Kvicksilverförorening i avloppsrör i Lunds kommun
Kvicksilverförorening i avloppsrör i Lunds kommun
Kvicksilverförorening i avloppsrör i Lunds kommun
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
abcd<br />
Institutionen för naturgeografi<br />
och kvartärgeologi<br />
<strong>Kvicksilverförorening</strong> i<br />
<strong>avloppsrör</strong> i <strong>Lunds</strong> <strong>kommun</strong><br />
Amanda Engman<br />
Examensarbete i miljöskydd och hälsoskydd<br />
Stockholms universitet<br />
2004
Institutionen för naturgeografi<br />
och kvartärgeologi<br />
Stockholms universitet<br />
INSTITUTIONENS FÖRORD<br />
Denna uppsats är utförd som ett examensarbete vid Institutionen för naturgeografi och kvartärgeologi,<br />
Stockholms universitet. Examensarbetet ingår som en kurs inom magisterutbildningen<br />
Miljöskydd och Hälsoskydd, 40 poäng. Examensarbetets omfattning är 10 poäng (ca<br />
10 veckors heltidsstudier). Handledare för examensarbetet har varit högskoleadjunkt Monika<br />
Ohlsson, Industriell ekologi, KTH och miljöinspektör Bertil Svensson, Miljöförvaltningen,<br />
Lund.<br />
Författaren är ensam ansvarig för examensarbetets innehåll.<br />
Stockholm i juni 2004<br />
Anders Nordström<br />
universitetslektor, kursansvarig
ABSTRACT<br />
ABSTRACT<br />
Mercury is poisonous both for animals and humans. The metal is non-destroyable<br />
because it is an element. Since 1850, mercury has commonly been used as a dental<br />
material in Sweden. Much of this mercury has been transported to sewage treatment<br />
plants or natural environmental receptors. Considerable amount of the metal has also<br />
been stored in the sewage pipelines.<br />
The purpose of this essay is to highlight the problem with sewage pipes, which can be<br />
contaminated with mercury, in the municipality of Lund. Special attention is paid to<br />
investigate in which estates problems exist, who is responsible for cleaning up and how<br />
the Environment and Health Administration can solve the problem. In order to find out<br />
where problems might exist, a survey of historic dentist clinics has been performed.<br />
In Stockholm a project has been performed to decontaminate the sewage pipes from<br />
mercury. The project has come to show that such actions drastically can reduce the<br />
amount of mercury in the sludge of the local sewage treatment plants. Therefore<br />
decontamination must be regarded as an important measure to get mercury out of the<br />
ecosystem. Due to Swedish legislation, the owner of the business in question has the<br />
primary responsibility for decontamination, if the business has been active after the 30<br />
of June 1969. The estate owner has a secondary responsibility. For clinics shut down<br />
before June 1969, the estate owner has the primary responsibility for decontamination.<br />
In the municipality of Lund there are 49 dental clinics. Seven of these were active even<br />
before 1938. Through the survey, 30 historical dental clinics have been found. In 24 of<br />
the cases there is still a risk that all sewage pipes which have been in contact with water<br />
from the clinic are contaminated. In four estates, pipes have been changed or cleaning<br />
up has been performed in parts of the pipe systems. As for one clinic a judgment can’t<br />
be done. And one of the estates hosting a historical clinic has been pulled down.<br />
It is important that contaminated estates are registered in the municipal registration<br />
program for the environment administration. Furthermore, the regional database with<br />
information of polluted areas must be updated. Information about the problem should be<br />
sent to the estate owners. The Environment and Health Administration should also<br />
demand that the estate owners report any work in the estate which could cause spread of<br />
the pollution. Concerning existing clinics there is problem with both old and new<br />
contamination in the pipes. Warning labels should be sent to the dentists and be put on<br />
all pipes where pollution can be suspected. To achieve control of the contemporary flow<br />
of mercury in the outgoing water, pollution measurements must be performed at the<br />
clinics. Such information can be valuable both to the Environment and Health<br />
Administration and to the business owner.<br />
Keywords: mercury, dentist clinic, sewage pipes<br />
1
SAMMANFATTNING<br />
SAMMANFATTNING<br />
Kvicksilver är giftigt för djur och människor. Sedan 1850 har kvicksilver använts<br />
allmänt inom tandvården i Sverige, under största delen av 1900-talet var amalgamet det<br />
vanligaste fyllnadsmaterialet. Mycket av det amalgam som blivit över vid tandfyllning<br />
har transporterats ut genom spillvattenledningar till reningsverk eller recipient, en del<br />
kvicksilver har också lagrats upp i våra <strong>avloppsrör</strong>. Länsstyrelsen i Skåne har som mål<br />
att arbetet med inventering och sanering av kvicksilver i fastigheter ska intensifieras.<br />
Senast år 2004 ska inventering ha genomförts och senast 2008 sanering. Uppsatsens<br />
syfte är att belysa problemet med kvicksilverförorenade rör i <strong>Lunds</strong> <strong>kommun</strong>. Särskilt<br />
beaktas var i <strong>kommun</strong>en föroreningsproblem finns, vem som är ansvarig för efterbehandling<br />
och hur Miljöförvaltningen i Lund kan arbeta för att avhjälpa problemet. För<br />
att undersöka var problem finns har en kartläggning av historiska tandläkarmottagningar<br />
gjorts. Information om mottagningarna har inhämtats genom telefonkataloger, ritningar,<br />
intervjuer och litteratur.<br />
År 1985 blev det krav på amalgamavskiljare på tandläkarmottagningar. Avskiljaren<br />
minskar kraftigt utsläppen från mottagningarna men avskiljningsgraden är inte 100procentig<br />
och därför kommer det fortfarande ut kvicksilver i våra avloppsledningar.<br />
Sanering och avlägsnande av förorenade rör i Stockholm har visat att efterbehandling<br />
kan resultera i kraftigt sänkta kvicksilverhalter i slammet på det lokala reningsverket.<br />
Miljöbalkens kapitel 10, om förorenade områden, är tillämpbart på befintliga och historiska<br />
mottagningar som är i behov av efterbehandling. Det primära ansvaret för efterbehandling<br />
ligger på verksamhetsutövaren i de fall där verksamhet bedrivits efter den 30<br />
juni 1969. Fastighetsägaren har sekundärt ansvar. För mottagningar som lades ner innan<br />
Miljöskyddslagen trädde i kraft kan endast fastighetsägare ställas till ansvar för efterbehandling.<br />
Det kan ske om det framkommer av någon annan lagstiftning än Miljöbalken,<br />
om fastigheten är förvärvad efter Miljöbalkens ikraftträdande eller den dag då<br />
fastighetsägaren avser vidta åtgärder som innebär spridning av föroreningen.<br />
I <strong>Lunds</strong> <strong>kommun</strong> finns 49 befintliga tandläkarmottagningar. Genom kartläggningen har<br />
30 nedlagda mottagningar återfunnits. För 24 av de 30 fastigheterna bedöms risk<br />
fortfarande finnas för att rörsträckan från tandläkarstol och rengörningsvask fram till<br />
anslutningspunkten är kvicksilverförorenad. I fyra fastigheter har rörbyten alternativt<br />
högtrycksspolning skett i delar av rörsystemet. En byggnad är riven och för en fastighet<br />
kan ingen bedömning göras eftersom gatunumret är okänt. De fall där kvicksilverförorening<br />
misstänks bör skrivas in i Miljöreda och MIFO-databasen. Information om<br />
problemet bör sändas till berörda fastighetsägare. Ett förebyggande föreläggande bör<br />
också riktas mot dem för att minska risken att föroreningen sprids vid framtida<br />
förändringsarbeten i fastigheten. I samband med föreläggandet bör uppgifterna skrivs in<br />
i fastighetsregistret. På befintliga mottagningar bör tandläkarna ombedjas att sättas upp<br />
varningsetiketter på förorenade rör. För att verksamhetsutövaren och tillsynsmyndighet<br />
ska kunna kontrollera att avskiljare fungerar väl bör regelbundna prover på kvicksilverhalt<br />
nedströms amalgamavskiljarna tas. I de fall sanering ska genomföras ska anmälan<br />
inkomma till tillsynsmyndigheten i god tid innan åtgärden vidtas. Det är sedan upp till<br />
tillsynsmyndigheten att bedöma huruvida efterbehandlings förslaget är tillräckligt omfattande<br />
för att Miljöbalkens krav ska uppfyllas.<br />
Nyckelord: kvicksilver, tandläkarmottagningar, <strong>avloppsrör</strong>, efterbehandling<br />
2
INNEHÅLLSFÖRTECKNING<br />
INNEHÅLLSFÖRTECKNING<br />
1. INLEDNING.................................................................................................... 5<br />
2. KVICKSILVER................................................................................................ 7<br />
2.1 Elementärt kvicksilver............................................................................... 7<br />
2.2 Organiska kvicksilverföreningar................................................................ 7<br />
2.3 Målsättningar och gränsvärden ................................................................ 8<br />
3. TANDVÅRDEN OCH KVICKSILVERANVÄNDNINGEN ................................ 9<br />
3.1 Amalgam .................................................................................................. 9<br />
3.1.1 Amalgamanvändningen ..................................................................... 9<br />
3.1.2 Hälsoeffekter av amalgam ............................................................... 10<br />
3.1.3 Utsläpp av amalgam ........................................................................ 10<br />
3.1.4 Amalgamavskiljare........................................................................... 11<br />
3.2 Sanering av kvicksilverförorenade rör .................................................... 12<br />
3.2.1 Saneringsprojekt runt om i landet..................................................... 14<br />
3.3 Märkning av kvicksilverförorenade rör .................................................... 15<br />
3.4 Kvicksilverförorenade rör i MIFO- databasen? ....................................... 16<br />
4. LAGAR OCH REGLER ................................................................................ 17<br />
4.1 Bestämmelser om tandläkarmottagningar och kvicksilver ...................... 17<br />
4.1.1 Kvicksilverhaltigt avfall från tandläkarmottagningar.......................... 17<br />
4.2 Generellt gällande ansvar för efterbehandling ........................................ 17<br />
4.2.1 Anmälan om efterbehandling ........................................................... 17<br />
4.3 Verksamhetsutövarens ansvar ............................................................... 18<br />
4.3.1 Solidariskt ansvar............................................................................. 19<br />
4.4 Fastighetsägarens ansvar ...................................................................... 20<br />
4.5 Den lokala tillsynsmyndighetens roll....................................................... 21<br />
4.6 VA-lagen................................................................................................. 22<br />
4.7 Ramdirektivet för vatten.......................................................................... 22<br />
5. FALLSTUDIE, LUNDS KOMMUN ................................................................ 23<br />
5.1 Kvicksilverproblematiken i <strong>Lunds</strong> <strong>kommun</strong> ............................................. 23<br />
5.1.1 Kvicksilverhalt i slam ........................................................................ 23<br />
5.1.2 Arbete för minskade kvicksilverutsläpp ............................................ 24<br />
5.2 Informationsinsamling för kartläggningen av historiska mottagningar .... 25<br />
6. RESULTAT .................................................................................................. 27<br />
6.1 Mottagningar som lades ner före Miljöskyddslagen................................ 27<br />
6.2 Mottagningar som lades ner under tiden för Miljöskyddslagen ............... 29<br />
7. DISKUSSION OCH SAMMANFATTNING AV RESULTAT .......................... 33<br />
8. SLUTSATS................................................................................................... 37<br />
REFERENSER................................................................................................. 39<br />
BILAGA 1 - 4<br />
3
1. INLEDNING<br />
1. INLEDNING<br />
Det har länge varit känt att spridning av kvicksilver i ekosystemen är ett stort problem<br />
för miljö och hälsa. Ökade halter av kvicksilver i vår miljö gör att halten också ökar i<br />
våra livsmedel, särskilt i fisk. Kvicksilverutsläpp kopplade till tandläkarverksamhet är<br />
en betydande källa till spridning av kvicksilver i Sverige. Även nedlagda mottagningar<br />
kan bidraga till spridning genom att föroreningen har lagrats i rörsystemet, från rören<br />
sker sedan en mycket långsam uttransport av kvicksilver till avloppsvattnet.<br />
Länsstyrelsen i Skåne har som mål att arbetet med inventering och sanering av<br />
kvicksilver i fastigheter ska intensifieras. Fastighetsbolagen och <strong>kommun</strong>en ska senast<br />
år 2004 ha genomfört inventering och senast 2008 sanering.<br />
Syftet med examensarbetet är att belysa problemet med kvicksilverförorenade <strong>avloppsrör</strong><br />
i <strong>Lunds</strong> <strong>kommun</strong>. Detta kommer att ske särskilt med beaktande av var i <strong>kommun</strong>en<br />
föroreningsproblem föreligger, vem som är ansvarig för efterbehandling och hur<br />
Miljöförvaltningen i Lund kan arbeta för att avhjälpa problemet. Förhoppningen är att<br />
examensarbetet ska ligga till grund för vidare insatser för att minska spridningen av<br />
kvicksilver till ekosystemen.<br />
För att få svar på var i <strong>kommun</strong>en föroreningsproblem finns kommer en kartläggning av<br />
historiska tandläkarmottagningar i <strong>Lunds</strong> <strong>kommun</strong> att genomföras. Kartläggningen ska<br />
ge svar på var de historiska mottagningarna legat, hur lång tid tandläkarverksamhet bedrivits<br />
i lokalen samt om föroreningsrisk fortfarande föreligger. Det är troligt att jag inte<br />
kommer att finna all information jag skulle behöva för att göra en säker riskbedömning.<br />
Därför måste öppenhet finnas för att nya uppgifter framkommer efter att uppsatsen<br />
färdigställts som gör att riskbilden måste omvärderas. I de fall efterbehandling behövs<br />
uppkommer frågan vem som är ansvarig och ska bekosta sanering. För att svara på<br />
frågan kommer lagar och regler på området att studeras. Utifrån litteraturstudier och<br />
kartläggningen kommer diskussion föras om vilka åtgärder som bör vidtas från tillsynsmyndigheten<br />
och övriga för att förhindra att kvicksilvret sprids vidare till reningsverk<br />
och recipient samt att upplagring av nytt kvicksilver sker i rörsystemen.<br />
Det finns många vägar genom vilka utsläpp av kvicksilver kopplade till tandläkarverksamhet<br />
kan ta sig ut i ekosystemen. Denna studie behandlar endast de direkta<br />
utsläppen från tandläkarmottagningarna till avloppsledningar. Till vatten sker utsläpp<br />
kopplade till tandvården också genom nötning av amalgamfyllningar. Amalgamet<br />
transporteras i det fallet genom kroppen och därifrån ut till avloppsnätet. Till luft sker<br />
utsläpp kopplat till tandvården genom rökgaser från krematorium och till mark genom<br />
jordfästning av personer med amalgamfyllningar. Studien är även avgränsad i tid, den<br />
behandlar tiden från 1938 fram till idag.<br />
5
2. KVICKSILVER<br />
2. KVICKSILVER<br />
Kvicksilver är mycket giftigt för människor och djur. En viktig förklaring till metallens<br />
giftighet är att kvicksilverjonen kan binda till –SH-grupper i vissa proteiner och<br />
enzymer (Birgersson och andra, 1999). Bindningen kan leda till att den normala funktionen<br />
störs. Sedan början på 1800-talet har det funnits kännedom om förgiftningssymtomen<br />
kopplade till kvicksilver (Svidén, 2003). Det har inträffat flera katastrofer där<br />
många människor fått i sig höga halter kvicksilver från livsmedel. Den mest omtalade är<br />
kanske den i Minamata i Japan i mitten av 1950-talet. Katastrofen orsakades av att en<br />
kemisk industri i området släppte ut stora mängder kvicksilver till Minamatabukten.<br />
Kvicksilvret ackumulerades som metylkvicksilver (CH3Hg) i fisken. På grund av höga<br />
halter metylkvicksilver i födan drabbades tusentals personer av metylkvicksilverförgiftning.<br />
Många människor dog i plågsamma kramper och hjärnskador var vanligt<br />
bland de barn som föddes. (Sveriges Natur, 2003)<br />
Kvicksilver är ett grundämne och som sådant är det oförstörbart. Metallen har mycket<br />
låg benägenhet att urlakas från jord och sediment. Det gör att utsläpp från långt tillbaka<br />
fortfarande bidrar till dagens höga halter i miljön (Svidén, 2003). Rent kvicksilver och<br />
många kvicksilverföreningar är mycket giftiga för människor och djur men graden av<br />
skadlighet är kopplat till vilken form ämnet befinner sig i. I det här kapitlet kommer<br />
elementärt och organiskt kvicksilver och dess påverkan på människa och miljö att<br />
presenteras.<br />
2.1 Elementärt kvicksilver<br />
Elementärt kvicksilver (Hg 0 ) förekommer i flytande form eller som kvicksilverånga.<br />
Smältpunkten är - 39°C vilket innebär att kvicksilver har den bland metaller unika egenskapen<br />
att vara flytande vid rumstemperatur. Kokpunkten är 357°C men metallen avdunstar<br />
redan vid rumstemperatur. Elementärt kvicksilver är lösligt i vatten, 60 µg/l<br />
vatten vid en temperatur på 20°C. Luft kan få kvicksilvret att oxideras och oxiden har<br />
högre löslighet i vatten än vad kvicksilvret har (A. Hallinder, muntlig inf.). Metalliskt<br />
kvicksilver har bland annat använts i mätinstrument, inom kloralkaliindustrin och för att<br />
framställa amalgam inom tandvården.<br />
Det är främst genom amalgam vi får i oss oorganiskt kvicksilver (Socialstyrelsen och<br />
andra, 2001). Endast ca 0,01 procent av det kvicksilver som vi får i oss oralt tas upp i<br />
mag- och tarmkanalen (Birgersson och andra, 1999). Att svälja kvicksilver är därför<br />
relativt ofarligt. Vid inandning av kvicksilverånga tas däremot ungefär 80 procent upp i<br />
kroppen (Hogland och andra, 1990). Vilka skador som exponeringen av kvicksilverånga<br />
kan orsaka är beroende på dosens storlek och hur lång tid exponeringen sker. Höga<br />
halter kan ge svåra lungskador medan långtidsexponering i lägre halter främst orsakar<br />
skador på det centrala nervsystemet (Birgersson och andra, 1999). Kvicksilvret passerar<br />
blod-hjärnbarriären i form av elementärt kvicksilver, när ämnet når hjärnan sker en<br />
oxidation till kvicksilverjoner. Vid engångsdos är halveringstiden i hjärnan något år. För<br />
resten av kroppen går utsöndringen av ämnet snabbare, halveringstiden är ungefär 1-2<br />
månader (Birgersson och andra, 1999). Växter kan ta upp kvicksilverånga via klyvöppningarna.<br />
2.2 Organiska kvicksilverföreningar<br />
Organiska kvicksilverföreningar har historiskt haft flera olika användningsområden. De<br />
