Bedömnings- och utvärderingsmetoder inom uppdragsarkeologin ...

112 Bedömnings- och utvärderingsmetoder inom uppdragsarkeologin
kvalitet premieras med högt poängavdrag/prisreduktion. Problemet med att
hitta en väl avvägd procentsättning, alternativt ett i kronor definierat reduktionsvärde,
kvarstår dock för båda modellerna. Av de anbud som prövats
med reviderade procentsatser framkom att en höjning av kvalitetskriterier
med upp mot 15 % är lämplig, för att kunna jämföras med ursprunglig
viktning enligt poängvägningsmodellen. För modellen där monetära värden
anges är anpassningen av det angivna reduktionsvärdet inför den aktuella
undersökningen avgörande för bedömning av kostnadseffektivitet vid
anbudsutvärderingen.
Enligt min mening finns det en överdrivet stor försiktighet i att prova
andra former av utvärderingsmodeller, alternativt att bredda variationen hos
de modeller som nu används. Vid annan myndighetsupphandling av varor
och tjänster används betydligt fler modeller än vad som används i arkeologiska
sammanhang. Av dessa har två varianter av Kvalitetsvärderingsmodellen
prövats inom ramen för denna studie och ytterligare tre modeller har
beskrivits avseende dess för- och nackdelar samt dess eventuella möjlighet
att användas vid arkeologisk upphandling.
Den utvärderingsform som, utöver ovan angivna modeller skulle kunna
vara tillämpbar i enstaka sammanhang är förstaprisauktion, där lite förenklat
länsstyrelsen anger villkoren och undersökaren anger priset. Villkoren skulle
då kunna formuleras så att tillräckligt hög kvalitet säkras vid genomförandet
och att länsstyrelsen vid utvärderingsmomentet främst granskar rimligheten
i anbudets olika delar, liksom tids- och kostnadsaspekten. Främsta fördelen
med ett sådant förfarande är att man förhoppningsvis får in anbud som helt
motsvarar det man efterfrågar samt att utvärderingsmomentet sannolikt
påskyndas avsevärt. Risken finns dock för att upprättandet av förfrågningsunderlaget
blir tidsödande då man genom skall-krav måste säkerställa god
kvalitet i undersökningens alla moment samt att modellen knappast skulle
bidra till metodutveckling eller andra sorts innovationer inom arkeologin.
Tänkbara sammanhang skulle enligt min mening vara vid mindre kostsamma
undersökningar (5–20 prisbasbelopp) och avser endast undersökningar
där utvärdering av kvalitet är förhållandevis okomplicerad och mätbar
samt där syfte och mål är väl definierat. Exempel på sådana anbud kan vara
särskild utredning samt eventuellt mindre komplicerade förundersökningar.
Vid anbudsförfarande som rör särskild undersökning bedöms modellen inte
vara tillämpbar, då vetenskaplig kvalitet i undersökningen inte endast kan
säkerställas genom formulerade skall-krav.
Två av de modeller som redogörs för i rapporten kan utifrån hur föreskrifterna
är formulerade i nuläget inte användas vid anbudsförfarande, kvalitetskonkurrens
med fastställt anbudspris samt konkurrenspräglad dialog. Båda
modellerna skulle dock kunna vara tillämpbara vid arkeologisk upphandling
om villkoren i föreskrifterna ändrades och båda modellerna skulle, med rätt
förutsättningar, kunna bidra till att uppnå god kvalitet i anbudssammanhang.