Bedömnings- och utvärderingsmetoder inom uppdragsarkeologin ...

110 Bedömnings- och utvärderingsmetoder inom uppdragsarkeologin
• Förkasta anbud vid anbudsutvärderingar
• Anta det anbud som angett lägst pris
• Anta det anbud som angett högst pris
Vid användandet av den argumenterande värderingen bör, enligt min mening,
tydligheten i förfrågningsunderlaget ökas för att förbättra genomsiktligheten
inför upprättande av anbud. En ökad tydlighet kan göras på flera olika plan.
Att på ett bra och tydligt sätt ange kunskapspotential och ambitionsnivå
för undersökningar samt hur dessa hänger ihop är, enligt mig, ett av de
mest avgörande momenten vid formulerandet av förfrågningsunderlag.
Ambitionsnivån kan också klargöras genom förtydliganden om vad som ska
prioriteras, respektive nedprioriteras, med tydlig koppling till kunskapspotential
och för undersökningen angiven inriktning. Därigenom förbättras
förutsättningar för upprättande av anbud så att kvaliteten kan bli jämnare
och mer i nivå med vad som efterfrågas. Om kvalitetskriterierna inte viktas
i procent kan de istället rangordnas eller beskrivas utifrån var särskild vikt
kommer att läggas. Kriterierna bör kontinuerligt också anpassas utifrån de
för anbudet specifika förutsättningarna. Därmed ökas transparensen för
undersökarna och utvärderingsmomentet underlättas för länsstyrelsen.
Vid användandet av poängvägningsmodellen måste större hänsyn tas till
hur man i förfrågningsunderlaget i procent anger betydelsen av kriterierna.
Detta för att öka tydligheten inför upprättande av anbud samt för att öka
anpassningen till den aktuella undersökningen. En i förfrågningsunderlaget
statisk och onyanserad procentsättning av kriterier, utan tydlig koppling till
det aktuella undersökningsobjektet, den angivna kunskapspotentialen samt
ambitionsnivån, ger låg grad av transparens. Förutsättningen för undersökarna
att anpassa anbuden efter villkoren i förfrågningsunderlaget minskar
därmed. Ändrade procentsatser på genomförda anbud visade i genomförda
tester också på att i flera av utvärderingarna, där poängvägningsmodellen
använts, har en förändrad viktning påverkat utfallet av vinnande anbud.
Betydelsen av en väl avvägd procentsättning av kriterierna, vid användning
av matematisk utvärderingsmodell, ska därför inte underskattas. Likaså
bör man vid utvärderingen vara mer restriktiv med att ge högsta betyg vid
betygssättningen, då priset därigenom riskerar att bli en för dominerande
faktor vid sammanvägningen. Användandet av decimaltal eller underkriterier
(som del av det viktade huvudkriteriet) ger ökad differentiering mellan
anbuden och redovisar, enligt min mening, tydligare de kvalitativa skillnader
som värderats i det enskilda anbudet. Därmed kan pris, i förhållande till
värderad kvalitet, bli mer framträdande vid slutlig poängsammanräkning.
För angivelser av ambitionsnivå gäller samma som angetts i stycket ovan,
avseende argumenterande värdering.
Gällande de i studien testade varianterna av kvalitetsvärderingsmodellen
finns det i mitt tycke inget som talar emot att använda dessa vid anbudsförfarande.
Modellen kan eventuellt vara känslig för prisdumpning, vilket
delvis kan motverkas genom den rimlighetsbedömning av ”god kvalitet”
som görs innan den faktiska prisjämförelsen sker. En av fördelarna med
kvalitetsvärdering ligger i det att anbudets pris står för sig själv samt att hög