har använts som bekämpningsmedel, bakteriedödandemedel och som ingrediens i<br />
mediciner. Idag är användningen av organiska kvicksilverföroreningar begränsad. Det<br />
7
Amanda Engman<br />
mest välkända ämnet bland de organiska kvicksilverföreningarna är metylkvicksilver.<br />
Det beror på dess betydande giftverkan på människor och djur. Eftersom mikroorganismer<br />
i mark och vatten kan omvandla kvicksilver till metylkvicksilverjoner ger<br />
alla typer av kvicksilverutsläpp i naturen upphov till metylkvicksilver. (Birgersson och<br />
andra, 1999).<br />
Metylkvicksilver passerar enkelt över biologiska membran eftersom det är fettlösligt.<br />
Ämnet har lång halveringstid och är bioackumulerbart. Metylkvicksilver har också en<br />
benägenhet att passerar från moder till fostret under graviditeten. Även en relativt låg<br />
exponering under fostertiden kan ge störningar i barnets utveckling. Omfattande<br />
exponering kan leda till missbildningar hos fostret.<br />
Eftersom människan är toppkonsument i näringskedjan kan vi genom vår föda få i oss<br />
höga halter av metylkvicksilver. Det är främst genom att äta fisk vi får i oss av ämnet.<br />
Den totala halten kvicksilver i fisk återfinns till mer än 80 procent som metylkvicksilver<br />
trots att oorganiskt kvicksilver är dominerande i sjöar (Skyllberg, 2003). Försurade sjöar<br />
är extra hårt drabbade eftersom försurning leder till att organismer i större utsträckning<br />
omvandlar kvicksilver till metylkvicksilver (Naturvårdsverket, 1997).<br />
2.3 Målsättningar och gränsvärden<br />
Ett av Sveriges 15 miljömål är Giftfri miljö. I propositionen till målet anges att riskerna<br />
med kemiska ämnen bör begränsas kraftigt genom att fasa ut de särskilt farliga ämnena<br />
och förbättra riskhanteringen. Kvicksilver, kadmium och bly är utpekade som särskilt<br />
farliga ämnen. (Länsstyrelsen i Kalmar län, 2004) Kvicksilver är alltså ett ämne som det<br />
från nationellt håll anses vara av yttersta vikt att fasa ut ur kretsloppet. Länsstyrelsen i<br />
Skåne har utarbetat regionala delmål till det nationella miljömålet Giftfri miljö. Delmål<br />
1 lyder: År 2010 skall kunskapen om halter av särskilt farliga ämnen i Skånes naturmiljö<br />
och dess negativa effekter på ekosystem eller arter ha ökat (Länsstyrelsen i Skåne,<br />
2003). En åtgärd som Länsstyrelsen beslutat om för att nå delmålet är att arbetet med<br />
inventering och sanering av PCB och kvicksilver i fastigheter ska intensifieras. Fastighetsbolagen<br />
och <strong>kommun</strong>en ska senast år 2004 ha genomfört inventering och senast<br />
2008 sanering. (Länsstyrelsen i Skåne, 2003)<br />
Med tanke på folkhälsan finns av WHO/FAO mål uppsatt som säger att halten<br />
kvicksilver i fisk inte ska överskrida 0,5 mg/kg fisk (Naturvårdsverket, 2004a). Det är<br />
ett mål som inte klaras i mer än 10 000 sjöar runt om i landet. Fisken i dessa sjöar innehåller<br />
mer än 1 mg metylkvicksilver per kg (Miljöförvaltningen i Stockholms stad,<br />
1999a). De naturliga bakgrundshalterna i fisk har varit mellan 0,05-0,3 mg/kg (Statens<br />
Naturvårdsverk, 1991). För dricksvatten är gränsvärdet 0,001 mg/l (SLVFS 2001:30).<br />
Gränsvärden för vatten och sediment håller på att tas fram och beräknas kunna börja<br />
användas någon gång under 2005 eller 2006 (Naturvårdsverket, 2004a). Vi har ett dagligt<br />
intag av kvicksilver på < 0,01 mg till 0,5 mg (Socialstyrelsen och andra, 2001).<br />
Intaget är främst beroende på hur mycket fisk vi äter. Sedan 1998 har vi haft ett gränsvärde<br />
som säger att slam som ska saluföras eller överlåtas högst får ha en kvicksilverhalt<br />
på 2,5 mg/kg torrt slam (TS) (SFS 1998:944, 20 §).<br />
8
3. TANDVÅRDEN OCH KVICKSILVERANVÄNDNINGEN<br />
3. TANDVÅRDEN OCH KVICKSILVERANVÄNDNINGEN<br />
Genom att ekonomiskt rimliga alternativ till kvicksilver tagits fram har användningen<br />
av metallen minskat kraftigt (Svidén, 2003). I takt med att användningen minskar<br />
kommer de historiska utsläppen få en allt större betydelse i kampen för att stoppa spridningen<br />
i ekosystemen. Följande kapitel kommer att ge en beskrivning av amalgamet,<br />
dess användning i Sverige, hur det påverkar vår miljö och hälsa samt hur utsläppen kan<br />
minskas. Dessutom kommer efterbehandlingsåtgärder att behandlas.<br />
3.1 Amalgam<br />
Kvicksilver kan bilda legeringar med de flesta metaller. Legeringarna kallas amalgamer<br />
och har under lång tid använts flitigt inom tandvården. Kopparamalgam, bestående av<br />
70 procent kvicksilver och 30 procent koppar, var mycket vanligt i början av 1900-talet<br />
(SOU 2003:53). Senare framkom att kopparamalgam läcker mer kvicksilver än andra<br />
amalgamfyllningar. Därav förbjöds användningen av legeringen 1987. Det amalgam<br />
som används mest frekvent inom tandvården i Sverige idag brukar kallas silveramalgam<br />
och består till 50 procent av kvicksilver. Kvicksilvret blandas med ett metallpulver som<br />
kallas alloy. Alloy består till 70 procent av silver, 30 procent av tenn och innehåller<br />
även mindre mängder av koppar och zink (Svidén, 2003). Beredningen sker en liten<br />
stund innan användning.<br />
3.1.1 Amalgamanvändningen<br />
På 1850-talet började amalgam användas mer allmänt inom tandvården i Sverige. Materialet<br />
blev successivt allt mer populärt och från slutet av 1800-talet och fram till 1900talets<br />
slut var amalgam det vanligaste tandfyllnadsmaterialet. Amalgamets popularitet<br />
berodde till stor del på dess beständighet och att det var ett jämförelsevis billigt<br />
material. Tandläkarnas kundgrupp på 1800-talet och det tidiga 1900-talet utgjordes<br />
troligen av välbärgade stadsbor, flertalet svenskar hade varken råd eller tillgång till<br />
tandläkare. (Svidén, 2003) I början på 1930-talet fanns en stor oro för befolkningens<br />
tandstatus från de styrande. Rapporter hade visat att kariesproblemen i landet var omfattande<br />
(Grahnén och andra, 1985). Därav beslutade Sveriges riksdag 1938 att införa<br />
folktandvård och då beslutades även att barn skulle erbjudas fri tandvård (SOU<br />
2003:53). Detta borde rimligen ha lett till att allt fler innevånare vände sig till en<br />
tandläkare istället för att få tänderna utdragna av en lekman. Det kom att dröja till 1974<br />
innan en allmän tandvårdsförsäkring infördes. Tandvårdsförsäkringen innebar bland<br />
annat subventioner för lagning av tänder och utbyggd förebyggande tandvård vilket fick<br />
till följd att efterfrågan på tandvård ökade ytterligare.<br />
I Kretsloppspropositionen från 1994 fastslog regeringen att amalgamanvändningen<br />
inom tandvården skulle avvecklas senast 1997. Trots det används amalgam än idag i<br />
tandvården. Det beror till stor del på att amalgam klassas som CE-märkt läkemedel<br />
inom ESS-samarbetet och därmed inte kan förbjudas på den svenska marknaden (SOU<br />
2003:53). Även om inget totalförbud finns idag har tandläkarverksamheter genom<br />
Miljöbalkens produktvalsprincip krav på sig att undvika sådana produkter som kan<br />
medföra risker för människors hälsa och miljö (SFS 1998:808 (MB) 2 kap 6 §).<br />
Helsingborgs Miljökontor genomförde 2002-2003 en undersökning av tandläkarmottagningarna<br />
i <strong>kommun</strong>en. Genom undersökningarna fann man att ungefär hälften av<br />
mottagningarna fortfarande ibland använde amalgam som fyllnadsmaterial (M.<br />
Nordenadler, muntlig inf.). Kompositer är det idag mest använda materialet för<br />
lagningar (SOU 2003:53). Regeringen har fortsatt att söka möjligheter för att kunna<br />
införa ett förbud mot amalgam inom tandvården. Det som undersöks nu är om det enligt<br />
9
Amanda Engman<br />
EU: s regelverk går att införa ett förbud baserat på miljöskäl. Vid tidigare försök att<br />
införa ett förbud åberopades kvicksilvrets negativa effekt på hälsan (SOU 2003:53).<br />
Regeringen lämnade i slutet av 2003 i uppdrag till Kemikalieinspektionen att utreda om<br />
ett generellt förbud för kvicksilver kan införas och hur detta kan utformas. Förbudet<br />
skulle innefatta hantering, införsel och utförsel av kvicksilver, kemiska föreningar och<br />
beredningar där kvicksilver ingår samt varor som innehåller kvicksilver (Miljödepartementet,<br />
2003).<br />
3.1.2 Hälsoeffekter av amalgam<br />
Amalgamsjuka började diskuteras på 1970-talet under benämningen oral galvanism.<br />
Debatten handlade om spänningar som kunde skapas mellan metaller i munnen och<br />
medföra ett ökat läckage av kvicksilver från amalgamfyllningarna. Alltsedan dess har<br />
debatten kring amalgamets betydelse för hälsan varit livlig, fortfarande tvistas det om<br />
huruvida amalgamfyllningar kan inverka på hälsan. Flera landsting har byggt upp<br />
speciella behandlingsenheter för patienter som anser sig blivit sjuka av amalgam.<br />
Patienter med amalgamrelaterade problem brukar bland annat ange att de har svår trötthet,<br />
diffus värk, yrsel, blåsor i munnen, muntorrhet samt smärta och stelhet i muskler.<br />
Nyberett amalgam kan ge allergiska kontakteksem. Eftersom symtomen oftast är diffusa<br />
är det svårt att diagnostisera att de är orsakade av amalgam. Riksdagen beslutade 1994<br />
att ett biverkningsregistrering för dentala material skulle upprättas. Registret har skapat<br />
ett underlag för vidare forskning om biverkningar kopplade till materialen. (SOU<br />
2003:53)<br />
3.1.3 Utsläpp av amalgam<br />
Svidén har uppskattat användningen av kvicksilver i amalgam inom tandvården i<br />
Sverige till 560 ton för åren 1850-2000. Vidare uppskattas 240 ton ha släppts ut till avloppssystemet<br />
från mottagningarna. (Svidén, 2003) Mycket av det som släppts ut har<br />
transporterats till reningsverk och recipient. En del kvicksilvret har också lagrats upp i<br />
<strong>avloppsrör</strong>en. Det mesta av det kvicksilvret återfinns i slammet i rören. En del metall<br />
finns på rörmaterialet och på biofilmen i röret. I det senare fallet finns risk för att kvicksilvret<br />
metyleras av bakterierna i röret.<br />
Enligt Jonssons studie The trace of metals framkommer att det i Stockholmsregionen<br />
var en kraftig ökning i utsläpp av kvicksilver till vatten 1950-1960. En stor del av utsläppen<br />
kom från tandvårdsamalgam. Trots den ökade efterfrågan på tandvård på 1970talet<br />
ökade inte kvicksilverutsläppen till vatten. Emissionsuppskattningar har visat att<br />
utsläppen minskat sedan 1970-talet, en viktig del av förklaringen är förebyggande tandvård<br />
och effektivare återvinning av amalgam. Jonssons menar också att utsläppen i<br />
Stockholmsregionen de senaste åren minskat betydligt snabbare än beräknad sedimentbelastning.<br />
Det innebär alltså att trots en kraftig minskning i utsläpp kan inte<br />
motsvarande minskning ses i hur mycket nytt kvicksilver som lagras upp i sedimenten.<br />
Det tyder på att kvicksilvret som lagras upp idag inte bara kommer från samtida kända<br />
utsläpp utan att det också finns andra källor till belastningen. Dessa okända källor kan<br />
till stor del bestå av gamla utsläpp som först nu når sedimenten, till exempel utsläpp<br />
från tandläkarmottagningar som lagrats upp i rörsystemet. (Jonsson, 2000).<br />
Genom undersökningar som gjorts av Miljöförvaltningen i Stockholm med flera har det<br />
framkommit att det inte är ovanligt att <strong>avloppsrör</strong>en från en tandläkarmottagning innehåller<br />
1 kg kvicksilver vilket motsvarar innehållet i 200 000 lysrör. Även rören från en<br />
klinik som öppnades 1993, där amalgamavskiljare varit installerad under hela tiden<br />
10
3. TANDVÅRDEN OCH KVICKSILVERANVÄNDNINGEN<br />
verksamhet bedrevs, hade förhöjda kvicksilverhalter i ledningarna. Undersökningar<br />
omfattade <strong>avloppsrör</strong> från 300 tandläkarmottagningar och inget fall återfanns där kvicksilvermängden<br />
var obetydlig. Av undersökningarna har slutsatsen dragits att alla<br />
<strong>avloppsrör</strong> från tandläkarmottagningar innehåller så mycket kvicksilver att röret och<br />
innehållet ska omhändertas som farligt avfall. Mer om undersökningarna i Stockholm<br />
finns i avsnittet Saneringsprojekt runt om i landet.<br />
Kvantiteten kvicksilver som finns kvar i <strong>avloppsrör</strong> från historiska mottagningar beror<br />
bland annat på hur länge mottagningarna funnits, vilken typ av behandlingar som<br />
genomförts där, typ av rör, lutning på rören samt om högtrycksspolning skett. Risken är<br />
stor att mycket kvicksilver finns kvar i många av <strong>avloppsrör</strong>en från de historiska<br />
mottagningarna trots att rören kontinuerligt använts under årtionden efter att mottagningen<br />
lagts ner. Rören ligger då och läcker kvicksilver. (Miljöförvaltningen i<br />
Stockholms stad, 1999a)<br />
Det är viktigt att poängtera att tandläkarverksamhet fortfarande idag ger upphov till<br />
utsläpp av amalgampartiklar. Även mottagningar som inte längre använder sig av<br />
amalgam som fyllmaterial släpper ut amalgam till vatten, till exempel när de borrar ut<br />
gamla amalgamfyllningar. Det amalgam som uppkommer vid borrning är till stor del<br />
som mycket fint damm. De fina partiklarna hinner vanligtvis inte sedimentera i rören<br />
utan transporteras istället till det <strong>kommun</strong>ala reningsverket genom till exempel en<br />
toalettspolning. De större bitarna amalgam påverkas inte alls i lika stor utsträckning av<br />
toalettspolningar som fina partiklar (O. Pettersson, muntlig inf.). Eftersom väldigt<br />
många svenskar har amalgam i tänderna kommer problemet med kvicksilver från tandläkarmottagningar<br />
kvarstå under många år.<br />
3.1.4 Amalgamavskiljare<br />
Innan amalgamavskiljarna kom i bruk passerade stora delar av amalgamet direkt ut<br />
genom vaskar, operationsenheter och dylikt (Miljöförvaltningen i Stockholms stad,<br />
1999a). Amalgamavskiljaren togs i bruk för att minska utsläppen av kvicksilver till<br />
vatten, 1985 blev avskiljare obligatoriska på tandläkarmottagningar (Svidén, 2003).<br />
Avskiljarna skulle klara att avskilja 95 procent av amalgamet men olika praktiska<br />
problem fick till följd att den önskade avskiljningsgraden troligen inte uppnåddes förrän<br />
på 1990-talet (Svidén, 2003). I amalgamavskiljaren avskiljs amalgamet genom<br />
sedimentering eller en kombination av sedimentering och centrifugering (Berglund,<br />
2002). Idag ska amalgamavskiljare finnas installerade till tandläkarstolar och vaskar där<br />
utrustning rengörs.<br />
Det finns en ISO standard för amalgamavskiljare, den fastställdes 1999 och har sedan<br />
översatts till svensk standard. Standarden säger bland annat att amalgamavskiljaren ska<br />
klara att avskilja minst 95 procent av amalgamet (SS-EN ISO 11143, 2000). Kritik har<br />
höjts mot standarden eftersom det amalgam som släpps ut från tandläkarmottagningar<br />
idag till stor del består av mycket fint borrdamm och inte motsvarar den kornstorleksfördelningen<br />
som standardens test bygger på. De fina partiklarna är amalgamavskiljare<br />
ofta sämre på att klara av än de större partiklarna. Kritiken har lett fram till att arbete<br />
påbörjats för att utveckla en ny standard.<br />
En del tillsynsmyndigheter runt om i landet har gjort bedömningen att de svenska<br />
kraven på amalgamavskiljare inte är tillräckliga. Istället har de krävt att avskiljarna ska<br />
klara de mer stränga tyska eller danska kraven vilket innebär att verksamheterna fått<br />
11
Amanda Engman<br />
krav på sig att installera utrustning som uppfyller bästa möjliga teknik. Kravet på bästa<br />
möjliga teknik finns bland Miljöbalkens allmänna hänsynsregler. De tyska kraven säger<br />
bland annat att avskiljaren ska klara en avskiljning på 95 procent vid samtliga fyllnadsgrader<br />
(Institut für Bautechnik, 1988). Enligt de danska kraven ska maximalt utsläpp av<br />
kvicksilver under prövotiden vara 800 mg (Dansk Tandlægeforening och andra, 1990).<br />
Till skillnad från den tyska metoden där test sker på labb visar den danska metoden hur<br />
avskiljaren fungerar på plats under standardiserad användning (Sweden Recycling,<br />
2004a). Avskiljare med 99 procents avskiljning dök upp på marknaden på 1990-talet, de<br />
klarar de tyska och danska kraven (Miljöförvaltningen i Stockholms stad, 1999a). Minst<br />
lika viktigt som avskiljningsgraden är att avskiljaren sköts enligt tillverkarens instruktioner<br />
och att avskiljaren är anpassad till de vattenflöden som uppstår på kliniken.<br />
Enligt Helsingborgs Renhålllningsordningen 4 kap 8 § krävs årlig funktionskontroll och<br />
tömmning av amalgamavskiljaren (Miljökontoret Helsingborg, 2004). Ett sätt för verksamhetsutövare<br />
och tillsynsmyndighet att kontrollera att amalgamavskiljaren fungerar<br />
väl och skötseln är god är genom mätningar av kvicksilverhalten nedströms avskiljaren.<br />
Nordvästra Skånes Renhållnings AB (NSR) har beslutat att på så sätt utöka funktionskontrollen<br />
av amalgamavskiljare. De har därför tecknat ett avtal med Sweden Recycling<br />
vilka ska göra provtagningar och analyser på utgående vatten från avskiljarna (Sweden<br />
Recycling, 2004a). Provet tas på kliniken alldeles vid utloppet på amalgamavskiljaren.<br />
De utökade funktionskontrollerna som genomförts i nordvästra Skåne har visat att det är<br />
stor skillnad på hur väl amalgamavskiljarna fungerar. De uppmätta kvicksilverhalterna<br />
från avskiljarna som varit kopplade till tandläkarstolar har varierat från 0,0202 mg/liter<br />
till 325 mg/l. Sweden Recycling bedömmer att 25% av de undersökta avskiljarna<br />
släpper ut oaceptabelt höga halter kvicksilver. Resultaten visar att godkänd<br />
amalgamavskiljare inte kan likställas med att kvicksilverutsläppen från kliniken är<br />
godtagbara. Med hjälp av analysresultaten kan beräkning av ungefärlig mängd kvicksilver<br />
som släpps ut från kliniken per tidsenhet göras (A. Hallinder, muntlig inf.).<br />
Enligt ackrediteringsstandarden ISO 17025 framgår att resultat från analyser ska lämnas<br />
till uppdragsgivaren vilka i det här fallet är tandläkarmottagningarna. Om någon annan<br />
vill se resultatet från en specifik klinik måste uppdragsgivaren ge skriftligt tillstånd till<br />
detta. Det har fått till följd att om tillsynsmyndigheterna inom NSR-området velat ha<br />
analysresultaten från en mottagning har de varit tvungna att lägga ett föreläggande mot<br />
kliniken. Detta har gjort att tillsynsmyndigheten än så länge inte tagit del av resultaten<br />
från var enskild mottagning. Inför kommande analysomgång, under hösten 2004,<br />
kommer klinikerna att få signera ett godkännande som säger att Sveden Recycling får<br />
skicka resultaten direkt till berörda tillsynsmyndigheter. (A. Hallinder, muntlig inf.).<br />
3.2 Sanering av kvicksilverförorenade rör<br />
Felaktig hantering av ett kvicksilverförorenat <strong>avloppsrör</strong> kan leda till kostnader i<br />
miljonbelopp för stadens reningsverk. Den som orsakat utsläppet kan krävas på<br />
skadestånd för hanteringen. Brister i hanteringen av förorenade rör är dessutom ett<br />
arbetsmiljöproblem. Ovarsam hantering kan ge upphov till kvicksilverångor vilka är<br />
