Kobran, nallen och majjen - Institutionen för didaktik - Uppsala ...

kobran, nallen och majjen
barn tillskrivs emotionella och intellektuella kompetenser som kan lösa
framtidens problem. Samtidigt omformuleras kraven och förväntningarna
på barnen. Barnen – medborgarna – skall delta i planeringen av sin skolutbildning
och kanske till och med i styrelsen av sina skolor. De skall dessutom
kunna fungera som medvetna konsumenter och samhällsanalytiker.
Kompetensutvecklingen måste dock börja tidigt. Blivande föräldrar får
genom vetenskapliga rapporter och debattartiklar i pressen veta att de ska
låta sina barn lyssna på musik i fosterstadiet för att utveckla deras musiktalang.
Spädbarnets kompetens är också högre än vi tror säger andra,
psykologiska experter. Inlärningen kan börja allt tidigare. Det gäller att
utveckla och ta tillvara barnets förmåga. Detta understryks av att den
nya läkarvetenskapen gör det möjligt att i ökad utsträckning välja vilka
barn som skall få födas. Barn med medfödda brister kan diagnostiseras i
fosterstadiet och aborteras. Normalitetskraven förändras och kan ställas
snävare med hjälp av ny vetenskap.
Under barnets århundrade 1900 -talet kom så barndomens innebörder
att omvandlas i flera led. Vi har avlägsnat oss från det förra sekelskiftets
romantiska dröm om den idylliska barndomen – en lång kravlös barndom
som mest av allt liknade ett långt sommarlov i Astrid Lindgrens Bullerbyn.
Den ideologin formades i kontrast till arbetarbarnens hårda verklighet och
korta barndom. Den var till en början en byggsten i den svenska nationalismen
och ingick i liberala och konservativa ambitioner att med statliga
och frivilliga initiativ förbättra människors verklighet. Den var en del av
den sociala ingenjörskonsten och blev senare en del av folkhemsideologin.
Denna utveckling skapade i sin tur de professionella barnavårdarna som
återigen kom att förändra barndomens innebörd. Nu gäller andra villkor
och en annan barndom. Det schemalagda barnet – det vetenskapligt planerade
barnet är en barndom skapad av yrkesaktiva föräldrar och en kår
av barnavårdare och barnexperter. Därmed förändras också barndomens
själva innebörd: att vara barn är inte bara att finnas till, att vara. Att vara
barn blir istället det stora livsprojektet. Så skönjer vi konturerna i vår tids
barndom, ett barn som delar vuxenvärldens erfarenheter genom media och
som lär sig vuxenbeteende och de koder som gäller i vuxenvärlden genom
sin delaktighet i institutioner utanför hemmet. Det är en barndom fylld av
prestationskrav och förväntningar. För att lyckas måste man börja tidigt.
Denna nya barndomssyn förutsätter också en ny typ av förälder, den
pedagogiskt medvetne ansvarsfulle och planerande modern och fadern, på
samma sätt som den oskyldiga romantiska barndomen under 1800 -talet
förutsatte en ny moderlighet. Och barndomen förändras från en period
som man borde passera igenom så fort som möjligt till en mänsklighetens
idealtillstånd.
68