Kobran, nallen och majjen - Institutionen för didaktik - Uppsala ...

att avskaffa klassrummet
rare helst glömma, i stället ska vi låta oss inspireras av växthuset, stadskärnan,
basargatan eller utställningshallen. Vi kan notera att Cold med
sina exempel tar avstånd från tanken att skolan borde se ut som ett hem.
Skolan är ju en institution och en arbetsplats, inte ett hem.
Den romantiske forestillingen om att skolebygg skal likne hjem, ha
koselige møbler, pyntes med små duker, spraglete gardiner og silkesblomster
i vaser, er etter vor mening en missforstått trang til å gjøre
skolen »mennesklig« ved hjelp av hjemmekoselige gjenstander.
(Cold 2002, s. 31)
En forskningsmetod som Cold använder är »gåturer«, en metod som
annars också används vid utvärdering av boendemiljöer. I en gåtur deltar
både brukare (barn och lärare) och externa experter (arkitekter, arkitekturstudenter).
Man stannar en kort stund vid ett antal valda platser och skriver
upp vad man spontant uppfattar som positivt respektive negativt. Vid
bearbetning av materialet sorterar forskaren omdömena i olika kategorier
som inredning, växtlighet, ljusförhållanden, färger osv. Gåturerna kan
ge god kunskap om vad som är problematiskt i en skolmiljö. Resultaten
brukar visserligen visa att olika grupper har skilda värderingar i detalj.
Arkitekter är ofta mycket kritiska medan brukarna ofta har ett visst överseende
med den rörighet som präglar de flesta skolmiljöer. Brukarna har
oftast med sin kännedom förklaringar till att det ser ut som det gör medan
arkitekterna har andra, kritiska referensramar. Barn gillar ofta »glada
färger« medan arkitekter kan ha mer sparsmakade ideal. Birgit Cold antar
i varje fall att det finns grundläggande mål och värderingar som är gemensamma
för brukare och experter som kan ligga till grund för den fortsatta
utvecklingen av skolan såväl allmänt som i varje enskilt fall.
I Danmark bedrivs kvalificerad forskning om skolmiljön på statens
byggforskningsinstitut, med förankring i flera statliga departement. Man
genomför landsomfattande arkitekttävlingar om »den nya skolan« som
fullföljs både genom byggprojekt (om-, till- och nybyggnad) och noggranna
analyser av de idéer som kommer fram. I syfte att förstå relationen
mellan skolans byggnader och verksamhet undersöks olika skolor av
arkitekter och pedagoger i samarbete. Man använder enkäter och intervjuer
med barn och personal, man analyserar också barns teckningar av
sin skolmiljö. Vad betyder skolmiljön, frågar man sig återigen, och hur ska
skolan utformas för att utgöra en tillgång, inte ett hinder för den verksamhet
man vill utforma?
Med det synsätt som Inge Mette Kirkeby använder ligger fokus inte på
att, likt vår tidigare Skolöverstyrelse, föreskriva exakt vilket antal kvadratmeter
som krävs för olika bestämda verksamheter. Funktionen är inte
oviktig men Kirkeby vill utveckla en mjuk funktionalism, annorlunda än
den gamla, hårda funktionalismen. Kirkeby utvecklar begrepp som bottnar
i en förståelse, en sensibilitet för vad skolans rum är för något. Med
51