skadliga att andas in. Det är viktigt att saneringen görs av proffs för att undvika missöden.<br />
I detta avsnitt beskrivs kortfattat vad som bör beaktas vid sanering. För mer<br />
omfattande information om möjlighet att sanera olika rörledningar från kvicksilver rekommenderas<br />
Miljöförvaltningen i Stockholms skrift Tandvårdens miljöguide.<br />
(Miljöförvaltningen i Stockholms stad, 1999a)<br />
12
3. TANDVÅRDEN OCH KVICKSILVERANVÄNDNINGEN<br />
Kvicksilver kan ha ansamlats i <strong>avloppsrör</strong>, stammar, vattenlås och golvbrunnar vid<br />
tandläkarverksamheter. I rörskarvar och vattenlås ansamlas ofta extra mycket amalgam.<br />
Huvudprincipen är att förorenade rör ska bytas ut. I vissa fall är det dock inte<br />
ekonomiskt försvarbart, till exempel när rören är ingjutna i golvet (Stockholm Vatten,<br />
2004). I de fallen är högtrycksspolning ett alternativ. Högtrycksspolning kan genomföras<br />
snabbt och är smidigt eftersom det inte brukar leda till några större driftstörningar<br />
(Stockholms Vatten, 2004). För att föroreningen inte ska transporteras nedåt i rörsystemet<br />
proppas avloppssystemet tillfälligt igen med rörpropp.<br />
Slammet och spolvattnet som samlas in måste efterbehandlas. Det finns olika metoder<br />
för efterbehandling. Saneringsvattnet kan behandlas genom kemisk fällning. Fällningen<br />
gör att finpartikulärt kvicksilvret övergår från vätskefasen till bottenslammet. Klarvattenfasen<br />
avtappas därefter och destilleras tills kvicksilverhalten underskrider 0,05<br />
mg/l. Det kan jämföras mot gränsvärdet för dricksvatten på 0,001 mg/l. Efter analys<br />
avleds vattnet till spillvattennätet. Det amalgamslam som uppkommit kan upparbetas<br />
hos godkänd behandlingsanläggning. (Sweden Recycling, 2003)<br />
Det är mycket viktigt att ha kunskap om vilken typ av rör som finns i fastigheten innan<br />
sanering genomförs eftersom olika rör kräver olika behandling. I vissa fall fungerar det<br />
relativt bra att få rör rena genom högtrycksspolning medan den enda lösningen i andra<br />
fall är att byta ut rören. När det finns gjutjärnsrör i fastigheten måste extra vaksamhet<br />
till eftersom rören anses särskilt besvärliga. Gjutjärnsrör har varit det vanligaste att leda<br />
vatten ifrån slutet av 1800-talet till början av 1970-talet. Rören har en stor benägenhet<br />
att lagra slam och går inte heller att få helt rena vid en normal högtrycksspolning.<br />
Högtrycksspolning kan vara riskabelt eftersom det finns risk för att rören går sönder<br />
vilket i sin tur kan leda till en mycket olycklig spridning av föroreningen i byggnaden.<br />
Kopparrör går inte att sanera beroende på att de båda metallerna mycket effektivt bildar<br />
legeringar. Rören kan återfinnas vid ledning av avloppsvatten från tandläkarstolen.<br />
Rostfria rör går att få nästan helt rena vid högtrycksspolning. Det samma gäller för<br />
plaströr med undantag från första generationens rör från 1960-talet vilka är för sköra för<br />
att högtrycksspolning ska kunna genomföras. Keramikrör kan påträffas i äldre<br />
fastigheters rörstammar eller som markförlagda rör. Det är möjligt att få rören ganska<br />
rena vid högtrycksspolning men viss försiktighet är nödvändigt eftersom rören är sköra.<br />
Cement och betongrör har använts som stamledningar i källargolv och till avloppsledningar<br />
i mark. Kvicksilver kan ha ansamlats på rörens skrovliga yta och vid de<br />
muffrade rörskarvarna. Oavsett rörtyp ska högtrycksspolning endast genomföras i<br />
fastigheten om rören är intakta. Vid byte till nya rör förespråkas rör av plast eller rostfritt<br />
stål på grund av att de lätt kan rengöras och demonteras. (Miljöförvaltningen i<br />
Stockholms stad, 1999a) En rapport om hur saneringsarbetet fortskridit och vad<br />
resultatet blivit ska sändas till tillsynsmyndigheten efter slutförd åtgärd (Miljö och<br />
Byggnadsnämnden Västerviks <strong>kommun</strong>, 2003a).<br />
Även om ett rör har högtrycksspolats kan fina amalgampartiklar finnas kvar i röret.<br />
Rören måste därför, trots högtrycksspolning, omhändertas som farligt avfall vid framtida<br />
rivning eller rörbyte. De partiklar som blir kvar ligger dock relativt fast. (O.<br />
Pettersson, muntlig inf.)<br />
Det finns många olika faktorer som påverkar kostnadsbilden för efterbehandling av förorenade<br />
rör. Sweden Recycling AB har genomfört saneringar av kvicksilverförorenade<br />
13
Amanda Engman<br />
rör sedan 1998. De beräknar att sanering av en mottagning med 2 - 3 behandlingsrum<br />
och steril innebär ungefär 10 000 - 15 000 kr i fasta kostnader. Därtill kommer 22<br />
kr/litern för efterbehandling av saneringsvatten och 110 kr/kg för omhändertagande av<br />
amalgamslam. De rörliga kostnaderna brukar sluta på ungefär 10 000 kr. Vid sanering<br />
av större mottagningar uppskattas vart extra behandlingsrum kosta ytterligare 5 000 kr. I<br />
de fall samtliga kvicksilverförorenade rör ska avlägsnas ur fastigheten innebär det ofta<br />
att ovan redogjord saneringskostnad måste multipliceras med 10. (O. Pettersson, muntlig<br />
inf.)<br />
3.2.1 Saneringsprojekt runt om i landet<br />
Av de saneringar som Sweden Recycling genomfört har de flesta gjorts i lokaler där en<br />
tandläkare nyligen lagt ner verksamheten, det har då varit verksamhetsutövaren som<br />
bekostat saneringen. Några fastighetsbolag har också tagit på sig ansvaret för efterbehandling,<br />
i de fallen har det skett i samband med ombyggnad. Vid sanering hos<br />
mottagningar som nyligen lagt ner har man funnit den största delen av kvicksilvret i de<br />
första metrarna av ledningssträckan. År 2003 gjorde Sweden Recycling sanering av<br />
kvicksilverförorenade rör vid 67 kliniker. I medeltalet omhändertogs 98 g kvicksilver<br />
per tandläkarstol. (O. Pettersson, muntlig inf.)<br />
Många privata tandläkarmottagningar är anslutna till Praktikertjänst (Praktikertjänst,<br />
2004). Koncernen försökte för några år sedan driva ett ärende för att få en historisk<br />
mottagning att bekosta sanering av förorenade rör. I aktuellt fall hade en tandläkare<br />
övertagit en gammal mottagning och använde bara ett av de två behandlingsrummen.<br />
Efter en tid skulle tandläkaren flytta och Praktikertjänst menade då att tandläkaren enbart<br />
ansvarade för att sanera det av rummen han använt för tandläkarverksamhet.<br />
Ansvaret för att bekosta efterbehandlingen av det andra rummet borde ligga på den<br />
gamla verksamhetsutövaren. Tillsynsmyndigheten i <strong>kommun</strong>en ville dock inte driva<br />
ärendet. Istället lade de ansvaret för att sanera det andra rummet på fastighetsägaren.<br />
Ägaren vidtog åtgärder utan att juridiskt ifrågasätta tillsynsmyndighetens hållning. Om<br />
fastighetsägaren hade gått vidare med ärendet är det osäkert om han hade kunnat göras<br />
ansvarig. (O. Pettersson, muntlig inf.)<br />
En tandläkarmottagning i Västerviks <strong>kommun</strong> anmälde under 2003 till den lokala tillsynsmyndigheten<br />
att kliniken skulle lägga ner och efterbehandlingsåtgärder skulle<br />
vidtas (Folktandvården Landstinget i Kalmar län, 2003). Verksamhetens förslag på<br />
efterbehandling gick ut på att högtrycksspola ledningar och sen lämna dem igenpluggade<br />
i fastigheten (Folktandvården Landstinget i Kalmar län, 2003b). Tillsynsmyndigheten<br />
menade att klinikens förslag på efterbehandlingsåtgärder inte var<br />
tillräckliga. De ansåg att högtrycksspolning inte var en fullgod saneringsmetod eftersom<br />
farligt avfall skulle lämnas kvar i fastigheten. Istället ville tillsynsmyndigheten att<br />
samtliga förorenade ledningar skulle avlägsnas (Miljö- och byggnadsnämnden i<br />
Västerviks <strong>kommun</strong>, 2003b). Vidare ansåg tillsynsmyndigheten att verksamheten skulle<br />
ta prov på slam från angränsande ledningar för att avgöra om föroreningsrisk förelåg<br />
där. Verksamheten menade att tillsynsmyndighetens krav var orimliga eftersom<br />
förslaget skulle innebära en kostnad på 150 000 kronor (Landstinget i Kalmar län,<br />
2003). Verksamheten överklagade Miljö- och byggnadsnämndens föreläggande från<br />
2003-07-02 till Länsstyrelsen i Kalmar län (Landstinget i Kalmar län, 2003).<br />
Länsstyrelsen gick på nämndens linje och avslog överklagandet (Länsstyrelsen Kalmar<br />
län, 2004). Beslutet överklagades inte till Miljödomstolen (E. Persson, muntlig inf.).<br />
14
3. TANDVÅRDEN OCH KVICKSILVERANVÄNDNINGEN<br />
Ett projekt med syfte att få bort kvicksilver från Stockholms ledningsnät genom utbyte<br />
eller sanering av stammar och rör från tandläkarmottagningar påbörjades 1998. Bakom<br />
projektet stod Stockholms Vatten, Landstinget, Folktandvården, Skolfastigheternas<br />
förvaltare (SISAB), privattandläkarna samt miljöförvaltningar i <strong>kommun</strong>er som är<br />
anslutna till Stockholm Vattens avloppsnät (Stockholm Vatten, 2004). Projektet hade<br />
beviljats pengar från det lokala investeringsprogrammet (LIP), 12 miljoner av bidragspengarna<br />
skulle utgå som saneringsbidrag. För att få bidraget skulle verksamhetsutövaren<br />
alternativt fastighetsägaren inkomma med skriftlig ansökan till Stockholms<br />
Vatten. I ansökan skulle det bland annat framgå vilken typ av verksamhet som bedrevs i<br />
lokalerna och hur många meter rör som skulle saneras. Verksamhetsutövaren eller<br />
fastighetsägaren kunde erhålla bidrag på 60 procent av den totala kostnaden för<br />
saneringen, resterande 40 procent fick de själva stå för (Stockholms Vatten, 2004).<br />
Trots bidraget var det svårt att övertyga tandläkare att genomföra sanering, troligen beroende<br />
på att de inte ville lägga ner pengar på åtgärder som de inte hade krav på sig att<br />
genomföra. Efterbehandlingsåtgärder vidtogs vid många befintliga privata mottagningar<br />
men även vid 70 nedlagda skoltandläkarmottagningar, totalt genomfördes sanering i 300<br />
fastigheter. I rören från en gammal skola som haft tandläkarverksamhet återfanns så<br />
mycket som 16 kg kvicksilver, det är cirka en liter i metalliskt kvicksilver. Analys<br />
gjordes i det här fallet på tre slumpvis utvalda prover från det insamlade slammet. För<br />
att försäkra att inte fel begåtts vid analysen gjordes en ytterligare analys som gav<br />
ungefär samma svar. Det ska dock tilläggas att eftersom prov inte tas på allt slam finns<br />
det viss osäkerhet om proven varit representativa. För examensjobbet har siffror på<br />
mängden kvicksilver i rören erhållits från de 37 skolmottagningarna där analysresultaten<br />
varit klara. På så sätt har ett preliminärt medelvärde för hur mycket<br />
kvicksilver som sanerats från mottagningarna kunnat räknas fram. Det preliminära<br />
medelvärdet är ungefär 1,2 kg per sanerad lokal. Det ska ställas mot tidigare presenterad<br />
uppgiften att 1 kg kvicksilver motsvarar innehållet i 200 000 lysrör. Det har dock visat<br />
sig vara stor skillnad mellan de olika mottagningarna. Vid flera mottagningar har bara<br />
några gram kvicksilver återfunnits. Allt kvicksilver som återfunnits i rören på skolorna<br />
behöver inte härröra från tandläkarverksamhet, rören kan även vara förorenade från<br />
aktivitet i kemisalar med mera. (B. Wistrand, muntlig inf.)<br />
Rör som tagits bort från skolorna har i många fall därefter högtrycksspolas över en<br />
container. När högtrycksspolningen inte sker i fastigheten utan över till exempel en<br />
container kan mycket högre tryck användas eftersom föroreningen inte ställer till skada<br />
om rören skulle gå sönder. Det högre trycket leder till att mer kvicksilver kan avlägsnas.<br />
Slammet från högtrycksspolningarna på skolorna har forslats till Högbytorp, en avfallsanläggning<br />
4 mil från Stockholm, för omhändertagande. Projektet har dragit ut på tiden<br />
och slutrapporten är planerad till juni 2004. Kvicksilverhalten i slammet vid det lokala<br />
reningsverket, Henriksdal, har under projekttiden sjunkit med dryga 30 procent. Det<br />
måste ses som en väsentlig miljöförbättring. (B. Wistrand, muntlig inf.)<br />
3.3 Märkning av kvicksilverförorenade rör<br />
Ett sätt att förebygga plötsliga höga utsläpp av kvicksilver till reningsverk och motverka<br />
arbetsmiljöskador är att sätta upp varningstexter på förorenade rör som ligger öppet.<br />
Miljöförvaltningen i Stockholms stad och Stockholm Vatten har i samarbete tagit fram<br />
varningsetiketter som skickats till befintliga tandläkarmottagningar i området. På<br />
etiketterna finns bland annat information om att livsfarliga kvicksilverångor kan spridas<br />
ifall rörarbeten inte utförs på rätt sätt och att allt slam, spolvatten samt kasserade<br />
rördelar ska hanteras som farligt avfall. Det sker ingen aktiv kontroll av om verk-<br />
15
Amanda Engman<br />
samheterna verkligen satt upp varningsetiketterna på rören (B. Forsberg, muntlig inf.).<br />
(Miljöförvaltningen i Stockholms stad, 1999b)<br />
3.4 Kvicksilverförorenade rör i MIFO- databasen 1 ?<br />
Arbete pågår på Länsstyrelsen i Skåne med att kartlägga förorenade områden enligt<br />
MIFO-metodiken. Branscher som har kartlagts är bland annat träindustrier, bilskrotfirmor<br />
och kemtvättar. Naturvårdsverket lämnade under våren 2004 ut en lista över<br />
prioriterade branscher för arbetet. Det finns fyra olika branschklasser och tandläkarmottagningar<br />
hamnade i klass tre. Det innebär att tandläkarmottagningarna inte är ett<br />
prioriterat område för Länsstyrelsen att arbeta med. Det är främst branschklass ett och<br />
två som Länsstyrelsen kommer att undersöka och det är också med stor sannolikhet där<br />
som eventuella åtgärder kommer att genomföras. (J. Wigh, muntlig inf.)<br />
Länsstyrelsen vill verka för att mer arbete läggs ner ute på <strong>kommun</strong>erna för att identifiera<br />
förorenade områden och föra in dem i databasen. På Länsstyrelsen i Skåne ser man<br />
gärna att informationen om historiska tandläkarmottagningar hamnar i databasen. (J.<br />
Wigh, muntlig inf.)<br />
1 Databas där uppgifter om förorenade områden samlas.<br />
16
4. LAGAR OCH REGLER<br />
4. LAGAR OCH REGLER<br />
I detta kapitel redogörs först för generella regler gällande kvicksilver och tandläkarmottagningar.<br />
Därefter följer några stycken där den rättsliga ansvarsfördelningen för<br />
kvicksilverförorenade rör från tandläkarmottagningar presenteras. I slutet av kapitlet<br />
återfinns och en kort presentation av VA-lagen och ett stycke om ramdirektivet för<br />
vatten.<br />
4.1 Bestämmelser om tandläkarmottagningar och kvicksilver<br />
Tandvård klassas som miljöfarlig verksamhet i enlighet med Miljöbalken 9 kap 1 § och<br />
omfattas av de allmänna hänsynsreglerna. Hänsynsreglerna finns i Miljöbalkens 2 kapitel<br />
och utgör grunden för de krav som verksamheterna ska uppfylla och för de krav<br />
som ska ställas på verksamheten vid tillsyn. Tandläkarmottagningar betraktas som<br />
vårdinrättningar och därigenom gäller från och med Miljöbalkens ikraftträdande anmälningsplikt<br />
för dem (SFS 1998:899, 38 §). Mottagningarna omfattas även av Förordning<br />
(1998:901) om verksamhetsutövarens egenkontroll.<br />
4.1.1 Kvicksilverhaltigt avfall från tandläkarmottagningar<br />
Rör som blivit kontaminerade av kvicksilver klassas i avfallsskedet som farligt avfall.<br />
Hantering av farligt avfall finns reglerat i Avfallsförordningen (SFS 2001:1063). I<br />
enlighet med förordningen ska transportdokument upprättas för varje transport av farligt<br />
avfall som sker inom Sverige (SFS 2001:1063, 41 §). I bilaga 2 till Avfallsförordningen<br />
finns en förteckning över avfall som tillhör en avfallskategori. Avfallet betecknas i<br />
bilagan med en sexsiffrig kod som svarar mot en definition av avfallet, om koden följs<br />
en asterisk är det farligt avfall. Avfall som utgörs av amalgam från tandvård har koden<br />
18 01 10*. Den dag det är dags att slutförvara det kvicksilverhaltiga avfallet kommer<br />
det att göras i bergrum (Miljöförvaltningen i Stockholms stad, 1999a). (SFS 2001:1063)<br />
4.2 Generellt gällande ansvar för efterbehandling<br />
Kapitel 9 och 10 i Miljöbalken är centrala när det kommer till ansvarsfördelningen för<br />
kvicksilverförorenade rör. (Miljöförvaltning i Stockholms stads, 1999a) Kapitel 9 är<br />
viktigt eftersom där återfinns definitionen av miljöfarlig verksamhet. Var och en som<br />
bedriver/bedrivit en verksamhet eller vidtar en åtgärd som kan orsaka skada på miljön<br />
ansvarar att avhjälpa den i den omfattning det kan anses skäligt enligt Miljöbalkens 10<br />
kapitel (MB 2 kap 8 §). Det 10 kapitlet behandlar förorenade områden och syftar till att<br />
stat, län och <strong>kommun</strong> inte ska behöva stå för kostnaderna för undersökning och sanering<br />
(Rudin, 2000). Områden som innebär efterbehandling är förorenade mark- och vattenområden<br />
samt förorenade byggnader och andra anläggningar som kan skapa olägenhet<br />
för människors hälsa och miljö (MB 10 kap 1 §). Kapitel 10 är tillämpbart på fall<br />
gällande förorenade rör från historiska och befintliga tandläkarmottagningar om<br />
fastigheten är så förorenad att det kan medföra skada eller olägenhet för människors<br />
hälsa eller miljö. Bedömningen för vad som kan anses utgöra olägenhet måste bedömas<br />
för vart enskilt fall (Berglund, 2002). Efterbehandlingsansvaret innebär att den<br />
ansvarige i skälig omfattning ska utföra alternativt bekosta de efterbehandlingsåtgärder<br />
som behövs. (MB 10 kap 4 §). I Miljöbalken preciseras inte till vilken grad reningen ska<br />
ske (Rudin, 2000). Vid alla åtgärder som omfattas av 10 kapitlet ska överväganden<br />
också göras enligt Miljöbalkens 2 kapitel (Regeringens proposition, 1997/98:45).<br />
4.2.1 Anmälan om efterbehandling<br />
Efterbehandling enligt Miljöbalkens 10 kapitel måste anmälas till tillsynsmyndigheten<br />
(SFS 1998:899, 28 §). Ifall anmälan uteblir kan följden bli en Miljösanktionsavgift på 5<br />
17
Amanda Engman<br />
000 kr samt att ärendet lämnas vidare för brottsutredning (Miljökontoret Helsingborg,<br />
2004). Relevant information som ska inkomma till tillsynsmyndigheten i samband med<br />
anmälan av efterbehandling i tandläkarmottagning kan vara:<br />
• Uppgifter om verksamheten (Miljöförvaltningen i Stockholms stad, 1999a)<br />
• Fastighetsbeteckning och fastighetsägare (Miljö- och byggnadskontoret i<br />
Västerviks <strong>kommun</strong>, 2003)<br />
• Eventuell tidigare högtrycksspolning samt rör- och stambyte (Miljöförvaltningen<br />
i Stockholms stad, 1999a)<br />
• Eventuellt provtagningsresultat från analys av kvicksilverhalt i rören (Miljöförvaltningen<br />
i Stockholms stad, 1999a)<br />
• Typ av rör i fastigheten (Miljö- och byggnadskontoret i Västerviks <strong>kommun</strong>,<br />
2003 och Miljöförvaltningen i Stockholms stad, 1999a)<br />
• Skisser av VA-ledningarna i fastigheten (Miljö- och byggnadskontoret i<br />
Västerviks <strong>kommun</strong>, 2003)<br />
• Vilka ledningar som varit i kontakt med vatten från tandkliniken (Miljö- och<br />
Byggnadskontoret i Västerviks <strong>kommun</strong>, 2003)<br />
• Uppskattad mängd kvicksilver som kommit ner i avloppet (Miljö- och<br />
byggnadskontoret i Västerviks <strong>kommun</strong>, 2004)<br />
