Kobran, nallen och majjen - Institutionen för didaktik - Uppsala ...

kobran, nallen och majjen
genom att separeras från andra åldersgrupper. Parallellt med denna process
sker en social segregering, visar Sandin. Skolan för de breda samhällslagren
utvecklas alltmer till en ren förvaringsinrättning. Pedagogen Ulla
Johansson tog upp en viktig aspekt av skolans fostrande uppdrag när hon
analyserade folkskolans undervisning i trädgårdsskötsel, slöjd och huslig
ekonomi mellan 1842 och 1919 i sin avhandling från 1987. Christina
Florin och Ulla Johansson har tillsammans skrivit en av de viktigaste
utbildningshistoriska böckerna, Där de härliga lagrarna gro, men eftersom
den behandlar läroverket kommenteras den inte här.
I början av 80 -talet utgavs en antologi, kallad Den dolda läroplanen,
med några av Donald Broadys uppmärksammade pedagogikhistoriska
artiklar i tidskriften KRUT (Kritisk utbildningstidskrift) från 1977 till
1980. Dessa artiklar försöker bland mycket annat förklara hur den pedagogiska
retoriken återspeglar sociala och ekonomiska förändringar. I en
forskningsöversikt presenteras populärt och lättläst några av forskarsamhällets
mest spännande gestalter, t.ex. Pierre Bourdieu, som enligt Broady,
skrev »mer än lovligt knöligt«. Broady har senare som bekant fördjupat vår
förståelse av Pierre Bourdieus författarskap och den historiska epistemologin,
men det arbete som inspirerade en hel forskargeneration var tveklöst
Den dolda läroplanen. Även om den kanske inte längre refereras lika
ofta i nya doktorsavhandlingar kan vi vara övertygade om att den varit
en viktig inspirationskälla.
Postrevisonism?
När krutröken – eller snarare kritdammet – från 1980 - och 90 -talets
hetsiga debatt nu lagt sig kan man kanske våga sig på en summering: Sett
i retrospektivt perspektiv kan väl inte allt som revisonismstriden behandlade
sägas ha lett till entydiga klargöranden. Det är t.ex. inte alltid enkelt
att avgöra vad som är maktlegitimerande och vad som är emanciperande i
de olika programmatiska utgångspunkterna. Ibland handlade striden förstås
helt enkelt om konkurrerande begreppsdefinitioner och hårklyverier,
med inte sällan aprioriska hypoteser av mer eller mindre esoterisk art och
med inbyggda, icke-empiriska sanningskriterier.
Den vändning mot ett teoriprövande förhållningssätt, där den historievetenskapliga
tankeoperationens större processuella komplexitet betonas,
har dock varit mycket betydelsefull. I nyare doktorsavhandlingar möter
man dock ganska sällan en konsekvent tillämpning av ett teoretisk
angreppssätt. Eklekticismen har än en gång satts i högsätet. Ännu får
de opersonliga processerna och strukturella faktorerna vanligen stå tillbaka
för en tämligen traditionell händelsehistoria eller en ganska anemisk
idéhistoria där (a posteriori definierade) framstående individer ställs i
centrum. Ändå har det faktiskt hänt en hel del på området under senare
370