Kobran, nallen och majjen - Institutionen för didaktik - Uppsala ...

pedagogik och historia – en komplicerad förbindelse
Den viktigaste inspirationen till den nya kritiska teorin hämtades från
tysk vetenskaplig debatt, där Frankfurtskolan och de s.k. kapitallogikerna,
båda marxistiskt influerade, lämnade djupa intryck i forskningen. Den
viktigaste måltavlan för kritiken var den hävdvunna positivistiska uppfattningen
att vetenskapen kunde och borde vara värderingsfri och borde avstå
från varje mera vidlyftigt förklaringsförsök. Kritiken mot en forskning som
låtit sig i allt väsentligt styras av det tillgängligaste och mest lättbearbetade
källmaterialet var förstås skoningslös. Man ville sätta in skolan i bredast
möjliga samhällssammanhang och ambitionen var att skapa teoretiska förklaringar
med största möjliga räckvidd. Ibland kunde förklaringsförsöken
kanske bli väl grandiosa. Åke Isling, som under 1980 -talet verksamt bidrog
till ett ökat intresse för en teoristyrd forskning på området, vågade sig på
att formulera den kanske vidlyftigaste av alla övergripande frågor: »Varför
och hur kommer skolreformer till?« (Isling 1980, s. 38 f.). Även om just den
frågeställningen kanske inte bidragit till en fördjupad historisk förståelse,
har Islings ambition att söka en generell teori om samhället och historien
och låta den teorin styra hela analysarbetet manat till efterföljd.
Tydliga teoretiska ambitioner kan spåras i alla de viktigaste skol- och
utbildningshistoriska arbeten som tillkom vid 1980 -talets ingång och
under de följande åren. Den deskriptivt kronologiska ansatsen trängdes tillbaka
till förmån för tematiska (stundom kallade diskursiva) analyser med
utgångspunkt i historievetenskapliga och pedagogiska frågeställningar med
fokus på den strukturella komplexiteten. Pedagogen Tomas Englund, väl
bevandrad i ekonomisk och social modern historia, inledde sin läroplansteoretiska
forskning med en doktorsavhandling om samhällsorientering
och medborgarfostran 1986, där han argumenterar för att utbildningens
mening bör ses som uttryck för en bestämd maktutövning som led i en social
reproduktion. Denna tanke tangeras också av historikern Bengt Sandin,
som anlade ett långt tidsperspektiv i sin studie av skolväsendet i svenska
städer. Inspirerad av Philippe Ariés’ arbete L’enfant et la vie familiale sous
l’ancien régime (1960) och Nils Christies Hvis skolen ikke fantes (1971)
studerar Sandin hur barnen definieras som en särskild social kategori
369
Bilarna blev fler
och fler