Kobran, nallen och majjen - Institutionen för didaktik - Uppsala ...

Kontemplation
vid Borstahusens
hamn
kobran, nallen och majjen
i utredningen har själv givit motiveringen: »jag var personligen ledamot i
denna kommitté men lämnade den i somras, i protest mot ett förslag att
avskaffa förkunskapskraven till gymnasieskolan« (http//www.fpskane).
Åtgärden i sig, att välja avhopp, är om vi ser till över 50 års kommittéarbete
inom skolområdet unik. I jämförelse med andra frågor som
diskuterats i skolpolitiska utredningar från och med Skolkommissionen
i slutet av 1940 -talet kan inte denna enskilda fråga anses som så central
att den i sak borde leda till avhopp. Utspelet speglar i grunden en förändrad
syn på politik och hur politiskt arbete bedrivs och illustrerar en
minskad legitimitet för kommittéarbetet. Samtidigt speglar markeringen
den påtagliga ideologiska förändring som just folkpartiet genomgått i
skolpolitiken. Nu gäller inte längre den tidigare laguppställningen inom
skolpolitiken, och när det gäller positioneringarna till gymnasiekommitténs
betänkande har folkpartiet snarare övertagit högerns gamla
roll. Folkpartiet har profilerat sig starkt i kunskapsfrågor och kräver
nationella prov i läsning och skrivning redan från årskurs tre, fler steg
i betygsskalan och över lag svårare nationella prov. Folkpartiet utpekar
»utbildningsetablissemanget« och »en hel generation skolbyråkrater« som
skolans dödgrävare. (Björklund 2003). Tidigare tillhörde folkpartiets
skolpolitiska företrädare i betydande utsträckning detta »etablissemang«.
Kombinationen av starkt konservativa värderingar i fråga om innehåll
och pedagogiska former och nyliberala värderingar avseende valfrihet
utmärkte moderat skolpolitik under slutet av 1980 -talet och framåt, men
i jämförelse med vad som sägs från den folkpartistiska ledningen framstår
moderaterna som mer pragmatiska i dagsläget, vilket också framgår
av hur moderaterna agerat i gymnasiekommittén. Folkpartiets nyorientering
i skolpolitiken har säkert flera förklaringar som här närmare
kan behandlas. Motsättningar inom liberalismen och en växande nyliberal
kritik mot välfärdsstaten har säkert haft betydelse, men personfaktorer
kan inte heller uteslutas. På andra politikområden verkar dock den
socialliberala linjen fortfarande dominera. Om det visar sig att exempelvis
ökad valfrihet leder till segregation (Skolverkets rapport 230) och om konfessionella
skolor utmanar liberala värden måste partiet välja vilken typ av
frihet man förespråkar.
346