Kobran, nallen och majjen - Institutionen för didaktik - Uppsala ...

perspektiv på skolreformer
som är kopplade till den gymnasiereform som sjösattes under 1990 -talet,
men också till skolpolitiska förändringar som inte är relaterade till vare
sig en speciell grundskole- eller gymnasiereform. Under 1990 -talet kom
parallellt med gymnasiereformen nya läroplaner för hela skolan, dvs. också
förskolan. Dessutom genomfördes reformer vars innebörd representerade
en ny och annan dimension i skolan, nämligen den starka betoningen av
valfrihet. I direktiven formuleras problem som vi inte känner igen från tidigare
utredningar. Lokala kurser som ges vid enskilda gymnasieskolor »kan
ha varierande kvalitet« och »ett ökande antal specialutformade program,
lokala grenar/inriktningar och kurser bidrar till att göra gymnasieskolan
alltmer heterogen och svår att överblicka« (ibid. s 484). Tidigare förekom
också att skolsystemet eller delar av skolan pekades ut som fragmentariserat,
men då med en annan betydelse. Under 1960 -talet integrerades fackgymnasier
och yrkesskolor till ett gymnasium och under 1970 -talet sågs
den problematiska fragmentariseringen i termer av social snedrekrytering.
Fragmentariseringen beskrivs nu annorlunda, den orsakas av att den lokala
nivån fått ökade möjligheter att styra innehållet i skolan och att enskilda
skolor, delvis pga. konkurrensutsättning, i allt större utsträckning tvingas
locka till sig elever med hjälp av olika strategier för profilering. Vi ser här ett
nytt inslag i reformprocessen: en reaktion mot inslag i tidigare reformer.
Ju närmare vår egen tid desto mer frestande är det att beakta särskildheter
samtidigt som närheten kan förblinda och leda till fel fokus. En iakttagelse
är emellertid värd att lyfta fram. Det finns en avgörande skillnad
mellan regeringens sätt att prioritera problem och oppositionens, i första
hand folkpartiet/moderaterna. Allt fler gymnasieelever lämnar gymnasiet
utan slutbetyg är ett problem. Den borgerliga oppositionen använder
dessa data som intäkt för att gymnasiets nuvarande konstruktion
är felaktig. I gymnasiekommitténs betänkande fokuseras detta problem
till det s.k. individuella programmet. Samtidigt visar statistiska data att
andelen elever med slutbetyg inom 4 år efter gymnasiestart sjunker och
är dessutom uppseendeväckande låg för många yrkesinriktade program,
särskilt i storstäder. För flera program ligger talet under 50 %. Ett konkret
exempel: inte ens 40 % av eleverna på byggprogrammet inom Stockholms
stad har slutbetyg inom fyra år efter gymnasiestarten 1997 (Bearbetning
Ny bilfärja till
Ven och ett nytt
Stadshus är
några av de
synliga
förändringarna i
stadsbilden
341