23.09.2013 Views

Kobran, nallen och majjen - Institutionen för didaktik - Uppsala ...

Kobran, nallen och majjen - Institutionen för didaktik - Uppsala ...

Kobran, nallen och majjen - Institutionen för didaktik - Uppsala ...

SHOW MORE
SHOW LESS

Create successful ePaper yourself

Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.

<strong>för</strong>eställningar om lärande <strong>och</strong> tidsandan<br />

rumskommunikation, exempelvis av de engelska forskarna Derek Edwards<br />

<strong>och</strong> Neil Mercer i deras bok Common knowledge som kom ut 1987 <strong>och</strong> i<br />

Sverige av Kerstin Bergqvist i avhandlingen Doing schoolwork. Task premisses<br />

and joint activity in the comprehensive classroom som kom ett par<br />

år senare. De sätt att tala om sin undervisning <strong>och</strong> om sina ambitioner som<br />

lärare där ger uttryck <strong>för</strong> är starkt influerade av det piagetanska perspektivet,<br />

utan att man där<strong>för</strong> nödvändigtvis är medveten om detta.<br />

Lite tillspetsat kan man säga att det elevaktiva sätt att arbeta som Piagets<br />

uttolkare menade sig kunna härleda ur hans teori naturaliserades, det blev<br />

så självklart att det kom att ingå i common-sense <strong>och</strong> kunde tas <strong>för</strong> givet.<br />

Det finns flera anledningar till detta. En anledning är att perspektivet stämmer<br />

tämligen väl in på de tankar som redan fanns genom progressivismen.<br />

Respekten <strong>för</strong> barnet <strong>och</strong> motståndet mot den abstrakta undervisning<br />

som inte engagerade barnet var på agendan redan <strong>för</strong> Dewey <strong>och</strong> hans<br />

anhängare. En ytterligare anledning är att perspektivet stämmer väl in i en<br />

demokratisk <strong>för</strong>eställningsvärld med en tilltro till barnets möjligheter att<br />

utvecklas av egen kraft om man inte begränsar möjligheterna. Vi vill gärna<br />

se barnet som nyfiket, vetgirigt, konstruktivt, kreativt <strong>och</strong> självgående.<br />

I stor utsträckning är det fortfarande ett piagetinspirerat perspektiv på<br />

lärande som ter sig naturligt <strong>för</strong> många. Konstruktivismen är stark. Men<br />

ett perspektiv åldras <strong>och</strong> det finns, som jag redan påpekat, många paradoxala<br />

inslag i det piagetanska tankegodset som så småningom kom att<br />

upplevas som besvärande. Piagets idealbild av barnet framställer detta som<br />

en vetenskapsman i miniatyr som, driven av egna intressen att utveckla<br />

kunskap <strong>och</strong> experimentera, når djupt in i vetenskapens, matematikens <strong>och</strong><br />

logikens insikter. Detta ter sig en aning naivt, men är typiskt <strong>för</strong> ett rationalistiskt<br />

perspektiv där begreppslig kunskap framträder om man tittar<br />

tillräckligt noga på sin omvärld <strong>och</strong> upptäcker hur det ›verkligen‹ <strong>för</strong>håller<br />

sig. Men man kan på goda grunder betvivla att barn (eller vuxna <strong>för</strong> den<br />

delen) klarar av detta. Ett grundläggande problem i perspektivet är att det<br />

piagetanska barnet är en solitär som lär på egen hand om en given omvärld<br />

av fysiska objekt. Det som lärs handlar om logiska relationer <strong>och</strong> egenskaper<br />

hos objekt. Barnet framställs inte som en aktör i en social värld fylld<br />

av interaktion, kunskapsutbyte, argumentation <strong>och</strong> sociala relationer där<br />

83

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!