebär sannolikt att man 

också ko=er att återupprätta de tidigare de1tidsavlönade distriktsombudsmannaposterna, 

nu i form av kretsombud. Därom är väl inte 

något ont att säga om motsvarande minskning av adrninistrationskostnaderna 

samtidigt företas i distriktsinstans. Huvudsaken är att de åtgärder 

som vidtas är ägnade att förbättra kontakten och därmed också 

stärka samhörighetskänslan. mellan de olika enheterna i den finlandssvenska 

idrotten. Endast härigenom kan förutsättningarna för en framgångsrik 

verksamhet i framtiden garanteras. 

ALANDS AKTIEBANK 

MARIEHAMN 

7

VEIKKAUS 

Sikta på detta mål! 

- tippa varje vecka! 

P. S. På system kan Ni få ännu mera! 

Idrottens ställning 1 det moderna samhället 

Av E rik A llardt 

M an brukar ofta jämföra 1800-talets bondesamhälle med vårt moderna 

industrialiserade samhälle och framhålla hur mycket både sarnhället 

och människans uppförande har förändrats under de senaste hundra åren. 

En av de viktigaste förändringarna är den, att det i det industrialiserade 

samhället uppstått gruppbildningar och grupper, som inte existerade i 

det garn!a bondesarnhället. Därigenom har också mäl1niskan och hennes 

uppförande förändrats, eftersom det utmärkande för sodala grupper är 

att de påverkar sina medlemmar på vissa bestämda sätt. Tili de nya gruppbildningarna 

hör framför allt föreningarna och organisationerna, både 

intresseorganisationer och ideella föreningar, kort sagt alla de stora folkröre1serna. 

En av de viktiga folkrörelserna är idrottsrörelsen. 

Idrotten kan således inte betraktas såsom enbart en form av fritidsverksamhet, 

genom vilken människan tilifredsställer sina behov av lek 

och rekreation. Kring idrotten har det uppstått otaliga sodala grupper 

och ett vittförgrenat organisationsnät, som påverkar män11iskan och 

hennes beteende också på andra områden än idrottens. Mot den bakgrunden 

är det märkligt att inte idrotten i högre grad än vad som har 

varit fallet observerats i modern sarnhällsdebatt och sarnhällsforskning. 

Man stöter också på direkt oriktiga påst åenden om idrottens ställning 

i samhället. En stundom framförd tes är att idrotten hindrar sina utövare 

att delta i annan, kanske mer intellektuell verksamhet. De forskningsresultat, 

som man har kommit fram tili både i Finland och andra länder, 

visar att tesen är oriktig. Man kan närnligen visa att sodal aktivitet på 

ett område vanligen har en stirnulerande effekt också p å andra slag 

av aktivitet. Det gäller även idrotten. De, som tillhör idrottsföreningar, 

hör också vanligen tili andra föreningar; de, som aktivt sysslar med idrott, 

har också en mängd andra intressen. Om .-i särskilt tänker på skolungdomen 

kan vi säga, att det inte finns någon motsättning mellan plugghästar 

och idrottstokiga, eftersom samma individer uppenbarligen ofta 

är intresserade av både läsning och idrott. Det kan naturligtvis finnas 

undantag, men som statistiska regler gäller ovannämnda påståenden. 

Idrotten har i v rt moderna sarnhälle en enorm anslutning. Enligt 

en undersökning, som Yhteiskunnallinen Korkeakoulus forskningsinstitution 

gjort bland den finska ungdomen är idrottsföreningarna utan 

konkurrens de mest populära av alla slag av föreningar. Det fil1l1s inte 

9

uppgifter om landets svenska ungdom, men man har anledning att förmoda 

att läget är ungefär likadant på svenskt häll. Av landets finskspr 

kiga ungdom i åldern 10-29 hör 28 % tili en eller flere ungdomsföreningar. 

Följande föreningstyp i popularitetsordning är ungdomsföreningarna, 

men tili dem hör endast 9 % av ungc1omen. Det finns naturligtvis 

skilinader mellan olika kategorier av ungdom. Sålunda hör 42 % 

av alla pojkar och unga män i åldern 10- 29 tili idrottsföreningar, medan 

motsvarande procenttal bland flickorna är 16. Också bland flickorna 

är emellertid idrottsföreningarna populärare än andra föreningar. 

Att höra tili en idrottsförening behöver naturligtvis inte i11llebära 

att man faktiskt idrottar. Antalet unga, som också har deltagit i idrottstävlingar, 

är emellertid något högre än antalet föreningsanslutna och 

undersökningen visar också att det i mycket hög grad är sa=a indicider, 

som hör tili föreningar och som deltar i idrottstävlingar. Av hela landets 

ungdom deltar 32 % åtminstone en gål1g i året i idrottstävlingar. Blal1d 

pojkarna är procenttalet 4.7 och bland flickorna 19. 

är siffrorna ligger tili på det här sättet och när det är berättigat 

att säga att idrottsföreningarna bland ungdomen är populärare äl1 andra 

föreningar, är det sakligt att tala om idrottens sociala ansvar. 

Intresset för idrott tar sig naturligtvis många olika former. Man 

brukar skilja mellan stjärnidrott, vanlig tävlingsidrott, motionsidrott 

och bänkidrott. Man försöker emellertid stundom överdriva skillnaderna 

mellan dem, som visar sitt idrottsintresse på dessa olika sätt. Det är 

inte ovanligt att man påst år att stjärnkulten och bänkidrotten på något 

sätt hindrar motionsidrotten. De få undersökningsresultat, som står 

tili buds, pekar i en helt annan riktning. Ett specialfall av den sociala 

aktivitetens stimulerande effekt är att sa=a personer ofta visar sitt 

intresse för idrott på m ånga olika sätt. Bland åskådarna vid idrottstävlingar 

finns det alltid en stor mängd aktiva och tidigare aktiva idrottsmän. 

Man kan också säga att blal1d både tävlingsidrottare och motionsidrottare 

finns det betydligt flere bänkidrottsmän än bland andra männiniskor. 

Vidare är det ytterst troligt att åskådarbesök vid idrottstävlingar 

snarare skapar intresse för motionsidrott än hindrar den. om en allmän 

slutsats kan man sålunda säga att de olika uttrycken för idrottsintresse 

har en stimulerande effekt på varandra. 

1 Finland såsom också i de övriga nordiska länderna har ic1rotten 

ett avsevärt stöd i den stora publiken . Enligt en Gallup-undersökning, 

som har utförls hos oss, besöker n ågot över hälften av landets fullvuxna 

befolkning under so=arsäsongen idrottstävlingar. Två tredjedelar av 

1600 tillfrågade från alla delar av landet ansåg också att åsk ådarbesök 

på idrottstävlingar har en positiv, uppfostrande betydelse. 

Det finns inga teeken på att antalet anslutna tili idrottsföreningar 

10 

h åller på att minska eller på att idrottsrörelsens omfång håller på att 

begränsas. Alla tilIbudsst ående uppgifter pekar tvärlom i den motsatta 

riktningen. Idrottens alltmera ökade betyde1se som samhällsfaktor kan 

naturligtvis inte vara utan effekt på idrottsrörelsens inre struktur. Det 

är uppenbart att m ånga uppgifter inom idrotten numera svårligen kan 

skötas med el1bart frivillig arbetskraft. Det behövs antingen hel- eller 

del-tidsanställda ledare och funktionärer och man kan säga att det har 

uppstått en idrottslig byråkrati. Det vore säkert orealistiskt att försöka 

bekämpa den tendensen genom att arbeta för en återgång tili det garnla. 

Idrottsrörelsen står på den här punkten ingahmda i särklass. Samma 

fenomen, uppkomsten av en föreningsbyråkrati, kan spåras inom alla 

andra folkrörelser. Det är emellertid samtidigt viktigt att man underlättar 

och inte hindrar möjligheterna för uppkomsten av spontana gruppbildningar 

och frivilligt arbete i idrottens tjänst. Idrottens byråkratisering 

är naturligtvis bara en av följderna av idrottsrörelsens växt, men den 

m å här tjäna som exempel p å hur de allmä11lla tendenserna i samhället 

också förändrar idrottsrörelsens rent interna struktur. 

Det har redan tidigare agts att idrottsrörelsens omfattning också 

för med sig ett stort socialt ansvar. Det är emellerlid ett ansvar, som 

inte bara äligger idrottens ledare och aktiva utan också andra, som i 

en eller annan form tar ställning tili idrottens problem. Idrottens växt 

och ökade inflytande p mäl1niskans beteende innebär också att den är 

ett viktigt objekt för samhällsvetenskaplig forskning. Den kan finnas 

t .o.m. t eoretiskt intressanta forskningsproblem med anknytning tili 

idrotten. Jag skall här avsluta med ett exempel på den saken. Inom 

socialpsykologien är man starkt intresserad av att undersöka den s.k. 

gruppsammanhållningens inverkan på människans beteende. Inom få 

områden har man i vardagliga förhållanden så konkreta exempel på gruppsammanhållningens 

betydelse som inom idrotten. Det är annars svårt 

att förklara hur inom lagidrotter såsom fotboll, bandy och ishockey, 

lag utan stora stjärnor stundom vinner över lag med många stjärnor. 

Det är uppenbart att värvning av stjärnor ibland leder tili en direkt 

försämring av ett lags prestationer. Inom alla sociala sarnfund finns det 

små sociala grupper, som spelar en enorm roll för sammanhållningen och 

andan inom hela sarnfundet. Det bästa sättet att försämra andan är att 

försöka slå sönder och splittra de små grupperna. Det må nämnas att 

den s.k. »hjärntvättem bland krigsfångar främst går ut på att splittra 

de små grupperna, att söndra de små lag, som spontant har uppstått. 

Värvningen av nya spelare leder på samma sätt tili splittring av en grupp 

och tilI minskad gruppsammanhållning. Det kan isin tur leda tilI försämrade 

prestationer. Det är socialpsykologisk sanning, som icke minst 

några finlandssvenska storklubbar kunde ha sk äl att beakta. 

11

Finlandssvenska bragdmän (och kvinnor, två) har sedan Idrottsbladet 

1935 instiftade sin guldmedalj och Sport-Pressen tog vid 1948 

varit följ ande: 

1935 Gunnar Höckert, 1936 Birger Wasenius, 1937 Konni Huber, 1938, 

Alf Lindblad, 1939 Bebbe Storskrubb, 1940 Nils Nicklen, 1942 Nils Kronqvist, 

1%3 Evert Heinström, 1944 Albin Andersson, 1945 J arl Gripenberg, 

1946 Runar Björklöf, 1 % 7 Verne Lesche, 1948 Kurt Wires, 1949 

Märta Lindholm och Erik Aberg, 1950 Thorvald Strömberg, 1951 Rolf 

Back, 1952 Leo Backman, 1953 Stig-Göran Myntti, 1954 Osvald Mildh, 

1955 Harry Holman, 1956 Torbjörn Lassenius, 1957 Stig-Olof Grenner. 

OY FISKARS AB 

18 

* 

FISKARS 

Solig fesltalare i 

Larsmo : K . G. 

Andersson. 

Vad Larsmo kunde prestera 

Av Märta Lindholm 

D et är inte särskilt många uppgifter att hämta om Larsmo i statskalendern, 

statistik årsbok m.fl. uppslagsböcker, som kan fördjupa folks 

ko=unala vetande. Det har i en del sa=anhang så riktigt påpekats, 

att vi svenskar vid landets södra kuster vet alltför litet om svenska bygder 

i norr. Det är också möjligt att bristen är ömsesidig. 

