Kobran, nallen och majjen - Institutionen för didaktik - Uppsala ...

föreställningar om lärande och tidsandan
kön/genus, barns villkor och olika verksamheters skilda sätt att arbeta.
Annorlunda uttryckt: den konstruktivism som kognitivistiska traditioner
företräder bygger på idén att det är individen som konstruerar kunskap.
Men det förefaller kanske mer rimligt att anta att kunskap är något människor
konstruerar gemensamt och delar med varandra.
De senaste decenniernas forskning kring lärande och utveckling har
i betydande utsträckning inspirerats av en återupptäckt teoretiker: L.
S. Vygotsky. Medan Piagets barn lär sig genom sin egen aktivitet, är
Vygotskys grundantagande att lärande är en funktion av interaktion med
andra. Människan växer upp i en social värld och hennes föreställningsvärld
och kunskaper får sin näring i de sätt att tänka, kommunicera och
agera som utmärker hennes sociokulturella omgivning. Piagets barn upptäcker
hur världen objektivt fungerar, medan Vygotskys barn blir delaktiga
i kunskaper genom att man blir bekant med de sätt att kommunicera
och tänka om världen som man möter hos andra. Lärande och utveckling
blir på detta sätt sociokulturella företeelser och kommer att skilja sig åt
mellan kulturer/samhällen och epoker. Centralt i denna föreställning är
idén om mediering; genom språkliga kategorier och fysiska redskap blir
världen förtolkad för oss enligt specifika mönster.
Uniformerade och mopedburna, sörjde telegrambuden för att brådskande meddelanden kom fram snabbt
85