Kobran, nallen och majjen - Institutionen för didaktik - Uppsala ...

kobran, nallen och majjen
föreställningar om lärande har anammats av utbildningsinstitutioner? En
utgångspunkt för reflektioner kring sådana teman är att aktiviteter som
organiseras i skola och annan utbildning alltid är beroende av vilka antaganden
man har om lärande och om företeelser som kunskap, kompetens
och färdigheter. Medan lärande i vardagen ofta sker utan explicit undervisning,
bygger institutionaliserat lärande alltid på föreställningar om hur
man skall undervisa, vad människor förstår eller inte förstår och så vidare.
En lärare kan inte agera i klassrummet eller organisera sin verksamhet
utan att medvetet eller omedvetet bygga på olika antaganden om vad som
är produktivt att företa sig. En läromedels- eller läroplansförfattare kan
på samma sätt inte producera sin text utan att bygga på någon form av
uttalad eller outtalad bild av vad lärande är och hur det iscensätts.
I fortsättningen av denna framställning skall jag koncentrera mig på de
bilder av – eller metaforer för – lärande som dominerat forskning och det
offentliga samtalet under det senaste halvseklet. Min tes är att det finns
ett samspel mellan hur lärande uppfattas och beskrivs av forskare å ena
sidan, och vilka bilder och idéer som accepteras som giltiga inom olika
delar av utbildningssystemet å den andra. Det finns ett läckage från forskarens
mödor, och de som läcker är läroboksförfattare, debattörer, akademiska
lärare och andra. Men ibland går idéerna i motsatt riktning också,
forskare påverkas av allmänna idéströmmar i den offentliga debatten. Jag
menar också att de metaforer om lärande som vi, oftast omedvetet, använder,
säger mycket om tidsandan. Annorlunda uttryckt handlar min diskussion
således om de kategorier vi använder för att kommunicera om, argumentera
för och debattera lärande.
Lärandets metaforik i efterkrigstidens reformiver
Att metaforer och liknelser om lärande spelat en stor roll för skola och
utbildning, liksom för forskningen och den politiska debatten, är inte svårt
att belägga. I den så kallade studentsociala utredning som tillsattes av Tage
Erlander strax efter kriget etablerade utredaren, sedermera ministern,
Ragnar Edenman uttrycket ›begåvningsreserven‹ som en del av den utbildningspolitiska
debatten (termen hade då enbart positiva konnotationer).
Den suggestiva metaforik som ligger i denna term, som alltså syftade på
att det fanns stora grupper som tvingades lämna skolan trots att de ville
utbilda sig och trots att de hade de nödvändiga intellektuella förutsättningarna
(de var ›studentexamenskapabla‹), fick ett stort genomslag i
offentlig debatt. Den blev en levande del av den utbildningsoptimism som
kom att omfatta de flesta politiska aktörer och som öppnade utbildningssystemet
för nya grupper. Men den kom också att stimulera forskningen om
skolan. Forskargrupper formulerade projekt och utvecklade olika metoder
för att uppskatta ›storleken‹ på denna begåvningsreserv som alltså fick sina
72