Guideböcker till historiska platser Innehåll Fakta ... - E-boksbiblioteket

Innehåll
Fakta & innehåll sid 1
Framsida sid 2
Ordlista & förord sid 3 (2–3)
E-boken sid 4–11 (4–18)
OBS: Sidor med mycket färg: sid 1, 3 och 5.
Fakta om e-boken
Titel: ”Damernas hår 1888”
Totalt antal pdf-sidor: 11 st.
Format: Liggande A4.
Storlek: 1 Mb.
Utgivare: E-boksbiblioteket.se & Virvelvind Förlag
Uppdaterad: 2012-11-14.
Originaltext publicerad: Hösten 1888.
Författare: Jakob von Falke.
Guideböcker till
historiska platser
Heliga vägen – guidebok till Lysekils
berömda hällristningar
Det är ett av världens mest hällristningstäta områden med 12 stora
ristningar inom bara en kilometer. Alla ristningarna ligger längs en
kilometerlång väg som kallas för “den heliga vägen”.
I den här guideboken får du veta allt om Lysekils mest berömda hällristningar
och de andra fornminnena i närheten.
Sveriges 33 mest sevärda
vikingaplatser
Under vikingatiden var Sverige en av världens mest spännande områden.
Här kan du också uppleva den här dramatiska tiden genom att
besöka de vilda vikingarnas gravar, vägar, monument och befästningar.
I guideboken ”33 MEST SEVÄRDA VIKINGAPLATSERNA I SVERIGE” får
du tips på de bästa platserna att besöka.
Greby gravfält
Greby gravfält utanför Grebbestad i Bohuslän beskrivs ofta som det
vackraste i Sverige.
Den här guideboken handlar om gravfältet, dess många resta
stenar och om utgrävningarna här på 1800-talet.
Du får kartor, historik och spännande sägner om blodiga slag.
Tanums hällristningar
I trakten kring Tanum finns Sveriges största koncentration med hällristningar
– och har dessutom utsetts till världsarv.
Det här är en praktisk guidebok till de största ristningarna.
Boken innehåller massor av kartor, bilder och praktisk info för dig som
vill besöka de berömda hällristningarna i Vitlycke, Litsleby, Fossum och
Aspeberget.
Hilmas Alaska – guidebok om
guldgräverskan och trädgården av cement
I mer än 80 år har tusentals besökare kommit hit för att se den galna
trädgården utanför Strömstad som guldgräverskan Hilma Svedal
byggde med 100-tals ton cement.
Det här är en praktisk guidebok som är gjord för ditt besök – med
massor av foton, historik och kartor.
Mer info: www.virvelvind-forlag.se

DIGITAL E-BOK FRÅN WWW.E-BOKSBIBLIOTEKET.SE
Damernas
Hår
1888

DAMERNAS HÅR [1888]
2
En bok publicerad av www.e-boksbiblioteket.se
ORDLISTA
Coiffe. Allmän beteckning på större hårdekorationer av fjädrar, tygblommer
etc. Används oftast på fester i stället för diadem eller hatt.
Fontang. Hårprydnad som var på modet i Paris i början av 1700-talet.
En fontang bestod av tyg som veckades för att bilda en mycket hög
trappstegsliknande prydnad.
Fot. Längdmått. En fot motsvarar 29,6 cm.
Franska revolutionen. Tumultartad period i Frankrikes historia som
börjar med stormningen av Bastiljen den 14 juli 1789 och avslutas när
Napoleon Bonaparte tar makten 1799. Under franska revolutionen
avskaffas bland annat monarkin och kungen Ludvig XVI avrättades i
giljotinen, samma öde mötte omkring 4 000 andra fransmän.
Karl den store. [742–814] Kung i det frankiska riket och kröntes också
till romersk kejsare år 800. Han regerade över ett rike som omfattade
stora delar av Frankrike, Tyskland och Italien.
Koaff. Alternativ stavning av hårdekorationen ”coiffe”.
