Bedömnings- och utvärderingsmetoder inom uppdragsarkeologin ...

20 Bedömnings- och utvärderingsmetoder inom uppdragsarkeologin
Av de 13 länsstyrelser som genomfört upphandlingar under den aktuella
perioden hade vid utgången av år 2009 sju län främst valt att använda den
argumenterande värderingsmodellen och sex län valt att använda poängvägningsmodellen.
Fördelningen tycks till viss del vara geografiskt betingad,
vilket kan hänga samman med uppdelningen av länens nätverkssamarbete
samt annat informationsutbyte närliggande län emellan. Valet kan också
hänga samman med att man ursprungligen startat med en modell som man
sedan utvecklat och är nöjd med och därmed inte finner någon anledning
att byta och prova något annat.
Poängvägningsmodellen dominerar i Mälarregionen medan den argumenterande
modellen är vanligare i landets södra och västra delar. Länen
norr om Västra Götaland i väster och Uppsala i öster hade under perioden
inte haft några anbudsförfaranden.
Fyra länsstyrelser har prövat båda modellerna vid anbudsutvärdering,
Södermanland, Skåne, Västra Götaland och Kalmar. Orsaken till att man
valt att frångå en modell och välja en annan skiljer sig åt mellan länen och
kan vara ett aktivt ställningstagande utifrån de erfarenheter man haft från
att ha prövat respektive modell till att man på ett mer personligt plan, som
handläggare, föredrar det ena eller andra sättet att utvärdera.
Knappt tre fjärdedelar av alla genomförda anbudsförfaranden har rört
särskild undersökning (44 stycken). I 12 fall har anbudet gällt förundersökning
och i 4 ärenden särskild utredning.
3.2.1 Anbudstid för undersökarna
Tid är ett kriterium som är lätt att mäta och analysera och utgör en av de
många parametrar som bidrar till god kvalitet. I anbudssammanhang kan
två tidsrelaterade moment i länsstyrelsens handläggning vara bidragande
till att denna upprätthålls. Dels avser det tiden som undersökarna ges för
upprättande av anbud, dels tid för utvärdering innan beslut fattas. ”Kvalitet
är inte bara avhängig genomförandet och resultaten av den enskilda
undersökningen utan hela processen som lett fram till undersökningen”
”Företagarens, länsstyrelsens och undersökarens agerande i olika skeden
kan påverka undersökningens kvalitet (Vägledning 2009, avsnitt 2.6, s. 19).
”Företagaren behöver bl a få tydliga besked om vilka arkeologiska åtgärder
som ska utföras, hur lång tid de kommer att ta, ungefär hur mycket de kommer
att kosta, etc.” (Kritz, 2010, avsnitt 3.1, s. 12). Likväl som företagaren
har en skyldighet att inkomma med ansökan i god tid har länsstyrelsen
ansvar för att processen inte försenas eller ges dåliga förutsättningar på
grund av orimlig tidsåtgång, vilket i sin tur kan drabba både företagarens
intressen och planering, undersökarens möjlighet att upprätta anbud liksom
genomförandet av undersökningen i fält.
Vid anbudsförfarande är det av stor betydelse att anbudsgivarna ges tillräcklig
tid för upprättande av anbud, för att möjliggöra god kvalitet samt för
att motverka konkurrensfördelar. Processen skall också genomföras affärsmässigt
och på ett icke-diskriminerande sätt. Av Vägledning för tillämpning
av KML” framgår att ”Anbudstiden bör vara skälig. Undersökningsplaner
för stora undersökningar där kostnaden överstiger 20 Pbb tar avsevärd tid