Kobran, nallen och majjen - Institutionen för didaktik - Uppsala ...

pedagogik och historia – en komplicerad förbindelse
För att kunna diskutera 1800 -talets folkskola duger det förstås inte att
göra som Leijonborg, men orsaken till att jag upplåtit så stort utrymme åt
att diskutera hans inlägg är att jag funnit att många av de uppfattningar
han uttrycker ännu lever kvar i kompilatoriska översiktsverk (även sådana
som är avsedda för högskolestuderande) och populärvetenskapliga framställningar
om skolans historia. Ytlig och föråldrad historieskrivning i
populär form har nog också bidragit till att stora delar av den breda allmänheten
är fångade i en naiv föreställning om framsteg på alla områden
och i många fall omfattar en vulgariserad version av vad som skulle kunna
betecknas som »vardagshegelianism«, enligt vilken vi just i nuet nått
historiens slut och slutgiltiga bestämmelse. Översiktsverken har alltför
ofta tillgripit historiska analogier och paralleller i det vällovliga syftet att
begripliggöra en nutida problematik. I den pedagogiska klarhetens namn
har man renodlat vissa aspekter och skeenden på bekostnad av komplexitet
och nyansrikedom. När det gäller svensk utbildningshistoria har denna
form av förenkling varit sällsynt framträdande.
Grundskolereformen
och den skolhistoriska forskningens vitalisering
Då ämnet saknar självklar hemortsrätt bedrivs utbildningshistorisk forskning
i en rad akademiska discipliner; främst pedagogik, förstås, men också
inom historia, etnologi, idé- och lärdomshistoria, statsvetenskap, ekonomisk
historia och kyrkohistoria. Disciplinerna har ämnesspecifika referensramar
och forskningstraditioner och de formulerar problemen olika. Dessutom
finns förstås olika traditioner inom varje disciplin, vilket inte sällan
leder till kommunikationsproblem mellan företrädare för olika riktningar.
För den intresserade allmänheten, liksom för studenterna på grundutbildningen,
intar emellertid en person- och händelseorienterad historieskrivning
en tämligen ohotad ställning. Nya teoretiska och forskningsmetodologiska
angreppssätt har svårt att snabbt slå igenom.
Studenter och doktorander som vill ägna sig åt skol- och utbildningshistoriska
frågeställningar väljer ofta sina utgångspunkter i en äldre empiristisk
forskningstradition. Inom lärarutbildningarna riktas idag intresset
främst mot sentida reformer inom skilda sektorer av utbildningssystemet
och betydelsefulla pedagogiska tänkares insatser. Sällan berör man äldre
skeden i utbildningshistorien. Det är i allmänhet efterkrigstidens politiska
utbildningsreformer som undersöks, vanligen med ett utpräglat legislativt
perspektiv, där statsmaktens intentioner och det organisatoriska ramverket
snarare än reformernas praktiska implementering sätts under lupp.
Fortfarande behandlas utbildningshistoriska frågeställningar alltför ofta
på ett utpräglat oproblematiskt och källnära sätt och studenterna knyter
därmed an till en empiristisk forskningstradition som ännu står förvånans-
365