Restaurationen. Tidsperioden 1814–1830 i Frankrikes historia då Napoleon
avsatts och monarkin återinförts.
Romerska kejsartiden. Den mest kända perioden i det romerska riket.
Kejsartiden börjar år 27 f Kr med kejsar Augustus och slutar år 476 då
den siste kejsaren Romulus Augustulus fördrivs från Rom.
Subrett. Kvinnlig rollfigur inom klassisk teater som alltid är söt, kokett
och kvicktänkt. Ordet är franska för kammarjungfru.
Trettioåriga kriget. En rad militära konflikter som omfattade större delen
av Europa. Krigen pågick mellan 1618 och 1648.
von Falke, Jakob. [1825–1897] Tysk författare och en av 1800-talets mest
inflytelserika konsthistoriker. Arbetade en hel del i Sverige, bland annat
med de kungliga konstsamlingarna.
En bok publicerad av www.e-boksbiblioteket.se
DAMERNAS HÅR [1888]
FÖRORD
Människan har varit fascinerad
av hår och frisyrer i tusentals
år. Och de som haft den mest
galna fascinationen av frisyrer
är världens kvinnor.
I den här e-boken får du
läsa en spännande berättelse
om hur man såg på kvinnornas
hår och hårmodet i slutet av Färgglada moderna frisyrer.
1880-talet.
När berättelsen i den här e-boken skrevs år 1888 var håret och frisyren
på väg att bli en viktig angelägenhet för hela befolkningen. Tidigare
hade det i stort sett bara varit samhällets elit som hade haft tid och råd
att anlita någon för att sköta frisyren.
Men i slutet av 1800-talet dök frisörerna upp på allvar i städerna
och i takt med det ökade välståndet började allt fler svenska kvinnor
och män lägga peng ar på att få en modern frisyr.
Författaren till den här e-boken är Jakob von Falke som levde
1825–1897 och som var en av 1800-talets mest inflytelserika kulturhistoriker.
Det är också främst ur en kulturhistorisk synvinkel som von Falke
skrivit den här texten.
Trevlig läsning
Mikael Jägerbrand
Redaktör
mikael@e-boksbiblioteket.se
Copyright © 2012 Mikael Jägerbrand/Virvelvind Förlag, Lysekil
Den här e-boken ”Damernas hår 1888” publicerades digitalt
första gången på www.e-boksbiblioteket.se den 14 november 2012.
Berättelsen är hämtad ur tidskriften ”Ny illustrerad tidning” i oktober 1888.
Originalets titel: ”Damernas hår” Författare: Jakob von Falke (1825–1897).

DAMERNAS HÅR [1888]
4
En bok publicerad av www.e-boksbiblioteket.se
En bok publicerad av www.e-boksbiblioteket.se
5
DAMERNAS HÅR [1888]
DAMERNAS FRISYRER
från den plats, den mark — om jag så må uttrycka mig
Från Ny Illustrerad Tidning
Publicerad i oktober 1888
å jag nu i efterföljande betraktelser rigtar blickar
och tankar på damernas hufvuden, ber jag mina
vackra läsarinnor — ty det är till dem jag vänder
mig — att icke vänta sig en lärd afhandling.
Jag har ingenting att förkunna om möjligheten att med
konstens och vetenskapens hjelp ersätta hvad naturen
nekat, ingenting således om sättet att framtrolla nytt hår på
kala hjessor; jag har intet recept för hårväxtens befordrande,
inga hemliga färg- eller andra skönhetsmedel att afslöja.
Jag utgår från förutsättningen att det vackraste och
ståtligaste hår förefinnes och skall i det följande endast söka
utveckla hvad som kan göras, hvad som göres eller måste
göras af denna naturliga prydnad.
