Kobran, nallen och majjen - Institutionen för didaktik - Uppsala ...

pedagogik och historia – en komplicerad förbindelse
år. Inte minst har den framväxande läroplanshistoriska forskningen
betonat skillnader över tid i innehålls- och stoffurval genom att kartlägga
undervisningens möjligheter inom en historiskt-socialt konstruerad
problematik, kontingent och öppen för olika tolkningar. Vidare har den
franska Annales-skolan, med sin inriktning på »tröga strukturer«, mentalitetshistoria
och långa tidsperspektiv, utövat ett tydligt inflytande över
forskningen. Det arbete som särskilt bör nämnas i sammanhanget är Per
Johan Ödmans Kontrasternas spel. Här ägnar sig Ödman åt en form av
antropologisk spårsökning i både den fysiska världens synliga hieroglyfer
och de långsamma mentalitetsförändringarna. Hans intresse gäller främst
de senare; både som verkan och orsak. Per-Johan Ödman brukar säga:
»jag älskar historia«. Det är han inte ensam om bland pedagoger att säga.
I hans fall tycks kärleken också vara besvarad.
Såvitt jag vet har Agneta Linné aldrig gått i Annales-skolan, och hon
studerar skolan blott indirekt, genom att fokusera lärarutbildningen för
folkskollärare och senare motsvarigheter, ändå förtjänar hennes doktorsavhandling
Moralen, barnet eller vetenskapen? att uppmärksammas i
detta sammanhang. Hennes angreppssätt är det långa tidsperspektivets,
även om tyngdpunkten läggs vid tiden mellan folkskoleinspektörernas
framträdande på 1860 -talet och sekelskiftet 1900. På ett fruktbart sätt
laborerar hon med begreppen urval, organisering och förmedling i försöken
att ringa in en process som alltmer präglas av statens ökade intresse för
lärarutbildningen som styrinstrument för skolan. Agneta Linnés arbete
kan knappast undgå att betecknas som »postrevisionistiskt«. Det lär väl
inget annat utbildningshistoriskt arbete från det senaste decenniet göra
heller – oberoende av teoretisk utgångspunkt.
371