• Saneringsmetod och motivering därtill (Miljö- och byggnadskontoret i<br />
Västerviks <strong>kommun</strong>, 2003)<br />
• Tidsplan (Miljö- och byggnadskontoret i Västerviks <strong>kommun</strong>, 2004)<br />
• Uppgifter om hur långt ut i ledningsnätet sanering ska ske och motivering därtill<br />
(Miljö- och byggnadskontoret i Västerviks <strong>kommun</strong>, 2003)<br />
• Kontrollmetod för att visa att saneringen är fullgod (Miljö- och<br />
byggnadskontoret i Västerviks <strong>kommun</strong>, 2003)<br />
• Eventuella överenskommelser med fastighetsägaren gällande omhändertagande<br />
av farligt avfall i form av förorenade rör som lämnas kvar i fastigheten (Miljö-<br />
och byggnadskontoret i Västerviks <strong>kommun</strong>, 2003)<br />
• Kostnadsjämförelser mellan olika saneringsmetoder (Miljö- och<br />
byggnadskontoret i Västerviks <strong>kommun</strong>, 2003 och 2004)<br />
• Transportör av farligt avfall (Miljöförvaltningen i Stockholms stad, 1999a)<br />
När anmälan inkommit till tillsynsmyndigheten fattar nämnden beslut om föreläggande<br />
för att säkerställa att efterbehandlingen genomförs så olägenhet inte uppstår för<br />
människa och miljö. (Bygg- och miljökontoret i Eskilstuna <strong>kommun</strong>, 2002)<br />
4.3 Verksamhetsutövarens ansvar<br />
Verksamhetsutövaren har det primära ansvaret för efterbehandling av förorenade<br />
områden. Detta beror på att det är han/hon som har störst möjlighet att förhindra utsläpp<br />
från verksamheten. Förebyggande arbete är också billigare och mer effektivt än efterbehandling<br />
(Rudin, 2000).<br />
Den 30 juni 1969 trädde Miljöskyddslagen i kraft. En tandläkare som stängde sin<br />
mottagning innan ikraftträdandet kan inte göras ansvarig för efterbehandling eftersom<br />
det då inte fanns några lagar som ställde dem till ansvar för eventuell förorening.<br />
(Miljöförvaltningen i Stockholms stad, 1999a) Miljöskyddslagen ställde krav på<br />
verksamheterna att ”avhjälpa olägenheter” till exempel i form av förorening. Miljöbalkens<br />
bestämmelser om vem som är ansvarig för efterbehandling enligt 2 kap 8 § och<br />
18
4. LAGAR OCH REGLER<br />
10 kap 2 § tillämpas på miljöfarlig verksamhet vars faktiska drift pågått efter Miljöskyddslagens<br />
ikraftträdande, där olägenhet kvarstår samt det finns behov av att avhjälpa<br />
problemet (SFS 1998:811, 8 §). Det innebär alltså att skyldigheten att efterbehandla<br />
förorenade områden inte omfattas av Preskriptionslagen. När en verksamhet ställs till<br />
ansvar för efterbehandling av förorenat område ska det juridiskt särskilt beaktas hur<br />
lång tid som förflutet sedan föroreningen spreds, hur dåtidens lagar och övriga krav<br />
efterlevdes samt övriga omständigheter (MB 10 kap 4 §). Det har visat sig komplicerat<br />
att tillämpa regelverket i fall rörande äldre verksamheter där utövarna skiftat över åren<br />
(Rubenson, 2002). Reglerna om efterbehandling preciserades 1989 med att skyldigheten<br />
att avhjälpa olägenhet skulle kvarstå även efter att verksamheten upphört (Rudin, 2000).<br />
I förarbetena ansågs att ändringen endast var ett förtydligande av den gamla texten<br />
(Rudin, 2000). Skyldigheten gäller tills olägenheten inte längre kvarstår.<br />
En tandläkare som hade en mottagning fram till 1961 och därefter flyttade till ny lokal<br />
där han stannade till 1975 kan allmänt bara anses ansvarig för efterbehandling av den<br />
andra lokalen. Detta beror på att flytt av verksamhet tolkas som start av ny verksamhet.<br />
Undantag från principen kan ske ifall flytten var mycket kort, till exempel till lokalen<br />
bredvid. Var exakt gränsen går för en ”mycket kort” flytt måste bedömas från fall till<br />
fall. (H. Rudin, muntlig inf.)<br />
För befintliga tandläkarmottagningar är efterbehandlingsansvaret mycket tydligare än<br />
för historiska. Den nuvarande utövaren ställs i först hand till ansvar för föroreningen<br />
(Miljöförvaltningen i Stockholms stad, 1999a). Detta framgår också av förarbetena till<br />
Miljöbalken (Rudin, 2000). Kostnaden för efterbehandling kan delas upp på alla parter<br />
som bidragit till föroreningen, i detta fall alla verksamheter som förorsakat kvicksilverutsläpp<br />
från lokalen efter Miljöskyddslagens ikraftträdande. Detta kallas solidariskt<br />
ansvar och finns beskrivit i nästa avsnitt.<br />
Då en klinik ska överlåtas till en ny verksamhetsutövare finns inget formellt<br />
anmälningsansvar eller efterbehandlingsansvar. Trots det kan det vara en fördel för<br />
verksamhetsutövaren som ska lämna över lokalen att genomföra sanering eftersom det<br />
är avdragsgillt för en verksamhet. Genom sanering säkras tandläkare att inte som privatperson<br />
behöva ställas inför solidariskt ansvar när mottagningen någon gång i framtiden<br />
lägger ner. (Sweden Recycling, 2004b)<br />
Den som driver en tandläkarmottagning och misstänker att rören är kvicksilverförorenade<br />
bör informera fastighetsägaren om detta. Informationsskyldighet finns i<br />
många fall inskriven i hyreskontraktet. Med information minskar risken för att<br />
fastighetsägaren vidtar åtgärder som leder till spridning av föroreningen samt strider<br />
mot bestämmelserna i Miljöbalken. Den som övertagit en gammal klinik har ansvar för<br />
att föroreningarna i rören inte sprids vidare, det gäller oavsett hur gammal föroreningen<br />
är (Miljöförvaltningen i Stockholms stad, 1999a). Ansvaret gäller även om<br />
verksamheten inte själv orsakat nya föroreningar. Om verksamheten finner att rören är<br />
kvicksilverförorenade har de en skyldighet att rapportera detta till tillsynsmyndigheten<br />
(MB 10 kap 9 §).<br />
4.3.1 Solidariskt ansvar<br />
Regeln om solidariskt ansvar tillkom med Miljöbalken. Ansvaret att bekosta efterbehandling<br />
kan delas solidariskt när flera parter har bidragit till föroreningen. Kostnadsfördelningen<br />
ska bestämmas efter hur mycket var part varit bidragande (MB 10 kap 6<br />
19
Amanda Engman<br />
§). I de fall tvist uppstår om fördelningen kan frågan prövas av miljödomstolen<br />
(Miljöförvaltningen i Stockholms stad, 1999a). Verksamheten kan inte dömas till att<br />
bekosta saneringen om dess utsläpp varit så ringa att föroreningen inte ensam hade<br />
inneburit efterbehandlingsansvar (MB 10 kap 6 §). Bevisbördan för detta ligger dock på<br />
den verksamhetsutövare som inte anser sig ha efterbehandlingsansvar. Enligt<br />
Miljöförvaltningen i Stockholm skulle en tandläkare kunna ställas fri från ansvar om<br />
han/hon uppfyllde följande:<br />
• Verksamheten har under driftenfasen haft senare års godkända amalgamavskiljare<br />
installerat.<br />
• Tömning av avskiljaren har skett enligt givna regler.<br />
• Vattenlåset har tömts varje år.<br />
• Verksamhetsutövaren kan uppvisa att hanteringen av farligt avfall skett i<br />
enlighet med gällande lagar och regler.<br />
(Miljöförvaltningen i Stockholms stad, 1999a)<br />
4.4 Fastighetsägarens ansvar<br />
I många fall bedrivs tandvårdsverksamhet i hyrda lokaler. Fastighetsägaren ansvar är i<br />
de här fallen ännu inte helt klarlagt (Miljöförvaltningen i Stockholms stad, 1999a).<br />
Fastighetsägarens ansvar är dock inte lika omfattande som verksamhetsutövarens<br />
(Rubenson, 2002). En fastighetsägare eller tidigare sådan kan ställas till ansvar för<br />
efterbehandling om verksamhetsutövare inte kan stå för efterbehandlingen samt om<br />
ägaren känt till eller borde ha upptäckt föroreningen (MB 10 kap 3 §). Detta gäller dock<br />
endast fastighetsägare som förvärvat fastigheten från och med den 1 januari 1999, då<br />
Miljöbalken trädde i kraft (SFS 1998:811, 15 §). För fastighetsägare som köpt<br />
fastigheten tidigare gäller att han endast kan åläggas att genomföra efterbehandling om<br />
det framkommer av någon annan lagstiftning eller om fastighetsägare genom åtgärd<br />
aktiverar föroreningar i fastigheten (Rudin, 2000). I de fall fastighetsägaren genom sina<br />
åtgärder sprider en förorening i eller från fastigheten är han/hon, både enligt gammal<br />
och enligt ny miljölagstiftning, verksamhetsutövare (Rudin, 2000). Fastighetsägaren<br />
omfattas i de här fallen först och främst av MB 2 kap 3 och 7 §§ (H. Rudin, muntlig<br />
inf.). Tredje paragrafen säger att alla som bedriver verksamhet eller genomför en åtgärd<br />
ska vidta de försiktighetsmått och utföra de skyddsåtgärder som behövs för att förhindra<br />
att olägenhet uppstår för människors hälsa och miljö. Enligt 7 paragrafen gäller kravet<br />
så länge det inte kan anses orimligt att uppfylla det. Om fastighetsägaren förbiser sina<br />
skyldigheter enligt dessa båda paragrafer kan också Miljöbalkens 10 kapitel vara<br />
tillämplig (H. Rudin, muntlig inf.). En fastighetsägare som köpt fastigheten innan<br />
Miljöbalken trädde i kraft kan också komma att drabbas ekonomiskt när det är dags att<br />
sälja fastigheten (Rudin, 2000). Vid försäljning kan köparen kräva att ägaren genomför<br />
efterbehandling eller sänker priset på grund av att den nya ägaren kan bli skyldig att<br />
vidta efterbehandling.<br />
I de fall fastighetsköpet var en privatbostadsfastighet ansvarar endast den köpare som<br />
känt till föroreningen (MB 10 kap 3 §). Det beror på att det inte kan ställas lika hårda<br />
krav på kunskaper och noggrannhet för en privatperson som en verksamhet (Rudin,<br />
2000). Ifall fastighetsägaren finner att området är förorenat måste han/hon upplysa tillsynsmyndigheten<br />
om det (MB 10 kap 9 §). Om så inte sker kan straffsanktioner utfärdas<br />
för försvårande av myndighetskontroll. Upplysningsskyldigheten gäller även exploatörer<br />
och andra som tillfälligt genomför arbeten i fastigheten. Vid renovering, rivning<br />
eller högtrycksspolning av rör och stammar har fastighetsägaren ansvar för att<br />
20
4. LAGAR OCH REGLER<br />
kvicksilverförorening samlas in och omhändertas som farlig avfall. Ifall fastighetsägaren<br />
är osäker på om det finns föroreningar i stammarna ska han utreda frågan innan<br />
högtrycksspolning eller rörbyte genomförs (Miljöförvaltningen i Stockholms stad,<br />
1999a).<br />
Fastighetsägare som inte har juridiskt ansvar kan ändå bli tvungna att svara för<br />
kostnader motsvarande den värdeökning på fastigheten som efterbehandlingen medför<br />
(MB 10 kap 5 §). Ägaren kan också trots ansvarsfrihet bli tvungen att betala utredningskostnader<br />
för fastigheten (MB 10 kap 8 §). Kostnaden ska då vara skälig med hänsyn<br />
till ägarens nytta av utredningen, personliga ekonomiska förhållanden och övriga<br />
omständigheter av betydelse. Även fastighetsägare och tidigare sådana kan ställas inför<br />
solidariskt ansvar. Vid fördelningen av kostnaderna har i det här fallet den som vetat om<br />
föroreningen ett större ansvar än den som bara borde haft kännedom om föroreningen<br />
(Rubenson, 2002).<br />
4.5 Den lokala tillsynsmyndighetens roll<br />
Tillsynsmyndigheten har flera roller i det <strong>kommun</strong>ala miljö- och hälsoskyddsarbetet.<br />
Myndigheten ska informera, lämna råd och övervaka att regelverket följs. I de fall<br />
Miljöbalkens regler åsidosätts ska sanktioner utfärdas. En tillsynsmyndighet kan besluta<br />
om att förelägga en verksamhet som inte sköter sig. De kan också besluta om<br />
föreläggande eller förbud vid vite vilket är en ekonomisk påtryckning från det allmänna<br />
mot en enskild (MB 26 kap 14 §). Användningen av vite regleras i Lagen om viten (SFS<br />
1985:206). Vitesföreläggande kan riktas både mot fysiska och juridiska personer<br />
(Setterlid, 2000). I de fall föreläggandet är förenat med att mottagaren ska vidta en<br />
åtgärd ska tidsfrist framgå.<br />
Likställighetsprincipen, som återfinns i Kommunallagen, måste beaktas i samband med<br />
beslut om hur <strong>kommun</strong>en ska förhålla sig till förorening från tandläkarmottagningar<br />
(SFS 1991:900, 2 kap 2 §). Det är mycket viktigt att en medborgare inte ges fördelar<br />
mot en annan. Detta innebär inte nödvändigtvis att eventuella åtgärder från tillsynsmyndigheten<br />
ska riktas mot alla historiska och befintliga mottagningarna där<br />
föroreningsproblem föreligger eller ingen. Mottagningar där misstanken skiljer sig i<br />
styrka kan behandlas olika. Naturligtvis är det också skillnad på hur ärendet ska<br />
hanteras om det är en befintlig eller historisk mottagning. Tillsynsmyndigheten kan<br />
principiellt vända sig till och kräva efterbehandling av vem som helst som bedrivit verksamhet<br />
i lokalen och förorsakat aktuellt utsläpp.<br />
Alla landets fastigheter är registrerade i fastighetsregistret. I registret finns uppgifter om<br />
ägare, byggnadsår, åtgärder som vidtagits i fastigheten med mera. Tillsynsmyndigheten<br />
kan vid föreläggande och förbud mot fastighetsägare sända beslutet till inskrivningsmyndigheten<br />
för anteckningar i fastighetsregistrets inskrivningsdel (MB 26 kap 15 §).<br />
Det är tillsynsmyndigheten som beslutar i vilka fall anteckning ska ske i fastighetsregistret<br />
(Prop. 1997/98:45). Innan Miljöbalken var det endast om föreläggandet skedde<br />
vid vite som informationen kunde komma in i fastighetsregistret (B. Svensson, muntlig<br />
inf.). Har anteckning om föreläggande eller förbud gjorts i fastighetsregistret övergår<br />
det automatiskt till eventuell ny ägare (MB 26 kap 15 §). När föroreningen har åtgärdats<br />
ska tillsynsmyndigheten anmäla det till inskrivningsmyndigheten så anteckningen tas<br />
bort (MB 26 kap 15 §).<br />
21
Amanda Engman<br />
4.6 VA-lagen<br />
Lagen om allmänna vatten och avloppsanläggningar (1970:244) reglerar kontakten<br />
mellan fastighetsägarna och anläggningens huvudman. Anläggningens huvudman är den<br />
som driver den (SFS 1970:244, 1 §). Anläggningen ska drivas av <strong>kommun</strong>en eller med<br />
godkännande för att få vara allmän från Länsstyrelsen (SFS 1970:244, 1 och 31 §§).<br />
Syftet med en allmän VA-anläggning är att ge vattenförsörjning och avlopp till bostadshus<br />
(SFS 1970:244, 1 §). Huvudmannen ska meddela allmänna bestämmelser för hur<br />
anläggningen får användas (SFS 1970:244, 22 §). Det innebär alltså att riktlinjer för hur<br />
mycket utsläpp av ett visst ämne som får ske till spillvattennätet kan variera från<br />
<strong>kommun</strong> till <strong>kommun</strong>. En allmän VA-anläggning ska brukas så det inte uppstår<br />
olägenhet för huvudmannen. Utsläpp av kvicksilver kan innebära olägenhet för huvudman.<br />
Användandet få inte heller innebära att huvudmannen får svårt att uppfylla krav<br />
gällande miljö- och hälsoskydd. (SFS 1970:244, 21 §) Om fastighetsägaren åsidosatt sin<br />
skyldighet mot huvudmannen eller överskrider sin rätt ansvarar han för efterbehandling<br />
eller att ersätta skadan (SFS 1970:244, 29 §). VA-verket har ingen befogenhet att utfärda<br />
förelägganden, istället får tvister lösas genom diskussion.<br />
4.7 Ramdirektivet för vatten<br />
EU antog år 2000 ett ramdirektiv för vatten, i Sverige pågår nu arbete med att införliva<br />
direktivet. Syftet med direktivet är att skydda Europas vatten. Direktivet kommer bland<br />
annat innebära en ny organisation av arbetet med vattenfrågor. Sverige har delats in i<br />
fem avrinningsdistrikt, distrikten ska arbeta aktivt för en hållbar vattenhantering. Ramdirektivet<br />
för vatten kan i framtiden komma att få betydelse för utsläppen av kvicksilver<br />
kopplat till tandläkarmottagningar. Enligt ett tillägg till vattendirektivet som togs 2001<br />
tillhör kvicksilver och kvicksilverföreningar prioriterade ämne på vattenpolitikens område<br />
(EG, 2001). (Naturvårdsverket, 2004b)<br />
22
5. FALLSTUDIE, LUNDS KOMMUN<br />
5. FALLSTUDIE, LUNDS KOMMUN<br />
<strong>Lunds</strong> <strong>kommun</strong> är belägen i Skåne, <strong>kommun</strong>en har 100 995 innevånare (<strong>Lunds</strong><br />
<strong>kommun</strong>, 2004) på en yta av 443 km 2 . Det finns flera tätorter i <strong>kommun</strong>en; Lund,<br />
Dalby, Veberöd, Södra Sandby, Genarp, Revinge och Torna Hällestad. Den lokala tillsynsmyndigheten<br />
för miljö och hälsoskyddsfrågor är Miljöförvaltningen i Lund och den<br />
nämnd som arbetar med miljöfrågor är Miljönämnden. Huvudman för vatten- och avloppsanläggningarna<br />
är <strong>Lunds</strong> <strong>kommun</strong>. Eftersom VA-verket inte har befogenhet att<br />
utfärda föreläggande samarbetar de med Miljöförvaltningen i Lund i fall där juridiska<br />
påtryckningar är nödvändiga för att undanröja olägenhet för människors hälsa och miljö<br />
(I. Dellien, muntlig inf.). I äldre byggnader är gjutjärnsrör generellt mycket vanligt<br />
förekommande, att så även är fallet i Lund bekräftas av Olle Wahlberg som är VVSinspektör<br />
på Stadsbyggnadskontoret i <strong>kommun</strong>en (O. Wahlberg, muntlig inf.). Det finns<br />
49 tandläkarmottagningar i <strong>kommun</strong>, av dessa är 41 belägna i tätorten Lund (Miljöförvaltningen<br />
i Lund, 2004).<br />
5.1 Kvicksilverproblematiken i <strong>Lunds</strong> <strong>kommun</strong><br />
Kvicksilver är den metall som ökat mest i den skånska åkermarken, under 1900-talet<br />
beräknas halten ha ökat med hela 46 procent. Fältförsök där avloppsslam från Lund och<br />
Malmö spridits på åkermark har resulterat i att kvicksilverhalten i marken ökat.<br />
(Länsstyrelsen i Skåne län, 2002) Målsättningen måste vara att näringen från reningsverken<br />
ska kunna återföras till kretsloppet. En sådan utveckling hindras bland annat av<br />
kvicksilver, kadmium och läkemedelsrester i inkommande vatten och slam till<br />
reningsverket.<br />
5.1.1 Kvicksilverhalt i slam<br />
Den högsta kvicksilverhalten som godkänns i vatten vid förbindelsepunkten mot <strong>Lunds</strong><br />
<strong>kommun</strong>ala spillvattennät är 0,0002 mg/liter. Värdet ska ses som ett varningsvärde och<br />
avser flödesproportionella månadsmedelvärden. Det kvicksilver som följer med<br />
avloppsvattnet till reningsverket binds till 95 procent i rötslammet. Åtgärder på lokalt,<br />
regionalt och nationellt plan för att få bort kvicksilvret har utmynnat i sjunkande halter<br />
av kvicksilver till <strong>Lunds</strong> största reningsverk, Källby reningsverk, vilket åskådliggörs i<br />
figur 1. År 2003 uppmättes en kvicksilverhalt på 1,2 mg/kg TS vilket kan jämföras med<br />
gränsvärdet för saluföring på 2,5 mg/kg TS. Eftersom 1166 ton TS genererades på<br />
Källbyverket det året innebär det att ungefär 1,4 kg kvicksilver inkom till reningsverket.<br />
Årssiffran kan jämföras med tidigare uppgift att det i rör från en gammal skoltandläkarmottagning<br />
återfunnits 16 kg kvicksilver. Slammet från Lund har inte använts som<br />
jordförbättringsmedel eftersom ingen velat ta emot det, istället har slammet bland annat<br />
används som täckmaterial. (I. Dellien, muntlig inf.) Trenden med minskade halter<br />
kvicksilver i reningsverkens slam är markant även i Skåne i stort (Länsstyrelsen i<br />
Skåne, 2002).<br />
23
8<br />
7<br />
6<br />
5<br />
4<br />
3<br />
2<br />
1<br />
0<br />
1984<br />
1988<br />
1989<br />
1990<br />
1991<br />
1992<br />
Amanda Engman<br />
Kvicksilver i mg/ kg TS, Källby<br />
1993<br />
1994<br />
1995<br />