Min uppgift är sålunda konstnärlig, estetisk. Håret är ett
konstmaterial så godt som något annat; det består af fina
trådar liksom den textila konstens material, blott med den
skilnaden att det icke i likhet med detta låter förflytta sig
— ur hvilken det uppväxt. Åtminstone icke i regeln. Det
inträffar dock, som bekant, när naturen förvägrat nödig
riklighet — man lånar då från andra hufvuden. Icke
alla äro så rikt lottade som lady Godiva, hvilken, endast
iklädd skruden af sitt svallande hår, red så godt som helt
be slöjad genom gatorna, icke alla kunna glädja sig åt en
sådan yppig frodighet som en amerikansk väninna, hvars
hår, då det löstes, föll i böljande massor nästan ända ned
till marken och omgaf hela hennes kropp som en mantel.
Den olyckliga led grymt under bördan af denna sällsynta
skönhet. Jag skulle ej trott på en sådan omåttlig växtkraft,
om jag ej sett den med mina egna ögon.
Af detta material, som är alldeles eget i sitt slag, skall nu
åstadkommas en yttre form, frisyren. Denna form har såsom
allt annat, som skapas för ögat, skönhet till mål. Men
liksom materialet har sina egendomliga egenskaper, måste
äfven frisyrens skönhet blifva af en alldeles egendomlig
art; bearbetning och form gestalta sig här, mångfaldigt
vexlande, på ett sätt som skiljer sig från all annan konst.
Såsom konstverk kan frisyren betraktas från denna

DAMERNAS HÅR [1888]
Fontang.
6
En bok publicerad av www.e-boksbiblioteket.se
Fransk frisyr från 1820-talet.
En bok publicerad av www.e-boksbiblioteket.se
Frisyr i antikens Grekland.
7
DAMERNAS HÅR [1888]
Fransk frisyr i början av 1800-talet. Svensk kvinna från Rättvik Modern frisyr 1870-talet.
Modern frisyr 1870-talet.

DAMERNAS HÅR [1888]
8
En bok publicerad av www.e-boksbiblioteket.se
rent konstnärliga, så att säga abstrakta ståndpunkt, och
vi skola också betrakta den så, vi skola undersöka betingelserna
för en sådan, jag vore frestad säga abstrakt frisyr.
I verklig heten, i praxis tillkomma utifrån två moment,
som ber öfva frisyren dess sjelfständighet och öfva ett afgörande
in flytande på dess utseende. Det är för det första
hårbärarinnans personlighet, särskildt form och karakter
på hennes hufvud, för det andra det af det enskilda fallet
oberoende, herskande modet. Tre synpunkter kunna
således här göra sig gällande, en fri, rent konstnärlig synpunkt,
en individuel och en historisk.
Vi skola så vidt möjligt söka klargöra dem alla tre, den
ena efter den andra — så vidt möjligt, säga vi, ty liksom
en dam vid anordningen af sitt hår samtidigt måste eller
borde taga hänsyn till alla momenten, den naturliga skönheten,
harmonien med hennes individualitet och det herskande
modet, så kunna ej heller vi undgå att vid behandlingen
af ett moment ofta nog leda oss öfver till något af
de andra.
Jag har sagt, att frisyren bör vara ett konstverk. Ett
konst verk förutsätter ordning, arbete, medveten afsigt.
Frisyren är ett konstverk, om den motsvarar denna fordran,
likgiltigt för öfrigt hur enkel eller komplicerad den är
eller med hvilka medel den åstadkommits.
Denna definition utesluter tydligen ett zigenaraktigt
vildt, oredigt hår, och detta på den grund, att ett sådant
En bok publicerad av www.e-boksbiblioteket.se
9
DAMERNAS HÅR [1888]
hår är en följd af oordning och vårdslöshet. Denna vildhet
kan emellertid, som vi erinra oss från ett en tids rådande
mod, framställas fullt afsigtligt med mycken konst och
möda. Jag säger icke, att det är vackert; men det kan vara
vackert — och nu måste jag redan beröra den andra synpunkten
— om det nemligen står i harmoni med hufvudets
individualitet.
Håret kan ordnas konstnärligt på två sätt, antingen
man låter det falla nedåt eller stryker upp det. Det förra
sättet är det enklare och naturligare, det som bäst öfverensstämmer
med hårets naturliga fall; det senare är det, som
städse ledt till förkonstlade moder.