Utan alltför stort besvär kan man dock få veta att Larsm,o är en av 

landets tili arealen absolut m,insta fastIandsko=uner med sin 102.8 

kvadratkilom,eter. Man erfar också Iätt att ko=unen är en av de mest 

svenska i landet med nära nog 100-procentigt svensk bosättning. En och 

aunan av oss kanske också erinrar sig, att Larsmo har en betydande 

fiskerinäring och att larsmofiskarna är särskilt duktiga då det gäller att 

fånga siken i Bottniska viken. 

Ärligt sagt tror jag inte de flesta bland oss gymnastikledare och inbjudna 

gäster visste så mycket mer, då vi reste upp tili gymnastikfesten i 

juni. J u efteråt har vi anIedning att skänka Gymnastikfesten och dess 

arrangörer en varm tanke, inte bara för att festdagen den 16 juni gay oss 

rika uppleveIser för stunden utan också mycket att tänka på efteråt. 

Persontigen har jag funderat en heI del över vad det är som gör att de 

österbottniska gymnasterna får ut så mycket av sina gymnastikfester. 

Här nere Iyckades vi naturligtvis göra mycket av t .ex. Borgå-festen 1951, 

men där stod ja båda förbunden med allt möjligt tänkbart underlag bakom. 

19

IDROTTSFOLKETS 

V A RUHUS SKOHA 

Gör det trevligt att spara 

ge barnen en spar-kino! 

ltelSijng(QI!S) 

Aktiebl1uiJ 

- 89 filialer - 

HELSINGFORS 

Bru nn sg. 6, tel. 61261 

Bröderna från Bosgård 

Av P-H. Nyman 

D en första kränger sig fram i en häftig och vägvinnande, men kraftförbrukande 

stil. 

Den andra är n ågot kortare, men också smidigare och har mera mjukhetens 

elegans i sadelritten. 

Den tredje är smalast och smäckrast och har anlag som stilåkare blott 

pojkkrafterna blir mannamuskler. 

Snabbkarakteristiken gäller bröderna från Bosgård, Ole, Erik och Bror 

Wackström, en trio som f.n. torde stå: sig rätt väl som familjelag i konkurrens 

litet varstans. Och var för sig gör de fina insatser på cykelbanorna 

med placeringar i topp i våra inhemska ranglistor. 

Landspojkar brukar röra sig i klungor när de är ute och cyklar p å 

vägarna. Och när pojkar cyklar i klungor, d å bili det snart tävling avo 

Vem är snabbast? Den frågan bland Bosgårdspojkarna gjorde bröderna 

Wackström till tävlingscyklister. 

De tre cykelbröderna är anspråkslösa ynglingar, som vet sin styrka i 

cykelsadeln, men som däremellan inte pratar så mycket. 1 tävlingshetsen 

är de karriärister allesamman, de vill köra hårt och de vill vinna, men 

sedan tar de det hela lugnt. Det var väl så typiskt för Ole, när han vid 

Akilles-årsmötet strax före jul satt med SFI-standaret och en specialmålad 

hederstallrik framför sig, att han inte tyckte att hans prestationer 

var så märkvärdiga trots att han strax därförinnan som bejublad idrottsprimus 

hade blivit b åde omklappad och applåderad. Han bockade ett 

tag p å väluppfostrade pojkars vis och så satte han sig igen tillsammans 

med sin nyförvärvde hustru Leila och drack en kopp kaffe på saken. 

1 en skara på sju syskon har bröderna Wackström vuxit upp i Bosgård, 

som ligger en dryg mil från Borgå österut. Där har deras hem varit bl.a. 

telefoncentral för bygden omkring och där rick de 1954 p å sommaren uppleva 

det bittra dramat att ett blixtnedslag snabbt förvandlade ett ombonat 

hem till småstickor och förvrängda skrotbitar. Men den sorgen har de 

komrnit över och Ole har - samtidigt som han gifte sig - flyttat över 

till grannbyn ]ackarby, där han på köpet i äktenskapet fick en stuga att 

bygga upp sitt eget hem i. 

Vi skall se litet nännare p å de tre gossarna skilt för sig: 

Ole är född i september 1932 och vid dethär laget alltså 25 år gammal. 

Det är ingen t yngande ålder och Ole själv har heller inga planer på att 

23

AB ' AINO LINDEMAN OY 

E.nighetens ostar 

sam/ar familjen 

VASA 

IMPORT- och EXPORTAFFÄR 

* 

MAL TFAB RI K 

* 

VASA FISKNÄTFABRIK 

* 

MEKANISK VERKSTAD 

Familjen r usa r Ii I I bo r del 

dö de märker at! där finns 

Enighelens osl. 

Pöpeka alllid när Ni köper osl 

at! del skall vara Enighelens. 

* 

TE L. VÄX. 4444 

Två gamla kämpar av den riitta 

ullen, lahtissegraren Rafael Björklund 

(ovan) oeh Gösta Hagström. 

Skidframgångens enda nyckel 

Av Enzio Sev6n 

V åra dagars skidstjärnor på finlandssvenskt håll har inte den rätta 

ambitionen, inte sisun, gnistan och glöden. Vtan dessa egenskaper kommer 

m an ingen vart, men de fanns hos gamla dagars storrännare såsom 

Elis och Gösta Hagström, Lenni Riska, Anders Brännkärr, Rafael Björklund 

och många andra. Det var namn, som respekterades b åde bland de 

27

Hög och slalomåkarna Ulf Ekstam och Tor-Rolf Skogström. 1 slalom är 

vår besättning en tredjedel av hela landets kandidatskara, men i nordiska 

skidgrenarna endast 1 av summa 65. Här, liksom även ifråga om framgångarna 

i FM-tävlingarna, kan man konstatera att den finlandssvenska 

styrkan i vår skidsport, mätt med nationell måttstock, ligger helt på 

brantåkningsgebitet, ett faktum, som man m åste erkänlla vare sig man 

vill eller inte. 

För att återgå till de gamla skidveteranernas uppfattning om våra 

dagars finlandssvenska skidlöpare, så m åste i sanningens namn konstateras, 

att förhållandena i dag är andra än vad de var för n ågra decennier 

sedan. Visserligen var arbetsdagen även förr både lång och tung, men 

dagens melodi är jäktet. Förvärvsarbetet ställer m ycket h årda krav på sin 

man. Den h årda konkurrensen på alla områden i livet skär ned fritidssektorn, 

tempot tröttar mer än förr. Kraven på utbildning och kompetens 

är svårare att fylla, kampen för levebrödet är hänsynslösare. Samtidigt 

har levnadsanspråken stegrats. Inte heller får man blunda för det fakturn, 

att den högre levnadsstandarden har skapat ökade krav på bekvämlighet 

medförande en ovilja att på fritid ägna sig åt slitsam och hård idrottsträning. 

Detta sakförhållande är så välbekant att man inte behöver spilla 

många ord därpå. Där står vår finlandssvenska ungdom på samma plattform 

som ungdomen i Sverige. 

Idrottsutövningen, träningen, tar mera tid i anspråk nu än förr. Men 

det får illte hindra oss att hålla ögonen öppna för de svagheter som vidlåder 

vår finlandssvenska skidsport och som vi måste koncentrera oss p å 

att avslägsna om vi önskar hålla oss på toppen. Det är juniorarbetet, det 

är backe och kombinerat, där vi är avsevärt distanserade. Men vårt medlemsantal, 

vår bredd måste med en klok inriktning av arbetet föra oss i 

paritet med de finska distriktell. Vi har inte en enda stormästaråkare, 

inte en enda mästarklassare - mot de numerärt mindre finska distriktens 

summa 2 stormästare och 16 mästarklassare i längdåkning. 1 stormästare, 

10 mästarklassare och 49 finska I-klasshoppare i backe motsvaras av 0 som 

vår totalsumma för alla tre kolumnerna, de finska distriktens resp. 1-3-17 

i kombinerat är likaså noll för oss. Det är inte smickrande. 

Strängt taget får våra dagars idrottsungdomar långt mera till skänks 

än vad deras föregångare erbjöds. Det är deras erfarenheter, surt förvärvade, 

som vi h ar att bygga på i förening med en rent vetenskapligt driven 

teknisk utveckling, det är träningsläger och utbildade instruktörer, som 

står till tjänst. Man behöver inte län·gre själv experimentera, kanske inte 

ens tänka. Man h ar bara att ta för sig av det dukade bordet. Det höjs 

också många röster, som gör gällande att dagens idrottsungdom får för 

mycket till skänks och att det därför inte lockar tillräckligt, att ma.n inte 

sporras till egna krafttag. 

30 

Det är därför vi måste vädja till de aktiva, speciellt till ungdomen. 

Ingen må förledas att tro, att f r a m g å n g a r n a ligger bekvämt dukade, 

att det" bara är att förse sig. Det gäller att hängivet offra tid och 

krafter, att ställa målet högt , att ta vara på varje chans som erbjuds 

i form av instruktion och läger, liksom även att ge sig i kast med hård 

konkurrens, att lära av tävlingarna och att lära av misslyckandena. Ingen 

är född mästare . 

. . . slutligen: att ha den ambition, den sisu, den gnista och segerglöd, 

som veteranerna efterlyser hos dagens skidåkande ungdomar, som är den 

enda säkra nyckeln tili framgång, tili ära och berömmelse. 

Tillverkos ov 

G yn na 

KARHU 

och 

P U I J 0 

TÄ ND ST I CK OR 

BJÖRNEBORGS TÄNDSTICKSFABRIKS AB. 

31

NÄR SOM HELST VART SOM HELST 

Id rottsföreni ngar! 

När det gäller större grupper av furister 

sd sker transporten otvivelaktigt bäst och 

bekvämasf med buss. En rekvirerad buss 

sMr ju under hela resan uteslutan de til i 

Ert eget förfoQande. 

Ni kan sjölv eHer behag bestämma alla 

Qvgångs- och ankomsftider. Resekostna 

derna hälls inom måttliga gränser - en 

egen buss gör ofta na ttlogierna överflö 

diga och varje resenär bidra r ti li aft hå lla 

kosfnaderna nere. O ch en buss kan dess 

utom medföra en stor mängd resg ods som 

alltid finns inom röckhdll för resenärerna. 

En rekvirerad buss betyder alltid en Iycka.d 

resa - 960 därför också Ni in (ör detta sätt 

att rördas! 

Varje busstation tar emot 

beställningar! 

Oy Matkahuolto Ab 

- Mer än 400 (ilialer - 

Aimo Tepsell i jull jart mot mål 

och mästerskapet. 

Österbottens framgångar i Närpes 

Av Lars-Olof Liljeström 

Ö sterbotten dominerade som väntat årets förbundsmästerskap i orientering, 

som avgjordes p å sockenblad i Närpes söndagen den 22 september. 

Tack vare trägen orienterarverksamhet i de österbottniska föreningarna 

har »slättlandets» söner och döttrar gjort stora framsteg då det gäller 

jakten mellan de röd-vita skärmarna. De har blivit m ånga framgångar för 

de österbottniska orienterarna de sen aste åren. Vi noterar bl.a. att förbundet 

hade sex man med i nordiska mästerskapen i orientering i Norge 

i slutet av september, samtliga från österbottniska klubbar. IF Bralie 

svarade för två seniorer (Gustav Kronholm och Tor Korsman) och två 

damer (Helena Akerholm och Gunnel Liliqvist), en (Aimo 1"epsell) var 

från Gamlakarleby IF och en (Johan Nordback) från Närpes OK. 

Arets skogarträff inom »FSO-familjen» blev en värdig efterföljare tili 

de tolv tidigare och den 200-hövdade orienterarskaran trivdes utmärkt 

med Närpes Orienterarklubbs perfekta arrangemang. Klubben är nystiftad 

för i år, men har .gamla anor, då dess medlemmar tidigare tillhörde 

IF Krafts orienterarsektion. 