1996<br />
Figur 1: Uppmätt kvicksilverhalt vid Källby reningsverk 1984 samt 1988-2003. (erhållen<br />
av I. Dellien, 2004)<br />
I enlighet med Deponeringsförordningen kommer deponering av organiskt avfall inte<br />
att få ske från och med den 1 jan 2005. Efter att förbudet mot deponering av organiskt<br />
material trätt i kraft kommer <strong>kommun</strong>en att förbränna slammet i en av Sysavs 2<br />
anläggningar i Malmö (I. Dellien, muntlig inf.).<br />
VA-verket i Lund sanerade rörsträckan från fastigheten till anslutningspunkten vid en<br />
nedlagd mottagning 1997. Provtagning av slammet visade att den spolade ledningssträckan<br />
tolv år efter att tandläkarverksamheten upphört innehöll 84 gram kvicksilver.<br />
Samma år sökte VA-verket LIP-bidrag för ett projekt som gick ut på att högtrycksspola<br />
<strong>avloppsrör</strong> tillhörande tandläkarmottagningar, insamla rötslammet och sända det som<br />
farligt avfall. Projektet fick avslag 1999. (I. Dellien, muntlig inf.)<br />
5.1.2 Arbete för minskade kvicksilverutsläpp<br />
År 1986 gjorde Miljöförvaltningen i Lund en inventering av tandläkarmottagningarna i<br />
<strong>kommun</strong>en. Bakgrunden till inventeringen var bland annat besvärande höga halter<br />
kvicksilver i rötslammet. Vid inventeringen besöktes samtliga 34 privata tandvårdskliniker<br />
i <strong>kommun</strong>en och sex av folktandvårdens nio mottagningar. Amalgamavskiljare<br />
fanns kopplat till samtliga tandläkarstolar på klinikerna. (Miljö- och hälsoskyddsförvaltningen<br />
i Lund, 1986)<br />
En kartläggning av kvicksilverflöden genomfördes 1989 av Institutionen för teknisk<br />
vattenresurslära vid <strong>Lunds</strong> Tekniska Högskola i samarbete med Gatukontoret och<br />
Miljö- och hälsoskyddsförvaltningen. Enkäter skickades ut till tandläkarmottagningar<br />
där de bland annat fick svara på frågor om amalgamavfall. Provtagning gjordes sedan<br />
för att få reda på kvicksilverhalten i avloppsvatten från tandläkarmottagningar.<br />
(Hogland och andra, 1990)<br />
Miljöförvaltningens arbete med befintliga tandläkarmottagningar fortsatte några år<br />
senare. Förvaltningen kartlade då, 1993-1994, 49 av <strong>kommun</strong>ens befintliga tandläkarmottagningar.<br />
Vid undersökningar av klinikerna framkom att endast fyra av tandläkarna<br />
2 Sydskånes avfallsaktieboloag<br />
24<br />
1997<br />
1998<br />
1999<br />
2000<br />
2001<br />
2002<br />
2003
5. FALLSTUDIE, LUNDS KOMMUN<br />
regelbundet tömde sina vattenlås. Gatukontoret öppnade vattenlåsen och fann<br />
kvicksilver i fem av sex fall. Amalgamavskiljare fanns kopplat till tandläkarstolarna vid<br />
samtliga mottagningar men endast tre av dem uppfyllde de danska eller tyska kraven.<br />
Det var bara en mottagning som hade installerat avskiljare vid en vask.<br />
Miljöförvaltningen gav tandläkarna rådet att uppfylla de tyska eller danska kraven<br />
senast januari 1996. (Arbetet, 1994) Vidare skulle amalgamavskiljare vara installerat<br />
vid vaskar för rengöring av utrustning senast januari 1995. År 1998 vitesförelade Miljöförvaltningen<br />
åtta tandläkarpraktiker för att få dem att följa förvaltningens råd. Ingen av<br />
dessa kliniker hade installerat godkänd amalgamavskiljare vid rengöringsvasken.<br />
(Arbetet, 1998)<br />
Ett informationsbrev från VA-verket och Miljöförvaltningen utgick till tandläkarna i<br />
<strong>kommun</strong>en år 2000. I brevet informerades tandvårdspersonalen om att kvicksilverhalterna<br />
i slammet vid reningsverken i <strong>kommun</strong>en gått ner. Vidare påtalades att det är<br />
mycket viktigt att amalgamavskiljaren töms med jämna mellanrum och sköts enligt tillverkarens<br />
instruktioner samt att spolning av <strong>avloppsrör</strong> anmäls. Farligt avfall<br />
behandlades också i utskicket. (I. Dellien, muntlig inf.)<br />
5.2 Informationsinsamling för kartläggningen av historiska mottagningar<br />
Telefonkataloger har varit det främsta redskapet för att finna information om historiska<br />
tandläkarmottagningar. Efterforskningarna började i katalogen från år 1938 av två skäl.<br />
För det första görs antagandet att allmänheten då i större utsträckning började uppsöka<br />
tandvården i och med satsningen på Folktandvård och införandet av fri tandvård för<br />
barn. För det andra skedde en markant ökning av kvicksilverutsläpp till vatten i<br />
Stockholmsregionen på 50-talet. Det är möjligt att det i <strong>Lunds</strong> <strong>kommun</strong> var en liknande<br />
utveckling, genom att påbörja undersökningen på 30-talet finns en god marginal till åren<br />
med mycket höga utsläpp av kvicksilver till vatten.<br />
Det var relativt enkelt att följa tandläkarmottagningarna från år till år i katalogerna fram<br />
till 1989. Därefter och hela 1990-talet finns få privata tandläkarmottagningar med i<br />
telefonkatalogen. Detta kan bero på ökad kostnad för verksamheterna att finnas med<br />
kombinerat med att många mottagningar ändå inte kunde ta emot nya kunder. Mina<br />
sökningar i telefonkataloger sträcker sig fram till år 2000, att sökandet stannar där<br />
bygger på antagandet att inga nya mottagningar tillkommit som redan hunnit lägga ner<br />
sin verksamhet. Informationen som inhämtats från telefonkataloger har kompletterats<br />
med litteratur, ritningar från Stadsbyggnadskontoret samt samtal med tandläkare,<br />
fastighetsägare och personer som varit patient på någon av mottagningarna.<br />
Tätorten Genarp fanns inte med i <strong>Lunds</strong> gamla telefonkataloger. Informationen om<br />
gamla mottagningar där baseras därför enbart på muntliga källor. Veberöd fanns med i<br />
telefonkatalogerna men inga nedlagda mottagningar påträffades där. Information om<br />
nedlagda mottagningar i Veberöd har därför också enbart baserats på muntliga källor.<br />
Informationen om de gamla fastighetsbeteckningarna är hämtad från tefat 3 , Gaturegistret<br />
för <strong>Lunds</strong> <strong>kommun</strong> 1971 (<strong>Lunds</strong> Drätselkontor, 1971) samt <strong>Lunds</strong> Stads<br />
Fastighetskalender 1962 och 1954 (<strong>Lunds</strong> stad 1962 samt 1954). Fastighetsbeteckningarna<br />
består av namnet på kvarteret till exempel Glädjen och sedan ett<br />
3 Företaget Tekis system för fastighetsinformation som bland annat Lund använder sig av.<br />
25
Amanda Engman<br />
fastighetsnummer. Information om fastigheternas byggnadsår och lagfaren ägare har<br />
hämtats från tefat.<br />
För var och en av de historiska tandläkarmottagningar som återfunnits har en<br />
bedömning gjorts om de föreligger risk att rören är förorenade. Bedömningen är baserad<br />
på ställningstagandet att risk föreligger så länge byggnaden finns kvar och det inte finns<br />
uppgifter på att rören är utbytta eller sanerade.<br />
Det finns flera möjliga felkällor i kartläggningen. Det finns en viss osäkerhet om de<br />
årtal då mottagningarna påträffades i telefonkatalogen kan likställas med den tid verksamhet<br />
bedrevs där. Efter samtal med lokalansvarig på Folktandvården ändrades en del<br />
av årtalen när mottagningarna varit i bruk. Motsvarande person som har information om<br />
samtliga privata tandläkarmottagningar finns inte. Flera av privattandläkarna som kontaktades<br />
har korrigerat årtalen. När det finns uppgifter från tandläkare om när<br />
verksamheten bedrevs har de gått före uppgifter från telefonkatalogerna. Många gamla<br />
tandläkare har dock inte gått att få tag på. Det är möjligt att någon tandläkarverksamhet<br />
kan ha flyttat från en lokal till en annan på samma adress. Ingen sådan flytt har kunnat<br />
påvisas. Någon tandläkarmottagning kan ha missats på grund av att den inte funnits med<br />
i telefonkatalogerna. I de mindre tätorterna har till skillnad från i <strong>Lunds</strong> stad<br />
mottagningar återfunnit som inte funnits med i katalogen. Det var antagligen viktigare<br />
för en mottagning inne i staden att finnas med i katalogen på grund av konkurrensskäl.<br />
Ytterligare en felkälla i kartläggningen är att mycket av informationen bygger på<br />
muntliga källor. Det är inte lätt att komma ihåg detaljer om en tandläkarmottagning som<br />
lade ner 40 år tidigare. Genom att först och främst inhämta information från personer<br />
som arbetat vid mottagningen i fråga har risken för den här typen av fel kunnat minskas.<br />
26
6. RESULTAT<br />
6. RESULTAT<br />
I detta kapitel presenteras kartläggningen av de historiska tandläkarmottagningarna i<br />
<strong>Lunds</strong> <strong>kommun</strong>. På grund av utrymmesskäl finns endast de mest väsentliga uppgifterna<br />
om mottagningarna med i kapitlet, ytterligare information om verksamheterna finns i<br />
bilaga 1. Där finns uppgifter om tandläkare som arbetat på mottagningarna,<br />
mottagningens historia och omfattning samt rörarbeten i berörda fastigheter. Informationsmängden<br />
om de olika mottagningarna är varierande. Totalt har 30 historiska<br />
mottagningar återfunnits. Eftersom det finns skillnader gällande ansvar för föroreningen<br />
beroende på vilken miljölagstiftning som har varit rådande när verksamheten bedrevs är<br />
verksamheterna uppdelade efter då gällande lagstiftning. Genom kartläggningen har 11<br />
mottagningar som lades ner innan Miljöskyddslagen och 19 mottagningar som lades ner<br />
när Miljöskyddslagen var gällande återfunnits. Inga mottagningar som lades ner efter<br />
Miljöbalkens ikraftträdande har återfunnits. Information om vilket år befintliga tandläkarmottagningar<br />
först dök upp i telefonkatalogen och tandläkare som arbetat på dessa<br />
mottagningar finns i bilaga 2. I bilagan finns inte alla 49 tandläkarmottagningar i<br />
<strong>kommun</strong>en utan enbart de 40 som funnits i de telefonkataloger som gåtts igenom. Av<br />
bilagan framkommer att på sju av de 49 befintliga tandläkarmottagningarna bedrevs<br />
verksamhet redan 1938.<br />
6.1 Mottagningar som lades ner före Miljöskyddslagen<br />
Bantorget 3, Lund<br />
Fastighetsbeteckning: Fiskaren 1<br />
Lagfaren fastighets ägare: Gunilla Ohlsson och Per Malmström<br />
Årtal då mottagningen användes: 1947 - 1969<br />
Föreligger risk att rören är förorenade: Ja<br />
Bantorget 6, Lund<br />
Fastighetsbeteckning: Carl Holmberg 6<br />
Lagfaren fastighets ägare: Stig Jonsson<br />
Årtal då mottagningen användes: 1938 * - 1953<br />
Föreligger risk att rören är förorenade: Ja<br />
Klostergatan 8a, Lund<br />
Fastighetsbeteckning: Gråbröder 16<br />
Lagfaren fastighets ägare: Brf Gråbröder 16<br />
Årtal då mottagningen användes: 1938 * - 1939<br />
Föreligger risk att rören är förorenade: Ja<br />
Lilla Fiskaregatan 8a, Lund<br />
Fastighetsbeteckning: Sankt Jakob 14<br />
Lagfaren fastighets ägare: Byggnadsföreningen Dammviken nr 8<br />
Årtal då mottagningen användes: 1938 * - 1940<br />
Föreligger risk att rören är förorenade: Ja<br />
* Undersökningen spänner över tiden 1938-2000 men kliniken har troligen funnits tidigare än 1938.<br />
27
Amanda Engman<br />
Lilla Gråbrödersgatan 2b, Lund<br />
Fastighetsbeteckning: Glädjen 6<br />
Lagfaren fastighets ägare: Fastighets AB Vasaström<br />
Årtal då mottagningen användes: 1938 * - 1959<br />
Föreligger risk att rören är förorenade: Ja<br />
Läkaregatan 17, Veberöd<br />
Fastighetsbeteckning: Humlan 28<br />
Lagfaren fastighets ägare: Björn Staffan Leandersson och Inga Camilla Leandersson<br />
Årtal då mottagningen användes: från 1930-talet till 1940-talet<br />
Föreligger risk att rören är förorenade: Ja<br />
Råbygatan 9a, Lund<br />
Fastighetsbeteckning: Östertull 47<br />
Lagfaren fastighets ägare: Bostadsrättsföreningen Östertull 47<br />
Årtal då mottagningen användes: 1938 * - 1941<br />
Föreligger risk att rören är förorenade: Ja<br />
Stora Södergatan 6, Lund<br />
Fastighetsbeteckning: Färgaren 26<br />
Lagfaren fastighets ägare: <strong>Lunds</strong> <strong>kommun</strong><br />
Årtal då mottagningen användes: 1957 - 1963<br />
Föreligger risk att rören är förorenade: Risken är liten för att hitta kvicksilver i<br />
fastigheten. Sträckan från fastigheten fram till anslutningspunkten kan dock vara<br />
förorenad.<br />
Tomegapsgatan, Lund<br />
Fastighetsbeteckning: Okänd eftersom gatunumret inte hittats.<br />
Lagfaren fastighets ägare: -<br />
Tandläkarverksamhet i byggnaden: 1938 * - 1939<br />
Föreligger risk att rören är förorenade: Bedömning kan inte göras.<br />
Stationsbacken eller Järnvägsvägen, Dalby<br />
Fastighetsbeteckning: Fastigheten är riven<br />
Lagfaren fastighets ägare: -<br />
Årtal då mottagningen användes: fram till 1965<br />
Föreligger risk att rören är förorenade: Nej, fastigheten är riven.<br />
Södra Järnvägsgatan 12, Veberöd<br />
Fastighetsbeteckning: Halvstopet 5<br />
Lagfaren fastighets ägare: Halvstopet HB<br />
Årtal då mottagningen användes: från 40-talet till 60-talet<br />
Föreligger risk att rören är förorenade: Ja<br />
* Undersökningen spänner över tiden 1938-2000 men kliniken har troligen funnits tidigare än 1938.<br />
28
6. RESULTAT<br />
6.2 Mottagningar som lades ner under tiden för Miljöskyddslagen<br />
Sankt Annegatan 1 (AF- borgen), Lund<br />
Fastighetsbeteckning: Föreningen 16<br />
Lagfaren fastighets ägare: Akademiska föreningens fastighets -AB<br />
Årtal då mottagningen användes: 1960 - 1979<br />
Föreligger risk att rören är förorenade: Ja<br />
Allhelgona Kyrkogata 2, Lund<br />
Fastighetsbeteckning: Norrtull 13<br />
Lagfaren fastighets ägare: Flygt Fastigheter AB<br />
Årtal då mottagningen användes: 1960 - 1994<br />
Föreligger risk att rören är förorenade: Förorening kan finnas i rören utanför lokalen och<br />
fram till anslutningspunkten.<br />
Botulfsgatan 5 C, Lund<br />
Fastighetsbeteckning: Sankt Botulf 11<br />
Lagfaren fastighets ägare: Fastighets AB, Skånebo<br />
Årtal då mottagningen användes: 1938 * - 1972<br />
Föreligger risk att rören är förorenade: Ja<br />
Clemenstorget 5, Lund<br />
Fastighetsbeteckning: Bytarebacken 29<br />
Lagfaren fastighets ägare: HSB Skåne ek. för.<br />
Årtal då mottagningen användes: 1978 - 1995<br />
Föreligger risk att rören är förorenade: Ja<br />
Fritidsgatan 12 (Byskolan), Södra Sandby<br />
Fastighetsbeteckning: Sandby 67:1<br />
Lagfaren fastighets ägare: <strong>Lunds</strong> <strong>kommun</strong><br />
Årtal då mottagningen användes: 1950 – 1972<br />
Föreligger risk att rören är förorenade: Ja.<br />
Kaptensvägen 4, Revingeby<br />
Fastighetsbeteckning: Revinge 24:32<br />
Lagfaren fastighets ägare: Lena Beckvid<br />
Årtal då mottagningen användes: 1954 -1982<br />
Föreligger risk att rören är förorenade: Ja<br />
Kattesund 1, Lund<br />
Fastighetsbeteckning: Färgaren 24<br />
Lagfaren fastighets ägare: Diligentia Öresund AB<br />
Årtal då mottagningen användes: 1964 - 1988<br />
Föreligger risk att rören är förorenade: Ja<br />
* Undersökningen spänner över tiden 1938-2000 men kliniken har troligen funnits tidigare än 1938.<br />
29
Amanda Engman<br />
Klostergatan 5, Lund<br />
Fastighetsbeteckning: Sankt Jakob 13<br />
Lagfaren fastighets ägare: Possedo AB<br />
Årtal då mottagningen användes: 1938 * – 1971<br />
Föreligger risk att rören är förorenade: Ja<br />
Klostergatan 9, Lund<br />
Fastighetsbeteckning: Sankt Jakob 3<br />
Lagfaren fastighets ägare: Ture Bengtsson<br />
Årtal då mottagningen användes: 1981 - 1988<br />
Föreligger risk att rören är förorenade: Ja<br />
Klostergatan 16, Lund<br />
Fastighetsbeteckning: Gråbröder 20<br />
Lagfaren fastighets ägare: Lundabolaget blomsteraffären Iris AB<br />
Årtal då mottagningen användes: 1938 * - 1972<br />
Föreligger risk att rören är förorenade: Ja<br />
Lilla Fiskaregatan 5, Lund<br />
Fastighetsbeteckning: Sankt Clemens 24<br />
Lagfaren fastighets ägare: AB Malfors holding<br />
Årtal då mottagningen användes: 1938 * - 1942 samt 1960-1974<br />
Föreligger risk att rören är förorenade: Ja<br />
Lilla Tvärgatan 8 – 10, Lund<br />
Fastighetsbeteckning: Grynmalaren 37<br />
Lagfaren fastighets ägare: <strong>Lunds</strong> <strong>kommun</strong><br />
Årtal då mottagningen användes: 1941 – 1985<br />
Föreligger risk att rören är förorenade: Ja risk finns i byggnaden, trädgårdssträckan har<br />
dock sanerats.<br />
Revingehed (P7), Södra Sandby<br />
Fastighetsbeteckning: Revinge 1:12<br />
Lagfaren fastighets ägare: Staten Fortifikationsverket<br />
Årtal då mottagningen användes: 1954 - 1982.<br />
Föreligger risk att rören är förorenade: Ja med viss tvekan. En omfattande ombyggnad<br />
genomfördes enligt muntlig källa 1983, det är möjligt att även rören bytes då.<br />
Sofiavägen 2 (Annetorpshemmet), Lund<br />
Fastighetsbeteckning: Drottning Sofia 1<br />
Lagfaren fastighets ägare: Skånes läns landsting<br />
Årtal då mottagningen användes: 1945 – 1989<br />
Föreligger risk att rören är förorenade: Ja men på grund av ombyggnad finns det<br />
antagligen bara föroreningar från 1980 och framåt.<br />
* Undersökningen spänner över tiden 1938-2000 men kliniken har troligen funnits tidigare än 1938.<br />
30
6. RESULTAT<br />
Solrosvägen 4, Dalby<br />
Fastighetsbeteckning: Krokusen 1<br />
Lagfaren fastighets ägare: <strong>Lunds</strong> <strong>kommun</strong>s fastighets AB<br />
Årtal då mottagningen användes: 1967 – 1983<br />
Föreligger risk att rören är förorenade: Ja<br />
Stortorget 6, Lund<br />
Fastighetsbeteckning: Sankt Clemens 22<br />
Lagfaren fastighets ägare: Fastighets AB Briggen<br />
Årtal då mottagningen användes: 1938 * - 1971<br />
Föreligger risk att rören är förorenade: Ja<br />
Vipeholmsvägen (Vipeholmssjukhus), Lund<br />
Fastighetsbeteckning: Vipemöllan 2<br />
Lagfaren fastighets ägare: NCC Fastigheter AB<br />
Årtal då mottagningen användes: 1935 – 1986<br />
Föreligger risk att rören är förorenade: Ja<br />
Östra Mårtensgatan 16, Lund<br />
Fastighetsbeteckning: Östertull 40<br />
Lagfaren fastighets ägare: Bostadsrättsföreningen Östertull 31 och <strong>Lunds</strong> revisorer<br />
Årtal då mottagningen användes: 1944 - 1970<br />
Föreligger risk att rören är förorenade: Ja<br />
Östra Mårtensgatan 20, Lund<br />
Fastighetsbeteckning: Östertull 42<br />
Lagfaren fastighets ägare: <strong>Lunds</strong> <strong>kommun</strong>s fastighets AB<br />
Årtal då mottagningen användes: 1942 - 1980<br />
Föreligger risk att rören är förorenade: Förorening kan finnas från källargolvet och ut<br />
till anslutningspunkten.<br />
* Undersökningen spänner över tiden 1938-2000 men kliniken har troligen funnits tidigare än 1938.<br />
31
7. DISKUSSION OCH SAMMANFATTNING AV RESULTAT<br />
7. DISKUSSION OCH SAMMANFATTNING AV RESULTAT<br />
I detta kapitel följer en diskussion om kvicksilverförorenade rör från historiska och befintliga<br />
tandläkarmottagningarna och vem som ansvarar för eventuell efterbehandling.<br />
Förslag på hur Miljöförvaltningen i <strong>Lunds</strong> <strong>kommun</strong> kan arbeta vidare för att avhjälpa<br />
problemet kommer även ges.<br />
Rör från historiska och befintliga mottagningar är generellt förorenade med kvicksilver.<br />
Detta gäller fram till att annat har bevisats. Hur stor mängd kvicksilver som finns i rören<br />
kan variera mycket mellan de olika fastigheterna. Högtrycksspolning eller rörbyte kan<br />