Den enklaste formen för den förstnämda anordningen
är att helt enkelt låta håret falla rätt och slätt ned öfver
halsen, skuldrorna och ryggen. Man skulle nästan vara
böjd att frånsäga denna slags frisyr all rang af konstverk,
emedan den egentligen icke synes vara något annat än en
enkel eftergift åt naturen; och likväl fordrar just denna
anordning af håret en synnerlig omsorg och förutsätter en
alldeles särskild afsigt. Just i denna enkelhet ligger det
största koketteri, om vi taga ordet i god mening. Som
bekant begagnas denna frisyr af barn och småflickor, då
de skola vara klädda till fest; men äfven den vuxna damen
försmår den icke, om hon ännu har ett hår, som hon
kan visa med stolthet. Och utom all fråga ligger i denna
hårs krud någonting naturligt skönt, som är ofantligt till

DAMERNAS HÅR [1888]
10
En bok publicerad av www.e-boksbiblioteket.se
talande, allt naturligtvis under förutsättning, att håret
sjelft har en fägring, en tjocklek och längd, som äro värda
att visas — detta blir ju alltid ett oeftergifligt villkor. Ingen
må uppträda i utslaget hår, som dermed röjer sitt armod
eller breder ut ålderns snö till beskådande. Men äfven
ett allt för stort hår kan vara ett hinder; den nyssnämda
amerikanska damen skulle icke hafva kunnat visa sig så
coifferad utan att till sig och sin skönhet hafva dragit allas
blickar på ett sätt, som måst vara i högsta grad besvärande.
I viss mån vansklig är ju alltid denna frisyr, den passar
blott för en viss ålder och icke till alla ansigten. Derför
förekommer den också mycket sällan i modernas historia.
Italienskorna buro den visserligen under den senare
medeltiden, och konstnärerna hafva på sina madonnor
låtit hårets gyllne flöden falla rätt och slätt öfver rygg och
skuldror. Men modet har alltid, då det dekreterat utslaget
hår, föredragit att låta konsten följa naturen i spåret, ordnat
håret i lockar, som från hjessan vågigt sänkt sig nedåt
och åter uppfästs vid sidorna. Det är den enklaste formen.
Men med den utgångspunkten har konsten nyckfullt utbildat
mångfaldigt varierande former, från de horisontala
vågorna, som damerna brukade på minnesångarnes
tid, till de spiralvridna lockarne, som burits af mera sentimentala
och något romantiska engelskor i det nittonde
århund radet samt »gamla ungmör» på öfverblifna kartan.
De der »korkskrufslockarne» minnas vi nog litet hvar från
En bok publicerad av www.e-boksbiblioteket.se
11
DAMERNAS HÅR [1888]
vår ungdom; der de ännu i dag förekomma — en sällsynt
företeelse — äro de silfverhvita.
Fritt utslaget hår och ouppbundna lockar äro dock
knappast att betrakta som hvardagsbruk ens bland ungdomen,
som har behof af att röra sig fritt och obehindradt.
Ordning i obundenheten kan icke vinnas utan omvårdnad,
lugn och måttfullhet i rörelserna. Derför har också
det ordnade håret, den hängande flätan, fått öfvertaget
och kan betraktas såsom den borgerliga frisyren, arbetets,
flitens, den tjenande klassens hårklädsel. Visserligen har
den icke alltid haft denna karakter; i den tidigare medeltiden,
innan ännu det ridderliga sällskapslifvet utbildat
sig, i tionde och elfte århundradena och ännu tidigare
buros med guldtråd genomdragna flätor af de högsta
qvinliga hufvuden i kristendomen, bland andra af Karl
den stores egna döttrar. Vacker är denna frisyr alls icke;
den raka flätan, denna styfva svans, som strider mot
hårets naturliga växtsätt och konstnärliga egenskaper, kan
icke göra anspråk på att kallas ett konstverk och låter icke
hårets skönhet göra sig gällande. På sin höjd låter den ana
något genom sin färg och längd. Icke utan skäl finner man
i den styfva hårflätan något i viss grad löjligt, hvar till
visser ligen det starkare könet mest har bidragit.
