Kobran, nallen och majjen - Institutionen för didaktik - Uppsala ...

perspektiv på skolreformer
Även om det fanns inslag i både den s.k. styrpropositionen (1988/89:4) och
ansvarspropositionen (1990/91:18) som behandlade valfrihetsfrågor och
som bejakade föräldrars och elevers rätt att välja råder det ingen tvekan om
att i första hand moderaterna och folkpartiet drev denna fråga och omsatte
förslagen till beslut i regeringsställning. Moderaterna använde valfrihetsbegreppet
under senare delen av 1980 -talet i tre olika bemärkelser: valfrihet
kunde betyda rätt att välja mellan offentliga och fristående skolor, valfrihet
mellan olika offentliga skolor och slutligen ökad möjligheter för elever/
föräldrar att göra val inom skolan (se Skolverkets rapport 230 kap. 2).
Motiven kan diskuteras. Utan tvekan var den borgerliga regeringen
1991–1994 påverkad av nyliberala idéer och såg valfrihet som ett värde i sig
(prop. 1991/92:95, s. 8). Ser man till de skäl som framhölls är två argument
särskilt framträdande: valfrihet skulle öka föräldrars och elevers inflytande
i och med att föräldrar antogs bli mer engagerade samtidigt som valfriheten
tvingade skolpolitiker och skolansvariga till ökad lyhördhet. För det andra
skulle ökad valfrihet gynna olika typer av skolutveckling. Till skolutveckling
räknades också kostnadseffektivitet (prop. 1991/92:45, 1992/93:230).
Skälen uttrycker samtidigt de problem som man från moderat sida
menade utmärkte skolan. Skolan gav inte kunderna vad kunderna ville ha.
Skolan omgärdades av hinder för utveckling, avsaknaden av konkurrens
skapade i sig problem. Lösningen var enkel: genom att ända statbidragssystemet
och införa s.k. »skolpeng« kunde monopolet brytas. Den borgerliga
oppositionen var enig på denna punkt.
Valfrihetsreformerna var i betydligt större utsträckning politiska produkter
jämfört med tidigare behandlade gymnasiereformer. Det fanns
inget omfattande utredningsarbete bakom dessa reformer under 1990 -talet
vilket också beskriver en förändrad syn på beslutsprocessers funktion
i en demokrati. Beslutsprocessen var snabb och styrdes snarare av allmänna
föreställningar än specifikt sektorsbundna preferenser. Endast en
departementsutredning låg till grund för valfrihetspropositionen 1992 (Ds
1992:115). Debatterna kom i samband med eller efter reformerna, inte
som resultatet av ett förarbete.
Åsiktsskillnaderna mellan moderater och socialdemokrater beträffande
synen på valfrihet var betydande i slutet av 1980 -talet. På det terminologiska
planet fanns en viktig skillnad, nämligen att socialdemokraterna i
regeringsställning praktiskt taget aldrig använde uttrycket valfrihet, inte
ens när man faktiskt avsåg att ge föräldrar/elever möjligheter att välja och
därmed göra vissa avsteg från den s.k. närhetsprincipen. Den socialdemokratiska
regeringen menade att införandet av mål- och resultatstyrning
skulle reducera behovet av fristående skolor (1990/91:115 s. 59). När socialdemokraterna
återtog regeringsmakten 1994 skulle utvecklingen i princip
kunnat bromsas, men istället närmade sig socialdemokraterna med
349
Valfrihet