Kobran, nallen och majjen - Institutionen för didaktik - Uppsala ...

föreställningar om lärande och tidsandan
extrema empiristiska synen på lärande fick stryka på foten för perspektiv
som var mer rotade i rationalismen och dess inriktning mot att utveckla
det mänskliga intellektet, hennes ratio. De nya frågorna blev nu: hur kan
vi kartlägga och förklara tänkande? Och hur kan vi organisera en pedagogisk
praktik som bygger på människors naturliga lust att lära och som
förlöser hennes inneboende möjligheter?
Kognitivismens bilder av lärande
1950 - och 1960 -talen innehöll en företeelse av stor betydelse för hur vi
kom att uppfatta mänskligt lärande och tänkande mer i allmänhet: framväxten
av datortekniken. Metaforer rotade i datorns värld kom att få en
mycket stor betydelse för forskningen om tänkande, minne, perception,
lärande och andra mänskliga förmågor. Företrädare för kognitivismen
började tala om människan som ett informationsprocessande system med
en uppsättning minnessystem där hon lagrade information som hon sedan
kunde plocka fram vid behov (men man kan också vända på denna tes:
de som utvecklade datorer började bruka termer från psykologin för att
beskriva komponenterna och funktionerna i maskinen). Denna maskinmässiga
bild av hur människor tänker och varseblir är ett typiskt exempel
på en rationalistisk världsbild där de intellektuella förmågorna mekaniseras.
Det blev forskningens uppgift att beskriva hur lagarna för denna
mekanik kan antas se ut. Hur plockar vi fram information? Hur mycket
information kan vi processa samtidigt? Hur lång tid lagras informationen
i korttidsminnet? Detta är exempel på frågor som ställdes (och alltjämt
ställs!) av forskare i denna tradition.
Metaforerna om hur vi processar information hämtade ur datorernas
värld blev mycket inflytelserika inom forskningen. Det blev också föreställningen
om kunskap som representation, ett slags mental avbildning av
världen. I Sverige anammade den akademiska psykologin dessa perspektiv
i stor utsträckning och de flesta professorer och forskare vid de på 1960 -
och 1970 -talen hastigt expanderande psykologiska institutionerna var
(och är alltjämt?) företrädare för kognitiva traditioner. Kliniska psykologer
var betydligt mer svårflörtade. På pedagogiska institutioner vid universiteten
och inom lärarutbildningar i Sverige blev kognitivismens inflytande
också relativt ringa, även om den fick ett visst genomslag i undervisning och
forskning om läsning, matematikinlärning och en del annat. Det begränsade
inflytandet har olika orsaker. En är att kognitivismen är en mycket
abstrakt begreppsapparat som belyser frågor som begreppsbildning, informationsbearbetning,
minnesbehållning och så vidare med relativt konstruerade
exempel som i de flesta fall ligger långt från mer vardagliga intressen.
Ytterligare en orsak är att kognitivismen i första hand är ett perspektiv på
hur människor bearbetar information. Dess perspektiv på lärande i bemär-
79