Slätt utslaget hår, lockar och hängande fläta äro grundformerna
för hvad jag med ett gemensamt namn skulle
vilja kalla »frisyren nedåt». Och af dessa grundformer

DAMERNAS HÅR [1888]
12
En bok publicerad av www.e-boksbiblioteket.se
har modernas historia att uppvisa många varianter, dock
icke på långt när så många och så olikartade som varianterna
af »frisyren uppåt». Alla modets ytterligaste och
bizarraste skapelser tillhöra denna senare rigtning. Här
har konstnären-frisören — l'académicien, som damerna
kallade honom mot slutet af förra århundradet under den
höga frisyrens blomstringstid — sitt egentliga rike. Här
är han både arkitekt och dekoratör, i det han icke blott
uppför höga hårbyggnader utan äfven förstår att smycka
dem med allehanda prydnader.
Men äfven denna rigtning har sina enkla former, för
hvilka man kan betrakta grekinnornas håruppläggning
under antiken såsom mönster. De benade håret — detta är
grundformen — från hjessan till pannan, läto det falla åt
båda sidor vågigt bakåt öfver öronen och samlade det slutligen
i en hårkorg, en knut, en fläta af varierande utseende,
som fästes på högsta punkten af bakhufvudet utan att
falla nedåt på nacken. Hufvudets och halsens sköna linier
fortsatte ned öfver skuldror och rygg lemnades deraf fria,
hvarigenom de grekiska gestalternas skönhet kom till sin
fulla rätt.
Den forngrekiska frisyren reste sig icke längre än
hjessans högsta punkt. Sällan har deremot modet nöjt sig
med så måttfulla former. Nästan i alla tider, kan man säga,
har det byggt håret i höjden, rakt emot naturens anvisning,
ty håret faller i följd af sin naturliga beskaffenhet nedåt
En bok publicerad av www.e-boksbiblioteket.se
13
DAMERNAS HÅR [1888]
och reser sig ej styft uppåt. En hårklädsel af detta slag är
derför icke allenast ett konstverk utan derjemte en mycket
konstig sak. Det förslår ej med ett enkelt flätverk af flera
samlade flätor, underhjelpta med litet löst hår, ty med så
enkla medel uppnås endast en viss begränsad höjd. Nej,
frisören behöfver annat, som kan hålla byggnaden styf och
stadig, han behöfver nålar, kammar, dynor, att svepa håret
öfver såsom åren 1780–90, trådflätor, såsom till fontangen;
han behöfver en massa tillbehör af spetsar, tyll, band,
blommor, fjädrar och alla andra underliga föremål, som
användes af frisörerna i senare hälften af förra århundradet
till åstadkommande af en koaffyr, som reste sig två
fot eller ännu högre öfver hjessan och lät hufvudet framträda
endast såsom piedestalen, det smala underlaget till
ett väldigt monument.
Då modet går i denna rigtning, är frisörens uppgift
icke den lättaste. Han måste taga hänsyn till hufvudets
och figurens individuella art, måste se till att denna bringas
i samklang med den konstnärliga bild hans fantasi
upp gjort, han måste laga, att skönheten framhålles, felen
undan skymmas och hvarje litet företräde kommer till sin
rätt. Ty denna uppgift får han icke undandraga sig. Han
måste tvärt om oaflåtligt hafva den för ögonen; han kan
nemligen med sin konst lika lätt förstöra ett utseende som
förhöja det, lika lätt förfula som försköna. Visserligen
tål en vacker, ädel och regelbunden hufvudbildning vid

DAMERNAS HÅR [1888]
14
En bok publicerad av www.e-boksbiblioteket.se
ganska mycket, äfven besynnerligheter, utan att blifva helt
och hållet spolierad; men å andra sidan inses lätt, att om
hufvudet och ansigtet äro normalt bildade, fordra de äfven
en naturlig och regelbunden frisyr och kunna icke annat
än skadas af bizarrerier. Detta måste frisören behjerta
och tillämpa, så långt modet medgifver. Har han sin fulla
frihet, anordnar han gerna nedfallande lockar såsom den
frisyr, hvilken bäst harmonierar med hufvud och ansigte.
