Kobran, nallen och majjen - Institutionen för didaktik - Uppsala ...

kobran, nallen och majjen
Programgymnasiet hann inte existera ens i 10 år innan direktiven till en
ny gymnasieutredning blev klara under våren år 2000. Reformintresset
som kännetecknades av att socialdemokrater och den politiska mitten
tillsammans drev krav på skolpolitiska förändringar i syfte att minska
skillnader mellan elever var nu definitivt överspelat. Särskilt folkpartiet
liberalerna kritiserade gymnasieskolan och intensiteten i kritiken innebar
att motsättningarna i skolpolitiken generellt sett ökade och att konfliktmönstret
ändrade karaktär. Direktiven tillkom visserligen under en socialdemokratisk
regering men initiativet kan inte längre beskrivas som ett
uttryck för »att gå vidare«. För första gången under efterkrigstiden hamnade
socialdemokratin på defensiven i skolpolitiken, inte i första hand
p.g.a. gymnasieskolan utan snarare beroende på den omfattande offensiven
i fråga om liberaliseringar som bl.a. tog sig uttryck i olika valfrihetsreformer
på skolområdet. Den socialdemokratiska regeringen agerade från
1994 och framåt under press inom skolpolitiken, samtidigt som nyartikulerade
skolproblem tydligt visade att gymnasiet ställdes inför nya frågor
och problem. En kombination av partipolitiska motsättningar som bidrog
till att regeringen behövde visa handlingskraft och obalans mellan förväntningar
och resultat avseende programgymnasiet kan, åtminstone preliminärt,
ses som drivkraft till en ny utredning.
Problem och lösningar
Gymnasieskolans utformning kring 1960 var i grunden densamma som
den varit sedan slutet av 1920 -talet. I de svenska läroverken gick endast
en liten minoritet av eleverna. Ett samhälle i förändring behövde en annan
gymnasieskola. För det första var gymnasieskolan underdimensionerad
och fler borde få gymnasieutbildning. För det andra representerade läroverken
samhällsideal som delvis var överspelade. Den gamla skolan var
inte tillräckligt inriktad på att skapa självständiga elever vilket ansågs
vara en förutsättning för ett samhälle statt i snabb förändring. Självständigheten
kopplades också till förbättrad studieteknik. 1964 års gymnasiereform
kan beskrivas som i huvudsak en administrativ reform eftersom
de gamla yrkesskolorna och fackgymnasierna försvann till förmån för en
integrerad gymnasieskola.
I efterhand kan tyckas att problembilden borde lett till mer omfattande
förändringar av gymnasieskolan. Flera problemformuleringar återkom i
direktiven till 1976 års gymnasieutredning. Det fanns ingen uttalad ambition
från den socialdemokratiska regeringens sida att driva förändringar
av gymnasiet under sjuttiotalet, men i direktiven till utredningen fanns
problembilder och visioner som hade förhållandevis bred förankring, men
som särskilt förknippades med socialdemokratiska föreställningar. I förhållande
till den tidigare utredningen fanns både likheter och skillnader.
338