Kobran, nallen och majjen - Institutionen för didaktik - Uppsala ...

Inledning
N
är jag numera går förbi »Ribban«, Ribersborgsskolan i
Malmö där jag gick under mina första skolår, kan jag försjunka
i barndomsminnen. Jag minns doften av papper
och damm i biblioteket och de ostörda lästimmarna. Jag
minns klassrummet och de första skrivövningarna med
bläck och stålpenna. Det gällde att inte hälla ut bläcket på pulpeten, och
man fick inte göra bläckplumpar på papperet. Jag minns lukten av björnklister
och jag minns vår baderska som varje lördag i skolans badanläggning
skrubbade oss barn på ryggen. Alla pojkar hade rutiga skjortor och
jag har också ett svagt minne av äppelknyckarbyxor. Vad flickorna hade,
förutom flätor, minns jag inte. Jag hade en skolväska, en ljus läderportfölj.
Vår första fröken var en slags snäll extramamma. En magister i trean,
däremot, var desto mer skräckinjagande. När någon viskade eller skickade
papperslappar kastade han en krita mot den skyldige. Ibland tavelsudden.
Då gällde det att få upp bänklocket i tid, som en sköld. I fyran fick jag
en magister som lyckades entusiasmera 36 pojkar att varje dag komma till
skolan. Och vi ville för allt i världen inte missa hans berättelser under lördagens
roliga timme. Då fick vi med dramatisk spänning följa »Greven av
Monte Cristo« eller »Kanonerna på Navarone«. Det var femtiotal. Området
kring skolan var en blandning av gammal och ny bebyggelse, och här
tog, bokstavligt, det nya samhället form. I utkanten låg potatisåkern, och
Skolavslutning på »Tuppaskolan«
13