3 33 

,

Mästaren i 18-drs klassen Jarl 

Forstin (t.v.) redogör !ör sitt 

vägval !ör tvdan Bernhard Biström. 

Femman fick nu den fullträff man länge väntat på. Kampen om mästerskapet 

för ungdomar (M-2 0) var synnerligen h ård och jämn. Nu var det 

Forsen som lyckades bäst. Han vann en bejublad seger före de två landslagsmännen 

Knut Lindberg, Sibbo Vargarna och Tom Kurppa, Örnen. 

Alf Forsen har gjort flere goda tävlingar i år och vann bl.a. DM-tecknet 

tidigare på hösten. Han är abiturient i Vasa lyceum och hör till våra 

lovande orienterarungdomar. Förutom Alf har IF Femman m ånga juniorer 

på kommande och föreningens ordfCrande Sigurd Lillandt är självfallet 

glad över de goda resultat hans adepter visar. 

Bland 18-åringarna var mästaren J arl Forsten från Örnen och t våan 

Bernhard Biström från OK Järven överlägsna. De energiska juniorerna 

har redan länge visat friska tag d å det gällt att löpa orientering och för 

Jarl Forsten blev det den första verkliga fullträffen. 1 skoltävlingar har 

både Forsten och Biström klarat sig fint och vi hoppas att det skall gå 

bra för de två även i vår, då de skriver studenten. 

1 Karl-Erik Ahlberg har OK J ärven en junior på kommande. Den 15årige 

Ekenäs-grabben har orienterat n ågra år och det var skol- och scoutkamraten 

Biström som lärde honom grunderna. Nu blev segern i 16-årsklassen 

en god sporre. 

36 

Vid prisutdelningen talade förbundets viceordförande Raymond Sell 

manande till orienterarskaran och framförde deltagarnas uppriktiga tack 

till arrangörerna för väl utfört värv. Mästerskapen i Närpes blev en angenäm 

orienterarupplevelse för alla som fick vara med om att njuta av den 

österbottniska gästfriheten. 

Esbo IF:s andra budkavletriumf 

Solen värmde skönt i det härligaste höstväder d å orienterarna mötte 

upp för att för elfte gången tävla om Finlands svenska orienteringsförbunds 

mästerskap i budkavle söndagen den 27 oktober. Det var sent p å 

säsongen och det var k anske en av orsakerna till att endast 32 lag ställde 

upp i de lyckade tävlingarna, som p å ett berömvärt sätt ordnades av 

Idrottsföreningen Reima i Vichtis marker med start och m ål i närheten 

av Sorkki gård. Det var n ågot av feststämning över orienterarskaran, men 

så kunde man ju också fffiraf) 10-årsjubileum i det att budkavlemästerskapen 

inom förbundet hade prerniär 1947. Tävlingarna gick d å i Sibbo 

med Sibbo Vargarna som arrangör. För övrigt kan noteras att av de tio 

tidigare FSOM-budkavletävlingarna de flesta eller inalles sju avgjorts i 

de nyländska markerna, medan tre (1953, 1954 och 1956) kavle-tävlingar 

avgjorts i Österbotten. 

P å ett värdigt sätt avslutade Esbo-orienterarna den långa och händelserika 

säsongen med att klart vinna mästerskapet bland seniorerna och 

dessutom kom föreningens andra lag p å tredje plats i den jämna och fartfyllda 

tävlingen. Esbo Idrottsförening har ett FSO-tecken i budkavle 

tidigare från 1953, då tävlingarna för första gången gick i Österbotten 

nära Jakobstad. 

M ästarna i ungdomsklassen Sibbo 

Vargarna Ir.v. Knut. Lindberg, 

Per L ajunen och Roll Törrönen. 

37

Tre år i följd därpå har de österbottniska klubbarna varit i täten i 

förbundets blldkavlar, och dessutom har de även hållit sig väl framme vid 

FM och andra stortävlingar. Den här gången blev utdelningen inte så bra. 

Närpes OK, en av favoriterna, kom tyvärr en timme för sent till starten 

och Gamlakarleby IF fick i sista stund förhinder. Nu var det IF Brahe 

som skulle försöka försvara den österbottniska äran. Esbo IF har haft en 

fin säsong och anses vara vår starkaste budkavleklubb i år. Seger har det 

blivit i 5-mannakavlen, vid FSOM nu, DM-tecken på våren och dessutom 

en förnäm andra placering i Jukola-tävlingen. Det är en grann serie, som 

man väl unnar de energiska och populära Esbo-orienterarna, som vid 

förbundsmästerskapet i Vichtis-terrangen ledde från start till må!. 

1 Mårten Weurlander har Esbo IF en säker budkavleman som hör till 

de bästa »startspecialisterna,). Nu visade han igen sin eminenta förmåga 

och redan efter ett par kilometer var han fri från all mppvaktning,) och 

rusade säkert och snabbt fram i de höstfagra markerna, som fordrade god 

orienteringskunskap och kondition. 

På andra etappen höll Stig-Göran Bergman bra positionen och ökade 

t.o.m. ledningen i tid till följande lag med c:a fem minuter. Han noterade 

bästa sträcktiden medan klubbkamraten Leo Isoksela, som löpte'i Esbo 

IF:s andra lag, var blott två sekunder långsammare. 

För ankaret i Esbo IF Aarno Sahramaa 'var det en otacksam uppgift 

att löpa ut som första man på sista sträckan. Har sattes hans tävlingsnerver 

på prov. Man bör vara en garvad och beprövad orienterare för att kunna 

klara uppgiften att vara jagad av de andra och ändå hålla positionen. 

Aarno infriade till fullo lagkamraternas förhoppningar. Han tog inga 

risker och förde Esbo IF till segern och förbundsmästerskapet. 

Örnen blev tvåa och höll placeringen hela tävlingen igenom. Sven 

Erik Fagerholm löpte säkert första etappen, Sven Dahlfors förde kavlen 

på andra sträckan och som vanligt var Leo Backman ankare i laget. Back- . 

man löpte starkt och noterade bästa etapptiden på sista sträckan. Men 

avståndet till flyende Sahramaa och Esbo IF var för långt. Det var c:a 

15 minuters försprång till Esbo IF:s förmån då Backman löpte ut och när 

han var i m ål skilde blott tre minuter och fjorton sekunder. På tredje 

plats bland seniorerna kom Esbo IF II genom Knut Österholm, Leo 

Isoksela och Stig Österholm. Så följde IF Brahe med Arne Backman, 

Tor Korsman och Gustav Kronholm medan Akilles OK blev femte med 

laget: Boris Nyström, Henrik Blom och Pertti Torkkeli. 

1 damernas tävling startade endast tre lag, av vilka IF Brahe:s säkra 

trio Gunnel Lillqvist, Märta Nylund och Helena Akerholm klarade alla 

hinder och kom i må!. De två andra lagen bestod av Kervo IB:s ihärdiga 

töser och ytterligare tre flickor från IF Brahe. Skada att det inte inalles 

var fem lag med, ty nu blev det inget mästerskap för damerna. Till en 

38 

B elåten ledartrio i lF R eima: fr. v. banläggarna j ohn Ohrling och P er-Olof Sandholm, 

samt jöreningens sekreterare Olavi jokinen. 

viss del kanske det ringa antalet startande berodde på att tävlingen anordnades 

så sent på hösten. 1 alla fall borde vi få en uppryckning till stånd 

på det hållet. 

Sibbo Vargarna, Akilles OK och IK Örnen var de dominerande klubbarna 

i juniortävlingen. Den här gången var det Sibbo Vargarna som tog 

mästerskapet, trots att det till en början såg rätt mörkt ut. Det var snabbe 

Per Lajunen som på sista sträckan avgjorde tävlillgell genom sin fenomenala 

löpning. Han gjorde ett perfekt lopp och hade förmånen av ett ypperligt 

utgångsläge tack vare Knut Lindbergs goda insats på andra etappen. 

D å Per rusade ut p å sista sträckan som fjärde man var han c:a åtta minuter 

efter ledande lag, Akilles OK. Han hade ingenting att förlora och kunde 

satsa för fulit. Nu lyckades allt för honom och i dagens grannaste spurt 

löpte han i m ål nio minuter före Börje Alden, sllltmannen i Akilles OK. 

1 det segrande laget löpte Rolf Törrönen, samt de två landslagsmännen 

Knut Lindberg och Per Lajunen. Akilles OK blev tvåa med laget: Göran 

Karlsson, Sven-Erik Lindström och Börje Alden. IK Örnen blev tredje 

och ställde upp med Jarl Forsten, Björn Lönnberg och landslagsmannen 

Tom Kurppa. Sibbo Vargarnas andra lag kom på fjärde plats och därmed 

fick man klart besked om att den livaktiga Sibbo-föreningen även har 

andra ungdomar på kommande. Vi noterar Reijo RytköläS goda insats 

39

på första sträckan (tvåa i tid), Lars Backström nästbäst på andra etappen 

och så energiknippet Bo Wiik, som på sista sträckan förde upp Sibbo 

Vargarnas andra lag till en hedersam fjärde placerillg. Orienteringen har 

alltid omhuldats med stort illtresse av Sibbo Vargarna, som igen har ett 

starkt juniorgarde. 

Kontrollerna h ade med sakkällnedom placerats av banläggartrion 

Per-Olof Sandholm, John Ohrling och Kaarlo Kuuluvainen. De tävlande 

bjöds på n ågra verkliga smakbitar och då terrängen fordrade både orienteringskunnighet 

och kondition blev t ävlillgen utslagsgivande. Noggrant 

och säkert skulle man löpa för att ha möjlighet till god placering. Kartan 

var finsk topografisk i skala 1:30.000 och stämde bra. Banornas goda 

sträckning gay möjlighet till vägval. 

Arrangemangen löpte väl med Mauno R oos som säker tävlingsledare. 

Föreningens funktionärer samarbetade bra, och tack vare goda förberedelser 

och uppoffrande insatser av klubbmedlemmarna blev t ävlingen en 

arrangörsfullträff för IF Reima och dess orienteringssektion. 

Snabbhet 

ViII Ni följa samma 

princip i byggandet 

av Er idrottsplan, an 

Iita då våra effek- 

tiva maskiner. Då får 

Ni snabbt en "snabb" 

idrottsplan. 

är det, som idrottsmän tycker om 

PELLONRAIVAUS Oy Helsingfors, Georgsg. 2. Tel. 13600 

Saken är klar anser HSS-hövdingen 

Axel Mikkola eiler FM 

i Simstadion. Kalevapokalen är 

vår lör denna gång. 

En milstolpe för HSS 

Av P. E. Widen 

T ävlingsidrotten i våra dagar är inte bara muskler och spänst, utan 

också planering och ledning, och särskilt vid laginsatser är det den rätta 

dispositionen av de tili buds stående krafterna, som ger seger. Ett utmärkt 

exempel härför är Helsingfors simsällskaps seger i kampen om Kalevapokalen 

i simning sellaste sommar. 

Grunden till segern lades år 1955, då HSS-tränaren Torsten Laakso 

på allvar tog hand om ett gäng ungdomar med goda anlag och fick dem 

samlade i samträning alla dagar. Det var omväxlande lös simning, ungefår 

2.000 meter per dag, och intervallträning med 10 R 

50 meller 5 R 

100 meter 

med 1-2 minuters pauser. Följ ande år fortsattes samträningen enligt 

samma mönster, och därtill började man träna tyngdlyftning. Frisksport 

fick var och en utöva privat. Redan sommaren 1956, kom Simmis hotande 

Ilära Helsingin uimarit i kampen om Kalevalapokalen, och det är inte 

41

Gymnastik blir man aldrig lör gammal l ör, de gamla stavarna tas ocksd alta tili ndder. 

