Bedömnings- och utvärderingsmetoder inom uppdragsarkeologin ...

6. Utvärderingsmodeller
Länsstyrelsen har ansvaret för att kvaliteten upprätthålls vid arkeologiska
undersökningar (prop. 1996/97:99 s.12). Avsikten med förslaget till reviderade
verkställighetsföreskrifter var att länsstyrelsen skulle kunna ta detta
ansvar och bli en tydlig beställare av arkeologiska undersökningar. ”Ett
uppdragsarkeologiskt system med fungerande konkurrens kräver att fler
undersökningar omfattas av anbudsförfarande. Genom en skärpning av
beloppsgränsen för när anbudsförfarande skall tillämpas kommer ett större
antal undersökningar att bli föremål för konkurrens.” (Konsekvensutredning
2007, s. 9). Direktiven i KRFS 2007:2 avseende anbudsförfarande vid
arkeologiska undersökningar skiljer sig inte stort från anbudsförfarande
enligt LOU. Vid offentlig upphandling finns en stor variation av utvärderingsmodeller
samt varianter av dessa, för att på bästa sätt möta de behov
som föreligger hos den upphandlande parten. Trots detta har inte modeller
för utvärdering av anbud kommit att utvecklats nämnvärt i samband med
arkeologisk upphandling. Jag kommer i följande avsnitt att nämna något
kring andra utvärderingsmodeller som används vid LOU samt kortfattat
beskriva för dess för- och nackdelar vid offentlig upphandling, liksom en
bedömning av hur dessa modeller skulle kunna fungera vid arkeologisk
upphandling.
6.1 Lagen om offentlig upphandling
Anbudsförfarande enligt Lagen om offentlig upphandling skiljer sig till vissa
delar från Verkställighetsföreskrifternas direktiv om hur upphandling skall
genomföras inom arkeologin. Avseende den del som handlar om utvärdering
av anbud ligger verkställighetsföreskrifterna dock mycket nära LOU:s
regelverk (Lag om offentlig upphandling; SFS 2007:1091).
Enligt LOU kan en upphandlande myndighet välja mellan att ange att
den antingen kommer att anta det anbud som är det ekonomiskt mest fördelaktiga
för myndigheten eller det anbud som har lägsta pris.
Används utvärderingsgrunden, det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet,
ska myndigheten ange vilka utvärderingskriterier den kommer att ta
hänsyn till vid utvärderingen.
Vid fastställande av det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet behöver
inte varje enskilt kriterium vara av ekonomisk natur men tillsammans ska
kriterierna syfta till att fastställa det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet.
Utvärderingskriterierna ska, till skillnad från vad som gäller enligt 15 kap.
LUF, viktas inbördes. Viktningen får anges som ett intervall med en lämplig
största tillåtna spridning. Viktningen kan exempelvis, om kriterierna till
exempel är kvalitet och pris bestämmas till 70 procent respektive 30 procent.
Om viktningen av kriterierna anges med intervall kan intervallet exempelvis
vara en spridning mellan 60–70 procent respektive 30–40 procent. Om det