Men ack, alla hufvuden äro ej så regelbundet formade;
ja, hvart enda ett har sin individualitet, sin egendomlighet
i form, profil och stil. Till och med hela figurens storlek
spelar en roll. Är damen liten till växten och frisören
bygger upp en två fot hög tillställning på hennes hufvud,
så kommer det att förefalla, som om hufvudet, hvilket
dock är det öfversta, det som skall kröna hela apparitionen,
vore flyttadt ned på midten af den samma. Och
damen kommer derigenom att se ännu mindre ut än hon
är. Om å andra sidan figuren i sig sjelf är mycket hög och
stor, gör den höga frisyren henne jettelik, det blir vid jemförelse
med det vanliga måttet en dam i »öfvernaturlig
storlek».
Nu äro hufvudena ofta behäftade med en del olika
fel, de äro för långa eller för korta eller för breda eller för
runda. De hafva för hög eller för låg panna, på somliga
skjuter pannan fram, på andra sluttar den för mycket
bakåt, än är nästan för kort, än är den för lång, det finnes
En bok publicerad av www.e-boksbiblioteket.se
15
DAMERNAS HÅR [1888]
s. k. subrettansigten och kammarjungfruansigten, det
finnes också ansigten af aristokratisk typ, men af aristokratisk
fulhet. Allt detta bör frisören tänka på; frisyren
skall åtminstone försvaga intrycket af naturens brister
eller leda uppmärksamheten ifrån dem, om den ej kan
göra mer. Antag att pannan är för kort; frisören begår
helt visst ett stort misstag, om han här låter en nedhängande
»lugg» inkräkta på eller kanske alldeles upptaga det
knappa utrymmet. För närvarande är »luggen» mode,
men likväl icke det enda modet, hvarför frisören eller
damen sjelf i dylika fall måste hafva fullt klart för sig,
hvilket som är smakfullast att välja. Så som moderna
utvecklas nu för tiden lemna de alltid en viss frihet. På
samma sätt är det naturligtvis ett fel att genom tillbakastruket
hår göra en redan förut hög panna ännu högre.
Likaså om pannan är för starkt bakåtsluttande; då bör
frisyren hjelpa att dölja den osköna linien, så att ögat ej kan
följa dess lopp eller så, att den förefaller att ligga högre.
Skjuter deremot pannan ut öfver en för liten eller ihoptryckt
näsa, får icke håret friseras framåt, emedan det då
skulle ytterligare öka det missproportionerliga i profilen.
På samma sätt fordra smala eller breda ansigten att
vissa regler iakttagas. Ett långt, smalt ansigte ter sig
helt naturligt ännu smalare, om frisyren går ned öfver
tinning arna och gör pannan trängre, hvarjemte kanske
en stor del af kinderna bortskymmes af nedhängande

DAMERNAS HÅR [1888]
16
En bok publicerad av www.e-boksbiblioteket.se
korkskrufslockar. Hvad återstår då af hela ansigtet?
Endast ett lodrätt, smalt streck, bestående af en bit panna,
ögonen, näsan, munnen och hakan. Antag, att håret derjemte
upptornar sig högt öfver pannan: det blir en oerhörd
längd på det ansigtet. I dessa fall kommer det nuvarande
modet väl till pass; den öfver pannan nedkammade
»luggen» hjelper att förkorta ett allt för långt ansigte.
Frisören har vidare, såsom vi redan antydt — och
dermed blir uppgiften än svårare — att taga hänsyn till
ansigtets uttryck och allmänna karakter. Denna beror
visser ligen äfven på ansigtets form, dock ej uteslutande.
