Kobran, nallen och majjen - Institutionen för didaktik - Uppsala ...

perspektiv på skolreformer
Styrnings- och valfrihetsreformer
Från regel- till målstryrning
Under 1970 -talet ifrågasattes i allt större utsträckning sannolikheten att
centralt styrda reformer kunde leda till önskade resultat (t.ex. Wildawsky
1979). Statsvetaren Rothstein jämförde den svenska grundskolereformen
med arbetsmarknadspolitiken under efterkrigstiden och konstaterade flera
skillnader. Grundskolereformen var ett typiskt exempel på en centralistisk
och toppstyrd reform samtidigt som den centrala byråkratin var splittrad.
På det hela taget misslyckades den sett till intentionerna (Rothstein 1986).
Andra har betonat att reformer sällan genomförs med det stöd de kräver
eller att reformer behöver avsevärd tid innan de i bästa fall får genomslag
i praktiken (Haug 2003). En del betonar också de fundamentalt olika
villkor som styr arenan för beslutsfattande och den arena som genomför
besluten (jfr Lindensjö & Lundgren 2000, s. 176). Det finns inom forskarvärlden
olika sätt att tolka den ökade kritiken mot de centralistiska inslagen
i reformpolitiken. Två fundamentala problem som decentraliseringen skulle
hantera har framförts: dels skulle decentralisering bättre kunna hantera
konflikter, dels skulle ökad decentralisering kunna bromsa de allt påtagligare
legitimitetsproblem som välfärdsstaten stod inför (Weiler 1990, s. 51).
I svensk inrikespolitik drev centerpartiet frågan om decentralisering,
och under de olika borgerliga regeringskonstellationerna mellan 1976 – 81
tillsattes åtminstone en utredning med syftet att decentralisera skolan.
Den Skoladministrativa kommittén skulle utreda den statliga skoladministrationen
(SOU 1980:5). Därmed inte sagt att enbart borgerliga partier
eller regeringar var pådrivande i denna fråga. En av de första utredningarna
med fokus på decentralisering inom skolområdet tillsattes 1974
av en socialdemokratisk regering, den s.k. SSK-utredningen som skulle
utreda bl.a. den ekonomiska ansvarsfördelningen mellan stat och kommun
(SOU 1974:36). Den utredning som låg till grund för de viktiga besluten
kring 1990 tillsattes också av en socialdemokratisk regering, nämligen den
s.k. Styrningsberedningen.
Motiven varierade men ett framstår som särskilt tydligt. Det fanns en
politiskt grundad oro för statsfinanserna. Vem skulle betala de stora skolreformerna?
Statsmakten fattade »goda« beslut, men det var i slutändan
kommunerna som skulle betala. Så kan man grovt sammanfatta kommunernas
reaktion på 1976 års gymnasieutredning. Ett annat motiv hade stöd
hos både delar av politikersamhället och professionerna. Den lokala nivån
borde lyftas fram och under 1980 -talet sammanföll delvis talet om decentralisering
med talet om ökad demokrati.
Två problem har nyss nämnts, oklarhet i fråga om fördelning av
utgifter och för lite hänsyn till lokala behov. I kommittédirektivet till
347