Fram för mera motionsgymnastik 

Av Lasse Andersson 

D et synes som om motionsgymnastiken de sen aste åren skulle ha 

gått bakåt eIler åtminstone stampat på stället. Med detta avses att mycket 

få föreningar såväl på svenska som på finska håll i landet sysslar med 

motionsgymnastik. 1 rätt m ånga klubbar och föreningssektioner förekommer 

nog säsongvis s.k. träningskvällar omfattande bl.a. gymnastiska 

rörelser ägnade att befordra speciellt den idrottsart det är fråga om vid 

resp. träning. Men låt oss nu tala om övning under mottot: »Gymnastik åt 

alla.) - motionsgymnastik för ung och gammal, för den atrofierande skrivbordsmannen, 

för medelåldersmannen med ökande midjeomfång, för 

män, som vill bibehålla och utveckla sin styrka, spänst och goda hållning 

samt för ungdom som ej likt rön för vinden vajar än hit, än dit. 

]ag skaIl inte i många ord söka utröna orsakerna till den åtminstone 

skenbara tillbakagången då det gäller motionsgymnastik. Men vare det 

sagt, att bland inomhusidrotter intresset för bollspel (basket-, hand- och 

volleyboll) har varit och är en bidragande orsak härtill. Av två verksamhetsformer 

väljer man ju i allmänhet den, som är den roligaste, den mest 

intressanta. - Det är naturligt att ungdomen i en förening väljer något 

bollspel såvida möjligheter att utöva bollspel finns, men det är enligt 

min mening ansvarslöst av en föreningsledning, att ej inse, att en lämplig 

form av gymnastik som ett komplement till övrig idrottsverksamhet 

eller om man så vill uttrycka sig - kompletterad med annan verksamhet 

- utgör föreningens ryggrad. 

]ust nu synes det som om en propagandakampanj för motionsgymnastik 

skulle kunna leda till önskat resultat. Detta emedan de senaste åren i 

de flesta kommuner uppförts nya skolhus med goda. gymnastiksalar. 

Dessa bör kunna hyras av idrottsklubbarna. Den .)yttre ramen» finnes 

alltså på de flesta orter, men det är ju givet att motionsgymnastiken kräver 

ledare, ansvarskännande och kunniga män, som inte är rädda att 

ställa sig framför gymnastikledet och som inte drar sig för att på kurser 

och läger inhämta kunskaper och nya ideer. Varje förening har sådana 

män inom sin krets. Det gäller blott att ploeka fram dem och ge dem stöd 

i deras verksamhet. 

Balansövning. 

45

senare i studierna, tvingas skolungdomen till att välj a mellan yrke och 

idrott. De flesta väljer yrket - framtiden. 

Men det är synd att så många förmågor skall gå förlorade för vär 

finlandssvenska idrotten. Det kunde i m ånga fall vara annorlunda. Vi har 

många exempel på att en idrottsungdom kan klara sig väl t .o.m. i internationell 

konkurrens trots läxläsning och hårdträning. 

Ibland eller rättare sagt nästan varje gång finlandssvensk skolungdom 

samlas till mästerskap, frågar man sig: hur kan dessa tävlingar locka så 

många deltagare, var har alla dessa stjärnor gömt sig under den övriga 

delen av säsongen, finns det ingen förening S0111 kan ta hand om dem, hur 

kan de vara så goda trots minimal träning? 

Det var m ånga frågor på en gång. Det var frågor som varken vi eller 

någon annan kan ge ett uttömmande svar på. Men vi vill försöka analysera 

dessa ständigt återkommande problem. 

Vi får komma ihåg att de enskilda akti va både p å landsorten och i 

städerna har alltför liten kontakt med varandra. De känner knappast 

föreningarnas styrelse- eller sektionsmedlemmar. De kan därför inte känna 

alltför stor gemenskap med den egna föreningen. Men i skolan kommer 

de i daglig kontakt med varandra. De blir automatiskt goda kamrater 

som håller ihop. Då skolmäst erskapen står för dörren, är det naturligt 

att var och en vill ge sitt bästa för sin skola och för kamraterna. 

Då skolan slutar om våren söker sig de flesta av eleverna till utlandet 

eller till grönbete i hemlandet . Föreningarna har ingen kontakt med dem 

sommartid, utan får den först då skolorna inleder höstterminen. 

Det finns visserligen föreningar som gärna tar hand om skolungdomen, 

men i de flesta fall nöjer sig föreningsledarna med att fånga de bästa fiskarna 

från en skoltävling. Här glömmer föreningarnas talangscouter 

oftast de som placerar sig närmast toppen. Det kan hända att just de sistnämnda 

slutligen visar sig vara av den rätta ullen, sådana som inser träningens 

betydelse och som också h yser en starkare känsla för föreningen. 

Det är klart att en intellektuell pojke eller flicka har lättare att annamma 

alla tekniska finesser och t aktiska råd. De har fått så mycket gratis 

av naturen, men tyvärr har det visat sig att det gamla ordstävet: »Lätt 

fånget, lätt förgångeb också kan tillämpas på skolungdom. Många förstår 

alltför sent att utnyttja sina gåvor eller också kom111er de aldrig att inse 

detta. 

Det är beklagligt att skolidrottsförbundet inte i högre grad än nu är 

fallet inom ramen för de knappa anslag det erhåller, kan bE'driva en mera 

individuell verksamhet. Här har nu i stället föreningarna ett stort arbetsfält, 

som inte borde lämnas outnyttjat. Det finns en aldrig sinande ström 

av skolungdom som har anlag att bli toppmän i sina respektive specialgrenar. 

Chansen bör tillvaratas. 

48 

Vår hjälp åt de handicapade 

Av Astrid Schnitt 

Omkring 12 % av hela mänskligheten är p å sätt eller annat fysikt 

handicapad, d.v.s. lider av något - större eller mindre - kroppsligt lyte. 

Svårighetsgraden varierar: hos många individer är invaliditetssymptomet 

nästan omärkligt, hos andra kan det resultera i fullständig invalidisering. 

Starkt handicapade har det alltid funnits. 1 forntiden uteslöts de från 

stammen och lämnades åt sitt öde, d.v.s. att dö; under medeltiden gjorde 

man narr av dem och deras öde var t.ex. drummelpetterns, hovnarrens 

eller häxans; i början p å nya tiden fick de i några länder laglig rätt att dra 

sig fram genom tiggeri men först omkring 100 år senare började man 

omhändertaga dem i olika slags välgörenhetsinrättningar. Det dröjde 

dock ända upp till mitten av 1800-talet innan samhället p å allvar vaknade 

tili insikt om sina plikter mot dessa sina medlemmar, vilka oförskyllt 

drabbats av något lyte. Våra stora världskrig har ställt deras öde i en ny 

belysning: numera är det inte endast fråga om en fortgående, automatiserad 

sjukvård. Sakkunnig skolning, medicinsk vård, rehabilitation och 

en lämplig yrkesträning försöker ge dem möjlighet att som medborgare 

fylla en plats i samhället. Deras framtid behöver inte längre synas hopplös. 

Amerikanaren Michael Dowling, som själv genom en olyckshändelse förlorade 

bägge benen och ena armen, sade: »Vad vi handicapade önskar, är 

inte allmosor utan en chans i livet.» 

De svårare handicapade är i allmänhet människoskygga. Detta är 

förståeligt, om man betänker vilken uppmärksamhet de alltid väcker. 

Omgivningen reagerar på olika sätt: några med nyfikenhet, andra med 

sentimental känslosamhet och en del t .o.m. med ilia dolt obehag. Mycket 

få lllänniskor förstår att taga dem naturligt. Alla med rörelsedefekter 

är i ett lllycket stort behov av att få känna sig accepterade av samhället. 

Detta skulle göra deras tilivaro lättare och hjälpa dem att själva godtaga 

sina defekter. 

1 den hjälpverksalllhet för handicapade, som vi kan finna att pågår i 

länder världen runt är grundtanken den, att de unga rörelsehä=ade 

under kortare tidsperioder skall åtnjuta en intensiv undervisning och 

behandling i särskilda anstalter och skolor för att - om det blott är möjligt 

- största delen av uppväxttiden få vistas hemma hos 'föräldrar och 

syskon. Där fortgår sedan sysselsättningsterapin regelbundet, barnet går 

49

om möjligt i en vanlig skola och får jämnåriga kamrater. Endast de svårast 

skadade är tvungna att växa upp i anstalter och internatskolor. Efter 

slutad skolgång kommer sedvanlig yrkesrådgivning, vilken självfallet 

uppgörs efter omsorgsfullt studium av den handicapades förmåga, samt 

slutligen yrkesutbildningen. 

Den skada, ett handicapat barn fått, kan inte repareras, men andra 

kroppsdelar kan övas upp till att delvis överta det arbete, den skade delen 

t{aft. Är det fråga om helblinda eller synsvaga barn, blir det hörseln och 

känseln, som i stället n år en abnormt hög skärpa och hjälper barnet 

att komma tillrätta. Hos döva utvecklas iakttagelseförmågan till ett snart 

sagt .>intensivb seende. Hos barn med cerebral pares, d.v.s. hämmad förmåga 

att röra sig, att tala m.m., kan livsdugliga centra i hjärnan i någon 

mån övertaga de skadade delarnas funktion. 

Ett normalt barn börjar ända från födelsen röra p å sig. Efter hand blir 

rörelserna allt kraftigare och målmedvetnare: det motoriska sinnet utvecklas. 

Barnet lär sig att behärska och - ko-ordinera sina rörelser, t.ex. 

att gripa tag i saker, att vända p å sig och sätta sig upp, att krypa, stå och 

gå. Det blir väl utvecklat b åde kroppsligt och andligt. Handicapade barn 

går mer eller mindre miste om denna fysiska träning, vilket kan retardera 

deras andliga utveckling. Också därför är det av vikt, att dessa barn 

mpptäcks.) så tidigt som möjligt för att få all den hjälp, man kan ge dem. 

Förutom en specialbehandling, som ges av läkare, skolade medicalgymnaster, 

talspecialister m.f!., spelar själva friskgymnastiken en stor roll för 

några grupper av handicapade barn. 

Fröken Asa Widlund, lärarinna i gymnastik vid Borgå dövstumsskola, 

berättar om sina erfarenheter följande: 

.)Nykomlingarna i vår skola rör sig ofta tungt och klumpigt, men de 

kan ju inte höra sig själva. Deras rörelser är kantiga och spända. Kanske 

beror detta p å, att de alltid m åste vara .)på sin vakb, för att se vad som 

sker. En människas synfält är ju inte så stort, därför m åste blicken .)irra.) 

omkring sökande och ansiktsuttrycket är spänt. Barnens känselsinne förmedlar 

också intryck från omgivningen, speciellt med fingertopparna 

kan de känna ljudvågorna eller underlagets .)darrning')' Detta sätt att 

höra kan man också öva upp under gymnastiken. 

Jag har märkt att rytmiska övningar tilltalar dem och frigör deras 

rörelser. Kantigheten försvinner, övningarna utförs mjukt och avrundat. 

Jag har speciellt försökt skola dem att se och själva uppleva skillnaden 

mellan klumpigt tunga och kantigt spända samt mjukt avrundade övningar. 

Rytmik tycker de om. Själv slår jag takten på min tamburin och de 

har sina slaginstrument såsom käglor, rytmikpinnar m.m. Vi övar oss i att 

gå och springa i varierande tempo, att taga gångarter i enkla folkdanser. 

50 

Asa Widlund 

med några all 

sina elever. 

Vad som ofta stör mig, är deras bristande koncentrationsförmåga. 

För varje buller från gatan vill de springa till fönstret för att se, vad som 

sker. Måhända är detta ett uttryck för deras känsla' av isolation och 

otrygghet. 

