Kobran, nallen och majjen - Institutionen för didaktik - Uppsala ...

från skallmätning till vg - om skolans betyg
Betygen i sammandrag
Under 30 -talet ökade andelen som ville utbilda sig och det system för
antagning till vidare studier, tillträdesprov, hade ifrågasatts. Wigforss
fann i sin egna studier att folkskolebetygen kunde mäta sig med inträdesprövning,
men insåg i ljuset av utvecklingen inom den pedagogiska
mätningsläran att folkskolebetygen indirekt borde normeras för att skapa
jämförbarhet. Det blev grunden för det relativa betygssystemet. Urvalsfrågan
var den dominerande faktorn bakom systemet.
Det relativa betygssystemet hade inte mer än börjat att tillämpas förrän
undervisningsteknologin växte sig stark med långtgående krav på precisering
av kurs- och läroplaner. Med sådana preciseringar når man jämförbarhet
mellan betyg satta av olika lärare och ett sådant arbete påbörjades i
Sverige. När resultaten från detta arbete börjar framskymta tog många av
pedagogiska skäl avstånd från idén om långtgående preciseringar. Detta
avståndstagande har sedan levt med i den svenska betygsdebatten.
Dock levde tanken om ett målrelaterat betygssystem kvar och flera
utredningar arbetade med frågan. Alla var mer eller mindre överens om
att ett målrelaterat betygssystem utan nämnvärda preciseringar inte ger
underlag för jämförbara betyg. I jakten på ett bra målrelaterat betygssystem
undersöktes, liksom tillträdet till högre studier, och där finner man
en form för att minska betygens roll i urvalet via högskoleprovet. Samtidigt
föreslogs och genomfördes en utredning om de yrkesinriktade linjerna på
gymnasieskolan med ett målrelaterat betygssystem. Nu var isen bruten och
man kunde gå vidare. Expertgruppen från 1990 gjorde just detta och gick
vidare med tankarna om ett målrelaterat betygssystem, men föreslog att
dessa inte skulle användas vid urval.
Det förslaget accepterades emellertid inte och istället valde politikerna
att både bestämma och utreda ett målrelaterat betygssystem. Lärarna
själva, menade en del, kommer successivt att finna former för jämförbarhet
i sin betygsättning. Till sin hjälp fick man betygskriterier och nationella
målrelaterade prov. Betygskriterierna var allmänna till sin karaktär
och användningen av prov var endast indirekt. Samtidigt har man beslutat
om att högskolorna får genomföra ett eget urval på 10 % av platserna,
vilket ytterligare kan komma att reducera betygens roll i urvalssammanhang
och göra jämförhetsaspekten mindre tydlig.
Den utveckling som skett i betygsfrågan talar för ett målrelaterat betygssystem,
oaktat dess brister. I själva verket ser det ut som om vi är på väg
in i den internationella målrelaterade betygsättningen där krav på jämförbarhet
inte är lika tydlig som i den svenska skoldebatten. Som hjälp införs
alternativa urvalsförfaranden som minskar dramatiken kring betygen. En
fortbildning av lärare i ämnet målrelaterade betyg är ytterligare en väg att
gå så att lärarna på sikt får en tydligare uppfattning om vad som menas
med betygskriterier och hur de kan närma sig dessa vid betygsättningen.
315