En kort, uppåtsträfvande men likväl icke ful näsa hör till
subrett-typen, likasom en näsa af mera storslagen form
till det aristokratiska utseendet; om den är ful eller
vacker, är här vid lag likgiltigt. Mellan båda typerna står
det fullkomligt ovala ansigtet med väl proportionerade
drag. Och så hafva vi här åter tre slags frisyr eller snarare
en trefaldig karakter, som frisyren kan antaga, och som
låter sig genomföra så väl med hängande som upptornadt
hår och alla varianter, som ligga dem emellan: det är
den lätta frisyren, den ädla samt den stränga eller stolta
frisyren. Det är alldeles otvifvelaktigt, att ett pikant
ansigte med oregelbundna men täcka och lifliga drag fordrar
den frisyr, som jag kallat den lätta, en frisyr som håller
sig fri från regelbundenhet och symmetri och eftersträfvar
icke beräknande skönhet och behag, utan snarare koketteri
En bok publicerad av www.e-boksbiblioteket.se
17
DAMERNAS HÅR [1888]
och skenbar nyck eller slump. Små, skälmska lockar eller
håret en smula krusadt och vildt passar bra för ändamålet,
likaså moderna i första hälften af förra århund radet efter
fontangens fall.
Hvad som passar för ett ädelt formadt ansigte med
regelbundna, vackra drag har jag redan antydt. Här får
ej förekomma något af det vilda, oregelbundna, bizarra,
fantastiska; i stället inträder här måttfullhet, ordning,
symmetri, konst och natur i harmonisk förening. Skulle
vi söka oss förebilder i drägternas historia, hafva vi att
uppmärksamma grekinnornas frisyr i den klassiska
forntiden, riddaredamernas väl ordnade lockhår under
medeltiden, äfvensom de fria och dock konstnärliga
håranordningarna på trettioåriga krigets tid. Under
alla dessa tidsskeden rådde äfven i lif och seder en viss
naturlighet, parad med fritt behag. Motsatsen härtill
finna vi i de barocka och kolossala hårbyggnaderna strax
före och strax efter den franska revolutionen till restaurationens
och reaktionens dagar, håret hvälfdt öfver höga,
väldiga hårkammar och deruppifrån nedfallande à la
tårpil i sirliga lockar på ett högst konstladt och onaturligt
sätt.
Framstår den grekiskt antika frisyren såsom mönstret
för den ädla och sköna stilen, så företräder åter håranordningen
under den romerska kejsartiden den stela
eller stränga stilen. Kastar man en blick på de romerska

DAMERNAS HÅR [1888]
18
En bok publicerad av www.e-boksbiblioteket.se
kejsarinnornas hufvuden, så som vi ännu kunna be skåda
dem på talrika byster, finner man mycke snart hvad
som bör förstås med den stränga frisyren. Sällan hafva
dessa qvinnor vackra ansigten, men ansigtsuttrycket är
befallande, imperialistiskt. Frisyrerna äro allt igenom
konst rika, symmetriska, stela, vare sig de omgifva pannan
som ett styft diadem eller äro ordnade i vågor. Till ansigten
och hufvuden af aristokratisk typ passar just en sådan
frisyr. Ville man försöksvis utstyra ett sådant hufvud med
kokett lockverk, d. v. s. gifva det lätt frisyr, sådan den anstår
subrettansigtet, skulle man snart varsna sitt misstag
och motsägelsen i det hela. Den frisör, som uppfattar sitt
yrke som en konst, måste hafva skarp blick för detta.
Detta sammanhang, här korteligen antydt, mellan
de historiska personligheterna, mellan en tids allmänna
karakter och karakteren af dess hårfrisyrer, kan spåras hela
historien igenom och uppvisas tydligt i alla epoker. Min
mening har dock icke varit att skrifva historia utan endast
att framställa några grunddrag ur den praktiska estetiken.
De låta sig lätt föras vidare och kunna äfven tillämpas på
damernas hattar och andra hufvudbonader.