Trots allt är det med glädje jag går till dessa lektioner. Barnen kommer 

springande emot mig med glädjestrålande uppsyn, de klappar i händerna 

och ropar 'jumppa, jumppa'. Vi skyndar i kapp till gymnastiksalen för 

att taga vara på varje minut av lektionen.') 

Fru Gunvor Edgren talar Ined värme om de synsvaga och totalt blinda 

barnen vid blindskolan i Helsingfors. För intet i världen ville hon ge upp 

arbetet där. 

Här är det inte endast fråga om gymnastik i ordets verkliga betydelse 

utan en allmän skolning i att .)komma tillrätta.). Barnen har gyrnnastik 

tre gånger i veckan, men därutöver kommer .)gångövningar» ute i staden, 

skidlöpning, simning i simhallen o.s.v. 

Själva gymnastiken går ut på avspänning och balansövningar . • )Också 

jag'), säger fru Edgren , .)försöker lära barnen ett behagligt rörelsesätb. 

Blinda barn rör sig också klumpigt, så länge de är osäkra. Barneri är 

mycket olika utvecklade, då de kommer till skolan. Man ser hur de, vilka 

hemma blivit omhändertagna med kärlek och omvårdnad, har lättare att 

reda sig, uppfattar snabbare och är vana vid sysselsättning och leksaker. 

De har från början ett väldigt försprång. 

.)Tyvärr har jag endast en gång per vecka musikbeledsagning till gymnastikem, 

fortsätter fru Edgren. Barnen tycker om musik, det gör deras 

rörelser mera frigjorda och harmoniska. Vi arbetar ju speciellt på detta, 

ty i allmänhet spänner sig de blinda isin .)lystring.) för att vara beredda 

51

gymnastens uppgift är att lära in .wörelsekontroll." d.v.s. att man bl.a. 

kan föra armar och ben i en givell riktning, undvika .,knyckan och onödiga 

birörelser i kroppen samt "ge eften. Barn med cerebral pares .,håller ofta 

emot» även om de p å egen hand försöker utföra en rörelse. Jämsides med 

dessa övningar går balansträningen, som vid svårare fall börjar med elementära 

övningar i att lugnt kunna se på ett föremål och följa det med 

blicken. Barnen kan ha svårigheter i att bära upp huvudet, vända på det, 

sitta utan stöd för att inte tala om att stå och gå. Allt detta skall läras. 

Utvecklingen går gradvis och kan innefatta långa perioder av absolut 

stillastående. Detta är emellertid normalt för all utveckling; därför gäller 

uet att lugnt vänta och inte försöka forcera baruet. Helt plötsligt kan 

detta uppvisa teeken på stora framsteg. Kanske också ett operativt ingrepp 

kan öka utvecklingsmöjligheterna genom att bättre jämvikt uppnås 

mellan olika grupper av muskler. 

Det är av vikt, att föräldrarna aldrig resigllerar, utan i stället ger barnet 

den uppmuntran och hjälp det i så hög grad behöver. Barnet bör inte 

ha en särställning i syskonskaran; tvärtom gagnas det bäst och blir lyckligast 

om det får växa upp och godtas som "alla andra.,. Föräldrarnas uppgift 

är krävande och svår: samtidigt som de ger sitt baru den trygghetskänsla, 

den värme och ömhet det behöver, måste de isin .,läraruppgifb, 

visa barnet vägen tili tro på sin egen förmåga och tili större självtillit. Det 

gäller att stimulera och uppmuntra tili ständigt nya ansträngningar. 

Amerikanarna, vars propaganda ju alltid tar sig andra dimensioner 

än vår, ordnade för några år sedan en effektiv och säkert mycket dyrbar 

upplysningsverksamhet om handicapade baru. Den stora allmänheten 

bibringades på m ångahanda sätt kännedom om olika slag av rörelsehämning, 

om rehabilitation samt om de handicapades utsikter i förvärvsarbetet. 

Man ville speciellt lära människor att på ett naturligt sätt godtaga 

de handicapade i samhället samt respektera deras intellektuella och psykiska 

värde. 

Daglig, tidtabel/senlig, til/förlitlig trafik på linjerna 

VASA - NYKARLEBY - JAKOBSTAD - GAMLAKARLEBY • 

GAMLAKARLEBY - SEINÄjOKI . SEINÄJOKI - ORAVAIS • 

VASA - KAUHAVA 

AB. HAIJDIN & ROSE OY. 

JAKOBSTAD - Telefon namnanrop: "Haldin & Rose" 

Årsberättelser

Finlands Svenska Centralidrottsförbund 

BERÄTTELSE 

över verksamheten inom Finlands Svenska CentralidrottsförbUlld (CIF) 

Ullder verksamhetsåret 1957, avgiven av förbundsstyrelsen tili årsmötet 

den 24 februari 1958. 

Det är främst tre omständigheter som gör att året 1957 skiljer sig från 

raden av verksamhetsår. Trots att den avslutade verksamhetsperioden 

varit ett efterolympiskt år, har verksamheten varit livlig och många 

goda prestationer gJorts av finlandssvenska idrottsmän. Det är ej i detta 

avseende året 1957 blivit annorlunda. 

De tre faktorer som sätter sin prägel på det gångna året är tredistriktsindelningen, 

det minskade statsanslaget samt den oklara situationen i 

riksidrottsförbundsfrågan och därmed sammanhängande svårigheter i 

medlemsförbundens samarbetsunderhandlingar med de finskspråkiga förbunden. 

Det första året med verksamhetsområdet uppdelat i två stora distrikt, 

Nyland-Abolands ID och Österbottens ID samt ett tredje mindre, Alands 

ID, har gått tili ända. Ett stort intresse, idogt arbete och viljan att segla 

en så mycket större farkost än de tidigare lättmanövrerade distrikten 

lyckligt i harnn kan noteras på plussidan. Framförallt på grund av det 

nedskurna statsanslaget har svångheter emellertid yppat sig beträffande 

de st.ora distriktens ekonomi, anslagen från CIF och fragan om i vilken mån 

medlemsförbunden skall anslå medel tili distriktens disposition. Någon 

enhetlig linje i det ekonomiska samarbetet me1lan specialförbunden och 

distrikten har ännu ej utvecklats och frågan är av stor betydelse för den 

kommande verksamheten. Indelningen av distrikten i kretsar, och dessas 

uppgifter och ställning är en annan fråga som man har skäl att ingående 

granska under det kommande året. Det är att hoppas att de erfarenheter 

som gjorts under detta första år med tredistriktsindelning måtte ge ett 

tiliräckligt underlag så att på en ko=ande »distriktsrådplägning» fastare 

konturer skall kunna uppskisseras för den nya arbetsformen den finlandssvenska 

idrotten tili fromma. 

Förbundets ekonomi har under året ingett allvarliga bekymmer. Statsrådets 

finansutskott minskade nämligen utan närmare motivering CIF:s 

statsanslag med 20 % trots att statens idrottsnämnd hade förordat samma 

anslag som för år 1956. Händelsen är så mycket mera beklaglig då politiskt 

taktikspel tydligen legat bakom åtgärden. En ufPvaktning hos 

undervisningsminister Johannes Virolainen den 10 apri med anhållan 

om ett minskningen motsvarande tiliäggsanslag ledde inte tili resultat 

och förbundet har därför i en skrivelse av den 12 december riktat en förnyad 

anhållan genom statens idrottsnämnd om 2,4 miljoner mk som ett 

tiliäggsanslag för 1957. Också denna förnyade anhållan har fått statens 

idrottsnämnds förord. - Bland åtgärder som vidtagits för att stärka 

förbundets ekonomi kan nämnas, att förbundsstyrelsen tilisatt ett eko- 

57

Det levande blodet är ett oersättligt läkemedel! 

BlODTJÄNSTEN BEHÖVER ÄVEN DIG! 

Blod tjänstmärket - 

varje frisk människas 

adelsmärke 

Handla alltså snabbt - kanske Ditt 

blod kan rädda ett människoliv! 

FINLANOS RÖOA KORS BLODTJÄNST 

För karlfolk: 

en trämunstyckscigorrett 

ov olldeles ny typ 

färsk 

jämn kvalitet 

smaka själv! 

V ärdefullt tillskott under dret är 

FSKG:s kombinerade bastu ock 

sportstuga, som under kögtidliga 

former kunde invigas i köst i 

Noux. 

CIF:s friluftsråd 

Kort redogörelse för år 1957. 

Centralidrottsförbundets friluftsråds sammansättning under det gångna 

året, friluftsrådets sjätte, har varit: 

ordförande: Lars-G. Sandberg, 

sekreterare: Marita Wiedmer, 

medlemmar: Runar Silin, Reiner Hagelin, Ake Fagerholm, Rolf Holmström, 

Sven Peacock, Bo Widell och Leo Backlen. 

Under vintern anordnades detta år icke några direkta söndagsutflykter 

på skidor, friluftsrådet stod däremot för 3 st. skid- och rekreationskurser 

på Solvalla idrottsinstitut. Den första förlades tili tiden 7-10. 2 

och hade under Bo Widells ledning samlat 12 deltagare. Rabbe Schaumans 

kurs hade tili tiden 14- 17 mars samlat 28 deltagare och W. Griine hade 

14 deltagare under den sista kursen från den 28 tili 31 mars. 

Riksskidningen i Brunnsparken anordnades tilisammans med Hufvudstadsbladet, 

IK Örnen och IK -32. Under fyra kvällar, 5-8 mars, lyckades 

man få hela 2911 huvudstadsbor att avlägga riksskidningen på det 

nännare 2 km långa spåret kring vallarna i Brunnsparken. 

Då söndagspromenaderna tyvärr inte alltid givit det resultat man 

under friluftsrådets första år kommit tili, rekordet på 117 deltagare står 

sig från första verksamhetsåret, koncentrerade man sig tili endast tre promenader 

under hösten. Dessa anordnades tillsammans med Nya Pressen 

och tack vare den goda propaganda man p å detta sätt lyckades erhålla 

var resultatet genast bättre. Den tredje promenaden samlade 51 deltagare 

67

Ovriga utskott 

Tekniska rådet, som årligen utses på hösten, har till den 8 oktober 

haft följande sammansättning: Ordf. Palle Virtanen, ledamöter Åke Bergman, 

Bertel Storskrubb och Börje Strandvall. Efter nämnda datum invaldes 

förutom ovannärnnda ytterligare Runar Björklöf som medlem i rådet. 

Som r ådets sekreterare har fungerat Kurt Skärström och vid sammanträdena 

har dessutom förbundsinstruktören Gustaf Laurell närvarit. 

Friidrottsrådet: Ordf. Kaj Nummelin, ledamöter Torsten Fagerholm, 

Nils Lindstedt, Arthur LÖilllberg, Oskar Palmgren och Kurt Skärström. 

j uniorrådet: Ordf. Ake Romantschuk, ledamöter Oskar Björklund, 

Gustav Karlberg, ils Luukkonen, William Olsen, Oskar Palmgren och 

Kurt Skärström. 

Simrådet: Ordf. Axel Mikkola, ledamöter Hilding Barck, Jarl Forssell, 

Per-Björn Lagerström, Jöns Lindquist, Lars Löfgren, Caj Stålström och 

P-E Widen. 

Cykelrådet: Ordf. Selim Vainio, ledamöter Niilo Dahl, Erik Forsberg, 

E rik Korin och Bertel Lindholm samt suppleanter Ake Fagerholm, Boris 

Furu och Ljunghard Lindroos. 

Krajtidrottsrådet: Ordf. Holger Berndtsson, ledamöter Kai Outa, Allan 

Lekander, Holger Holmgren, Yngve Holmberg, Eduard Zukale och Hilding 

Haglund. 

