Kobran, nallen och majjen - Institutionen för didaktik - Uppsala ...

kobran, nallen och majjen
Pedagogikens återkomst
I Sverige kom psykologins utveckling att skärpa argumenten för inrättandet
av en professur i pedagogik. Argumenten påminner strakt om de argument
som Boëthius angav hundra år tidigare för inrättandet av en lärartjänst i
pedagogik. I Uppsala hade föreståndaren för den teoretiska delen av provåret
– Frans von Schéele – inte bara undervisat inom ramen för provåret, utan
också tagit upp undervisning i pedagogik vid Uppsala universitet. Filosofie
kandidat Otto W Sundén ansökte 1903 om att få avlägga filosofie licentiat
examen i teoretisk filosofi och pedagogik. Anhållan bifölls under förutsättning
att en studieplan godkändes. Så skedde och von Schéele utsågs till examinator.
Med detta beslut blev pedagogik ett examensämne. Två år senare
lade riksdagsmännen Berg och Hammarlund fram en motion i riksdagen om
att en professur i pedagogik skulle inrättas. De menade att undervisning i
pedagogik bedrevs vid folkskoleseminarierna och detta krävde kompetenta
lärare. Så länge pedagogik inte fanns som ämne kunde inte behövlig kompetens
inhämtas i Sverige. Dessutom behövdes pedagogik i läroverkslärarnas
utbildning. Motionärerna framhöll att den psykologiska vetenskapen hade
så utvecklats att den kunde tillämpas i lärarutbildningen.
Till 1906 års riksdag framlade regeringen en proposition. Fridtjuv
Berg hade då blivit ecklesiastikminister. I denna proposition betonades
ämnets karaktär av vetenskap grundad på empiriska studier och att det
fanns inrättat i USA och flera europeiska länder. Statsutskottet ansåg inte
ärendet tillräckligt berett och en utredning igångsattes och yttranden
infordrades från universiteten i Uppsala och Lund. I Uppsala fick förslaget
ett i huvudsak positivt bemötande. Skälet torde ha varit von Schéeles
pedagogiska gärning. I Lund ställde man sig dock avvisande. Det fanns
mer angelägna områden menade man. Och, ännu var inte pedagogiken en
sammanhållen disciplin, den innehöll alltför heterogena element som skoljuridik,
pedagogikens historia och skolhygien. Om undervisning skulle ges
torde det räcka med en assistent som krävde mindre lön än en professor
och vad gällde de delar som handlade om tillämpad psykologi torde någon
av lärarna i filosofi bedriva den undervisningen.
I den proposition, som följde, föreslogs inrättandet av en professur.
Föredragande Hammarskjöld bemötte här argumentationen från Lund.
Han menar att det är nog så sant att för den akademiske läraren behövs
ingen pedagogik. Det räcker med att behärska sitt ämne och ha ett levande
intresse för det. Men, påpekas det i propositionen, universiteten är inte
bara för forskning utan även en »fackbildningsanstalt«. Universiteten har
att utbilda lärare. Det finns inget ämne som är tvångsämne för så många
som teoretisk pedagogik. Och, vad avsåg, pedagogikens heterogena karaktär
är detta inte unikt för pedagogik. Riksdagen anslöt sig till propositionen
och anvisade medel till en professur i pedagogik i Uppsala. År 1910
tillträdde Bertil Hammer. År 1808 hade Daniel Boëthius begärt att befrias
382