Kobran, nallen och majjen - Institutionen för didaktik - Uppsala ...

skolan, barnen och samhället i ett historiskt perspektiv
var denna utveckling som engagerade städernas skolmyndigheter så starkt
i diskussionen om barnarbetet. Den höga förvärvsintensiteten bland kvinnorna
och arbetarbarnens uppväxt på storstädernas gator betraktades som
ett reellt hot mot grundläggande sociala värden. Och inom borgerligheten
klagade man över arbetarföräldrarnas försummelser. Familjen – samhällets
grundval – stod inför sitt sammanbrott konstaterade man. De sociala
problemen aktualiserade också behovet av att motarbeta nya kulturyttringar.
Film och s.k. smutslitteratur, som Nick Carter-böckerna, måste
bekämpas. Den uppväxande generationen fick inte förloras till värderingar
och ideal främmande för det etablerade samhället. På detta sätt utkämpades
kring sekelskiftet en kamp om barnen och barndomens innebörder.
Offentligt – privat i industrisamhället
Gränserna mellan offentligt och privat, när det gällde barnavård och
uppfostran, började således under årtiondena efter sekelskiftet förändras.
Barns välfärd och uppförande blev alltmer en offentlig angelägenhet, inte
endast en privatsak för föräldrarna. Också när det gäller fostran inom
familjerna gör sig utvecklingen märkbar. Skolans breda sociala åtaganden
är uttryck för denna process, liksom mödravårdscentraler och barnavårdscentraler
från 1930 -talet. I många avseenden har detta samtidigt inneburit
ett ifrågasättande av familjens förmåga att svara mot samhällets krav på
barn och barnuppfostran. Intresset för social samhällsplanering och den
barndomssyn som formats bland samhällets barnexperter under 1900 -
talet gjorde tydligt att barnens bästa var ett offentligt ansvar. Frågan var
för viktig att lämnas till föräldrarna. Experterna tänjer också gränserna
för statens ansvarsområde och knyter an till det civila samhällets organisationer.
De blir en förmedlande länk mellan organisationerna och statsmakten
och förändrar det rum som definieras som statsmaktens ansvarsområde
med avseende på barn. Det gällde t.ex. när barnavårdscentralerna
etablerades och det gällde med avseende på debatten kring riskerna i barns
fysiska och psykiska miljö och behovet av statlig reglering inom dessa
områden.
Vissa forskare har velat beskriva utvecklingen i termer av att statsmakten
och expertsamhället under 1900 -talet har koloniserat familjen.
Oavsett hur denna utveckling framställs är det uppenbart att framväxten
av nya yrkesgrupper – institutionellt knutna professionella barnavårdare –
förändrat sociala relationer och maktrelationer mellan föräldrar, barn och
institutioner. Utvecklingen aktualiserar välfärdsamhällets janusansikte –
hjälp och stöd, men därmed också kontroll och beroende. Det finns också
en annan ironi i denna process. Den börjar i ett ifrågasättande av familjen
– mödrarnas och fädernas kompetens – men när väl de professionellas och
institutionernas roll tydligare definierats behöver också familjens kom-
65