vara orsaker till att halten kvicksilver är låg i <strong>avloppsrör</strong> som använts av tandläkare<br />
under lång tid. För befintliga mottagningar, där en stor del av kvicksilvret som släpps ut<br />
är i mycket fina partiklar, kan även toalettspolningar medföra borttransport av<br />
föroreningen från rören. Saneringarna som genomfördes i Stockholm inom LIPprojektet<br />
visar att stora miljövinster, i form av minskad kvicksilverhalt i det lokala<br />
reningsverkets slam, kan erhållas genom efterbehandling. Om efterbehandling inte<br />
vidtas i <strong>Lunds</strong> <strong>kommun</strong> kommer flera kilon kvicksilver spridas från rören till<br />
ekosystemen. Det är mycket allvarligt mot bakgrunden av att halterna i den skånska<br />
åkermarken ökat med så mycket som 46 procent under 1900-talet och fisken i många<br />
sjöar i landet inte klarar gränsvärden för att vara ett riskfritt livsmedel. Även om slam<br />
från Källby reningsverk inte sprids på åkermark idag måste målsättningen vara att den<br />
ska göra det i framtiden för att återföra resurser till kretsloppet. Med en sådan målsättning<br />
måste kvicksilvret bort från slammet.<br />
Flertalet av de 30 historiska mottagningarna som återfunnits har varit belägna i de<br />
centrala delarna av <strong>Lunds</strong> tätort. I övriga tätorter i <strong>kommun</strong>en har 6 mottagningar återfunnits.<br />
Inga historiska mottagningar har återfunnits i Genarp, byns gamla tandläkare<br />
använde sig av de lokaler som Folktandvården har idag (B. Nilsson, muntlig inf.). För<br />
rören tillhörande fastigheterna på Stora Södergatan 6, Allhelgona Kyrkogata 2, Lilla<br />
Tvärgatan 8-10 och Östra Mårtensgatan 20 föreligger förorenings risk bara i delar av<br />
ledningssträckan. Det beror på att sanering eller ombyggnad med rörbyten genomförts<br />
efter det att mottagningen lagt ner. För mottagningen som låg i närheten av järnvägsstationen<br />
i Dalby (Järnvägsgatan eller Stationsbacken) finns ingen föroreningsrisk<br />
längre eftersom byggnaden är riven. Ingen riskbedömning kan göras för mottagningen<br />
på Tomegapsgatan eftersom gatunummer saknas. För att få mer information om<br />
föroreningssituationen i fastigheterna rekommenderas att provtagningarna genomförs på<br />
slammet i rör och stammar.<br />
Verksamhetsutövaren har i de fall mottagningen lade ner före juli 1969 inget efterbehandlingsansvar.<br />
I studien har 11 sådana mottagningar återfunnits. För de 11<br />
mottagningarna är det enbart fastighetsägaren som kan ställas till ansvar för att<br />
genomföra sanering. Detta kan ske om fastigheten förvärvades efter att Miljöbalken<br />
trädde i kraft genom tillämpande av MB 10 kap 3 §. Fastighetsägaren kan även bli<br />
skyldig att vidta försiktighetsmått enligt MB 2 kap 3 § om han/hon genomför åtgärder<br />
som aktiverar föroreningen i fastigheten.<br />
I studien återfanns 19 mottagningar som avslutat verksamheten när Miljöskyddslagen<br />
var gällande. Verksamhetsutövaren har i de här fallen det huvudsakliga ansvaret för<br />
efterbehandling av de förorenade rören. Först när ingen verksamhetsutövare kan nås kan<br />
fastighetsägaren bli skyldig att vidta efterbehandling. Trots att verksamhetsutövaren har<br />
ett tydligt ansvar enligt Miljöbalken har det visat sig juridiskt svårt och tidsödande att<br />
33
Amanda Engman<br />
kräva en utövare till en historisk verksamhet att efterbehandla ett förorenat område där<br />
utövarna varierat över åren. Det torde till stor del bero på att det särskilt ska beaktas hur<br />
lång tid som förflutet sedan föroreningen spreds och hur dåtidens lagar och andra krav<br />
efterlevdes. Av detta görs bedömningen att det kan vara en fördel för<br />
tillsynsmyndigheten att istället för att kräva omedelbar sanering rikta in sig på att<br />
förhindra omfattande spridning av föroreningen från de historiska mottagningarna.<br />
Tillsynsmyndighetens arbete med de historiska mottagningarna bör då inriktas mot att<br />
säkerställa att föroreningarna samlas in och omhändertas vid framtida förändringsarbeten<br />
i fastigheten.<br />
Samtal med fastighetsägare i Lund har visat att de ofta inte har kännedom om att en<br />
tandläkarmottagning legat i fastigheten. Så länge fastighetsägaren inte är medveten om<br />
mottagningens existens och riskerna med förorenade rör är risken stor att föroreningen<br />
inte uppmärksammas vid förändringsarbete i fastigheten. Det kan medföra risker för<br />
människa och miljö och att åtgärder vidtas som strider mot Miljöbalken. Tillsynsmyndigheten<br />
bör informera fastighetsägarna om farorna. Ett sätt att informera är att<br />
rikta ett informationsbrev där riskerna med förorenade rör framgår och även vad som<br />
kan göras för att avhjälpa problemet. Fastighetsägaren bör även ombedjas att inkomma<br />
med kompletterande uppgifter. Det kan till exempel finnas dokument på Stadsbyggnadskontoret<br />
eller Stadsarkivet som visar att så pass omfattande åtgärder<br />
genomförts i fastigheterna att föroreningsrisken är minimal. I de fall sådana uppgifter<br />
inkommer kan föroreningsrisken omprövas.<br />
Miljöreda är Miljöförvaltningen i <strong>Lunds</strong> ärendehanteringsprogram. Information som<br />
framkommer genom utredningar på förvaltningen ska läggas in i programmet. De fallen<br />
där, i enlighet med denna studie, det misstänks att rören är kvicksilverförorenade bör<br />
därför skrivas in i Miljöreda. Uppgifterna kan bland annat komma till användning när<br />
personer ringer till Miljöförvaltningen för att inhämta uppgifter om en fastighet.<br />
Information till fastighetsägare och inskrivande av uppgifter i Miljöreda kan behöva<br />
kompletteras med ytterligare åtgärder. För att med större kraft hindra förändringsarbeten<br />
som sprider föreoreningen bör Miljöförvaltningen rikta ett förebyggande föreläggande<br />
mot fastighetsägaren, ägaren är inte ansvarig enligt Miljöbalken idag men blir det vid<br />
förändringsarbeten i fastigheten. Ett föreläggande kan ställas så att när fastighetsägaren<br />
ska genomföra rörbyten, stambyten, högtrycksspolning eller rivning som kan komma att<br />
påverka de förorenade rören ska detta anmälas till den <strong>kommun</strong>ala tillsynsmyndigheten<br />
(S. Andersson, muntlig inf.). Föreläggandet kan först och främst baseras på Miljöbalken<br />
2 kap 3 och 7 §§. Föreläggande har den fördelen att fastighetsägaren i en eventuell<br />
juridisk process inte kan hävda att han/hon varit ovetande om föroreningen. Det blir<br />
därmed lättare vid överträdelser av lagen att ställa någon till ansvar. Ytterligare en<br />
fördel med föreläggande är att om anteckningar gjorts i fastighetsregistret följer det vid<br />
ägarbyte med till ny ägare. Miljöförvaltningen bör därför se till att sända beslutet om<br />
föreläggande till inskrivningsmyndigheten för anteckning i registret.<br />
Tillsynsmyndigheten kan när fastighetsägaren anmält åtgärd anpassa sina krav efter då<br />
gällande rättsläge och bästa tillgängliga teknik. Myndigheten kan i det läget kräva<br />
provtagning eller sanering. Eftersom fastighetsägaren övergår till att vara verksamhetsutövare<br />
vid spridning av förorening torde fastighetsägaren vara ansvarig för<br />
efterbehandling enligt MB 10 kap 2 och 4 §§. Fastighetsägaren har rätt att överklaga<br />
föreläggandet, om det inte sker inom tre veckor gäller föreläggandet (B. Svensson,<br />
muntlig inf.).<br />
34
7. DISKUSSION OCH SAMMANFATTNING AV RESULTAT<br />
Inga mottagningar återfanns där verksamheten avslutats efter att Miljöbalken trädde i<br />
kraft. I framtiden kommer dock sådana fall att inkomma till tillsynsmyndigheten, verksamheten<br />
är då ansvarig för sanering av förorenade rör enligt Miljöbalken.<br />
Tillsynsmyndigheten kan rikta ett föreläggande för att få verksamheten att genomföra<br />
sanering motsvarande Miljöbalkens regler. Verksamheten är skyldig att vidta efterbehandling<br />
enligt 10 kap 2 och 4 §§ samt med hänvisning till 2 kap 3 och 1 §§. I<br />
sammanhanget är det viktigt att förtydliga att efterbehandlingsansvaret inte enbart gäller<br />
inom klinikens fyra väggar utan så långt som föroreningen har spridit sig. Efterbehandlingen<br />
ska i första hand innebära att avlägsna förorenade rör. I de fall det inte är<br />
möjligt eller skäligt och rören är i gott skick kan högtrycksspolning genomföras.<br />
Västerviks Miljö- och byggnads kontor har haft ett fall där verksamhetsutövaren efter<br />
överklagande till Länsstyrelsen var tvungen att avlägsna förorenade rör från mottagningen<br />
samt undersöka om angränsande ledningar var förorenade. Fallet visar att det<br />
finns möjlighet för tillsynsmyndigheten att ställa hårda krav på efterbehandlingen när en<br />
tandläkarverksamhet lägger ner. Om flera tandläkare bedrivit tandläkarverksamhet i<br />
lokalen är den sista verksamhetsutövaren inte ensam ansvarig utan ansvaret kan delas<br />
solidariskt.<br />
I en kartläggning av historiska mottagningar som genomfördes i Upplands Väsby år<br />
2002 återfanns 9 historiska mottagningar i en <strong>kommun</strong> med 8 befintliga mottagningar<br />
(Berglund, 2002). Studien är jämförbar eftersom metoden är snarlik och kartläggningen<br />
sträcker sig från 1930-talet och framåt. Jämfört med kartläggningen från Upplands<br />
Väsby kan det tyckas lite att 30 historiska tandläkarmottagningar återfunnits i <strong>Lunds</strong><br />
<strong>kommun</strong> som i dagsläget har 49 befintliga mottagningar. Min uppfattning är dock att de<br />
allra flesta historiska mottagningar från tidsperioden återfunnits. Många av de befintliga<br />
mottagningarna i <strong>kommun</strong>en har varit verksamma i många år, mottagningarna har i<br />
många fall gått i arv. Vidare har <strong>Lunds</strong> tätort inte haft tandläkarmottagningar på skolor,<br />
skolbarnen har istället fått tandvård vid en stor mottagning på Lilla Tvärgatan.<br />
För befintliga tandläkarmottagningar finns dels problemet med gamla föroreningar som<br />
ligger kvar i ledningsnätet och dels problemet med det amalgam som fortfarande släpps<br />
ut. Det är viktigt att motverka att ny förorening lagras upp, det är generellt mycket<br />
enklare och billigare med förebyggande insatser än efterbehandling. Från de<br />
mottagningar som har väl fungerande och modern amalgamavskiljare, som sköts enligt<br />
instruktionerna, samt har nya rör av plast eller rostfritt stål kommer troligen inte särskilt<br />
mycket nytt amalgam ansamlas i rören. Det amalgam som passerare amalgamavskiljaren<br />
är huvudsakligen i mycket fina partiklar och kommer till största delen att<br />
transporteras direkt till reningsverket. I gamla gjutjärnsrör fastnar amalgam som släpps<br />
ut idag i större utsträckning eftersom slam ofta ansamlas i den här typen av rör.<br />
Ett bra sätt för verksamheten och tillsynsmyndigheten att kontrollera att företaget sköter<br />
sin amalgamavskiljare på fullgott vis är genom regelbunden provtagning nedströms<br />
avskiljaren. Det kan göras genom utökad funktionskontroll av amalgamavskiljare. En<br />
sådan kontroll kan rymmas inom egenkontrollen. Det finns möjlighet till regional<br />
samverkan om utökad funktionskontroll. Med hjälp av analysresultaten från kontrollen<br />
kan beräkning göras av ungefär hur mycket kvicksilver som släpps ut från kliniken.<br />
VA-verken runt i landet kan på så sätt få en bättre uppskattning av hur stor del av kvicksilvret<br />
till reningsverken som härrör från samtida drift av tandläkarmottagningar.<br />
35
Amanda Engman<br />
Miljöförvaltningen i Lund bör skicka ut varningsetiketter som ska sättas upp på<br />
förorenade rör till samtliga befintliga tandläkarmottagningar. Det kan ske inför nästa<br />
tillsynsbesök. Åtgärden måste kombineras med information. Vid tillsynsbesöket bör<br />
förvaltningen kontrollera om etiketterna satts upp och i annat fall påminna om det. Det<br />
är viktigt både av miljö- och arbetsmiljöskäl att varningsetiketterna kommer upp.<br />
Innan sanering av kvicksilverförorenade rör ska verksamheten inkomma med anmälan<br />
om efterbehandlingsåtgärder. Anmälan kan inkomma från verksamhetsutövare,<br />
historiska verksamhetsutövare och fastighetsägare. Ofta behöver anmälan kompletteras<br />
för att tillsynsmyndigheten ska få ett bra underlag för vidare hantering av ärendet.<br />
Miljönämnden ska sedan fatta besluta om föreläggande. En sanering som bygger på att<br />
samtliga förorenade rör i fastigheten avlägsnas och tas om hand som farligt avfall är<br />
betydligt dyrare än högtrycksspolning och igenpluggning av rör. Vilken av saneringsmetoderna<br />
som är skälig måste avgöras från fall till fall. När förorenade rör lämnas kvar<br />
i fastigheten måste diskussion föras mellan verksamhetsutövare och fastighetsägare. De<br />
ska då komma överens om vem som i framtiden ska bekosta omhändertagandet av det<br />
farliga avfallet som lämnats kvar i fastigheten. Efter avslutad saneringen ska<br />
verksamheten inkomma med en rapport så tillsynsmyndigheten kan kontrollera att<br />
efterbehandlingen genomförts i enlighet med föreläggandet. Tillsynsmyndigheten bör<br />
rekommendera tandläkarverksamheter att sätta in <strong>avloppsrör</strong> av plast eller rostfritt stål<br />
vid rörbyte.<br />
Uppgifterna som framkommer från kartläggningen av historiska mottagningar bör<br />
läggas in i MIFO-databasen. Det är mycket värdefullt att föra in informationen i<br />
databasen eftersom många som i framtiden kommer att leta uppgifter om förorenade<br />
områden antagligen enbart kommer att använda MIFO. Uppgifterna kan läggas in av<br />
personal på Länsstyrelsen i Skåne eller på Miljöförvaltningen i <strong>Lunds</strong> <strong>kommun</strong>.<br />
Eftersom tandläkarmottagningar inte är en prioriterad branschklass i MIFO-arbetet är<br />
det inte troligt att införandet av uppgifterna där kommer att leda till att efterbehandlingsåtgärder<br />
vidtas inom de närmsta åren.<br />
Om det i framtiden kommer att finnas möjlighet att söka pengar till projekt för att<br />
minska kvicksilverföroreningen i <strong>kommun</strong>en bör sanering av historiska och befintliga<br />
tandläkarmottagningar ingå i ansökan. Bidragspengar kan medföra att sanering, i likhet<br />
med vad som var fallet i Stockholm, genomförs mycket tidigare än vad det annars skulle<br />
ha gjorts.<br />
VA-verkets önskan att minimera kvicksilverhalten i inkommande vatten och slam till<br />
reningsverket bör beaktas vid handläggning av ärende som gäller förorenade rör. VAverket<br />
har i den här typen av ärenden svårt att få en motstridig fastighetsägare att<br />
genomföra åtgärder eftersom de inte har möjlighet att använda sig av juridiska<br />
påtryckningar i form av föreläggande.<br />
Det är mycket möjligt att vi inom några år har ett totalförbud mot hantering, införsel<br />
och utförsel av kvicksilver. Ett sådant förbud vore ett stort framsteg men är inte tillräckligt<br />
för att få bort kvicksilver ur kretsloppet. Blicken måste även riktas mot<br />
historiska utsläpp som lagrats upp i teknosfären och som fortfarande påverkar vår miljö.<br />
Kvicksilver är ett av våra värsta miljögifter och ska fasas ut ur kretsloppet. Att vidta<br />
efterbehandling vid historiska och befintliga tandläkarmottagningar är en viktig del i<br />
arbetet för ett ”kvicksilverfritt” Sverige.<br />
36
8. SLUTSATS<br />
8. SLUTSATS<br />
Stora miljövinster kan erhållas genom sanering av kvicksilverförorenade <strong>avloppsrör</strong>.<br />
För verksamheter som varit i drift efter Miljöskyddslagens ikraftträdande har<br />
verksamhetsutövaren det huvudsakliga ansvaret för efterbehandling. I de fall<br />
verksamheten lades ner innan Miljöskyddslagen kan endast fastighetsägare ställas till<br />
ansvar. Det kan ske om fastigheten köpts efter Miljöbalkens ikraftträdande, om ansvar<br />
finns enligt annan lagstiftning eller om ägaren genomför förändringsarbeten som<br />
orsakar spridning av föroreningen.<br />
Genom kartläggning har 30 historiska tandläkarmottagningar återfunnits i <strong>kommun</strong>en. I<br />
fyra av fallen har renoveringsarbeten alternativt sanering genomförts som medfört att<br />
föroreningsrisken är begränsad till delar av rörsystemet. I ett fall är fastigheten riven<br />
och i ett annat fall kan riskbedömning inte göras. Det innebär att 24 fastigheter<br />
påträffats där det är troligt att <strong>avloppsrör</strong>en från den nedlagda mottagningen fram till<br />
förbindelsepunkten är förorenade.<br />
De fall där det, i enlighet med kartläggningen av historiska mottagningar, misstänks att<br />
rören är kvicksilverförorenade bör skrivas in i Miljöreda och i MIFO-databasen.<br />
Miljöförvaltningen i Lund bör informera berörda fastighetsägarna om att tandläkarmottagning<br />
legat i byggnaden och vilken betydelse det kan ha idag. Vidare bör<br />
Miljöförvaltning genom förebyggande föreläggande kräva att fastighetsägaren anmäler<br />
förändringsarbeten i fastigheten till tillsynsmyndigheten. Vid ett sådant föreläggande är<br />
ägaren ansvarig enligt MB 2 kap 3 och 7 §§. I samband med föreläggandet bör<br />
Miljöförvaltningen föra in uppgifterna i fastighetsregistret. Efter anmälan om<br />
förändringsarbeten kan tillsynsmyndigheten rikta ett föreläggande mot fastighetsägaren<br />
för att förhindra spridning av kvicksilvret. Ägaren torde i det här fallet vara ansvarig<br />
enligt MB 10 kap 2 och 4 §§. De befintliga mottagningarna bör utföra en utökad funktionskontroll<br />
av amalgamavskiljare. Genom prov efter avskiljaren kan<br />
Miljöförvaltningen och verksamhetsutövaren få reda på hur väl avskiljarna fungerar.<br />
VA-verket kan också få en indikation på hur mycket av kvicksilvret i reningsverkens<br />
slam som kommer från samtida tandläkarverksamhet. Mottagningarna bör av miljö- och<br />
arbetsmiljöskäl sätta upp varningsetiketter på rör där kvicksilverförorening misstänks. I<br />
de fall det finns möjlighet för <strong>kommun</strong>en att söka bidrag till miljöprojekt bör sanering<br />
av kvicksilverförorenade rör beaktas.<br />
37
REFERENSER<br />
REFERENSER<br />
Akademiska Föreningen, 1961, <strong>Lunds</strong> Universitetskatalog, vt 1961. Lund<br />
Berglund, Carolina, 2002, Nedlagda tandläkarmottagningar i Upplands Väsby – inventering och riskbedömning,<br />
opublicerat examensarbete vid institutionen för naturgeografi och kvartärgeologi, Stockholms<br />
Universitet<br />
Birgersson, Bo, Sterner, Olov och Zimerson, Erik, 1999, Kemiska hälsorisker: toxikologi i kemiskt perspektiv,<br />
Liber ekonomi, Malmö, 320 s<br />
Bygg- och miljökontoret i Eskilstuna <strong>kommun</strong>, 2002, Diplomaten 7, Föreläggande om sanering av föroreningar<br />
orsakade av tandvårdsverksamhet, Dnr: MMM 1252/2002<br />
Carlén-Nilsson, Cecilia och Holmér, Ulla, 1998, Röster från Vipeholm. Stiftelsen medicinhistoriska<br />
museerna i Lund och Helsingborg, Lund, 126 s<br />
Dansk Tandlægeforening, Tandlaegernes Nya Landsforening och Århus Tandlaegehojskole, 1990,<br />
Specifikationer vedrorende afprovning af amalgamudskillere, 5 s<br />
Dellien, Ingemar, 2004, Opublicerat material, Lund<br />
EG, 2001, Europaparlamentets och rådets beslut nr 2455/2001/EG, 20 nov 2001, om upprättande av en<br />
