Kobran, nallen och majjen - Institutionen för didaktik - Uppsala ...

från skallmätning till vg - om skolans betyg
En expertgrupp fick 1990 på nytt möjligheterna att uttala sig i betygsfrågan
för det allmänna skolväsendet. Gruppen bestod huvudsakligen av
företrädare för skolan, samt av några forskare. Gruppens förslag var tämligen
enigt, åtminstone för gymnasieskolan (en reservant), man föreslog en
övergång till målrelaterad betygsättning, vilket dock inte skulle användas
vid urvalet till vidare studier. Göran Persson var vid denna tidpunkt minister
och ytterst ansvarig för utredningen. Det är första gången sedan 1970
som en grupp föreslår en målrelaterad betygsättning utan att samtidigt
föreslå att det också skulle används för urval. Ett viktigt argument i debatten
under utredningsarbetet var att de relativa betygen mer eller mindre
hade överlevt sig själv (med många specialregler för att tillgodose många
önskemål) och att i stort sett alla engagerade i skolan och dess verksamhet
föredrog ett målrelaterat system.
Bevekelsegrunden för detta förslag var tämligen tydlig, nämligen att det
relativa betygssystemet, med all de problem det uppenbarligen syntes medföra
vid betygsättningen, mer eller mindre hade överlevt sin roll och att
alternativet med målrelaterad betygsättning var att föredra. Dessutom tog
man avstånd från den mer eller mindre självklara ingrediens som tidigare
förts fram av undervisningsteknologin, MUT-projektet, med innebörden
att i stor utsträckning precisera skolans mål.
Direkt i anslutning till 1990 års expertgrupp tillsattes en ny betygsutredning
som 1992 redovisade sitt förslag om ett nytt betygsystem. Nu var
marken bruten och avsikten var att skapa ett målrelaterat betygssystem.
Diskussioner om rättvisa vid urval förpassades därhän. Man antog att det
nog skulle ordna sig med föreskrifter. Och så blev det.
Några centrala inslag i målrelaterad betygssättning
– mot en minskad jämförbarhet
Man valde alltså till slut att genomföra ett målrelaterat betygsystem och
lade frågan om eventuella orättvisor vid urval åt sidan. Fortfarande kvarstod
dock frågan om möjligheterna att hitta en rimlig form för att olika
lärare skulle genomföra betygsättningen på ett likvärdigt sätt. I denna
anda tillkom dels betygskriterier och dels krav på nationella målrelaterade
prov som skulle vara ett stöd för den enskilde läraren i betygsättningen.
Den som tar del av betygskriterierna, och jämför dem med den diskussion
som förekom i Sverige under MUT-projektets arbete under tidigt
1970 -tal, inser ganska snart att problemet med likvärdighet kvarstår. Å
andra sidan menade några av utredarna att om bara lärarna får några år
på sig, kommer de själva att finna rimliga former för att tolka betygskriterierna
på ungefär samma sätt. Det är en förhoppning som åtminstone
inte har stöd i den målrelaterade forskningen (som man i huvudsak helt
bortsett ifrån).
313