Kobran, nallen och majjen - Institutionen för didaktik - Uppsala ...

skolan, barnen och samhället i ett historiskt perspektiv
manhållandet av familjer – ensamstående, familjer med låga inkomster,
som tidigare splittrades av myndigheterna och barn som placerades ut i
fosterhem. I själva verket har välfärdssystemet möjliggjort för svaga familjebildningar
att hålla samman snarare än underminerat familjen som institution.
Institutionaliseringen av de yngre barnens tillvaro hör därför till de
mera betydelsefulla dragen i vår tids barndom. Till den hör således också
framväxten av nya grupper av professionella – förskollärare, fritidspedagoger,
barnläkare, barn- och familjepsykologer och administratörer – som
kan komplettera, stödja och ifrågasätta föräldrars sätt att ta om hand sina
barn. Dessa grupper har samtidigt, liksom 1800 -talets lärarkår, ett professionellt
intresse av att visa att just de behövs för att barn ska tas om hand
på ett rimligt sätt. Alla dessa yrkesgrupper har behov av att definiera sin
kompetens i relation till föräldrarnas sätt att ta hand om sina barn. Också
fritiden inom organisationernas ram är ju oftast en av vuxna organiserad
och definierad sysselsättning. Kommunala myndigheter uppmuntrar
pedagogiskt motiverade fritidsverksamheter, eftersom barn och ungdomar
hålls borta från mindre lämpliga sysselsättningar. Samma motiv har också
föräldrar som ju ofta anser att barnen av idrott eller föreningsverksamhet
skolas för framtiden. Så får också fritiden en pedagogisk motivering och
ett samband med barns tillvaro inom institutionerna.
Det senmoderna samhällets barn
Individualiseringen och barns nära deltagande i offentliga institutioner har
sannolikt också på olika sätt skapat förutsättningar för den omdefiniering
av synen på barn och ungdomar som kännetecknar det sena 1900 -talet.
Deras förmåga att delta i samhället som fullvärdiga medlemmar understryks
i den här processen liksom deras rätt att få sin röst hörd i interaktionen
med professionella och föräldrar. Diskussionen kring barns rättigheter
och barnperspektivet som är centralt i lagstiftningen innebär ett förändrat
fokus. Barn och ungdom tillskrivs myndighet och ges medborgerliga
rättigheter som allt tydligare likställs med vuxnas. Lagstiftningen kring
barn betonar att barns fysiska integritet skall respekteras som vuxnas.
Det är en konsekvens av agaförbudet men har i lagstiftningen inom andra
området tagits längre. Också barns vilja och åsikter skall respekteras och
de skall göras delaktiga i beslut inom offentliga institutioner och i rättsliga
sammanhang. Därmed upphäver man samtidigt den särart som tidigare
tillskrevs barn – och som är själva grundvalen i barndomsbegreppet – och
man betonar likarten i förhållande till vuxna. I denna process – och i
populära sammanhang – argumenteras också ibland för att barn och
ungdomar egentligen är bärare av kvalitéer som är överlägsna de vuxnas.
Barnen har kvar sin nyfikenhet, spontanitet och empati etc. Barndomen
presenteras som ett idealtillstånd som vi helst alla skall stanna kvar i och
67