H edersledamöter 

Tillny hedersledamot i förbundet kallades vid årsmötet den avgående 

förbundsordföranden, försäljningsdirektör Erik Aström. Det var med djup 

rörelse förbundets viceordförande P. E. Nordström på årsmötets och förbundets 

v ägnar tackade och hyllade honom för hans decennielånga, gedigna 

insats förbundet till fro=a. Som synligt bevis på årsmötets enhälliga 

beslut att kalla honom till hedersledamot överlämnades en adress 

med samtliga årsmötesdeltagares namnteckningar. 

Till hedersmedlemmar i Svenska Finlands Idrottsförbund har kallats 

professor Viktor Heikel (t), friherre R . F. von Willebrand (t), kommerserådet 

J. F. Hackman (t), konsu! Harry Schauman (t), direktör Emil Lir.droos 

(t), brandchef Gösta Wasenius (t), direktör J . S. Edström, direktör 

Kristian Hellström (t), ko=erserådet Lars Krogius (t), lektor August 

Blomberg (t), kommerserådet Karl Stockmann (t), konsu! Ernst Krogius 

(t), stadsdirektör Erik von Frenckell, konsu! Karl Seidenschnur (t) 

avdelningschef Erik Wilen och försäljningsdirektör E rik Aström. 

F örbundets jörtjänstkors 

Under det gångna året har förbundet som be1öning för framstående 

idrottsledarskap utdelat förbundets förtjänstkors åt fyra idrottsledare. 

Dessa äro: Kanslichef Holger Sallmen, vilken erhöll tecknet vid årsmötet, 

skolföreståndare Karl F. Ljungberg, som mottog utmärkelsen under Österbottens 

ID:s rådplägning i Vasa, kontorist Albert Winter , som hedrades 

m ed förtjänsttecknet på sin 50 års dag samt redaktör Runar Hällsten, som 

tilldelades förtjänsttecknet vid Idrottsklubben-32:s 25 års jubileum. 

70 

Allan Korpi jrdn Aland vinner sitt jörsöksheat pii 800 m jöre Gösta Litllen. Korpi blev 

tvda i jinalen men vann sedan 1. 500-metersloppet. 

Utländska innehavare av förtjänsttecknet är Sveriges Konung Gustaf 

VI Adolf, konsu! Isaac W est ergren (t), direktör Kristian Hellström (t), 

direktör J. S. Edström, överstelöjtnant E rnst Bredberg, kontrollör Anton 

Johansson (t), redaktör Eric Pallin, redaktör Torsten Tegner, direktör 

Sven Låftman och civilingenjör Tage E ricson , samtliga från Sverige. 

Inhemska innehavare av förtjänsttecknet är kommerserådet J . F. 

Hackman (t), fil.mag. Arthur Eklund (t), direktör Uno Westerholm (t), 

lektor August Blomberg (t), friherre R . F. von Willebrand (t), brandchef 

Gösta Wasenius (t), vicehäradshövding Jon Hartman (t), kommerserådet 

Karl Stockmann (t), apotekare Oscar J ansson , avdelningschef E rik Wilen, 

kamrer Sig. H :son Schneidler, dipl.ing. Ossian ylund (t), lektor Gösta 

Rönmnan (t), rådman Oskar E kman (t), vicehäradshövding Viktor Björkqvist, 

folkskollärare M. L . Björkqvist (t), direktör E. W. Heinrich (t), 

major I var Ståhle, gymn.lär. J . W. Björk, kamrer Runar Granholm (t), 

vicehäradshövding Lars Hornborg, vicehäradshövding H arald Munck, 

doktor K. J . Lundmark, kommerserådet E inar Johansson, bankdirektör 

Gunnar Ahman, herr Sigurd Kjällman, folkskollärare K. G. Andersson, 

direktör Lars Ollonqvist, herr Albin Andersson, direktor Anders Stenman, 

direktör Valter E klöf, stadsdirektör Erik von Frenckell, direktör Pehr 

LindilOlm herr Waldo Wickholm, jur.dr J . O. Söderhjelm, herr Börje 

Strandvall, professor Bo Palmgren, kontorschef Ludvig St einer, försälj 

ningsdirektör E rik Aström, lektor Palle Virtanen, fil.mag. Lauri Miettinen, 

71

klubben -32 50.34; 5) B. Holmström, Ekenäs 1F 50.2 5; 6) R. Taipale, 

Sjundeå 1F 50.04. 

l. x 100 m stafett: 1) Vasa 1S 4?8; 2) Helsingfors 1FK 48.2; 3) Fiskars 

1F 49.0; 4) 1drottsklubben -3250.6; 5) Esbo 1F 50.? 

* 

SFI:s Festspel försiggick den 20-21 juli i Nickby med 1F Sibbo 

Vargarna som arrangör. 

Resultat: 

100 m : 1) D. Anckar, Helsingfors 1FK 11.2; 2) B. Vikberg, Ekenäs 1F 

11 .5; 3) M. Hämäläinen, Helsingfors 1FK 11 .8; 4) A. Salkola, 1drottsklubben 

-32 11 .8; 5) L . Forssell, 1K Myran 11.8; 6) E. Malmström, Esbo IF 11. 9. 

200 m : 1) B. Vikberg, Ekenäs 1F 22 .8; 2) D. Anckar, H elsingfors 1FK 

22.9; 3) H . Nordlund, Hangö 1K 22.9; 4) M. Hämäläinen, Helsingfors 1FK 

23.0; 5) R. Bäckmark, Kronohagens 1F 23.1; 6) G. Mattsson, Helsingfors 

IFK 24.0. 

400 m : 1) R . Bäckmark, Kronohagens 1F 50.1; 2) L . Lindberg, 1drottsklubben 

-32 51.2; 3) H . Nordlund, Hangö IK 51.3; 4) G. Mattsson, Helsingfors 

1FK 52.3; 5) V. Pystynen, 1drottsklubben -32 52.9; 6) I . Vik, 

Esse 1K 53. 0. 

800 m : 1) B. Grönroos, Idrottsklubben -32 1.55.8; 2) G. Lithen, IF 

Femman 1. 56.2; 3) A. Korpi, 1F Aland 1.56.2; 4) A. Pitkänen, Esbo 1F 

1.5?1; 5) T . E riksson, 1F Aland 1. 59.8; 6) C-O. Homen , Helsingfors IFK 

2.01.8. 

1.500 m : 1) A. Korpi, 1F Aland 3.56.?; 2) B. Grönroos, 1drottsklubben 

-32 3.5?5; 3) H . Blomqvist, Tenala IF 4.01.4; 4) A. Pitkänen, Esbo 1F 

4.01.6; 5) G. Lithen, IF Femman 4.04.4; 6) B . Nygård, 1F Drott 4.04.8. 

5.000 m : 1) S. Laine, Idrottsklubben -32 15.01.2; 2) L . Juselius, Munsala 

IFK 15.22.4; 3) C-O. Homen, Helsingfors 1FK 15.44.6; 4) C. Häger, 

Nykarleby 1K 15.51.4. 

110 m häck: 1) O. Mildh, Helsingfors 1FK 15.0; 2) L. Lindberg, 

1drottsklubben -32 15.8; 3) S. Kevin, Skogby IK 15.9; 4) P -O. Avellan, 

1drottsklubben -32 18.4; 5) T. Lillqvist, Sibbo-Vargarna 18.4. 

400 m häck: 1) O. Mildh, Helsingfors 1FK 54.4; 2) L . Lindberg, 

1drottsklubben -32 54.?; 3) P -O. Avellan, Idrottsklubben -32 66.0; 4) T-B. 

Lindberg, Helsingfors IFK 66.8. 

3.000 m hinder : 1) S . Laine, Idrottsklubben -32 9. 15.0; 2) A. Pystynen, 

Idrottsklubben -32 9.34.6; 3) C-G. Sundman, Pargas IF 10.01.8; 4) 

B. Engström, Pargas IF 10.12.2. 

Höjd: 1) B. Nordman, Esbo 1F 180; 2) G. L ång, 1F Femman, 180; 3) B. 

H agm an, Esbo IF 1 ?5; 4) L. Söderström, J eppo 1F 1 ?O; 5) C-A. Gustafsson, 

1F H elsinge-Atlas 1 ?O; 6) G. Djupsjöbacka, Terjärv US 1 ?O. 

Stav: 1) P -O. Jonasson, Idrottsklubben -32 400; 2) G. Sjöholm, Kronohagens 

IF 380; 3) T. Lassenius, Helsingfors IFK, 360; 4) K . Afors, Terjärv 

US 35 0; 5) B. Grönberg, Esbo 1F 340. 

Längd: 1) L . Forssell, IK My r an 649; 2) T. Lassenius, Helsingfors 

IFK 627; 3) S. Andersson, 1drottsklubben -32 622; 4) B. Nordman, Esbo 

1F 613; 5) B. Söderblom, Esbo 1F 605, 6) T. Lillqvist, Sibbo-Vargarna 605 . 

3-steg: 1) S. Andersson, Idrottsklubben -32 13.55; 2) G. Djupsjöbacka, 

Terjärv US 12.95; 3) B. Akermarck , G & IF Akilles 12.?5; 4) K. Virmola, 

Kronohagens I F 12.5 8. 

78 

De tre bästa pd 200 m Idr sina pris, Ir. v. Lennart Lindberg, R oll Bäckmark, Hans 

Nordlund. 

Kula: 1) M. Samio, Idrottsklubben -32 14.51; 2) P. Calden, Munsala 

1FK 14.06; 3) E . Juurinen , Esbo 1F 14.06; 4) H . Nylund, IK Kronan 13.94; 

5) B. Nurmi, Idrottsklubben -32 13.88; 6) A. E nvik, Munsala 1FK. 

Diskus: 1) A. Envik, Munsala IFK 49.05; 2) P. Calden, Munsala IFK 

44.82; 3) V. Nyqvist, 1drottsklubben -32 44.32; 4) G. Mattsson, Kimito SF 

44.08; 5) T. Lassenius, Helsingfors 1FK 41.11; 6) B. Hagman, Esbo IF 

39. 05. 

Slägga: 1) G. Avik, Gamlakarleby IF 49.40; 2) V. ieminen, Esbo I F 

44.11; 3) H. Lampinen, 1drottsklubben -32 42.65; 4) 1. Lindqvist, Vasa 1S 

40.26; 5) V. NyqVISt, Idrottsklubben -32 36.38. . 

Spjut: 1) T. Lassenius, H elsingfors IFK 64.5?; 2) K. Lindholm, Fiskars 

IF 59.83; 3) G. Avik, Gamlakarleby IF 52.20; 4) R . Kajanne, Idrottsklubben 

-3249.69; 5) R . Joufs, Lappträsk IF 49.3? 

Finländska mästerskapen 

FM i stajettlöpning och lO-kamp 6-7. 7 i Joensuu 

4 x 100 m seniorer: 5) H elsingfors 1FK (P. Saarnio, Y. Lindström, 

M. Hämäläinen, D. Anckar) 43.8. 

4 x 100 m ungdom ar : 3) H elsingfors IFK (0. Pauli, B . Finne, G. Mattsson, 

D . Anckar) 44.7. 

?9

4 x 100 m pojkar: 2) Helsingfors 1FK (L. Hellsten, O. Blomqvist, L. 

Segercrantz, D. Anckar) 45.8. 

Stafett 1.000 m ungdomar: 2) Helsingfors 1FK (B. Finne, D. Anckar, 

O. Pauli, G. Mattsson) 2.03.0. 

10-kamp: 2) T. Lassenius, Helsingfors 1FK 6.247 p. (12.0-631-12.49 

- 170-52.3-15.4-38.53-380-60.02- 4.39.8). 