lista av prioriterade ämnen på vattenpolitikens område och om ändringar av direktiv 2000/60/EG vattendirektiv<br />
www.naturvardsverket.se/dokument/omverket/projekt/projdok/vatten/merinf/pdfdok/priopoll.pdf,<br />
2004-05-03<br />
Folktandvården Landstinget i Kalmar län, 2003, Till Västerviks <strong>kommun</strong> Miljö- och byggnadskontor, Dnr:<br />
03001003, inkommit till Miljö-och byggnadsnämnden 2003-01-22 och där under dnr: 2003:1072<br />
Folktandvården Landstinget i Kalmar län, 2003b, Angående begäran om kompletteringar till anmälan om<br />
avveckling av Gunnebo Folktandvårdsklinik, inkommen till Miljö- och byggnadsnämnden i Västerviks<br />
<strong>kommun</strong> 2003-04-01<br />
Grahnén, Hans, Bäckman, Nils och Brunnhage, Sten, 1985, Svenska tandläkarsällskapet- 125 år,<br />
Stockholm, 55 s<br />
Hogland, William, Jensson, Bjarni, Petersson, Per, 1990, Kvicksilverutsläpp från tandvårdsverksamheten<br />
i Lund, Opublicerad internrapport från Institutionen för teknisk vattenresurslära, <strong>Lunds</strong> Universitet, 39 s<br />
Institut für Bautechnik, 1988, Allgemeine Rahmen – Verwaltungsvorschrift über Mindestanforderungen<br />
an das Einleiten von Wasser in Gewässer, Anhang 50, översättning Lars Nordén vid Göteborgs VA-verk,<br />
12 s<br />
Jonsson, Arne, The trace of metals, 2000, Linköping Studies in Arts and Science, 221. Linköping<br />
Universitet, 64 s<br />
Landstinget i Kalmar län, 2003, Överklagande av beslut fattat av Miljö- och byggnadsnämnden i<br />
Västerviks <strong>kommun</strong> den 2 juli 20003, diarienummer 2003.1072, Dnr 0300103, inkommit till Miljö- och<br />
byggnadsnämnden i Västerviks <strong>kommun</strong> 2003-08-05 tilldelat dnr: 2003.1680<br />
<strong>Lunds</strong> Drätselkontor, 1971, Gaturegister för <strong>Lunds</strong> <strong>kommun</strong><br />
<strong>Lunds</strong> <strong>kommun</strong>, 2004, Lunda statistik,<br />
www.lund.se/<strong>kommun</strong>information/03_statistik/01_lundastatistik.asp, 2004-05-17<br />
<strong>Lunds</strong> stad, 1954, <strong>Lunds</strong> Stads Fastighetskalender, Lund<br />
<strong>Lunds</strong> stad, 1962, <strong>Lunds</strong> Stads fastighetskalender, Lund<br />
39
Amanda Engman<br />
Länsstyrelsen i Kalmar län, 2004, Överklagande av miljö- och byggnadsnämndes beslut, Dnr: 505-9733-<br />
03, Delgivningskvitto<br />
Länsstyrelsen i Skåne län, 2002, Slam i Skåne län – kvalitet, hantering och debatt, Miljöenheten, miljöövervakningsfunktionen.<br />
www.m.lst.se/documents/2002%205.pdf, 2004-05-10<br />
Länsstyrelsen i Skåne län, 2003, Skånes miljömål och miljöhandlingsprogram, Rapport 2003:62, 69s<br />
Miljödepartementet, Uppdrag om ett generellt förbud mot att hantera kvicksilver, Regeringsbeslut 8,<br />
20031106, www.kemi.se/raw/documents/47140_M2003-3388-Knb.doc, 2004-04-13<br />
Miljöförvaltningen i Lund, 1989, Kartläggning av kvicksilver, Opublicerad enkäter som inkommit till<br />
Miljöförvaltningen från tandläkare<br />
Miljöförvaltningen i Lund, 2004, Opublicerat material som hämtats från Miljöförvaltningen i <strong>Lunds</strong><br />
ärendehanteringsprogram Miljöreda, 2004-03-05<br />
Miljöförvaltningen i Stockholms stad, 1999a, Tandvårdens miljöguide,<br />
http://www.miljo.stockholm.se/bilder/pdf/tandguide.pdf , 2004-04-01<br />
Miljöförvaltningen i Stockholms stad, 1999b, Information och råd till dig som arbetar med tandvård,<br />
www.miljo.stockholm.se/bilder/pdf/tandguide_sammanf.pdf, 2004-05-29<br />
Miljökontoret Helsingborg, 2004, Information och råd till dig som jobbar inom tandvården,<br />
http://avfall.helsingborg.se/bilder/tandlak.pdf, 2004-05-11<br />
Miljö- och Byggnadsnämnden i Västerviks <strong>kommun</strong>, 2003a, Rapport från sanering vid nedläggning av<br />
klinik med kvicksilverkontaminerat rörsystem på FTV Gunnibo, Dnr: 2003:1680<br />
Miljö och Byggnadsnämnden i Västervik <strong>kommun</strong>, 2003b, Gunnebo 1:94 – Förslag till föreläggande om<br />
åtgärder vid avveckling av folktandvårdsklinik, Dnr: 03:1072<br />
Miljö- och byggnadskontoret i Västerviks <strong>kommun</strong>, 2003, Begäran om kompletteringar till anmälan om<br />
avveckling av Gunnebo Folktandvårdsklinik, Dnr: 03:1072<br />
Miljö- och byggnadskontoret i Västerviks <strong>kommun</strong>, 2004, Ed 8:42 – Begäran om kompletterande<br />
uppgifter med anledning av anmälan om avveckling av Folktandvårdskliniken i Edsbruk, Dnr:2004:1080<br />
Miljö- och Hälsoskyddsförvaltningen i Lund, 1986, Tandvården och miljön, Opubliserad internrapport<br />
Naturvårdsverket, 1997, Kvicksilver i miljön: förekomst och effekter, Rapport 4767, Stockholm, 85 s<br />
Naturvårdsverket, 2004a, Strategi för arbete med kvicksilver, kadmium och bly inom EU och internationellt,<br />
www.naturvardsverket.se, 2004-05-17<br />
Naturvårdsverket, 2004b, Ett nytt ramdirektiv för vatten,<br />
www.naturvardsverket.se/index.php3?main=/dokument/omverket/projekt/projdok/vatten/vatten.htm,<br />
2004-05-21<br />
Praktikertjänst, 2004, Praktikertjänst till din tjänst, http://tandvard2.praktikertjanst.se/, 2004-05-10<br />
Regeringens proposition, 1997/98:45, Miljöbalk. Författningskommentar och bilaga 1. Del 2, Stockholm,<br />
527 s<br />
Rubenson, Stefan, 2002, Miljöbalken, den nya miljörätten, Nordstedt Juridik, Stockholm, 307 s<br />
Rudin, Helena, 2000, Miljöbalkens efterbehandlingsansvar för fastighetsägare, Examensarbete vid<br />
Juridiska Institutionen, Göteborgs Universitet, www.handels.gu.se/epc/archive/00003138/01/200047.pdf,<br />
2004-05-04<br />
40
REFERENSER<br />
Setterlid, Rikard, 2000, Offentlig tillsyn enligt miljöbalken, Nordstedts Juridik, Stockholm, 272 s<br />
SFS 1970:244, Lag om allmänna vatten och avloppsanläggningar,<br />
www.notisum.se/rnp/SLS/LAG/19700244.HTM, 2004-04-30<br />
SFS 1991:900, Kommunallagen, www.notisum.se/rnp/SLS/LAG/19910900.HTM, 2004-05-14<br />
SFS 1998:808, Miljöbalk (MB), www.notisum.se/rnp/sls/lag/19980808.HTM, 2004-04-25<br />
SFS 1998:811, Lag om införande av miljöbalken, www.notisum.se/rnp/sls/lag/19980811.htm, 2004-05-03<br />
SFS 1998:899, Förordning om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd,<br />
www.notisum.se/rnp/sls/lag/19980899.htm, 2004-04-06<br />
SFS 1998:944, Förordningen om förbud m.m. i vissa fall i samband med hantering, införsel och utförsel<br />
av kemiska produkter, www.notisum.se/rnp/sls/lag/19980944.htm, 2004-05-14<br />
SFS 2001:1063, Avfallsförordningen, www.notisum.se/rnp/SLS/LAG/20011063.HTM, 2004-04-25<br />
SLVFS 2001:30, Livsmedelsverkets föreskrifter om dricksvatten,<br />
www.slv.se/upload/dokument/Lagstiftning/2000-2005/2001_30.pdf, 2004-05-14<br />
Sjöström, Gunnar, 1982, Annetorphemmet och dess föregångare 1882-1982, Föreningen Annetorpshemmets<br />
vänner, Lund, 63 s<br />
Skyllberg, Ulf, 2003, Kvicksilver och metylkvicksilver i mark och vatten, Fakta. Skog 30003/11, Uppsala.<br />
4s<br />
Socialstyrelsen, Institutet för miljömedicin och Stockholms läns landsting, 2001, Miljöhälsorapport,<br />
Stockholm 215 s<br />
SOU 2003:53, Dentala material och hälsa, slutbetänkande från dentalmaterialutredningen, Fritzes<br />
offentliga publikationer, Stockholm, 232 s<br />
Statens Naturvårdsverk, 1991, Kvicksilver i Sverige - problem och åtgärder, Statens Naturvårdsverk,<br />
Solna. 36 s<br />
Stockholm vatten, 2004, Avlopp – industrikontroll, www.stockholmvatten.se/indexie.htm, 2004-04-27<br />
Svidén, Johan, 2003, Kvicksilvrets miljöhistoria, Kompendiet Göteborg. Göteborg, 327 s<br />
SS-EN ISO 11143, 2000, Tandvård - amalgamavskiljare, 27 s<br />
Sweden Recycling, 2003, Utdrag ur saneringsrutiner vid kvicksilverförorenat rörsystem, Opublicerad<br />
internrapport<br />
Sweden Recycling, 2004a, Analyser av kvicksilverhalter i avloppsvatten från amalgamavskiljare i Nordvästra<br />
Skåne, Opublicerad rapport, Hovmantorp<br />
Sweden Recycling, 2004b, Sanering, www.swedenrecycling.se/tjanster/sanering.htm, 2004-05-28<br />
Tidningsartiklar<br />
Arbetet 12/4 1994, Tandläkarnas utsläpp nära förgifta våra åkrar<br />
Arbetet 27/1 1998, Tandläkarpraktiker hotas av vite<br />
Sveriges Natur, 2003-1, Giftet det blev tyst om<br />
Ritningar<br />
41
Amanda Engman<br />
Stadsbyggnadskontoret 1958, BL 275/58, löpnummer 3602<br />
Stadsbyggnadskontoret, 1976a, BL 14/76, löpnummer 74555<br />
Stadsbyggnadskontoret, 1976b, BL 354/76, löpnummer 101026<br />
Stadsbyggnadskontoret, 1977, BL 423/77, löpnummer 95211<br />
Stadsbyggnadskontoret, 1978a, BL 352/78, löpnummer 100976<br />
Stadsbyggnadskontoret, 1978b, BL 352/78, löpnummer 100970<br />
Stadsbyggnadskontoret, 1986, BL 1139/86, löpnummer 149130<br />
Muntliga referenser<br />
Af Sandeberg, Ingrid, pensionär<br />
Andersson, Bertil, Fastighets AB Briggen<br />
Andersson, Gert, försörjningsansvarig vid Folktandvården i Skåne<br />
Andersson, Pia, HSB<br />
Andersson, Stefan, miljöinspektör Lund<br />
Andrén, Margareta<br />
Björkelund, Britt, pensionerad tandläkare<br />
Björkman Björkelund, Karin, dotter till pensionerad tandläkare<br />
Bogdan, Marie, tandläkare<br />
Beckvid, Lena, pensionerad tandläkare<br />
Bjernstad, Östen, tandläkare<br />
Brattström, Ulf, pensionerad chef för Folktandvården i Södra Sandby<br />
Corelius, Gilbert, pensionerad tandläkare<br />
Dahlgren, Per, Lundafastigheter<br />
Dellien, Ingemar, kvalitetschef på VA-verket<br />
Forsberg, Bernt, miljökontoret i Uppsala<br />
Hallinder, Anders, kvalitetsansvarig på Sweden Recycling AB<br />
Hansson, Bengt, pensionerad chef på Miljöförvaltningen i Lund<br />
Igelström, Lena, tandläkare<br />
Kosel, Margareta, arbetar på sjukhuset på Revingehed<br />
Larsson, Lars G., tandläkare<br />
Nilsson, Arne, Veberödsbo<br />
42
Nilsson, Börje, arbetade länge på Häckeberga slott<br />
Nilsson, Helga, Veberödsbo<br />
Nordenadler, Marianne, miljöinspektör Helsingborg<br />
REFERENSER<br />
Olsson, Birgit, pensionerad administrativ chef för Studenttandläkarna<br />
Olsson, Gunnar, patient på historisk tandläkarmottagning<br />
Persson, Esbjörn, Länsstyrelsen i Kalmar<br />
Pettersson, Ove, miljöansvarig på Sweden Recycling AB<br />
Rafstedt, Bertil, pensionerad tandläkare<br />
Rayner, Sture, pensionerad överläkare på Vipeholm<br />
Rudin, Helena, jurist på Naturvårdsverket<br />
Segner, Torbjörn, son till tandläkare<br />
Stengard, Agne, pensionerad tandläkare<br />
Svensson, Bertil, miljöinspektör Lund<br />
Thörnqvist, Kerstin, bokningssekreterare på AF-borgen<br />
Wahlberg, Olle, VVS-inspektör <strong>Lunds</strong> <strong>kommun</strong><br />
Wistrand, Bernt, Stockholm Vatten (projektledare för LIP projektet rörande kvicksilversanering )<br />
Wigh, Johan, Miljö och Hälsafunktionen vid Länsstyrelsen i Skåne<br />
43
BILAGA 1<br />
Bilaga 1: Historiska tandläkarmottagningar i <strong>Lunds</strong> Kommun<br />
Adress samt<br />
fastighetsbeteckning<br />
Allhelgona Kyrkogata 2<br />
Norrtull 13<br />
Bantorget 3<br />
Fiskaren 1<br />
Bantorget 6<br />
Carl Holmberg 6<br />
(Tidigare: Bytarebacken<br />
18)<br />
Byggnads år<br />
och lagfaren<br />
ägare<br />
Byggd: 1959<br />
Flygt Fastigheter<br />
AB<br />
Byggd: 1929<br />
Gunilla Ohlsson<br />
och Per Malmström<br />
Byggd: 1929<br />
Stig Jonsson<br />
Tandläkare Kommentarer<br />
Sven-Gunnar<br />
Ekblad, Göran<br />
Grynning, Mats<br />
Frithiof, Roger<br />
Igelström, Lena<br />
Igelström<br />
Yngve Rehnberg,<br />
Britt Björkelund,<br />
Thore Martinsson,<br />
Bengt Möller<br />
En privat tandläkarmottagning där verksamhet bedrevs 1960 -1994.<br />
Ritningar visar att tandläkarmottagningen låg en trappa upp och hade fyra behandlingsrum (Stadsbyggnadskontoret,<br />
1958). I Kartläggning av kvicksilver som <strong>Lunds</strong> Miljöförvaltning gjorde 1989<br />
har Lena och Roger Igelström redogjort för att de övertog praktiken i oktober 1988. På kliniken<br />
fanns då tre patientstolar.<br />
Lokalen sanerades och gjordes om till bostäder när verksamheten upphörde. Rören inne i kliniken<br />
låg ovanför golvet, de plockades bort och omhändertogs som farligt avfall. Därmed finns det inget<br />
kvicksilver kvar i den gamla tandläkarlokalen (L. Igelström, muntlig inf.). Om det finns kvicksilver<br />
i fastigheten så är det i de rör som fortsätter från lokalen ut i byggnaden och vidare fram till anslut-<br />
ningspunkten.<br />
En privat tandläkarmottagning där verksamhet bedrevs 1947 - 1969. År 1969 är det sista året mottagningen<br />
påträffas i telefonkatalogen. Eftersom mer precis information inte hittats måste det antas<br />
att kliniken stängde innan Miljöskyddslagen trädde i kraft.<br />
Mottagningen var belägen på andra våningen. Väl på andra våningen fanns mottagningen bakom<br />
den högra dörren. När man kom in till mottagningen fanns där först ett väntrum. Mittemot väntrummet<br />
med utsikt mot Bantorget hade Britt Björkelund sitt behandlingsrum. Det var det tandläkarrummet<br />
som användes mest frekvent. Ytterligare två rum på kliniken användes för tandläkarverksamhet.<br />
Dessa hade utsikt mot lilla Fiskaregatan. Det fanns också ett stort rum till höger på<br />
hörnet som enbart användes som läkarmottagning. (K. Björkman Björkelund och B. Björkelund,<br />
muntlig inf.)<br />
Elof Lindeberg En privat tandläkarmottagning där verksamhet bedrevs 1938 * - 1953.<br />
* Undersökningen spänner över tiden 1938-2000 men kliniken har troligen funnits tidigare än 1938.<br />
1
Adress samt<br />
fastighetsbeteckning<br />
Botulfsgatan 5 C (även<br />
omnämnd Botulfsgården<br />
samt Svartbrödersgatan<br />
2 B)<br />
S:t Botulf 11<br />
Clemenstorget 5<br />
Bytarebacken 29<br />
(Tidigare: Bytarebacken<br />
2)<br />
Fritidsgatan 12<br />
(Byskolan), Södra<br />
Sandby<br />
Sandby 67:1<br />
Byggnads år<br />
och lagfaren<br />
ägare<br />
Byggd: 1930<br />
Fastighets AB,<br />
Skånebo<br />
Byggd: 1978<br />
HSB Skåne ek.<br />
för.<br />
Byggd: -<br />
<strong>Lunds</strong> <strong>kommun</strong><br />
Tandläkare Kommentarer<br />
Amanda Engman<br />
Stina Oscarson En privat tandläkarmottagning där verksamhet bedrevs 1938 * - 1972.<br />
Mottagningen låg ovanför Polyfoto på andra våningen. Väl uppe på andra våningen var kliniken<br />
belägen bakom dörren till höger. Tandläkare Oscarsson hade sin bostad i anslutning till mottagningen.<br />
(B. Björkelund, muntlig inf.)<br />
Skånebo har haft fastigheten sedan 1980-talet och har ingen information om fastighetens användning<br />
innan dess.<br />
Anders Olsson En privat tandläkarmottagning där verksamhet bedrevs 1978 - 1995.<br />
* Undersökningen spänner över tiden 1938-2000 men kliniken har troligen funnits tidigare än 1938.<br />
År 1977 erhölls byggnadslov för fastigheten. Tandläkarkliniken finns på en ritning över fastigheten<br />
från 1976 (Stadsbyggnadskontoret, 1976a), därför görs antagandet att kliniken startades 1978 (då<br />
byggnaden stod klar) och inte 1981 som är det första årtal kliniken dyker upp i telefonkatalogen.<br />
Mottagningen låg enligt ritningen på tredje våningen. Från Kartläggning av kvicksilver som<br />
<strong>kommun</strong>en genomförde 1989 hade kliniken då en tandläkare och tre stycken patientstolar (Miljöförvaltningen<br />
i Lund, 1989).<br />
Idag är det Citykliniken som bedriver verksamhet i lokalerna. Hos fastighetsägaren finns inga<br />
uppgifter om stambyte i fastigheten. Möjligen har en del rör tagits bort i samband med renovering.<br />
(P. Andersson, muntlig inf.)<br />
En skoltandläkarmottagning där verksamhet bedrevs 1950 – 1972 (U. Brattström, muntlig inf.).<br />
Mottagningen var belägen i längan mot Klockarevägen i en sal som sedan kom att användas för<br />
textilslöjd. På mottagningen arbetade en tandläkare som gjorde behandlingar både på barn och<br />
vuxna. När mottagningen öppnade hade skolan namnet Centralskolan. (U. Brattström, muntlig inf.)<br />
2
Adress samt<br />
fastighetsbeteckning<br />
Kaptensvägen 4, Revingeby,<br />
Revinge 24:32<br />
Kattesund 1<br />
Färgaren 24 (Tidigare:<br />
Färgaren 4 och 22)<br />
Klostergatan 5<br />
Sankt Jacob 13<br />
(Tidigare: Sankt Jacob<br />
5)<br />
Byggnads år<br />
och lagfaren<br />
ägare<br />
Byggd: 1954<br />
Lena Kerstin<br />
Beckvid<br />
Byggd: 1963<br />
Diligentia Öresund<br />
AB<br />
Byggd: -<br />
Possedo AB<br />
Tandläkare Kommentarer<br />
BILAGA 1<br />
Lena Beckvid En privat tandläkarmottagning där verksamhet bedrevs 1954 -1985 (L. Beckvid, muntlig inf.)<br />
Bertil Rafstedt,<br />
Göran Brocktorp-<br />
Christersson,<br />
Ewelyn Fiig, Ulla-<br />
Britt Ströman<br />
Allan Segner,<br />
Walter Kullander<br />
* Undersökningen spänner över tiden 1938-2000 men kliniken har troligen funnits tidigare än 1938.<br />
I telefonkatalogerna återfanns praktiken 1973 -1985. Kliniken var lokaliserad till tandläkarens bostadshus.<br />
Beckvid var ensam tandläkare i det lilla samhället och arbetade halvtid på mottagningen.<br />
Efter att mottagningen lades ner har tandläkare Beckvid bott kvar i fastigheten. Varken rörbyte eller<br />
högtrycksspolning har genomförts i radhuset. (L. Beckvid, muntlig inf.)<br />
En privat tandläkarmottagning där verksamhet bedrevs 1964 - 1988.<br />
Tandläkarmottagningen var belägen på tredje våningen. Lokalen hade 10 fönster utåt vägen. År<br />
1978 öppnade man rören på Kattesund för att det var svårt att få igenom vatten. I ett 2 tums rör var<br />
det knappt så en penna gick igenom på grund av slam och förorening i röret. En gång var man<br />
tvungen att borra sig ner till stamledningarna för att få bort slam som ansamlats. År 1988 flyttade<br />
tandläkare Rafstedt ut ur lokalerna och mottagningen övertogs av Per Andren. (B. Rafstedt, muntlig<br />
inf.)<br />
Inga rörbyten skedde i samband med att kliniken lade ner (M. Andrén, muntlig inf.). Efter att tandläkarverksamheten<br />
upphört tog Skandia över lokalerna. De hade inga uppgifter om att rörbyte skett<br />
i fastigheten.<br />
En privat tandläkarmottagning där verksamhet bedrevs 1938 * – 1971.<br />
Sonen till tandläkare Segner berättar att mottagningen låg på andra våningen i en stor lägenhet. (T.<br />
Segner, muntlig inf.)<br />
3
Adress samt<br />
fastighetsbeteckning<br />
Klostergatan 8a<br />
Gråbröder 16<br />
Klostergatan 9<br />
Sankt Jakob 3<br />
Klostergatan 16<br />
Gråbröder 20<br />
Lilla Fiskaregatan 5<br />
Sankt Clemens 24 (Tidigare:<br />
Sankt Clemens<br />
2)<br />
Lilla Fiskaregatan 8a<br />
Sankt Jakob 14<br />
(Tidigare: Sankt Jakob 8<br />
och 9)<br />
Byggnads år<br />
och lagfaren<br />
ägare<br />
Byggd: 1882<br />
Brf Gråbröder 16<br />
Byggd: 1929<br />
Ture Bengtsson<br />
Byggd: 1929<br />
Lundabolaget<br />
blomsteraffären<br />
Iris AB<br />
Byggd: 1879<br />
AB Malfors<br />
holding<br />
Byggd: 1890<br />
(stadsbyggnadskontoret) <br />
Byggnadsföreningen<br />
Dammviken nr 8<br />
Tandläkare Kommentarer<br />
David af Sandeberg<br />
Amanda Engman<br />
En privat tandläkarmottagning där verksamhet bedrevs 1938 * - 1939.<br />
Mottagningen var belägen på andra våningen. När man kom upp till andra våningen låg kliniken<br />
innanför mittendörren. Af Sandeberg bedrev verksamhet i lokalen från slutet på 1930-talet till ungefär<br />
1939. Därefter tog tandläkare Velinder över mottagningen. (I. Af Sandeberg, muntlig inf.)<br />
Hur många år Velinder bedrev tandläkarverksamhet i lokalen är oklart och därför står året 1939<br />
