Kobran, nallen och majjen - Institutionen för didaktik - Uppsala ...

kobran, nallen och majjen
De stora ungdomskullarna (fyrtiotalisterna) passerade genom utbildningssystemet
under 1950 - och 1960 -talen med, möjligen, utbildningsinflation
som följd. Den betydligt mindre men klart märkbara »ungdomspuckel«
som passerade gymnasie- och högskolestadiet under 1980 -talet
hade emellertid knappast några sådana effekter. Det var snarare så, att
såväl 1970 - som 1980 -tal generellt sett kännetecknades av små ungdomskullar
och en stagnerande tillströmning till utbildningsväsendet, särskilt
vad gäller högskolan. Samtidigt var emellertid ungdomsarbetslösheten
tidvis besvärande hög och den ekonomiska tillväxttakten låg. Det var en
situation som varken humankapitalteorin eller någon sorteringsmodell
lämnade några övertygande förklaringar till. Mot den bakgrunden är det
kanske mindre förvånande att de utbildningsekonomiska bidragen till den
utbildningspolitiska diskussionen i form av t.ex. underlag för utredningar,
var betydligt mindre framträdande än under 1960 -talet.
Situationen ändrades under 1990 -talet. Till någon del kan detta kanske
tillskrivas att den utbildningsekonomiska forskningen i Sverige hade
utvecklats och att det därför fanns ett större kunskapsunderlag och fler
forskare. Betydligt viktigare var emellertid den teoretiska nyorientering
som »den nya tillväxtteorin« innebar, där kunskap lyftes fram som den
viktigaste förklaringen till långsiktig ekonomisk tillväxt. Helt avgörande
var det faktum att »den nya tillväxtteorin« gav redskap för att analysera
delvis nya fenomen i samband med den ekonomiska strukturomvandling
som slog igenom med full kraft från början av 1990 -talet. Redan vid
mitten av 1980 -talet hade det framkommit forskningsresultat som pekade
på att särskilt den svenska industrin var beroende av en bättre försörjning
med och bättre utnyttjande av kunskapskapitalet. Det var emellertid först i
samband med Produktivitetsdelegationen under tidigt 1990 -tal som debatten
på allvar kom att gälla utbildning och kunskapsutnyttjande.
Med kunskapsbegreppet försköts uppfattningen om vilket utbildningsinnehåll
som var av störst vikt. Medan tidiga varianter av humankapitalteorin
kunde användas för att argumentera för utbyggnad av »nyttiga«
utbildningar, betonas istället de kommunikativa aspekterna inom tillväxtteorin.
Mot den bakgrunden går det att formulera även strikt ekonomiska
argument för att utbildningssystemet skulle inriktas mot mera allmänna färdigheter
för att underlätta den egentliga kunskapsproduktionen ute i företag
och organisationer. Därmed fanns det också argument som inte behövde
upplevas som partsinlagor för en utbyggnad av de yrkesförberedande delarna
av gymnasieskolan från två till tre år med en ökad vikt vid teorianknuten
undervisning och med ett större utrymme för ämnen som svenska, engelska
och matematik. Den mycket kraftiga utbyggnaden av högskoleväsendet från
mitten av 1990 -talet gick också att motivera med argument hämtade från
den nya tillväxtteorin. Ett tredje exempel är det starkt ökade intresset för
»livslångt lärande« från slutet av 1990 -talet. Här har intresset delvis förskjutits
från utbildningsväsendet till de läroprocesser som sker ute på arbetsplatserna,
alltså där kunskap bildas enligt tillväxtteorin.
328