Pojkidrottsdagarna 3-4. 8 Kokemäki 

100 m: 1) D. Anckar, Helsingfors 1FK 11.4. 

300 m: 4) K. Kunnas, 1F Drott 37.7,5) T. Dahlström, Ekenäs 1F 38.5. 

1.000 m: 4) T. Dahlström, Ekenäs 1F 2.40.9. 

Höjd: 1) H. Willstedt, Karis 1K 175. 

Stav: 5) H. Willstedt, Karis 1K 330. 

Längd: 3) B. Lönnberg, Karis 1K 617; 4) B. Silen, Vasa 1S 611. 

Flickornas idrottsdag 4. 8 Ylivieska 

80 m bäck: 3) G. Eriksson, Esbo IF 13.6. 

Höjd: 6) G. Eriksson, Esbo 1F 141. 

FM jör ungdom 3-4. 8 Aänekoski 

100 m: 1) B. Vikberg, Ekenäs 1F 11.0; 4) P . Fagerström, Larsmo 1F 11.1 

200 m: 1) B. Vikberg, Ekenäs 1F 22.5; 4) P. Fagerström, Larsmo 1F 23 .0 

400 m: 4) T. Eriksson, 1F Aland 52.0; 6) E . Gustavsson, 1F Aland 53.6. 

1.500 m binder: 6) S. Mård, Esse 1K 4.33.8. 

Diskus: 4) G. Mattsson, Kimito SF 41.62. 

F M i 5-kamp jör damer 3-4. 8 Varkaus 

6) Marianne Meinander, Esbo 1F 3.343 p . (kula 8.57,200 m 27.6, 80 m 

m bäck 14.3, längd 485, böjd 137), 12) Siv Mattsson, Esbo IF 2.883 p. 

(ku.la 7.70, 200 m 29.1, 80 m bäck 17.1, längd 428, böjd 146). 

B-mästerskapen 10- 11. 8 Lojo 

1.500 m: 2) B. Nygård, 1F Drott 4.01.5; 6) H. Blomqvist, Tenala IF 

4.04. 

110 m bäck: 1) S. Kevin, Skogby IK 16.1. 

400 m bäck: 6) M. Forsbacka, Terjärv US 1.11.3. 

Höjd: 6) G. L ång, 1F Femman 178. 

Kula: 1) E. Juurinen, Esbo 1F 14.17. 

Diskus: 3) G. Mattsson, Kimito SF 41.42. 

80 

FM jör damer 11.8 Valkeakoski 

200 m: 5) Marianne Meinander, Esbo 1F 27.8. 

Höjd: 3) Siv Mattsson, Esbo 1F 148. 

Kaleva spelen 17-18. 8 Tammerfors 

110 m bäck: 1) O. Mildb, Helsingfors 1FK 14.7 . 

400 m bäck: 1) O. Mildb, Helsingfors 1FK 52.0; 4) L. Lindberg, 1K -32 

53.! •. 

800 m: 8) G. Litben, 1F Femman 1.54.0. 

3.000 m binder: 2) S. Laine, 1K -328.57.6. 

Diskus: 5) A. Envik, Munsala 1FK 47.83. 

Ossi Mildh på klassisk mark, 

Akropolis i Aten. 

6 

Landskamperna 

Finland-Ungern 18-19.7 H elsingfors 

400 m bäck: 1) O. Mildb 52 .8. 

Diskus: 3) A. Envik 49.16. . 

4 X 400 m : 1 finländska laget O. Mildb. 

Finland- Norge-Sverige ungdomar 24-25. 8 Björneborg 

100 m: 4) B. Vikberg 11.0. 

200 m: 5) B. Vikberg 22.7. 

F inland-Tyskland 27-28. 8 Helsingfors 

110 m bäck: 3) O. Mildb 14.9 . 

400 m bäck: 1) O. Mildb 51.8. 

3.000 m binder: 3) S. Laine 8.54.2. 

Öst-Tyskland-Finland ungdomar 7-8. 9 Frankfurt a.d. Oder 

200 m: 3) B. Vikberg 22.7. 

1.000 m stafett: 1 finländska laget B. Vikberg. 

81

Sverige-Finland 14-15.9 Stockholm 

110 m häck: 4) O. Mildh 14.9. 

400 m häck: 2) O. Mildh 52.4; 6) L. Lindberg 54.3. 

3.000 m hinder: 4) S. Laine 9.03.0. 

Diskus: !») A. Envik 48.99. 

4 X 400 m: l finländska laget O. Mildh. 

Finland-Estland 

400 m häck: 3) L. Lindberg, 54.8. 

3.000 m hinder: 2) S. Laine 8.58.2 

Stav: 2) P-O. Jonasson 1,.00. 

Frankrike-Finland 21. 9 Paris 

400 m häck: 1) O. Mildh 52.1. 


Diskus: 4) A. Envik 47.88. 

4 X 400 m: l finländska laget O. Mildh. 

Balkan-Norden 4-6. 10 Aten 

400 m häck: 2) O. Mildh 53.3. 

Nordiska mästerskapen i 10-kamp 21-22.9 Göteborg 

2) T. Lassenius 5.879 p (12.0-619-12.25-165-52.1,.-16.3-38.40- 

360-59.88-4.38.6). 

Stadskampen Leningrad-Helsingfors 13- 14. 7 

100 m: 3) D. Anckar 11.2. 

200 m: 4) R. Bäckmark 22.9. 

400 m: 3) R. Bäckmark 50.0; 4) L . Lindberg 51.0. 

110 m häck: 3) T. Lassenius 15.9. 

400 m häck: 2) L. Lindberg 54.6. 


Stav: 4) P-O. Jonasson 410. 

Kula: M. Samio 14.71. 

Spjut: T. Lassenius 60.14. 

Friidrottsserien 

Friidrottsserien genomfördes i Österbottens lD på ett synnerligen lyckat 

sätt. A-serien omfattade tre zoner med sammanlagt 11 deltagande lag. 

Zonsegrarna möttes i en semifinal, från vilken segraren, Munsala lFK 

kvalificerade sig tilI förbundsfinalen. l B-serien, som var indelad i två 

zoner, ställde 8 lag upp. 

.lnom Nyland-Abolands lD genomfördes A-serien som en utslagningssene, 

från vilken ldrottsklubben -32 gick vidare tilI förbundsfinalen. l 

B-serien deltog sex lag. 

82 

Resultat: 

Österbottens lD: 

Norra A Mellersta A 

P-P - Kronan 95-66 MlFK -VlF 104-57 

P-P - TUS 90.5-70.5 MlFK - VlS 84.5-76.5 

P-P - Myran 89-72 MlFK Drott 80-79 

Myran- TUS 80-8'1 VlS - Drott 85-76 

Myran- Kronan 98-63 VlS -VlF 94-67 

TUS - Kronan ej kamp Drott -VlF 97-64 

P-P 330 274.5-208.5 6 MlFK 330 268.5-212.5 6 

Myran 3 1 2 250 -233 2 VlS 3 2 1 255.5-227.5 4 

TUS 211 

Kronan 202 

151.5-170. 5 2 Drott 3 12 

129 - 193 0 VlF 303 

Södra A 

Femman- Kraft 

Femman-Länken 

Länken - Kraft 

Femman 2 2 0 

Länken 2 1 1 

Kraft 2 0 2 

105.5-52.5 

93 -68 

83 . -77 

198.5-120.5 4 

151 - 170 2 

129.5- 188.5 0 

Final mellan segrarna i A-serien: P-P-MlFK-Femman. 

MlFK - Femman 91.5-68.5 

MlFK - P-P 92.5-68.5 

Femman- P-P 81-79 

MIFK 2 2 0 

Femman 2 1 1 

P-P 2 0 2 

184 - 137 ' 4 

149.5-170. 5 2 

147.5-173 .5 0 

252 -229 

188 -295 

Norra B 

Södra B 

NlK 

NlK 

NlK 

LlF 

LIF 

ElK 

- ElK 35 -29 

- LIF 36.5-27.5 

-Standard 38 - 26 

- Standard 35 -29 

-ElK 35 -29 

-Standard 33 -31 

Hellas- OlF 34-30 

Hellas- Kamp 37-27 

Hellas- JlF 30-34 

OIF - JlF 35-29 

OIF - Kamp 35-29 

JlF - Kamp 34-29 

NlK 33 0 

LIF 3 2 1 

ElK 3 12 

Standard 3 0 3 

109.5-82.5 6 

97.5-94.5 4 

91 - 101 2 

86 - 106 0 

Hellas 3 2 1 101- 91 4 

OIF 321 100- 92 4 

JlF 32 1 97- 94 4 

Kamp 3 0 3 85-106 0 

Nyland-Abolands lD: 

A-serien: 

Esbo lF 

lK-32 

lK-32 

- Pargas lF 

-Sjundeå lF 

-Esbo lF 

98-65 

90-71 

81,.-78 

4 

0 

83

1: 

II 

I! 

11 

, 

Stav: 

lo20 P-O. Jonasson, IK -32 

390 T. Lassenius, HIFK 

385 G. Sjöholm, KIF 

370 K. Vikström, Gamlakarleby IF 

360 R. Sjögren, Esbo IF 

355 K. Mors, Terjärv US 

350 B . Grönberg, Esbo IF 

3lo2 R. Rasimus, Esbo IF 

34.0 A. Hammarberg, IF Länken 

J-E. Silvander, Gamlakarleby 

IF 

Längd: 

672 L. Forsell, IK Myran 

667 A. Hammarberg, IF Länken 

666 R . Bengs, IK Hellas 

66lo B. Silen, Vasa IS 

655 B. Lönnberg, Karis IK 

651 E. Ellfolk, IF Länken 

650 B. Nordman, Esbo IF 

6lo9 A. Hiekkanen, Fiskars IF 

6lo8 S. Blomqvist, Nykarleby IK 

P. Forsskåhl, HIFK 

3-steg: 

13.98 A. Hiekkanen, Fiskars IF 

13.7lo R. Bengs, IK Hellas 

1 3.6lo P-E. Isaksson, Pargas IF 

13.5lo P. Sele, KIF 

13.53 R. Dannbom, Fiskars IF 

13.lo5 N. Mansen, Lemlands IF 

13.lolo N . Kontiainen, IF Drott 

13.4.1 G. Ömossa, IF Kraft 

13.35 S. Andersson, IK -32 

13.33 C-A. Gustavsson, IF Helsinge-Atlas 

J(ula: 

15.00 M. Samio, IK -32 

14..70 B. Eriksson, IF Finströms 

Kamr. 