kvar som sista år kliniken användes<br />
Eric Mellberg En privat tandläkarmottagning där verksamhet bedrevs 1981 - 1988.<br />
Ebba Tullin, B.E<br />
Bonow, Knut<br />
Borglin, Östen<br />
Bjernstad<br />
L.E. Erwall,<br />
Gustav Erwall<br />
Ingrid Sommarin<br />
Bergqvist<br />
En privat tandläkarmottagning där verksamhet bedrevs 1938 * - 1973.<br />
Kliniken var belägen en trappa upp ovanför blomsteraffären Iris. Mottagningen fanns bakom den<br />
högra dörren på våningsplanet. Kliniken hade fönster utåt Klostergatan. På kliniken arbetade en<br />
tandläkare. (B. Hansson, muntlig inf.) Praktiken flyttade från lokalen 1973 (Ö. Bjernstad, muntlig<br />
inf.).<br />
En privat tandläkarmottagning där verksamhet bedrevs 1938 * - 1942 samt 1960 - 1974.<br />
Enligt en muntlig källa låg mottagningen ovanför Sydsvenskans lokal (B. Björkelund, muntlig inf.).<br />
Huset används idag både till företags lokaler och till bostäder.<br />
En privat tandläkarmottagning där verksamhet bedrevs 1938 * - 1940.<br />
I fastigheten finns idag både företagslokaler och bostäder.<br />
* Undersökningen spänner över tiden 1938-2000 men kliniken har troligen funnits tidigare än 1938.<br />
4
Adress samt<br />
fastighetsbeteckning<br />
Lilla Gråbrödersgatan<br />
2b, Lundagårdshuset<br />
Glädjen 6<br />
Lilla Tvärgatan 8 – 10<br />
Grynmalaren 37<br />
(Tidigare: Grynmalaren<br />
3 och 29)<br />
Läkaregatan 17,<br />
Veberöd<br />
Humlan 28 (Tidigare:<br />
Veberöd 16:43)<br />
Byggnads år<br />
och lagfaren<br />
ägare<br />
Byggd: 1929<br />
Fastighets AB<br />
Vasaström<br />
Byggd: 1941<br />
<strong>Lunds</strong> <strong>kommun</strong><br />
Byggd: -<br />
Björn Staffan<br />
Leandersson och<br />
Inga Camilla<br />
Leandersson<br />
Tandläkare Kommentarer<br />
BILAGA 1<br />
Gustav Erwall En privat tandläkarmottagning där verksamhet bedrevs 1938 * - 1959.<br />
Enligt muntlig källa låg mottagningen en bra bit upp i huset, möjligen på tredje våningen. (G.<br />
Olsson, muntlig inf.)<br />
En folktandvårdsmottagning där verksamhet bedrevs 1941 - 1985.<br />
1941 öppnades mottagningen och hade då sju behandlingsrum och sex tandläkarutrustningar.<br />
Tandvård bedrevs endast i en av flyglarna. Lokalytan var på 690 m 2 . 1959 genomfördes en ombyggnad<br />
och därmed kom kliniken att expandera till 13 utrustningar. Mottagningarna låg på bottenplan<br />
och i källarvåningen längst ner i varje flygel låg personalrummen. I början av 1980-talet<br />
började en ombyggnad att planeras av lokalerna. Man sökte bygglov till åtgärderna men i sista<br />
stund kom beslut från politikerna om att kliniken skulle stängas. Rören fick ligga kvar utan vidare<br />
åtgärd efter stängning av mottagningen 1985. Fastighetskontoret övertog lokalerna. (G. Andersson,<br />
muntlig inf.)<br />
<strong>Lunds</strong> VA-verk genomförde 12 år efter att kliniken stängt en högtrycksspolning av rören i fastighetens<br />
trädgård. En sträcka på 42 meter spolades och man återfann 2 gram kvicksilver per meter<br />
rör, alltså 84 g kvicksilver. (I. Dellien, muntlig inf.) Idag finns bland annat en förskola i byggnaden.<br />
Norlander En privat tandläkarmottagning där verksamhet bedrevs från 1930-talet till någon gång under 1940talet.<br />
(A. Nilsson och H. Nilsson, muntlig ref.)<br />
Kliniken var den första tandläkarmottagningen i Veberöd. Fastigheten finns kvar och fungerar idag<br />
som bostadshus. (A. Nilsson, muntlig inf.)<br />
5
Adress samt<br />
fastighetsbeteckning<br />
Revingehed, Sandby<br />
Revinge 1:12<br />
Råbygatan 9a<br />
Östertull 47 (Tidigare:<br />
Östertull 22)<br />
Sankt Annegatan 1 (AFborgen)<br />
Föreningen 16<br />
(Tidigare: Föreningen<br />
7,10 och 16)<br />
Byggnads år<br />
och lagfaren<br />
ägare<br />
Byggd: -<br />
Staten Fortifikationsverket<br />
Byggd: 1929<br />
Brf Östertull 47<br />
Byggd: 1850-51<br />
Akademiska<br />
föreningens fastighets<br />
-AB<br />
Tandläkare Kommentarer<br />
Amanda Engman<br />
Lena Beckvid En regementstandläkarmottagning där verksamhet bedrevs 1954 - 1982.<br />
Östra Tandkliniken,<br />
chef<br />
Paul Wilstadius<br />
På Revingeheds regemente inrättats en tandläkarmottagning i regementssjukhuset. Beckvid jobbade<br />
halvtid på mottagningen 1954 – 1982. (L. Beckvid, muntlig inf.) Tandläkarmottagningen låg på<br />
första våningen i sjukhusbyggnaden, i det som nu är personalrum. 1983 skedde en omfattande ombyggnad<br />
av sjukhusbyggnaden. Om några rör byttes då är osäkert. (M. Kosel, muntlig inf.)<br />
Det är troligt att kliniken var en <strong>kommun</strong>al inrättning, verksamhet bedrevs där 1938 * - 1941.<br />
Marie Bogdan En studenttandläkarmottagning där verksamhet bedrevs 1960 - 1979.<br />
* Undersökningen spänner över tiden 1938-2000 men kliniken har troligen funnits tidigare än 1938.<br />
Studenttandläkarenämnden inrättades 1960 och då fick Lund också sin första studenttandläkare<br />
(Akademiska föreningen, 1961). Bakgrunden till mottagningens tillkomst var att det var mycket<br />
svårt för studenter att få tid till en tandläkare (B. Olsson, muntlig inf.). Mottagningen hade fyra<br />
behandlingsrum och var belägen högst uppe i huset med fönstren ut mot Sankt Annegatan. Arbetsgivare<br />
var Studenttandläkarnämnden. Det finns sparat fotografier från mottagningen (K.<br />
Thörnqvist, muntlig inf.). År 1979 skedde flytten till nya lokaler på Tunavägen. Marie Bogdan som<br />
arbetade på både nya och gamla kliniken känner inte till vad som hände med rören på Sankt Annegatan<br />
efter flytten (M. Bogdan, muntlig inf.). Idag används lokalen av Folkuniversitetet (K.<br />
Thörnqvist, muntlig inf.).<br />
6
Adress samt<br />
fastighetsbeteckning<br />
Sofiavägen 2 (Annetorpshemmet)<br />
Drottning Sofia 1<br />
(Tidigare: Stg: 265)<br />
Solrosvägen 4, Dalby<br />
Krokusen 1 (Tidigare:<br />
Tulpanen 1)<br />
Stationsbacken eller<br />
Järnvägsvägen, Dalby<br />
Stortorget 6<br />
Sankt Clemens 22<br />
(Tidigare: Sankt<br />
Clemens 20 och Sankt<br />
Clemens)<br />
Byggnads år<br />
och lagfaren<br />
ägare<br />
Byggd: 1922<br />
Skånes läns<br />
landsting<br />
Tandläkare Kommentarer<br />
BILAGA 1<br />
Dick Nordström En folktandvårdsmottagning där verksamhet bedrevs 1945 – 1989.<br />
På Annetorpshemmet bodde personer med handikapp i form av synskador och utvecklingsstörningar.<br />
År 1923 beslöt Annetorps styrelse att anlita tandläkare Dick Nordström. Nordström fick<br />
1945 ett nytt behandlingsrum och ny utrustning på Annetorp. Den nya tandläkarmottagningen var<br />
enligt ritningar belägen på andra våningen i huvudbyggnaden (Stadsbyggnadskontoret, 1978a).<br />
Vilken del av byggnaden som mottagningen låg i går att utläsa av bilaga 3.<br />
År1965 flyttade skolverksamheten från Annetorp och betoningen låg därefter på vård och omsorg.<br />
Landstinget tog över lokalerna 1967. (Sjöström, 1982) Tandläkarverksamhet bedrevs 1 -2 dagar i<br />
veckan (G. Andersson, muntlig inf.).<br />
Annetorp fick nya lokaler 1980. På grund av rivning och nybyggnad kan det inte finnas förorening<br />
från kvicksilver före 1980. (G. Andersson, muntlig inf.) Av ritningar framkommer att rören i fastigheten<br />
bytts ut vid renoveringen i slutet av 1970-talet och att nya gjutjärns- och plaströr sattes in<br />
(Stadsbyggnadskontoret, 1978a och 1978b). Inga rörbyten skedde när tandläkarverksamheten lades<br />
ner i april 1989. (G. Andersson, muntlig inf.)<br />
Byggd: 1965<br />
<strong>Lunds</strong> <strong>kommun</strong>s<br />
fastighets AB<br />
Lars G. Larsson En privat tandläkarmottagning där verksamhet bedrevs 1967 – 1983. Inga rörbyten skedde när<br />
tandläkarmottagningen stängde (L. Larsson, muntlig inf.).<br />
Byggd: - En tandläkarmottagning fanns i närheten av Dalbys gamla järnvägsstation. Fastigheten ska ha legat<br />
på hörnan vid Stationsbacken och Järnvägsvägen. Tandläkarmottagning lades ner 1965 och byggnaden<br />
revs sedan. (L. Larsson, muntlig inf.)<br />
Byggd: 1832 Rickard Helmer En privat tandläkarmottagning där verksamhet bedrevs 1938 * - 1971.<br />
Fastighets AB<br />
Briggen<br />
En muntlig källa säger att kliniken låg på andra eller tredje våningen i en av lägenheterna (G.<br />
Corelius, muntlig inf.). En annan muntlig källa säger att mottagningen låg på andra våningen och<br />
omnämns som en stor praktik (B. Björkelund, muntlig inf.). Huset används idag både till företags<br />
lokaler och till bostäder. Fastighets AB Briggen har haft fastigheten i 10 år. Under deras tid har<br />
inga omfattande rörbyten genomförts i fasigheten (B. Andersson, muntlig inf.).<br />
7
Adress samt<br />
fastighetsbeteckning<br />
Stora Södergatan 6<br />
(invid Stäket)<br />
Färgaren 25 och 26<br />
Byggnads år<br />
och lagfaren<br />
ägare<br />
Byggd: -<br />
Färgaren 26<br />
<strong>Lunds</strong> <strong>kommun</strong><br />
Tandläkare Kommentarer<br />
Rune Cristianson,<br />
Bertil Rafstedt<br />
Amanda Engman<br />
En privat tandläkarmottagning där verksamhet bedrevs 1955 - 1963.<br />
Mottagningen öppnade 1955 och låg på andra våningen. Mottagningen hade en yta på ungefär 70<br />
m 2 , två operationsrum och ett litet labb. När mottagningen lagts ner övertog EPA (senare Åhlens)<br />
lokalerna och väggar revs ut och rör revs upp. (B. Rafstedt, muntlig inf.) Inga dokument som visar<br />
hur omfattande rörbyten som genomförts har hittats. Föroreningsrisken i fastigheten måste ändå<br />
bedömas som låg. Sträckan från fastigheten fram till anslutningspunkten kan dock vara förorenad.<br />
Södra Järnvägsgatan 12, Byggd: 1929 Romeus En privat tandläkarmottagning där verksamhet bedrevs från någon gång på 40-talet till någon gång<br />
Veberöd<br />
Halvstopet HB<br />
på 60-talet (A. Nilsson och H. Nilsson, muntlig inf.).<br />
Halvstopet 5 (Tidigare:<br />
Mottagningen låg på andra våningen. (B. Nilsson, muntlig inf.). Idag ligger en antikaffär i byggna-<br />
Veberöd 12:15)<br />
den (A. Nilsson, muntlig inf.).<br />
Tomegapsgatan Byggd: - Sten Forshufvud En privat tandläkarmottagning där verksamhet bedrevs 1938 * -1939. Gatunumret har ej återfunnits.<br />
* Undersökningen spänner över tiden 1938-2000 men kliniken har troligen funnits tidigare än 1938.<br />
8
Adress samt<br />
fastighetsbeteckning<br />
Vipeholmsvägen,<br />
(Vipeholms sjukhus)<br />
Vipemöllan 2<br />
Ö. Mårtensgatan 16<br />
Östertull 40 (Tidigare:<br />
Östertull 8 och 31)<br />
Ö. Mårtensgatan 20<br />
Östertull 42 (Tidigare:<br />
Östertull 10)<br />
Byggnads år<br />
och lagfaren<br />
ägare<br />
Byggd: 20-talet<br />
NCC Fastigheter<br />
AB<br />
1929<br />
Brf Östertull 31<br />
och <strong>Lunds</strong> revisorer<br />
Byggd: -<br />
<strong>Lunds</strong> <strong>kommun</strong>s<br />
fastighets AB<br />
Tandläkare Kommentarer<br />
BILAGA 1<br />
Knut Borglin En sjukhustandpoliklinik där verksamhet bedrevs 1935 – 86.<br />
Vipeholms sjukhus öppnade 1935 och var ett specialsjukhus med hela landet som upptagningsområde.<br />
Ett ökänt projekt för att forska om karies bedrevs på Vipeholm 1945 – 1951. Två tredjedelar<br />
av de cirka 1000 patienterna deltog men även personal var med i försöksgrupperna. Deltagarna<br />
skulle äta en grundkost med tillskott av olika slag. Det mest omtalade av delprojekten brukar<br />
kallas kolaprojektet och gick ut på att se hur mycket karies ökade för patienter som fick äta specialtillverkade<br />
extra klibbiga kolor. Anledningen till att undersökningarna genomfördes på Vipeholm<br />
var att man ansåg att det var viktigt med en isolerad grupp försökspersoner för att fullt ut kunna<br />
kontrollera kostsammansättningen. Tre specialutbildade tandläkare var inblandade i försöken.<br />
(Carlén-Nilsson, 1998) År 1970 tog landstinget över verksamheten på Vipeholm (G. Andersson,<br />
muntlig inf.).<br />
Tandläkarverksamheten höll till i byggnad M3. Byggnaden är den mittersta av de tre byggnader<br />
som ligger på södra sidan av området. (S. Rayner, muntlig inf.) M3 finns utmarkerad i bilaga 4. År<br />
1982 upphörde Vipeholm som specialsjukhus och fungerade sen som ett vårdhem under några år<br />
(Carlén-Nilsson, 1998). Tandläkarmottagningen hade då två behandlingsstolar. Det är något osäkert<br />
vilket år tandläkarverksamheten upphörde på Vipeholm (G. Andersson, muntlig inf.). Idag ligger en<br />
gymnasieskola på Vipeholmsområdet.<br />
Paul Wilstadius En privat tandläkarmottagning där verksamhet bedrevs 1944 - 1970.<br />
Paul Wilstadius,<br />
Eric Mellberg<br />
Mittemot mottagningen fanns en skola. Mottagningen beskrivs som liten och var belägen en trappa<br />
upp i huset. (B. Björkelund, muntlig inf.)<br />
En privat tandläkarmottagning där verksamhet bedrevs 1942 - 1980.<br />
Mottagningen upphörde enligt muntlig källa 1980 och inte 1966 som är det sista året den återfinns i telefonkatalogen.<br />
Mottagningen var troligen belägen på andra våningen med utsikt mot Spyken (P. Dahlgren, muntlig<br />
inf.). Tandläkaren Eric Mellberg flyttade efter stängningen sin mottagning till Klostergatan 9.<br />
På ritningar från 1977 framgår att samtliga avloppsledningar är utbytta ner till källargolvet (Stadsbyggnadskontorets,<br />
1977). Det kan däremot fortfarande finnas förorening i rör från källargolvet och vidare ut ur fastigheten.<br />
9
BILAGA 2<br />
Bilaga 2: Befintliga tandläkarmottagningar i <strong>Lunds</strong> <strong>kommun</strong> som<br />
återfunnits i 1938 - 2000 års telefonkataloger.<br />
Adress Fastighetsbeteckning<br />
och nummer<br />
Bangatan 8,<br />
Lund<br />
Björnstorp 743,<br />
Dalby<br />
Botulfsgatan 2,<br />
Lund<br />
Bredgatan 8,<br />
Lund<br />
Bredgatan 20,<br />
Lund<br />
Bygatan 4,<br />
Genarp<br />
Bytaregatan 1,<br />
Lund<br />
Dag Hammarskjöldsväg<br />
1 F,<br />
Lund<br />
Fäladstorget 2,<br />
Lund<br />
Fäladstorget 12<br />
C, Lund<br />
Kiliansgatan 17,<br />
Lund<br />
Klostergatan 3<br />
b, Lund<br />
Klostergatan 10,<br />
Lund<br />
Knut den stores<br />
gata 2, Lund<br />
Kraftstorg 6,<br />
Lund<br />
Mårtenstorget 10,<br />
Lund<br />
Nöbbelövstorg,<br />
Lund<br />
Päronvägen 1,<br />
Lund<br />
Revingevägen<br />
2, Södra Sandby<br />
Verksamhet<br />
startades<br />
Namn på tandläkare som arbetat på<br />
mottagningen<br />
Carl Holmberg<br />
1<br />
1961 Bo Ingmar Ekermann, Anders Ekermann<br />
Önneslöv 16:33 1981 Göran Grynning<br />
Maria Minor 9 1955 B. E. Bonow, Jan Lindhe, Barbro Wallenius, Kjell<br />
Wallenius, Rolf Attström, Kerstin Attström, Lisbeth<br />
Öwall, Bengt Öwall, Nils E. Nobréus, Lars Rundqvist,<br />
Lisbeth Öwall, Bengt Qwall, Erna Wahlgren,<br />
Anders Rönström, Vincent Henricsson, Desai Himi,<br />
Bo Rosenquist, Stefan Thorsén, Åsa Blidegård,<br />
Kerstin Knutson, Henrik Thoremalm, Anna Heggen,<br />
Göran Eriksson<br />
Paradis 38 1955 Dick Nordström, Anders Brattström, Britt Brattström<br />
Paradis 44 1938 *<br />
Erik Holmgren, Lars-Åke Åkesson, Inge Bernstrup<br />
Grobladet 1 1959 Folktandvård. Privat tandläkarmottagning ska ha<br />
bedrivets i fastigheten innan 1959. (B. Nilsson, muntlig<br />
inf.)<br />
Carl Holmberg<br />
4<br />
1973 Östen Bjernstad<br />
Reuterdahl 1 1967 Britt-Marie Svinhufvud-Norfalk<br />
Krämaren 1 1970 Folktandvård<br />
Krämaren 1 1972 Göran Brocktorp, Leif Alenmyr, Lars Christersson,<br />
Danila Christersson, Ulf Wikesjö, Bo Tillström, Inger<br />
Christersson<br />
Brunius 12 1955 Hans-Ebbe Levin, Bo Lindstrand, Bertil Ahman<br />
Apotekaren 10 1935 (A. Stengard,<br />
muntlig<br />
inf.)<br />
Ragnar Svensson, Agne Stengard¸ Ragnar Stengard<br />
Gråbröder 17 1938 *<br />
Ernst Alexanderson, Gunnel Hansson, Lars Bandstein,<br />
Göran Karlow<br />
Bytarebacken 31 1968 Björn Lindqvist, Lars-Åke Åkesson, Ingvar Andersson,<br />
Claes Göran Lindberg, Jan Rundgren, Peter Åkesson, Lena<br />
Igelström, Roger Igelström<br />
Svartbröder 4 1938 *<br />
H. Lundqvist, Claes Lundqvist j:r, Henrik Lundqvist, Britta<br />
de Maré, Katalin Pahazi<br />
Galten 5 1938 *<br />
Åke Norlander, Märta Norlander, Torbjörn Brandelius,<br />
Lennart Lundberg<br />
Nöbbelöv 2:15 1983 Folktandvård<br />
Trädgårdsmästaren<br />
17<br />
1982 Sven-Gunnar Ekblad, Berndth Heimstein<br />
Grobladet 1 1972 Folktandvård<br />
* Undersökningen spänner över tiden 1938-2000 men kliniken har troligen funnits tidigare än 1938.<br />
1
Adress Fastighetsbeteckning<br />
och nummer<br />
Sjöbovägen 4,<br />
Veberöd<br />
Sjöbovägen 6,<br />
Veberöd<br />
Steglitsvägen 3<br />
A, Lund<br />
Sankt Lars<br />
sjukhus, Lund<br />
Sankt Laurentiigatan<br />
10,<br />
Lund<br />
Sankt Petri<br />
Kyrkogata 7,<br />
Lund<br />
Skolgatan 1,<br />
Dalby<br />
Stora Södergatan<br />
3, Lund<br />
Stora Södergatan<br />
4, Lund<br />
Stora Södergatan<br />
17, Lund<br />
Stora Södergatan<br />
25, Lund<br />
Stora Södergatan<br />
57 A,<br />
Lund<br />
Stora Södergatan<br />
57 B,<br />
Lund<br />
Tunavägen 39<br />
H, Lund<br />
Veberödsvägen<br />
3, Dalby<br />
Vegagatan 2,<br />
Lund<br />
Vikingavägen<br />
31, Lund<br />
Vildrosvägen 3,<br />
Veberöd<br />
Västra<br />
Mårtensgatan 1,<br />
Lund<br />
Östra Mårtensgatan<br />
19, Lund<br />
Östra Vallgatan<br />
35 D, Lund<br />
Amanda Engman<br />
Verksamhet<br />
startades<br />
Garveriet 2 1975 Folktandvård<br />
Namn på tandläkare som arbetat på<br />
mottagningen<br />
Garveriet 3 1967 Hannes Odéen, Kristina Sambris<br />
Domherren 2 1969 Folktandvård<br />
Klostergården<br />
2:9<br />
1969 Folktandvård<br />
Sankt Peter 34 1983 Pedonti Tandvårdscentral<br />
Winstrup 6 1940 Nils- Johan Velinder, Rolf Klacker, Georg Thörn,<br />
Kerstin Lundin-Grevehus<br />
Banken 7 1968 Folktandvård<br />
Maria Minor 9 1938 *<br />
Färgaren 22 1938* -1939<br />
samt från 1964<br />
Dick Nordström, Gilbert Corelius, Staffan Dahl<br />
Gösta Carlsson, Rune Cristianson, Anders Olsson,<br />
Lars-Erik Carlsson, Ulf Christiansson, Lars-Eric<br />
Carlsson<br />
Glambeck 5 1938* O.E. Swensson, Gösta Carlsson, Hans Grahnén,<br />
Helge Hedberg, Gilbert Corelius, Tom Robertson,<br />
Hans Christiansson<br />
Murgrönan 4 1966 Stig Jonsson, Stig Linde, Per Åseskog, Carl-Johan<br />
Lindström, Lars Bandstein<br />
Repslagaren 26 1965 Maj Halvarsson-Nilsson, Marianne Rubin-Hallberg<br />
Repslagaren 26 1965 Lars Lundgren, Ulla Borgh-Rahm<br />
Studentkåren 1 1985 Eva Appelberg, Mats Gustavsson, Marie Bogdan,<br />
Gunnel Holm<br />
Banken 13 1984 Lars G. Larsson<br />
Polarstjärnan 5 1982 Klas Elmqvist<br />
Havamal 4 1989 (stod nya<br />
lokalerna klara<br />
för inflyttning)<br />
Folktandvård<br />
Älgen 6 1981 Per Arman, Margreth Persson<br />
Maria Minor 6 1942-1949 samt<br />
1952-1983<br />
Garvaren 28 1990 Mats Frithiof<br />
Sven-Birger Swenson, Karl Erland Qwarnström, Stig<br />
Hallgren<br />
Garvaren 7 1969 Richard Alklund, Bo Holmquist<br />
* Undersökningen spänner över tiden 1938-2000 men kliniken har troligen funnits tidigare än 1938.<br />
2
BILAGA 3<br />
Bilaga 3: Tandläkarmottagning belägen på Sofiavägen 2. (Stadsbyggnadskontoret,<br />
1976b)<br />
Mottagningen ligger i den del av huvudbyggnaden som är markerad med<br />
nummer 5.<br />
1
BILAGA 4<br />
Bilaga 4: Karta till byggnad M3 (Stadsbyggnadskontoret, 1986).<br />
M3 är den mittersta av de tre parallella byggnaderna längst ner på kartan.<br />
1