Kobran, nallen och majjen - Institutionen för didaktik - Uppsala ...

föreställningar om lärande och tidsandan
resonemangen när man vill förklara hur människor formas av sina erfarenheter.
Människor, liksom andra levande varelser, reagerar på stimuli
genom specifika responser, och sambanden mellan dessa skall förstås helt
mekaniskt och utan mellanliggande ›subjektiva‹ faktorer som tänkande
eller reflektion. En människa blir på detta sätt summan av de erfarenheter
hon gjort och som medfört att hon byggt upp en uppsättning betingade
responser på omvärldens signaler.
Behaviouristens syn på lärande är atomistisk. Beteenden, både språkliga
och fysiska, förvärvas i små steg och byggs upp mot större komplexitet.
Omvänt, komplexa beteenden kan brytas ned i enskilda beståndsdelar.
Helheten är summan av delarna. Lärande organiseras med fördel i systematiskt
uppbyggda drillövningar, som tar den lärande från det enkla till det komplexa.
Repetition förstärker kopplingen mellan stimulus och respons, och
motverkar på så sätt glömska (eller utsläckning i behaviourismens språk).
Under 1950 - och 1960 -talen är behaviourismen, framför allt genom B. F.
Skinners (1904–1990) studier av betingning i samband med mer komplexa
och ›viljestyrda‹ beteenden (så kallad operant eller instrumentell betingning),
en mycket stark vetenskaplig rörelse. Faktum är att studiet av lärande
(till skillnad från exempelvis utveckling) automatiskt uppfattades som ett
behaviouristiskt företag (åtminstone i den engelskspråkiga världen). De
flesta andra vetenskapliga traditioner dukade mer eller mindre under genom
det tryck som behaviourismen utövade inom forskningen. Betoningen av
beteenden som det ›objektiva‹ och det enda ›verkliga‹ stämde väl överens
med såväl den positivistiska vetenskapssyn som var förhärskande, som med
en tayloristisk syn på kunskap som bestående av distinkta färdigheter i att
kunna utföra specifika handlingar i en produktionsmiljö. Men vilket inflytande
fick behaviourismen på lärande i skola och utbildning?
Behaviourismens kunskapssyn var i god samklang med tidsandan,
som jag redan varit inne på. Kunskap skall vara objektiv, observerbar
och byggas upp och befästas genom drill och övning. Men detta var på
flera sätt föreställningar som redan reglerade åtminstone delar av skolans
praktik och egentligen kanske inte så nytt. Det finns dock ett par nya
moment och sätt att resonera som fördes in. Ett var idén om programmerad
undervisning och programmerade läromedel, det vill säga systematiskt
Den första »Snackbaren«
i staden uppskattades
av ungdomen
75