Kobran, nallen och majjen - Institutionen för didaktik - Uppsala ...

kobran, nallen och majjen
av Skolverkets uppföljningssystem). Vad vi möjligen ser är att tillgången
till gymnasieutbildning nu är så gott som var och ens egendom. Men,
när detta jämlikhetsmål är uppnått inträffar en ny problematik. Varför
klarar skolan inte av att leva upp till målet? (jfr Skolverkets rapport 202).
Förespråkare för socialdemokratisk skolpolitik har svårt att hantera detta
problem, vilket diskuteras kort i summeringen.
Gymnasiekommitténs förslag innebär att antalet program reduceras kraftigt,
i förslaget finns åtta sektorer. Årskurserna skiljer sig åt genom begreppen
sektorsblock, inriktningsblock och fördjupningsblock och tanken är att alla
sektorns elever (vilka kan ha mycket olika inriktningar) läser sektorblocket
gemensamt, dvs. en del av första året är gemensamt för sektorns elever.
Här finns två klara paralleller till förslagen i 1976 års gymnasieutredning:
färre sektorer (utbildningsområden) och mer av gemensamma studier
för elever med olika inriktning under årskurs 1. En annan likhet är
kravet på någon form av praktik, för alla.
Utredningsarbetet och partiskillnader
Utredningsarbetet
Reformprocesser i Sverige kännetecknas av bred förankring genom ett
utvecklat representationssystem, det s.k. kommittéväsendet. Utredningsarbetet
avseende de ovan redovisade gymnasiereformerna utmärks av
bred representation. På den punkten är likheterna mer slående än skillnaderna.
Förutom de politiska partierna är dels politikområdets särintressen
representerade, i första hand lärarnas olika fackliga organisationer
och elevintressen. Olika branschföreträdare brukar också finnas med,
men inte alltid som ledamöter i kommittéer. Parlamentariska utredningar
kan lamslås av motsättningar men det hör till undantagen i fråga om
skolpolitiska utredningar.
1964 års gymnasiereform föregicks av ett mycket snabbt utredningsarbete,
»ett paradexempel på hur en förändring av struktur och innehåll
kommer till« (Marklund 1982 del 3, s. 157). Utredningsarbetet tog drygt
två år, betänkandet kom 1963, Ett nytt gymnasium (SOU 1963:42) och
riksdagen tog beslut år 1964. Förutom den parlamentariska förankringen
samlade denna utredning cirka 200 experter, flertalet från akademin.
Gymnasieutredningen lämnade själv ifrån sig två större utredningar,
betänkandena Vägen genom gymnasiet (SOU 1963:15), och Kraven på
gymnasiet (SOU 1963:22), samt Specialutredningar om gymnasiet (SOU
1963:41). Utredningen leddes av SÖ:s generaldirektör Rosén.
Den utredning som drog ut på tiden var 1976 års gymnasieutredning.
Betänkandet var inte klart förrän 1981. Det parlamentariska läget var
342