14..58 A. Envik, Munsala IFK 

H.lo9 P. Calden, Munsala IFK 

H.lo7 H . Nylund, IK Kronan 

1lo.17 E. Juurinen, Esbo IF 

13.98 B. Nurmi, IK -32 

13.96 V. Nyqvist, IK -32 

13.lo7 B . Brännbeck, Vasa IS 

13.36 G. Höijer, Vörå IF 

86 

Diskus: 

52.32 A. Envik, Munsala IFK 

4.6.16 P . Calden, Munsala IFK 

H.32 V. Nyqvist, IK -32 

H.08 G. Mattsson, Kimito SF 

lo2.11 T. Lassenius, HIFK 

4.1.99 A. Storrank, Terjärv US 

4.1 .6lo B. Hagman, Esbo IF 

lo1.53 E. Backnäs, IF Drott 

39,61 P. Wickström, Esbo IF 

39.4.1 E. Kaitfors, IK Myran 

Slägga : 

51.52 G. Avik, Gamlakarleby IF 

lo5.05 V. Nieminen, Esbo IF 

lo2 .93 1. Lindqvist, Vasa IS 

lo2.65 H . Lampinen, IK -32 

lo1.21 R. Björklund, IK Kronan 

38.72 E. Storhannus, IF Länken 

38.53 Eugen Svartsjö, Esbo IF 

37.36 P. Wickström, Esbo IF 

A. Björkbacka, IF Kraft 

36, 38 V. Nyqvist, IK -32 

Spjut: 

6lo.57 T. Lassenius, HIFK 

62.16 E. Eriksson, Fiskars IF 

61.1lo K . Lindholm, Fiskars IF 

59.16 S. Tolonen, IF Drott 

57.39 B. Blomqvist, Pörtom SK 

55.8lo V. Törnroos, Brändö IK 

5lo.03 E. Ingström, IF Kraft 

53.71 P. Björkqvist, Jeppo IF 

53.lo7 A. Hiekkanen, Fiskars IF 

53.lo2 F. Eriksson, IF Finströms 

Kamraterna 

10-karnp: 

6.4. 75 T. Lassenius, HIFK (11 .9- 

631-11.88- 171-51. 7- 

15.6-4.1.52-390-61. 76lo.31,O) 

4..939 S. Blomqvist, Nykarleby IK 

(11.8- 62lo- 11.27-170- 

5lo.8-16.5-28.98-300lo9.79- 

lo.56 ,2) 

lo.888 G. Ömossa, IF Kraft 

lo .855 M. Forsbacka, Terjärv US 

4..731 H. Nordlund, Hangö IK 

lo.619 A. Hiekkanen, Fiskars IF 

lo .399 B. Nordman, Esbo IF 

lo.337 N. Kontiainen, IF Drott 

lo.246 G. Sjöholm, KIF 

lo.239 H. Lindholm, Sjundeå IF 

4 x 100 rn: 

lo3.lo Helsingfors IFK 1 

lo4.7 Helsingfors IFK II 

lo5.6 Esbo IF 1 

{.5.8 Helsingfors IFK III 

lo6.0 Terjärv US 1 

lo6.1 IF Drott 1 

46.3 Idrottsklubben -32 

46.3 Vasa IS 1 

lo6.lo Larsmo IF 1 

46.4 Fiskars IF 

4 X 400 rn: 

3.31,2 Helsingfors IFK 

3.32,4 Esbo IF 

3.33,5 Kronohagens IF 

3.35,2 IF Drott 

3.37,0 Fiskars IF 

3.37,6 Gamlakarleby IF 

3.38,9 Esse IK 

3.39,4 IK Myran 

3.40,0 Pargas IF 

3.lo0,3 Vasa IS 

4 x 800 rn: 



100 rn: 

11.0 B. Wikberg, Ekenäs IF 

11 .1 H. Holmen, IK Kronan 

P . Fagerström, Larsmo IF 

11.2 U . Berg, Vasa IS 

11 .3 E. Gustavsson, IF Finströms 

Kamraterna 

A. Salkola, IK -32 

11.lo O. Pauli, HIFK 

E. Ellfolk, IF Länken 

11 .5 S. Lindholm, Mariehamns IFK 

P-O. Avellan, IK -32 

200 rn: 

22.5 B. Wikberg, Ekenäs IF 

23.0 P. Fagerström, Larsmo IF 


8.19,8 Munsala IFK 

8.21,2 Gamlakarleby IF 


8.30,0 IK Myran 

8.31,0 IF Pedersöre-Pojkarna 

8.34,0 IF Brahe 

8.49,0 G & IF Akilles 

4 X 1500 rn: 

U ngdornsklassen 


17.14,2 Tenala IF 


17.2 7,2 Esbo IF 


17.39,2 IF Pedersöre-Pojkarna 

18.28,0 G & IF Akilles 

1.000 rn (100 + 200 + 300 + 400): 


2.06, 2 Vasa IS 


2.08,5 Idrottsklubben -32 


2.09,7 IF Femman 


2.10,2 Fiskars IF 

2.10,3 Esse IK 

2.10,6 IF Länken 

23.3 G. Mattsson, HIFK 

23.4 U. Berg, Vasa IS 

23.6 B. Finne, HIFK 

23.8 O. Pauli, HIFK 

S. Lindholm, Mariehamns IFK 

S. Rosenback, IF Länken . 

P-O. Avellan, IK -32 

23 .9 E. Gustavsson, IF Finströms 

Kamraterna 

400 rn: 

51.lo T . E riksson, Lemlands IF 

51. 9 E. Gustavsson, IF Finströms 

Kamraterna 

52.1 O. Pauli, H elsingfors IFK 

52 .3 G. Mattsson, HIFK 

87 

II 

i , 

I!Ii 1.

3.455 E. Gustavsson, IF Finstr. 

Kamr. 

3.364 J-E. Silvander, Gamlakarleby 

IF 

3.283 P. Virtanen, G & IF Akilles 

3.112 T. Lindberg, HIFK 

4 x 100 m: 

44.7 Helsingfors IFK 

46.7 IdrottskIubben -32 

47.4 Vasa IS 

47.7 IF Länken 

60 m: 

7.2 K. Sundell, HIFK 

P. Sigmundt, HIFK 

D. Anckar, HIFK 

7.3 B. Silen, Vasa IS 

L. Engblom, Esbo IF 

K-G. Kunnas, IF Drott 

B. Ohls, IF Drott 

A. Salonen, ykarleby IK 

T. Vorselman, HIFK*) 

C. Sederlöf, HIFK*) 

*) 1 Otnäshallen. 

100 m : 

11.0 D. Anckar, HIFK 

11.2 K. Sundell, HIFK 

11.4 B. Silen, Vasa, IS 

P. Sigmundt, HIFK 

11.6 M. Segercrantz, HIFK 

K-G. Kunnas, IF Drott 

11. 7 E. Stenbacka, Oravais IF 


11.8 B. Ohls, IF Drott 

J. Ehrström, IK Hellas 

B. Lönnberg, Karis IK 

T. Vorselman, HIFK 

S. Grönborg, Liljendal IK 

A. Blomqvist, Nykarleby IK 

200 m: 


24.1 K -G. Kunnas, IF Drott 

24.5 S. Grönborg, LiIjendal IK 

24.6 T. Vorselman, HIFK 

90 

Pojk-klassen 

48.2 Esbo IF 

G & IF Tor 

48.4 IK Hellas 

48,8 GamIakarleby IF 

49.0 IF Drott 

49.1 IF Pedersöre-Pojkarna 

1.000 m (100 +200 + 300+ 400): 


2.19,4 Kronohagens IF 

2.20.3 G & IF Akilles 

2.22,2 G & IF Tor 

25.0 C. Virmola, KIF 

25.1 B. Värnman, IF Pedersöre- 

Pojkarna 

25.2 B. Lundberg IF Fram 

25.5 M. Segercrantz, HIFK 

25.8 L. Engblom, Esbo IF 

26.0 G. Streng, Esbo IF 

300 m: 

37.3 K -G. Kunnas, IF Drott 

K. Sundell, HIFK 

37.5 P. Sigmundt, HIFK 


38.2 R. Ståhlberg, Vasa IS 

38.3 T. Dahlström, Ekenäs IF 

J . Ehrström, IK Hellas 

38,4 M. Segercrantz, HIFK 

38.7 H. Björs, Vasa IS 


400 m: 

52 .1 K-G. Kunnas, IF Drott 

54.0 T. Dahlström, Ekenäs IF 

54.1 O. Flinck, Esse IK 

55.1 B . Värnman, IF Pedersöre- 

Pojkarna 

55.7 B. Lundberg, IF Fram 

55.8 L. Engblom, Esbo IF 

800 m: 

1.59,4 T. Dahlström, Ekenäs IF 

2.09,0 E. Pellas, IF Finstr, Kamr. 

2.09,3 B-V. Winqvist, Esbo IF 

2.10,0 B. Lundberg, IF Fram 

2.11 ,8 B-E. Ekman, Tenala IF 

2.12,0 B . Hellström, IF Helsinge 

Atlas 

S. Andersson, G & IF Akilles 

2.13,0 B . Holmberg, Tenala IF 

2.15,5 O. F linck, Esse IK 

2.16,0 K-J. Fagerudd, Larsmo IF 

1.000 m: 

2.40,7 T . Dahlström, Ekenäs IF 

2.44,2 B . Hellström, IF Helsinge- 

Atlas 

2.45,6 B-V. Winqvist, Esbo IF 

2.48,3 S. Andersson, G & IF 

Akilles 

2.49,0 D . Blomqvist, Pörtom SK 

2.50,0 O. Flinck, Esse IK 

G. Bäckman, KIF 

2.50,3 B. Värnman, IF Pedersöre- 

Pojkarna 

2.51,0 T. Prest, Gamlakarleby IF 

2.51,2 H. Forsberg, IK -32 

1.500 m: 

4.24,6 B. Hellström, IF Helsinge 

Atlas 

75 m häck: 

10.6 P . Sigmundt, HIFK 

11.1 B.Ohls, IF Drott 

11 .3 B. Silen, Vasa IS 

F. Lindström, G & IF Akilles 

11 .4 N. Smedlund, Vasa IS 

11 .5 C. Makkonen, KIF 

11.6 R. Sandelin, Vasa 18 

L. Hellsten, HIFK 

11.9 B . Wåge, IF Finstr-Kamr. 

12.0 H. Forsberg, IK -32 

T. Lindqvist, Pargas IF 

L-E. Hammarberg, IF Kraft 

110 m häck (91.4 cm): 

'15.9 B. Ohls, IF Drott 

17.3 B . W åge, IF Finstr. Kamr. 

F . Lindström, Akilles 

200 m häck: 

28.4 R . Sandelin, Vasa 18 

28.5 L. Hellsten, HIFK 

29.0 F. Lindström, G & IF Akilles 

29.5 U. Johansson, Esbo IF 

29.8 B. Wåge, IF Finstr. Kamr. 

29.9 B. Lundberg, IF Fram 

30.3 C. Makkonen, KIF 

F. Nyberg, IK -32 

K -G. Karlsson, G & IF Akilles 

30.4 H. Forsberg, IK -32 

400 m häck: 

1.04,6 R . Sandelin, Vasa 18 

Höjd: 

181 H . Willstedt, Karis IK 

175 L . Nyström, Abo IFK 

173 R. Andersson, Lappträsk IF 

172 K-H. Wetterstrand, HIFK*) 

170 T. Lindqvist, Pargas IF 

168 H . Lund, Munsala IFK 

165 K . Weckström, G & IF Akilles 

M. Österlund, Ingå IF 

163 H -O . Suominen, Jomala IK 

162 B-O. Nyström, Nykarleby IK 

*) 1 Otnäshallen 

Stav: 

330 H . WiIlstedt, Karis IK 

320 J. Mattfolk, IF Pedersöre- 

Pojkarna 

310 V. Brunell, Jeppo IF 

H . Forsten, HIFK 

300 K. Nyberg, IK -32 

C. VirmoIa, KIF 

T . Boström, Hangö IK 

J -E. Haglund, Larsmo IF 

M. Franzen, Ingå IF 

U. Johansson, Esbo IF 

H. Nissfolk, IF Kraft 

Längd : 

664 B. Silen, Vasa IS 

655 B. Lönnberg, Karis IK 

647 K-G. Kunnas, IF Drott 

620 R . Dannbom, Fiskars IF 

618 A. Salonen, Nykarleby IK 

615 F. Lindström, G & IF Akilles 

613 R . Andersson, Lappträsk IF 

610 K-H. Wetterstrand, HIFK 

608 T. Lindqvist, Pargas IF 

606 J . Ehrström, IK Hellas 

3-steg : 

13.53 R. Dannbom, Fiskars IF 

13.07 B . Lönnberg, Karis IK 

91

Finlands Svenska Centralidrottsförbund

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?