Kobran, nallen och majjen - Institutionen för didaktik - Uppsala ...

pedagogik och historia – en komplicerad förbindelse
Pedagogik och historia
En komplicerad förbindelse
Lars Petterson
D
etta ämne är ytterst föraktat av hela akademin«, yttrade professorn
i pedagogik R.H Quick, efter en föreläsning i utbildningshistoria
inför blivande lärare i Cambridge 1879, »folk
vet ingenting om utbildningens historia och de vill ingenting
veta« (Armytage 1989, s. 47). Nu ett drygt sekel senare har
mycket förändrats. Detta gäller inte minst i Sverige, där intresset är stadigt
stigande. Studerande på lärarutbildningarna väljer allt som oftast historiska
uppsatsteman för sina examensarbeten, och forskarvärlden riktar
allt oftare sökarljuset mot det förflutna. Ett tre dagar långt forskarsymposium
om utbildningshistoria lockade i september 1998 över hundra entusiastiska
deltagare i Stockholm. Där vittnade ett antal pedagoger om att
de »älskade historia« – frågan om någon älskar pedagogiken formulerades
aldrig vid det tillfället.
Även i äldre tider förekom betydande utbildningshistorisk forskning,
inte minst synlig i Årsböcker i svensk undervisningshistoria, ÅSU, som
sedan 1921 utgivits av Föreningen för svensk undervisningshistoria och nu
omfattar cirka 200 volymer. Utgivningen i denna skriftserie, som startades
och under många år redigerades av Bror Rudolf Hall och ursprungligen
främst omfattade urkunder och dokument från skolans värld, har numera
utvidgats till utbildningshistoriska arbeten av skilda slag. ÅSU behandlar
främst den »lägre« utbildningen, dvs. folkskolan och dess efterföljare. I
Högertrafik infördes och billyktorna måste justeras
359