Kobran, nallen och majjen - Institutionen för didaktik - Uppsala ...

perspektiv på skolreformer
instabilt under senare delen av 1970 -talet och fram till 1982. Olika borgerliga
regeringskonstellationer avlöste varande under denna period. I
stort sett berodde ändå inte förseningen på partipolitiska motsättningar
i kommittén. Flera gånger hotades kommittén av nedläggning, först i
samband med den borgerliga trepartiregeringens tillkomst. Regeringen
övertog, senare när folkpartiet bildade minoritetsregering, en alldeles ny
utredning med s-märkta direktiv. Kommittén överlevde regeringsskiften,
i första fallet med hjälp av både tilläggsdirektiv och ny ordförande. På det
hela taget kom inte kommittéarbetet ingång på allvar förrän pedagogikprofessorn
Urban Dahllöf blev ordförande (se Bergström 1993 kap. 3).
Kommittéarbetets anknytning till olika skolforskningsprojekt har varit
något av ett signum för skolutredningar under efterkrigstiden. 1976 års
gymnasieutredning initierade själv flera forskningsprojekt, något som
också angavs i direktiven. Två sådana projekt var undersökningarna
om studieavbrotten och den s.k. framtidsgruppens framtidsbilder, bägge
redovisade i olika specialbetänkanden (SOU 1981:98, SOU:1981:97).
Forskningsanknytningen stärker synen på kommittéarbetet som styrt
efter strikt rationalistiska principer och tågordningen var att efter datainsamling
formulerades ett förslag med så bred förankring som möjligt
innan ett politiskt beslut i riksdagen fattades.
Samtidigt som 1976 års gymnasieutredning på flera sätt uppfyllde kriterierna
för rationalitet avseende process och innehåll fanns ett avgörande
brott. Betänkandet följdes inte av en gymnasiereform. I propositionen från
den socialdemokratiska regeringen 1984 angavs flera skäl till att »vänta
och se« (prop. 1983/84:116). Förslaget skulle innebära kostnadsökningar
för i första hand kommunerna och en växande kritik och därmed osäkerhet
gjorde sig märkbar, vilket innebar politiska risker. Regeringen anslöt
sig istället till förslaget om en rullande reform som innebar flera år av försöksverksamhet.
Som tidigare nämndes skilde sig dessa åt i jämförelse med
1950 -talets försöksverksamhet eftersom ingen klar styrning och målsättning
formulerades. Tvärtom, försöksverksamheten blev uttryck för många
olika viljor och cirka 300 av landets 500 gymnasieskolor deltog i försöksverksamheten,
som omfattade som mest ungefär 1000 olika projekt. Olika
varianter av praktik var det vanligaste försöksområdet. De utredningar
som regeringen initierade i slutet av 1980 hade betydligt svagare parlamentarisk
koppling och var antingen till sin form SÖ-uppdrag (översyn
av de studieförberedande linjernas studiestruktur) eller snävt intressesammansatta
utan partipolitiska representanter som var fallet med översynen
av de yrkesförberedande linjerna, den s.k. ÖGY-utredningen. Det är värt
att notera att utredningarna tillsattes innan någon utvärdering av försöksverksamheten
var gjord.
Gymnasiekommittén har, som de tidigare utredningarna, en bred representation.
Däremot är forskningsanknytningen betydligt svagare och
kommittén har själv inte initierat forskningsprojekt. Gymnasiekommitténs
betänkande var klart i december 2002. I nuläget är det svårt att uttala sig
343